RASPA ras³pa², v. -ade. vbalsbst. -ANDE -ERI (se avledn.), -NING; -ARE (se avledn.); jfr RASP, sbst.⁴ (förr äv. rasspa) 1) bearbeta (ngt) med rasp (se RASP, sbst.²); äv. allmännare: bearbeta (ngt) med värktyg (t. ex. fil, rivjärn, kniv) l. i apparat o. d. i syfte att successivt avriva smådelar (o. därigm jämna l. glätta l. upprugga l. sönderdela l. pulverisera o. d. det bearbetade); med rasp l. annat värktyg o. d. skrapa l. jämna l. glätta l. pulverisera (ngt) osv., stundom liktydigt med: riva; äv.: med rasp osv. skrapa bort (ngt av ngt); stundom äv. med subj. betecknande värktyg l. apparat o. d.; äv. utan obj. (särsk. i uttr. raspa på ngt); utan bestämd avgränsning från 2. Gnijd wäl in (salvan på hästens hov) ena reeso hvar dag, men Hoofwen måste tilförenna wäl wara raspat. IERICI Colerus 2: 369 (c. 1645). Ett Raspehus hwarutinnan .. wanartige Tiggiare .. (m. fl.) skola straffas med arbete uti raspandet af allehanda Brisillie trä, som till Färge-Stoffter brukas. STIERNMAN Com. 5: 731 (1698). (Man) måste .. raspa den gambla lurfviga barken af (fruktträden). ROSENSTEN Skog. 36 (1737); jfr RASPA AV 1. Sexhundrade väderqvarnar .. såga trädvirke .., raspa furuträn, mala snus. BLADH (o. HORNSTEDT) 74 (c. 1800). Pepparrot .. o. d. raspar man på ett vanligt rifjern. NYBLÆUS Pharm. 40 (1846). Laggaren tager en lång grov trärasp, och med den raspar han bottnen runtom efter kanten. VästmFmÅ 14: 37 (1924). Raspa citroner, apelsinskal. ÖSTERGREN 1935. – jfr AV-SÖNDER-RASPA samt ORASPAD o. HORN-RASPNING. – särsk. a) (numera föga br.) (med rasp l. rivjärn) avskrapa l. avriva skorpa på (bröd); äv. med avs. på brödskorpa: på sådant sätt avlägsna (särsk. i uttr. raspa skorpan av bröd o. d.); äv. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet., om bröd: vars skorpa avlägsnats på sådant sätt; jfr RASP, sbst.² a. Ähr Leffuererat af Hofbagarn .. 26 kanner af Raspatt bröö till kiökett. HovförtärSthm 1665 A, s. 91; möjl. till AV-RASPA. 16 st. Raspadhe Hwetebrödh. Därs. 1687 A, s. 20. 5 St. opphuggne raspar .. att rasspa bröd medh Därs. 1683, s. 1316. Raspa skårpan af 2 eller 3 raspebröd eller simlor, med et refjärn. WARG 546 (1755); jfr RASPA AV slutet. WIDEGREN 1788. b) (numera bl. tillf.) kir. skrapa (ben) med raspatorium; jfr RASP sbst.², b. HOLMBERG 2: 710 1795. c) (förr) med avs. på tobak: (med snusrivare) sönderdela (till snus); jfr RASP sbst.², c. ROTHOF 563 1762. Hvarje snusare måste .. sjelf raspa eller rifva sin lilla tobsksrulle, när han ville taga sig en pris. MeddSlöjdF 1895, s. 24 (om ä. förh.) . d) med objektiv predikatsfyllnad, i sådana uttr. som raspa ngt plant l. jämnt, gm raspning göra ngt plant l. jämnt l. åstadkomma en plan l. jämn yta hos ngt; äv. raspa ngt fint l. mått, inriva ngt gm raspning. Tagh Fransose holt som är smått raspat. BOLAVI 137 b (1578). Till rödt (juftläder) males eller raspas sandelträdet fnt. AHB 52: 29 (1871). Bärranden raspas .. plan och vågrät. BERGMAN Hojbesl. 97 (1905). e) i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet. jfr a): som gm raspning sönderdelats l. rivits i småpartiklar; äv. om pulver o. d.: som utgöres av sådana partiklar; äv. i utvidgad anv., om ngts form l. tillstånd o. d. Blanda (ss. medel mot kålmask) Raspat Hiortahorn ibland Frööt som vthsås. IERICI Colerus 1: 146 (c. 1645). Raspat Elphenbeen. RÅLAMB. 13: 153 (1690; i häsmedicin). Rakeknifvar .. förvaras aldrabäst genom inpackning uti fint raspadt pulver af .. Sandel. RINMAN JärnH 51 (1782). Raspadt tenn, eller tenn-svarfspån, säljas för färgares behof. ALMROTH Karmarsch 48 (1838). Raspadt charpi .. åstadkommes derigenom att linnet afskafves medelst en ej alltför hvass knif. NF 3: 245 (1878). Färgträsorterna föras .. i marknaden .. (bl. a.) i raspadt eller förmalet tillstånd. JÖNSSON Gagnv. 381 (1910). f) (numera knappast br.) ss. vbalsbst. -ning i konkret anv.: (finfördelad) massa l. spån o. d. som uppkommit l. erhållits gm raspande, raspspån l. rasp (se RASP, sbst.⁴ ¹ b). (Sv.) Raspning.. (Fr.) Raclure. NORDFORSS (1805; möjl. abstr.). SCHULTHESS 1885. g) i utvidgad anv., närmande sig 2 l.3.

[RASPA.v 1.g.α]

α) om lovande varelse, i sht (lägre) djur: skava l. skrapa (på ngt) med en kroppsdel i syfte att avriva l. avlägsna smådelar; äv. med subj. betecknande kroppsdel varmed skavning l. skrapning utföres; äv. (om hjort l. älg o. d.): med munnen riva av löv o. dyl. o. äta; äv. tr., med obj. betecknande löv osv. Hjorten uppifrån raspar / men det (dvs. trä- det Yggdrasil) ruttnar på sidan, / nedifrån Nidhogg skär. BRATE Edda 45 (1913; isl. orig.: bitr). Älgen, som raspade ungt björklöv. JOHANSSON RödaHuv. 1: 177 (1917). (Skeppsmaskens skallober) raspa .. på träet, varvid fina spån lossna. 2NatLiv 299 1930. Därs. 502 1931. β) om såg: vid gång genom trä (riva bort småflisor av träet o. därvid) åstadkomma ett karakteristiskt (skrapande l. skärande) ljud (jfr 3; äv. i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet. (äv. i utvidgad anv., om sågs gång genom trä: som utmärkes av sådant raspande); ss. vbalsbst. -ning äv. om sågens (värkan o.) ljud vid vart särskilt sågtag. BJÖRLING Klangf. 90 (1880). Sågarnas raspande gång genom plankorna. HEDIN Pol 1: 193 (1911). Drängens kraftiga snarkningar, påminnande om riktsågens raspningar, när den skär igenom stocken. SLOTTE Karleb. 154 (1912). h) (mera tillf.) mer l. mindre bildl. Siälamördiske wilandar, hwilka altijdh öffuerdådeligha höfla och raspa, stympa och mästra Tronnes ord och.. Ewangelium. PHRYGIUS HimLif 141 1615. 2) allmännare, i fråga om skrapning o. d. utan (tanke på) att smådelar successivt avrivas från ngt: skrapa l. riva l. kratsa l. stryka l. rispa o. d. (o. därvid åstadkomma ett karakteristiskt skrapande ljud); dels intrr., i sht i sådana uttr. som raspa (med ngt) mot l. över l. på l. i ngt, dels tr., särsk. (mera tillf.) i sådana uttr. som raspa ngn ngnstädes, skrapa l. stryka ngn ngnstädes; med personligt l. sakligt subj.; äv. operd. (De) ledde bonden hem,.. togo knifven, raspade på strupan, seyandess de wille skiära af honom halssen. VRP 1628, s. 292. Then intet thet (dvs. att sköta seglen) har lärdt, må följa efter stranden. / Och altid raspa med then ena år i sanden. KOLMODIN QvSp. 1: 68 (1732). (Spögubben i Mora brukade i kyrkan) vanka fram med en läderkarbas, med hvars krusiga ända han raspade de slumrande gummorna under näsan. BERGMAN VSmSkr. 275 (c. 1825). Du hör en ridande person med ett spö raspa öfver fönsterrutorna. ZEIPEL Set. 3– 4: 101 1847. Vid .. bordet hörde man endast raspandet och skrapandet af gafflar och knifvar. ROOS Helgsm. 1: 338 (1896); jfr 3. TurÅ 1911, s. 210 (opers.). Grenarna raspa mot hans rock. WÄGNER Namnlös. 44 1922. – jfr SAMMAN-, SÖNDER-RASPA. – särsk. a) om (bläck)pänna: vid skrivning (icke löpa lätt o. mjukt, utan) rispa l. riva i papperet (o. sprätta bläck); ofta allmännare: vid skrivning glida l. lätt skrapa (över l. mot papperet o. d.) o. därvid åstadkomma ert karakteristiskt ljud; äv. tr., med obj. betecknande dels papper som pännan rispar l. river i, dels ord l. text o. d. som skrives med pännan (jfr 4. MÖLLER (1790). (Han) låter pennan raspa öfver papperet. CARLÉN Form. 1: 29 (1851). Peanan raspar, (dvs.) sprätter. DALIN 1855. Lilla pennan raspar häftigt / än till slutord någon rad. TAVASTSTJERNA Morg. 17 (1884). Pennan raspar .. papperet. SUNDÉN (1888). STENELID KlarStjärn. 216 1949. b) (numera bl. mera tillf.) med obj. betecknande det varmed man Skrapar l. stryker mot ngt: skrapa l. rispa l. stryka med (ngt mot ngt); stryka (ngt mot ngt). KNORRING Skizz. II. 2: 185 (1845). När .. (tändstickan) raspades mot en sandig plåt eller något dylikt, tog (den)eld af sig själf. Idun 1890, s. 96. c) (i sht vard.) med resultativt obj. α) åstadkomma (ngt) gm att stryka ngt mot ngt l. gm att rispa o. d.; särsk. med avs. på reva l. hål o. d.: rispa (upp) l. riva o. d. Hon tar en (svavelsticka) raspar en lång strimma på muren bakom ugnen, och snart strävar en matt .. låga att lysa upp i stugan. WENNHHAGEN Byvallaf. 6 (1927). Raspa en stor reva på sin klänning. ÖSTERGREN 1935. β) i uttr. raspa eld på (tändsticka o. d.), stryka l. repa eld på (tändsticka osv.). BERGMAN Åsn. 57 (1921). d) (†) i uttr. låta sig raspa och rykta, övergående i bet.: låta hunsa sig. En Slafwer och en Slunt sig låta rasp' och rychta. WENNÆIUS Klingd. 34 1683. e) (mera tillf.) i p. pr. med mer l..mindre adjektivisk bet., i utvidgad anv. (jfr 3 a, b), dels om steg o. d.: varvid foten . skrapar l. stryker mot marken, dels med tanke på känselintryck: som vid beröring ger intryck av att ngt skrovligt (o. vasst) skrapar mot en. (Hyenans) på en gång mjuka och raspande steg. HEIDENSTAM Skog. 198 (1904). Hajskinnet känns lustigt raspande mot handen. SvD(A) 1930, nr 103, s. 7. 3) med tanke väsentligen l. enbart på ljudintryck: ge ifrån sig det ljud som höres vid raspande (i ovan under 1 o. 2 angivna bet.) l. ge ifrån sig ett ljud som mer l. mindre påminner härom; vanl. dels med subj. betecknande djur l. föremål, dels opers.: (det) höres l. frambringas ett sådant ljud, dels i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet. (se a o. b). (Ringduvan) skrapar stjärten mot grenen, så att det raspar om'et. ERICSON Fågelkås. 137 (1906). Så raspade det i telefonen, omöjliggörande allt vidare samtal. WILHELM Tall. 198 (1919). Stramaljnålen som hon förde ut och in genom tyget i sitt handarbete raspade högljutt. KRUSENSTJERNA Fatt. 2: 65 (1936). Fiskmåsarna raspar hest åt varandra. UNNERSTAD Snäckh. 41 (1949).. – särsk. i p. pr. medmer l. mindre adjektivisk bet., i utvidgad anv., om ljud l. ton l. läte o. d. a) som frambringas gm l. utmärkes av raspande (i ovan under 1 o. 2 angivna bet.). Det raspande ljudet af någon enstaka penna här och der. ÖDMAN StudM 17 (1891); jfr 2 a. (Grammofonens) raspande toner. SvD(A) 1929, nr 47, s. 10. Det raspande ljudet av en tändsticka. KRUSENSTJERNA Fatt. 3: 187 (1937). b) oeg. l. bildl.: som påminner om det under a nämnda ljudet. Ett slag af raspande ljud (i lunga vid lung- inflammation). Hygiea 1842 s. 26; jfr a. Kornknarrens raspande kväde. GELLERSTEDT Glänt. 102 (1909). Raspande störningar i radion. HELLSTRÖM Malmros 293 (1931). 4) (vard.) om person (l. ngns hand o. d.): hastigt l. vårdslöst l. ovårdat l. otydligt (l. med besvär o. d.) skriva l. nedskriva (ngt); äv. (nedsättande l. föraktligt l. skämts.): skriva (ngt); äv.: (hastigt l. vårdslöst) rita l. måla l. gravera (ngt); klottra (ngt); äv. utan obj. Stadd på resande fot .. raspar jag dessa rader. PORTHAN BrSamt. 1: 183 (1791). Hvad tjenar det till att sitta här och raspa med bläck och penna? ÖDMAN VårD 2: 93 (1888). Hvad är det för en okunnig karl, som raspat det där (dvs. ett kopparstick). RYDBERG Vap. 132 (1891). Bref! .. somliga fina och gentila, andra raspade likasom med eldgaffeln. TOPELIUS Vint. III. 2: 53 (1897). En raspad snabbteckning av Sergel. JOSEPHSON FriKonstAk. 15 (1917). (Vi) få .. slå oss ned och raspa svar på allting. STJERNSWÄRD Båg 13 1929. – jfr HOP-, NED-, SAMMAN-RASPA. 5) (vard., numera knappast br.) utföra ngt (alltför) hastigt o. vårdslöst, slarva, hafsa. NORDFORSS 1805. 1) till 1 (o.

[RASPA AV.fb 2]

2) : avlägsna l. avskilja (ngt) gm rasp ning. DZHALLMAN 1755 hos LINNÉ Bref I. 6: 343. jfr avraspa. särsk. (numera knappast br.) i uttr. raspa av (bröd) skorpan (med rasp l. rivjärn) avskrapa l. avriva skorpan från (bröd); jfr raspa, v. 1 a. Skorpan raspas af små hvetebröd. SJÖ-. BERG Singstock 138 (1832; möjl. med huvudtryck på ver- bet o. hörande till raspa, v. 1 a). 2) (vard., numera knappast br.) till 4: hastigt l. vårdslöst skriva ihop l. skriva ut l. skriva (ngt), rafsa ihop (ngt); få (brev l. kontrakt l. avskrift o. d.) färdig(t) l. till stånd gm att skriva (resp. skriva av ngt) hastigt l. vårdslöst. SCHÖNBERG BrAdlerwald 96 (1770). ROOS FamArkiv 114 (i handl. fr. 1800). (Sv.) Raspa af .. et contract, .. (fr.) fagoter un contrat. WESTE (1807). DALIN (1855) . 3) (vard., numera knappast br.) till 5: (alltför) hastigt (o. vårdslöst) göra undan l. ifrån sig l. avvärka (ngt), hafsa l. slarva ifrån sig (ngt); äv. med avs. på musikstycke: hastigt o. vårdslöst spela igenom (ngt). NORDFORSS (1805). Raspa af et stycke på claver. WESTE (1807). DALIN (1855) .