REGERING reje⁴riŋ i Sveal. äv. ⁰³² (rege'ring WESTE; rejèrinng DALIN), förr äv. REGERNING, r. l. f.,l. REGERUNG, f.; best. -en; pl. -ar. Anm. I RP 7: 184 1638 har anträffats en pl. best. regeringen. ( reger- 1561 osv. regler. 1594–1720. regär- 1596. -ing 1561 osv. -ning -1597–1723. -ungh 1564–1569)

[y. fsv. regering; jfr mlt. regëringe, t. regierung; vbalsbst. till REGERA]

[REGERING 1]

1) motsv. REGERA 1: styrelse, ledning, makt(utövning); särsk. med tanke på styrelsen osv. SS. ngt institutionellt o. fotat på en organisation l. dyl.; äv. (mera tillf.) med relit verbal innebörd: regerande (jfr a ). jfr BONDE-, CIVIL-, DECEMVIRAL-, DESPOT-, ENVÅLDS-, FOLKFRIHETS-, FÖRMYNDAR-, HERRE-, KVVINNO-, LANDS-, MISS, O-, SAM-REGERING m. fl.

[REGERING 1.a]

a) motsv. REGERA 1 a, om utövande av högsta makten i ett (autonomt) område, ett rike l. en stat o. d., (riks)Styrelse; särsk. i uttr. utöva, stundom äv. föra l. förestå (förr äv. sitta vid) regeringen, utöva regeringsmakten, regera, vara regent; ofta (särsk. i uttr. under ngns re- gering) övergående i bet.: regeringstid. Till- träda, övertaga (i sht förr äv. komma till, förr äv. taga vid, inträda uti, taga an) regeringen, förr äv. taga sig regeringen uppå. SVART G1 1 1561. RA I. 3: 149 (1593: tagit sig.. opå). MESSENIUS Swanhuita 36 (1613: tagher an). PETREIUS Beskr. 2: 35 (1614: förstå). Sedhan wij.. ähre komne till dhen Konungzlige Regeringen. ÅbSvUndH 33: 72 (1631). SCHRODERUS Os. III. 1: 155 (1635: inträdde vthi). RP 8: 320 (1640: sittia vijd). Altså hafve Vi funnit godt at.. updraga regeringen åt Vår kärälskelige Herr Faderbroder. PH 15: 442 1793. Före Stats-Rådet, under sådan Konungens frånvaro, Regeringen i Hans namn. RF 1809, & 39. Billigheten .. af svensk regering (i Pommern). GEIJER I. 2: 94 (1832). Regeringen utöfvas af konungen i statsrådet. ALDÉN Medb. 1: 10 (1884). Under Gustav IV Adolfs regering. BOLIN VFöda 34 (1933). – särsk.

[REGERING 1.a.α]

α) (numera knappast br.) i pl. GUSTAF III 1: 77 (1771). Under de tidigare Vasakonungarnas regeringar. 2NF 22: 46 1915.

[REGERING 1.a.β]

β) (numera knappast br.) med genitivisk bestämning betecknande det (land l. område o. d.) som styres. RA I. 2: 259 1568. (Ständernas) anbud (till hetig Karl) af sveriges Krona och Regering. RF 1809, Ingress 1. FRYXELL Ber. 12: 200 (1843). DALIN 1855.

[REGERING 1.a.γ]

γ) (tillf.) regerande; jfr . Jag bröte tusen (eder) för ett års regering. HAGBERG Shaksp. 5: 17 (1848).

[REGERING 1.a.δ]

δ) i utvidgad anv., i ssgn MELLAN-REGERING, om interregnum.

[REGERING 1.b]

b) motsv. REGERA 1 b, om ledning som icke har karaktär av riksstyrelse l. Statlig maktutÖDMing o. d.; äv. (numera knappast br.) med genitivisk bestämning betecknande den l. det som ledes l. styres resp. handhaves o. d.; numera i sht i anv. som kunna uppfattas ss. bildlanv. av a. CHESNECOPHERUS Skäl F 3 b (i handl. fr. 1587). Naturens.. konung (dvs. människan) darrande till sin regering gick. STENHAMMAR 2 1794. Huslig regering. LINDFORS (1824). Kyrkans gudstjenst och regering. RYDBERG (o. TEGNÉR) Engel- hardt 1: 4 (1834). Under gamle fabrikörens regering. HELLSTRÖM Malmros 41 (1931). – särsk.

[REGERING 1.b.α]

α) (†) om gudomlig ledning o. d. Bidia Gudh om then helga Andes wplysning och regeringh. KOF 1: 192 (1575). Billa sigh in at något kors kommer Menniskian vppå vthan Gudz Regerning, thet är tuärt emot then Helga skrifft. PJANGERMANNUS Vthl. B 3 b (1623). Jesu Andeliga Regering öfver Judar och Hedningar. ÖDMANN StrFörs. 1: 10 1799. ADLERBETH Æn. 9 1804.

[REGERING 1.b.β]

β) omhänderhavande l. ledning (av en organisations angelägenheter l. dyl.); ss. efterled i ssgr äv.: förvaltning; numera bl. (om ä. förh.) i ssgn LANT-REGERING. Kyrkiosakernas Regering. SCHRODERUS Os. 1: 451 (1635). jfr HOV-, HUS-, LANT-REGERING.

[REGERING 1.b.γ]

γ) (†) om ledning o. dirigering av en enskild människa gm lagar o. förordningar o. d. Effter alla menniskior.. för suagheet skul.. behöffua styrsl, rettelse och regering. LPETRI Kyrkiost. 88 a (1566).

[REGERING 1.b.δ]

δ) bildl. Fransyska encyklopedisternas regering i litteraturen. GEIJER I. 5: 86 (1811). STAGNELIUS (SVS) 1: 401 (c. 1815).

[REGERING 2]

2) konkret: myndighet med högsta värkställande makt i en stat; särsk. dels (o. i ä. tid vanl.) Om interims- l. förmyndarregering o. d., dels om statsöverhuvud o. dess officiella rådgivare (statsråd); i icke officiellt spr. om nutida sv. förh. vanl. liktydigt med: ministär. Till- höra, sitta i regeringen. Bilda regering. Tillför- ordnad regering, se TILLFÖRORDNAD. HT 1916, s. 196 1597. Richs-Drotzen.. (ansåg) rådeligitt att Regeringen medh hast besöckte Hennes Maij:tt Enckjedrottningen. RP 5: 86 (1635). När Legati inkommo och hade handtagit Regeringen. Därs. 8: 259 (1640). Vthj warande E: K: M:tz minorennitet skickar.. (jag) migh.. efter den Kungelige Regeringens, Och dhe fem höga Embeters.. Budh. HSH 31: 183 (1664). Klander af en regerings göromål. LBÄ 7-8:67 (1797). Den nu sittande regeringen. VL 1908, nr 198, s. 2. SPONG Sjövinkel 431 1949. jfr: Vi (vilja) uthi k. Ma:tz i Påland frånvaru.. kenne h. f. N. (dvs. hertig Karl) för den förnemste nu i regeringen här i riket. RA I. 3: 5 1593; jfr 1 a. – jfr BONDE-, CENTRAL-, DECEMVIRAL-, DESPOT-, DIREKTORIAL-, FEMMANNA-, FÖRBUNDS-, FÖRMYNDAR-, HATT-, INTERIMS-, KLASS-, KOALITIONS-, LANDS-, MINDERÅRIGHETS-, MOT-, MÖSS-, PARTI-, RIKS-, SAM-, SAMLINGS-, SOVJET-REGERING m. fl. – särsk.

[REGERING 2.a]

a) (†) i uttr. de (hög)välborna herrar regeringen, om (drottning Kristinas) förmyndarregering. RARP 2: 166 1655. OxBr. 11: 538 1636.

[REGERING 2.b]

[efter holl. gouvernement o. regeering, eng. government]

(om utländska förh.) ss. förled i vissa ssgr som beteckna ngt som tillhör l. har avseende på (regeringen l.) staten; jfr REGERINGS LAND, -PLANTAGE, -TJÄNST.

[REGERING 2.c]

c) i vissa utvidgade l. bildl. anv.; jfr LANT-REGERING.

[REGERING 2.c.α]

α) (i fråga om moderna sv. förh. bl. mera tillf.) om provinsielit l. kommunalt styrelseorgan liknande regeringen i en stat. Stockholm får en kommunal regering. SvD(A) 1919, nr 63, s. 3 (rubrik). 2SvUppslB 30: 141 (1954; om tyska förh.).

[REGERING 2.c.β]

β) (numera bl. tillf.) närmande sig l. övergående i bet.: överhet l. organiserad statsmakt, statsorganisation (jfr 4. Detta Folkslag (i Eldslandet) har intet minsta gnista af Regering. Fréville Söderh. 1: 13 (1776). Att Odin vid sin inkomst uti Scandinavien för sig funnet en stadgad regering, konung och undersåtare. IHRE Föret. v 1779.

[REGERING 2.c.γ]

γ) (tillf.) i fråga om förh. bland djur. Bien.. (kunna icke) utom Regent och regering samt nödigt samhälle.. äga bestånd. KOCH Biskiöts. 2 1753; jfr 1 b .

[REGERING 3]

[jfr 2 c]

(vard., skämts.) i sg. best., om ngns hustru. Finemang, kassörn, då skubbar jag hem och pratar med regeringen. Knallen 1947, s. 4.

[REGERING 4]

4) (†) övergående i bet.: stat (med visst styrelsesätt). (KOLMODIN QvSp. 2: 550 1750. I alla Regeringar, inskränkte eller oinskränkte,.. är det människor som göra lagar. AdP 1786 s. 47. Sättet att handtera ärendena i fria regeringar. ADLERBETH Ant. 1: 3 (c. 1792).

[REGERING 5]

5) motsv. REGERA 4, i fråga om reglering l. behärskning l. styrsel av föremål l. kroppsdelar o. d.

[REGERING 5.a]

a) (†) abstr.: manövrering; reglering; behärskning, styrsel. Intet är som mera förderffuar lemmarnas krafftiga regering än werck. BOLAVI 81 b 1578. (Med tillhjälp av en vev) kan med lätthet regeringen ske på de störste Telegrapher. EDELCRANTZ Telegr. 51 (1796). Kranarnes eftersyn och regering. EconA 1808, mars s. 34. JernkA 1820, s. 78.

[REGERING 5.b]

b) (†; se dock slutet) konkret: del med reglerande o. styrande funktion (i maskin, apparat, (musik)instrument o. d.). Stångbråt Vinkel-armar i och Regeringar vid Bergverks Konster. TRIE WALD Förel. 1: 218 (1728, 1735). VetAH 1771, s. 348 (på ritinstrument). SvTMusF 1922, s. 43 (1781; på ham- marklaver). särsk. mus. i orgelvärk: vardera av de båda mekanismer gm vilka tangenterna stå i förbindelse med motsv. spelventiler i luftlådan resp. stämandragen stå i förbindelse med registren; numera företrädesvis ss. senare led i ssgr; jfr REGER-VÄRK. HÜLPHERS Mus. 245 (1773). Et Orgverk (säges) hafva 2 slags Regering, nemligen 1:o Abstract Regeringen.. 2:o RegistraturRegeringen. Därs. 307. STRINDBERG Skärk. 35 (1888). LAGERGREN Orgelsk. 1: 5 (1894). jfr ANDRAGS-, KLAVIATUR-, REGISTER-, REGISTRATUR-, SPEL-, STAM-, TRÅD-REGERING.

[REGERING 6]

6) (†) språkv. motsv. REGERA 8, om förhållandet att ett ord l. dyl. i en sats bestämmer ett annat ords form l. konstruktion o. d.; jfr REKTION. Syntaxis.., dett är: Ordens sammanfogelse, uti en rätt öferensstäramelse ock regering. TIÄLLMANN Gr. 229 1696

Ssgr(i allm. till 2):

(†):

– REGERING-SJUK

– REGERING-SJUKA, se B

– REGERINGS-ADVOKAT

[REGERINGS-ADVOKAT.ssg 1]

[jfr nor. regjeringsadvokat, t. regierungsadvokat]

(om utländska förh.) advokat i (delstats)regerings tjänst; särsk. (i Norge): advokat som är statens (regeringens) ordinarie juridiske rådgivare o. för dess talan enför rätta. WIKFORSS 2: 383 (1804; om tyska förh.). SvNorStatscal. 1817, s. 335 (i Norge). 2NF38: 222 (1925; om norska förh.).

[REGERINGS-ADVOKAT.ssg 2]

2) (mera tillf.) om trogen för. svarare av en regerings politik. SvD(B) 1945, nr 237, s. 4.

– (1, 2) REGERINGS-AFFÄR. särsk. (numera bl. tillf.) i pl.: regeringsbestyr, regeringsärenden. (Markgreven av Baden) studerar ständigt, när han är ledig från Regerings-Affairer. BJÖRNSTÅHL Resa 2: 240 (1774). KELLGREN (SVS) 6: 300 (1790).

– (1, 2) REGERINGS-AKT. (†) urkund l. aktstycke som rör statsstyrelse. AdP 1789, s. 476. MEURMAN 1847.

– REGERINGS-ANDA, r. l. f.

[REGERINGS-ANDA.ssg 1]

1) (numera bl. tillf.) till 1: anda som präglar regeringsmaktens utövning. Den adliga ungdomen hade redan erfarit inflytelsen af den nya regeringsandan (efter frihetstidens slut). BEMALMSTRÖM 1: 435 (c. 1860). STAF PolisvSthm 55 (1950).

[REGERINGS-ANDA.ssg 2]

2) (†) till 1: begär att spela herre, maktlystnad. At högfärd och regerings-anda icke besmittadt våra Lärare. Posten 1769, s. 636.

[REGERINGS-ANDA.ssg 3]

3) (†) bildl., om ande som styr l. leder ngt (i dess gång); jer regering 1 b , 5. Hwar deylig Stierna har en wiss regerings anda, / Som styrer Hennes gång. BRENNER Dikt. 2: 111 (1713).

– (1, 2) REGERINGS-ANGE LÄGENHET~¹⁰¹² l. ~¹⁰²⁰⁰ jfr. -ärende. TEGNÉR Armfelt 3: 26 1887.

– REGERINGS-ANHÄNGARE ~⁰²⁰⁰. LAMM Oxemst. 326 (1911).

– (1, 2) REGERINGS-ANSVAR ~²⁰, äv. ~²⁰. ansvar som innehav av regeringsmakten innebär. ²NF 23: 1501 1916. (Högern fick) vid Staaffs avgång .. överta regeringsanevaret. ANDERSSON SvH 491 (1943).

– (1) REGERINGS-ANTRÄDE.

[jfr t. regierungsantritt]

(†) – -tillträde. CARLSTEDT Her. 2: 317 (1833). SvH 2: 446 1905.

– REGERINGS-ARBETE ~⁰²⁰. jfr arbete 5 d, 6. FRYXELL Ber. 10: 64 (1842). HT 1953, s. 119.

– (1) REGERINGS-ART. (†) styrelseform, regeringssätt. HSH 33: 345 1723. Odens tidehvarf blifver.. det första då man känner Svea Rikes gamla Regerings-art. SCHÖNBERG Bref 1: 3 (1772). WULF Köppen 1: 490 (1799- oeg.).

– (1) REGERINGS-ARTIKEL. (†) i pl., om lag l. förordning rörande rikes styrelse o.d. MURBECK CatArb. 1: 396 (c. 1750).

– (1, 2) REGERINGS-BAND. (†) i uttr. knyta ett regeringsband, införa en stadgad styrelse; jfr band, sbst.¹ ². NORDENFLYCHT Svea 7 (1746).

– (1) REGERINGS-BEKYMMER, med regerande förenat bekymmer; vanl. i pl.; förr äv. i sg. best., om sammanfattningen av sådana bekymmer. Konungen haffuer icke slagit sigh til wellust.., kastandes regerings bekymbret in vppå andra. ROTHOVIUS Äropr. B 4 b (1633). När regeringsbekymren inte lägga sordin på..(konungens) friska humör. BERNDTSON Jäg. 13 1926.

– REGERINGS-BESLUT. av regering fattat beslut. AB 1845, nr 262, s. 2.

– (1, 2) REGERINGS-BESTYR. bestyr l. göromål som hör samman med utövande av styrelsen i ett land o. d.; vanl. i pl. CRUSENSTOLPE Mor. 1: 318 (1840; i pl.). REUTERDAHL SKH III. 2: 46 (1863; i sg.). Karin Månsdotter.. tog del också i regeringsbestyren. Västerb. 1930, s. 28.

– (1) REGERINGS-BESTÄLLNING. (†) i pl.: regeringsgöromål, regeringvärv; jfr. beställning 4. RA I. 3: 732 1596.

– (1) REGERINGS-BESVÄR. (numera bl. tillf.) jfr besvär II 3 (b). FRYXELL Ber. 3: 169 (1828; i sg.). Därs. 9: 227 (1841; i pl.).

– (1) REGERINGS-BESVÄRING. (†) == -besvär; jfr besväring, sbst.¹ II ³. RA II. 1: 418 1614.

– REGERINGS-BILDANDE, n. jfr bilda, v.¹ ⁴. ÖSTERGREN (cit. fr. 1920). De i regeringsbildandet.. engagerade liberalerna. ANDERSSON SvH 524 (1943).

– REGERINGS-BILDANDE, p. adj. (mera tillf.) som bildar regering. CANNELIN 1921.

– REGERINGS-BILDARE. (mera tillf.) person som bildar regering (enl. uppdrag av statsöverhuvudet). SmålFolkbl. 1932, nr 224, s. 3.

– REGERINGS-BILDNING. SPÅNGBERG StMän 2: 205 1921.

– REGERINGS-BLAD. (numera bl. tillf.) jfr -organ 2. BESKOW i 2SAH 36: 92; 1863. SvFolket 9: 119 1939.

– REGERINGS-BLOCK. polit. jfr block 9. 2NF 30: 615 1920.

– REGERINGS-BORD. (mera tillf.) i sådana mer l. mindre bildl. uttr. som sitta vid regeringsbordet, tillhöra regeringen. SÖDERBERG Gertr. 41 (1906).

– REGERINGS-BREV. (numera bl. tillf.) av regering utfärdad förordning; kungligt brev. De af konungen utfärdade regeringsbrefven. REUTERDAHL SKH II. 1: 56 (1843). Ett regeringsbref af 29 mars 1864. UpplFmT 6–15: CXLVIII 1883.

– (1) REGERINGS-BROTT. (†) filos. brott som innebär förhindrande av statsmaktens värksamhet. BOSTRÖM 2: 458 (1842). NYBLÆUS Straffr. 6 (1852).

– (1) REGERINGS-BRUK. (†) (gängse) sätt att utöva regeringsmakten l. att regera. CHYDENIUS 10 1765.

– (1) REGERINGS-BYGD. (†) i uttr. ngns regeringsbygd, Område som ngn regerar över. GT 1788, nr 14, s. 3.

– REGERINGS-BYGGNAD. med ämbetalokaler för regering. AUBRBACH 1913.

– REGERINGS-BÄNK. i riksdags- l. parlamentalokal: bänk för regeringsledamöter; äv. i symbolisk anv., i uttrsom avse regeringspontik o. d. VALLENTIN London 312 (1912). Det blir ingen borgerlig politik som föres från regeringsbänken i vårt land under den närmaste tiden. MorgT 1948 nr 268 s. 5.

– (1) REGERINGS-BÖRDA, r. l. f. börda som innehav av regeringsmakten innebär. Att icke een mäniskia.. är möjeligt allena hela regeringzbördan draga. RP 12: 89 (1647). När Karl IX övertog regeringsbördan. KansliH 1: 15 1935.

– REGERINGS-CHEF. jfr chef I o. premiär-,stats-minister samt minister-president. PALMBLAD Norige 330 1846.

– (1) REGERINGS-DAG. (†) i pl.: (ngns) regeringstid. De första Vasa-Konungarnas regerings-dagar. HAMMARSKÖLD SvVitt. 1: 57 (1818). Tidloppet från Stenkils död till Sverkers regeringsdar. STRINNHOLM Hist. 4: 5 1852. jfr BREMER TecknHvard. 3: 156 (1831; oeg. i sg.).

– REGERINGS-DEKLARATION. jfr deklaration 3. HÖGLUND Branting 2: 368 1929).

– REGERINGS-DEKRET. SvT 1852, nr 16, s. 2.

– REGERINGS-DEPARTEMENT. (numera bl. tillf.) departement (se d. o. 1 a). SKN 1845, s. 162.

– (1, 2) REGERINGS-DUGLIG. duglig att regera; särsk. om parti, partikoalition o. d.: som har förutsättningar att bilda regering (med utsikt att vinna resultat); äv. om regering: som har tillräckligt parlamentariskt underlag. 2NF 21: 127 (1914; om regering). ÖSTERGREN (1935; om parti). Uppkomsten av en permanent, regeringsduglig kungamakt. HallHist. 229 1954.

– (1, 2) REGERINGS-DYGD. (numera bl. tillf.) jfr dygd 4 o. härskar-dygd. BJÖRNSTÅHL Resa 1: 358 1772.

– (1, 2) REGERINGS-ED, m. (†) ed avlagd vid inträde i förmyndar- l. interimsregering. RP 6: 563 1636. När .. (riksdagsbeslutet) war opreciterat, Giorde Rikz Cantzl: Herr Axell Oxenstierna.. nederfallandes för H: Kong:e M:tt sijn Lijflige Reveringz Eed. RARP 3: 56 1638. Därs.11: 39 1672.

– (1) REGERINGS-EGENSKAP. (†) regentegenskap. HSH 3: 26 (c. 1800).

– REGERINGS-EXPEDITION. kam. jfr expedition 2. Undertecknandet af.. regeringsexpeditioner. SFS 1872, nr 50, s. 1. Därs. 1950, s. 1111.

– REGERINGS-EXPERIMENT. (mera tillf.) regering(sbildning) med karaktär av experiment. HÖGLUND Branting 2: 329 1929.

– (1) REGERINGS-FEBER. (enst.) bildl., i pl., om feberaktigt en. tresse för statsstyrelse o. d. STRAND Tidsfördr. 2: 39 (1763; i vers).

– REGERINGS-FIENTLIG. motsatt: regeringsvänlig. AnderssonBrevväxl. 2: 359 (1852). Den regeringsfiendtliga tidningspressen. MinnSvNH XII. 1: 265 1881.

Avledn.

– regeringsfientlighet , r. l. f. PedT 1890, s. 400.

– (1) REGERINGS-FORM; pl. -er.

[REGERINGS-FORM.ssg 1]

1) (numera bl. mera tillf.) styrelsesätt, statsskick. När man.. förandrar then sedhwanlige Regerings Forme. CHESNECOPHERUS Skäl Gg 1 b (i handl. fr. 1595; möjl. icke ssg). Monarchia är then äldste.. Regeringz form. L. PAULINUS GOTHUS MonPac. 120 (1628). En Republikansk Regerings-Forms införande. GT 1787. nr 45 s. 1. 2SVUppslB 1952. särsk. (†) i allmännare anv., motsv. regering 1 b. Prästernas anorlunda regeringsform vid annexorna i forna tider, än som nu. BROMAN Glys. 2: 314 (c. 1730). ROSENIUS Fader Vår 84 (1858).

[REGERINGS-FORM.ssg 2]

2) grundlag som innehåller de fundamentala bestämmelserna för rikets styrelse; ofta förkortat RF; äv. (om ä. förh.) om stadga l. förordning o. d. angående en stats regering under monarks bortovaro o. d. (jfr -ordning). Dock har han (dvs. Sigismund) med them (dvs. hertig Karl o. rådet) någon twist / om then regeringz förma sist,/ hwilken the intet antaga. JMESSENIUS 1629 i HB 1: 167. Hafwer Hans Sal. Kongl. May:tt.. befallt een .. Regerings-Forme.. att författa. STIERNMAN Riksd. 888 (1634). At Sveriges Regerings-Form af d. 21 Augusti 1772, är Gustaf III:s verk. SCHEFFER PVetA 1772, s. 21. Sedan Vi.. til Rikets Ständer.. öfverlemnat fastställandet af en ny Regerings-Form. RF 1809, Ingress l. SvRiksd. I. 3: 188 1933. särsk. (†; se dock slutet) i utvidgad l. bildl. anv., motsv. regering 1 b. De förnämsta Articlarne af .. (fiske.)Compagniets.. Regeringsform. NORDENCRANTZ Arc. 295 (1730). särsk. om lag l. förordning angående lokalförvaltning o. d.; numera bl. (hist.) om lag angående den provinsiella styrelsen i svenska Pommern. CELSIUS G1 2: 182 (1752). Den sv. styrelsen i Pommern organiserades.. genom en regeringsform 1663. SvUppslB 21: 984 1934.

[REGERINGS-FORM.ssg 3]

3) (†) om stat l. dyl. med tanke på de grundsatser efter vilka folket styres o. lever; jfr regering 4. Fréville Söderh. 1: 278 1776.

[REGERINGS-FORM.ssg 4]

4) (†) styrande organ i en stat; stats styrelse; jfr regering 2. Regerings formen (i Penn- sylvania) består af Gouverneurn med sitt råd. ASANDEL 1714 hos SWEDBERG Lefv. 347.

– REGERINGS-FRÅGA, r. l. f. jfr fråga, sbst. 3; särsk.: fråga om ordnande av en stats regering l. om regerings(om)bildning. REUTERDAHL SKH III. 1: 157 (1863). CARLSSON LantmPol. 220 (1953).

– (1, 2) REGERINGS-FULLMAKT ~⁰², äv.~²⁰. Hist. om monarks fullmakt till under hans bortovaro från riket tillförordnad regering. RA I. 3: 1096 1597. (Konung Sigis- mund) sende . . (rådet) en synnerligh Regerings fullmacht. Arffören. 1604, s. A 4 b. HT 1952 s. 307.

– (1) REGERINGS-FÖRENING. (†) om en överenskommelse 1594 mellan hertig Karl o. rådet om rikets styrelse. HB 2: 266 1594. RA I. 3:828 1597.

– (1) REGERINGS-FÖRFATTNING. (†) författning (se d. o. 5. ADLERBETH Ant. 1: 124 (c. 1792). ÖoL 1852.

– REGERINGS-FÖRFOGANDE, n.

[REGERINGS-FÖRFOGANDE.ssg 1]

1) (numera knappast br.) regeringsåtgärd. CRUSENSTOLPE Tess. 5: 342 1849.

[REGERINGS-FÖRFOGANDE.ssg 2]

2) (i Finl., numera bl. tillf.) av regering utfärdad administrativ förordning. samling af lagar och regeringsförfoganden. FFS 1903, nr 2, s. 15 (ry. orig.: rasporjaženij pravitel'stva). ESTLANDER 11Årt. 2: 81 (1921).

– REGERINGS-FÖRKLARING. jfr -deklaration. 1 2NF 33: 149 1921.

– REGERINGS-FÖRMA, se -form.

– REGERINGS-FÖRSLAG. jfr förslag, sbst.³ ¹, o. proposition 3. WIESELGREN Samt. 149 (1877, 1880).

– (1) REGERINGS-FÖRVALTNING. (numera bl. tillf., i sht i skildring av ä. förh.) handhavande av angelägenheter rörande ett lands styrelse; förr äv. allmännare: statsförvaltning. BERCH Hush. 27 (1747; allmännare). JÄRTA 2: 566 (1846)- 2Sv UppslB 17: 153 (1950; om förh. på 1700-talet).

– (1, 2) REGERINGS-FÖRÄNDRING. särsk. (numera bl. ngn gg tillf.) : regimförändring; ändring i styrelsesätt; statsvälvning. (De flesta) Regerings Förändringar.. hafva småningom tillkommit. AdP 1789, s. 927. Den.. (1772) af Gustaf III verkställda Regerings-förändringen. ATTERBOM Siare VI. 1: 257 (1852). NordT 1892 s. 698.

– (1) REGERINGS-GREPP. (†) metod l. maxim för regeringsmaktens utövning; jfr grepp 2 b. MÖRK Ad. 1: 186 1743. Därs. 316.

– (1) REGERINGS-GRUND, r. l. m. (†) i pl.: regeringsgrundsatser SAHLSTEDT TuppSag. 42 (1759). At intala Konungen helt otjänliga Regerings grunder. SCHÖNBERG Bref 3: 41 (1778). FRYXELL Ber. 8.: 121 1838.

– (1) REGERINGS-GRUNDSATS ~⁰² äv. ~²⁰.princip l. grundsats för ngns regering l. för ett lands styrelse o. d.; oftast i pl. vet.. Tudorska husets praktiska regeringsgrundsatser. GEIJER I. 1: 122 1818. sveriges .. regeringsgrundsatser. TEGNÉR Armfelt 2: 225 1884. 2NF 17: 936 1912.

– (1, 2) REGERINGS-GÖROMÅL ~¹⁰². äv. ~²⁰⁰. i pl.; jfr -bestyr, -ärende. HAMMARSKÖLD SvVitt. 2: 6 1819.

– (1, 2) REGERINGS-HANDLING.

[REGERINGS-HANDLING.ssg 1]

1) handling l. åtgärd som ngn utför ss. regent l. i regeringsställning; av regering vidtagen åtgärd. MÖLLER 1: 36 1745. (Den nye konungens) första regeringshandling var att utnämna ett hof med öfverhofmarskalk, marskalkar (m. m.). PALMBLAD Norige 291 (1846). Ifall Statsrådet har med sina rådslag befordrat någon olaglig regeringshandling. SVEDELIUS Statsk. 1: 113 1868.

[REGERINGS-HANDLING.ssg 2]

2) aktstycke som härstammar från regering l. tillkommit gm regerings försorg; dokument utfärdat av regent l. regering. CRUSENSTOLPE Ställn. 9: 36 (1844). Att hemligstämpla.. alla möjliga regeringshandlingar. SvD(A) 1917, nr (21), s. 7. HÖGLUND Branting 2: 301 (1929).

Ssg (till -handling 2):

– regeringshandlinge-stil. (†) kanslistil (se d. o. 3. SAHLSTEDT CritSaml. 341 (1759).

– REGERINGS-HERRE. (numera i sht arkaiserande) manlig medlem av regering, särsk. av förmyndar- l. interimsregering. VDAkt. 1662, nr 222. Effter någon discurs om krigsfolket.. beslöts at Hr Landtmarskalken talte derom à part med Regeringsherrarne. RARP 9: 71 1664. SvFlH 3: 24 (i handl. fr. 1854). HT 1949, s. 96.

– (1) REGERINGS-HISTORIA. (numera bl. tillf.) historia (se d. o. 4) avseende ngns regering. WIKFORSS 2: 383 (1804). Oskar II:s regeringshistoria. HELLSTRÖM 1 3SAH LVIII. 2: 298 1947.

– REGERINGS-HÅLL. i uttr. på l. från regeringshåll, i(nom) regeringen (l. denna närstående kretsar) resp. från regeringens (osv.) sida; jfr håll, sbst.¹ VII 1 c . DagbrKongo 388 (1911). Man (sökte) från regeringshåll göra affären till en vanlig kriminalsak. HÖGLUND Branting 1: 405 1928. HT 1951 s. 368 (: på regeringshåll).

– REGERINGS-INFLYTANDE ~⁰²⁰⁰. (mera tillf.) särsk. : inflytande som ngn l. ett parti o. d. utövar i regeringsställning. MorgT 1948, nr 271, s. 4.

– (1) REGERINGS-INNERAV ~¹⁰² äv. ~²⁰⁰.(mera tillf.) innehav av regeringsmakten. SocDem(L) 1921, nr 223, s. 2.

– (1, 2) REGERINGS-INSTRUKTION. instruktion för (ställföreträdande) regent; äv.: av regering l. regent utfärdad instruktion; förr äv..: instruktion för provinsielit styrelseorgans ämbetsutövning. CinInstr. 309 (1626). Den utskiftning at makten emellan flera myndigheter, som var ett genomgående drag i alla Gustaf III:s regeringsinstruktioner. ODHNER G3 2: 261 1896. 2NF 17: 1420 1912.

– (1) REGERINGS-JUBILEUM. jubileum med anledning av att en monark regerat ett visst (runt) antal år, ""kungajubileum''. CRUSENSTOLPE Ställn. 10: 5 (1844). BERGMAN i 3SAH 51: 193 1940.

– (1, 2) REGERINGS-KAMMARE. (†) om lokal där förmyndarregering sammanträder; jfr råds-kammare. RARP 3: 119 1640.

– REGERINGS-KANSLI. (om ä. förh.) jfr kansli 1 a. MÖLLER 2: 675 1785. KansliH 1: 198 (1935)-

– (1) REGERINGS-KLÅDA. (vard., numera bl. tillf.) bildl.: (stark) lust l. iver att regera. BOSTRÖM Lag 60 (1845).

– (1) REGERINGS-KLÅDIG.

[jfr -klåda]

(vard., numera bl. tillf.) som har l. visar (stark) lust l. iver att regera. STRINDBERG TrOtr. 2: 135 1890.

– REGERINGS-KOALITION. jfr koalltion b o. koalitions-regering. Partiets deltagande i.. regeringskoalitioner. 2NF 38: 405 1926.

– REGERINGS-KOLLEGIUM.

[REGERINGS-KOLLEGIUM.ssg 1]

1) (Om ä. förh.) till 1, 2, om högsta styrelseorgan (regering) som arbetar o. är organiserat som ett kollegium; äv. om (interimistisk) ministär l. del.; förr äv. i fråga om provinsiella styrelseorgan. Oldendorp 1: 242 (1786; i Västindien). MinnSvNH 5: 1 1854. HT 1927, s. 43.

[REGERINGS-KOLLEGIUM.ssg 2]

2) (†) till 2: kollegium som sorterade under en regeringsledamot. NORDSTRÖM Samh. 1: 93 (1839; om förh. på 1600-talet).

– REGERINGS-KOMMISARIE. (om äldre l. utländska förh.) jfr kommissarie 1, 2. (Väster. o. Öaterbottens) representanter.. sammanträdde .. under ledning af tvänne regeringskommissarier. SCHYBERGSON FinlH 1: 493 1887. Ekons 1: 340 (1893; om belgiska förh.).

– REGERINGS-KOMMISSION.

[REGERINGS-KOMMISSION.ssg 1]

1) av regering tillsatt kommission. FORSSELL Stud. 2: 1 (1888). För att.. söka.. få lagförslaget mera praktiskt har en regeringskommission tillsatts. TT 1899, Allm. 8. 212. HÖGLUND Branting 2: 385 1929.

[REGERINGS-KOMMISSION.ssg 2]

2) (i sht i skildring av ä. förh.) om interimistisk l. provisorisk regering med flera medlemmar. (Fredrik VI) öfverlemnade Norges styrelse åt en interimistisk regeringskommission. IllSvH 6: 56 (1881). PAULSON Aristoph. 2: 198 1903.

– REGERINGS-KOMMUNIKÉ. HÖGLUND Branting 2: 364 1929.

– REGERINGS-KONSELJ. konselj (se d. o. 4. SvT 1852, nr 19, s. 3. TOIJER SvRiksd. 9 (1935). särsk.: 1809– 1816 benämning på det på två departement uppdelade högsta styrelseorganet i Finland (sedermera, fram till sin upplösning vid landets frigörelse, kallat senaten). SPF 1869, s. 24. WEDBERG 1HD 438 (1922; om förh. 1809).

– (1) REGERINGS-KONST.

[REGERINGS-KONST.ssg 1]

1) konst(en) att regera l. styra; statskonst. HSH 1: 200 (c. 1730). Genom ärfarenhet.. vinna.. insigter i Regerings-konsten. HALLENBERG Hist. 1: 31 (1790). Privilegier, dessa den äldre regeringskonstens .. belöningsmedel. NORDSTRÖM Samh. 1: 343 1839. Almquist VärldH 6: 235 1929. särsk. i vissa numera obr. uttr.

[REGERINGS-KONST.ssg 1.a]

a) göra ngt till en regeringskonst, göra ngt till en gren av statskonsten. HÖIJER 1: 15 1795. b) ut- öva regeringskonst över några, i utvidgad anv.: utöva förmans- l. ledarskap över några (jfr 2. BL 13: 81 1847.

[REGERINGS-KONST.ssg 2]

2) (numera bl. mera tillf.) i uttr.ngns regeringskonst, ngns förmåga l. färdighet l. sätt att regera; (insikter o. skicklighet som ligga till grund för) ngns regeringsutövning. EHRENADLER Tel. 913 (1723). Regenten.. förmåtte icke med sin.. Regerings-konst åstadkomma (osv.). ROMAN Holbg 74 (1746). Det var, som hade man kommit i besittning.. af Napoleons regeringskonst. CRUSENSTOLPE Mor. 6: 575 1844. särsk. (†) i pl. BOTIN Utk. 21 (1757).

– REGERINGS-KRETS. dels i sg. best.: kretsen av regeringsmedlemmar, dels i pl.: kretsar som bildas av regeringen o. denna närstående politiker (o. ämbetsmän o. d.). I re- geringskretsar uppges att (osv.). SCHULTHESS (1885). (Ordet) tillhör regeringskretsarnas språk. EHTEGNÉR i 3SAH 6: 390 (1891). Fruktan för jakobinska anslag var.. förhärskande inom regeringskretsen. STAF PolisvSthm 243 (1950).

– REGERINGS-KRIS. polit. jfr krig, sbst.¹ ¹ d. AB 1898, nr 149, s. 2.

– (1, 2, 4) REGERINGS-KROPP. (†) om stat l. styrelseorganisation l. regering o. d. tänkt ss. en organism l. kropp; statskropp, samhällskropp; jfr kropp, sbst.¹ ¹ h . SERENIUS O 4 b (1734). At Frihet allmänt käns i vår Regerings-Kropp. DA 1771, nr 18, s. 2. BJÖRNSTÅHL Resa 2: 228 1776.

– (1) REGERINGS-KUNSKAP. (†) == politik, sbst. l. Weise 1: 190 (1769). Därs. 2: 73 1771.

– REGERINGS-KURS. jfr kurs 3 b o. -politik. 2NF 27: 179 1917.

– (1) REGERINGS-LAG, r. l. f. l. m. (i sht i skildring av ä. förh.) lag s. om avser ett rikes styrelse (jfr grundlag, sbst.² regerings-form ²); 1 pl. best. särsk. liktydigt med: författningen. PH 6: 4111 (1756). Riksens Ständers Rätt måste uprätthållas på de grunder, som Regerings-Lagarne utstaka. Posten 1769, s. 662. Ordentelig Regerings-Lag fans .. (vid Gustav Vasas trontillträde) ingen annan, än Konunga-Balken i Lands-Lagen. SCHÖNBERG Bref 1: 157 (1778). STAF PolisvSthm 209 (1950).

– (2 b) REGERINGS-LAND.

[jfr eng. government land samt holl. gouvernementsland]

(om utländska förh.) staten tillhörigt land (som kan upplåtas till kolonisation). SKARSTEDT Vagab. 208 1914. Jungfruligt regeringsland. DAHLIN Canada 91 1929.

– (1) REGERINGS-LAST. (†) == -börda. RP 8: 581 1641.

– REGERINGS-LEDAMOT ~¹⁰² äv. ~²⁰⁰.GT1788, nr 41 s. ³.

– REGERINGS-LEDARE. jfr ledare 1 o. -chef. ANDERSSON SvH 369 1943.

– (1) REGERINGS-LUST. (†) begär att regera, maktlystnad. (Birger Jarls) Regeringslust och Ähregirighet. DALIN Hist. 2: 246 1750. NDA 1875, nr 76 s. 2. -

– (1) REGERINGS-LUSTA. (†) == -lust. Tyranners.. regeringslusta. 2NF 23: 1281 (cit. fr. 1756). LEIJONHUFVUD Minnesant. 367 (1845).

– (1) REGERINGS-LYSTEN. (numera bl. tillf.) som brinner av begär att regera l. ha makten, maktlysten, härsklysten; äv. i utvidgad anv., om härsklysten persons avsikter, åtgärder, . värksamhet o. d. Regeringslystne Printzar. CELSIUS G1 1: 333 (1746). Egennyttige och regeringslystne afsigter. PH 15: 696 1794. REUTERDAHL SKH III. 1: 480 1863.

– (1) REGERINGS-LYSTNAD. (numera bl. tillf.) jfr -lysten. ROMAN Holbg 259 (1746). SvH 4: 248 1904.

– (1) REGERINGS-LÄRA, r. l. f. (†) lära l. lärosysten rörande regeringskonst (se d. o. 1; äv. om sammanfattningen av de principer l. grundsatser som en regent har l. som utmärka ett lands styrelse l. författning o. d.;äv. liktydigt med: grundsats för maktutövning, politisk princip; jfr -grundsats. LILJESTRÅLE PVetA 1775, s. 8. Den regeringslära, / .. At.. med straffets bål../.. folkets mod.. förfära. KELLGREN (SVS) 3: 141 (1786). Det omenskliga i det gamla Roms regeringslära. EP 1792, nr 5, s. 1. Med vårt statsskick oförenliga regeringsläror. LEIJONHUFVUD Minnesant. 309 1841.

– REGERINGS-LÖS. (numera bl. tillf.) som saknar regering l. styrelse; äv.: anarkisk. LILJESTRÅLE PVetA 1775, s. 14. Det snart sagdt regeringslösa tillståndet inom riket. RMBOWALLIUS i 2SAH 22: 229 (1844). ÖSTERGREN 1935.

– REGERINGS-LÖSA, r. l. f.

[jfr -lös]

(†) anarki. SAHLSTEDT 1773. WIDERGREN 1788.

– REGERINGS-LÖSHET ~²⁰ l. ~⁰².

[avledn. av -lös]

avsaknad av regering l. styrelse; äv.: anarki. LEHNBERG i 1SAH 2: 258 (1788, 1802). Den vildaste regeringslöshet. EKELUND NAllmH 1: 93 (1833). En dags regeringslöshet. DN(A) 1920, nr 88, s. 3. En tyrannmakt.. byggd på reaktionen mot tidigare regeringslöshet. Almquist VärldH II. 1: 321 (1931). TurÅ 1941, s. 17.

– REGERINGS-MAJORITET. polit. parlamentarisk majoritet som bildar underlag för en regering. 2NF21: 127 1914. HELLSTRÖM i 3SAH LVIII. 2: 117 1947.

– (1, 2) REGERINGS-MAKT. makten att styra l. regera (ett rike o. d.), regerings l. regents makt; makt som regeringsställning skänker; äv. konkret(are): regerande l. styrande makt i ett rike osv., regering. Gripa, rycka till sig, nedlägga regeringsmakten. SCHÖNBERG Bref 1: 157 (1772). Regerings- och DomareMagternas Beslut. RF 1809, & 90. Regeringsmaktens innehafvare. Sthm 2: 217 (1897). En stark regeringsmakt. Almquist VäridH 8: 169 1938.

– (1, 2) REGERINGS-MAN , m. (numera knappast br.) i pl.: styresmän (i en stat); förr Sv.: statsmän. EBERHARDT AllmH 1: 3 (1766). Genom hvilka medel de merkantillstiska regeringsmännen sökte uppmuntra skeppsbyggeriet. LANG FinlSjör. 1: 104 1890.:

– (1, 2) REGERINGS-MASKINERI. jfr maskineri 2 a. (AGARDH o.) LJUNGBERG III. 2: 176 (1857). Hela regeringsmaskineriet hotade att avstanna. SvRiksd. I. 5: 172 1934.

– (1) REGERINGS-MAXIM. jfr -grundsats. NORDENCRANTZ Atc. 340 (1730). att.. utarma folket.. var.. (G. III-s) regeringsmaxim. TOPELIUS Vint. I. 1: 14 (1863, 1880). SvH 6: 231 1905.

– REGERINGS-MEDLEM ~⁰², äv. ~²⁰. SydSvD 1870 nr 26, s. 1.

– (1) REGERINGS-METOD. metod vid regeringsmaktens utövning. KansliH 1: 282 1935.

– (1, 2) REGERINGS-MYNDIGHET ~²⁰⁰ l. ~²⁰⁰. dels abstr.: myndighet som tillkommer en regent l. en regering, dels konkret(are): regerande mendighet, (provisorisk l. interimistisk) regering. En regeringsmyndighet i Honel. Maj:ts .. ställe. OSCAR II V. 2: 37 (1861, 1892). Prins Kristian nödgades nedlägga sin regeringsmyndighet i Norge. 2 NF 13: 995 (1910). SCHÜCK 1 3SAH LII. 2: 22 1941.

– (1, 2) REGERINGS-MÅL. (numera knappast br.) == -ärende. ANNERSTEDT UUH Bih. 4: 38 (i handl. fr. 1751). Ridderskapet och Adeln fant.. at.. (frågan) som et Regeringsmål kunde anses. AdP 1786, s. 195. Blanda sig i statssaker och regeringsmål. CRUSENSTOLPE Tess. 2: 28 1847. TEGNER Armfelt 3: 26 1887.

– (1) REGERINGS-MÖDA, r. l. f. (mera tillf.) jfr möda, sbst. 2, o. -besvär. SvFlH 1: 220 1942.

– (1) REGERINGS-NYFIKENHET. (†) om begär att utvidga sin makt (till nya områden); jfr nyäken 2. L. PAULINUS GOTHUS Stiernsköld D 2 b 1628.

– (1, 2) REGERINGS-NÄMND, r. l. f. l. m. (†) om provinsiellt styrelseorgan bestående av flera personer; äv. om en av E. J. SIEY`ES 1795 föreslagen nämnd med uppgift att övervaka statsorganens värksamhet ur konstitutionell synpunkt (""jury constitutionnalre''). DALIN Hist. III. 1: 335 (1761). ConstUtskBet. 1810, UtdrP 6/2, s. 37.

– (1, 2) REGERINGS-ODUGLIG ~⁰²⁰. om parti o. d.: icke regeringsduglig,; i sht förr äv. om person: som icke duger till regent. Att konungen är regeringsoduglig. AB 1890, nr 257, s. 3. ScD(A) 1921, nr 301, s. 3 (om parti).

– (1) REGERINGS-OK. (numera bl. tillf.) jfr -börda. Iagh .. (tager, thet tunga.. Regerings Ook.. aff min hals. PETREIUS Beskr. 2: 103 1614.

– REGERINGS-OMBILDNING ~⁰²⁰. NDA(A) 1939, nr 337, s. 4.

– REGERINGS-OMBUD ~⁰² äV ~²⁰. (Han) förhandlande .. i Köpenhamn med ett ryskt regeringsombud. 2NF 37: 894 1925.

– (1) REGERINGS-OMSORG ~⁰² äv. ~²⁰.jfr omsorg 1 a; numera företrädesvis i pl., om regeringsgöromål l. regeringsbestyr o. d. (jfr omsorg 1a ). De setunder, som regeringsomsorgen lemnade öfrige åt hvilan. KELLGREN (SVS) 5: 20 (1785). De ifrån Regerings-omsorgerne oskiljaktige bekymmer. GT 1788, nr 93 s. 2. Frey 1850 s. 258. ÖSTERGREN 1935.

– REGERINGS-ORDER. (inera tillf.) jfr order 5. JUNGBERG (1875). HT 1953 s. 24.

– (1, 2) REGERINGS-ORDNING. (i skildring av ä. förh.) förordning l. lag angående en stats regering (l. en landsdels styrelse o. d.), särsk. under monarks bortovaro l. minderårighet o. d.; regeringsform. RA I. 3. 471 1594). HH 2: 268 (1596; i fråga om styrelsen i Finl.). RP 3: 69 1633. SvRiksd. I. 3: 30 (1933; om förh. 1594).

– REGERINGS-ORGAN.

[REGERINGS-ORGAN.ssg 1]

1) (mera tillf.) till 1, 2: styrande l. regerande organ; administrativt organ som står till regeringens förfogande. 2NF 37:48 1924. (Axel Oxenstierna) förfäktade.., att kansliet är regeringsorganet framför övriga kollegier. KansliH 1: 40 1988.

[REGERINGS-ORGAN.ssg 2]

2) till 2: tidning som är en regerings (officiösa) språkrör. CANNELIN 1921. Att Nya Morgonbladet icke var regeringsorgan. SIWERTZ JoDr. 214 1928.

– REGERINGS-PARTI. polit. parti som innehar regeringsmakten; parti varur regering är rekryterad l. som bildar parlamentariskt underlag för (l. stöder) regering. BERNDTSON (1880). (Motsatsen) mellan ett konservativt regeringsparti och den liberala oppositionen. HT 1935 s. 230.

– (1) REGERINGS-PERIOD. jfr period 3 o. -tid. ODHNER G3 1: 455 1885.

– REGERINGS-PERSON. (†) medlem av (förmyndar- l. interims)regering. RP 6: 490 1636. HC11H 10: 168 1680.

– REGERINGS-PERSONAL. (†) sammanfattningen av en regerings ledamöter. LEIJONHUFVUD Minnesant. 211 (1840). Att.. utesluta monarken och regeringspersonalen från lagstiftningen. BOLIN Statal. 2: 280 (1871). DALMAN Antståndsriksd. II. 4: 48 1879.

– (1) REGERINGS-PLAN, r. l. m. (i högre stil, ålderdomligt) bildl., om Guds l. Kristi plan för skapelsens l. gudsrikets ledning. WULF Köppen 2: XLIX (1800). BILLING Betr. 124 (1900).

– (2 b) REGERINGS-PLANTAGE.

[jfr holl. gouvermementsplantage]

(om utländska förh.) statsägd plantage. ROSENDAHL Farm. 373 (1896).

– (1) REGERINGS-PLIKT. (mera tillf.) jfr pilkt, sbst.¹ ⁴, o. ämbets-pilkt. CHUSENSTOLYE Mor. 2: 6 1840.

– REGERINGS-POLITIK. Det är premiärministern (i England), som bestämmer regeringspolitiken. 2NF 21: 127 1914.

– (1, 2) REGERINGS-POST, sbst.¹ (tillf.) post ss. regent l. innehavare av regeringsmakt (i en provins); jfr post,.sbst.² ⁵. SkrH VSamfLd 36: 216 1945.

– REGERINGS-POST, sbst.² (nästan bl. i skildring av äldre l. utländska förh.)

[REGERINGS-POST.ssg 1]

1) statlig postinrättning; jfr post, sbst.³ ⁵. 2UB 10: 17 (1906; om ryska förh.). 2NF 22: 46 (1918; om ä. förh.).

[REGERINGS-POST.ssg 2]

2) postförsändelser från (l. till) regering o. d.; jfr post, sbst.³ ⁷. 2NF 22: 46 (1918; om ä. förh.).

– REGERINGS-PRESIDENT.

[jfr t. regierungspräsident]

(om äldre l. utländska förh.) president i provinsielit styrelseorgan l. dyl. REUTERDAHL Mem. 139 (1858; om förh. i Böhmen). Gyldenklou .. befordrades .. i juli 1657 till regeringspresident i Stettin. KansliH 1: 86 1935.

– REGERINGS-PRESS. motsatt: oppositionspress; jfr -organ 2. SYLWAN ModPress. 14 (1908).

– (1) REGERINGS-PRINCIP. == -grundsats. HECKSCHER SvEkonH 1: 22 1938.

– (1, 2) REGERINGS-PROGRAM. ((†) r. l. m. CRUSENSTOLPE). jfr program 4. CRUSENSTOLYE Ställn. 9: 37 1844. 2NF 27: 193 1917.

– REGERINGS-PROPOSITION. (mera tillf.) proposition (se d. o. 3. NF 9: 706 1885. Regeringspropositionen om värnpliktsövningarnas uppskjutande. HÖGLUND Branting 2: 250 1929.

– REGERINGS-PÅBUD ~⁰², äv.~²⁰. jfr -dekret. (Partiet) upplöstes .. genom ett regeringspåbud. ²NF 38: 409 1926.

– (1) REGERINGS-REGEL. (†) regeringsgrundsats; äv. om grundsats för Guds styrelse (jfr regering 1 b ); jfr regel, sbst.¹ II ¹ b. CELSIUS G1 2: 77 (1753; i pl.). WULF Köppen 1: 289 (1799; i sg.).

– (1) REGERINGS-REVOLUTION. (†) styrelseförändring med karaktär av revolution. GT 1788, nr 83, s. 2.

– (1) REGERINGS-RODER. (i vitter stil, numer. a bl. tillf.) bildl.: statsroder. EP 1792 nr 258. 2. KOLMODIN Liv. 1: 367 1831.

– (1, 2) REGERINGS-RÅD

[jfr d. regeringsråd, t. regierungsrat]

[REGERINGS-RÅD.ssg 1]

1) [file:R801] (utom i c bl. om ä. förh.) titel för medlem av (interims- l. förmyndar)regering l. av vissa provinsiella styrelseorgan o. d.; äv. koll., om sådan regering l. sådant styrelseorgan. SCHÖNBERG Bref 1: 211 (1778; i Västergötl. 1540. särsk.

[ .a]

a) (medlem av) tillförordnad regering under Sigismunds tid; särsk. i uttr. riks- och regeringsråd. RA I. 3: 779 1596. Hertig Carl .. hafver .. fattedt mishagh .. till .. Sveriges rikes riks- och regeringsrådh. Därs. 4: 91 1597. HSH 19: 290 1600. FRYXELL Ber. 4: 215 1830.

[ .b]

b) titel för medlem av den svenska provinsregeringen i de nordtyska besittningarna (främst Pommern); äv. ss. hederstitel utan motsvarande befattning; förr äv. koll., om ifrågavarande provinsregering. Civ- Instr. 323 (1651; koll.). Kongl. Maj:tz Tro-Man och Regeringz-Råd I Pommern. BIURMAN Brefst. 90 (1729). Lähns-Secreteraren Carl Ridderstedt har erhållit Regerings-Råds Fullmagt med Säte och Stämma i Pommerske Regeringen. PT 1758, nr 21, s. 3. SvNorStatscal. 1823, s. 20. Dahl BibliotHb. 2: 96 1931.

[ .c]

c) (om utländska förh.) om (medlem av) vissa (delstats)regeringar; i fråga om nutida förh. bl. (tillf.) om vissa (högre) befattningshavare inom förvaltningen (i Tyskland). (Historikern G. G.) Bredow .. dog i Breslau, såsom Professor och Regerings-Råd. AJourn. 1815, nr 181, s. 4. Wachtmeister Antbr. 36 1915. TySvLex. 236 1951.

[ 2]

2) (titel för) mediem av regeringsrätten. BtRStP 1853–54, 3: nr 11, s. 8 (i förslag). SFS 1908, Bih. nr 41, s. 2. SvStatskal. 1956, s. 74.

[ 3]

3) (i Finl.) titel för högste föredragande tjänstemannen i ett departement ("ministerium"). FinlStatskal. 1944,s. 36.

Ssgr:

– regeringsråds-fullmakt. särsk. (om ä. förh.) till -råd 1 a. FRYXELL Ber. 4: 312 (1830). -tjänst. särsk. till -råd 2; jfr -råds-ämbete. SvRiksd- II. 11: 268 1934.

– regeringsråds-ämbete. särsk. till -råd 2 SFS 1909, nr 38, s. 8.

– REGERINGS-RÅDINNA.

[avledn. av -råd]

hustru till l. änka efter regeringsråd.

[REGERINGS-RÅDINNA.ssg 1]

1) (om utländska förh.) motsv. -råd 1 c. HASSELBLATT Mann Trist. 114 1918.

[REGERINGS-RÅDINNA.ssg 2]

2) motsv. -råd 2. AdrKalSthm 1912, s. 157.

– (1) REGERINGS-RÄTT, r. l. m.

[REGERINGS-RÄTT.ssg 1]

1) (mera tillf.) (ngns) rätt att regera l. styra l. administrera. NDA 1877, nr 3, s. 2. Regeringsrätten öfver (den katolska) kyrkan i dess helhet .. är samlad hos påfven. 2NF 15: 485 1911.

[REGERINGS-RÄTT.ssg 2]

2) domstol med uppgift att utöva Kungl. Maj:ts rätt att pröva o. avgöra administrativa o. förvaltningsrättsliga besvärsmål, administrativ högsta domstol; särsk. om dylik domstol som efter långa förarbeten inrättades i Sverige 1909, "Konungens (l. Kungl. Maj:ts) regeringsrätt". Regeringsrättens årsbok, utkommande sedan (1909). BtRStP 1853–54, 3: nr 11, s. 7 (i förslag). Konungens regeringsrätt. SFS 1908, Bih. nr 41, s. 2. Kungl. Maj:ts regeringsrätt. Därs. 1950, s. 1347. SvStatskal. 1956, s. 74.

Ssg (till -rätt 2):

– regeringsrätts-ärende. KUYLENSTIERNA Statsmaskin. 66 (1926).

– (12) REGERINGS-SAK. (numera bl. tillf.) == -ärende. RA I. 3: 465 1594.

– REGERINGS-SAMVÄRKAN ~⁰²⁰. polit. samvärkan (mellan två l. flera partier o. d.) i regeringsställning. SPÅNGBERG StMän 2: 205 (1921).

– (1) REGERINGS-SATS. (†) == grundsats. HÖPKEN 1: 249 (1771). SCHÖNBERG Bref 1: 81 (1772).

– REGERINGS-SEKRETERARE.

[REGERINGS-SEKRETERARE.ssg 1]

1) (förr) sekreterare åt regering (l. provinsiellt styrelseorgan). RA I. 3: 460 1594.

[REGERINGS-SEKRETERARE.ssg 2]

2) (i Finl.) titel för underordnad föredragande tjänsteman i ett departement ("ministerium"). FinlStatskal. 1924, s. 36.

Ssg:

– regeringssekreterar(e)-tjänst. regeringssekreterares ämbete l. befattning.

[regeringssekreterar(e)-tjänst.ssg 1]

1) (förr) till -sekreterare 1 HENEL 1729 277 (1730; i Stralsund).

[regeringssekreterar(e)-tjänst.ssg 2]

2) (i Finl.) till -sekreterare 2. Förordning om indragning av en yngre regeringssekreterartjänst vid finansministeriet. FFS 1928, nr 87, s. 301.

– (1) REGERINGS-SJUK. ( -ing- 1732. -ings- 1749–1950) (numera bl. ngn gg tillf.) == -lysten. KOLMODIN QvSp. 1: 307 (1732). (E. XIV:s) täflan med regeringssjuke bröder och en herrsklysten adel. LIVIJN 2: 16 (1817). STAF PolisvSthm 106 (1950; efter handl. fr. 1786).

– (1) REGERINGS-SJUKA. ( -ing- c. 1755. -ings- 1732–1901) (numera bl. ngn gg tillf.) jfr -sjuk. KOLMODIN QvSp. 1: 535 (1732). STAVENOW G3 47 1901.

– REGERINGS-SKIFTE.

[REGERINGS-SKIFTE.ssg 1]

1) ombyte av regering. NILSSON Kabb. 14 (1911, 1916). (Valen) medförde inga sådana förändringsr i (under-)husets sammansättning, att ett regeringsskifte var motiverat. Almquist VärldH 8: 205 1938.

[REGERINGS-SKIFTE.ssg 2]

2) (†) i uttr. under flera regeringsskiften, under skiftande regeringar l. regimer. AdP 1789, s. 930.

– (1) REGERINGS-SPEGEL. (†) om skrift l. dyl. med anvisningar o. sederegler för regenter; jfr konunga-spegel. Thenne Psalmen (dvs. Psalt. 101) .. må anses för en Regerings spegel, alla Christeliga Regenter til eftersyn. SAHLSTEDT Hoffart. 7 (1720).

– REGERINGS-SPION. (om äldre l. utländska förh.) av regering besoldad spion inom det egna landet. EDQVIST AngelTer. 11 (1953; om spanska förh.)

– (1) REGERINGS-STADGA, r. l. f. (tillf.) jfr -lag. TESSIN Bref 1: 221 (1753).

– (1) REGERINGS-STAT. (†) om sammanfattningen av allt som hör samman med styrelsen (i en provins l. dyl.); jfr krigs-stat 2. RP 8: 624 1641.

– (1) REGERINGS-STAV. (†) spira, scepter. SUNDELIUS NorrköpMinne 61 (1798).

– (1, 2) REGERINGS-STÅND.

[jfr t. regierungsstand]

(†) sammanfattningen av de personer gm vilka styrelse o. administration o. d. utövas; styrande skikt (i ett samhälle), överhet. L. PAULINUS GOTHUS ThesCat. 380 (1631). OELREICH 3 1755.

– REGERINGS-STÄLLE. (†) == -post sbst.¹, RARP 8: 224 1660.

– REGERINGS-STÄLLNING.

[REGERINGS-STÄLLNING.ssg 1]

1) (†) till 1 a, om sammanfattningen av de förhållanden som utmärka en stats styrelse, övergående i bet.: styrelsesätt. Alla tre delar hvaraf vår Regeringsställning består, sammanlöpa uti Svea Konungs famn. CGTESSIN 1752 hos EHRENHEIM Tess. 146.

[REGERINGS-STÄLLNING.ssg 2]

2) till 2: ställning som medlemskap i regering l. innehav av regeringsmakten innebär (för en person resp. ett parti); i sht i uttr. i regeringsställning. Så snart arbetarpartiet (i Norge) i regeringsställning konfronterades med livets realiteter. SvTidskr. 1928, s. 160. (Hjalmar Hammarskjöld) fann .. sig 1905 åter i regeringsställning, nu som ecklesiastikminister. DHAMMARSKJÖLD i 3SAH LXIV. 1: 129 (1954)-

– (1) REGERINGS-SUCCESSION. (†) tronföljd. RA II. 1: 189 1612.

– (1, 2) REGERINGS-SYSSLA, r. l. f. (numera bl. tillf.) jfr -bestyr. SAHLSTEDT Hoffart. 28 (1710; i sg.). LOENBOM Stenbock 3: 40 (1760; i pl.).

– (1) REGERINGS-SYSTEM. system för regeringsmaktens (organisation o.) utövning; system för (stats)styrelse; stundom: regim. HÖIJER 4: 190 1796. Det Hornska regeringssystemet. SVEDELIUS i 2SAH 55: 287 (1878). Det .. personligt präglade regeringssystem, som infördes av Gustav Vasa. KansliH 1: 11 1935.

– REGERINGS-SÄTE. (i sht i skriftspr.) ort där regering har sitt säte. REUTERDAHL SKH III. 2: 115 (1863).

– (1) REGERINGS-SÄTT. sätt varpå styrelsen utövas i ett samhälle, styrelsesätt; äv.: statsskick. L. PAULINUS GOTHUS MonPac. 7 1628. (Fr.) Aristocratie .. (sv.) et regerings sett, hvarest de förnämsta allena hafva väldet. MÖLLER 1: 99 (1745). Landets regeringssätt lades om från grunden (efter K. XII:s död). SvFolket 6: 11 1938. särsk. (i högre stil, ålderdomligt) i fråga om Guds l. Jesu makt. Ps. 1819, 247: 2; jfr Ps. 1937, 320: 2. SCHARTAU UtkPred. 343 (1820).

– (1) REGERINGS-TID. tid(rymd) under vilken ngn regerat. Under (förr äv. i l. uti) Gustav Vasas regerings- tid. 2SthmTb. 4: 509 (1574: I). PETREIUS Beskr. 2: 100 (1814: Vthi). Messenius .. sätter Konung Halstans Regerings-tid framför Håkan Rödes (i kungalängden). SCHÖNBERG Bref 1: 110 (1772). Nittio år, den längsta regeringstid historien känner. Almquist VärldH 1: 65 1927. särsk. i utvidgad l. bildl. anv. GEIJER I. 7: 48 (1818). Tio års glad regeringstid bakom disken (i operakällaren). LUNDIN (o. STRINDBERG) GSthm 506 1881.

– REGERINGS-TIDNING. (i sht om äldre l. utländska förh.) tidning som ägs l. besoldas av regeringsmakten o. är språkrör för denna; jfr -organ 2. BESKOW i 2SAH 38: 239 1863. Almquist VärldH 7: 534 1928.

– (1) REGERINGS-TILLTRÄDE ~⁰²⁰. SKL (1848). Firandet af Oskar I:s regeringstillträde. 2NF 38: 1125 1926.

– (2 b) REGERINGS-TJÄNST.

[jfr holl. regeeringsdienst]

(om utländska förh.) anställning hos regering (för kolonialland o. d.). statstjänst. Läkare i regeringstjänst på Java. UGGLA Haslund Jab. 18 1932.

– REGERINGS-TROGEN. KJELLÉN Stormakt. 1: 215 (1905). Regeringstrogna trupper. 2NF 37: 842 1925.

– REGERINGS-TRUPPER, pl. (om utländska förh.) under regerings kommande stående trupper; regeringstrogna trupper; särsk. motsatt: rebelltrupper. Rövsre .. som .. plundra karavaner, överfalla regeringstrupper (osv.). JOHNSSON Essad Härligh. 191 1930.

– (1) REGERINGS-TYGLAR, pl. i vissa bildl. uttr. som beteckna att ngn tar l. får l. utövar l. nedlägger regeringsmakten o. d. Fréville Söderh. 1: 295 (1776). Med stark .. hand förde .. (Agrippina) regeringstyglarne. KOLMODIN TacAnn. 2: 60 (1835). Mazarin .. rådde Ludvig att själv ta regeringstyglarna i sin hand. GRIMBERG VärldH 9: 521 (1940).

– (1) REGERINGS-TÖM. bildl.; jfr -tyglar; vanl. (o. numera nästan bl.) i pl. Stenkils Ätt, som då Regerings-tömen förde. DALIN Vitt. II. 5: 14 (1742, 1755). Rådets stora pluralitat .. (hade) tagit regeringstömmarna. TERSMEDEN Mem. 4: 280 (1768). SvKyrkH 5: 10 (1935; i pl.). särsk. bildl. De busliga regeringstömmarne. ROOS Skugg. 40 (1891).

– REGERINGS-UNDERLAG ~¹⁰², äv. ~²⁰⁰. regerings parlamentariska underlag. ST 1929 nr 294, s. 6.

– REGERINGS-UPPDRAG ~⁰², äv. ~²⁰.

[REGERINGS-UPPDRAG.ssg 1]

1) uppdrag givet av regering. WIESELGREN Bild. 28 (1886, 1889). (Han) har varit mycket använd i regeringsuppdrag. 2NF 34: Suppl. 955 1923.

[REGERINGS-UPPDRAG.ssg 2]

2) uppdrag att bilda (o. förestå) regering. Det var såsom ämbetsman .. (Hjalmar Hammar- skjöld) åtog sig regeringsuppdraget (1914). DHAMMARSKJÖLD i 3SAH LXIV. 1: 132 1954.

– (1) REGERINGS-UTÖVNING ~⁰²⁰. regeringsmakt(en)s utövning. KansliH 1: 38 1935.

– REGERINGS-VERK,

– REGERINGS-VERKSAMHET, se -värk, -värksamhet.

– (1) REGERINGS-VETENSKAP(EN). (†) vetenskap(en) i om staters styrelse; konst(en) att regera, statskonst(en). SCHÖNBERG Bref 1: 207 (1778). Därs. 325. EP 1792, nr 71, s. 3.

– (12) REGERINGS-VILLIG. villig att delta i regering l. att ta på sig regeringsansvar. DN(A) 1930, nr 146, s. 1.

– REGERINGS-VÄG. (mera tillf.) i uttr. i, äv. på regeringsväg, gm regeringens föranstaltande; gm åtgärder av regeringen. Anders- sonBrevväxl. 2: 99 (1848: på). Ordförandeposten (till- sättes) .. i regeringsväg. BJURMAN 3Statsm. 212 (1935).

– (1) REGERINGS-VÄLDE. (†) om regents l. härskares makt. (Danske kungens) Regerings-välde är oinskränkt. DJURBERG GeogrUngd. 177 (1781). JÄRTA 1: 269 1832.

– REGERINGS-VÄN, m.||ig. jfr -anhängare. LEIJONHUFVUD Minnesant. 295 1841.

– REGERINGS-VÄNLIG. som har l. kännetecknas av sympatier för l. positiv inställning till regeringen (särsk. den sittande ministären, stundom äv. statsmakten). Flertalet af Första kammarens ledamöter är regeringsvänligt i allmän mening, det vill säga att de .. försvara kronans företrädesrättigheter. Samtiden 1872, s. 642. I regeringsvänlig anda. DE GEER Minn. 1: 193 1892. SvRiksd. II. 17: 125 (1935; om politik). Det regeringsvänliga Stockholms Dagblad. STAF PolisvSthm 392 (1950).

Avledn.

– regeringsvänlighet , r. l. f. 2NF 36: 76 1923.

– REGERINGS-VÄRK. n. (†)

[REGERINGS-VÄRK.ssg 1]

1) till 1: sammanfattningen av allt det som hör samman med (riks)styrelsen o. (stats)maktens organisation. Regeringzvärkett i Pommeren. RP 7: 178 1638. Riks-Finnancernes skick, hvarpå .. Regeringsverkets goda ställning .. hvilar. AdP 1789, s. 189. FRYXELL Ber. 9: 11 (1841).

[REGERINGS-VÄRK.ssg 2]

2) tekn. till 5:inrättning som överför drivkraft till ett maskineri o. dyl. o. som reglerar gången hos maskineriet osv. NoraskogArk. VI. 1: 53 1768.

– REGERINGS-VÄRKSAMHET ~¹⁰² l. ~²⁰⁰. sådan värksamhet som utövas av regering(sledamöter) l. under regeringen närmast lydande institutioner o. d. BOLIN Statsl. 2: 290 (1871). En dugande ämbetsman med erfarenhet både av riksdagsarbete och av regeringsverksamhet. ANDERSSON SvH 446 (1943).

– (1, 2) REGERINGS-VÄRV. i sht i pl.; jfr -bestyr, -ärende. HH XXXII. 1: 128 (1780). KansliH 1: 21 1935.

– (1) REGERINGS-VÄSENDE. (†) == -värk 2. STIERNMAN Riksd. 1427 (1664). LIND 1: 1433 1749.

– REGERINGS-VÄXLING.

[jfr t. regierungswechsel]

(numera bl. tillf.) regeringsskifte; ändring i regering; förr äv.: regimförändring. Att en regeringsvexling .. kunde verkställas utan våldsamma medel. Samtiden 1873, s. 737. (I Luxem- burg) har .. försiggått en regeringsvexling, i det den åldrige statsministern .. erhållit afsked. HforsD 1875, nr 4, s. 1. SvFlH 3: 289 1945.

– (1) REGERINGS-ÅR. jfr -tid; i sht dels i pl., dels i sådana uttr. som under (förr äv. i l. uti) ngns första, andra, tredje osv. regeringsår. RP 8: 752 (1641). GT 1786, nr 39, s. 2 (: uti). I.. Eric XIV:s sista Regeringsår. SP 1792, nr 55, s. 2. De .. förändringar, som utmärka .. Oscar den andres regeringsår. WISÉN Tal 10 (1881). (Han) daterade .. efter kungarnas regeringsår. Almquist VärldH 1: 11 1927.

– (1, 2) REGERINGS-ÅTGÄRD ~⁰², äv. ~²⁰. FRYXELL Ber. 6: 32 (1833). (Yrkandet) ledde .. (icke) till någon regeringsåtgärd. SCHYBERGSON FinlH 2: 438 (1889). BJÖRCK HeidenstSek. 219 (1946).

– (1) REGERINGS-ÅTRÅ. (†) == -lystnad. SvMerc. V. 4: 42 (1760). AFZELIUS Sag. 2: 101 (1840).

– (1, 2) REGERINGS-ÄMBETE. (†) regents ämbete, regentskap ; äv.: ämbete inom den statliga förvaltningen. Han hade nu länge .. thet höga Regerningz ämbetet föreståt. PETREIUS Beskr. 2: 115 (1614). Meden åhrlige räntan till .. regeringzembethen och tiänster, Academier .. (m. m.) icke will förslå, då (osv.). RA II. 2: 149 1617.

– (1, 2) REGERINGS-ÄRENDE. ärende l. angelägenhet l. fråga som (är av beskaffenhet att böra) behandlas av regering l. regent l. som avser ett lands styrelse o. d.; jfr -affär, -angelägenhet, -bestyr, -beställning, -göromål, -mål, -omsorg, -sak, -syssla, -värv. PH 8: 210 (1766). Blifver Konungen så sjuk, at Han icke Regerings-Ärenderne vårdar, förvalte Stats-Rådet Styrelsen (osv.). RF 1809, & 40. Såsom Regeringsärenden .. böra anses .. frågor om nya eller förändrade lagar (osv.). BtRStP 1853–54 3: nr 11, s. 14. De centrala verken handlägga på eget ansvar styrelseärenden i motsats till regeringsärenden. 2NF 35: 73 (1923). Enär Vi genom sjukdom äro för närvarande hindrade att med regeringsärendena Oss befatta. SFS 1942, s. 205.