REPLIK repli⁴k, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. med r (förr äv. att hänföra till sg. repilka); förr äv. begä EPLIKA, r. l. f.; best. -an; pl. -er (jfr ovan). anm. 1934, fnvändes stundom den mlat. ack.-formen om piKam, t. ex. RA lI. 2: 177 (1617; i bet. 1), Sthm. inläg adsord. 1: 102 (1654; i bet. 1 a). ( repiKa 1635–1729. .. (plik 1788 osv. repliker, pl. 1661 osv. repliq 1705, Hygiea 08. replique (-qve) 1686 (: Repliquer), c. 1700 – 1931. 48) ten . A svar, yttrande o. d. – jfr SLUT-REPLIK. Riksdg 1) (utom i a numera bl. ngn gg, rkase- kerna. nde) svar, genmäle; dels i anv. utan särskild inte tanke på svarets karaktär (i denna anv. svårt att skilja från 2, dels om ett längre (företrädesvis skriftligt) Svar l. genmäle på ngt. BtaboH l. 7: 77 (1635). Hr Rutenschiöld gaf in et,Memorial, som skal vara en replique på ofversten stobges Memorial. 2RARP I. 2: 112 1720. Jag skickar dig nu repliquen på Pasquillet. KELLGREN (SVS) : 28 (1774). Form 1949,. s. 147. – särsk. a) (om ä. förh., fullt br.) iur. kärandepartens inlaga till besvarande av den skrift (exceptionen) varmed svarandeparten besvarat kärandens första inlaga (libellen); jfr DUPLIK Då oplästes Miltopei replica emot M. Bångens exception. ComsAcAboP 3: 531 (lBBB). MinnesskrS737Lag 2: 925 (1934; om ä. förh.). b) om itterärt alster (dikt l. dyl.) avsett ss. genmäle till l. svar på ngt. Da 1771, nr 12, s. 2. an (fnner) i Läsning i Blandade Amnen ett litet stycke, kalladt Drömmen, innehållande en Replik på en compliment af Gref Gyllenborg. -HAMMARSKÖLD SvVitt. 2: 126 1819. c) (†) i uttr. betaga ngn all replk, beröva ngn möjligheten att komma med ett genmäle. Jag har trott, att man, för att betaga Ryssen all replik, ej bör förtiga de oenigheter, som varit emellan (Sverige o. Folenj. ROSESTEIN 3: 281 1788. 2) (kortfattat) yttrande (i allm. bestående av ett mindre antal ord l. ett par meningar o. d.) som ingår ss. ett led i ett samtal l. en diskus. sion o. utgör ett svar på l. bemötande av ngt som sagts av ngn annan; ofta med särskild tanke på ett dylikt yttrande som är pregnant utformat o. trffande l. fyndigt l. kvickt; jfr l. Bn träffande, fyn dg, uäzig, spetsa-g, åräpa nde, uass, skarp, åtande, besk replik. komma med l. ge en replik. De växlade ett par skarpa repliker. SYBr. It. 1: 23 (c. 1700). En Fru, en Fröken, en Jungfru etc. framförde. - huru käcka Repliquer, svar och tiltvålningar de gifvit. DALIN Arg. 1: 133 (1733, 1754). Han gjorde sig bemärkt för lyckadr infällen och träffande repliker, som dock alltid undveko att såra. HAGSTRÖM Herdom. : 126 1898. (Qon var) stormförtjust över den udd, hon lyckats ge sin replik. CEDERCREUTZ 7jp. 1: 22 (1907, 1917). HELLSTRÖM RedKav. 53 1933. – särsk. a) i sht polit. om ett mera kortfattat inlägg i en offentlig debatt, som utgör ett direkt bemötande av (uppgifter i) en föregående talares yttrande; särsk. om ett dylikt inlägg som en talare i en offentlig debatt har rätt att komma med utanför den vanliga ordningen (omedelbart efter det yttrande som det avser att beinöta, med förbigående av andra talare som tidigare begärt ordet); äv. abstraktare (jfr c). DN(A) 1934, nr 9, s. 5. ASTRÖL FörenKunsk. 55 1940. b) om (jämförelsevis kortfattat) skriftligt debattinlägg o. d.; jfr l. En replik till överläkaren .. (N. N.) angående ett rättspsykiatriskt fall. Hygiea 1928 s. 60 (rubrik). HELLSTRÖM atalmros 70 1931. c) i sg. l. pl., övergående i (den abstraktare) het.: svar(ande), replikering; jfr a. Vara snabb, rapp, stark, khick, fynåg i repliken. Platen .. fick i replik .. att, (osv.). LILJECRONA RiksdRul. 116 (1840). (Hfn) ansågs stark i relr kerna. QUENNERSTEDT Indsold. 66 (1887). Han gav inte ens replik. Scn ILDT Häxskog. 56 var inte blixtsnabb i repliken. HEDBERG VKind 53 (1964). 3) teat. i en teaterpjäs: vart o. ett av de skilda yttranden (utgörande vad den enskilde rollinnehavaren har att säga på en gång, t. ex. ss. inpass i samtalet l. genmäle till vad ngn annan rollinnehavare sagt) varav dialogen är uppbyggd; äv. abstraktare, Övergående i bet.: förmåga l. sätt att säga en replik, framsä. gande av en replik l. repliker (jfr 2 c). Ban har en god replik, är svag i repliken. Du måste Öårda repliken. HEDBERG SvSkåde. 189 (1884). (Skådespelaren) behandlade.. versen mycket otydligt så att replikerna ofta föllo till jorden. GHT 1895 nr 218 s. 3. En liten roll på tre repliker. BELLANDER Teat. 39 (1398). Dudde stod där.. som en aktör, som totalt tappat repliken. SIWERTZ Pfigoden 103 1954. – jfr AVSIDES-, MOT-, SORTI-REPLIK. – särsk. a) i inskränktare anv., om det l. de sista ord som en rollinnehavare säger innan motspelaren skall fala in med sin replik, stickord, Stickreplik; i sht i sådana uttr. som ge repliken, hänta på replik; äv. oeg. l. bildl. PFEIFFER (1837). DALIN (1855). Det är med ett ord – htir kallas det, Gustaf? (säger den ene av de bda salfitalfinde till en kypare, som lutad mot en moraklocka åhrt sf,ntalet) -. Det är gammalt! svarades från klockfodralet, der man tycktes ha väntat på replik. STRINDBERG RödAR 182 (1879). oldmar, som efter den stora kärleksscenen – där han också mer har rollen af en, som ger repliken – endast uppträder episodiskt (i Nä. duchda). SÖDERHJELM Runebg 2: I53 (1906). jfr STICK-REPLIK.

[REPLIK 3.b]

b) bildl. (jfr a). Långt bakom träden går viken/ mot str-and i sprättande dans/ och sjunger sista repliken/ i vår och solijus och glans. TAVASTSTJERNA atorg. Sl 1884. B) (ngt som utgör en) upprepning av ngt. 4) ?)ins. förhllandet att ett instrument l. en stäinma upprepar en musikallsk sats som förut i musikstycket utförts av ett anvat instri) ment l. en annan stämma. ENVALLSSON Ekbohrn 1904. 5) konst. duplettexemplar l. kopia av ett konstvär l. konstföremål o. d.; företrädesvis o. numera bl. om dylikt duplettexemplar som till. värkatt)S av den ursprunglige skaparen av konst. värket osv., motsatt: kopia (se KOPIA, sbst.¹ 2. BÖTTIGER Drottnh. 89 (1889). (Klas Bielkes porträtt pä Tyresö) är daterat i modellens dödsår (1623). En replig i Gripsholms;amlingen tillkrves Elbfss. Fatab. 1933, s. lto. onumentet är.. en replik av det imposanta bronslejon, som pryder den östra uppfarten på Lejonbacken frsmför stockholms slott. Oo 1936, s. 561. 6) (i sht i vetenskpligt fackspr.) i allmännare l. bildl. anv., om föremål som utgör en duplett till l. kopia av ett annat föremål l. om företeelse som utgör en upprepning l. efterbildning av l. som kopierar en annan företeelse o. d. Bakfasaden är en replik i förenklade former af framsidans midt och sidopartier. SEIL) 1895, nr 329, s. 1. Man (har) i allmänbet sammanställt Harl (i strindbergs pjäs Fritänkari) med schillers Karl Moor, av vilken man funnit den vara en replik. LAMM Strindbgvram. 1: 44 (1924). Skärselden kan Bägas vara en replik av försoningsverket i Mristus. Kgrkohh 1930, B. 80. GH T 1895, nr ul A s. 3.