© Svenska Akademien. SAOB spalt: R480; tryckår: 1956
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
RECESS resäs⁴, r. l. m. ( G1R 1: 261 1524 osv.) ((†) n. G1R 2: 172 (1525)); best. -en; pl. -er (SynodA 2: 46 1586 osv.) ((†) -ar RA II. 2: 51 (1617)). ( reces1561–1716. recess (-sz) 1524 osv. recesserns, sg. best. gen. 1527)
[fsv. reces(s), m. o. n.; jfr d. reces, r., t. rezess, m., eng. recess, fr. recés, re- cez, m.; av lat. recessus, tillbakagång, återtåg, avlägsnande, avsides belägen plats, fördjupning, i mlat. äv.: förlikning, överenskommelse, vbalsbst. till recedere (se RECEDERA)]
[RECESS 1]
1) () avsides belägen plats. SCHRODERUS Dict. 132 (c. 1635).
[RECESS 2]
2)
[efter motsv. anv. i eng.]
(i fackspr.) om inskärning l. nisch i en mnr l. vägg l. i ett vattentätt skott l. på ett fartygsdäck o. d. Slussens inre ytor utgöras under vattenytan af beton, men alla hörnstenar i recesser, portkamrar (osv.) .. äro af granit. TT 1896, Byggn. s. 84. Stundom anbringas avsatser, så kallade recesser, i de vattentäta skotten. NILSSON Skeppsb. 128 (1932). TT 1943, Skeppsb. s. 57.
[RECESS 3]
3)
[eg. om (urkund innehållande) det beslut som fattats av förhandlande parter, innan de skilts åt; jfr den etymologiska avdelningen under AVSKED II]
(om ä. förh.) överenskommelse l. beslut som fattats av förhandlande parter (t. ex. två stater); ofta konkret, om urkund l. dokument l. protokoll innehållande sådan överenskommelse; fördrag, traktat, avtal, uppgörelse. STIERNMAN Riksd. 31 (1524). Calmare Reces, oprättat åhr 1483. DIJKMAN Obs. A 6 a 1686. Annars borde mantalspenningarne betalas från RECESSION medium Martii til den 1 Maj, i anledning af den år 1662 i Malmö uprättade recess. OSBECK Lah. 293 (1796). KyrkohÅ 1937, s. 230. – jfr BI-, EXEKUTIONS-, NEBEN-RECESS. – särsk.
[RECESS 3.a]
a) om (urkund l. dokument innehållande) beslut som fattats vid en riksdag l. herredag; äv. om lag l. förordning l. stadga l. påbud o. d. som utfärdats av konungen (efter förhandlingar med riksrådet o. d.). OPETRI Tb. (1527). Vesterars recess. RA I. 1: 138 (1529). Thet Fierde Riksens Colleginm är Riksens Cantzlie... Uti thetta Collegio författas och upsättas alla Stadgar, Ordningar och Recesser, som angå Riket i gemen. RF 1772, & 21. BRILIOTH SvKyrkKunsk. 9 1933.
[RECESS 3.b]
b) (tillf.) om konungaförsäkran. SvKyrkH 2: 467 1941.
[RECESS 3.c]
c) () i uttr. adliga recesser, om adelsprivilegier. 2RARP 4: 209 1726.
[RECESS 3.d]
d) () i allmännareanv., om (doknment innehållande en uppgörelse om) förlikning. BIURMAN Brefst. 46 (1729). DALIN 1855.
[RECESS 4]
4) (numera knappast br.) handel. återstående l. resterande kuld, skuldrest. GYNTNER ConvHlex. 1848. JUNGBERG (1873). CANNELIN (1921) .
Ssgr
A
(3
[RECESS 4.a]
a)
RECESS-BOK; pl. -böcker. ( recess. 1679. recesse- 1723) () innehållande recesser. BoupptSthm 10/12 1679, s. 1545 b. BoupptToftnäs 1733.
– (2) RECESS-BORRNING. vapentekn. om sådan borrning av en gevärspipa att det strax innanför mynningen uppstår en utvidgning i pipan; äv. konkret, om utvidgningen. ALM VapnH 203 1927.
B
():
RECESSE-BOK se A.