REN re⁴n, adj. -are ((†) superl. -st LUCIDOR (SVS) 279 1672, RYDBERG Faust 87 (1876)). adv. -T (LPETRI 2Post. 319 a 1555 osv.) ; förr äv. == (i bet. 6 g HSH 36: 243 1580, OxBr. 5: 442 1627; jfr anm. nedan). ss. predikativ brukas, i stället för böjd form av adjektivet, dels (numera nästan bl. i förb. göra ren; se 3) adv. ren, t. ex. Personer.. som Gatorne.. reen hålla skole. BERCHELT PestOrs. B 5 a 1589. Man tvättade .. ren gamla pergamentsblad. NIllT 1897, s. 66. Göra ren glasburkar. EDQVIST Penelope 65 1951; dels (numera nästan bl.i förb. skriva rent, se 15 b) adv. rent, t. ex. Låthe dem (dvs. koncepten) .. reentt skrifue. AOXENSTIERNA 2: 712 1624. Hållit reent Bord-Servisen. HovförärSthm 1693 A, s. 2313. Att hela Kihunzihyn .. sopades rent från avgudar. DagbrKongo 274 1911. ( ren- (ee-, nn) 1523 osv. rener 1737) Översikt av betydelserna. A) i mera eg. anv. 1) fri från främmande beståndsdelar; särsk. om metall (b), födoämne l. dryckesvara (c).

[REN.adj 2]

2) fri från inblandning av icke önskvärda beståndsdelar; särsk. om vatten (a), luft (b), frö (c).

[REN.adj 3]

3) fri från smuts l. damm l. näckar o. d.; särsk. om lokal l. plats (c), tonnage l. skeppsfart (f), i uttr. ren hand o. d. (g ).

[REN.adj 4]

4) ogrumlad, klar; särsk. om vätska, brunn o. d. (a), is, spegel (b) himmel, väder (c), färg (e), hy o. d. (f), öga, ansikte o. d. (g).

[REN.adj 5]

5) allmännare: fri från förekomsten av ngt visst; särsk. om frihet från is (a), grund (b), ogräs (d), skadedjur, ohyra (e), folk av icke önskvärt slag, fientliga trupper o. d. (f), utväxter, skal, hölje o. d. (j).

[REN.adj 6]

6) tom o. d. Härunder bl. a.: göra rent hus l. bord (c), oskriven, otryckt (e), "pank" (f). B)oeg. l. bildl., med jämförelsevis nära anslutning till 1.

[REN.adj 7]

7) fri från främmande, mer l. mindre konkreta element l. drag; särsk. om färg (b), ras (c), språk (d), Ijud (c), rim (f).

[REN.adj 8]

8) om linje, figur, form o. d.: redig, klart markerad.

[REN.adj 9]

9) fri från främmande stilelement. Härunder bl. a. i sådana sportuttr. som rent slag,ren spark (b).

[REN.adj 10]

10) fri från främmande, mer l. mindre abstrakta element l. drag. Härunder: om vinst, förlust: netto (a), icke förenad med villkor, särsk. om löfte (d ), som i alla avseenden är (ngt) (f), om förnuft kunskap, motsatt: empirisk. relativ (h), om vetenskapsgren, motsatt: praktisk, tillämpad (i), om konst: abstrakt (j).

[REN.adj 11]

11) i attributiv anv. över gående i bet. av ett allmänt förstärkningsord.

[REN.adj 12]

12) ss. adv.: fullkomligtj totalt, faktiskt. C)icke behäftad med tel o. d.

[REN.adj 13]

13)) fläckfri, oklanderlig, korrekt, riktig; särsk. om religiös förkunnelse l. lära (a), språklig framställning (b), ed (e), spel (g ).

[REN.adj 14]

14) om uttal l. läsning. Härunder bl. a.: tala rent (b), läsa rent (c).

[REN.adj 15]

15) om det yttre skicket av ett utfört arbete. Härunder bl. a.: skriva rent (b). D)om rituella, sexuella o. moraliska förhållanden.

[REN.adj 16]

16) icke rituellt oren.

[REN.adj 17]

17) icke befläckad gm könsumgänge.

[REN.adj 18]

18) moraliskt fläckfri o. d. E)oeg. l. bildl.: ogrumlad o. d.

[REN.adj 19]

19) om ton, klang, stämma: klar, utan falska toner o. d.

[REN.adj 20]

20) om glädje, nöje, njutning. F) oeg. l. bildl.: klar, tydlig.

[REN.adj 21]

21) om tal l. uttal l. röst.

[REN.adj 22]

22) om yttrande l. framställning i (med avs. på innebörden). Härunder bl. a.: tala rent språk o. d. (a), (o)gilla högt och rent (d), om bekännelse: som göres oförbehållsamt (e).

[REN.adj 23]

23) i ett redigt o. klalt tillstånd; särsk. om ngns huvud l. förstånd (a), tanke o. d. (b), i uttr. saken är ren, få ren sak med ngn (c ), på ren fot (c ).

[REN.adj 24]

24) på det rena. G)i oeg. l. bildl. anv. av 5.

[REN.adj 25]

25) fri från ngt visst; särsk. om frihet från sjukdom l. smitta (a ), anklagelse, misstanke (a ), i uttr. rent samvete o. d. (a ).

[REN.adj 26]

26) om väg, rörelse, fortgång: fri, ohämmad, obehindrad. H)

[REN.adj 27]

27) rent ut.

[REN.adj 28]

28) rent av. A) i mera eg. anv.

[REN.adj 1]

1) om materiellt ämne: som icke innehåller l. andra beståndsdelar än dem som huvudordet anger, fri från främmande beståndsdelar l. tillsats av ngt slag; oblandad; utan bestämd avgränsning från 2; jfr 5. Rent ylle. HIÄRNE Förb. 13 (1706). Svafvel.. Är af gul färg, då det är rent. WALLERIUS Min. 206 (1747). Ren syra. STARCK Kemi 118 (1931). – jfr OREN – särsk. a) i uttr. kemiskt (äv. tekniskt) ren; äv. anslutet till 2; jfr 3 b, 25 b. Kemiskt rent vatten. ALMROTH Kem. 184 (1834). Tekniskt ren. TT 1901, K. s. 26. Den.. kemiskt rena metangasen. BOLIN OrgKemi 14 (1925). b) oru metall; särsk. om ädel metall: gedigen, äkta. Lagförsl. 418 ( c. 1606). En dopskål av rent silver. BÖÖK ResSv. 200 (1924). Rent.. tenn. SFS 1941, s. 1473. c) om födoämne l. dryckesvara o. d.; ofta: utan tillsats, outspädd, oblandad. Ren choklad, utan fyllning. Reent wijn VarRerV 29 (1538). Ren honung. SUNDÉN (1888). Ett halvt glas ren konjak. OLSSON Kated. 196 (1952). jfr NATURREN. särsk. (†) i substantivisk an v., i uttr. en ren, om sup av rent brännvin (utan medicinsk tillsats l. dyl.); jfr KLAR 2 c. (Den sjuke matrosen, åtnjuter .. krut och krossad peppar, upplöste i bränvin, samt en försvarlig ren, att spola halsen med. SPARRE Sjökad. 166 1850. 2) om materielit ämne: fri från (inblandning av) icke önskvärda (skämmande, ohälsosamma l. i övrigt med hänsyn till ämnets användning olämpliga) beståndsdelar l. partiklar; jfr 1, 5. Vij vele tig.. förmaneth haffve, ath.. (hampan) motte vare reenn och icke så full, aff skäffver. G1R 28: 870 (1558). Gruset, som användes, skall vara rent, d. v. s. fritt från lera och jord. ERIKSON HbSmågatst. 25 (1928). Ett prima mjöl skall lukta gott samt vara rent och torrt. StKokb. 11 1940. jfr HALV-, HEL-, KOL-, O-, SLAGG-REN. – särsk. a) om vatten l. (mera tillf.) annan vätska:fri från smuts l. grums o. d., icke smutsig; stundom: frisk; äv. övergående i bet.: klar (jfr 4; särsk. om tvätt- l. badvatten: vari ingen förut tvättat sig resp. badat. Ebr. 10: 23 (NT 1526). En skopa rent vatten. JOHNSON Här 50 (1935). jfr KRISTALL-, KALL-REN. – särsk. α) i ordspr. Gott är sigh j rent watn skölia. SvOrds. A 7 b 1604. Slå icke vth thet skittna watnet, för än tu får thet rena. Därs. C 1 b. Man hämtar inte rent vatten i dyngpölen. SvOrdspråksb. 60 1865. β) (vard. o. i vitter stil) i det bildi. uttr. av renaste (förr äv. rent) vatten, betecknande att ngn l. ngt i ordets fullaste mening är ngt, fullblods-, "ren" (jfr 10). Fem konservativa af rent vatten. HELLBERG Samtida 7: 49 (1872). Pehr Tham.., en typisk rudbeckian och göt av renaste vatten. KyrkohÅ 1933 s. 131. b) om luft; särsk.: icke skämd l. förpestad l. illaluktande l. unken, frisk; äv. övergående i bet.: klar (jfr 4 c). Fjälltrakternas rena luft. En Reen, Klar, Lustigh och liwfligh Lwfft. L. PAULINUS GOTHUS Pest. 67 a (1623). Där, som luften ej är ren, utan upfyld med ångor af något förrutnat och stinkande. DURÆUS Naturk. 94 (1759). SPONG Sjövinkel 7 (1949). Nattens rena luft. MOBERG Nybygg. 595 (1956). – särsk. bildl. α) (i sht i vitter stil) i fråga om andan l. stämningen l. atmosfären ngnstädes o. d.; jfr LUFT sbst.² ³ e. Allt renare.. blir den ortodoxa luften (inom kyr- kan). FORSSELL Stud. 1: 117 (1875). (Hans stolthet) gjorde luften ren omkring honom. EDQVIST AngelTer. 206 1953... β) (vard.) i uttr. luften är ren o. d., det är ingen fara förhanden, det synes icke ngt misstänkt, "kusten är klar", l. dyl. Kukko var herr Stens slugaste spejare, som alltid sändes förut att rekognosceraom luften var ren, när något streck var å bane. TOPELIUS Vint. III. 1: 55 (c. 1805, 1896). EKSTRÖM FyrbSherlH 63 (1932). c) öm frö, säd o. d.: fri från frön av främ-. mande slag (särsk. ogräsfrön) l. föroreningar o. d. Rent utsäde. HH XI. 1: 51 (1530). Det Kornet, som hår (i Alböke socken) växer, faller gemenligen ganska rent och stridt; men Rågen.. små och svindelblandad. Ahstrand Öl. 97 (1768). LINDBERG Svagdr. 15 (1892). d) (†) bärgv. i utvidgad anv., om masugnsgång: som ger eD fuligod, från slagg o. d. fri produkt; i sådana uttr. som ren och skärande gång, skära rent. ROSBORG StångjSmid. 4 (1809). JernkA 1843, s. 242. e) (vard.) i det bildl. uttr. ha (l. föra) rent mjöl l. bröd i påsen (l. skäppan), icke ha gjort ngt som behöver döljas l. som icke tål en undersökning, icke ha handlat orätt l. oärligt (i fråga om ngt visst); se för övr. BRÖD 1 f, MJÖL 1 b . GRANLUND Ordspr. ( c. 1880). NILSSON HistFärs 186 (1940). 3) om person l. föremål l. plats (med tanke på det yttre utseendet): fri från smuts resp. damm l. matrester l. fläckar l. skämmande beläggning (t. ex. av rost) o. d., icke smutsig l. nersmutsad l. fläckig l. dammig; om kläder, duktyg, servis o. d. ofta liktydigt med: tvättad resp. diskad o. dårefter icke använd, nytvättad. Vara ren om händerna. Tvätta sig ren. Hon var skinande ren. Så snart de hade ätit sillen, sattes det in rena tallrikar. Den här koppen har du inte diskat ren! Bädda med rena lakan. Dukarna på borden voro oklanderligt rena. Sätta på sig ett rent förkläde. Ta på sig rena underkläder. Klänningen är alldeles för ljus, den håller sig inte ren mer än en dag. Gör skorna rena först, innan du sätter på skokrämen! Fönstren voro långt ifrån rena. (Josef från Arimatca) swepte..(Jesu kropp) j it reent linnet clädhe. Mat. 27: 59 (NT 1526). (Klockaren shall) frambära Kärillen på altaret till mässone wäl rena och skurade. KOF II. 2: 255 ( c. 1655). En ren skjorta. EKELUND Fielding 195 1765.. Tänk så lätta de voro att hålla rena de där vaxduksremsorna! SJÖDIN StHjärt. 4 (1911). Hon höll barnen snygga och rena. MOBERG Sömnl. 224 (1937). Hon var hel och ren. HEDBERG Blomb. 241 (1953). Något att tvätta rent såret med måste vi.. ha med oss. DN(A) 1944, nr 26 s. 7; jfr 5. jfr NY-, O-REN. – särsk. a) i oråspr. (stundom tillika med tanke på viss bildl. anv. av ordet). Reent är snart twättadt. GRUBB 682 1685. Ata litet och ligga rent gör en sund kropp. WENSELL Ordspr. 53 (1863). b) i uttr. kemiskt ren, absolut ren; jfr 1 a. S. k. "kemiskt ren bomull". LbKir. 1: 494 1920. c) om rum, lokal, hus, plats utomhus, torg, gata o. d.: fri från smuts l. damm l. skräp o. d. Göra, hålla rent. Göra rent efter sig. Göra rent till julen. Hålla gatan ren. Mwnkome[n] skal sæyes til at the skwle gere rene syne gatwr. OPETRI Tb. 18 (1524). Ther någre finnes, som icke vele holle reent för sine husz och opå the platzer, som them bör att holle reent, the samme skole hliffve straffede. G1R 27: 89 (1557). Jag förtror eder den syslan, at städa och göra rent öfver alt. LAGERSTRÖM Molière Gir. 56 (1731). Ett rent och snyggt, fastän kallt och ohemtrevligt rum. ROGBERG Två 109 (1929). – särsk. (i sht vard. o. i vitter stil) bildl. (jfr g, i uttr. (först, sopa l. göra rent för (sin) egen dörr o. d., först (dvs. innan man ger sig till att kritisera andra) rätta till sina egna fel l. friasig själv från misstankar l. beskyllningar l. göra vad ,som ankommer på en själv o. d.; jfr DÖRR 3 e. Gör först rent för thin dör. SvOrds. A 8 a (1604). LANDGREN Ordspr. 156 (1889). d) i n. sg. obest. (utan artikel) i substantivisk anv.: nytvättade, rena kläder (särsk. underkläder); äv.: rent sänglinne. Sätta l. ta rent på sig. NORDFORSS 1805. "Skönt att få litet rent på sig" – , sa' sotarpojken, vände skjortan på julafton. HOLMSTRÖM Sa' han 71 (1876). JOHNSON Här 32 (1936). e) (vard., nuera tillf.) om person, i uttr. ren av sig, renlig av sig. ÖSTERGREN 1938. f) sjöt. utvidgad anv., om tonnage, skeppsfart o. d.: som för resp. varvid det föres sådan last som icke förorenar l. eljest invärkar på lastrummet, så att därigm efterfäljande last. ning försvåras; motsatt: smutsig. SvUppslB 1935. Ren fart. GHT 1987, nr 66 s. 14. g) i vissa bildl. uttr. (jfr c slutet samt 18).

[REN.adj 3.g.α]

α)

[jfr motsv. bttr. i t.]

(i vitter stil) ren hand l. rena händer o. d., symboliserande moralisk renbet l. ofövitlighet l. rent samvete o. d.; särsk. i uttr. ha rena händer, vara oskyldig l. utan fiäck o. d.; jfr HAND 11. Then som rena hender haffuer, warder stark bliffuandes. Job 17: 9 (Bib. 1841; äv. i Bib. 1917). Reen hand går genom alle landh. SvOrds. C 1 a (1604). Ransaken, dödlige! edra syften / .. och rena händer och hjertan lyften / Till den, som vet hvad i menskan är. WALLIN Vitt. 1: 50 (1839). Det lyckades.. Svante sture att i den grannlaga ställning, der han befann sig, behålla sin hand ren. SVEDELIUS i 2SAH 51: 168 (1875). ÖSTERGREN (1936) . β) (†) hålla l. hava (en) ren mun l. hålla sin mun ren l. munnen ren o. d., hålla tyst med ngt (som icke får yppas); ngn gg allmännare: icke försynda sig l. förgå sig med sitt tal o. d.; äv. i det imperativiskt brukade uttr. ren mun! håll tyst! Dee skole hålla een reen munn, intett för någon upteckia, anten dett ähr med skiämpt eller alffvar sakt. RP 7: 477 (1639). (Han) torde råka i stort ansvar hos Florindo, om han ej höll sin mun ren. Weise 1: 34 1769. "Ni har ingen ren sjömans-mun i natt, kapten", sade den gamle. RUNEBERG 4: 172 (1833). Ren mun, min onkel, ej ett ord nu mera! DENS. 6: 95 1862. 4) ogrumlad, klar, genomskinlig o. d.; äv. i bild; numera bl. i anv. med jämförelsevis nära anslutning till annan bruklig anv. av ordet, särsk. 2, 3, 6, 18.

[REN.adj 4.a]

a) om vätska, brunn, källa o. d.: klar, genomskinlig; utan bestämd avgränsning från 2 a. När blodet (vid åderlåtning) bliffuer klart, tunt och reent, må ådren wel tilbindas. BERCHELT PestBeg. B 2 b (1588). Känn, hur hennes (dvs. den heliga källans) rena våg / svalkar dig. RYDBERG Dikt. 1: 10 (1877, 1882). b) om is, förr äv. om spegel: (utan fläckar l. blåsor l. dyl. o.) klar. Tagh Psaltaren för tigh, så haffuer. tu een skön, klar, och reen speghel, then tigh vthwisar, hwadh Christenheten är. FörfrPsalt. (Bib. 1618). ÖSTERGREN 1936. c) om himmel, förr äv. väder o. d.: fri från moln l. dis, klar o. d.; om luften l. etern: klar, genomskinlig o. d. (i denna anv. utan bestämd avgränsning från 2 b). En ren och klar himmel. Högt uppe i den rena etern. QUENSEL Alm(Gbg) 1718, s. 40. Än synes himlen ren, / Än gömes han i moln. KOLMODIN AvSp. 2: 526 (1750). Vnder rent och vackert väder. ÅgerupArk. Brev 16/12 1753. En.. klar vårdag med ren himmel. HEDBERG Docknans. 218 1955 d) om lysande kropp (sol, måne, stjärna)l. ljus l. sken o. d.: icke bortskymd l. fördunklad av ngt; klart strålande l. lysande, klar; förr äv. om eld l. brand o. d.: som brinner med ofördunklad l. klar låga l. glöd. Til at blåsa Askem aff Luntan.. blåsz (man) på henne en gång.. at Branden blifwer reen. SÖDERMAN ExBook 56 (1679). För öfrigt äro ej alle Cometer af lika utseender utan somlige äro helt rena, andre ruggige, eller ock med en lång svans. (GJÖRWELL o.) BERGKLINT Sam. 69 1775; jfr 6, 8. Hell, morgenstjerna, mild och ren. RUNEBERG 4: 32 (1857). Det ljuset (som tycks utgå från människor med sjähstyrka) .. /.. är rent och starkt som junidagen. SILFVERSTOLPE Heml. 10 1940. e) om färg o. d.: icke grumlig, klar; jfr 7 b. Hogarth är en utmärkt kolorist med förkärlek för rena, lysande färger. LINDBLOM Rokokon 80 1929. HantvB I. 1: 9 1984. jfr FÄRG-REN. – särsk. (†) med anslutning till 22, i sådana bildl. uttr. som måla ngt med rena färger, framställa ngt klart, tydligt (o. oförbehållsamt); giva ngn en ren färg på ngt, ge ngn klart besked om ngt; jfr FÄRG, sbst.¹ 2 a . Hr Lieutenanten beder, det insp: Hultman vill giff(v)a honom en ren färg på saken antingen han vill blif(v)a vid stämningen elder) afbida någon annan. VRP 8/3 (1729). Jag hela handlen vil med rena färgor måla. KOLMODIN QvSp. 1: 202 1732. f) om ngns hy, förr äv. om person l. ngns kropp med tanke på hudens utseende: fri från kvisslor l. pormaskar o. d.; ljus, klar; i sht förr äv.: glänsande; jfr g. (Israels) Nazareer woro renare än sniö, och blankare än miölck. Klag. 4: 7 (Bib. 1541; Bib. 19I7: mer glänsande än snö); jfr g. Ja mycket meera see (de unga männen) vppå een nåttan drächt / Een skär och reenan Kropp (hos flickan) än på förnemblig slächt. CuPVen. A 5 a 1669. Under ett lätt puderlager var hennes hy mjäll och ren. MOBERG Rosell 176 (1932). g) (i sht i vitter stil) om ett klart l. glänsande utseende hos ngt (ngns öga l. ansikte l. panna l. en blomma), med tanke tillika på vissa abstrakta egenskaper (renhet, oskuld, klarhet) som ett dylikt utseende anses, återspegla.

[REN.adj 4.g.α]

α) om öga, blick o. d.: klar l. lysande l. glänsande; oftast med mer l. mindre tydligt framträdande bibet.: av: som strålar av renhet l. oskuld (jfr 18) l. är oförvillad (jfr 23): (Den vise) som utan fördom skådar naturen med et så rent öga. THORILD (SVS) 1: 314 (1778). Hans blick som ett helgons var ren. WENNERBERG 1: 139 1881. SIWERTZ Förtr. 6 (1945). β) om ngns ansikte l. panna: fri från allt sådant som ger ett mörkt o. dystert utseende, ljus; som återspeglar ett ljust o. rent sinnestillstånd; öppen, frimodig. WIDEGREN 895 (1788). Sjelfva det rena ansigtet bäres ofta af en bedragare. BJÖRN FörfYngl. 7 (1792). Hed uppbrottstecknet på din rena panna / du låser, ungdom, lugnt det rum, sola gömmer / leksakerna och hägnade idyller. SILFVERSTOLPE Heml. 31 1940. jfr MARMOR-REN. γ) om blomma: som har klara, ljusa färger (i sht vit färg) o. därigm ger samma intryck som ngt skinande rent (i bet. 3). Aldra renste Lillier. LUCIDOR (SVS) 279 (1672). Renast av allt äro de svenska ängsblommorna. BÖÖK ResSv. 101 (1924). 5) allmännare, om föremål l. plats o. d.: helt fri från förekomsten av ngt visst, särsk. av ngt som belamrar ngt l. är till hinders l. skada l. är olämpligt l. odugligt med hänsyn till användningen l. av annan anledning icke är önskvärt; dels i törbindelse med bestämning inledd av prep. (från l. för, förr äv. av) som anger det varifrån ngt är fritt, dels (pregnant) utan dylik bestämning (i denna senare anv. ofta utan bestämd avgränsning från 2–4). At bothnnen och gruffuon är clar och reen. G1R 9: 257 (1534). Tå Christus lärde vthi.. (Jerusalems) Tempel, war thet så aldeles skärt och reent ifrån affgudiske målade eller vthskurne Beläten, så at(osv.). SCHRODERUS Os. III. 2: 288 (1635). Katrina .. blottade såret, sköljde det rent från blod. ALMQVIST Grimst. 30 (1839). Han spände av sina skidor och strök dem rena. AHLMAN HändSpel. 59 (1917). – särsk. a) i sht sjöt. om sjö, hav, farvatten: fri från is, utan ishinder, isfri; öppen; särsk. dels i uttr. sjön är l. går resp. blir ren, dels (i sht förr) i opers. sats. G1R 13: 41 (1540). Vij achte förtöffve her opå Ålandh, till thess Stocholms skäregårdh bliffver reenn, att vij kunne genest komme heden och till Stocholm. Därs. 26: 232 1556. Vår å är ren ifrån is. PORTHAN BrSamt. 1: 218 (1797). Vid Harnäs bruk, som är, beläget tätt bredvid hafvet, var rent så långt man kunde se. FORSSTRÖM Dagb. 25 (1800). Så länge som sjön gick ren, måste de fortsätta. LAGERLÖF Kejs. 276 (1914). – jfr O-, SEGEL-, SJÖ-REN. b) i sht sjöt. om farvatten, havsbotten, kust: fri från klippor l. skär l. grund o. d. G1R 19: 36 (1548). Kusten af Patagonien är i allmänhet ren utom närmast land. SKOGMAN Eug. 1: 84 (1854). Den rena inseglingsrånnan från hafvet (vid Sandhamn). SFS 1883, Bih. nr 2, s. 15. DAHLGREN o. RICHTER SvSjökart. 12 1944. – särsk. α) (†) i uttr. ren sjö, sjö som är helt fri från känning med land, från uddar o. öar o. d., fritt, vatten, öppen sjö. Så snart.. Peter Hapanein fick bönderne vt på rene siön. BtFinlH 3: 408 (1558). Där en reen siö är af paar tusende mijll. HIÄRNE 2Anl. 193 (1706). β) (vard., i sht i sjömansspr.) bildl., i uttr. som beteckna att ingen fara är förhanden l. att intet misstänkt synes o. d.; särsk. farvattnet är rent, "kusten är klar". Ä'farvattnet rent? JOLIN Barnhusb. 40 (1849). I rent vatten och med tullarokar... utom prejhåll var .. (skepparen på Ceres) den fryntligaste själ, som vaggat på ett däck. SIWERTZ Ung 167 1949; jfr f. c) jäg. om håll (se HÅLL, sbst.¹ VII ² a): fri från, sådant som skymmer sikten (buskar, kvistar o. d.). SCHRÖDER MinnSkog. 178 (1888). MÖLLERSVÄRD UpplJaktst. 38 (1917). – jfr GREN. d) om odling, trädgårdagång o. d.: fri från ogräs. Gångar, sångar, trän, han håller, rena. FRANZÉN Skald. 3: 36 (1829). Potäterna (stå) nu (efter rensning o. harvning) så rena, som man någonsin kan önska. QLm. 1: 27 (1833). HEDBERG DockDans. 56 1955. jfr (†) Wil man.. såå Rofwefröö på Åker godh löös Grund,så tarfwar man then intet diupt vpkiöra, vthan vppe til reent tilreddan. RISINGH LandB 61 (1871; bet. oviss). jfr OGRÄS-REN. e) fri från skadedjur o. d.; numera bl. i förb. med bestämning som anger varifrån ngt är fritt l. i sammanhang där detta klart framgår.

[REN.adj 5.e.α]

α) om person: fri från ohyra. (Skjutspojkarn) äro sällan rena. ALMQVIST Går an 48 (1839). Hålla sig ren i håret. IllSvOrdb. 1955. β) om plats o. d.: fri från skadedjur l. farliga djur. (Vesslan) håller lador, logar, och kornbodar rena för råttor och möss. NILSSON Fauna 1: 165 (1847). JAHN DjurJägL 9 (1909). f) om plats l. trakt l. farled o. d.: fri från folk av icke inskvärt slag (t. ex. fiender, rövare o. d.) l. från flentliga trupper l. fartyg o. d.; numera bl. i förb. med bestämning som anger varifrån ngt är fritt l. i sammanhang där detta klart framgår. G1R 1: 119 (1523). Forschaffe.. att alle landzvägar för alle schadelige och mistenkte personer rene och sächre holdne blifva schole. RA I. 1: 287 (1540). Att hehla landet är.. rent af Ryssar. KKD 8: 164 (1700). Under det en flotta af 36 till 40 linieskepp hölle sjön ren och skyddade svenska kusterna, skulle (osv.). MALMSTRÖM Hist. 1: 140 (1885). Härvid kunna stridsvagnsbesättningarna hjälpa varandra genom att med kulspinteeld .. hålla rent från fiender på och intill vagnarna. SoldIPans. 1944, s. 320. g) (i fackspr., numera mindre br.) om träd l. skog: kvistfri (se d. o. 1, kvistren (se d. o. 1; om timmer, virke, bräder o. d.: som är utan kvistar l. knastar, kvistfri (se d. o. 2, kvistren (se d. o. 2; Som har en slät ojämn yta. Kiöpt bräder fijna och reena. VDR 1689, s. 593. De rakaste, renaste och högsta ekar. AGARDH (o. LJUNGBERG) III. 1: 153 (1857). Kvistfria och rena plankor. TT 1927, Allm. s. 55. jfr HALV-, HEL-, KVIST-REN. h) (i fackspr.) om kant l. snittyta l. snitt: som är utan ojämnheter o. d. Diamanter, / Som skifta prächtig eld, och visa rena kanter. KOLMODIN QvSp. 1: 491 (1732; bet. ngt oviss). Ett rent snitt. AHB 108: 43 1881. JUHLIN-DANNFELT 131 1886. i) (i fackspr.) om ben hos häst: som är utan knutor o. d. Åhstrand Öl. 54 (1768). GHT 1895, nr 260 s. 4. j) i. anv. med nära anslutning. till dels 1 l. 2, dels 6, om föremål l. ämne o. d.: varifrån fullständigt avlägsnats, sådana delar (t. ex. utväxter, skal, hölje o. d.) som icke höra till föremålet ss. sådant. l. som icke äro önskvärda vid viss användning därav; i sht ss. förled i ssgr. Reene Nötter.. Oskalade Nötter. OrdnLilleTull. 1622, s. A 4 b. Tag et stycke rent oxekiött. WARG 62 1755. "Rena" lastrum (dvs. utan balkar o. d.). NILSSON Skeppsb. 123 (1932). . – särsk. (†) om (handels)gods (med avs. på dess vikt): utan emballage, med avdrag för emballage, netto. Thet väger i rent gods 40. marker. LIND (1749;under netto). k) närmande sig bildl. anv. (jfr 13, 25).

[REN.adj 5.k.α]

α) om skriftlig handling: fri från anmärkning l. anteckning som anger viss inskränkning o. d. α') sjöt. om konossement: som icke innehåller anmärkning mot lasten l. om obetalda avgifter o. d.; om certeparti: enligt vilket befräktaren icke behöver erlägga kurtage l. andra avgifter vid fraktens utbetalning. LANG FinlSjör. 1: 410 (1890). SohlmanSjölex. 1958. β') om ngns "papper" l. pass o. d.: som icke innehåller ngt diskriminerande l. ofördelaktigt l. del.; företrädesvis om sundhetspass o. d.: fri från anteck ning om pest l. liknande sjukdom; jfr 6 e JUNGBERG (1873). SFS 1893, nr 100, s. 30 (om sundhets- pass). Man kan.. undersöka hans papper, och de äro näppeligen rena. HALLSTRÖM G3 58 1918. jfr GREN. β) (tillf.) om text: fri (från interpolationer). Att en yngre handskrift företer en från interpolationer renare text än även en betydligt äldre. NEBCKMAN 1 AlfrIsl. 2: LXXXIX 1916. γ) (†) i uttr. göra ngns sak ren, framställa ngns sak i fördelaktig dager, fri från sådant som kan störa bilden därav l. dyl. Han (kan) fuller tänckia Ryssernes saak myckit warit Dthsmyckiat oc reen giord för (det engelska sändebudet). WIDEKINDI KrijgH 642 1871. 6) om plats, område, lokal o. d.: varpå resp. vari det icke finnes ngt, som helt tömts, tom o..d.; om person: som är helt utan ngt visst.

[REN.adj 6.a]

a) om område, fält, tomt o. d.: helt utan byggnader l. träd l. buskar o. d.; varifrån allt röjts undan; kal, bar; om öppen plats o. d. äv.: varifrån alla människor drivits bort, folktom (jfr 6 f; om fält o. d. förr äv.: öppen (jfr 6; äv.i uttr. (göra ngt o. d.) rent för ngt. Förmantes alle som haff[w]e trähus, att de skulle rÿff[w]e och före dem aff och göre tompterne reene. 2SthmTb. 7: 316 (1587). Fienden.. war låckat utur skogarne ut på rena och stora fälten. KKD 3: 64 (c. 1710). En gång hade han med en vagnsskakel gjort rent för folk på en hel marknad. SÄLLBERG Långv. 128 (1894). Rådsherrarna i Wismar hade låtit rödja torgplatsen ren. PT 1916, nr 257 A, s. 6. – särsk. (numera mindre br.) lant. om träda: varpå ingenting såtts ut, som hela året får ligga upplöjd o. bar, som är helträda (motsatt: träda besådd med grönfoder.l. dyl., halvträda); jfr 10. QLm. 1: 71 (1833). HELLSTRÖM NorrlJordbr. 266 (1917). b) om matkärl, matho o. d.; numera bl. i anv. med klar bibet. av 3; jfr g α, β. Ther inga oxar. are ther är krubban reen. SalOrdsr. 14: 4 (öv. 1536; Bib. 1917 tom).. Renlighet är en dygd, sa grisen, slickade mathon ren. STRÖM SvOrdst. 284 (1929). c) i (det väsentligen bildl. använda) uttr. göra rent hus l. bord (med ngt) o. d., laga så att ingenting blir kvar (ngnstädes, av ngt), ta bort l. göra slut på allting, ta rubb o. stubb; utrota allt av ngt, helt tömma ngt; se för övr. BORD, sbst.¹ 5 a , HUS 4 i. Som Ständerne ännu aldrig någon Riksdag hunnit at giöra rent bord med de företagne ärender, så (osv.). 2RARP 7: 294 1734. I Reval.. hade den rasande folkmassan gjort rent hus.. ifråga om helgonbilder, altaren, sakramentskärl o. a. KyrkohÅ 1932, s. 288. d) om föremål l. yta (jfr e): som är utan märken l. tecken.

[REN.adj 6.d.α]

α) herald. om sköld: som är utan figur o. fältindelning. UGGLA Herald. 43 (1746). β) (i skildring av ä. förh.) om (svensk l. norsk) flagga: som saknar unionsmärket; jfr 10. En "ren" svensk flagga. UNT 1905, nr 3003, s. 2. e) om skrivyta, skrivtavla, pappersark, bokblad l. boksida o. d. som är utan skrift l. teckning l. tryck, tom; oskriven; otryckt; blank. Någre ark, rent Papper. BoupptSthm 14/10 1658. De 4 i Boken rena lemnade paginor. VDAkt. 1793, nr 215 (1791). ÖSTERGREN (1936) . – särsk. α) (†) om bok: vars blad äro blanka; vari ingenting är skrivet l. tryckt; förr särsk. i uttr. hålla sin anmärkningsbok ren, utan anmärkning; jfr 5 k . BoupptSthm 1/9 (1676). Hålla sin anmärkningsbok ren. BerRevEILärov. 1843, Bil. S, s. 104. β) (numera bl. tillf.) bildl. l. i jämförelse, om skrivtavla (särsk. vaxtavla); jfr TABELRAS. GEIJER I. 5: 83 1811. Din själ vare såsom en ren tafla på hvilken Herren kan skrifva. EMANUELSSON 1PredHögm. 1: 157 (1865). f) (vard.) om person: som är helt utan pängar l. tillgångar, som berövats l. förlorat allt vad han äger, "pank"; äv. i uttr. ren för l. (mindre br.) från pängar. BJÖRKMAN 1889. Flickor kostar monny, sa vaktman... Jag blev ren i går natt. HOLMSTRÖM Däck 27 (1927). När.. (ladugården) var färdig, var Söderströms rena för pengar. GÖTH 5Stånd. 275 (1936). Rallarminn. 149 (1949] från). g) ss. adv., i uttr. som beteckna en värksamhet l. ett skeende som resulterar i att intet lämnas l. finns kvar; stundom närmande sig 12.

[REN.adj 6.g.α]

α) (numera bl. tillf.) dricka rent utri sht förr äv. upp l. ur; jfr b. Dricke renth wth. UpplDomb. 2: 8 1578. Dricka rent uhr. VERELIUS 183 (1681). (Man) drack det alltsammans rent opp. ENEMAN Resa 1: 240 (1712). HALLENBERG Hist. 3: 365 (1793). β) äta rent upp; jfr b. (Fåren) vilja ej gärna äta rent opp denföda, som är blandad med träck och orenlighet. WÅHLIN LbLandth. 28 (1804). SCHULTHESS (1885) . γ) (†) bekomma ngt rent ut, få ut ngt till fullo. VDAkt. 1689, nr 106. δ) (†) brinna ren utav, brinna totalt upp;, bränna ngt ren i grund, bränna ner ngt totalt. Ändoch iagh gerne hade seedt att staden icke hade mått brinne så. reen vdaff. HSH 36: 243 (1580). Hafver han.. tendt elden på hussedh, och dedh reen i grundh brändt. OxBr. 5: 442 1627. B) i oeg. l. bildl. anv. med jämförelsevis nära anslutning till 1 (jfr C).

[REN.adj 7]

7) med tanke på mer l. mindre konkreta element l. drag (jfr 10): fri från främmande beståndsdelar l. element l. drag, oblandad; som icke innehåller l. vari icke ingår. ngt element som icke svarar emot den av huvudordet angivna beteckningen. The Reene Daetyliske Versz, bestå af ijdel Dactyllske Fötter. ARVIDI 150 (1651). Ren åkerjord. PH 8: 346 (1766). Den rena vokalmusiken, som icke betjenar sig af andra organer än menniskoröster. WEGELIUS Musikl. 2: 160 (1889). 22 rena goss- eller flickafdelningar och.. 12 blandade. Sthm 1: 311 (1897). De rena träbyggnadsartarna, blockverk och skiftesverk. WERNER Korsvirk. 20 (1924). – särsk. a) (i fackspr.) om växtbestånd, särsk. trädbestånd; motsatt: blandad. BJÖRKMAN Skogssk. 7 (1868). 2NF 25: 1055 1917. b) om färg: vari icke ingår mer än en färg l. färgnyans l. ngn annan färg osv. än den huvudordet anger, icke sammansatt, enkel, upblandad; särsk.: som utgör en grundfärg (se d. o. 2 a; jfr4 e. Rene och brutne Couleurer. CARLBERG SthmArchitCont. D 3 b (1740). De enkla färgerna rödt, gult och blått.. kallas, – med gemensam benämning, rena. PASCH ÅrsbVetA 1840, s. 72. Ren ultramarin. GRAFSTRÖM Kond. 25 (1892). – särsk. fys. om spektrum; vari alla strålari en viss färg förena sig till en bild; motsatt: oren (se GREN, adj.¹ 1 c slutet). 2NF 26: 636 1917. c) om individ l. grupp av individer, med avs. på härstamning, ras, nationalitet, sort o. d.: som är av resp. utgör en obiandad ras l. nationalitet l. sort o. d., vari inga främmande ras- l. nationalitets- l. sortelement ingå. Hålla rasen ren. Ren linje, se LINJE i c. Rena Hingstars inskaffande och stuteriers anläggande. PH 2: 1151 (1734). Invånarne (i Megara) äro rena greker. PT 1896, nr 139, s. 3. Den ursprungliga, rent nordiska typen kan .. icke skarpt avgränsas, HOFSTEN Ärfl. 2: 159 (1931). – jfr O-, RAS-, SORT-REN. d) om språk: som icke innehåller främmande språkelement; äv.: icke dialektfärgad; stundom svårt att skilja från 13 b; jfr äv. 22 a. På thet, att wij kunne.. behålla wårt suenska tungomåll rett och. reenth, oförmenet medh annor fremmande tungomååll.., skal (osv.). KOF 1: 200 (1575). Furstenamnet Akbam har.. en rent arabisk klang. UVTF 12: 84 (1875). (Hebreiskan) är det älsta af alla språk, det är rent, ty det har ej några låneord från annat håll. HEIKEL Filol. 191 (1894). Han vill hålla ärans och hjältarnas språk rent och tycker t. ex. inte om att folk säger jeans i stället för blåbyxor. DN(A) 1954, nr 222, s. 6. (Pastorn) talade sitt modersmål renare än någon annan svensk hon råkat i Amerika. MOBERG Nybygg. 537 1956. – jfr OREN e) om ljud (särsk. språkljud): fri från främmande ljudelement l. biljud; vari icke ingå sådana ljudelement som egentligen icke höra till det ifrågavarande ljudet, som icke har ngn dragning åt ngt annat ljud; jfr 14 a, 19. Ett rent a, dvs. ett a som icke nännar sig t. ex. ä l. å. Ren vokal, motsatt dels: diftong, dels: halvvokal. Ren ton, utan bullerijud. SALBERG Gr. 73 (1696). Dentalaeller rena s-ljud. VetAH 1855–56, s. 53. Vokaler äro .. rena toner. DANELL SvLjudl. 7 (1911). Allan Friberg .., läste... bra innantill.. med stadigt ansatta konsonanter och rena vokaler. SWENSSON Willén 108 1937. – jfr OREN f) om rim o. d.: som är ett fuliständigt l. fullgott rim; så beskaffad att samtliga däri ingående ljudelement till kvalitet o. kvantitet äro identiska. KOLMODIN QvSp. 2: c 3 a 1750. BECKMAN SvVersl. 76 (1898). 3Saml. 11: 66 1930. – jfr OREN 8) om linje, figur, form, stil o. d.: som utinärkes av enkla, rediga, regelmässiga o. klart markerade drag (utan förvirrande bilinjer l. utan suddighet i teckningen o. d.). jfr LINJE-REN.

[REN.adj 8.a]

a) om dragen linje, tecknad figur, skrivtecken, tryckt bokstav, tryckstil o. d.; i ä. ex. ofta svårt att skilja från 15 a. Academiens tryck, hwilket han nu så förnött hafwer, att med en deel icke kan tryckias en reen bokstaf swart. SCHÜCK VittA 2: 49 (i handl. fr. 1874). Biblar,.. hvilke hafva rent tryck. WALLQUIST Ecclsaml. 5– 8: 399 (1775). Rena stilar. VDAkt. 1794, nr 4. 2UB 10: 181 1906. b) om (linje som utmärker) formen hos ett föremål; äv. närmande sig bet.: ädel, ädelt formad; jfr 9 a. Skulpturen utmärktes av rena, vackra linjer. Et utaf de 4ra portalen åt gården, som har Doriska Colloner Canelerade, med en Corintisk ordning collonne-attique, hvilken architecture är mycket ren. PALMSTEDT Res. 13 1778; jfr 9 a. Kupolen med sin lugna, rena.. kontur. HAHR ArkitH 370 (1902). ÖSTERGREN (1936) . c) om ngns ansiktsdrag; äv. närmande sig bet.: ädel, ädelt formad; jfr 4 g . Ett vackert ansikte med rena drag. NORDENFLYCHT (SVS) 3: 211 (1745). Rena ansigtsdrag. CASTRÉN Res. 1: 157 (1852). Ansiktet blir ädelt och rent bara man inte ser hans "röksura" ögon. JOHNSON Nu 72 (1934).Ansiktet är liksom skurat, strävt men rent, utan onödig möblering, som ett naket rum. LUNDKVIST Ind. 74 1956. d) i utvidgad anv., i uttr. rena proportioner o. d., om väl l. rätt avvägda proportioner (med undvikande av överdrifter l. förkonstling o. d.). ESTLANDER KonstH 405 (1867). e) om litterär stil l. ngns sätt att uttrycka sig: enkel o. redig, utan förkonstling o. d.; jfr 9, c, 22, 23. (F. M. Franzén) hvars uttryckssätt, då han är sig sjelf trogen, är så rent, så enkelt, så ljust och luftigt, invecklar sig här (dvs. i ett äreminne över G. III) skrufvade vändningar. WIRSÉN i 3SAH 2: 171 1887. 9) om (föremål l. rörelse o. d. med tanke på dess) stil: fri från främmande stilelement l..drag; ofta tillika med tanke på rena, ädelt formade linjer l. drag o. d. (jfr 8 b). jfr FORM-, STIL-REN.

[REN.adj 9.a]

a) i fråga om stilen hos ett konstföremål l. byggnadsvärk o. d. En kyrka i ren gotisk stil. RYDBERG Sägn. 75 (1874). I gotikens renaste skede. LAGERGREN Minn. 3: 212 (1924). Mer än de flesta har han lyckats håfla stilen ren (i sitt silversmide). DN(A) 1954, nr 312, s. 21. b) sport. i fråga om stil somutmärker sättet att utföra en fysisk handling (särsk. vid sport), med, tanke på vissa fastställda regler därför l. på en allmän uppfattning om hur ngt utföres vackrast l. bäst l. ändamålsenligast: korrekt, felfri o. d.; jfr 10, 13. LINDHOLM Sibbo 1: 119 (1890). Gruts slag (i tennis) äro mycket hårda och rena. TIdr. 1897, julnr s. 38. I Ludvikalaget framträdde vänsterbacken Pettersson som vanligt med rena sparkar och bollsäker. IdrBl. 1924 nr 74 s. 11 (i fotboll). – särsk. α) hippol. om en hästs trav l. lopp l. steg o. d. EHRENGRANAT Ridsk. I. 1: 62 (1836). När trafvet fortsättes uthållande isamma takt, säger man att loppet är rent. BILLING Hiåp. 158 (1836). RidI 1914, s. 193 (om steg). β) (numera föga br.) jäg. om drev (av jakthund): varvid den drivande hunden icke lämnar l. tappar bort det spår som han följt, utan "tappt". SvKennelklT 1903, s. 83. c) i fråga om (mera abstrakta stildrag i) litterär l. konstnärlig stil: fri från främmande stildrag l. stilelement; jfr 8 e, 10, 13 b. STURZEN-BECKER 1: 41 1861. 10) med tanke på mer l. mindre abstrakta drag l. egenskaper hos ngt (jfr 7, 8, 9): fri från främmande element l. drag, oblandad; som icke innehåller l. vari icke ingår ngt element som icke svarar emot den av huvudordet angivna beteckningen, som till sin natur alltigenom är (ngt); stundom med särskild tanke på att endast de egenskaper som äro nödvändiga för att konstituera ett visst begrepp (o. inga andra) äro förhanden, renodlad o. d.; äv. liktydigt med: absolut, fullständig. Ett rent fall av hysteri. Det rena varat (filos.). Det rena faget (filos.). Han fick rent avslag på sin begäran. KELLGREN (SVS) 2: 172 (1782). Den rena handlingen kan äfvenså litet existera, som det rena, d. ä. toma Rummet efter Tiden. HÖIJER 2: 191 ( c. 1800). En ädling i detta ords rena bemärkelse. DE QEER Hjertkl. 176 (1841). (Kometem går) aldrig någonsin.. i en ren ellips, en ren parabel eher en ren hyperbel. Banan ändrar sig ständigt. STRÖMGREN AstrMin. 1: 28 (1921). Är Sainte-Beuves verk icke ren vetenskap, så är .. (det) icke heller ren diktning. BonnierLittH 4: 246 1930. – särsk. a) om vinst, förlust, behållning o. d.: som kvarstår sedan alla avdrag gjorts, oavkortad, netto-; äv. bildl. Ett rent netto. Ren winst. HC11H 12: 169 (1697). När dygdige, idoge och förrarne utlänningar sätta sig neder i et Land, är det altid en ren vhnst. LAGERBRING 1Hist. 3: 158 (1776). Femhundra kronor, i ren förtjänst. SJÖDIN StHjärt. 301 (1911). – särsk. (vard., numera föga br.) i uttr. så l. så många ttusen) rena, så l. så många tusen kronor (netto). STRINDBERG RödaR 103 (1879). På bytet han gjorde me doktorn.. förtjänte ham på några minuter tretti tusen rena. KOCH Arb. 291 (1912). b) spelt. i (problem)schack, om mattställning: varvid varje ruta dit kungen kan flyttas spärras blott på ett sätt (gm en pjäs). WILSON Spelb. 47 1888. c) mat. om andragradsekvation: vari den obekanta storheten blott ingår i en term, binomisk. BJÖRLING Alg. 1: 58 (1861). HEDSTRÖM o. RENDAHL Alg. 71 (1915). d) icke förenad med ngt (inskränkande) villkor l. dyl.

[REN.adj 10.d.α]

α) (numera föga br.) om löfte.: utan förbehåll. Han.. ville det jag skulle gifva rent löfte at utan minsta imvändning eller betänkande antaga hvad han föreslog. ULLMAN GrefvHänd. 17 (1782). SUNDÉN 1888. β) (†) om flyttning från en klass till en annan: utan villkor (med avs. på förkovring i ngt ämne). "Ren flyttning" till öfre sexan. ÖDMAN Hemma 147 1896. e) om gåva: som erhålles utan vederlag; jfr 11 a. Är icke allt hvad du har .. en ren gåfva af Gud. FRANZÉN Pred. 3: 119 (1843). Om emot en gåfva icke något vederlag gifves, så kallas gåfvan ren. SCHREVELIUS CivR 1: 160 (1844). SVEDELIUS i 2SAH 60: 47 1883. f) († utom i ) i vissa anv. (delvis utan bestämd avgränsning från 11 a,

[REN.adj 10.b]

b) med bet.: som i alla avseenden är (ngt); som har alla de egenskaper som utgöra kriteriet på (ngt) o. d. PFEIF DeHabitu 133 (1713). Uti.. renaste vintertiden, mår man bäst, (vid gikt). DARELLI Sockenapot. 153 (1760). .Rena lungsoten. LEOPOLD (SVS) 2: 138 1782. – särsk. α) (i skildring av ä. förh.) med avs. på den kamerala naturen av ngt; jfr PUR 2 f. BONSDORFF Kam. 10 (1833). Rent och blandadt frälse. NF 5: 454 1882. β) (fullt br.) om person: som till sin natur helt igenom är (ngt); som endast är (ngt) l. icke är ngt annat än (ngt); renodlad; jfr 13 e. Rena bönder, som äga bruk och manufacturer. SC 2: 21 1821; jfr . Alrik synes vara en ren stämningsmenmiska. WIRSÉN i 3SAH 7: 82 (1892). Beethoven, som var ren instrumentalist. PT 1916, nr 93 A, s. 3. Rena staffagefigurer. BERGMAN i 3SAH LXI 2: 125 1950; jfr 11 b. g) i vissa anv. inom den äldre, språkvetenskapliga (grammatiska) terminologien (jfr 13 b). Ett subjekt eller predikat kallas;ent, då det består af ett enda ord, eller uttrycker en enda föreställning. BOIVIE SvSynt. 4 (1826). Rena eller opersonilga verber, som egentligen utsägas sjelfständigt, d. ä. utan att utsägas om någon person eller sak, såsom subjekt. SVEDBOM Satsl. 21 (1849). Det rena verbet (dvs. verbet "vara"). LIDFORSS TyGr. 73 (1860). Ren kallas den sats, som endast består af subjekt och predikat. BJURSTEN SvSpr. 3: 6 (1864). h) filos. om förnuft, tänkande, föreställning kunskap o. d.: som icke alls opererar med begrepp från den sinnliga världen; härledd ur förnuftet l. ur (blotta) förnuftsgrunder (o. icke av erfarenhetsrön), som utgöres av l. ger l. på annat sätt har samband med kunskap a priori, apriorisk; motsatt: empirisk, relativ. LALLERSTEDT Slutk. 4 (1739). At höja sig til et oafhängigt eller rent förnufts synpunkt. JournsvL 1797, s. 300. Då altså rymd och tid icke hafva något empiriskt,utan äro rena föreställningar a priori. LUTTEMAN Schulze 27 (1799). Ett rent tänkande är ett innehållslöst tännande. REIN Psyk. 1: 337 (1876). Professorns .. uppfattning av den rena apperceptionen hos Kant. SIWERTZ JoDr. 53 (1928). i) om vetenskapsgren o. d.: som enbart sysslar (teoretiskt) med de allmänna lagarna för ngt, teoretisk; motsatt: praktisk, tillämpad; numera nåstan bl. om matematik. Den Rena Mathematiken. BERGKLINT MSam. 1: 116 (1781). Geologien kallas med afseende på det ändamål, som åsyftas, ren eller använd. BERGSTRAND LbGeol. 4 (1868). Ren (elller Allmän) kemi. ROSENBERG OorgKemi 16 (1887). 19Årh. V. 1: 12 (1922; om matematik). j) konst. om bildkonst: som icke avser att (dvs. utgöra en igenkännlig återgivning av värkliga föremål, som icke föreställer ngt, abstrakt, absolut. De verkliga kubisterna tro sig komma är med ren konst. LAURIN 4Minn. 135 (1932). DN(A) 1952, nr 347, s. 5. k) ss. attributiv bestämning till ett substantiv, betecknande att det uteslutande gäller l. är fråga om l. (numera i sht) i föreliggande fall endast tages hånsyn till vad huvudordet anger; utan bestämd avgränsning från 11 c. Såsom en ren affär betraktat var husbytet oför- delaktigt. Ur ren affärssynpunkt. WETTERSTEN Forssa 4 ( c. 1750). En påminnelse om att Ludvig Nordström, vad den rena berättarförmågan angår, är oöverträffad inom sin generation. OoB 1930, s. 165. l) ss. adv. som står ss. bestämning till ett adjektiv som i sin tur är attribut till ett följande substantiv, betecknande att det som substantivet betecknar alltigenom l. uteslutande har den karaktär som adjektivet anger l. att det i framställningen endast är fråga om l. tages hänsyn till den del l. sida av ngt sonu detta anger; jfr 12. Rent köttätande djur. BERZELIUS Kemi 6: 279 (1830). En rent norsk ange-lägenhet. DE GEER Minn. 1: 196 (1892). Af rent personliga skäl. WULFF. Petrarcab. 225 (1905). Rent fysikaliska undersökningar. SMITH OrgKemi 3 (1938). Franck gjorde en rent kristen dikt.. av en rent erotisk. BJÖRCK K12Stövl. 29 1954. 11) med avbleknad bet., i attributiv anv. framför ett substantiv (i best. form, ofta utan föregående best. artikel, l. i obest. form), övergående i bet. av ett allmänt förstärkningsord; ofta i förb. rena rama (jfr RAM, adj. 10), ren och skär (jfr SKÄR, adj.).

[REN.adj 11.a]

a) angivande att ngt fullt ut l. mycket väl gör skäl för den av huvudordet angivna beteckningen: sonu värkligen är l. kan betecknas ss. (ngt), värklig, s ann, formlig, veritabel, fullkomlig. Det är en ren omöjlighet att hinna med allt på en dag. Det är rena, rama allvaret. KNORRING Cous. 1: 30 (1834). Gröna potatesknoppar (äro) rena giftet. ALMQVIST Lad. 21 (1840). Det.. är.. den rena nöden, som tvingar see (kvinnor) in på mannens arbetsområde. WÄGNER Norrt. 2 (1908). Bet var en ren fröjd att vara med. NORDSTRÖM Amer. 21 (1923). Det var rena skandalen. ANDERSSON VarfBlom. 231 (1947). – särsk. α om sanning: som till alla delar är sann, fullkomlig; som värkligen är (sanning), oförvanskad; jfr 13 d. VDAkt. 1683 nr 122. Låth Mig vetha rena sanningen. STENBOCK (o. OXENSTIERNA) Brefv. 1: 138 (1697). Detta är.. dagsens rena sanning. WIGSTRÖM Folkd. 2: 199 (1881). DE GEER Minn. 1: 219 1892. β) om osanning l. lögn; jfr d. Rena osanningen. RUDBECK Atl. 2: 7 (1689). En ren och skkär lögn. BERGMAN Chef. 260 (1924). γ) ss. bestämning till sådana ord som: slump, händelse, under, misstag o. d.; jfr b, c. HOPPE (1892). Atthan en gång af rent misstag talat för allmän rösträtt. STRINDBERG GötR 84 (1904). Hon sade sig ha, gått förbi av en ren. händelse. SvD(B) 1943, nr 143, s. 8. Det var rena slumpen att jag kom på (dvs. fann kartan). TRENTER SomRop. 209 (1944). b) angivande en viss inskränkning l. nedvärdering: som icke kan betecknas ss. l. icke är ngt annat.än (ngt), som måste betecknas ss. (ngt); stundom: "riktig". Åtskilliga från de gamle lånade åsigter.. hvilka.. numera omöjligen kunna anses såsom annat än rena antiquiteter. SKN 1841, s. 155. (Flickorna gå) nu ut och söka sig en anställning vid kontor och kassor som rena, skriverskor. SnoilskgVänn. 2: 288 1884. Våra svåraste konster voro en ren barnlek för honom. GHT 1895, nr 137 B, s. 3. Det är att märka att dessa gräl alltid rörde sig om rena obetydligheter. BERGMAN Mark. 46 (1919). c) använt för att understryka l. markera att det uteslutande är fråga om vad huvudordet inger; utan bestämd avgränsning från 10 k. KELLGREN (SVS) 5: 264 (1793). Jag gjorde det af ... rena .. oegennyttan. BACKMAN Reuter Bræsig 1 (1872). Det var tydligt, att Karin av ren häpnad inte kom sig för att säga någonting. HEDBERG Räkn. 269 (1932). 12) med avbleknad bet., ss. adv.: fullkomligt, totalt, helt o. hållet, alldeles; formligen; stundom, dels med ytterligare försvagad bet., med en, allmänt: förstärkande innebörd: "riktigt", "fakiskt", "värkligen" l. dyl., dels. närmande sig bet.: rent av (se 28 d. LPETRI 2Post. 318 a (1555). Landet.. blef reent utarmat. DENS. Kr. 39 (1559). Du tror jag, allt är rent förbi. NYBLOM VDikt. 226 (1876). (Studenten som skämtat med Malmströmss dikt Angelika) vore rent i stånd att vanhelga den. UngKraft. 1907, s. 54. Det är rent syndatt slakta gåskarlen, när han har konunit hem till os s med så stort följe. LAGERLÖF Holg. 2: 482 (1907). Jag höll på att rent glömma bort dig. LARSSON Hemmab. 35 (1916). I de gamla restaurangerna blev tobaksröken så rent otroligt tjock. SEGERSTEDT Händ. 4 (1918, 1926). Rent gratis. MinnHbgSkola 21: 11. 1954. – särsk. a) i (det i sht förr vanliga) uttr. ligga l. vara rent för döden o. d. (Han) liggir reenntt för dödenn. VadstÄTb. 14 1578. KELLGREN (SVS) 6: 145 (c. 1785). WALLIN Vitt. 1: 389 (1805; uppl. 1878. b) (†) övergående i bet.: värkligt. Tror man, att menniskan.. lefver efter döden, hvilket hvarje rent bildad.. icke betviflar, så (osv.). ALMQVIST Amor. VI 1839. C) i oeg. l. bildl. anv. av 1, 2 l. 3: icke behäftad med ngt fel, fläckfri, korrekt, riktig o. d. (jfr B.).

[REN.adj 13]

13) († utorn i a, b, g ). fri från allt sådant som skämmer, l. drar ned l. är av. sämre l. oädelt slag, fläckfri; som icke innehåller l. är behäftad med felaktigheter l. ngt som är oriktigt l. inkorrekt, oklanderlig, otadlig; som helt överensstämmer med vissa givna regler l. en viss given norm, korrekt, riktig, just o. d.; stundom svårt att skilja från 18; jfr äv. 26. SIGFIRDI G 4 a (1619). At dhen lustre, ähra och anseende, uthi bwilken Rijksens Riddare och Adels Stånd är satt, på alt giörligit sätt reent och obesmittat erhållas och conserveras måtte. SCHMEDEMAN Just. 427 (1665). Orsaken, hvarföre boken.icke härtils fullkommeligen reen och richtig kunnat framkomma. EHRENADLER Tel. Föret. 2 a (1723). Prophetsamfundet.. var.. en sect, med andra och renare religionsbegrepp än de öfriga Judarne. AGARDH Thskr. 1: 13 (1842, 1855); jfr a. Hans sak är icke ren. ÖoL 1852. – särsk. a) (fullt br.) i sht kyrkl. om religiös förkunnelse l. lära o. d.: som icke är uppblandadmed l. icke innehåller sådant som strider emot bibelns lära l. vad solu officiellt fastställts ss. den sanna evangeliska (lutherska) låran, bekännelsetrogen, icke irrlärig l. falsk, oförvanskad, oförfalskad. G1R 4: 219 (1527). Kring om hela rijkit skal predicas reena gudz ordt och euangelium. Därs. 5: 155 (1528). Staden ther som Doctor Martinus förswarade then rena läran emot påff wen och hans anhang. BOLINUS Dagb. 22 (1667). Hwar finnes tå then Heliga och Cbristliga Kyrckia? (Svar. Uthi all rum, ther som Gudz Ord warder reent och klart predikat, och (osv.). SWEBILIUS Cat. 2: 54 (1689). Konungen skal altid vara af den rena Evangeliska Läran. RF 1809, & 2. AULÉN AllmTron 89 1923. – särsk. (†) i utvidgad anv., om person, samfund, undervisningsanstalt, skrift o. d.:. renlärig, bekännelsetrogen, rättrogen; äv. i uttr. ren i läran l. religionen. Hwad.. (riksrådens) religion tillkommer, så förser H. F. N. sig att the uthi religionen skole wara reene. STIERNMAN Riksd: 527 (1602). Studera i reene ewangelische Academier och skoler. RA II. 2: 136 (1617). Någre reene Predikanter. SCHRODERUS Os. III. 2: 88 (1635). Gudz rena och evangeliska försambling. OxBr. 12: 648 1644.. Mången i lärone ren, långt värre än kättare lefver. NICANDER GSAnn. 38 (1766). b) (fullt br.) om språklig framstäilning l. stil o. d. (jfr 7 d, 9 c, 10 g, 22): som är helt i enlighet med gällande normer, regelrätt; korrekt, god o. d.; stundom med bibet. av l. närmande sig bet.: klar (jfr 22); jfr äv. 7 d. ARVIDI 20 (1651). Stylen (måste) vara ren, och tydelig, som han nu för tiden tahlas och skrifes, achtandes sig för gamla ordasätt. och åtskillige Provineiers dialecter. BIURMAN Brefst. 20 (1729). Rent latin. SCHULTHESS (1885). (Leopold) skriver en prosa så elegant och ren att redan den är beundransvärd i en tid då svenska språket.. ännu var föga stadgat. HOLMBERG Leopold 1: 187 (1953). c) om sats (i logiken): i vilken alla regler äro iakttagna; jfr 10. ALMQVIST AmH 1: 194 (1840). DALIN 1855. d) om framställning av ett sakförhållande o. d.: som är helt i överensstämmelse med de faktiska förhållandena, oförvanskad, korrekt, faktisk, värklig; jfr 11 a . BARK Bref 2: 149 (1706). Det renaste och trovärdigaste jag kunnat inhämta af många olika underrättelser. DALIN Hist. 1: Föret. 8 (1747). At., utforska rena-sammanhanget. LAGERBRING 1Hist. 2: 196 (1773). e) om ed: vars utsaga till alla delar är sann o. ger en i alla avseenden riktig blid av ngt,. icke falsk (se. d. o. 11 b slutet), som icke är. ngn mened; särsk. i (det tautologiska) uttr. ren ocn icke men. OPETRI Tb. 165 (1527). Jagh bedher migh så Gudh til hielpa, at hans eedh är reen och icke meen. DENS. 4: 308 (c. 1540). Hustror tilbudho sig wilia swäria, at konans edh är ren och san. ConsAcAboP 3: 130 1666. f) om fordran l.:rätt: ostridig l. dyl.; jfr 22, 23. Ej må ren och.ostridig fordran uppehållas för thet, som stridigt är. UB 2: 5 (Lag 1734). Mig (dvs. odalbonden) ren är den rätt, som man värft med sin svett, / och som man värjt med sitt blod. GEIJER Skald. 13 (1811, 1835). g) om handling, hållning, uppträdande o. d.: varemot ingen anmärkning kan göras, som är utan felaktighet, fiäckfri, oförvitlig; som är helt som sig bör, korrekt, just, riktig; utan bestämd avgränsning från 18. En ren och laglig kallelse. SWEDBERG Lefv. 44 (1729). Hos riksens ständer i Stockholm war icke.. alt rent och jämt (år 1743). RHYZELIUS Ant. 138 (c. 1760). At K. Magnus Ladu låses förfarande intet varit så aldeles rent utisaken, emot dessa Herrar. LAGERBRING 1Hist. 2: 644 1773. – särsk. α) (fullt br.) om spel: varvid spelreglerna följas på ett korrekt sätt, utan fusk l. bedrägéri o. d.; årlig, icke. falsk; ofta i bildl.: uttr., om. ngns handlande l. uppträdande l. hållning o. d. KyrkohÅ 1927, s. 187 1840. Det var inte rent spel. Alla hade inte samma chanser. HEDBERG VKind. 138 (1954). β) om arbete: som är utan fusk. At lägga Castor utantil, som gömer vigogne ullen innanföre... Nej, rent arbete på svenska hattar. Posten 1769, s. 1053. 14) i fråga om uttal l. läsning (jfr i e, 19 b, 21).

[REN.adj 14.a]

a) om uttal o. d.: korrekt bildad (i enlighet med den för ett språk gällande uttalsnormen), felfri; ofta svårt att skilja dels från i e, dels (i sht i äldre exempel) från 21. ConsAcAboP 7: 196 (1692). Rent och tydligt uttal. Schück o. Lundahl Lb. 1:. 65 1901. b) i uttr. tala rent, med användande av de rätta ljuden o. bildande av riktiga, felfria ord; särsk. om barn som lärt sig att tala. HdlColl- Md. 21/1 1746 (1745). Det dröjde länge innan jag kunde tala alldeles rent. MALMBERG Styck Väg 31 (1950). jfr (†) Hon var så matt at hon ej kunde svärja rent. LIVIN Kyrk. 148 1781; jfr 21. c) i uttr. läsa rent (innantill, i sht förr äv. i bok), läsa någorlunda sammanhängande l. flytande (utan att stappla på orden l. stava sig fram) o. med ett riktigt återgivande av orden. KOF II. 1: 457 (1659). Läsa rentt innantil. KyrkohÅ 1934, s. 270 (1720). En parfvel som nyss lärt sig läsa rent. OTERDAHL Solh. 7 (1901). – särsk. bildl: MELIN Pred. 2: 138 (1847). Din kärlek läste icke rent i bok. HAGBERG Shaksp. 10: 181 (1850). d) (†) i fråga om framsägning av ngt inlärtutantilläsning), ss. adv.: utan att säga fel på ngt ord l. staka sig l. stappla på orden o. d.; särsk. i uttr. kunna ngt rent som vatten, kunna ngt flytande utantill, l. som ett rinnande vatten, läsa ngt rent utantill läsa upp ngt utan att staka sig o. d. (Man bör) intet gifwa.. (barnen) någon maat, förr äh the them (dvs. buden o. bönerna, wäl och reent. vpläset hafwa. RUDBECKIUS Luther Cat. 24 1667. (Den döende kvinnan) las.. dem (dvs. psalmverserna) alla själf..rent ut. KURCK Lefn. 173 (1705). Jag kunde katekesen. rant som vatten. ZEIPEL Set. 3– 4: 49 1847. 15) i fråga om (det yttre) skicket av ett utfört arbete, särsk. skrift, ritning o. d.: som föreligger i ett ordentligt, omsorgsfulrt utarbetat, prydligt skick; oftast med särsklid tanke på att ngt föreligger i färdigt, slutgiltigt skick. a) (†) om skrift: skriven med vårdad, prydlig o. lättläst stil, omsorgsfullt utarbetad; om handstil: vårdad, god, prydlig; tydlig, lättläst; om ritning: utförd på ett prydligt sått; med omsorgsfullt gjord teckning o. d.; jfr 8 a F. Åb- SvUndH 68– 69: 15 (1651). Såsom iagh ey så reen stijl hafver som.. fordrass (för att renskriva dikten), alt så lemnass dett åth dhen som bättre och renare dett medh pennan beställa kan. PDAkt. 1688, nr 256. En ren och Zirlig ritning och renovation av karta). LandtmFörordn. 58 (1725). Rena och rediga afskrifter. HC11H 2: 4 1764. – jfr OREN b) i uttr. som beteckna att man skriver ut resp. ritar upp ngt som föreligger i koncept l. ss. kladd l. skiss o. d. i ett färdigt, slutgiltigt skick (ordentligt o. pedligt, med omsorgsfull utarbetning o användande av gott papper o. d.); numera bl. i. uttr. skriva resp. rita ren l. rent, förr äv. utskriva l. göra ren l. skriva i rent

[jfr t. ins reine schreiben]

renskriva. Effther för:ne Pedher icke ännw sine bööker och Regenskaperpro Anno etc 44 reene vthschriffwitt och giortt haffwer. G1R 17: 86 1545; jfr c. AOXENSTIERNA 2: 350 (1619:. skriffves i reentt). Reversen skall skriffvas reen och sedan underskriffivas aff RichsCantzleren. RP 6: 563 1636. KOF II. 1: 14 (1650: rent giöras). At gifva honom förslag på någon god man, som kunde skrifva rent hans concepter. BenzelBr. 11 (1722). När han var ledig. från lexorna, skref han rent för att förtjena något. TAVASTSTJERNA Inföd. 279 (1887). Min far.. (sände) ut cirkulärbrev... Jag skrev rent dem. . MFAr 2: 45 (1949): c) (†) om uppgörandet av ett bokslut l. en inventarieförteckning l. färdigställandet av räkenskaper.o.. d.,. sannol. med tanke såväl på att bokslutet osv. föreligger i ett till det yttre ordentligt o. redigt skick som. på att poster, sifferuppgifter. o. hopräkningar o. d. äro riktiga (jfr 23). Att oeconomus må.. göra huart åhr en reen och richtigh rächningh. VDAkt. 1666, nr 139. Ombytet med desze syslomän (vid spannmålsmaga- sinet) sker uti Augusti månad, sedan säden är vorden utlänt, räkningarne.rena slutade, och utläningslängden erkänd. PH 8: 6 1759. (Sv.) Ren räkning. fr.) compte net. WESTE (1807; icke fullt säkert). d) i ssgrna REN-STAKA. -STRYKA, -TRICK; -TRYCKA. D) i bildl. anv., med anslutning väsentligen till. 3, i fråga om rituella l. sexuella l. moraliska förhållanden (jfr C, G).

[REN.adj 16]

16) (i bibliskt spr. o. rel.-hist.) som icke (i rituellt l. symboliskt avseende) är oren (se OREN, adj.¹ 3. Them som rena äro är av ting reen, men them besmittadhom och otroghnom är ingen ting reen. Tit. 1: 15 (NT 1526; Bib. 1541, 1703: Them som rene äro; Halenius NTConc. 342 (1734): Them renom åro allting ren; Bib. 1917: dem som äro rena); jfr 18 a. At j skole weta åtskilnat på hwadh oreent och reent är, och hwadh diwr man äta och hwadh man icke äta skal. 3Mos. 11: 47 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Then som kommer widh ena dödha menniskio, han skal wara oreen j siw daghar, så skal han.. rena sigh på tridie daghen och på siwnde daghen och så warder han reen. 4Mos. 19: 12 (Därs.; äv. Bib. 1917). Rena voro (enl. egypternas uppfattning) de (djur) som livnärde sig endast av föda ur växtriket. FÅHRÆUS LäkH 1: 87 1944. – jfr -OREN. 17) (i sht i vitter stil) om person: som, icke "fläckats" l. "besudlats" gm könsumgänge med ngn, obefläckad, kysk, "jungfrulig" o. d.; äv. om ngns liv o. d.; stundom svårt att skilja från 18; jfr äv. 25 c. GlMat. 1: 25 (NT 1526). Hans moder har, / Jungfruligt hög och ren, ej vetat af en man. RUNEBERG (SVS) 1: 334 (1839). Nu ville hon ha rena, ynglingar. STRINDBERG GötR 59 (1904). Så [file:R1101] förblef jag "ren." Icke ens gossårens synder gjorde jag någonsiu bekantskap med. SÖDERBERG Glas 82 (1905). Att en ung mans väg till familjebildning borde vara obesudlad och lika ren som den unga flickens. VeckoJ 1953, nr 11, s. 32; jfr 18. 18) fri från allt som i sedligt l. moraliskt l. religiöst avseende uppfattas ss. ngt smutsigt l. "lågt" l. förkastligt l. ont l. ss. omoraliskt l. syndigt o. d., fläckfri, obesudlad; särsk. dels i fråga om ngns alllhänna vandel, närmande sig bet.: oförvitlig, rättfärdig, fri från ondska, ädel, dels i fråga om sexuella förhållanden (ofta med tanke på sinnliga begär ss. ngt syndigt l. moraliskt mindervärdigt; jfr 17): kysk, oskyldig; jfr 25. Föra en ren levnad, ett rent liv. En ren vandel. Ett rent hjärta, sinne. Höga, rena tankar. 2Petr. 3: 1 (NT 1526). Skapa mich gudh itt reent hierta. Psalt. 51: 12 (äv. 1536). På den rensta wandel klandra. DALIN Vitt. l. 1: 82 ( c. 1748). Styr lustan: håll din ungdom ren. FRANZÉN Skald. 4: 206 (1810, 1832)- jfr 17. Män, vilkas nobla tänkesätt och rena karaktär även motståndarne nödgats erkänna. LIDFORSS UtrikVyer 65 (1900). Det var den renaste man jag råkat i mitt liv. Han vände sig helst bort från det onda. LAURIN Minn. 2: 334 (1930). Gudsfruktan, ärbarhet och rena sader. MOBERG Nybygg. 129 (1956). jfr GULD-, HJÄRTE-, O-, SEDE-, SJÄLS-, ÄNGLA-REN m. fl. – särsk. a) Tit. 1: 15 (se ovan under 16; jfr HOLM 1BrevO 201 (1939))] (i vitter stil) i talesättet dem renom är allting rent, ss. beteckning för att det är människans karaktär o. uppsåt, icke de yttre föreskrifterna, som avgöra vad som är rätt l. orätt (urspr. med syftning på de judiska reglerna för rituell renhet; jfr 16). STRINDBERG NRik. 72 (1882). b) (numera knappast br.) om äktenskap o. d.: vari makarna städse äro varandra trogna, icke fläckad av äktenskapsbrott, tuktig, ärbar o. d.(Hedningarna, haffua nu icke meer hwarkin något reent leffuerne eller ecteskap. SalWisjh. 14: 24 (öv. 1536). (Han) frågade huarföre han ähr citerat (dvs. stämd), effter han sin Echta sängh hafuer hållit reen nthan och innan Landz. VDP 1665, s. 649. Lefva i ett rent äktenskap. BÅÅTH. WognerS 4: 169 1908. c) om avsikt, uppsåt, nit, motiv l. (mera tillf.) person l. handling med hänsyn till avsikten med ngt: som alltigenom l. uteslutande åsyftar det bästa för ngn l. ngt, fri från låga l. "skumma" (bi)avsikter l. (dolda) själviska l. onda motiv l. syften l. baktankar o. d.; ädel, god (se d. o. 18 b); äv. närmande sig bet.: uppriktig, ärlig, ärligt menad. STIERNHIELM Lycks. 1 (1650, 1668). Jag är försäkrad om Deras Excellenciers rena och upriktiga nit för det allmänna. 2RARP 15: 65 (1746). Med renaste upsåt att gagna sina underhafvande. LBÄ 27– 28: 130 (1799). Mindre rena motiv. ANDERSON ( c. 1880) i 3SAH 7: 270. – särsk , i ordspr.: Seen bättring är sällan reen. GRUBB 714 1665. d) om känsla o. d.; jfr 20. En ren kärlek. The som j... (vishetens) wenskap äro, haffua een reen wellust. Vish. 8: 17 (Bib. 1841; Apokr. 1921: ädel njutning). Den renaste tillgifvenhet. ROSENSTEIN 1: 305 (1802). Detta isgrå hufvud, hvilket barnet / Älskat med sin. första, rensta kärlek. CYGNÆUS 8: 108 (1845). HALLSTRÖM Händ. 337 (1927). e) (†) om vän: som hyser en uppriktig o. sann vänskap, sann, vårklig, uppriktig; jfr 10 f . Sverige är Portens upricktigaste och renaste vän. HÖPKEN 2: 284 1756. E) i oeg. l. bildl. anv., med anslutning närmast till 4, med en grundbet.: ogrumlad o. d.

[ 19]

19) om ton, klang, stämma, sång o. d. (jfr 7 e): fri från störande biljud, icke missljudande, klar; om sång l. musik äv.: som icke innehåller några falska toner l. ackord; om ton äv.: som har den absolut råtta tonhöjden (varken för hög l. för låg); ofta motsatt: falsk (se FALSK, adj. I 3 b; äv. bildl. Spela rent. Ett rent a. BJÖRKEGREN 1856 (1788). En .. musikaliskt ren stämma. ALMQVIST Fol. 4 (1835). Skalder.. hvilka mer eller mindre rent slagit sina accorder på det davidiska strängaspelet. SKN 1843, s. 217. En alldeles jämnt spunnen fiol-)sträng gör regelmässiga svängningar och är därför ren i tonen. HEDLUND Fiolsp. 9 (1899). Absolut ren.. intonation. BRODIN i (1948). (Han) sjöng.. mycket rent och klart den vackraste visa han kande till. BENGTSSON Lustg. 152 (1988). – jfr KLANG-, KLOCK-, LJUD-, METALL-, O-, SILVER-REN m. fl. – särsk. a) mus. om vissa konsonerande intervall, t. ex. prim, oktav, kvart o. kvint. MIKLIN Marpurg & 2 1782. WEGELIUS Musikl. 1: 16 (1888). BRODIN 99 1948. b) i fråga om tal (jfr i e, 14, 21); om röst: icke skrovlig o. d., klar; onu språkljud: som har en ren klang; förr äv. om uttal (med tanke på språkljudens klang): som klingar rent o. vackert. . (Av det italienska uttalet kan) man tämmeligen gissa.., at oc hos de gamla Romare uttalet warit rent oc liufligit. PFEIF DeHabitu 134 (1713). (Hon) bemödade sig att få rösten så ren som vanligt. CARLÉN Rosen 272 (1842)., A .. är.. det renaste och klaraste af alla språkljud. NF 1: 1 1875. c) om klang framkallad av ett föremål av annat slag än musikinstrument o. d. Då lasset(med malm) stöter mot en sten, / Klingar Vermlands-malmen stark och ren. SNOILSKY 3: 48 1883. BILDMARK Entrepr. 116 (1921)., d) (mera tillf.) i utvidgad anv., i uttr. rent öra o. d., om gott musiköra KNORRING Ståndsp. 1: 73 (1838). ANREFNORDIN HbKördir. 21 1920. 20) om glädje, nöje, njutning, lycka o. d.: helt fri från (inslag av) sådant som stör l. grumlar glädjen l. nöjet osv., oblandad, ogrumlad; stundom närmande sig bet.: fulikomlig; jfr 11 a, 18 d. Then som ingen älskog skiöter / Liufligt sina dagar nöter. / Frihet ger then ren'sta frögd. LINDAHL Syrinx 7 1747; jfr 18. Så är då ingen glädje ren. FAHLCRANTZ 3: 272 (1864). Man skall vara bra underligt beskaffad för att icke ha ett rent och livligt nöje under studiet av Thackeray. BÖÖK 4Sekl. 83 1928. F) i oeg. l. bildl. anv.: klar, tydlig, redig o. d.; jfr 15 a.

[ 21]

21) (numera bl. ngn gg) . om tal l. uttal l. röst o. d. (jfr 7 e, 14, 19 b): klar o. tydlig, distinkt o. d. Ett reent och tydeligit Måhlföre. Kyr- kol. 19: 2 (1687). Han bör tala rent och redigt. BERGKLINT Vitt. 142 (1761). SAHLHTEDT (1778). Stämman blev stark, orden kom rena och klara ur munnen. MOBERG Nybygg. 599 (1956). 22) († utom i a, b,

[ 22.d]

d) om yttrande, framställning o. d.: som (till innebörden) är lätt att uppfatta l. förstå, som icke kan missförstås, otvetydig, klar tydlig; äv. med bibet. av dels: oförbehållsam, öppen, dels: redig (jfr 23); jfr 4 e slutet, 8 c, 13 b. CivInstr. 278 (1688). At Bibliska Capitlen,.. eij måtte förklaras mystice.. utan med korta och rena momenter. SCHOTTE NyköpEILärovH 3: 13 i handl. fr. 1760). PH 6: 4442 1755. I förstonevägrade han .. (att giva den begärda förkaringen) af den grund, at Texten vore ren och klar i sig sjelf. Posten 1769, s. 970. Nog äro bevisen rena emot honom. ENVALLSSON Schlenzh. 63 1796. Klingspor, som tämmeligen rent sade.. (G. IV A.), att det aldrig kunde gå honom väl, om han blottställde hufvudstaden för plundring. HT 1918, s. 183 (1809). (Sterne) är, såsom Engelsmännen i allmänhet, vida renare i framställning, än allt hvad Tyskar heter. RYDQVIST i 2SAH 12: 442 1827. jfr: Mitt hierta skal tala rett, och mina leppar skola säya itt reent förstånd (se FÖRSTÅND, sbst.² ⁶). Job 33: 3 (Bib. 1541; Bib. 1917 Vad mina läppar förstå säga de ärligt ut). – särsk. a) (fullt br.) i sådana uttr. som (tala, föra o. d.) rent språk, tala ren svenskt l. säga ngt på ren svenska o. d. (ngt vard.; jfr 7 d), (ge ngn l. få o. d.) rent besked; stundom äv. med tanke på grovt språk. På ren svenska. DALIN Arg. 1: 17 (1732, 1754). Om man talar ren svenska och säger sit ultimatum rent ut. 2RARP 13: 573 1748; jfr 27 a. Har man erhållit rent besked? AB(L) 1895, nr 303, s. 2. Eftersom du vill ha rent språk, så (osv.). WÄGNER Norrt. 140 (1908). Båda (dvs. O. v. Da- lin o. J. Wallenberg) kräva sin rätt att tala rent språk. 3Saml. 5: 223 1924. b) (numera mindre br.) i sådana uttr. som (säga ngt med l. ngt är o. d.) rena ord, klara ord, rent språk l. besked; (ge ngn. l. få o. d.) rent svar, (svar som lämnar) klart l. rent besked. LAGERSTRÖM Molière Tart. 22 (1730). Håkan ..sände.. bud til Christoffer och frågade, om han hade lust til fred eller krig, men fick.. intet rent svar. DALIN Hist. 2: 236 (1750). Fast han inte vill säja det med rena ord. LAGERLÖF Kejs. 55 (1914). – särsk. (numera bl. ngn gg i sydligaste Sv.) i uttr. rena ord för pängar, klart besked (i oförblommerade ordalag). Sannerigen var icke det rena ord för Pengar. LAGERSTRÖM Holberg Westph. 48 1737. c) i sådana uttr. som säga (ngn) sin rena mening l. tanke o. d., klart o. tydligt l. öppet o. oförblommerat säga (ngn) sin mening. Det Allmogen.. blifvit.. hindrade, at ordentel. frivilligt yttra sin innerl(iga) rena mening. VDAkt. 1750, nr 23 a. Att såga dig rain rena tanka, hvarföre skänka dina arbeten åt sällskaper? KELLGREN SVS 6: 110 1782. d) (vard., fullt br.) i uttr. gilla l. (mera tillf.) ogilla ngn l. ngt högt och rent; jfr 27 a . Hans matsnussort gillas högt och rent af Karl Johan i Björkelyckan. KNÖPPEL Morg. 126 (1913). Den gamle snönnskaren ogillade honora högt och rent i flera avseenden. HELLSTRÖM Lek. 281 (1927). e) om bekännelse o. d.: som göres utan omsvep l. oförbehållsamt l. utan att dölja ngt; jfr 27 a . SCHRODERUS Os. III. 1: 193 (1888). (Man uppmade komom) att giöra en god och ren bekiännelse. VRP 10/2 1722. 23) (†) som är i ett redigt o. klart tillstånd l. i ett ordentligt l. tillfredsställande utrett l. ordnat skick, klar o. redig, ordentlig o. d.; stundom svårt att skilja från dels 13, dels 22; jfr äv. 8 e o. 15 c. At föreskrifva.. en ren ordning, hvareffiter berättelserne til konungen i detta mål måga inrättas. Fennia XVI. 2: i (1768). Under.. (varg- gropens) upkastande äro funne ben och kol, och något mer som iag icke får ren berättelse om. WETTERSTEN Forssa 36 ( c. 1750). Får man väl någotrent och Rhetoriskt sammanhang deraf, at såsom Äran hångt sin krona i Stjerne-hvalfvet;.. så gick Gustaf 3:dje på Åskans fjällar til Vasars höjd. KELLGREN (SVS) 4: 20 1778. – särsk. a) om ngns förstånd l. "huvud" o. d.: klar o. redig. BARK Bref 1: 50 (1703). Samma rena hufvud, som behöfs, at rätt utföra sina tankar på et papper i prose eller poësie, det samma fordras til at upstalla en krigshär på et fält. DALIN Hist. III. 1: Föret. 4 (1781). (Han) hade ett fattande, rent och säkert förstånd. ROSENSTEIN 1: 276 1796. jfr: När man nogha wil til-skoda, och medh reenan hugh öfwerläggia, hwad Målet.. är för en ting..: så menar iagh (osv.). STIERNHIELM Fateb. Föret. 2 b 1643. – jfr OREN b) om tanke, föreställning, uppfattning, begrepp o. d. Den, som tänker rent, låter lätteligen begripa sig af andre. DALIN Vitt. I. 3: 189 1750.. Rent begrepp om en sak. NORDFORSS 1805. Fatten klart och rent den stora betydelsen af Ert kall. TEGNÉR (WB) 8: 378 1839; jfr 12. SCHULTHESS 1888. – jfr GREN c) i vissa uttr. o. förb.

[ 23.c.α]

α) ss. bestämning till ordet sak, t. ex. i uttr. Baken är ren, saken är utredd o. klar l. avklarad; få ren sak med ngn, få en klart utredd (o. ss. processkäl ostridig) sak gentemot ngn l. dyl. (jfr 13 f). Jag skulle intet vara emot, at Råds-Protocollet denna saken angående måtte uphämtas, men .. som denna saken är ganska ren, tyckes mig, at (osv.). 2RARP 14: 297 (1743). At .. Domarena äro uti sina Domar och utalag så konstige, at man icke kan få ren sak med dem. OELERICH 779 (1756). Er sak är ren, jag försäkrar J skal intet betala. CHENON Heywood 2– 3: 70 1773. BELLMAN Gell. 7 (1793). β) saken år på ren fot, saken är klar; stå på ren fot med ngn, vara fullt på det klara med ngn; jfr FOT 5 (d). Vi måste stå på ren fot med hvarandra. WETTERBERGH Penning. 481 1847. I det ...(ena) fallet var saken på ren fot. RIDDERSTAD Samv. 2: 476 (1851). 24) (numera föga br.) i uttr. på det rena, på det klara o. d.; särsk. vara på det rena med.ngt l. ha ngt på det rena, vara på det, klara med ngt. BERZELIUS Brev 8: 13 (1805). Nu var han på det rena med sitt samvete. SELANDER Keller Seldw. 2: 299 (1913). All skuld är lärjungens allena. / det ha de (dvs. lärarna) genast på det rena. ANDERSSON Amér 119 (1918). ÖSTERGREN 1936. G) i oeg. l. bildl. anv. av 5.

[ 25]

25) fri från ngt visst (särsk. från ngt icke önskvärt); dels i förbindelse med bestämning inledd av prep. (från l. för, förr äv. av), som anger det varifrån ngn l. ngt är fri(tt), dels (pregnant).utan bestämning (i denna senare anv. utan bestämd avgränsning från 13 o. 18); utom i a numera bl. tillf., i sht i vitter stil, med jämförelsevis tydlig anslutning till annan bruklig anv. av ordet. SCHRODERUS Os. 2: 642 (1635). Allt var stilla igen och Jaffa särdeles rent för pest. ENEMAN Resa 2: 84 (1712). Ännu hafva mina competitores ej visat mig något fehl i min disputation, ehum den ej är derifrån ren. HJELT Medicinalv. 2: 582 (i handl. fr. 1771). Från tidens allmänna kräftsår, korruptionsväsendet, står Horn, ren. MALMSTRÖM Hist. 2: 165 (1863). Du göre mig från lustar ren. Ps. 1937, 197: 2; jfr 18. – särsk. a) i vissa allmänt brukade anv. α) (utom i bibliskt – spr. numera bl. tillf.)om person: fri från sjukdom (i sht med tanke på sådan sjukdom som är smittosam l. yttrar sig i utalag l. missprydande förändring av utseendet) l. smitta; frisk, återställd; i fråga om ä. förh. ofta (med tanke på att personer med vissa. sjukdomar betraktades ss. orena) med bibet. av l. övergående i 16; förr äv. i uttr. döma l. säga ngn ren, förklara ngn vara frisk l. återställd (o. rituellt ren). Strax wort han reen vthaff hans spetälsko. Mat. 8: 3 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). När.. (prästen) på siffinde daghen beseer.. (den skabbige), och finner at skabben haffuer icke wijdhare ätit sigh j hudhenne,.. så skal Presten säya honom reen. 3Mos. 13: 34 (Bib. 1541; Bib. 1917: förklara .. ren). De som dragas med Hypochondre, och råka ut för venerisk Siuka, tro aldrig at de blifvit rene, om de änskiönt äro väl botade. Alm(Ld) 1766, s. 44. Ren från skabb. SUNDÉN 1888. β) (utom i. bibliskt spr. numera bl. tillf.) som är utan skuld (till viss gärning o. d.), oskyldig. J haffuen bewisat i alle stycker, ath j reene ären vthi then saken. 2Kor. 7: 11 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Trundman (skulle förbigås vid kyrko- herdevalet), såsom ej "addeles ren i det här tills passerade oväsendet". HAGSTRÖM Herdam. 3: 86 (cit. fr. 1750). Den som är ren behöfver ej vara rädd. GRANLUND Ordspr. (c. 1880). I den saken är jag.ren. ÖSTERGREN 1936. γ) fri från anklagelse l. misstanke; förr äv. i uttr. göra sig ren (från en anklagelse o. d.), fria sig från en anklagelse l. misstanke. 2Sthm- Tb. 8: 168 1590.. Anders Jonsons hustru i Elzlösa berychtad för truldom, skall göra sigh reen för tingh. ÄARäfst 138 (1596). Från misstankarne hade den anklagade ej lyckats göra sig ren. NORDSTRÖM Samh. 2: 410 (1840). – särsk. (†) i uttr. göra rent för sig, fritaga. sig från framställda anklagelser. Peer sade sigh aldrigh haff[w]e giortt honom .. (ett visst) löffte, icke heller ärhonom wetterlig[i]tt, att hans folck iffrå honom någ[e]tt haff[we]r stulitt, och sade att wille göre för sigh renth. 2SthmTb. 8: 241 1591. δ) (utom i religiöst spr. numera bl. tillf.) fri från synd l. syndaskuld, syndfri. (O Gud) twå aff min synd och gör mich reen. OPETRI Hb. F 4 b 1529. O rene gudz lamb, / oskyldig på corsset for oss slactat. Ps 1536, s. 77; jfr Ps. 1937, 94; jfr 18. Din (dvs. Kristi) blodiga lydnad / Mig rener har gjort. SionSång. 1: 51 (1743). När han.. hade fått sju av Jungfru Marias hårstrå, var hans hjärta rent från synd. LINDSTRÖM Leksaksb. 66 (1931). ε) (fullt br.) om ngns samvete: som icke tynges l. belastas av skuld-. l. syndamedvetande l. medvetandet att ha handlat orätt, god. Ha (ett) rent samvete. Itt reent samwet. 1Tim. 3: 9 (NT 1526). Thärföre hafwe (vi, medh godt och rent samwete.. fält honom, fäm af oss till dödhen, och tre till ewigh landzflychtigheet. BraheBrevväxl. II. 1: 200 (1661). Samvetet rent så är allting rent. BERGMAN LBrenn. 169 (1928). Han hade rent samvete i det stycket, HELLSTRÖM Storm 118 (1935). b) väsentligen ironiskt, betecknande att ngn är helt utan ngt visst önskvärt l. värdefullt (värdefulla egenskaper o. d.); äv i uttr. kemiskt ren (jfr 1 a, 3 b). (Ett) ifrån lärdom tämmeligen rent hufvud. HOF Underr. 109 (1766). Personer, hvilka man trodde vara kemiskt rena från all slags begåfning. GHT 1897, nr 41 s. 2. SDS 1904 nr 172, s. 2. c) (†) i uttr. hålla sig l. vara ren från ngn, hålla sig borta från i. icke ha l. ha haft ngt att göra med ngn; särsk. med tanke på sexuellt umgånge; jfr 17. Halt tich frå andra gudhar reen. Ps. 1536, s. 40; jfr Ps. 1695, 1: 2. (Hon har) witnat, at Elisabet och Memolinus.så omgåts med hwarandre, at de intet wore reene ifrån hwar andre. ConsAcAaboP 6: 577 1690. d) om jakthund: som icke driver visst slags villebråd; i ssgn RÅDJURS-REN.

[ 26]

26)

[jfr 6 a, b, f]

(†) om väg (i mera abstr. bet.), rörelse, ngts fortgång o. d.: fri, ohämmad, obehindrad. (Här tsarens, sendebudh och breffdragere schole drage igenom wårtt lanndh.. till alle fremmende nationer, them schall wägen ware reenn både till land och watnn, vthenn altt hinder. SvTr 4: 544 (1567). När postgången blir ren. MoB 3: 91 1770. (Handels-)rörelsen.. (skulle trots vissa svårigheter) hafva sin rena gång med utlänningen. EKMAN Dagb. 248 (1790). H) i de stående förb. rent ut o. rent av uppfattade ss. enhetliga uttryck (jfr 6 g α 14 d).

[ 27]

27)

[jfr t. rein heraus]

i uttr. rent ut⁴ ⁴ l. ⁴~¹ l. ⁴⁰ l. ⁰⁴ (äv. hopskrivet till RENTUT⁴ ⁴osv.).

[ 27.a]

a) öppet o. klart, i klara o. tydliga ord, utan omsvep l. kringgående fraser l. förskönande omskrivningar l. krus o. krumbukter, oförblommerat, rakt på sak, utan att dölja ngt, oförbshållsamt; stundom med bibet. av: burdust l. med användande av ett grovt språk Tala l. sjunga rent ut. Säga, (ngn) sin mening rent ut. Jag frågade honom rent ut vad han menade. Jag bade honom rent ut, att han var en bedra- gare. OxBr. 3: 160 (1628). Dher hoos sade iag dhem reent uth och i ögonen att iag är nu så ledze och trötter wid dhen tractaten, så att (osv.). VDAkt. 1690, nr 116. Jag.. uppmanar dig att "som Riksdagsman tala rent ut. TEGNÉR (WB). 4: 193 1822. Då en rik r-ckare som I, ja det sa' jag rent ut, skall klå den fattige in på benena, sa' jag. WE-, TERBERG Altart. 100 1848. I ett tal i parlamentet sade.. (lord Randolph Churchill) rent ut, att den engelska styrelsen av Irland till en del var rent vanstyre. HAGBERG VärldB 107 (1927). – särsk. i vissa uttr.

[ 27.a.α]

α) rent ut sagt, förr äv. rent ut talat l. rent ut att säga, för att tala rent språk l. säga som det värkligen förhåller sig l. bruka ngts rätta namn l. beteckning; uppriktigt sagt; helt enkelt; stundom med avbleknad bet., väsentligen bl.: använt ss. en ursäkt för ett frispråkigt. l. burdust l. chockerande yttrande. En sjukdom han sig här ådragit med sitt rent ut att säga liderliga upförande. JGOXENSTIERNA Dagb. 193 (1771). VDAkt. 1783, nr 118 (: rent uth talat). Han hade rentut sagt glömt, att Torborg skulle komma. NORLIND Akvam. 166 1928. – särsk. (mera tillf.) rent ut, rent ut sagt. ATTERBOM LÖ 1: 183 (1824). (Corvantes) hade ej sinne för praktiska ting, var alltför efterlåten och rent ut, med alla dygder för öfrigt, en slarfver. VISING Span. 152 1911. β) (numera bl. tillf.) bekänna l. tillstå rent ut, öppet o. frankt, utan att dölja ngt, oförbehållsamt; jfr 22 e. Dy bekenner jag reent vth, at jag allena intet weet hwad som Rådeligast kan wara. VDAkt. 1697, nr 307. SKN 1841, s. 182. WoH 1904. γ) (†) rent och runt ut, rent ut, öppet o. klart. VDAkt. 1678, nr 252. δ) (enst.) ogilla ngt rent ut, rent ut l. öppet förklara att man ogillar ngt, "rent o. högt" gilla ngt; jfr 22 d. ROMAN Holbg 92 (1746). b) (mera tillf.) rent av; helt enkelt; äv. närmande sig bet.: till och med. SoS 1904, s. 91. Komsomolerna .. (ha) blivit rentut så ett slags organisationer för "huliganväsendet". KARLGREN BolsjevRyssl. 66 (1925). Hon hade rent ut glömt det. EDQVIST AngelTer. 204 (1953). c) (†) utan vidare; direkt; rätt o. slätt. Då .. (sköldpaddan) finner.. (krokodiläggen), trampar och kråssar (den).. rent ut sönder dem, utan att hafva det ringaste gagn därvid. ENEMAN Resa 1: 173 (1712). At det intet skulle litet sätta Academiens Handlingar i tycke och gång i landet, ora hon ville rent ut skäncka bort de 3 första quartals Handlingar. VetAP 1: 143 1739. 28) i uttr. rent av⁴ ⁴ l. ⁴~¹ l. ⁴⁰ l. ⁰⁴, stundom rent utav⁴ ⁰⁴ l. ⁴~⁰¹ l. ⁴⁰⁰ l. ¹⁰⁴ (ofta hopskrivet till rentav ⁴ ⁴ osv. resp. rentutav⁴ ⁰⁴ osv.). a) (†) till alla delar l. i alla avseenden, fulikomligt; helt (o. hållet), alldeles; uteslutande, enbart; ingenting annat. än (ngt); äv. närmande sig d. Förnekar.. (växelbetalaren) antagningen (av växeln) rentaf eller skiuter then up .., tå måste (osv.). SCHMEDEMAN Just. 613 1671; jfr b. At ingen Präst, Militair- eller Civil-Ämbetsman får ega Hemman i byn, utan at byamannen skal vara rent af bonde. HÜLPHERS Norrl. V. 1: 292 (1789). Den Europeiska bildningen är till sin karakter rent af Grekisk. TÖRNEROS Bref 2: 13 (c. 1823). Skulle det likväl vara Dig rentaf emot, att i år tänka på giftermål; så vill jag (osv.). ATTERBOM Bref 159 (1825). LYSANDER Almquist 21. 1878. b) (†) utan komplicerande tillägg l. bestämningar; utan krumbukter l. vidare omständigheter; utan att gå omvägar; utan krus, utan vidare; direkt; rätt o. slått o. d.; äv. närmande sig c l. d. Thene H. måster Jon bökling ville vij äntligen begära rentt åf til Gällett. VDAkt. 1666, nr 163; jfr c. Kalla en rent af Du. VERELIUS 20 (1681). Casus Recti.. beskrifva ett ting, som thet rent af är,.. (de övriga) med någonomständighet. Gellarius LatGr. 11 (1703). Iag håller rådeligare, at kiöpa hvar dörr, och fönsterkaren reent af hoos snickarne, än låta dem giöras af Scholans inköpte virke. VDAkt. 1735, nr 143. Religion.. är Guds kännedom. Men ingen kännedom kan rent af gifvas, eller endast utifrån meddelas. GEIJER I. 5: 410 1847. c) (†) öppet o. klart, utan att dölja ngt, oförbehållsamt, rent ut; jfr b. RUDBECK Bref 129 (1676). Jag.. bekiänner rent af at jag är Antonius Hjulmakarens son. LAGERSTRÖM PolKannstöp. 96 1729.Jag (skall) säga Er rent af huru jag tycker jag är en plump Man, som ej förstår at gå krokvägar. LEVIN Schiller Cab. 10. 1800; jfr b. – särsk. i uttr. rent av att kalla, rent ut sagt, för att bruka ngts rätta namn l. dyl. Thet är.., rent af at kalla en diefla-art. SAHLSTEDT Hoffart. 137 1720. d) med mer l. mindre avbleknad, bet., använt för.att markera att vad man utsäger är en ytterlighet (ofta innebärande en stegring i förh. till ngt förut sagt l. ngt underförstått) l. ngt, drastiskt l. påfallande o. dyl., l. använt ss. ett vanligt förstärkningsord, med en mera allmänt förstärkande l. framhävande funktion; ofta liktydigt med: till och med; jfr a, b. Så hör raan nu väl röster nedsätta reformationen.., om ej rent af anklaga den, såsom källan till alla sednare olyckliga förvillelser. GEIJER I. 7: 17 (1817). När vi efter en stund med friska hästar och ny skjutsbonde lemnat gästgifvaregården Barkerud, höll det rent af på att barka åt skogen med oss i utförsbackarne. ÖDMAN UngdW 1: 111, (1874, 1881). Portgång och trappor äro tarfliga nog, men gården är rent af ruskig. BILDT Minn. 206 (1900). Skrufmatning är rentaf nödvändig, om fasonstål komma till användning. HufvudkatalSonessom 1920, 1: 94. De brukade rentavgräla ibland. SPONG Sjövinkel 63 (1949). (1)