REPLIKERA rep¹like⁴ra l. re¹-, Sveal. äv. -er³a², förr äv. REPLICERA, v. -ade. v b alsbst. -ANDE, -ING; jfr REPLIKATION, REPLIKOR. ( -cera 1530 – 904. -kera 1837 osv. Anm. Formen -cera torde åtminstone delvis representera ett äldre uttal med s) 1) (numera bl. ngn gg, arkaiserande) svara, genmäla; dels i anv. utan särsklid tanke på svarets karaktär (i denna anv. svårt att skilja från 2). dels i fråga om ett längre, företrä – desvis skriftligt svar l. genmäle; med avs. på konstruktionen dels tr., med sak- l. personobj., dels intr. l. abs.; äv. i uttr. replkera tngn) pef hg. m orsagen egge parerner orsamblade x,åre repliceredhe konungh maiestat aff suerige wår nådigeste herris sendebudh på the sivar som the danske daghen tlilforene giffuit hadhe. GI 7: tsi (1530). Att replikera ett.. paskill. BLANCHE 1"'å1n. 684 (1847). DALIN (1855) . – Särs. a) (†) i förb. med en ack. med inf. Ther emot replicerar iagh, honom aldrigh kunna begå en större Dårskap och ogärning. SenRODEnUs Albert. 2: 229 1638. b) om kärandepart; abs. 1) . intr.: med en replik (se d. o. 1 a) svara på svarandepartens exception (se d- o. 2 slutbt). SCHRODERUS IValdt 30 (1616). (Om) parterne thet inständigt begära, så må käranden replicera til näste Capitels dag. KOF 3: 362 1685. PH 1: 192 1720. c) (†) bildl., med saksubj.: svara. Skulle något tvetydigt eller annars tredskande svar gifvas, egde de detiKherade skeppen att replicera med sarpt. EKMAN Dagb. II 1788. 2) i ett samtal l. en diskussion o. d. komma lned ett svar l. inpass o. d. som har karaktä – ren av en replik (Se d. o. 2; med en roplik svara ngn (på ngt); ss. replik säga ngt; med avs. på konstruktiollen dels tr., med sak- l. personobj., . dels intr. l. abs.; jfr l. Xeplkera på l. tilll. (mera tillf.) rnotngt. Theremot jagh replicerade under- ( dånigst: Kke altt. OXBr. 10: 100 1628; jfr l. 2RARP )5:6t (1743). Med en skärpa som totalt afkylde hans p känslor för ögonblicket, replikerade hon: – Ni är s trött på sällskapet! Låt 088 resa. STRINDBERG Hab. 135 (1890). Hans personliga talegåva och 11 snabbhet i replikering. AHNLUND AOxenstierna 209 R 1940. 3) (numera bl. tillf.) intr., om skådespelare ad o. d.: framsäga (Sina) replkbr; företrädesvis i manv. med tanke på replikbehandlingen. NF 1889. in Frisk naturlig uppfattning, god replikering och sit medryckande humör prägla hennes spelsätt. 2NF s. 3) 2: 107 1921. Sv 4) mus. tr.r om instrument l. stämma: (svara med att) upprepa en ton l. musikallsk sats som förut i musikstycket utförts av (ett annat instrumont); jfr REPLIK 4. EKBOHRN 1868. 1 allegrettot, der Btråk- och träblåsinstrumenter replikera hvarandra i korta staccatonoter. NOR MAN MusUpps. 30 (1880, 1888).