REGULATION re¹gulaʃω⁴n l. reg¹-, l. -ωl-, äv. -atʃ-, l. ⁴¹⁰¹, r. l. f.; best. -en; pl. -er. [jfr t. o. eng. regulation, fr. régulation; ytterst till senlat. regulare (se REGLERA)]
[REGULATION 1]
1) (
numera knappast br.)
motsv. REGLERA II 2, konkretare, om åtgärd l. bestämmelse o. d. varigm ngt regleras; anträffat bl. i pl.; jfr REGLERA II 2 f. GEIJER I. 8: 502 1835.
Omöjligheten att genom yttre regulationer upprätthålla sabbatens helgd. Frey 1850,
s. 186.
[REGULATION 2]
2) (
i sht i fackspr., särsk. biol. o.
med., mindre br.)
motsv. REGLERA II 3, 4, särsk. II 3 a: reglering l. avpassning o. d. LIDFORSS OndMtakt. 169 (
1908).
(Hjärnan, är högkvarteret för den nervösa regulationen.
BOLIN Kem Verkst. 89 (
1942).
BokNat. Mater.
257 1953.
Ssgr (till
3; i sht i fackspr., särsk.
biol. o.
med., mindre br.):
–
REGULATIONS-FENOMEN jfr fenomen I 1. SD 1914,
nr 95, s. 3 (i fråga om växlingar i den kemiska värksam- heten i växtceller).
JUNDELL Bana 1: 188 (
1927).
–
REGULATIONS-SKRUV. (
tillf.)
regleringsskruv; äv. bildl. .
–
REGULATIONS-SYSTEM.
regleringssysteln (so d. o. 2. Det nervösa regulationssystemet. LJUNGDAHL ÄmnSj. 20 (
1930).