RESA re³sa², v.¹ -er (i Finl. äv. res), -te, -t, -t, förr äv. -ar, -ade, -at ( pr. sg. res ÖB 32 1712, BERGROTH FinlSv. 47 1916. res ÖB 132 ( c. 1712). -ar CHESNECOPHERUS RegIter B 2 a 1613, LUCIDOR (SVS) 237 1672. -er Rom. 15: 24 (NT 1526) osv. – ipf. -ade HFinlKamF 1: 24 (1533: ressede), HH 20: 291 (c. 1640). -de BRAHE Kr. 57 (c. 1585: reisde). -te 2Mos. 40: 36 (Bib. 1541) osv. – sup. -et CARL IX Bew. E 2 b 1604. -1 Posten 1769 s. 869 (i talspr.). -t 1MOS. 35: 3 (Bib. 1541) osv. – p. pf. -t AOXENSTIERNA 2: 687 1624 osv.) . vbalsbst. -ANDE, -NING (†), ANNERSTEDT UUH Bih. 1: 19 (i handl. fr. 1593: resningar, pl.), RA I. 4: 676 (1598: reesninger, pl.), LIND (1749)); -ARE (se avledn.). ( reess- 1582–1717. rei(j)s- 1536–1719. res- (rees-) 1526 osv. ress(z)-1525–1715. räs- 1618 (: förräste, ipf.)) 171 (18

[RESA.v1 1]

1) fara (se FARA, v.² 1) l. färdas o. d.; numera vanl. i fråga om (ofta längre) färd i åkdon l. på järnväg l. med fartyg l. flyg, äv. till häst o. d., i sht förr äv. i fråga om fotvandring (se c). jfr AV-, BE-, BORT-, DIT-, EFTER-, FRAM-, FRÅN-, FÖR-, FÖRBI-, GENOM-, HEM-, HIT-, HÄDAN-, IN-, KRING-, LUST-, MED-, NED-, OM-, SNABB-, TILL-, UPP-, UT-, ÅTER-, ÖVER-RESA.

[RESA.v1 1.a]

a) bege sig av l. bort (i åkdon osv.); resa bort; avresa; anträda en resa (till en plats); särsk. med bestämning angivande den plats varifrån ngn bryter upp l. beger sig bort; förr äv.: göra förberedelser för en resa, göra sig resfärdig; stundom svårt att skilja från b; jfr RESA, sbst. I 1. Han reser i morgon bittida (härifrån) till (i sht förr äv. åt) Paris. HFinlKamF 1: 24 1533. (Sv.) Reesa .. (lat.) Profectionem parare, abire .., discedere .., accingere se itineri. HELSINGIUS Bb 8 a (1587). Stämplingar, som .. sedan Hans Kongl. Maij:t (K.X G.) reeste här ifrå af åthskillige wederwertige .. äre föröfwade och bedrifne. RARP 6: 41 1657. I mårgon ell[er] öf[er] mårg[on] res Generalen. KELLGREN (SVS). 6: 67 (1776). Jag reser i morgon åt Upsala, och uppehåller mig der några dagar. PDAATTERBOM 1820 i 2Saml. 27: 58; jfr b. DARDEL Konf. 11 1924. – särk. i sådana uttr. som resa sin väg l. sina färde, äv. sin kos, bege sig av l. bort l. i väg; jfr b . BRAHE Ke. 57 (c. 1585). Rees din kos. AWOLLIMHAUS (c. 1669) i 2Saml. 1: 121. Han hafver rest sina färde. LAGERSTRÖM Bunyan 2: 10 (1727). Resa sin väg (ifrån ngn). ÖSTERGREN 1936. b) färdas; vara ute på resa l. resor; fara omkring o.d. (ngnstädes); göra l. företa(ga) en resa l. resor; bege sig (i åkdon osv.) l. ställa färden (till en plats); ofta med bestämning angivande fortskaffningsmedel varmed l. rutt som l. sätt varpå ngn färdas o. dyl., l. med bestämning angivande målet för resan (o. i sistnämnda fall stundom svårt att skilja från a; jfr RESA sbst. I 2. Resa med jäenväg, buss, bil, ångbåt, flyg. Resa (med) nattåg. Resa (i) andra, tredje klass. Resa jorden runt. Resa från Malmö till Stockholm över Katrineholm. Resa utrikes, utomlands. Nästa år ämnar han resa till (i sht förr äv. åt, förr äv. uti) Spanien; jfr a. Ath Wij wudt haffua ath hindriic reszeners budt maa ressza j fras Calmarna och tiil Gutlandt. G1R 2: 65 1525; jfr a. Thå iach wardher reesande vthi Hispauien will iach komma till idher, ty iach hoppas ath thå iach reeser ther om skall iach fåå see idher. Rom. 15: 24 (NT 1526). EKEBLAD Bref 1: 358 (1654: åt). Aff reesande wäxer intet lärdomen. GRUBB 844 (1665). Att reesa medh Posten eller fohrwagnar. CivInstr. 470 (1673). Resa på balar! Härtill fordras p

[enninga]

r. KELLGREN (SVS) 6: 17 (1773). Noga besinne du, mor, att el-garne borde besparas / Endast för Kungens gevär om han nångång reser i landet. RUNEBERG (SVS) 3: 39 (1832). Svensken reser.. nu betydligt mer än vad han gjorde före världskriget. NordT 1932, s. 305. (i Finl.) : Han reste genom natten (dvs. om l. hela natten). BERGROTH Finlsv. 154 (1917). (†) Lakejen regte förbud. För hundra år sen 1: 171 1809; jfr FÖR-BUD, sbst.² l. jfr (†) I .. (Småland, är skilnad emellan fara och resa. Man reser der blott till Academiema. ÖDMANN Hågk. 62 (c. 1805; uppl. 1918); jfr . -. särsk. α) (†) i uttr. uti resande, då man l. ngn reser, på resa(n) l. resor. (Bönen är) Een troogen medhfölierska vthi reesande. MURÆUS Arndt 2: 289 1648. SCHÜCK VittA 2: 384 (i handl. fr. 1672). β) i förb. med obj. l. adverbial utan prep. (l., i pass., subj.) betecknande väg l. led o. d. på vilken ngn färdas l. vägsträcka l. väglängd som ngn tillryggalägger vid färd; förr äv. i uttr. resa en alp, resa l. färdas uppför en alp. Resa lands- vägen, sjövägen, en annan väg, en omväg. 1Mos. 24: 42 (Bib. 1541). Den 24 (dec. 1654) reste wij een alph, som war 2 1/2 mihl i högd. DAHLBERG Dagb. 61 c. 1660; uppl. 1912). Här (i Lübeck) när the skolla resa en mijla eller halff mijla wäg så måste the altijdh sitia i en wagn och åka. BOLINUS Dagb. 13 (1666). Påyrkades at Kyrkiowägen til Kielunga, som ei utan lifsfara kan resas, skal.. utan upskof uplagas. Kulturb Vg. 3: 53 (1716). Den ingen väg har rest, har ingen backe mött. Landsm. XI. 2: 15 1896). Vägen är värd att resas två gånger. ÖSTERGREN 1936. (†) Den vägen fram om Bahuuss.. är och reester af Sveriges konungar. AOXENSTIERNA 2: 687 1624. γ) (numera bl. mera tillf.) med innehållsobj. betecknande färel o. d.; jfr c slutet. När .. (konungen) reste sin Erikzgata. SCHÜCK VittA 2: 390 (i handl. fr. 1673); jfr . Ibland uråldriga dumma plägseder i vårt Land, är äfven den, att vid Juhltiden resa Staffans skede, som man säger. WÅHLIN LbLandth. 50 (1804). δ) (†) i uttr. resa ngns ärende(n) l. värv l. egna ärenden, resa i ngns osv. ärenden l. värv, resa o. uträtta ngns osv. ärende(n) l. värv. The som hafwa Storfurstens Pasz och resa hans wärf och ärender. PETREIUS Beskr. 5: 18 (1615). Han må resa sina värff på landett huart honom behagar. ConsEccl- AboP 25 (1656). När the reesa egna ährender. MURENIUS AV 572 (1665). VRP 1703 s. 655 (: reste sitt ährande). ε) i sådana uttr. som resa sig trött, resa så att man blir trött, resa sig till ngt, gm att resa skaffa sig (möjlighet att producera) ngt. (Nicanders "Hesperider") bevisa att man icke reser sig till Poesie, om man ej händelsevis har den med sig. TEGNÉR 1838 i 3SAH XLVII. 2: 180. Han har rest sig trött. AUERBACH 1913. ζ) med särskild tanke på att ngn färdas l. företar resor i syfte att studera l. förkovra sig i ett yrke l. driva affärer l. ta upp beställningar på varor o. d. α') i fråga om resor för studier l. utbildning; förr särsk. dels i uttr. ha(va) rest väl, ha rest mycket o. därvid skaffat sig goda kunskaper, dels i förb. med en av prep. på (äv. i) inledd bestämning angivande hantvärk l. vetenskap l. konst o. d., ss. beteckning för att ngn reser (från plats till plats) för att förkovra sig i ett hantvärk (o. därunder livnär sig av det hantvärk som han studerar) l. för att studera en vetenskap l. vinna skicklighet i en konst osv.; jfr HANTVÄRK 1 b, PROFESSION 2 a , PÅ I 56 g. ELIMÆUS MOlofsson B 2 b (1615). En gullarbetareIsbrandh be(nämndh, begärde K. M:tz hielp att resa på sitt handtverck. RP 15: 294 (1652). Monsieur Brehmer är .. en braf hurtig karl, har väl läst och väl rest. BARK Bref 2: 61 (1705). Libertinus. .. Få förstå dock at vinna.. (damernas) tilgifvenhet. Det är oss allena förbehållit, som hafva rest på den konsten. OELREICH 11 1755. Parascheff hade öfvat Medicinen, och rest på denna vettenskapen. ULLMAN Frök. 49 (1780). Jag .. minnes, huru man frågade, då någon omtalades såsom lärd: har han rest? 2VittAH 9: 431 (1804, 1811). BENEDICTSSON Eftersk. 93 (c. 1885). β') i fråga om resor för bedrivande av affärer; särsk.: ss. handelsresande resa från plats till plats (inom ett område o. d.); ofta i sådana uttr. som resa för den l. den firman, ss. representant för den l. den firman, resa i papper l. glas l. tyger o. d., för att sälja (ta upp beställningar på) papper osv. Min onkel reste för Tiggin och Welps. BACKMAN Dickens Pickw. 2: 320 (1871). Resa i affärer. AUERBACH (1913). Resa i papper. HAMMARSTRÖM Gyckelm. 146 1919. η) (numera knappast br.) i uttr. resa april, (låta narra sig att) göra en resa i onödan l. förgäves l. dyl.; jfr APRIL e . SPARRE Stand. 285 (1847). c) i fråga om fotvandring; stundom liktydigt med: gå l. vandra; utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera företrädesvis (mera tillf.) i uttr. resa till fots; jfr e . Thå.. (Jesus) thetta sagt hadhe gick han tädhan, reesandes upp ååt Hierusalem. Luk. 19: 28 (NT 1526; Bib. 1541: och reeste; Bib. 1917.: gick han .. upp mot Jerusalem). (Jesus) är född til werlden.., hafwer reeset och wandret- CARL IX Bew. E 2 b (1604). Jag reste – ofta till fots, ty jag var ej bemedlad – genom en stor del af Europa. BREMER Grann. 2: 151 (1837). Resa.. till fots. ÖSTERGREN 1936. jfr: I övre Norrlands obygder har man i språkbruket kvar resa även i betydelsen gå till fots. TurÅ 1943 s. 158. jfr äv.: Jesus säges öfverallt: resa; dervid fäste vi annat begrepp, än vid en vandring till fots. AJourn. 1815, nr 263, s. 2. – särsk. (numera bl. tillf.) motsv. b , med innehållsobj. betecknande vandring o. d. Patriarchen Jacob.. skulle nu resa en long och beswärlig reso in i fremmande land. SWEDBERG SabbRo 1035 (1690, 1712). d) (†) i utvidgad anv., om fartyg: avgå; gå (se Gn I 3 c); jfr RESA sbst. I 2 b. Dee bojortar, som resa på Rouen. RP 11: 249 (1645). Her E. Rynning talte.. om dee skeppen, som skole resa till Vestindien, och höltz gott dee här efter resa i åter- och framresa till och ifrå Götheborg och icke på Hollandh. Därs. 302 1646. NNORDENSKÖLD 1834 hos BERZELIUS Brev 11: 171. e) i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet. α) om person (l. samling av personer o. d.): som reser l. befinner sig på resa l. kommer till en plats gm att resa o. d. (förr särsk. i sådana uttr. som en l. den resande man, resande män, resenär resp. resenärer); som reser omkring från plats till plats,; i sht förr äv. motsv. c, i fråga om fotvandringäv. substantiverat (o. i denna anv. stundom svårt att skilja från RESANDE; jfr anm. under d. o. sp. 1384). Taxa för resande Män. STIERNMAN Com. 1: 439 (1595; rubrik). CHESNECOPHERUS RegIter. B 1 a (1613: then Resande). Därs. B 2 a (: een reesande Man). Dedt vore godt man hade på alla 2 mijll krogar, att den reesande man kunde få häst och annan fordenskap. RP 6: 432 (1636). En resande gesäll.. skall.. arbeta tolv dagar på prov hos sin (nye) mästare. AMBROSIANI SvSkrå- ämb. 128 (i handl. fr. 1754). Komedianterne eller ett resande theatergällskap. BLANCHE (1860; titel på komedi). Resande vestgötar och småländingar, som befolka.. (Sthms) hamnbryggor. STRINDBERG NRik. 15 (1882). De kostnader, som drabba den resande postpersonalen på grund av dess tjänstgöring. SvPostv. 295 1924. (numera föga br.) : Den höge resande. SöndN 1862 nr 16, s. 2. jfr BRÖLLOPS-, JÄRNVÄGS-, LÅNGVÄGA-, MARKNADS-RESANDE. särsk. α') bot. i uttr. de resandes (äv. den resandes) träd, den på Madagaskar o. Réunion inhemska trädlika örten Ravenala madagascariensis Sonn., i vars bladslidor samlas en vätska som kan urtappas gm borrning o. som säges utgöra en läskande dryck; jfr RESENÄRSTRÄD. "De resandes träd". NF 10: 541 1886. "Den resandes träd". Därs. 13: 760 1889. SvUppslB 22: 567 1935. β') (vard.) i uttr. den resan- des ensak, resandes l. resandens ensak (se RESANDE b). ÖSTERGREN 1936. β) i utvidgad anv., med sakligt huvudord. α') i uttr. stå, äv. vara (jfr ) på resande fot (stundom äv. sammanskrivet på resandefot), förr äv. på en resande fot, (just) stå i begrepp att resa l. bege sig av; i sht förr äv. dels i sådana uttr. som stå l. vara på resande fot att förfoga sig (till en plats), förr äv. att resa (till l. från en plats), (just) stå i begrepp att resa (till resp. från en plats), dels i uttr. stadd på resandefot, (just) i begrepp att resa l. bege sig av. VDAkt. 1664 nr 254. Rätt nu på stunden jagh på resande foot stodh, nedre till Sunnerbo.. migh att förfoga. Därs. 1680, nr 346. Därs. 1701 nr 156 (: stå på en ressande foot). Iagh är på resande fot at i dagh resa härifrån. CARL XII Bref 179 (1718). Stadd på resande fot til Wiitasaari, för at besöka min g:le Fader raspar jag dessa rader. PORTHAN BrSamt. 1: 183 (1791). Den 7 Julli, då jag bittida stod på resande fot, bad min värd.. at jag måtte skänka honom en låck af mitt hår. ÖDMANN MPark 193 (1800). Stå.. på resandefot. ÖSTERGREN 5: 671 1936. β') i uttr. vara (äv. vara ute) l. befinna sig o. d. på resande fot (stundom äv. sammanskrivet på resandefot), vara stadd l. befinna sig på resa l. resor; stundom äv. i utvidgad anv. (motsv. 2, om (flytt) fågel o. d.; äv. i sådana uttr. som regera o. d. på resande fot, utöva regeringsvärksamhet osv. under (ständiga) resor; förr äv. sitta på resande fot, beänna sig på resa sittande i vagn o. d. I Söndagz intimerade iag att läsa (dvs. föreläsa) som i dag och satt fördenskuld på resande foot att komma in i staden. SCHÜCK VittA 3: 319 (i handl. fr. 1679). Rudolf af Habsburg.. var ständigt på resande fot. PALLIN MedeltH 59 (1875). Nu var han ute på resande fot. RYDBERG Vap. 179 (1891). HOLMSTRÖM ResHoll. 27 (1915; i utvidgad anv.). Tyskland hade ingen huvudstad – dess kejsare regerade på resande fot. GRIMBERG VärldH 6: 70 (1935). γ') (†) i uttr. satt på resande fot, om person: som står i begrepp att (enl. utfärdad befallning) resa l. bege sig av. Eders Faderl(iga) HögWördig(he)tz .. benägenheet, emoot dem, på Resande foot satte, uth till Kongl. arméen, Prästmän, gifwer osz bägge den otwiflachtige förmodan, dhet wij (osv.). VDAHt. 1704. nr 173. f) (numera i sht i vissa trakter) i p. pf. med aktiv bet., i uttr.vara rest (till l. från en plats o. d.), ha rest (till l. från en plats osv.); vara bortrest l. vara ute på en resa (till en plats osv.). AOXENSTIERNA 7: 579 (1632). Berettades, at alle legater wore åtskilde och reeste ifrån Nimmegen. SPEGEL Dagb. 154 (1680). Prof. Celsius skal nu vara rest til Italien. Benzcler. 133 (1733). Hon hade varit rest på några dagar till Nådendal, för att uppköpa lärfter till sina döttrars utstyrsel. TOPELIUS Vint. II. 1: 25 (1850, 1881). När Marianne.. frågade efter sina föräldrar, voro de resta. LAGERLÖF Berl. 1: 105 (1891). Han är rest till landet. WELLANDER RiktSv. 44 (1939, angivet ss. talspr.). jfr JOHANNISSON Hava Vara 197 ff. 1945. g) (†) ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv., liktydigt med: resa (se RESA, sbst. 2. ANNER STEDT UUH Bih. I: 19 (i handl.fr. 1593). Longa desseiner äro lika med longa resningar, som intet bära sig lenge,.. några circumstantier.. kan bryta utaf them och giöra ändring. SWEDENBORG RebNat. 1: 296 (1719). 2) i utvidgad l. bildl. anv. av 1 (jfr 1 d, e ); särsk. dels om fågel o. d.: flygande bege sig av l. styra kosan (åt ett håll) o. d., dels (mera tillf.) om föremål o. d.: förflyttas, fara (se FARA, v.² 1 e, 2, stundom: passera; förr äv. om himlakropp: röra sig (äv. ss. vbalsbst. -ande, rörelse); jfr RESA sbst., I 2 d. När solen medh sitt åhrliga resande komer i ten första kräfuetens grad. Luth Astr. 51 (1584). Jag kiöper alt som är falt och behåller ingen ting. Uhr, Ringar, Jouveler och annat sådant smått reser i et ögnableck igenom mina händer i dens, som först berömmer det. KNÖPPEL Legrand Vän 19 (1743). VetAH 1756, s. 167 (om komet). Pepparkakshjertat.. hade.., i en olycklig begärelsens stund, kommit att resa utföre Petreas strupe. BREMER Hem. 1: 158 (1839). Så länge man står absolut stilla under det man spanar efter.. fågeln) är det ingen risk att den reser. PETRE HbJäg. 122 (1931). jfr (†) Ok är löieligit at en hoop ord som i fordomtid ha reest ur Swerige komma nu dijt iglen. COLUMBUS Ordesk. 12 1678; jfr b . – särsk. a) i namn på vissa lekar. Resa till himmelriket. Arv 1947, s. 68 (c. 1780; om förr bruklig lek varvid en av delta- garna fick ett brinnande ljus i ena handen o. en blåntott virad om den andra samt ögonen förbundna o. därefter krypande på knä skvlle "söka himmelriket", varvid en annan deltagare oförmärkt satte eld på blåntotten). Resa efter bokstaf. HUBENDICK FlickLek. 87 (1879; om en i sht förr förekommande pantlek vavvid en av deltagarna stäl- ler frågor rörande en fingerad resa till var o. en av de övriga, vilka ha att besvara frågorna med ord börjande på en viss av var o. enför sig vald bokstav o., om de misslyckas härmed, ha att lämna Pant). Resa till Tyskland. Landsm. XIX. 1: 56 (1908; från Västergötl.; om jullek för två deltagare varvid den ene frågar den andre om han ämnar resa till Tyskland o. vari det gäl- ler att ömsevis slå varandra på sätet med en av halm sammanvriden karbas). b) (i sht vard.) i uttr. som ange att ngn l. ngt (på ett våldsamt sätt) föres bort från en plats (t. ex. kastas ut ur ett rum l. rives bort av storm l. vattenflod o. d.) l. störtar ned l. rasar omkull o. d.; stundom liktydigt med: ge sig i väg. Sadelen gled fram på hästenacken, och mycket litet felades att.. (ryttaren) icke sagåt oss adieu och rest bergsklinten utföre. KKD 5: 323 (1712). Afl. Hr Hottingers MSS hafva rest härifrån til Heidelberg med des son, til en stor förlust för Zürich. Björnståhl Resa 4: 10 1782. (Rådsherren Martinitz) kastades ut genom fönstret... Slavata måste resa samma väg. FRYXELL Ber. 6: 189 (1833). "Störtar dammen, då reser smedjan," säger en. LAGERLÖF Berl. 2: 15 (1891). I samma ögonblick ljöd ett brak: en stapel furuved reste i backen. ULLMAN FlickÄra 67 (1909). särsk. α) allmännare: gå förlorad; "stryka med"; gå (se GÄ VI 6), försvinna; ofta i uttr. resa sin väg (jfr ), äv. sina färde l. sin kos, äv. (vard.) resa till fanders o. d., gå förlorad l. "stryka med" l. försvinna (ur landet) o. d. Allt släpper hon (dvs. pigan) ur hand af ideligen – prata;/ Den stora båln i fjol, till fanders reste – han. BELLMAN SkrNS 1: 183 (c. 1770). Vore inte fönsterna kreditorernes, så skulle de resa. WETTERBERGH Penning. 164 (1847). Konung Oscars uppstigande på thronen.. väckte lifliga förhoppningar att snart se allt det murkna och föråldrade i statshyggnaden resa sin väg. AB 1851, nr 98, s. 2. DALIN (1855: Resa .. sina färde). Han lät med största sinnesnärvaro en hundralapp av sina egna resa. DIDRING Malm 1: 199 (1914). Där reste min sista chans. ÖSTERGREN 1936. särsk. (numera föga br.) i p. pf.: förlorad. Alla pengarna äro resta. DALIN 1855. β) (numera knappast br.) i uttr. resa sin väg (jfr ), om ämne: bortgå, avgå. RINMAN JärnH 539 (1782). c) (i vitter stil, tillf.) i uttr. resande gods, gods som forslas l. fraktas; jfr RESGODS. HEDIN i 3SAH 29: 119 1917. d) i allmännare bildl. anv., i fråga om liv l. värksamhet o. d. som föreställes l. tänkes under formen av en resa; jfr e, g samt RESA, sbst. I 2 d Att vara gifta, det är att resa genom lifvet tillsammans. ALMQVIST JK 4 (1835). e) 1 fråga Omngns död l. hädanfärd l. i fråga om en avlidens forslande till kyrkogården (o. begravning); jfr RESA sbst., I 2 d . STAGNELIUS (SVS) 2: 56 (c. 1815). Snart tvenne män han fällde,/ Den tredje reste samma färd. STIERNSTOLPE Wieland Ob. 21 (1816). Det var dåligt väglag när hennes kropp skulle resa, och Isak måste skaffa hjälp att bära kistan .. över myrarna. JOHNSON Nu 146 (1934). jfr (†): Så ath wij altijd i en sanskylligh boot och bättring bereeda oss til en saligh affresning. NJACOBI NBengtsson A 4 a 1623. f) (numera bl. tillf.) nödgas avgå från ett ämbete o. d., avskedas; äv. i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet.:. avskedad (äv. substantiverat). Det skulle kosta på mig att blandas i denna moment med de öfrige resande. ESCHRÖDERHEIM 1792 i MoB 6: 123. DENS. Därs. 126. g) (mera tillf.) i uttr. resa (en resa) pa papperet, ss. beteckning för att ngn nedskriver l. läser en skildring av l. minnen från en resa; jfr RESA sbst. I 2 e. För närvarande reser jag min Vesterländska resa om igen på papperet. BREMER Brev 3: 264 1853. h) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i det eufemistiska uttr. resa till Tyskland (jfr a), föda, få barn; i sht förr stundom med bibegrepp av att modern bor okänd l. i tillbakadragenhet på främmande ort vid nedkomsten; jfr RESA sbst. I 2 f. Syster Lisa går på yttersta dagarne att resa til Tyssland. Gud låte väl gå! VLBibl. Brev 10/1 1794. Fruntimmer, som resa till Tyskland! .. något sådant bor icke här (på hotellet). ALMQVIST Smar. 159 (1845). jfr (i bröllopsdikt på dial.): Å när I få seta i ro i Er Sta / Så för Ho få resa te Tuschlan. Landsm. 1919, s. 25 (1740; från Västergötl.). 3) (†) i fråga om krigståg o. d.: tåga; marschera; förflytta sig l. rida o. d. med en trupp, föra en trupp (en viss väg o. d.); äv. övergående i bet.: tiga undan, dra sig tillbaka (anträffat bl. i uttr. resa ngn i hälarna, dra sigtillbaka med ngn i hälarna); äv. i uttr. resa uti fält, förflytta sig i fält l. deltaga i krigståg l. dyl.; jfr RESA sbst. I 3. Sedhan reeste.. (Judas Mackabeus) strax om nattena til Borghena ther hans brödher belagde woro. 1Mack. 5: 29 (Bib. 1541; LUTHER: reiset er). CHESNECOPHERUS RegIter. B 2 a (1613: reesar vthi Feldt). At thet swårt war Fienden til at reesa, för then wattutorfft skull. SCHRODERUS Liv. 823 (1626). Wi.. förmodade,.. att wi skulle komma att drabba med fienden, men han wille intet hålla stånd utan reste oss i hälarna. KKD 2: 59 1708. H:s M:t lät piqueten rycka uth och reste sielf något diupt i skogen. Därs. 6: 127 1708. HT 1900, s. 95 1715. jfr UPP-, UT-RESA.