REFORM refor⁴m, r. l. m.; best. -en; pl. -er ( -form 1773 osv. -forms c. 1805. -formen, sg. best. 1750 osv.)

[jfr t. o. eng. reform; av fr. réforme, vbalsbst. till réformer (se REFORMERA)]

[REFORM 0]

(med utgångspunkt i de bestående förhållandena o. utan revolutionära åtgärder o. d. vidtagen) förändring l. nydaning l. ombildning (i sht till det bättre) av sociala l. politiska l. ekonomiska förhållanden l. av sed(vänja) l. praxis o. d.; reformering, omorganisering; stundom övergående i bet.: utveckling; vanl. konkretare, om åtgärd l. beslut o. d. som leder till sådan förändring l. nydaning osv.; stundom övergående i bet.: förbättring, framsteg, modernisering. SCHÜCK VittA 5: 57 (i handl. fr. 1750). Stora Reformer förestå i Milltaire och Civil staten. KELLGREN (SVS) 6: 294 (1790). Reformen af brottmåls-lagarne. GEIJER I. 6: 128 (1839). En .. reform af människans seder. NYBLÆUS Forskn. I. 2: 82 (1875). HELLSTRÖM i 3SAH LVIII. 2: 110 1947. – jfr BOSTADS-, FRÖKEN-, FÖRFATTNINGS-, JORD-, LAG-, MYNT-, PARLAMENTS-, REPRESENTATIONS-, RÄTTSKRIVNINGS-, SAMHÄLLS-, SKOL-, STAVNINGS-REFORM m. fl. – särsk.

[REFORM .a]

a) (i sht förr) om förbättring av klädedräkt (för kvinnor o. barn) i hygieniskt o. praktiskt avseende o. d. Reformdrägten XVII 1885. NF 20: 539 1897. jfr DRÄKT-REFORM.

[REFORM .b]

b) (numera bl. tillf.) polit. om representationsreform. Lefve Reformen! Allmän Valrätt! SErikÅb. 1942, s. 77 1848.

Ssgr (b)

– REFORM-ADRESS (†) om adress (se d. o. 3 b) innehållande yrkande på en representationsreform. DE GEER Minn. 1: 274 (1892).

– REFORM-ANDA. anda (inom ett samhälle l. en samhällsgrupp l. ett politiskt parti o. d.) som utmärkes av benägenhet för (att genomföra) reformer. SvStadsförbT 1953 Jubil. s. 10.

– REFORM-ARBETE ~⁰²⁰. arbete l. strävan l. värksamhet o. d. för att genomföra en l. flera reformer. BREMER NVerld. 1: 204 (1853).

– (b) REFORM-BANKETT.

[efter fr. banquet réformiste]

hist. om sällskaplig sammankomst l. bankett varvid reformer av valsättet o. d. diskuterades av mot ett lands regering oppositionellt inställda personer; särsk. dels om förh. i Frankrike på 1840-talet, dels om förh. i Sverige 1848 o. följande år; särsk. i sg. best., om en dylik bankett i Stockholm den 18 mars 1848 (vilken ledde till de s. k. marsoroligheterna). Den stora reformbanketten ingifver vederbörande (i Paris) stora bekymmer. AB 1848, nr 47 s. 2. Det är i dag som reformbanquetten skall äga rum i La Croix salong (i Sthm). EDHOLM SvunnD 115 (1848).

– REFORM-BEGÄR. jfr -iver.

SvH IX. 1: 311 1910.

– REFORM-BEHOV. jfr behov 2. RYDBERG Brev 1: 112 (1868).

– REFORM-BESLUT. beslut (se d. o. II

[REFORM-BESLUT.ssg 1]

1) om genomförande av en l. flera reformer. REUTERDAHL SKH III. 3: 344 (1863).

– REFORM-BILL.

[efter eng. reform bill]

(om ä. engelska förh.) hist. bill (se bill, sbst.⁵) innehållande förslag om (författnings)reform(er). AB 1831, nr 246, s. 2.

– (a) REFORM-BOMULL.

[efter t. reformbaumwolle]

(†) ett slags av den tyske läkaren J. H. LAHMANN († 1905) förordad, för underkläder avsedd trikåväv av egyptisk bomull; jfr lahmanns-underkläder. HälsovFlygskr. 25: 3 1896. WRETLIND Läk. 7: 105 (1899).

– REFORM-BORD. (förr) benämning på ett slags (litet) hopfällbart, lättransportabelt bord. BoupptVäxjö 1896.

– REFORM-DIGER. (mera tillf.) fylld av l. rik på reformer. TROLLEWACHTMEISTER Ant. 2: 244 (1847; om språk).

– (a) REFORM-DRÄKT.

[jfr t. reformkleid, -anzug]

(förr) för kvinnor (l. flickor) avsedd (löst sittande) rak o. helskuren dräkt l. klänning. Reformdrägten. (1885; boktitel). 2SvUppslB 28: 117 1954.

– REFORM-FEBER. (tillf.) om feberaktig reformiver. ATTERBOM Siare 5: 160 (1849).

– (b) REFORM-FEST. (förr) om fest firad med anledning av den svenska represevtationsreformens genomförande (1865). Reformfesten 1 Upsala 1865. STRINDBERG TjqvS 2: 162 (1886).

– REFORM-FIENDE. fiende l. motståndare till reformer. CRUSENSTOLPE Ställn. 9: 31 (1844).

– REFORM-FIENTLIG.

[jfr t. reformfeindlich]

jfr -fiende. WIRSÉN i 3SAH 12: 322 (1897). Avledn.: reformfientlighet, r. l. f. MinnSvNH XII. 2: 199 1893.

– REFORM-FJÄSK, n. (†) om beskäftig reformiver. SvT 1852, nr 185, s. 1.

– REFORM-FRÅGA, r. l. f. jfr fråga. sbst. 3. Frey 1846, s. 61. De stora sociala reformfrågorna. AB 1889, nr 255, s. 2.

– REFORM-FÄNGELSE.

[efter eng. reformatory]

(om nordamerikanska förh.) fångv. benämning på ett slags korrektions- l. straffanstalt för (förbättring av) unga (förstagångs)förbrytare, uppfostringsanstalt. SALOMON AmerReformfäng. 5 (1908).

– REFORM-FÖRBUND. särsk. uttr. Sveriges religiösa reformförbund, benämning på en 1929 stiftad sammanslutning som bl. a. betonar nödvändigheten av en ny kyrkoreformation o. icke vill binda sig vid några bekännelse formler. SvD(A) 1929, nr 128, s. 3.

– (b) REFORM-FÖRENING. (förr) polit. == -sällskap. IllSvH 6: 144 1881.

– (a) REFORM-FÖRKLÄDE ~⁰²⁰, äv. ~²⁰⁰. (förr) om ett slags (ärmlöst) klännings- l. rockliknande förkläde. KatalÅhlénHolm 1908–09, s. 46.

– REFORM-FÖRSLAG.

[jfr t. reformvorschlag]

jfr förslag, sbst.³ ¹. LIVIJN 2: 329 1842.

– REFORM-FÖRSÖK.

[jfr t. reformversuch]

jfr försök 2. Erik-Jansismen är ock ett reformförsök, men inom den Evang. Lutherska kyrkan. Frey 1845, s. 532.

– REFORM-HETS. (vard.) om jäkt l. hets (se hets, sbst.² 3) i strävan att genomföra snabba reformer. SvD(A) 1929, nr 130, s. 7.

– REFORM-HUNGER. jfr -iver. TSvLärov. 1944, s. 107.

– REFORM-HUNGRIG. reformivrig. ZILLIACUS JapSt. 100 (1896).

– REFORM-IDÉ. -jfr idé 4 (c). WIESELGREN Bild. 550 (1886, 1889).

– REFORM-INTRESSE. jfr intresse 4. Almquist VärldH 8: 34 1938.

– REFORM-IVER. (brinnande) intresse för (genomförande av) reformer, (stark) reformvänlighet. BOLIN Statal. 2: 236 (1871).

– REFORM-IVRANDE p. adj. som ivrar för reformer. LIDFORSS SocJourn. 153 1907.

– REFORM-IVRARE. ivrig reformvän. CLAËSON 2: 139 1857.

– REFORM-IVRIG. om person l. sinnelag o. d.: reformivrande; äv. om tid l. period: präglad av reformiver. BÖTTIGER 5: 45 (1867, 1874). KyrkohÅ 1913, s. 70.

– REFORM-JUDE.

[jfr t. reformjude]

(i fackspr.) (liberal) jude som icke håller fast vid (alla) de ortodoxa judarnas (gamla) regler rörande gudstjänster o. måltider o. d. MissionTIsr. 1874, s. 136.

– REFORM-JUDENDOM ~⁰⁰².

[jfr t. reformjudentum]

(i fackspr.) om reformjudarnas religion o. ritual o. d., liberal judendom. 2NF 32: 998 1921.

– REFORM-JÄKT. jfr -hets. SvD(A) 1935, nr 317, s. 4.

– REFORM-KAMPANJ. jfr kampanj, sbst.² 3 a (o. b). 2NF 28: 396 1918.

– REFORM-KATOLICISM.

[jfr t. reformkatholizismus]

teol.

[REFORM-KATOLICISM.ssg 1]

1) reformism (se d. o. a). KyrkoÅa 1918, LittÖ. s. 54.

[REFORM-KATOLICISM.ssg 2]

2) modernism (se d. o. b). 2NF 1915.

– REFORM-KATOLIK.

[jfr t. reformkatholik]

teol.

[REFORM-KATOLIK.ssg 1]

1) reformist (se d. o. a). SvTeolKv. 1936, s. 244.

[REFORM-KATOLIK.ssg 2]

2) modernist (se d. o. b). KyrkohÅ 1910, MoA. s. 243.

– REFORM-KATOLSK. teol. adj. till -katoicism 1: reformistisk (se d. o. a). SvFolket 3: 112 1938. – KINES. hist. i fråga om förh. i Kina omkring 1900: anhängare av ett parti som krävde reformer inom binas administrativa o. milltära system. LAURIN Folkl. 266 (1915).

– (a) REFORM-KJOL. (förr) jfr -dräkt. HEDENSTIERNA Komm. 176 (1891).

– (b) REFORM-KLUBB. (†) jfr -sällskap. AnderssonBrevväxl. 2: 69 1848.

– REFORM-KOKARE, r. l. m. (†) kok. benämning på ett slags kokapparat konstruerad för ångkokning av grönsaker o. d. AB(L) 1895, nr 271 s. 7. ABELIN MTr. 124 (1902).

– REFORM-KONSILIUM.

[jfr t. reformkonzilium]

(om medeltida romersk-katolska förh.) kyrkl. om kolisilium (se konsilium, sbst.¹) l. kyrkomöte sammankallat för att reformera kyrkan o. påvedömet. BERGQVIST o. KJEDERQVIST Ziegler 41 1898.

– REFORM-KRAV. krav på reform(er). Verd. 1885, s. 36.

– REFORM-KRÄVARE. (tillf.) person som framställer reformkrav. SILFVERSTOLPE i 3SAH LII. 1: 67 1941.

– REFORM-KVINNA. (mera tillf.) om kvinna som arbetar för (sociala l. politiska o. d.) reformer. HELLSTRÖM RedKav. 136 (1933).

– REFORM-KÄMPE. (mera tillf.) jfr kämpe, sbst.¹ ². Den åldrige publicisten och reformkämpen L. J. Hierta. Samtiden 1873, s. 772.

– REFORM-LINJE. om linje (se d. o. II e) l. tillvägagångssätt l. handlingsprogram som ngn väljer l. följer för att uppnå en (viss) reform l. (vissa) reformer; äv. konkret, i utvidgad anv., i pl., om skrift o. d. innehållande ett program för genomförandet av en reform l. reformer. 2NF 7: 1454 (1907; konkret). HELLSTRÖM i 3SAH LVIII. 2: 69 1947.

– (a) REFORM-LIV. (i sht förr) ss. ersättning för korsett l. snörliv använt, till kvinnodräkten hörande liv (se d. o. II 5 a ) som i allt väsentligt följer kroppens linjer (o. icke snöres åt på ett olämpligt l. ohygieniskt l. skadligt sätt) o. (vanl.) är försett med knäppning fram o. snörning bak (o. vanl. saknar fjädrar l. planschetter). HALLSTEN o. LILIUS (1896). Reformliv .. av prima silvergrå parkum m(ed) vacker galonmontering. KatalÅhlénHolm 112: 29 1936.

– REFORM-LUST, äv. (i sht klandrande) -LUSTA. jfr -iver. SvLittFT 1835, sp. 555.

– REFORM-LYSTEN. jfr -ivrig. THOMANDER 2: 416 1860.

– REFORM-LÄROVÄRK ~⁰⁰². (förr) om lärovärk där pedagogiska reformer genomförts (t. ex. samundervisning för gossar o. flickor,utbildning av individuella anlag o. d.). Reformläroverket "Nya elementarskolan". GRIMBERG SvH 576 (1909).

– REFORM-MAKARE. (vard.) person som yrkar på l. genomför en reform l. reformer. Verd. 1887, s. 130.

– REFORM-MAN ~man². om person som kräver l. försöker genomföra en reform l. reformer. Verd. 1891, s. 268. särsk. hist. om reformkines. NYSTRÖM NKina 1: 232 (1903

– REFORM-MERKANTILISM. nat.-ekon. benämning på en modifierad form av merkantilism, bl. a. innebärande vissa. strävanden efter handelsfrihet. (SCHÜCK o.) WARBURG 2VittH 2: 607 1912.

– REFORM-MERKANTILISTISK. nat.-ekon. jfr -merkantilism. 2NF 19: 512 1913.

– REFORM-MOTSTÅNDARE ~⁰²⁰⁰. särsk. (förr) polit. till b. REUTERDAHL Mem. 220 (1859).

– REFORM-MÖTE. (i sht förr) om (politiskt) möte (se d. o. 6) varvid en (viss) reform l. (vissa) reformer påyrkas; särsk. till b, om dylika möten i Sverige 1848– 65, vid vilka genomförandet av en representationsreforin påyrkades. CALLERHOLM Stowe 319 (1852). HELLSTRÖM 1 3SAH LVIII. 2: 374 (1947; om engelska förh.).

– REFORM-NIT, n. jfr nit sbst.³ ⁴. Frey 1846, s. 534.

– REFORM-OPERA.

[jfr t. reformoper]

mus. om av den Österrikiske kompositören C. W. Von Gluck († 1787) komponerad opera vari musiken avser att uttrycka librettons psykologiskt motiverade handling på ett enklare sätt än i äldre operor; stundom äv. om sådan opera av annan kompositör. Det genomgående draget i Glucks reformoperor är sannfärdighet. WEGELIUS MusH 281 (1892). 2SvUppslB 21: 1687 1952.

– REFORM-OVILJA ~⁰²⁰. (mera tillf.) jfr -ovilllg. ÖSTERGREN 1935.

– REFORM-OVILLIG ~⁰²⁰. (mera tillf.) ovillig att genomföra l. acceptera (en l. flera) reformer, reformfientlig. CEDRRSCHIÖLD Manh. 238 (1916).

– REFORM-PARTI.

[jfr t. reformpartei, eng. reform party]

polit. (politiskt) parti som arbetar för genomförandet av (vissa) reformer. LUNDELL (1893). Ett borgerligt reformparti. SvD(B) 1945, nr 206 s. 4.

– REFORM-PAUS. i sht polit. om (längre l. kortare) uppehåll l. paus i reformarbete. DN(A) 1938 nr 97 s. 3.

– REFORM-PEDAGOG.

[jfr t. reformpädagog(e)]

i sht pedag. jfr -pedagogik. PedT 1892, s. 397.

– REFORM-PEDAGOGIK.

[jfr t. reformpädagogik]

i sht pedag. pedagogisk riktning som syftar till reformer i uppfostran o. under visning. 2NF 25: 1111 1916.

– REFORM-PEDAGOGISK. i sht pedag. adj. till -pedagog o. -pedagogik. TSvLärov. 1943, s. 139.

– REFORM-PERIOD. period varunder (många l. viktiga) reformer genomföras l. ha genomförts. Finland 123 1893.

– REFORM-PLAN, r. l. m. plan (se plan, sbst.¹ II 2) för l. på genomförande av en l. flera reformer; särsk. i pl. RYDBERG Ath. 260 (1859).

– REFORM-POLITIK. politik (se politik, sbst.

[REFORM-POLITIK.ssg 3]

3) som syftar till genomförande av en l. flera reformer. 2NF 1: 28 1903.

– REFORM-POLITIKER. jfr -politik. NF 19: 1259 1896.

– REFORM-PROGRAM. i sht polit. program (se d. o. 4) som innehåller krav på en l. flera reformer. SCHYBERGSON FinlH 1: 446 (1887).

– REFORM-PROJEKT. jfr -plan, -program. Sthm 1: 259 1897.

– REFORM-RASERI. (vard. o. klandrande) jfr -iver. TEGNÉR (WB 9: 597 (1845).

– REFORM-RÖRELSE.

[jfr t. reformbewegung, eng. reform movement]

rörelse som har ss. mål att (försöka) genomföra en (viss) reform l. (vissa) reformer. IllSvH 6: 167 1881.

– REFORM-SJUKA, r. l. f. (tillf.) jfr -iver. RETZIUS Min. 11795.

– REFORM-SKOLA, r. l. f.

[jfr t. reformschule, eng. reform school]

[REFORM-SKOLA.ssg 1]

1) i sht pedag. skola vari reformpedagogikens metoder tillämpas. Samskolans betydelse som reformskola. DN 1893 nr 8814 A, s. 2.

[REFORM-SKOLA.ssg 2]

2) (tillf.) om orgeldkola (se d. o. 3) vari nya (undervisnings)metoder o. d. tillämpas. NILSON Pedalspeln. 6 1884.

[REFORM-SKOLA.ssg 3]

[efter eng. reformatory school]

(i sht om engelska o. nordamerikanska förh.) om skola för vanartiga barn; reformfängelse. NF 5: 656 1882. GREBST Året 57 (1913).

Ssg (till -skola 1):

– reformskole-rörelse. ÖSTERGREN 1935.

– REFORM-STAVARE. (tillf.) om person som påyrkar l. tillämpar en stavningsreform. OrdförtSvSpr. IX 1916.

– (a) REFORM-STIL. (om ä. förh.) om stil som utmärker reformdräkter o. d. Sömnadsb. 383 1915.

– REFORM-STRID. r. l. m. strid l. stridighet i samband med (krav på l. genomförande av) en reform l. reformer; särsk. i pl. IllSvH 6: 144 1881.

– REFORM-STRÄVAN. strävan att genomföra en (viss) reform l. (vissa) reformer. SPÅNGBERG StMän 2: 184 (1921).

– REFORM-STRÄVANDE, n. == -strävan. KonvLex. 4: 15 (1864). SCHYBERGSON FinlH 1: 406 (1887).

– REFORM-STRÄVANDE, p. adj. jfr -ivrig-vänlig. Frey 1849, s. 442.

– REFORM-STRÄVARE. jfr -ivrare, -vän. 2NF 2: 1485 1904.

– REFORM-STRÄVERI. (tillf.) == -strävande, n. VL 1901, nr 26, s. 3.

– REFORM-SYFTE. syfte att genomföra en (viss) reform l. (vissa) reformer; särsk. i uttr. i reformsyfte. 2NF 18: 443 1912.

– REFORM-SYNAGOGA ~⁰⁰²⁰. (tillf.) synagoga där reformjudar hålla gudstjänst. AB 1897, nr 65 B, s. 2.

– REFORM-SYNOD. (om medeltida romersk-katolska förh.) kyrkl. == -konsilium. BERGQVIST o. KJEDERQVIST Ziegler 14 (1898).

– (b) REFORM-SÄLLSKAP ~⁰², äv. ~²⁰. (förr) polit. om sammanslutning ti sverige i mitten av 1800 talet) som hade till syfte att värkan för en representationsreform. Frey 1848, s. 306.

– REFORM-TANKE. tanke(n) att genomföra en (viss) reform l. (vissa) reformer; äv. (särsk. i pl.) om tanke l. åsikt som ingår i en reformplan l. ett reformprogram. ASScF 16: 200 (1888). KONOW Hind. 212 (1927).

– REFORM-TURK. om förh. under 1800-talet: turk som (tillhörde ett parti som) arbetade för politiska o. sociala o. d. reformer (efter mönster av västerländska förh.), ungturk. HEIDENSTAM End. 99 1889.

– (a) REFORM-UNDERKLÄDER ~⁰⁰²⁰, pl. (förr) om ett slags hygieniska o. praktiska (dam)underkläder; jfr -dräkt-, liv. Sömnadsb. 416 1915.

– REFORM-UPPSLAG ~⁰². jfr -idé. ÖSTERGREN 1935.

– REFORM-VERK,

– REFORM-VERKSAMHET, se -värk, -värksamhet.

– REFORM-VILJA, r. l. f. jfr -iver, -lust-, strävan. 2NF 11: 1247 1909.

– REFORM-VÅG; pl. -or. om en serie l. ett antal (samtidigt genomförda) reformer. Den socialareformvåg som f. n. går öfver Amerika. KOCH EmigrLand 198 1910.

– REFORM-VÄG.

[REFORM-VÄG.ssg 1]

1) i uttr. i reformväg, i fråga om en reform l. reformer, när det gäller en reform l. reformer. Någonting stort eller genomgripande i reformväg. LEIJONHUFVUD Minnsant. 369 1843.

[REFORM-VÄG.ssg 2]

2) (tillf.) i uttr. på reformvägen, på vägen mot en reform l. reformer. Det andra steget på reformvägen (till ett nytt skolsystem). Verd. 1883, s. 8.

– REFORM-VÄN m.||ig.

[jfr t. reformfreund, eng. friend of reforms, fr. ami des réformes]

person som är vän l. anhängare av l. förkämpe för en (viss) reform l. (vissa) reformer; särsk. (förr) polit. till b, om person som arbetade för genomförande av en representationsreform. CRUSENSTOLPE Ställn. 9: 31 (1844). 2SvUppslB 23: 1010 1952.

– REFORM-VÄNLIG.

[jfr t.reformfreundlich]

jfr -vän. SCHULTHESS (1885). Ett parti, som försöker spela radikalt och reformvänligt. MorgT 1948, nr 244, s. 11.

Avledn.

– reformvänlighet , r. l. f. WIESELGREN Bild. 129 (1889).

– REFORM-VÄRK, n. jfr -arbete, -värksamhet. BOËTHIUS Hist- Läsn. 2: 155 (1898).

Luthers stora reformverk. BÅÅTH Wagners 3: 95 (1905).

– REFORM-VÄRKSAMHET ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰. värksamhet för genomförande av en (viss) reform l. (vissa) reformer. TEGNÉR Armfelt 3: 373 1887.

– REFORM-YRKANDE, n. jfr -krav.

WIESELGREN Samt. 8 (1868

– REFORM-ÅTGÄRD ~⁰². om åtgärd för genomförande av en (viss) reform l. (vissa) reformer. Verd. 1887, s. 14.

– REFORM-ÖGA. oftalm. benämning på ett slags konstgjort öga l. ögonprotes som helt utfyller ögonhålan. Löwegren Oftalm. 88 1923.

Avledn.

– REFORISM ¹⁰⁴, r.

[jfr t. reformismus, ng. reformism, fr. réformisme]

(i sht i fackspr.) om rest siktsriktning l. politik o. d. sim syftar till genomförande av en (viss) reform l. (vissa) reformer. Frågan om reformismen inom religionen över huvud kan uppstå inom en organiserad kyrka. SvD(B) 1948, nr 220, s. 9. särsk. a) teol. om den riktning inom den romersk-katolska kyrkan på 1500-talet som eftersträvade kyrkliga reformer (på humanismens grund), men icke önskade bryta med påvestolen. KyrkohÅ 1918, LittÖ. s. 56. Reformismen, .. som i Erasmus från Rotterdam hade sin främste förkunnare. SvFolket 3: 110 1938. b) polit. om en riktning inom arbetarrörelsen som eftersträvar en reformpolitik under lagbunden demokratisk ordning (o. utan revolutionära åtgärder); äv. om en riktning inom den svenska fackföreningsrörelsen, som lägger huvudvikten vid förbättringen av arbetarnas levnadsvillkor (äv. inom det bestående sanmällets ram). Norrskensfl. 1927, nr 152, s. 1. 2SvUppslB 9: 79 1948.

– REFORMIST ¹⁰⁴, m.||ig.

[jfr t. o. eng. refor-mist, fr. réformiste]

i sht polit. person som kräver l. arbetar för o. d. en (viss) reform l. (vissa) reformer (i sht på det politiska l. sociala området); reformvän, reformivrare; äv. (förr) till b, om person som krävde l. arbetade för en representationsreform. SC 1: 7 (1820). Det 5:te privilegierade ståndet: tjufvarne, hvilket våra reformister i och utom regeringen tillskapat. LFRÄÄF 1852 hos AHNFELT Rääf 357. WÄGNER i 3SAH LIX. 2: 59 1948. särsk. a) teol. motsv. reformism a. (Zwingli var en viss tid) katolsk reformist. 2NF 33: 886 1922. b) polit. motsv. reformism b. NILSSON Olymp. 190 (1923). HÖGLUND Branting 2: 69 (1929).

Avledn.

– reformisteri , n. (†) reformlusta. Radicalism, rabulism, kannstöperi och reformisteri höra tiden till. FoU 21: 79 1845. Frey 1847, s. 81.

– REFORMISTISK ¹⁰⁴⁰, adj.

[jfr t. reformistisch]

adj. till reformism o. reformist. LIVIJN 2: 330 1842.

särsk.

[REFORMISTISK.avl 2.a]

a) teol. motsv. reformism a o. reformist a. Reformistisk katolik. SvKyrkH 3: 213 1933. b) polit. motsv. reformism b o. reformist b. 2NF 26: 188 1917.