RELIGION re¹ligiω⁴n l. rel¹- l. ⁰¹⁰⁴, i samtalsspr. vanl. re¹lijω⁴n l. rel¹-, l. -iω⁴n, stundom reljω⁴n- (religio'n (gh, men uttalas vanl. relio'n) WESTE; "i dagliga umgänget.. relion,.. i högtidligt tal.. religion". MOBERG Gr. 100 1815; religión (uttalas vanligen: relijón) DALIN; i vers ⏑[metrisk_makron] (tvåstavigt) TEGNÉR (WB) 1: 24 1801; – [metrisk_makron]⏑[metrisk_makron] (trestavigt) Därs. 25) r. l. f. ((†) m.
SWEDBERG SabbRo 1213 (
1697,
1712),
WALLQUIST Själfbiogr. 15 (
1789));
best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. == (BÆLTER Cerem. 766 1760 osv.) ; pl. -er. ( reglion 1596–1821. relegion 1594. relgion c. 1616– 1629. religion (rell-) 1539 osv. relijon 1908 (i samtal) – 1915 (i samtal). rellon 1690–1933. .reljon c. 1710. relligion 1637) [jfr d., nor., t., eng. o. fr.
religion; av lat.
religio (gen. -
önis) förpliktelse, samvetsgrannhet, gudsfruktan m. m., av omstritt urspr. I sin nuvarande anv. infördes ordet i de moderna kulturspr. på 1500
-talet av humanisterna o. brukades bl. a. av LUTHER. – Jfr
RELIGIÖS]
[RELIGION 1]
1) sammanfattningen av dels en människas l. ett samfunds o. d. trosföreställningar med avs. på en högre gudomlig makt l. gud l. gudar, dels allt som har samband med människans praktiska förhållande till l. dyrkan av en sådan makt l. gud osv.
Söka religionens tröst. Följa re- ligionens bud. Göra ngt under religionens täck- mantel. Uppenbarad, naturlig religion. I reli- gionens värld.
(Att ni) skole wate wår konungzlige budt hörige och lydoge, både vtij the Werdzlige saker, så och vtij religionen. G1R 12: 256 1539. Vthi Religionen fölia..
(tjeremisserna) then Mahometiska Läran effter.
PETREIUS Beskr. 1: 35 (
1614).
De ynglingar, som ingå i Religionens tjenst. ÖDMANN StrFörs. II. 2: v (
1803).
Religion en bör vara en privat sak. ProgrSocDemPSv. 2 (
1883).
Religion (är) människans känsla av förbindelse med en högre makt. AHLBERG Världsdsk. 121 (
1918).
Friedländers far hade varit jude även till religionen. LAGERGREN Minn. 2: 63 (
1923). jfr
BOK-,
FOLK-,
FRÄLSNINGS-,
FÖRNUFTS-,
LAG-,
MORAL-,
MYSTERIE-,
NATUR-,
OFFER-,
SKRIFT-,
UPPENBARELSE-RELIGION m. fl. – särsk.
[RELIGION 1.a]
a) (
†)
i uttr. religionens saker, religionsangelägenheter, "religionssaker". SynodA 2: 39 1586.
[RELIGION 1.b]
b) (
tillf.)
ss. personifikation. När Religionen rider på försilfrade Mulåsnor. LAGERSTRÖM Bunyan 1: 148 (
1727).
[RELIGION 1.c]
c) i utvidgad l. mer l. mindre oeg. anv. (jfr
5.
[RELIGION 1.c.α]
α) i skämts. (närmast cynisk) anv., i vissa ordstäv. "Religion är bra att ha" – sa' han, som tog kyrksupen. HOLMSTRÖM Sa' han 67 (1876). Nån religion . ska han ha, sa klockaren, bötte pojkens mössa med kyrkhåfven. HEDENSTIERNA FruW 249 (
1890). .
[RELIGION 1.c.β]
β) (
tillf.)
övergående i bet.: religiös prägel. Det var inte mycket religion i vår jul. WÄGNER Norrt. 95 (
1908).
[RELIGION 2]
2) om de ss. enheter uppfattade olika former vari religionen (i bet. 1) uppträder, (med avs. på trosföreställningar, kult o. d.) hos olika folk (under olika epoker) l. i olika religiösa samfund o. d.; numera nästan bl. i inskränktare anv., om de större enheter som representera en väsentlig olikhet i dessa avseenden (t. ex. kristendom, judendom, islam, buddism, antik grekisk l. romersk religion, fornnordisk religion); i sht förr äv. om olika riktningar l. sekter (med olika trosbekännelser) inom en sådan större enhet, särsk. inom kristendomen (t. ex. lutersk,. romersk-katolsk, grekisk-katolsk, kalvinistisk, anglikansk kristendom l. lära); jfr BEKÄNNELSE 8, KONFESSION 3, TRO, sbst., TROSBEKÄNNELSE. Övergå till en annan l. främmande reli- gion. Bekänna sig till den kristna religionen. LPETRI KO Föret.
5 (
1571).
Inge (skola) bliffue intagne vdi borgerskap eller borger eedh, förr änn the först giffue tilkenne, vdaff huad religion tbe är. PrivSvStäd. 3: 278 (
1573).
Hwilken aff Arffursterne som.. icke alt thet gör och befordrer, som kan tänckie til Gudz ähre, och then Ewangeliske sanne Religion.. befordring lände kan .., then samme skal hafva sin Arffzrätt aldeles förrärkat.. . Theslijkes så skole wåre Arffurster .. icke tage sigh Hustruer som äre aff någon wilfarande falsk Religion. STIERNMAN Riksd. 575 (
1604).
The misshelligheeter, som stijga op af the otalige månge religioner som .. (i England) ähre inrijthade. RARP 7: 190 (1660). Konungen bör.. skydda hvar och en vid en fri utöfning af sin Religion. RF 1809, &
16. De olika kristna religionernas bekännare.
LAGERGREN Minn. 5: 190 (
1926).
Den gamla fornnordiska religionen. Arv 1946 s. 145.
Han (hade) låtit undervisa .. (sönerna) i den kristna religionens huvudstycken. HOLMBERG Leopold 1: 45 (
1953). jfr
ASA-,
JAJNA-,
LAMA-,
VEDA-RELIGION m. fl. – särsk. (
numera bl. tillf.)
om en enskild persons religiösa uppfattning; jfr 4. En Fru.. som äger mycket uplyst Religion och dithörande beläsenhet.. HA 9: 70 (
1759).
Till det varom man.. inte kan sägas veta mycket hör just Wallins religion eller religiositet. DN(A) 1930,
nr 61, s. 6.
[RELIGION 3]
3) (
numera nästan bl. i Finl.)
religionskunskap (ss. läroämne i skola); jfr KRISTENDOM 1 a. TOPELIUS Tb. 119 (
1895).
(Lektor i) Grekiskkatolsk religion (i Sordavala). FinlStatskal. 1939,
s. 297.
[RELIGION 4]
4) (
numera bl. tillf.)
förhållandet att ha en positiv inställning till religionen, vara gripen av dess förkunnelse, tro på dess lärosatser o. följa dess bud, religiositet, gudsfruktan, gudfruktighet, (positiv) tro. GT 1788,
nr 24, s. 4.
Hennes syster tyckte att Dorothea hade "mer religion" än som var beqvämt för det lugna goda hvardagslifvet. Samtiden 1873,
s. 122.
Förr i tiden var han läsare, men nu är det si och så med relijonen. JANSON Ön 10 1908; jfr l. – jfr
IRRELIGION.
[RELIGION 5]
5) oeg. l. bildl. (jfr 1 c). [RELIGION 5.a]
a) (i sht vard. o. i vitter stil) om ngt utanför det religiösa livets område, t. ex. en politisk åskådning l. en allmän levnadsprincip, som i ett l. annat avseende liknar religion, t. ex. är lika heligt l. har samma bjudande karaktär för ngn l. omfattas av ngn med samma iver som religionen. Göra sig till en religion, att läsa och befordra hvad denna bok innehåller. TNTHORILD 1794 hos LJUNOGREN SVH 2: 175. Den marxistiska, strängt materialistiska åskådningen
(har) blivit en religion för hela arbetarklassen.
SELANDER Modernt 85 (
1932).
Höviskhet är en religion för det japanska folket. PLATEN Ensam 190 (
1939). – särsk. (
†)
om hävdvunnen regel l. tradition l. dyl.. Är H. M:t lijka, hvar rummet vore. Den religion, att chröningen plegar stå i Ubsala, moverar inthet K. M:t. RP 14: 176 1650.
[RELIGION 5.b]
b) (
vard.)
respekt för vad som är heligt l. rätt o. riktigt; pietet, försyn; moral, anständighet, heder; "hut"; ordning, reda. Jag tycker att en prestman som.. åtagit sig vården öfver flere hundrade själar, skulle om han ägt den minsta religion, afsagt sig kallelsen. VPDAkt. 1774,
nr 324. På jorden är / det ingen religion
(säger Skam). FRÖDING NDikt. 40 (
1894).
Supen ä dä ja å Däfvert som tar. Där får du sukta, skobekare. För någon relion ska dä va! ENGSTRÖM Hemsp. 256 (
1921).
Värst (när det gäller gatutrafiken) är .. springpojkarna... De ha ju ingen religion alls. Än äro de här och än där. SvD(A) 1931,
nr 31, s. 3. Har du ingen religion eller moral i krop-pen pojke, eftersom du uppför dig så mot din farbror?
ROSÉN Buck GJOrd. 85 (
1982). (†) Iag finner af åthskillige helgons dagar, hwilka i den ena Landzorten med större Religion och wördna skulle begås, än annorstädes. som
(osv.).
DIJKMAN AntEccl. 75 (
1678,
1703).
[RELIGION 5.c]
c) (vard., tillf.) i uttr. tala religion med ngn, tala "ett allvarligt ord" med ngn, ordentligt gå till rätta med ngn. Ro hit med bärsan, annars ska ja jäklar slå larm tala religion med henne! ENGSTRÖM 1Bok 136 (
1905).
Ssgr(i allm. till 1 o. 2. För flertalet av ssgrna gäller, att de kunna föras såväl till 1, med tanke på religionen i allm., som till 2, med mer l. mindre klart framträdande tanke på en viss religion l. religionsform l. religiös riktning, särsk. den kristna religionen):
A
(
†):
–
RELIGION-FÖRVANT sbst., se B.
B
–
RELIGIONS-AKT.
[RELIGIONS-AKT.ssg 1]
1) religiös akt (se akt, sbst.¹ I ³) l. förrättning. Cook 3Resa 133 1787.
[RELIGIONS-AKT.ssg 2]
2) (
tillf.)
akt (se akt, sbst.¹ II) l. urkund gällande religionen l. religiösa förhållanden. LINDFORS 1824.
–
RELIGIONS-ANGELÄGENHET ~⁰⁰¹⁰² äv. ~⁰⁰²⁰⁰. [jfr t. religionsangelegenheit]
religiös angelägenhet l. fråga; jfr -sak. CRONHOLM Lig. 25 (
1839).
–
RELIGIONS-ANHÄNGARE. (
†)
person som ansluter sig till ngn i religiöst avseende. KELLGREN (SVS) 5: 472 (
1790).
–
RELIGIONS-ARTIKEL.
[jfr t. religionsartikel]
(
†)
artikel (se d. o. II c) l. bekännelseskrift som innehåller en viss religions l. religiös riktnings läro- l. trossatser, trosartikel. L. PAULINUS GOTHUS ThesCat. 113 1631. (RYDBERG o.)
TEGNÉR Engelhardt 3: 87 (
1837).
MEURMAN (
1847) .
–
RELIGIONS-BAND.
samhörighetsband mellan personer som bekänna sig till samma religion l. samma religiösa riktning, religiöst band. BERCH Hush. 17 (
1747).
–
RELIGIONS-BEGABBERI.
(i sbt.i vitter stil) begabbande l. smädande av religionen. LBÄ 1: 14 1797.
–
RELIGIONS-BEGREPP.
[jfr t. religionsbegriff]
särsk.
(i sht 6+teol.): religiöst begrepp (se d. o. 5 a) l. religiös föreställning l. åsikt o. d.. Cook 3Resa 145 (1787). Du har ifrån barndomen inhämtat sunda och enkla religionsbegrepp. WALLIN 1Pred. 1: 314 (c. 1830). De kristna religionsbegreppen.
SCHYBERGSON FinlH 1: 158 (
1887).
MOBERG Utvandr. 106 (
1949).
–
RELIGIONS-BEKÄNNARE.
person som är ansluten till ett visst religiöst samfund, trosbekännare. CRONHOLM Lig. 32 (
1839).
Främmande religionsbekännare. SFS 1945,
s. 390.
–
RELIGIONS-BEKÄNNELSE.
[jfr t. religionsbekenntnis]
[RELIGIONS-BEKÄNNELSE.ssg 1]
1) (
†)
handlingen att bekänna sig till en viss religiös åskådning; äv. närmande sig bet.: religionsutövning i enlighet med ett visst religiöst samfunds lära De Lutherske i Tyskland hade sin Religions-bekännelse och öfning också i de Land (osv.). HC11H 8: 188 1693. (I sitt testamenk avlägger Ludvig XVI sin) Religions-bekännelse, såsom en ifrig Romersk Catholsk. DA 1793,
nr 38, s. 1.
NORDFORSS 1805.
[RELIGIONS-BEKÄNNELSE.ssg 2]
2) ett religiöst samfunds l. (mera tillf.) en enskild persons trosbekännelse l. konfession; äv. metonymiskt för: religiöst samfund. NORDFORSS (
1805).
Furstens religionsbekännelse. Minn. SvNH 5: 208 1864. I London och Oxford studerade..
(E. Benzelius d. ä.) de olika religionsbekännelserna, särskildt qväkarnes.
HAGSTRÖM Herdam. 1: 112 (
1897).
Westfaliska freden hade genom det antagna normalåret sökt sätta en fast gräns mellan religionsbekännelsernas maktområden. Almquist VärldH 5: 158 1933.
–
RELIGIONS-BESPOTTELSE. (
numera bl. i vitter stil,
tillf.)
förhånande l. förlöjligande av religionen. RYDÉN Pontoppidan 24 (
1766).
– (
2)
RELIGIONS-BILDARE. (
mera tillf.)
religionsstiftare. 2NF 28: 286 1918.
– (
2)
RELIGIONS-BLANDNING.
blandning av olika religioner l. religiösa riktningar; ofta konkretare, om den gm blandningen uppkomna religionsformen. HC11H 8: 188 1693.
–
RELIGIONS-BOK; pl.
-böcker.
[jfr t. religionsbuch]
(
numera bl. tillf.)
bok som handlar religiösa problem l. religiösa företeelser; bok med religiöst innehåll, religiös bok; i sht förr särsk. dels om bok med framställning av viss religions l. religiös riktnings lära l. om religiös handbok o. d., dels om religiös urkundsskrift, religionsurkund; jfr -skrift. OSBECK Resa 26 (
1751,
1757). Druserne hysa mycket mera benägenhet för de Christne än för Turkarne, hvaräfven deras Religionsböcker föranleda.
SP 1809 nr 25, s. 2.
Desse fångar hafva .. ej fått annan sysselsättning än läsning af bibel och andre religionsböcker. BRINK Fäng. 203 (
1848).
(Den luterska) kyrkan
(fick) nya religionsböcker, en ny handbok eller
kyrko-ordinantia, en ny katekes uti Laurelii spörsmål, och hustaflan och nya mer.
AGARDH BlSkr. 1: 73 (c. 1855).
SÖDERBLOM Gudstr. 198 1914.
–
RELIGIONS-BRODER ( [jfr d. religionsbroder]
(†) manlig trosförvant, trosbroder. BoupptSthm 1670,
s. 948.
MUREBCK FatArb. 1: 507 (c. 1750).
–
RELIGIONS-BROTT.
[jfr t. rdigionsverbrechem]
jur. brott som innebär en kränkning av "den av staten sanktionerade religionen (statsreligionen) l. av de främmande religioner som åtnjuta statens beskydd; ss. officiell lagterm sedan 1948 ersatt med: brott mot trosfrid; jfr -fridsbrott. PALMÉN JurHb. 182 (
1859).
Om religionsbrott. SKARSTEDT SvRLag 883 (
1948;
rubrik).
–
RELIGIONS-BRUK.
[jfr t. religionsgebrauch]
religiöst bruk, religiös sed. LittT 1797,
s. 152.
–
RELIGIONS-BUD. (
numera bl. tillf.)
religiöst bud (se d. o. 2, 6). BÖTTIGER 4: 200 (
1857,
1869).
–
RELIGIONS-DEBATT.
debatt om religionen l. religiösa förhållanden. FolkT 1907,
nr 220 s. 3.
–
RELIGIONS-DOKUMENT. (
mera tillf.)
jfr -urkund. LEOPOLD 6: 93 1803.
–
RELIGIONS-DYRKAN. (
†)
religiös dyrkan, gudsdyrkan. Cook 3Resa 229 (1787). RÄÄF Ydre 1: 33 (
1856).
–
RELIGIONS-DYRKARE. (
†)
jfr -dyrkan. Svea 14: 89 1831.
–
RELIGIONS-ED,
r. l. m. [jfr t. relgionseid]
(
om ä. förh.)
under edlig form avgiven bekännelse till en viss religion l. religiös riktning (med löfte att bli denna trogen). LBÄ 39–
41: 10 1800.
(RYDBERG o.) TEGNÉR Engeldhardt 3: 249 (
1837).
–
RELIGIONS-EDIKT.
[jfr t. religionsedsikt]
hist. edikt innehållande bestämmelser rörande de religiösa förhållandena inom ett samhälle. ODMANN Schröckh 392 1792.
–
RELIGIONS-EXERCITIUM. (
†)
[RELIGIONS-EXERCITIUM.ssg 1]
1) == -övning l. THYSELIUS Bidr. 126 (
1649).
HC111H 8: 169 1693.
[RELIGIONS-EXERCITIUM.ssg 2]
2) ==
-övnnig 2.
STIERNMAN Riksd. 565 (
1604).
–
RELIGIONS-FANATISK.
jfr -fanatism. SAOL 1950.
–
RELIGIONS-FANATISM.
religiös fanatism, trosfanatism. DA 1825,
nr 265, s. 2. .
–
RELIGIONS-FANTAST. (
†)
person som utmärkes av överspända religiösa idéer l. religiös fanatism. HELLGREN (SVS) 5: 198 (
1789).
–
RELIGIONS-FENOMENOLOGI.
[jfr t. religionphänomenologie]
gren av religionsvetenskapen som med komparativ metod undersöker företeelser o. begrepp inom olika religioner. 2SVUppslB 1952.
Avledn. –
religionsfenomenologisk ,
adj. Arv 1952 s. 93.
–
RELIGIONS-FEST. (
†)
religiös fest. SP 1792,
nr 85 s. 3.
MEURMAN 1847.
–
RELIGIONS-FIENDE.
[jfr t. religionsfeind]
[RELIGIONS-FIENDE.ssg 1]
1) religionsfientlig person. BÆLTER Guds 36 (
1751).
Uplyste Män hämta .. nytta af sjelfva Religionsfiendernes skrifter. SP 1792 nr 215 s. 2.
[RELIGIONS-FIENDE.ssg 2]
2) (
numera knappast br.)
person (l. stat) som är ngns fiende på grund av religiös motsättning. (Kriget har) gifwit Wåra Afwundzmän och ReligionsFiender orsaak sig öfwer wår (dvs. Sveriges o. Danmarks) inbördes Osämia och Ofärd at glädia. WIDEKINDI G2A 82 (i handl. fr. 1612).
Rüdling Suppl.
307 1740.
–
RELIGIONS-FIENTLIG.
fientlig mot religionen, avvisande mot all religion. ÖSTERGREN 1936.
Avledn.
–
religionsflentilghet r. f. Verd. 1883, s. 121. jfr -filosofi. RYDBERG (o. TEGNÉR) Engelhardt 1: 103 (
1834).
Emanuel Swedenborg, mer känd som religionsfilosof än som bergsman. SvFOlket 6: 206 1938.
–
RELIGIONS-FILOSOFI.
[jfr t. religionsphilosophie) gren av filosofien som sysslar med undersökning av religionen, dess art o. väsen; dels (i fråga om nutida förh. vanl.) om en rent filosofisk, kritisk disciplin, dels (
i sht om ä. förh.)
om en disciplin med mera religiös, metafysisk prägel, med syfte att framställa en filosofiskt präglad -religionslära (se d. o. 2) l. en religiös metafysik; äv. om religionsläran l. metafysiken.. De Judiska Gnostikernes religionsphilosophi. RYDBERG (o. TEGNÉR) Engelhardt 1: 103 (
1834).
(
1923).
(Pro- fessor) i teologisk etik med religionsfilosofi.
SvStatskal. 1939,
s. 686.
–
RELIGIONS-FILOSOFISK.
adj. till (-filosof o.) -filosofl. REUTERDAHL InITheol. 497 (
1837).
–
RELIGIONS-FLYKTING. (
†)
person som flytt från en plats på grund av (risk för) religiös förföljelse. NORDENCRANTZ Arc. 225 1730.
–
RELIGIONS-FORM; pl.
-er: förr äv.
-FORMA .
[jfr t. religionsform]
[RELIGIONS-FORM.ssg 1]
1) (
tillf.)
till 1; i uttr. i religionsform, i form av religion, ss. religion. ATTERBOM Minn. 152 (
1818).
[RELIGIONS-FORM.ssg 2]
2) till 1, 2: form l. gestalt vari religionen uppträder (vid en viss tid, hos ett visst folk o. d.); art l. typ av religion; ofta närmande sig bet.: religion (se d. o. 2, religiös riktning o. d. BALCK Musæus Nn
4 a
1596. De lägre, barbariska religionsformerna.
WIRSÉN EKey 93 (
1900).
–
RELIGIONS-FORSKARE.
jfr -forskning. 2NF 16: 69 1911.
–
RELIGIONS-FORSKNING.
(vetenskaplig) forskning med religionen l. religionerna l. religiösa problem o. företeelser ss. forskningsobjekt. VALERIUS 2:
270 1840.
–
RELIGIONS-FRED förr äv.
-FRID , r. l. m. [jfr t. religionsfriede]
fred mellan olika religionssamfund l. religiösa riktningar o. d.- i sht (hist.) om fredsslut efter religionskrig (särsk. freden i Augsburg 1555), varigm. förhållandet mellan olika religiösa riktningar reglerades; ngn gg äv. omfredstraktaten l. dess bestämmelser. (Ärkebishop Gebhard) tilbödh sigh .., at han wille... lijdha the Euangeliske så wäl som the Catholiske, efter som Religions fridhen lydde. SCHRODERUS Dress. 273 (
1610;
i fråga om freden i Augs- burg). (År) 1555: Slutes den Augsburgska religionsfreden.
Tura 1941,
s. 35.
–
RELIGIONS-FRIDSBROTT ~⁰² jur. fridsbrott som innebär störande av gudstjänst l. gemensam andaktsövning l. våld mot person som besöker gudstjänst osv.; jfr -brott samt kyrko-fridsbrott. 2NF 22: 1325 1915.
–
RELIGIONS-FRIHET ~⁰² l. ~²⁰. [jfr t. religionsfreiheit]
(i lag fastställd) rätt för medborgarna i en stat att (utan ingrepp från statens sida) bekänna sig till vilken religion l. religiös riktning de själva önska o. att fritt utöva sin religion, trosfrihet; äv. i inkränktare anv., om rätt för anhängare av visst religionssamfund att fritt utöva sin religion. Ge, bevilja, införa religionsfrihet. Få, ha, åt- njuta (äv. njuta) religionsfrihet. RA I. 3: 156 (
1593;
i två ord).
Frih. Coijett.. underställer.., om icke.. them af reformerta religionen, (må) en skälig religions-frihet uti vissa städer i riket tilstädjas. 2RARP 12: 624 1741.
BtdiksdP 1951,
11: nr 1, s. 3.
–
RELIGIONS-FRÅGA,
r. l. f. fråga (se fråga sbst. [RELIGIONS-FRÅGA.ssg 3]
3) som har avseende på religionen l. religiösa förhållanden, religiös fråga. BURMAN i
1SAH 4: 16 (
1791,
1809).
–
RELIGIONS-FRÄNDE. (
i sht i vitter stil)
trosförvant. BtRiksdP 1883, 3Hufvudtit.
s. 6.
–
RELIGIONS-FÖRAKT.
[jfr t. religionsverachtung]
förakt för religionen gudsförakt. LANÆRUS Försök 110 (
1788).
–
RELIGIONS-FÖRAKTANDE,
p. adj. jfr -förakt. SCHULTHESS 1885.
–
RELIGIONS-FÖRAKTARE.
[jfr t. religionsverächter]
jfr -förakt. DÄHNERT 78 1746.
–
RELIGIONS-FÖRBUND. (
numera knappast br.)
förbund l. sanumanslutning av personer l. stater o. d. med samma trosbekännelse, religiöst samfund, kyrka. LUNDSTRÖM LPGothus 1–2: Bil.
11 1595. CLAËSON
1: 118 1857.
–
RELIGIONS-FÖRBÄTTRARE.
[jfr (ä.) d. religionsforbedrer]
(
numera knappast br.)
religiös reformator. HEDIN Tal 1: 492 (
1888).
–
RELIGIONS-FÖRBÄTTRING.
[jfr t. religionsverbesserung]
(
numera knappast br.)
religiös reformation. SCHRODERUS Dres. 233 (
1610). STRINNHOLM.
Vas. 2: 398 1820.
SCHULTHESS 1885.
–
RELIGIONS-FÖRDOM. (
†)
religiös fördom l. vanföreställning. GT 1788,
nr 19, s. 2.
LINDFORS 1824.
MEURMAN 1847.
–
RELIGIONS-FÖRDRAGSAMHET. (
†)
fördragsamhet i religiösa frågor l. mot religiöst oliktänkande, religiös fördragsamhet. WIKFORSS 2: 898 (
1804).
RYDBERG Ath. 250 (
1859,
1866).
–
RELIGIONS-FÖRENING.
[RELIGIONS-FÖRENING.ssg 1]
1) [jfr t. religionsvereingung]
(
†)
sammanslagning l. sammansmältning av olika religiösa riktningar l. konfessioner l. kyrkosamfund; synkretism. ODMANN Schröckh 394 (
1792).
HAGSTRÖM Herdam. 1: 96 (
1897).
[RELIGIONS-FÖRENING.ssg 2]
2) (enst., i skildring av ä. förh.) överenskommelse gällande religiösa frågor. Kyrkohh 1942,
s. 70.
–
RELIGIONS-FÖRESTÄLLNING. (
†)
religiös föreställning l. åsikt. WALLIN 2Pred. 3: 9 (
1824). MODIN.
Pascal 58 1890.
–
RELIGIONS-FÖRFATTNING. (
†)
religionsform; äv. metonymiskt för: religion, religiös riktning l. dyl. Mosaiska Religionsförfattningen. ÖDMANN StrFörs. 1: 423 (
1800).
AGARDH Thskr. 1: 20 (
1842 1855).
–
RELIGIONS-FÖRFÖLJARE.
jfr -förföljelse. LEOPOLD 5: 231 (c. 1820).
–
RELIGIONS-FÖRFÖLJELSE.
[jfr t. religionsverfolgung]
förföljelse mot ngn på grund av hans trosbekännelse. NORDENCRANTZ Arc. 229 (
1730).
–
RELIGIONS-FÖRKUNNELSE.
förkunnande av en viss religion l. religiös lära,; religiös förkunnelse. BLANCK NordRenäss. 27 (
1911).
–
RELIGIONS-FÖRLIKNING. (
†)
förlikning med avs. på religiösa tvistefrågor. SCHRODERUS Os. III. 2: 50 (
1635).
2VittAH 27: 225 (
1873,
1876).
–
RELIGIONS-FÖRNEKARE. (
mera tillf.)
gudsförnekare. ÖSTERGREN 1936. jfr
Conv- Lex. 3: 460 (
1825;
i pl., ss. översättning av Renegater).
–
RELIGIONS-FÖRNEKELSE. (
mera tillf.)
gudsförnekelse. HEDÉN 4: 218 1915.
–
RELIGIONS-FÖRNEKERSKA. (
mera tillf.)
gudsförnekerska. SPARRE Findl. 2: 244 (
1835).
–
RELIGIONS-FÖRRÄTTNING. (
†)
religiös förrättning l. ceremoni l. dyl. SILVERSTOLPE 1 2SAH 2: 300 1802.
NILSSON Ur. 1: 163 1866.
–
RELIGIONS-FÖRSAMLING. (
†)
[RELIGIONS-FÖRSAMLING.ssg 1]
1) religiöst samfund. RARP 1: 149 (
1631;
i två ord).
[RELIGIONS-FÖRSAMLING.ssg 2]
2) möte för behandling av religiösa frågor. RYDBERG KultFörel. 4: 308 1887.
–
RELIGIONS-FÖRSMÄDARE. (
mera tillf.)
jfr -försmädelse. RADEMINE Knigge 1: 162 (
1804).
–
RELIGIONS-FÖRSMÄDELSE.
(mera tillf. smädande av (re ligionen. KELLGREN (SVS) 5: 709 (
1794).
–
RELIGIONS-FÖRSÄKRAN. (
om ä. förh.)
försäkran (se d. o. 1) med avs. på de religiösa förhållandena i ett samhälle (särsk. gällande religionsfriheten). FRYXELL Ber. 5: 68 (
1831;
om förh. 1607).
KyrkohÅ 1942,
s. 72 (om förh. 1593).
–
RELIGIONS-FÖRSÄKRING. (
†)
=. -försäkran. HärnösDP 1663 s. 44.
–
RELIGIONS-FÖRVANT,
m.||ig. ( religion- 1633. religions- 1610 osv.) [jfr t. religionsverwandte(r)]
[RELIGIONS-FÖRVANT.ssg 1]
1) (
numera nästan bl. i skildring av ä. förh.)
om personer av samma trosbekännelse l. närbesläktade trosbekännelser l. tillhörande samma religiösa riktning l. närbesläktade religiösa riktningar o. d i förh. till varandra: trosförvant. SCHRODERUS Dress. 226 (
1610).
Bruka alla skälige medell at adsistera wåre Religions-förwanter. AOXENSTIERNA Bref 4: 369 (
1647).
KyrkohÅ 1942, s.
103. [RELIGIONS-FÖRVANT.ssg 2]
2) (
numera knappast br.)
trosbekännare. BRASK Pufendorf Hist. 258 (
1680).
Utom andra Religions förvanter finnas i New York äfven nog Judar. KALM Resa 2: 656 (
1756).
BRILIOTH SvKyrkKunsk. 87 (
1933;
om förh. 1686.
–
RELIGIONS-FÖRVANT,
adj. [jfr t. religiomsverwandt]
(
†)
som är ngns trosförvant. SCHRODERUS Os. III. 1: 231 (
1635).
–
RELIGIONS-FÖRVANTSKAP ~⁰²⁰ l. ~⁰⁰². (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.)
trosförvantskap; jfr -förvant sbst., 1. OxBr. 1: 62 1614.
BJÖRKMAN 1889.
–
RELIGIONS-FÖRÄNDRING, förr äv. -FÖRÄNDRING.
[jfr t. religionsveränderung]
(
numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.)
förändring bestående däri att ett folk l. en person övergår från en religion l. religiös riktning till en annanl. antar en ny religion l. konfession; jfr -byte, -skifte, -växling. CHESNECOPHERUS Skäl Z 4 a (
1607). När Arkebiskopen.. gjorde..
(drottning Kristina) de hårdaste förebråelser för sin Religions förändring.., svarade hon
(osv.).
HELLGREN (SVS) 5: 482 (
1790).
CARLSSON RyGift. 184 (
1925).
–
RELIGIONS-GRILLER, pl. (
†)
religiösa griller. HSH 1: 200 (c. 1730).
RYDQVIST i
2SAH 12: 861 1827.
–
RELIGIONS-GRUBBEL.
religiöst grubbel; ofta om sådant grubbel med mer l. mindre utpräglat sjuklig karaktär: religiös melankoli. LittT 1796 s. 280.
Tyskarnes förkärlek för spekulation och religionsgrubbel. SNELLMAN Tyskl. 425 (
1842).
Sedan hon för några år sedan flyttade till stockholm har hon tidvis överrumplats av religionsgrubbel. KRUSENSTJERNA Fatt. 3: 153 1937.
–
RELIGIONS-GRUBBLANDE p. adj. jfr -grubbel. En religionsgrubblande qvinna hade afhändt sig lifvet. AGARDH BISkr. 1: 20 (c. 1855).
–
RELIGIONS-GRÄNS.
gräns mellan områdena för olika religioners l. religionssamfunds utredning, religiös gräns. HEDIN GmAs. 2: 39 (
1898).
–
RELIGIONS-HANDBOK ~⁰². (numera bl. tillf.)
jfr -bok. Religions Hand-Bok. Hermes (
1790;
boktitel).
–
RELIGIONS-HANDEL. (
†)
sammanfattningen av handlingar, ärenden, angelägenheter o. händelser o. d. som ha samband med religionen; jfr handel, sbst.²
⁴. SHRODERUS Dress. 217 (
1610).
Vthi themne Centuria.. wele wij.. beskrifwa the sakers Historia, som vthi Religions handelen in om itt hundradhe Åhr vthi wår tijdh sigh tildragit hafwer. DENS. Os III. 1: 1 1635.
–
RELIGIONS-HANDLING.
[jfr (ä.) d. religions- handling]
(
†)
handling med religiös innebörd, kulthandling, rit. LBÄ 42–
43: 99 1800.
BOËTHIUS HistLäsn. 2: 20 1898.
–
RELIGIONS-HAT.
[jfr t. religionshass]
[RELIGIONS-HAT.ssg 1]
1) hat som har sin grund i olikhet i religiöst avseende, hat mot (personer tillhörande) en främmande religion l. annan religiös riktning religiöst hat. GT 1788 nr 19, s. 2.
Den bitterhet emellan de skilda lärornas bekännare, som ännu i våra dagar hotar att återkalla förna tiders religionshat. BESKOW i 2SAH 34: 276 1861.
[RELIGIONS-HAT.ssg 2]
2) hat mot religionen, avvisande av all religion, gudshat; jfr -förakt. SCHÜCK Shaksp. 1: 118 (
1916). Georg Brandes' religionshat.
FREDERIKSEN ModDaLitt. 143 1931.
–
RELIGIONS-HATARE. (
numera bl. tillf.)
person som. hatar religionen l. avvisar all religion, gudshatare. STRINDBERG Brev 3: 54 (
1882).
PT 1898,
nr 59 A, s. 3.
–
RELIGIONS-HEMLIGHET. (
numera bl. tillf.)
religiös hemlighet (se d. o. 3 o. 5, religiöst mysterium (se d. o. 1 o. 3. -NSv- Merc. 1762,
s. 167.
Invigningen i de eleusinske religionshemligteterna. RYDBERG Ath. 188 (
1859).
–
RELIGIONS-HISTORIA.
[jfr t. religiongeschichte]
[RELIGIONS-HISTORIA.ssg 1]
1) (
†)
en viss religions l. religionsforms historia; särsk. om den kristna religionens historia. Kort Utsigt öfver Den Uppenbarade Religions Historien. Bastholm (
1791;
i boktitel).
Början med Undervisningen.. sker med.. Religions-Historien. LINDBLOM Cat. 3 1811.
[RELIGIONS-HISTORIA.ssg 2]
2) framställning av de olika religionernas historia o. egenart; vetenskapsgren som sysslar med utforskandet av de olika religionernas historia o. egenart; äv. ss. undervisningsämne. allmän, jämförande religions- historia. REUTERDAHL InlTheol. 8 (
1837).
SvStatskal. 1939,
s. 686.
–
RELIGIONS-HISTORIKER.
person (vetenskapsman) som sysslar med religionshistoria (se d. o. 2. REUTERDAHL InlTheol. 8 (
1837).
–
RELIGIONS-HISTORISK.
[jfr t. religionsgeshichtlich]
adj. till -historia 2 (o. -historiker). En.. religionshistorisk öfversigt. RYDBERG Myt. 1: 27 (
1886).
–
RELIGIONS-HJÄLTE. (
†)
om person som gjort en stor (hjältemodig) insats för religionens sak; jfr hjälte, sbst.² ² a. Björnståhl Resa 4: 132 (
1782).
HJÄRNE DagDrabbn. LIV (cit. fr. 1804).
–
RELIGIONS-HÅN. (
mera tillf.)
hån mot religionen, hånande av religionen. HEDÉN 5: 47 1914.
–
RELIGIONS-HÄDARE. (
†)
hädare. BORG Luther 1: Anm. 2 1753.
–
RELIGIONS-IDÉ. (
†)
religiös idé l. föreställning; i pl. äv. närmande sig bet.: religiös lära, religion. ARYDELIUS (c. 1735) i
KyrkohÅ 1900,
s. 293.
Persernes religionsidéer. REIN Psyk. 1: 89 (
1876).
–
RELIGIONS-INKVISITION. (
†)
inkvisition (se d. o. 3. SCHRODERUS Os. III. 2: 154 (
1635).
MÖLLER 1: 30 1755.
–
RELIGIONS-INKVISITOR. (
†)
inkvisitor (se d. o. 1. SCHRODERUS Os. III. 2: 55 1635.
–
RELIGIONS-INRÄTTNING. (
†)
om religionen betraktad ss. inrättning l. institution l. dyl. KÖLMARK InlPhilos. 80 (
1786).
Dopet och nattvarden innefatta verkligen alt det, som en positiv Religionsinrättning måste innefatta. WULF Köppen 1: 619 (
1799).
–
RELIGIONS-IVER.
[jfr t. religionseifer]
(
†)
religiös iver, religiöst nit. ISOGÆUS Segersk. 255 (c.
1700).
JÄRTA i
2SAH 17: 198 1836.
– (
2)
RELIGIONS-KARTA,
r. l. f. karta utvisande de olika religionernas utbredning; äv. oeg. l. bildl. (jfr karta, sbst.² V c β). UVTF 26: 129 (
1880;
oeg.).
Religionskarta öfver jorden. (COHRS o.) TORPSON Handatl. 5 1895.
–
RELIGIONS-KRIG.
[jfr t. religionskrieg]
krig (mellan anhängare av olika religiösa riktningar) som föres för religionens skull (för försvar av den egna religionen l. bekämpande av motpartens); i sht oro krigen mellan katoliker o. protestanter under 1500- och 1600-talen. RP 2: 158 1632.
Almquist VärldH II. 2: 73 1931.
–
RELIGIONS-KULT. (
†)
== kult, sbst.²; äv. metonymiskt för: religion, konfession. Baader är.. till rehgionsculten Catholik. ATTERBOM Minn. 155 (
1818).
NILSSON Ur. 2: 163 (
1886).
–
RELIGIONS-KUNNIG. (
†)
kunnig i religiösa ting. Lyccum 2: 209 1811.
–
RELIGIONS-KUNSKAP ~⁰². l. ~²⁰. kunskap om religionen l. (vanl.) en viss religions l. religiös riktnings l. ett visst religionssamfunds religiösa läror; äv. ss. undervisningsämne i skola (särsk. i fråga om undervisning i främmande religioners osv. läror; jfr kristendoms-kunskap 2). DA 1771, nr 18, s. 3 (i två ord). SFS 1933, s. 601.
–
RELIGIONS-KYRKA. (
†)
religiöst samfund, kyrka (se d. o. 4. SCHRODERUS Dres. 275 (
1610).
–
(1, 2, 4) RELIGIONS-KÅPA.
[möjl. urspr. med tanke på munkkåpa]
(
†)
bildl., om religion l. religiositet l. religiöst uppträdande ss. en klädnad; jfr kåpa 1 a ε. En Religions kåpa moste wij oss göre / Ther i wij kunne oss alla iföra. PolitVis. 205 (1598). (De) togo.. Religions och Samwetz Kåpan vppå. BRASK Pufendorf Hist. 159 (
1680).
–
RELIGIONS-KÄLLA. (
†)
ngt varur religionen vuxit fram l. varifrån vetande om religionen hämta(t)s. WULF Köppen 2: 686 (
1800).
GEIJER I. 5: 408 1847.
–
RELIGIONS-KÄNSLA. (
†)
om den mer l. mindre rent känslomässiga sidan av religionen l. religiositeten l. om religionen osv. uppfattad ss. ett mer l. mindre rent känslomässigt tillstånd l. en sinnesförfattning, religiös känsla, religiös sinnesförfattning. KELLGREN (SVS) 5: 434 (
1790).
I en ren och lefvande religionskänsla låg grunden till allt hennes förhållande. WALLIN Rel. 4: 473 (
1836).
BJÖRKMAN 1889.
–
RELIGIONS-KÄR. (
†)
som hyser kärlek till religionen. DALIN Hist. 2: 560 (
1750).
–
RELIGIONS-KÄRLEK. (
†)
kärlek till religionen. GT 1788,
nr 19 s. 2.
–
RELIGIONS-LAGSTIFTNING ~⁰²⁰, äv. ~²⁰⁰. lagstiftning varmed de religiösa förhållandena i ett samhälle regleras. AnderssonBrevväxl. 2: 149 1853.
–
RELIGIONS-LÄRA,
r. l. f. [jfr t. religiomslehre]
[RELIGIONS-LÄRA.ssg 1]
1) (
†)
religiös tros- l. lärosats, dogm; i pl. äv. sammanfattande, == 2. RADEMINE Knigge 1: 67 (
1804).
(Calvin) måste 1533 lemna Paris, emedan det blifvit bekant att han var de nya religionslärorna tillgifven. GEIJER I. 1: 320 1845. [RELIGIONS-LÄRA.ssg 2]
2) sammanfattningen av en viss religions l. ett visst religiöst samfunds samtliga religiösa tros. l. lärosatser l. dogmer, en viss religions lära (se lära, sbst. [RELIGIONS-LÄRA.ssg 3]
3) l. lärobyggnad, troslära; stundorn metonymiskt för: religion l. religionsform l. religiös riktning l. sekt l. dyl. Phosph. 1810,
s. 181.
En öfversigt af samtliga religionslärorna. RYDBERG (o. TEGNÉR) Engel- hardt 2: 291 (
1835).
Trots alla förföljelser hade den nya religionsläran (dvs. kristendomen) gått segrande fram. MONTELIN VLittH 3: 11 (
1933).
[RELIGIONS-LÄRA.ssg 3]
3) (
numera mindre br.)
lära(n) l. vetenskap(en) om religionen l. de religiösa företeelserna o. trossatserna o. d.; jfr -vetenskap. Lyceum 2: 1 (
1811).
AHNFELT o.
BERGQVIST 2 (
1895).
IllSvOrdb. 1955.
[RELIGIONS-LÄRA.ssg 4]
4) (
numera mindre br.)
lära(n) om religionen l. (vanl.) en viss religions l. religiös riktnings religiösa läror ss. undervisningsämne; jfr -kunskap. SYRINCHORN PedUtsk. 11 (
i handl. fr. 1804). Utom de båda gamla språken är religionslära en fast beståndsdel af undervisningen
(vid jesuitskolan. BERGQVIST o. KJEDERQVIST Ziegler 106 (
1898).
Ill- SvOrdb. 1955.
–
RELIGIONS-LÄRARE.
[jfr t. religionslehrer]
[RELIGIONS-LÄRARE.ssg 1]
1) person som gm offentlig förkunnelse, predikan o. d. meddelar religiös kunskap l. undervisning, religiös förkunnare l. lärare (se d. o. 2; ofta om prästman. LBÄ. 39–
41: 1 (
1800).
Wallins minne såsom religionslärare, talare och skald. SVEDELIUS Lif 618 (
1887).
IllRelH 3381924.
[RELIGIONS-LÄRARE.ssg 2]
2) lärare (se d. o. 1) som i skola l. dyl. meddelar religionsundervisning; jfr kristendoms-lärare. CRUSENSTOLPE Mor. 4: 83 (
1841).
Religionslärarna vid våra allmänna läroverk. ÅbSvUndH LIX. 2: 97 1940.
–
RELIGIONS-LÄRARINNA.
kvinnlig religionslärare (se d. o. 2. SAOL 1950.
–
RELIGIONS-LÄROBOK ~⁰⁰² äv. ~²⁰⁰.(numera bl. tillf.)
lärobok i religionskunskap. BOSTRÖM 3: 256 (
1864;
om bibeln).
PedT 1900,
s. 95.
–
RELIGIONS-LÖS.
[jfr t. religionslos]
om person: som icke bekänner sig till l. tror på ngn religion, som är helt utan religion; om sak: som icke är knuten till l. har samband med l. grundad på religion; vari religion icke ingår; särsk. om skola: som icke meddelar religionsundervisning; jfr irreligiös samt konfessions-lös. Samtiden 1873,
s. 189.
Den religionslösa moralen. SUNDBERG Farl. 5 (
1873).
Konfessionella eller helt religionslösa skolor. UNT 1925,
nr 9127, s. 1.
Strindberg.. jämnställde .. de religionslösa med tattare, zigenare och annat löst pack. BågkLivsintr. 8: 317 1927.
Avledn.
–
religionslöshet , r. l. f.
[jfr t. religionslosigkeit)
DALIN Arg. 2: 318 (
1734,
1754).
–
RELIGIONS-MENING.
[jfr t. religionsmeinung]
(
†)
religiös åsikt; i pl. äv. sammanfattande: religiös åskådning. Tål man andra religigions-förvanter, så bör man ock tåla deras religions-meningar. AdP 1786,
s. 88.
SVEDELIUS Statsk. 4: 428 1869.
–
RELIGIONS-MORAL. (
†)
en på religionen vilande moral, religiös moral. KELLGREN (SVS 5: 652 (
1793).
–
RELIGIONS-MOTSATS ~⁰² l. ~²⁰. (mera tillf.)
religiös motsats. Almquist VärldH 7: 534 1928.
–
RELIGIONS-MYSTIK. (
numera bl. tillf.)
religiös mystik. ATTERBOM Minn. 279 (
1818).
Turh 1945,
s. 46.
–
RELIGIONS-MYT. (
†)
myt (se d. o. 1. VALERIUS 2: 212 1837.
–
RELIGIONS-MÅL.
(t; se dock slutet) == -sak; äv. i uttr. i religionsmål, i religiösa ting l. frågor, när det gäller religion(en), i religiöst avseende o. d. BÄCKSTRÖM Benzetius 314 (
1734). Lärde och olärde skiljas ifrån hvarandra.. i synnerhet i Religions mål.
ROMAN Holbg 247 (
1746). At i sverige för
Religions-mål, Stats-brott, Dueller .. folk ibland nödgas utflytta är bekant.
GADD SvarVetaSvFOlk 30 (
1765).
HAGSTRÖM Herdam. 1: 140 1897. särsk. (i sht om ä. förh., tillf.) om rättegångamål rörande religionsbrott. Handlingarna i.. religionsmålen
(vid domkapitel). OLSSON Herdam. 1: 261 1951.
–
RELIGIONS-MÖTE. (
numera bl. tillf.)
möte (särsk. mellan representanter för olika religiösa riktningar) för behandling av frågor som beröra religionen; jfr kyrko-möte 2. SCHÖNBERG Bref 1: 286 (
1778).
Religionsmötet i Chicago 1893. KONOW Hind. 259 (
1927).
–
RELIGIONS-NIT,
n., förr äv. r. l. m. l. f. nit för religionens sak, religiöst nit; ofta med tanke på ett Överdrivet l. fanatiskt nit. DALIN Hist. Föret. 1 (1747). Religionsnit och fanatism begge afkomlingar af en förvänd himlalära. HJÄRNE DagDrabbn. LIV (cit.fr. 1804).
STRINDBERG NRik. 118 (
1882).
–
RELIGIONS-OK. (
numera bl. i vitter stil,
tillf.)
bildl., om religionen ss. ett band l. tvång l. ngt som tynger o. d. SCHRODERUS Os. 2: 570 (
1635).
LBÄ 11–
13: 97 1798.
–
RELIGIONS-OLIKHET ~⁰⁰², äv. ~⁰²⁰. (numera bl. tillf.) religiös olikhet.. 2VittAH 27: 114 (1873, 1876).
–
RELIGIONS-OMBYTE ~⁰²⁰. (numera bl. tillf.)
religionsskifte. CAVALLIN Herdam. 5: 408 (
1858).
Ill- RelH 518 1924.
–
RELIGIONS-OROLIGHETER, pl. (
†) .
religiösa oroligheter. GEIJER I. 1: 96 1818.
–
RELIGIONS-PARTI.
[jfr t. religionspartei]
(
†)
sammansättning l. gruppbildning som grundar sig på religiös samhörighet; religiös riktning, religiöst samfund sekt l. dyl. LIND 1: 1287 (
1749).
WULF Köppen 2: I 1799. Att Methodismen .. består såsom ett afskildt Religionsparti bredvid Episkopalkyrkan
Frey 1841 s. 13.
BERGQVIST o. KJEDERQVIST Ziegler 153 (
1898).
–
RELIGIONS-PEDAGOG.
person som sysslar med religionspedagogik l. religionsundervisning. 2NF 34: Suppl.
82 1922.
–
RELIGIONS-PEDAGOGIK.
[jfr t. religionspedagogik]
pedagogik som har avseende på religionsundervisningen. 2NF 35: Suppl.
83 1922.
–
RELIGIONS-PEDAGOGISK.
adj. till -pedagogik (o. -pedagog). PedT 1900,
s. 93.
–
RELIGIONS-PERSON. (
†)
om person ss. anhängare av viss religion l. religiösriktning. RA II. 2: 158 (
1617).
At thet Echtenskap, som aff åtskilligh Religions Personer fulbordat blifwer, är farligit. SCHRODERUS Os. 1: 545 (
1635).
–
RELIGIONS-PLAKAT n. (om ä. förb.) plakat (se plakat, sbst. [RELIGIONS-PLAKAT.ssg 1]
1) innehållande religiös förordning. RARP 10: 167 1668.
BRILIOTH SvKyrkKunsk. 86 (
1933).
–
RELIGIONS-PLIKT. (
†)
religiös plikt; (ngäs) plikt mot Gud. Cook 2Resa 121 (1788). RYDBERG (o. TEGNÉR) Engelhardt 2: 6 (
1835).
NYBLÆUS Forskn. III. 1: 64 1886.
–
RELIGIONS-POLITIK.
(en persons l. ett samhälles) politik i religionsfrågor, religiös politik. NILSSON FolklFest. 9 1915.
Avledn.
–
religionspolitisk ,
adj. Almlquist VärldH 5: 160 1933.
–
RELIGIONS-PRINCIP. (
†)
religiös princip; princip utmärkande för en viss religion. (
1778).
AJourn. 1815,
nr 35, s. 4.
–
RELIGIONS-PROCESS. (
i sht om ä. förh.)
rocess mot person åtalad för religionsbrott brott mot trosfrid. KungörRelFrih. 24/1 1781, s. B
3 a.
–
RELIGIONS-PROST.
i Bohuslän förr använd benämning på prost. (EDMAN Bahusl. 321 (
1746).
CARLÉN Skuggsp. 1: 275 (
1861,
1865).
–
RELIGIONS-PSYKOLOG.
person (vetenskapsman) som sysslar med religionspsykologi. LAMM Swedenbg 133 (
1915).
–
RELIGIONS-PSYKOLOGI.
[jfr t. religionspsychologic]
gren av psykologien som sysslar med det psykologiska underget för de religiösa upplevelserna o. de former under vilka religionen kan förekomma. REUTERDAHL InlTheol. 40 (
1837).
(Professor) i religionshistoria med religionspsykologi. SvStatskal. 1939,
s. 686.
–
RELIGIONS-PSYKOLOGISK.
[RELIGIONS-PSYKOLOGISK.ssg 1]
1) som är av religiöst psykologisk karaktär. Religionspsykologiska betingelser. 2NF 17: 1240 1912.
[RELIGIONS-PSYKOLOGISK.ssg 2]
2) adj. till -psykolog (o. -psykolog): som har avseende på l. samband med l. behandlar religionspsykologi o. d. REUTERDAHL InlTheol. 46 (
1837).
Ett religionspsykologiskt introduktionsverk. SvTidskr. 1928 s. 558.
–
RELIGIONS-PUNKT. (
†)
om ngt som ingår ss. en punkt (se d. o. 9) l. del i religionen l. en viss religion l. religiös lära. SCHRODERUS Os. 2: 179 (
1635).
Hvar söndag höres en predikan, nu om en, nu om en annan religionspunkt. RYDÉN Pontoppidan 310 (
1766).
Phosph. 1811 s.
252. –
RELIGIONS-REFORMATION. (
†)
religiös reformation. SCHRODERUS Os. III. 1: 223 (
1635).
SJÖBERG Nomrenkl. 4 (
1815).
–
RELIGIONS-REFORMATÖR. (
†)
religiös reformator. RYDBERG Myt. 1: 63 (
1886).
–
RELIGIONS-REGEL; pl.
-regler.
(†) religiös regel, religiöst hud. SERENIUS Ii 3 b 1734. ZEDRITZ 3: 6 1855.
–
RELIGIONS-RIKTNING. (
mera tillf.)
religiös riktning l. sekt l. dyl. HALLSTRÖM LevDikt 279 (
1914).
–
RELIGIONS-RÅD hist. en i en under Gustav Vasas regeringstid planerad, endast ofullständigt genomförd organisation av de kyrkliga förhållandena i sv. använd benämning dels på ett rikskollogium som skulle utgöra bögsta lagstiftande myndigheten med avs. på de kyrkliga angelägenheterna (bestående av superintendenten, hans adjunkt samt de lokala konservatorerna), dels på de enskilda ledamöterna av detta rikskollegium. G1R 13: 28 (
1540).
Som högsta lagstiftande myndighet (i kyrkliga frågor) .. skulle stå ett för hela riket gemensama konsillum, ett religionsråd. SVALENIUS GNorman 71 1937.
–
RELIGIONS-SAK.
(jfr t. religionssache] (numera bl. med ngt ålderdomlig l. vard. prägel) sak l. förhållande l. angelägenhet l. ärende l. fråga l. rättegångssak (l. över huvud ngt) som har med religion(en) l. ngns religion l. religiösa uppfattning att göra l. är av religiös karaktär; särsk. i uttr. i
reli- gionssaker, i religiösa ting l. frågor, när det gäller religion(en), i religiöst avseende o. d.;jfr
-mål,
-ärende.
G1R 19: 256 1548.
(J. III:s liturgi är i sanning befunnen en rot och orsak till mycken oro, som sigh uthi religions saker här i riket hafver tildraget.
RA I. 3: 88 (
1593).
Den broderliga kärlekenäfven mot dem, som med oss i religionssaker tänka olika. CRUSENSTOLPE Mor. 4: 423 (i handl. fr. 1796). Biskoparnes behörighet att.. döma i religionssaker.
NORDSTRÖM Samh. 1: 216 (
1839).
ANNERSTEDT UUH II. 2: 207 (
1909).
–
RELIGIONS-SAMFUND ~⁰², äv. ~²⁰. [jfr t. religionsgemeinde) religiöst samfund (av personer av samma trosbekännelse), trossamfund, kyrka.
HEDIN Tal 1: 23 1867.
–
RELIGIONS-SAMHÄLLE ~⁰²⁰. (numera mindre br.)
== -samfund. JÄRTA 2: 484 (
1828).
2NF 23: 283 1915.
–
RELIGIONS-SAMKVÄM. (
†)
religiös sammankomst. RA I. 3: 101 1593.
–
RELIGIONS-SAMTAL ~⁰² äv. ~²⁰. [jfr t. religionsgespräch]
samtal om religionen l. religiösa frågor (särsk. mellan personer av olika trosbekännelse l. med oliga religiös åskådning). KJELLGREN (SVS) 5: 704 (
1794).
Ett judiskt-kristet religionssamtal. TSvLärov. 1954 s. 72.
särsk. kyrkohist. om (samtal förda vid) möten till vilka de världsliga myndigheterna (landsfurstarna) under retormationstiden kallade representanter för olika religiösa riktningar (katoliker, luteraner o. kalvinsiter) i syfte att söka bilägga de religiösa lärostriderna. ODMANN Schröckh 343 (
1792).
Religionssamtalet i Marburg (år 1529), hvarvid både Luther och Melanchton, Zwingli och Oecolampadius voro närvarande. (RYDBERG o.) TEGNÉR Engelhardt 3: 37 1887.
–
RELIGIONS-SANNING.
[jfr t. religionswahrheit]
(
numera knappast br.)
religiös sats l. dogm betraktad (o. officiellt förklarad). ss. en sanning, religiös sanning, trossanning, trossats. HAMARINUS Bielke E
3 b (
1647).
Undervisning i re-ligions-sanningarne. Oldendorp 2: 514 1788.
(RYDBERG o.) TEGNÉR Engelhardt 3: 542 (
1837).
TySvOrdb. 1925 1932.
–
RELIGIONS-SATS.
[jfr t. religionssatz]
(
†)
religiös lärosats l. dogm, trossats; i pl. äv. övergående i bet.: religiös lära. ÄSvBiogr. 1–6: 201 (c. 1723).
Fremmande Religions-satser. PH 11: 609 1779.
RADEMINE Knigge 1: 163 (
1804).
–
RELIGIONS-SCHISM. (
numera bl. tillf.)
religiös schism. HH XXXII. 1: 265 1776.
–
RELIGIONS-SED. (
†)
religiös sed l. rit. Cook 3Resa 277 1787.
–
RELIGIONS-SEKT.
[jfr t. religionssekte]
(
†)
religiös (särsk. kristen) sekt. ABRAHAMSSON 636 (
1726).
AGARDH BlSkr. 1: 263 (c. 1855).
AHLMAN 1872.
–
RELIGIONS-SINNE.
(jfr t. religionssinn] (†) sinne varmed man uppfattar l. upplever religionen, sinne för religionen; religiöst sinnelag, religiositet. WULF Köppen 2: 686 (
1800).
Jag kan icke önska att detta folks .. religionssinne må dödas under en förstockande sysselsättning med att blott uppfatta och bevara det heliga ordets ljud och bokstafskropp. JÄRTA 2: 487 (
1828).
Bland alla menskliga sinnen ligger religionssinmet djupast. TEGNÉR (WB 8: 345 (
1839).
–
RELIGIONS-SKEN. (
†)
sken av religion; särsk. i uttr. under ett religionssken, under förebärande av religiösa motiv, under religionens täckmantel l. dyl. Waanartige Menniskior beårifwa offta vnder itt Religions skeen sijna Bofwestycker. SCHRODERUS Os. 1: 627 (
1635).
BRASK Pufendorf Hist. 162 (
1680).
–
RELIGIONS-SKIFTE.
ombyte av religion, övergång trån en religion l. religiös riktning till en annan. RYDBERG Mtyt. 1: 192 (
1886).
–
RELIGIONS-SKOLA,
r. l. f. (
numera föga br.)
skola för meddelande av religionsundervisning. Mosaiska Församlingens Religionsskola. DN 1894,
nr 9036 A,
s. 1.
GHT 1895,
nr 209 s. 2.
–
RELIGIONS-SKRIFT. (
numera bl. tillf.)
religiös skrift. HALLENBERG Hist. 5: 433 (
1798).
–
RELIGIONS-SKYDD.
skydd för religionen l. religionssamfunden. PETRI Ouchterlony 222 (
1924).
–
RELIGIONS-SKYGGE. (
†)
i uttr. under religionsskygget, under religionens hägn l. skydd l. dyl. CHESNECOPHERUS Skäl Kk 3 b (i handl. fr. 1595).
–
RELIGIONS-SKÄL. (
numera bl. tillf.)
religiöst skäl. HALLENBERG Hist. 4: 930 (
1794).
–
RELIGIONS-SOCIOLOGI.
[jfr t. religionssoziologie]
vetenskapsgren som sysslar med frågor rörande sambandet mellan de religiösa företeelserna o. samhällslivet samt formerna för de religiösa samfundsbildningarna. SvUppslB 1935.
–
RELIGIONS-SPRÅK. (
†)
[RELIGIONS-SPRÅK.ssg 1]
1) språk som användes i religiösa (urkunds)skrifter, vid religiös kult o. d. Frey 1850,
s. 453.
Ännu i dag lefDer .. (hebreiskan) som judarnes religionsspråk. EHTEGNÉR i 2SAH 58: 46 1882.
[RELIGIONS-SPRÅK.ssg 2]
2) viss språk art l. stil som utmärker språket i religiösa skrifter o.. religiös förkunnelse o. d., religiöst språk. JournSvL 1797,
s. 210.
Det ålderdomliga Religionsspråkets häfdvunna myndighet. BRINK-MAN i 2SAH 13: 152 1828.
–
RELIGIONS-STADGA,
r. l. f. (
i sht om ä. förh.)
stadga l. lag med bestämmelser som reglera de religiösa förhållandena inom ett samhälle. jfr
kyrko-stadga.
RP 16: 278 1655.
1655 års Religions-Stadga och Kyrko-Ordningen.
PH 5: 3100 1751.
–
RELIGIONS-STATISTIK.
[jfr t. religionsatatis. tik]
statistik som har avseende på religiösa förhållanden; särsk.: statistik över antalet trosbekännare som äro anslutna till de skilda trossamfunden (t. ex. i ett visst land). SFS 1908,
Bih. nr 5 s. 76.
– (
2)
RELIGIONS-STIFTARE.
[jfr t. religionsstifter]
stiftare l. grundare av en religion. ÖDMANN
Schröckh 28 1792.
–
RELIGIONS-STIFTELSE.
[jfr t. religionsstiftung]
(
†)
[RELIGIONS-STIFTELSE.ssg 1]
1) till 1, 2: religiös stiftelse l. inrättning. JÄRTA 2: 219 1823.
[RELIGIONS-STIFTELSE.ssg 2]
2) till 2: instiftande l. grundande av en religion; närmande sig (den konkretare) bet.: religion(sform). Att.. fältet öpnas för nya religionsstiftelser. LEOPOLD 3: 78 (
1802,
1816).
–
RELIGIONS-STRID,
r. l. f. [jfr t. religionsstreit]
religiös strid l. tvist; religionskrig. SCHRODERUS Dress. 221 (
1610).
SvFolkH. I. 1: 284 1914.
–
RELIGIONS-STRIDIGHET ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰. [jfr t. religionsstreitigkeit]
i pl.: religiösa stridigheter l. tvister. CELSIUS G1 1: 316 1746 –
RELIGIONS-SVÄRMERI.
[jfr t. religionsschwärmerei]
svärmisk (överspänd, extatisk) form av religion l. religiositet, religiöst svärmeri. KELLGREN (SVS) 5: 197 (
1789).
Religionssvärmeriet och de separatistiska tendenserna ha från början varit nära förknippade med radikalpietismen. KyrkohÅ 1938,
s. 166.
–
RELIGIONS-SVÄRMERSKA.
jfr -svärmerl. JournSvL 1799,
s. 306.
–
RELIGIONS-SYSTEM.
[jfr t. religionssystem]
system av religiösa föreställningar, lärosatser, kulthandlingar o. d. som konstituera en religion l. religiös riktning; ofta liktydigt med dels: religiös lärobyggnad, dels: religion, religiös riktning. TELLGREN (SVS) 4: 178 (
1780).
Ur.. (tänkarskulorna) framgingo två religionssystem Jainaläran och Buddhismen. IllRelH 262 1924.
–
RELIGIONS-SYSTER. (
†)
kvinnlig trosförvant, trossyster. SCHULTZE Ordb. 5290 (c.
1755).
–
RELIGIONS-SÅNG. (
†)
religiös sång. Oldendorp 1: 304 1786.
LBÄ 36–
38: 64 1800.
–
RELIGIONS-TAL. (
i sht om ä. förh.)
tal med religiöst innehåll. ÖDMANN StrFörs. II. 1: Föret. 1 1803.
Religions-tal vid åtskilliga tillfällen. WALLIN (
1825;
boktitel).
–
RELIGIONS-TALARE. (
†)
religiös talareLINDBLOM i 2SAH 5: 119 1809.
Bremer 2: 118 1896.
–
RELIGIONS-TANKE. (
†)
religiös idé l. föreställning. 2Saml. 22: 110 (
1749).
WULF Köppen 1: 802 (
1799).
–
RELIGIONS-TAVLA. (
†)
tavla (målning, kopparstick l. dyl.) med religiöst motiv. VDAkt. 1785,
nr 443.
STEFFEN ModEngl. 353 1895.
–
RELIGIONS-TEORI.
[RELIGIONS-TEORI.ssg 1]
1) till 1: teori rörande religionen (religionens väsen l. uppkomst). Den animistiska religionsteorien. SÖDERBLOM Gudstr. 21 (
1914).
[RELIGIONS-TEORI.ssg 2]
2) (
†)
till 1, 2: teoretiskgrundval för religionen l. en viss religion; religiös lärobyggnad l. lära. LittT 1795,
s. 458. Den Grekiska religionsteorien.
NORRMANN Eschenbg 2: 100 (
1816).
–
RELIGIONS-TIMME.
[)fr t. religionsstunde]
lektionstimme med religionsundervisning. SÖDERHJELM MVärld 1: 330 (
1929).
–
RELIGIONS-TJÄNARE. (
†)
person som är i religionens (kultens, det offentliga gudstjänstlivets) tjänst präst. HOLMBERGSSON Sartorius 158 (
1800).
BESKOW 1861 i
3SAA XXXVIII. 2:
40. –
RELIGIONS-TRÖST. (
†)
tröst som religionen har att ge, religionens tröst. Brottaslingen lärer afvisat all religionströst. OgCorr. 1854,
nr 79, s. 3.
–
RELIGIONS-TVAGNING. (
†)
rituell tvagning. Björnståhl Resa 5: 144 1783.
–
RELIGIONS-TVIST.
religiös tvist l. lärostrid. CRESNECOPHERUS Skäl II 1 b (
i handl. fr. 1587).
–
RELIGIONS-TVISTIGHET. (
†)
== -tvist CELSIUS G1 1: 59 1746 –
RELIGIONS-TVÅNG.
[jfr t. religionszwang]
tvång som utövas mot ngn i religiöst avseende, religiöst tvång l. förtryck; åsiktstvång som kyrkan l. prästerskapet i ett samhälle utövar; numera företrädesvis: tvång för medborgarna i ett samhälle att vara anslutna till den av samhället sanktionerade religionsformen; motsatt: religionsfrihet. NORDBERG 612 1: 33 (
1740).
Et Land, der Vantro och Religions-tvång hindrat Vetenskapernas upkomst. GT 1788,
nr 28, s. 1.
SvFolket 3: 152 1938.
–
RELIGIONS-UNDERVISNING ~⁰⁰²⁰. [jfr t. religionsunterricht]
undervisning (i skola) i religionskunskap; jfr kristendoms-undervisning. LEOPOLD 3: 82 (
1802 1816).
SFS 1934,
s. 452 (om undervisning i religionskunskap för främmande trosbekännare).
–
RELIGIONS-UPPFATTNING ~⁰²⁰. (viss) uppfattning av religionen, religiös åskådning; äv. liktydigt med: religion(sform), religiös riktning. BOLIN Statsl. 1: 215 (
1869).
Representanter af sju olika religionsuppfattningar (tre kristliga bekännelser, islam, mosaism, skepticism och antik hedendom). Därs. 256 (
1870).
Upplysningstidens grunda religionsuppfattning. LfF 1908,
s. 143.
–
RELIGIONS-UPPLYSNING. (
†)
meddelande av upplysning i religiösa ting. LBÄ 39–
41: 24 1800.
HEINRICH 1828.
–
RELIGIONS-URKUND ~⁰² l. ~²⁰. ngt (i sht skrift) som utgör urkunden till vår känne(iom om en viss religion o. dess lära; i sht om en religions heliga skrifter. Bibeln är de kristnas religionsur- kund. Svea 2: 7 1819.
Almquist VärldH II. 1: 388 1931.
–
RELIGIONS-UTÖVNING ~⁰²⁰. utförande av de handlingar (förrättande av andakt, ceremonier, gudstjänst) o. uppfyllande av de bud o. plikter som religionen föreskriver; jfr -övning 2. Påfven har ändtligen tillåtit Calvinisterna fri religions-utöfning i Rom. SC 1: 311 (
1820).
SFS 1945 s. 2002.
–
RELIGIONS-VERK,
se -värk.
–
RELIGIONS-VETENSKAP ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰. [jfr t. religionswissensehaft]
sammanfattningen av de olika vetenskapsgrenar (t. ex. religionsfilosofi, religionshistoria, religionspsykologi, religionssociologi) som syssla med religionen l. de religiösa företeelserna l. de skilda religionerna l. religiösa riktningarna; i sht förr stundom särsk. om vetenskapsgren som sysslar med främmande (icke kristna) religioner, motsatt: teologi. VIKFORSS 2: 399 1804.
På den jämförande religionsvetenskapens område. RYDBERG Brev 2: 305 (
1881).
2SVUppslB 1952.
Avledn.
–
religionsvetenskaplig , adj.
[jfr t. religiomswissenschaftlich]
Religionsbetenskapliga sällskapet i Stockholm, grundat (1906). Religionsvetenskapliga Kongressen i Stockholm. 1897. (1897; boktitel). –
RELIGIONS-VILLA,
f. (†) religiös villfarelse.
BAAZIUS Upp. 57 b (
1629).
–
RELIGIONS-VILLFARELSE. (
†)
religiös villfarelse. ELENCQUIST (c. 1778) i
FinKyrkohSP 5: 175. –
RELIGIONS-VURM m. (†) om person med underliga religiösa idéer l. dyl. GT 1787, nr 97, s. 4.
–
RELIGIONS-VÅRD.
ett religiöst samfunds värksamhet för att upprätthålla o. befordra det religiösa livet, i sht hos samfundets enskilda medlemmar, andlig vård, själavård. KyrkohÅ 1908, s. 163 (c.
1780). Religionsvård åt svenska sjömän i utländska hamnar.
BtRiksdP 1903, SHufvudtit.
s. 249.
–
RELIGIONS-VÄN,
m.||ig. [RELIGIONS-VÄN.ssg 1]
1) (
tillf.)
vän till religionen. WALLIN Vitt. 2: 836 (
1828).
[RELIGIONS-VÄN.ssg 2]
2) (
†)
om person med vilken ngn har gemenskap i religiöst avseende, trosförvant l. dyl. ALMQVIST Smar. 361 (
1845).
–
RELIGIONS-VÄRK,
n. (†) sammanfattande, om all värksamhet l. allt skeende som är av betydelse för de religiösa förhållandena inom ett samhälle l. en enskild persons religiösa förhållanden; äv. närmande sig bet.: religiöst tillstånd l. dyl. BRASK Pufendorf Hist. 420 (1680). Religions värket var honom (dvs. G. I) det angelägnaste. CELSIUS G1 1: 193 (
1746).
Jag vet.. inte rätt huru det egentligen förhåller sig med det der religions verket (dvs. hur det var med onkel Tom i religiöst avseende). CALLERHOLM Stowe 179 (
1852).
–
RELIGIONS-VÄSEN l.
-VÄSENDE.
[jfr t. religionswesen]
(
numera bl. tillf.)
sammanfattningen av allt som hör samman med religionen o. det religiösa livet; i sht förr äv. närmande sig bet.: religion; företrädesvis i sg. best.
RP 4: 193 (
1634).
En Plan, enligt hvilken Clericiet och Religions-väsendet komma at undergå starka reformer. PT 1791 nr 5, s. 1.
Almquist VärldH II. 1: 449 1931.
–
RELIGIONS-VÄXLING.
[jfr t. religionswechsel]
(
mera tillf.)
religionsskifte. KyrkohÅ 1905,
s. 23.
SCHÜCK (o. WARBURG) Huvuddr. 1: 18 1917.
–
RELIGIONS-ÅSIKT. (
†)
religiös åsikt. CGVBRINKMAN 1833 hos
WRANGEL Brinkm. Tegn. 257. EICNHORN Stud. 1: 60 1869.
–
RELIGIONS-ÅSKÅDNING ~⁰²⁰. (numera bl. tillf.)
religiös åskådning. KyrkohÅ 1914 s. 338.
–
RELIGIONS-ÅTAL ~⁰² äv. ~²⁰.(mera tillf.)
åtal för religionsbrott. IllSvLittH 2: 534 1956.
–
RELIGIONS-ÄLSKARE. (
†)
jfr -vän l. LBÄ 5–6: 136 1797.
–
RELIGIONS-ÄMBETE. (
†)
andligt l. kyrkligt l. prästerligt ämbete. SCHRODERUS Os. 2: 271 (
1635).
–
RELIGIONS-ÄMNE.
[RELIGIONS-ÄMNE.ssg 1]
1) (
†)
religiöst ämne, religiös fråga o. d. EKELUND Fielding 28 (
1765).
Ett samtal.. i religionsämnen. FRANZÉN Minnest. 3: 548 (
1842).
[RELIGIONS-ÄMNE.ssg 2]
2) (
tillf.)
religionskunskap ss. skolämne. SÖDERBLOM Herdabr. 33 1914.
–
RELIGIONS-ÄNDRING.
[jfr t. religionsänderung) (
numera bl. tillf.)
religionsskifte. SPEGEL Dagb. 142 1680.
Almquist VärldH 5: 154 1933.
–
RELIGIONS-ÄRENDE. (
numera bl. tillf.)
ärende l. (förr, allmännare) sak l. förhållande l. angelägenhet l. fråga o. d. som har med religion(en) l. ngns religion l. religiösa inställning att göra l. är av religiös karaktär; särsk. i uttr. i religionsären- den, i ärenden av religiös karaktär; förr äv. allmännare: i religiösa ting l. frågor, där det gäller religionen, med avseende på religionen,; jfr -mål, -sak. SCHRODERUS Os. 1: 433 (
1635). Tankefrihet i religionsärender.
SNELLMAN Stat. 1471842. .
–
RELIGIONS-ÖVNING.
[jfr t. religionsübung]
[RELIGIONS-ÖVNING.ssg 1]
1) (
numera nästan bl. i lagspr.)
religionsutövning; förr äv. härmande sig bet. l. metonymiskt för: religion(sform). Vi (vilja) icke .. samtyckte .., at jämpte thenne vår christelige och rätte religion någen annen religions öfning.. innan riksens grentzer .. må.. lidin varda. RA I. 3:
322 (
1594).
SCHRODERUS Dress. 211 (
1610).
Medlem av främmande trossamfund, som äger rätt till offentlig religionsövning. SFS 1935,
s. 1.
[RELIGIONS-ÖVNING.ssg 2]
2) (numera knappast br.) om enskild handling som har karaktären av religionsutövning (t. ex. förrättande av andakt, kulthandling o. d.); i pl. förr äv. sammanfattande: religionsutövning.
Fremmande religionsöfningar taga mehr och mehr till. RARP 10: 191 (
1668).
Uteslutande från nattvarden och församlingens gemenskap vid gudstjensten och andra religionsöfningar. NORDSTRÖM Samh. 2: 362 (
1840).
BOËTHIUS HistLäsn. 1: 206 1895.
Avledn.
–
RELIGIONISK ,
adj. (
†)
till 1: religiös se d. o. 1. Oenighet.. vthi Religionische sacher. HSH 27: 16 1563.