RESA re³sa², v.² -er, -te, -t, -t ((†) pr. sg. res Visb. 2: 367 (c. 1600: Vp.. reess), LAGERBRING 1Hist. 1: 236 (1769: res sig up); resar SPEGEL GW 57, 224 11685)). vbalsbst. -ANDE. -NING (se RESNING, sbst.²); -ARE (se avledn.). ( reessa (-sza) 1526 (: reesz .. vpp, imp.) – 1674 (: Reeszwäreke). reisa (reijsa) 1555 – c. 1585. resa (ree-) 1522 osv. ressa (-sza) 1532 – 1686 (: Ressgiärslegården). räs- 1535 (: upräsa)) I) i tr. l. refl. anv. (jfr II 7) samt i anv. i (ha som ansluta sig härtill. 1) bringa (ngn l. ngt) i upprätt ställning; äv. med objektet ersatt av bestämning inledd av prep. på (se a . EKBLAD 316 1764. jfr UPP-RESA v., a) med avs. på person l. djur (jfr 3): bringa (ngn) i upprätt ställning; hjälpa (ngn) på benen,; lyfta l. hjälpa (ngn) upp i stående ställning (från liggande l. sittande) l. i sittande ställning(från liggande); resa upp (ngn); äv. i uttr. resa ngn på benen. LIDNER SednSkr. 74 1785). Då mäster (som, svimmat) slog upp ögonen, reste .. (Lars) honom på benen. RYDBERG Vap. 244 (1891). Karlarnes första göra på vintermorgonen bestod i att "resa korna"; de stackars djuren hade nämligen icke krafter dirtill. GRIMBERG SvH 511 (1909). En person lade sig raklång på rygg, en annan ställde sig grensle över hans fötter, fattade om smalbenen på honom och lyfte honom i stående ställning ... (Leken) kallades .. (bl. a.) resa dalkarl .. (l.) resa den döde. NordKult. 24: 23 1933. – särsk. α) refl., om person l. djur. α') stiga l. stå upp (från liggande l. sittande ställning); äv.: sätta sig upp l. lyfta upp överkroppen (från liggande ställning); stundom äv. i uttr. resa sig på fötter. Resa sig från bordet. På then tijdhen .. (strutsen) reser sigh, vphögher han sigh, och bespottar bådhe hest och man. Job 39: 21 (Bib. 1541); jfr: Då .. (strutsen) reser sig hög till språng, "ler han åt både häst och man". HEDIN Pol 2: 166 1911; möjl. till . När .. (Leviatan) reser sigh förfära sig the starke. Job 41: 16 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Han räkte mig sin hand, jag reste mig, på fötter. KOLMODIN QvSp. 2: 466 (1750). Halfdan sjelf ifrån sitt kungasäte / sig reste, bedjande med ord och hlickar. TEGNÉR (WB) 5: 52 1824. (Den liggande) reser sig på armbågen. LAGERLÖF BarnM 264 (1930). jfr: Fem stycken (prackor) kommo dängande .. med kurs rakt på mina vettar och framkomna reste de sig nästan kappraka i luften .. för att stoppa den ilande farten. SPARRE Alfåg. 14 1916; jfr . jfr äv. (vard., jur.): "Sitter divisionen än?" "Nej den har rest sig (dvs. avslutat sessionen)". SoS 1907, s. 181. jfr HALV-RESA. särsk. i fråga om dödas uppståndelse; numera bl. med tanke på själva handlingen att stiga upp i stående ställning. FRESE AndelD 70 (1726). β') räta upp sig l. sträcka på sig (äv. i sådana uttr. som resa sig rak); äv. övergående i bet.: lyfta l. häva sig (särsk. i utrr. resa sig på tårna l. tåspetsarna). Resa sig på tårna. LINDFORS (1824). Karlarna måste gå utom .. (ko- jans dörr) för att resa sig raka. KOCH Timmerd. 70 (1913). γ') om djur: ställa sig på bakbenen med kroppen upprätt; äv. i uttr. resa sig på bak- benen, äv. (p)å ända. STIERNHIELM Lycks. 1 (1650, 1668: reeser sig å ända; om myra). (Rästarna) ville .. ej öfver bron, utan regte sig och darrade som asplöf. WIGSTRÖM Folkd. I: 157 (1880). Hästen reste sig på bakbenen. ÖSTERGREN 1936. δ') (numera bl. ngn gg tillf.) jäg. om villebråd (särsk. hare): lämna sin lega l. tryckningsplats o. ta till flykten, gå l. springa upp. Redan från medlet af Januari och under hela parningstiden reser .. (haren, sig på längre afstånd från Jägaren. NILSSON Fauna 1: 439 (1847). KÄLLSTRÖM Jagt 142 1850. β) i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet.: som rest sig (se n), som står upprätt; särsk. i uttr. stå rest, stå upprätt (efter att ha rest sig). MarkallN 1: 22 (1820). Björnen stod blott rest ett ögonblick. BERG Sjöf. 193 1910; jfr a . jfr HALV-RESA. γ) med objektet ersatt av bestämning inledd av prep. på, förr äv. uppå; i sht (ofta ngt vard.) i uttr. resa på sig, resa sig (se n, särsk. l); stiga upp. vid minsta hviskningreste .. (magistern) uppå sig. CFDAHLGREN 4: 129 (1831). Bondgubbarna resa på sig i (kyrk-)bänkarna. SKN 1843, s. 31. LAGERLÖF Holg. 1: 148 (1906). b) med avs. på ngt sakligt: bringa l. sätta l. srälla (ngt) i upprätt (mer l. mindre lodrät) ställning (l. i mera upprätt ställning än förr); ställa l. sätta upp (ngt), resa upp; äv. med inbegrepp av fastgörande av det som uppreses, så att det håller sig upprätt på sin plats; äv. med avs. på ngt som är fäst vid ngt (vid ena ändan): bringa att stå upprätt, få att ställa sig på ända l. att höja l. lyfta sig o. d.; äv. abs.; äv. med sakligt subj.; äv. i uttr. resa ngt upp- rätt l. (p)å ända. Resa en stege mot väggen. Resa käglor (vid kägelspel). Resa takstolarna (byggn.). Resa spanten (skeppsb.). Når falkens Fucka masth Restes aff Nya. SkeppsgR (1543). Kiällaren är tå (efter bröllopet) torr, oc tunnorne reste på gården. BrölBesw. 246 ( c. 1670). Liggmilor skilja sig från resmilor deruti, att veden i de förra läggas horizontelt i stället för att den reses upprätt i de sistnämde. ALMROTH Kem. 122 (1834). Om jag segrar, vill jag resa / På Toledos mur min fana. OSCAR II I. 2: 157 (1859. 1886). (En del norska kyrkor) äro .. utförda af på ända rest virke. EICHHORN KonstH 8 11881). Mötes eller passeras båt, i hvilken föres kungl. flagga, af roende båt, resas årorna. Uflott. 1: 119 (1903). Emedan vattenbets har benägenhet att "resa" lösare träfibrer, är det viktigt att före betsningen väta och efter torkningen finslipa träytan. HantvB I. 1: 196 1934. ByggnArbMinn. 27 (1950; abs.). jfr: (Lekem) Rega stock. En person lägger sig på rygg och gör sig så styv, att han kan resas upp raklång, varvid den lyftande fattar under den liggandes nacke. .. Leken kallas även: Resa timmerstock. LandsmFrågel. 28: 24 1930. jfr AN-, HALV-, IN-, KANT-, SPANT-, ÅTER-RESA. – särsk. α) med avs. på kroppsdel o. d.; särsk.: höja l. lyfta o. d.; jfr . (Bävrarna, reesa Fötterna (på sin rygg liggande kamrat) i Wädret såsom Keppar. SPEGEL GW 236 (1685). En virvelstorm yrde upp genom mörkret i Pelles hjärna, och han reste näven. KOCH Arb. 129 (1912). Den sjungande (grönfinks-)hanen .. reser vingarna och slår dem samman över sig. ROSENIUS SvFågl. 2: 66 (1921). – särsk. α') i sådana uttr. som resa huvudet l. sitt huvud, lyfra huvudet osv. så att det hålles upprätt; äv. bildl., särsk. ss. beteckning för att ngn l. ngt (ätor) börjar göra sig gällande l. framträda o. d.; jfr HUVUD 1 j. FRYXELL Ber. 2: 188 (1826). Upproret började åter resa sitt hufvud. CAVALLIN (1876). Vid fjärde taktens början (i en av oxdansens turer) reser B sitt huvud. Folk- dans. 31 (1923). Utom Dannemorajärnet .. började andra märken i växande antal att resa huvudet med anspråk på att kallas rangslämplar. Dædalus 1932, s. 55. β') med avs. på hår, borst, fjädrar, kam (se KAM, sbst.² 2) o. d.: bringa att stå rätt upp (l. rätt ut o. d.); äv. i bildl. uttr. som ansluta sig härtill. SPEGEL GW 224 (1685). Res ey kammen (dvs. yvs icke)! RUNIUS (SVS) 2: 275 (c. 1710); jfr KAM sbst.², ² a. Den räddhåga som reser håren å ända, och kommer blodet i ådrorna at steelna. EHRENADLER Tel. 56 (1723). (Hunden) reste borst, med trotsigt hot. ARNELL ScottsSjöfr. 92 (1829). (Svartmeshanen) reste tofs, strupen rörde gig. ROSENIUS SvFågl. 1: 189 (1917). Huvudets fjädrar äro (hos harpyjan) en halv fot långa, och han reser dem då han blir retad. FoFl. 1931, s. 2. jfr HÅR-RESANDE. γ') (mera tillf.) i uttr. resa rygg, om djur: skjuta rygg; äv. oeg. l. bildl. HEIDENSTAM Svensk. 1: 47 (1908; oeg.). β) (i sht i vitter stil) med avs. på vågor o. d., äv. hav: komma l. få att höja l. häva sig, torna upp; vanl. om storm o. d.; jfr , slutet. ADLERBETH Æn. 5 (1804). Den grymma storm, som skall vår julle bräcka, / han reser vågorna. LING Eylif 20 (1814). Stormen, som reste böljorna mot skyarna. ÖSTERGREN 1936. γ) (†) Lärov. abs.: (resa upp ved för att) tillmaka. Konsten hafver .. gångit i 23 1/2 vecka, så länge ock bergsmännerna malm bryta-och resa kunde. JOHANSSON Noraskog 3: 41 (i handl. fr. 1639). δ) med mindre starkt framträdande tanke på själva handlingen att bringa ngt (som ligger o. d.) i upprätt ställning, i fråga om iordningställande o. placerande av ngt (på en plats), så att det står upprätt: ställa upp (ngt), iordnrngställa o. anbringa (ngt) i upprätt ställning; särsk. med avs. på gravsten, minnesvärd, staty o. d., stundom liktydigt med: uppföra; utan bestämd averänsning från (o. stundom övergående i) 4. Resa en staty l. minnesvård öner l. åt ngn, äv. resa ngn en staty l. minnesvård. Ingridh .. och Ingegärd läto resa sten och göra ör i sunde efter sin fadher Ture. JBUREUS 1602 i SvRuninskr. 9: 170 (i tolkning av runinskrift). Jag har i hemlighet rest det enkla korset på grafven. JOLIN MSmith 114 (1847). Det synes mig lämpligast att kalla .. (ohuggna minnesstenar utan runor) helt enkelt resta stenar. VittAMB 1873, s. 86. (Minna Canths) landsmän som .. rest henne en staty i Kuopio. SvD(B) 1943 nr 16, s. 9. Till jularna reste man enar eller granar invid trappan (till torpstugan). THORSÉN UpplTorp. 25 (1949). Resta stenar .. (dvs.) enstaka el. grupper av under forntiden upprätt placerade stenar, som ej ingå i någon standardiserad fomminnestyp, ss. skeppssättning el. domarring. 2SvUppslB 1952. – särsk. mer l. mindre bildl.; särsk. dels med avs. på tron, i uttr. som beteckna att ngn göres till härskare l. skaffar ngn l. sig härskarmakt (i ett land) o. d., dels med avs. på minnesvård, ärestod, monument o. d., i uttr. som beteckna att ngn hedrar l. hugfäster minnet av ngn l. ngt o. d. (äv. med indirekt refl. obj., i sådana uttr. som resa sig en minnesvård l. ett minnesmärke). LUCIDOR (SVS) 199 (1672). Den hand som rest Torstensons ärestod. KELLGREN (SVS) 5: 250 (1790; med syftning på G. III). Mig ett minne jag rest, mer än metallen fast. ADLERBETH HorOd. 136 (1817). (K. XII:s) bekymmer skulle blifva att allt framgent hålla vid magt den thron han hade låtit resas (i Polen). SVEDELIUS i 2SAH 44: 90 (1868). Nn dör af lejda främlingar försummad / Hon (dvs. drottning Kristina), som sin tron haft rest i svenska bröst. SNOILSKY 2: 30 (1881). BERGMAN i 3SAH LXI. 2: 172 1950. ε) refl., om ngt sakligt: ställa sig upprätt, inta en (mer l. mindre) upprätt ställning; äv.: höja sig, lyfta sig (jfr 6, 8 b); äv. opers. (se ); ä.v. i uttr. resa sig på ända. (Vasstrået) neplig Wäderstillan spör, / Förn det sig reser lijksom för. LUCIDOR (SVS) 449 (1674). Der skyn reser sig om afton, derifrån får man vind andra dagen. KALM VgBah. 229 1746; jfr 9. Om recidivet förlöper på det vanliga sättet för recidiv, reser sig svulsten ånyo. LÖWEGREN Hippokr. 1: 403 (1909). Isflaken rämnade och reste sig bakom honom. HEIDENSTAM Svensk. 2: 126 (1910). Stockar som tar botten (i älven) .. reser sig på ända som lätta pinnar. JOHNSON Nu 84 (1934). HantvB I. 2: 231 1934. – särsk. α') motsv. , om kroppsdel o. d. (stundom äv. opers.); särsk. om här: ställa sig på led ända (särsk. av förskräckelse o. d.); äv. oeg. l. bildl.; jfr samt HÄR, sbst. 3 c. Jag ryser dervid, Håren resa sig på mitt hufvud. Mont-Lous FrSpr. 284 (1739). Derför reser sig af harm hans hår, / När Ijudet Sveaborg blott når hans öra. RUNEBERG 5: 100 (1860). (Runebergs) bröst började (efter ungdomsårens klena hälsa) höja sig, axlarna tilitogo i bredd, hufvudet reste sig. RUNEBERG AntRunebg 12 ( c. 1877). Det reste sig i byxorna på karlen så snart han hörde en kjortel frasa. MOBERG Nybygg. 389 (1956). β') motsv. , om vågor l. sjö o. d.: häva sig; höja sig l. stiga l. (börja) gå hög l. vräka o. d. Sjön har rest sig mycket. SERENIUS Hhhh 4 b (1757). De tumlande och vågorna, som under den tilltagande blåsten allt högre och högre reste sig. VFl. 1911, s. 96 ( c. 1841). Havet reste sej, mörkt och kallt. FERLIN Goggl. 127 (1938). γ') sjöt. om fartyg (l. del av fartyg): ställa sig på rätt köl l. räta upp sig l. lyfta sig ur vågnrna o. d. Seglen började fladdra, fartyget reste sig hastigt mot lovart. RYDBERG Frib. 373 (1857). Backen doppar sig och – då den reser sig plockar den med tontals med vatten. STENFELT Skepp. 105 1903. ζ) i pass. med mer l. mindre intr. bet.: inta en (mera) upprätt ställning; resa sig (se ); särsk. om kroppsdel o. d., i sht om hår (motsv. .); äv. i utvidgad anv., om hållning: bli mera upprätt. Thet (är) fasligit, at ock håren må resas på hofwudet, at höra thet föräldrar kunua förbanna .. sin barn. SVEDBERG SabbRo 412 (1688, 1710). När prästen hade hunnrt så längt i berättelsen sågs kungens huvud resas en smula. LAGERLÖF Saga 119 (1908). Hans panna klarnade, hållningen restes. HÖGBERG Utböl. 2: 144 (1912). (Pans blick) sken i glöd / och raggen restes på den mörka huden. BESKOW Marsv. 13 (1922). – särsk. (†) i uttr. resas högt, om bärg: lyfta l. häva sig (högt) upp i höjden (vid skapelsen); jfr 7 samt II 1 b. Bergen resas högt, och dalar sänckas neder, / Alla til thet mål, som Tu (Gud, them förestäldt. KOLMODIN Dufv. 245 (1734). η) i p. pf. (ofta med mer l. mindre adjektivisk bet.): som intar en mer l. mindre upprätt ställning l. som hålles upplyftad o. d.; ofta: som rest sig (se ), stundom (om hår, fjädrar o. d.): som står på ända; äv. i uttr. rest på ända. Man beundrar .. (C. A. Bürgers) poetiska skönheter, med håren resta på hufvudet. LEOPOLD 3: 179 (1798, 1816). En stor uf satte till ett tjut med örontofsarna resta på ända. FORSSLUND Djur. 18 (1900). (Han) fick .. se .. (hunden) med resta rygghår och högtlyftat huvud springa över ravinbottnen. MUNSTERHJELM Järvl. 53 (1925). (†) Detta fel (dvs. svankrygg) är .. i mindre grad af mindre betydenhet, då dermed flera goda egenskaper för ridhästen stå i sammanhang, såsom rest hals höjda och säkra steg (m. m.). EHRENGRANAT Ridsk. I. 1: 28 (1836). – särsk. (i vitter stil) om vågor o. d.: som tornats upp l. tornat upp sig; som häver sig högt; jfr . ADLERBETH Æn. 6 (1804). Böljans resta svall. PALMBLAD Aisch. 84 (1842). θ) med objektet ersatt av bestämning inledd av prep. på; särsk. motsv. , med bestämning betecknande kroppsdel o. d., stundom.: lyfta l. sträcka (på ngt). DAHLGREN Stanley 1: 301 (1890). (Bärguven) reser på hufvudet och för det frara och åter. ROSENIUS Naturst. 95 (1897). Resa på kammen. ÖSTERGREN 1936. – särsk. i uttr. resa på sig, == . Hvarje våg, som reste på sig. CVASTRANDBERG 4: 101 1857. 2) jäg. med avs. på villebråd: (i avsikt att förfölja) skrämma upp (från lega l. tryckningsplats) o. komma att ta till flykten, driva upp, stöta upp; äv. abs.: stöta upp villebråd. G1R 15: 316 (1543). Om Diuret reeses i thet ena Prästegället, och fångas i thet andra, skole Prästerna hafwa lijka Rättigheet. OrdnPrästersk. 1617 s. 2. Icke .. hafve någon våld, fast än ban diuret på egen mark rest, det in på annans jord följa utan så är, at han det å egen mark sårat hafver. PH 6: 3850 (1755). Ledde af säkra spår hans hundar reste en vildgalt, / Der han i gömslan låg. ADLERBETH Ov. 272 (1818). Intet Ijud stör naturens andakt och frid. Då reser en hund med några ifriga och glada skall. KNÖPPEL SvRidd. 225 (1912). BonnierKL 6: 28 1925. 3) med avs. på vapen o. d.: lyfta l. höja (till slag l. stöt o. d.); numera företrädesvis (jur.) i uttr. resa livsfaligt vapen (mot, förr äv. åt ngn), ss. beteckning för att ngn utsätter ngn för livsfara l. livsfarligt hot gm att lyfta vapen (l. annat tillhygge) l. gm att göra vapen osv. färdigt för omedelbar användning (mot honom). VRP 1685, s. 208. Eho som uti Wårt Hof tienar, dierfwes .. sitt swärd draga stång eller sten emot annan i wredzmode och wilia resa .., böte giärning sin särskilt. SCHMEDEMAN Just. 1164(1687). Det straff den bör hafva, som reser byssa eller drager swärd emot annor. FörarbSvLag 2: 259 (1706). Drager någor .. knif eller svärd, spänner bösso, eller reser annat vapn åt annan ..; gånge therom (osv.). MB 24: 8 (Lag 1734). Har någon, i uppsåt att göra skada eller rijest i vredesmod, emot annan dragit knif eller svärd, spännt bössa eller rest annat lifsfarligt vapen; då (osv.). SFS 1864, nr 11, s. 47. Ängeln med flamgula byxor reser den största af yxor. KARLFELDT FridLustg. 97 (1901). Regande av livsfarligt vapen. 1NJA 1923, s. 131. – särsk. i det bildl. uttr. resa härsköld, se HÄR-SKÖLD; jfr 5 b, d, .

[RESA.v2 I.4]

4) i utvidgad anv. av 1 b (), i fråga om uppförande av ngt (t. ex. altare, ställning, byggnad) som höjer sig över omgivningen: uppföra (ngt); stundom: bygga l. bygga upp (ngt); äv. med avs. på tält: slå upp; äv. i sådana uttr. som resa ett altare l. tämpel o. d. åt ngn, äv. resa ngn ett altare osv.; jfr 6 d. Resa en kolmila, uppföra en kolmila gm resning (se RESNING, sbst.² 1) av ved. Dauid skulle .. resa Herranom itt Altare. 1Krön. 21: 18 ("22") (Bib. 1541; Bib. 1917: resa ett altare åt Herren). Ingen reser nu mehra Torn på Tempel eller fästen. AWOLLIMHAUS ( c. 1669) i 2Saml. 1: 115. Hvad mente du med templet som du reste här? / Med sten försonas Balder ej. TEGNÉR (WB) 5: 156 (1822). (Hon) lät .. i en afsides vrå på marken resa ett bål af torr ved. WIGSTRÖM Folkd. 1: 141 (1880). Människorna .. reste hyttor och bruk på den gamla skogamarken. LAGERLÖF Holg. 2: 3 (1907). På ett större isflak restes tältet. VFl. 1938, s. 25. jfr (†) Denna byg-ning som är 12 3/4 alnar bred, finnes eij vara högre rest (dvs. ha hegre takresning) än til 3 alnar. VDAkt. 1738, Syneprot. F III 7. jfr UPP-RESA v., samt HÖG-REST. – särsk. a) i fråga om uppförande l. byggande av fartyg l. bord på fartyg; dels (skeppsb.) med avs. på bord på fartyg: uppföra l. bygga med jämförelsevis brant stigning från kölen, dels

[jfr motsv. anv. i isl.]

(i vitter stil, mera tillf.) med avs. på fartyg: (börja) uppföra l. bygga (gm att sträcka kölen o. resa (i bet. 1 b) spanen o. d.), dels slutligen (i vitter stil) i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet., om keppsstam: som uppförts med l. har en (så l. så beskaffad) sträckning i höjden. Fröken Elsa drog på segertåg, / en smäcker jakt, i dansens vita våg, / .. hur ädelt rest var hennes fina stam. RÖDFING NDikt. 21 (1894). Nu lät .. (Olav Tryggva- son) resa det största skepp, som någon ännu hade sett i Norge. HEIDENSTAM Svensk. 1: 92 (1908). Skall bordet "läggas", tar man föga på överkantens yttersida men mera på underkantens innersida. Skall det däremot "resas" blir förfarandet det omvända. HASSLÖF Sv Västkustf. 293 (1949). b) (i sht i vitter stil) mer l. mindre bildl.; särsk. med avs. på tankebyggnad, institution o. d.: bygga upp l. grunda o. d. ROSENSTEIN 2: 165 (1789). Religionen vet att väcka ångerns smärta, / .. och har en domstol rest uti ditt eget hjerta. STENHAMMAR 7 (1794). Då Zachris inte som förr kunde uppgå i den värld, som stora andar och visa mästare reste omkring honom, så kände han mången gång, att hans själ hungrade. LAGERLÖF Top. 67 (1920). 5) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 (jfr 1 b , 4, 4 b, 6, 8 a, 10 a, 12); särsk. i uttr. som ange att ngn l. ngt lyfter l. hjälper upp l. upprättar ngn l. ngt ur förnedring l. vanmakt o. dyl. l. kommer ngn att repa sig l. fatta mod l. ger ngn andlig resning (se RESNING, sbst.² 2 e ) o. d.; förr äv. med avs. på mod: komma att stiga; jfr 6. Thetta fächtandetreste (konung) Pori modh tämmeligen högt op, kunnandes han ifrån Stranden see alt thet sora tå war förelupit. SYLVIUS Curtius 618 1682; jfr RESA UPP I 3. Res brott på brott; lägg fordna dars till dina! LEOPOLD 2: 132 (1801 1815). Huru resa detta sjunkande kejsarvälde, angripet af alla laster(?) LÖNNBERG Kåre 49 (1887). Att resa de fattigare klasserna ur deras betryck. TENOW Solidar 2: 106 (1906). Han reste kamraterna ur djupaste förtvivlan ur förstockad slöhet. KOCH Timmerd. 209 (1913). Hjältinnan når .. (i slutscenem) en förnämhet i sitt väsen som icke fams hos henne förut. Sorgen reser henne. GHT 1924, nr 65 s. 3. – särsk

[RESA.v2 I.5.a]

a) (ngt ålderdomligt) bringa (ngn) att gripa till vapen l. att sätta sig upp emot ngn l. ngt; få (ngn) att resa sig (se 6 a); förmå (ngn) till uppror; äv. med obj. betecknande land l. landsdel o. dyl. l. ngns sinne o. d.; äv. abs.; äv. med sakligt subj.; särsk. i uttr. resa ngn l. ngt (e)mot ngn l. ngt. OPETRI Tb. 73 (1525). Intit är byggendis ther vppå ath några bönder reszas skola til at stå Konung Christern emoth med. G1R 8: 30 (1532). Hertogenes wener (begynte) reesa landet emoot konungenom. OPETRI Kr. 118 (c. 1540). SVART G1 107 (1561; abs.). Denne gången synes H. Arrhenius och R. Decanus willia resa hela collegium emot mig. ANNERSTEDT UUH Bih. 3: 119 (i handl. fr. 1706). Maktens och lyckans onda ande, som reser människors sinne i högfärd mot Gud. TOPELIUS Kält. 2: 426 (1856). Ett krig .. reser jordens folk mot varandra i en kamp på liv och död. SFS 1942, s. 2309. – särsk. α) (tillf.) i uttr. resa (provins o. d.) i massa, åstadkomma massuppbåd i (provins osv.); jfr RESNING sbst.² ⁸ a. SvH IX. 1: 340 1910. β) (numera bl. tillf.) i uttr. vara rest, ha bragts att gripa till vapen l. att göra uppror. möjl. äv.

[utgående från 6 a]

ha rest sig (se 6 a). The smålenninger wåre resthe (o.) hade ihielslagit iii eller iiii edher nådis fogeter. G1R 6: 163 (1529). The begynte .. handla medt bönderna och reesa landet emooth konungen. och woro thå bönderna snnrt reeste effter thet the woro illa till fridz med konungen. OPETRI Kr. 229 ( c. 1540). b) (jfr motsv. anv. i fsv.] (numera bl. ngn gg i vitter stil, med ålderdomlig prägel) med avs. på (krigs)här, förr äv. trupper: ställa l. sätta upp, utrusta o. göra beredd för strod; särsk. i fråga om uppställande av upprorshär (jfr a); särsk. i uttr. resa här (e)mot ngn, förr äv. resa härar på benen. RA I. 4: 771 (1598). Hwilken af Wåre Undersåtare .. wore sin ed och trohet så förgäten, at han reste här eller bore afivogan sköld, emot Osz eller Wåre efterkommande .., han hafwer förgjort ära lif och gods. LMil. 1: 242 (1683). Konungen hade macht att reesa troupper till stora Brittaniens, lrlands, samt dess länders förswar på andra sidan hafvet. HSH 10: 173 1715. Thielvar hade efter sitt förra nederlag rest förskräckeliga Härar på benen. MÖRK Ad. 2: 330 (1744). Flere herrar af Folkungarnes namn reste krigshär i främmande land. SVEDELIUS SmSkr. II. 1: 16 (1866, 1877). HEDIN 4Tal 5 (1914). c) med avs. på skrankor l. hinder, äv. svårigheter o. d., i uttr. som ange att ngn l. ngt bygger upp l. åstadkommer skrankor mellan några l. lägger hinder l. svårigheter i vägen för ngt; särsk. i uttr. resa hinder i ngns väg l. (e)mot l. (i vägen) för ngt, äv. resa svårigheter i vägen för ngt. RYDBERG Varia 157 (1894: reser hinder därenot). Den politik, som .. reste skenbart oöfverstigliga hinder i min väg. HEDIN Transhim. 1: 16 (1909). Icke heller reste .. (de svenska kommissarieran 1814) några allvarliga svårigheter i vägen för stortingets rätt att utse president. HT 1927, s. 270. Att natur och uppfostran rest tusen skrankor mellan oss. ÖSTERGREN 1936. Det viktiga är att inga yttre hinder resas för kvinnornas tillträde till någon levnadsbana. GHT 1945, nr 13, s. 9. jfr: En gräns för vår färd (söder- ut) skulle resas av den del av sydpolens fastland, som bär Wilhelm II:s namn. HEDIN Pol 1: 326 (1911). d) komma fram l. upp med l. (allmännare) sätta i gång med l. åvägabringa l. åstadkomma (ngt) (jfr c, e); särsk. dels med avs. på fråga o. d.: bringa på tal l. sätta under debatt, uppställa, framställa, väcka, dels med avs. på invändning, tvivel, anmärkning, beskyllning, klagomål o. d.: framställa, bringa till uttryck. 2RARP 15: 149 (1746). Den tiden (avs. 1725) var frågan om vattuminskningen intet rester. Åhstrand Öl. 208 1768. Det töfvade icke länge förr än klagomål restes. GHT 1898 nr 43 s. 2. Bland de beskyllningar fruarna resa mot Euripides, är äfven den, att (osv.). PAULSON Aristoph. 2: 193 (1903). Om några anmärkningar kunde resas mot honom. HELLSTRÖM Malmros 182 (1931). Fornv. 1945, s. 76 (: rest tvivel mot). (†) Jag torde (dvs. vågade) ingen förklaring begära.. (över meningen med tillägget i proto- kollet), efter jag då kunnat rest än mera buller. HSH I: 265 (c. 1750). – särsk. α) med avs. på krav l. anspråk: framställa, framföra. VL 1906, nr 296 A, 9. 5. HEDBERG Blomb. 316 (1953). β) med avs. på motstånd l. opposition: börja göra; sätta sig till resp. framföra; åvägabringa, åstadkomma; ofta i fråga om uppträdande mot ngt l. ngn i tal l. skrift; särsk. i uttr. resa motstånd mot ngt, särsk.: sätta sig emot ngt; förr äv. i uttr. resa motvärn emot nen, sätta sig till motvärn (gm att höja vapen l. dyl.; jfr 3. (Han) kunde .. inthet säija att någon war i porten som reste något gewähr eller motwärn emoth dhen döde (som miste livet i slagsmålet). VRP 1685, s. 208; jfr 3. FORSSELL Stud. 1: 452 (1875). (Runeberg) måste .. resa motstånd mot Sstenbäcks åsikt att all denna andens lugna växt vore förgäves och utan värde. BELFRAGE Runebg 142 (1917). Mot kommittéförslaget .. restes .. från två håll stark oppositron. HÖGLUND Branting 1: 528 (1928). Enligt sagan hade jämtarna (då konung Sverre med birke- beinarna tågade in i landet, först varit böjda att resa motstånd. JämtlHärjedH 1: 164 1948. γ) (†) med avs. på uppror l. upplopp: åstadkomma, åvägabringa, ställa till, börja. KOLMODIN QvSp. 2: 525 (1750). Då en Constamtinus reste uppror i Constantinopel dömdes han at få spö. BERGESTRÖM IndBref 87 1770. δ) med avs. på misstanke, förr äv. tanke l. uppmärksamhet l. missnöje o. d.: väcka l. framkalla l. kalla till liv; vanl. med sakligt subj. Ett alfvarsamt upförander är .. (en svartsjuks) plåga ..; ett vänligt, reser hans misstanka. KLING Spect. Tt 2 a (1735). Rörelser förskräckelser, missnöje och misstankar kunna resas, som vore något emot vår frihet å färde. HÖPKEN 2: 201 (1755). VexiöBl. 1812, nr 4, s. 1 (: resa uppmärksamhet). Det är omöjligt att kän-nedoms tagande af sådana Storvärk, icke skulle resa manliga Tankar och Föresattser. Därs. 1815, nr 23, s. 3. Resa misstankar mot. ÖSTERGREN 1936. ε) (ålderdomligt) med avs. på rättegång, rättegångsmål (jfr ), åtal, talan o. d.: anhängiggöra; sätta i gång med l. börja l. anställa (rättegång o. d.); väcka (åtal). G1R 4: 242 (1527). (Fogden) Lasze Olszön (har) hollitt huart åår tw tingh mett almogen j Östräbottnän, .. och hvar 3 m[a]rc szack han resth haffuer, haffuer han eij mere tagith en 1/2 m[a]rc. HFinlKamF 1: 130 1539. H:r Weissman har rest en vidlöftig process, h(vil)ken icke så snart torde til slut bringas. VDAkt. 1760, nr 158. Så skal det nu mera icke vara öppet, at om et i så måtto redan afgiordt ämne resa någon talan. Därs. 1781, nr 193. Ett åtal som (sysslomannen) Nils Peterssun å sitt ämbetes vägnar rest mot honom. JämtlHäredH 1: 240 1948. ζ) (mera tillf.) med avs. på rättegångsmål (jfr b): bevilja l. få resning (se RESNING. sbst.² 10) i (mål). Resa ett mål. AUERBACH (1915). Det resta Marsjömålet är nu utsatt till ny behandling. Upsala(A) 1926, nr 294, s. 7. η) (†) med avs. på syn(eförrättning): åvägabringa (gm domstols beslut). GullbgDomb. 16/10 1648. θ) (tillf.) i uttr. resa rättelse, begära upprättelse gm rättegång. LINDSTRÖM Österhus 129 (1952). ι) (†) i uttr. resa ord (för sig l. med ngn), ss. beteckning för att ngn yttrar förolämpande l. kaxiga o. d. ord l. att ngn muckar gräl l. grälar (med ngn) o. d. Restis sså ord från ord på både sidor, szå lenge th

[et]

Eriich swenson viiste dhå Oluff aff schotthussedh. 2SthmTb. 1: 177 1546; jfr 7. HT 1891, s. 274 (c. 1580). (De hade) begyntt Resa ord med huar andre till dess de ähre kombne i Perlemente. VRP 11/2 1619. BOTVIDI 3Pred. 9 (1621, 1627: reesa ord för sigh). e) (i sht i vitter stil) med avs. på storm o. d.: uppväcka, åstadkomma. UVFT 12: 105 1875. De "ryska finnarna" som av sina skeppskamrater misstänktes för att kunna resa stormar och stilla dem. FinT 1936, 2: 7. 6) refl., i mer l. mindre bildl. anv. av 1 a , b , 8 b, 9, 10 b, 11); särsk. i uttr. som ange att ngn l. ngt höjer sig l. stiger l. kommer upp ur förnedring l. vanmakt l. att ngn repar sig l. fattar mod l. att ngt (ånyo) börjar blomstra l. förkovra sig l. att en känsla l. ett minne o. d. uppstår l. tillväxer l. börjar göra sig gällande l. att ngns krafter återvända o. d.; stundom äv. med det refl. objektet ersatt av bestämning bestående av refl. pron. styrt av prep. på, i uttr. resa på sig, resa sig. G1R 29: 536 1560. Uthi mitt sorgse bröst sig reser litet kopp. ÖB 118 ( c. 1712). Det onda dör / för evigt, men det fallna Goda reser sig/ ur verldsbålslågan. TEGNÉR (WB) 5: 155 (1822). När vintern kom.., då reste sig än en gång Yngves krafter och hans hopp på lifvet. BREMER Hertha 433 (1856). Rikare minne täljer intet folks historia än det, som nu (vid firandet av G. I:s åminnelse) reser sig ur svenska hjertans djup. SVEDELIUS SmSkr. II. 2: 3 (1860, 1888). re Fy fan hvad jag är stukad efter min sista motgång. Få se om jag reser mig eller blir liggande? STRINDBERG Brev 5: 233 (1885). Att få handeln att resa sig. GHT 1895, nr 225, s. 2. Vrede och missunsamhet reste på sig. BÅÅTH WagnerS 4: 155 1908. (År 1613) började Ryssland resa sig ur den djupa förnedring i vilken det bragts av det.. tartariska överherraväldet. KyrkohÅ 1941, s. 7. – särsk. a) i uttr. som ange att ngn börjar l. gör sig beredd att strida l. anfalla l. griper till vapen l. sätter sig upp emot ngn l. ngt o. d.; särsk.: sätta sig till motvärn l. göra uppror; äv. i utvidgad l. bildl. anv., särsk. om ngt sakligt (t. ex. tanke, känsla); särsk. i uttr. resa sig (e)mot ngn l. ngt, stundom äv. i uttr. resa på sig; jfr 5 a. Thet ena folkit skal resa sigh emoot thet andra. Mat. 24: 7 (NT 1526; Bib. 1917: resa sig upp). Stort rykte och reddogha gick, hum Dalarna skulle sigh resa. RA I. 4: 816 (1598). Missnögde undersåtare, som.. reste sig til upror. DALIN Hist. III. 1: 164 (1761). Det stolta sinnet reste sig liksom till motsägelse och sjelfförsvar. BREMER Hertha 196(1856). TAVASTSTJERNA NVers 61 (1885: reste.. på sig). David Holms tanke reser sig inte mer till något motstånd. LAGERLÖF Körk. 60 (1912). Människohonans raseri, när hon reser sig i kamp för något som är hennes. MOBERG Rosell 245 (1932). (†) Emädan Engeländerne.. icke kunde medh fyllest mootstånd reesa sigh på Beenen. BRASK Pufendorf Hist. 198 (1680). b) (i sht i vitter stil) om byggnad t. stad o. d.: uppbyggas; uppföras; skjuta upp l. skjuti i höjden; äv. (särsk. om rike l. välde o. d.): grundas l. uppstå l. uppväxa; jfr 4, 4 b. ADLERBETH Æn. 8 (1804). SVEDELIUS Statsk. 3: 227 (1869). Det ny-babyloniska rike, som reste sig på ruinerna af det assyriska. UVTF 12: 90 (1875). Den fart, med hvilken offentliga byggnader.. reste sig på flere ställen. WENNERBERG 2: XII 1882. HJÄRNE K12 44 1902. c) i bildl. uttr. som ange att ngnlyfter l. höjer sig till en dommerande ställning l. till (en imponerande) andlig storhet o. dyl. l.

[delvis utgående från 8 b]

att ngn l. ngt i fråga om andliga egenskaper l. kvalitet o. d. höjer sig över andra. HJÄRNE SvFräm. 56 (1892, 1908). ju ärligare vi se..(K. XII:s) mänskliga ofullkomlighet i ögat, dess mäktigare reser han sig i det stora till en nationalhjälte. HEIDENSTAM Tank. 39 (1899). Denna gestalt, som reser sig över alla andra narrar i litteraturen. BÖÖK 3Sekl. 156 (1928). (Hamsuns Markens gröda) är ett verk som reser sig högt i den nordiska litteraturen. SvD(A) 1929, nr 208 s. 5. d) om hinder l. svårighet o. d.: uppställa sig, yppa l. visa sig; jfr 5 c. Om hinder emot vår frihet och säkerhet tyckes resa sig. 2RARP 15: 1 (1746). En svårighet, som reser sig mot detta antagande. WIKNER Tidsex. 91 (1888). VadViVeta 5: 81 1925. e) (i sht i vitter stil) om fråga, invändning, tvivel, krav o. d.: uppställa l. framställa sig, uppkomma; äv. om träta o. d., i sht förr äv. oroligheter l. uppror o. d.: uppkomma, uppstå; äv. om motstånd: uppstå, etableras; jfr 5 d. ÅgerupArk. Brev 20/1 1756 (om fråga). Första oron (under Birger Magnussons regering) .. reste sig på Gothland. LAGERBRING 1Hist. 3: 90 (1776). FLENSBURG KyrklT 98 (1870; om motstånd). BÅÅTH EgilS 78 (1883; om träta). Emot detta antagande .. reser sig .. en vigtig invändning. BORELIUS Mretaf. 137 (1887). Ett uppror reste sig. SUNDÉN 1888. f) (i sht i vitter stil) om storm l. blåst o. d.: uppkomma, uppstå; i sht förr äv.: lii häftigare l. våldsammare; numera oftast mer l. mindre bildl.; jfr 5 e. en storm av ovilja reste sig mot detta beslut av regeringen. SPEGEL Dagb. 3 (1680). En storm reste sig. DALIN 1855. Vinden reste sig, blef till häftig blåst, och dref lågorna.. från hus till hus. BREMER Hertha 124 (1856). CANNELIN (1921) . g) (†) om pänningskuld: härröra l. ha sitt ursprung (från ngt). Skulden reste sig från gamlare tid. ENVALLSSON Procent. 90 1786. 7) (i sht i vitter stil) i pass. med mer l. mindre intr. bet.: resa sig (se 6; särsk. (motsv. 6 e) om problem, tvist, larm, rykte o. d.: uppkomma, uppstå; förr äv. om vrede, i uttr. bliva högt rest, ss. beteckning för att ngn blir mycket vred (jfr 5. Ens kropp förwandlas heelt, när hon (dvs. vreden) högt blifwer reest/ Förtagher ens Förnufft, och gör en lijk en Beest. PALMCHRON SundhSp. 185 (1642). FORSSELL Stud. 1: 161 1875; om tvist). Ute på gården.. restes nu ett högijudt larm. WIGSTRÖM Folkd. 1: 86 (1880). Ryktet restes att pesten brutit ut. STRINDBERG HMin. 2: 254 (1905). Steg himlen till jorden, det skedde just så/.. på hopp som vill lefva och sorg som vill döi/ och allt hade själar som restes i ljus. HALLSTRÖM Sagodr. 14 (191O). Problem av de mest skiftande slag, som under arbetets gång restes. BÖÖK Hazelius 192 1923. . – särsk. a) (†) göra uppror, resa sig (se 6 a). GUSTAF II ADOLF 86 (c. 1620). b) om vind: börja blåsa; jfr 6 f. Så restes morgonbrisen seglet sattes åter, och det gick framåt. STRINDBERG (NSvÖ 1: 86 1906. 8) i fråga om ngt vars egen höjd icke förändras men som är högre än omgivningen o. därigm höjer sig över denna. jfr UPP-RESA v.,

[RESA.v2 I.8.a]

a) (i sht i vitter stil) tr., om träd l. byggnad l. samhälle l. plats o. d.: låta (ngt) synas högt (över omgivningen) höja (se d. o. 1 a ). TOPELIUS Vint. I. 1: 34 (1863 1880). Hufvudskalleplatser,/ som resa sina kors i himlens sky. RYDBERG Dikt. 1: 188 (1877 1882). Bananen reser svala hvalf i spetsbågestil (vid Libanons fot). HEIDENSTAM End. 10 (1889). På Riddarholmen.. reser Riddarholmskyrkan.. sitt höga, spetsiga torn. LbFolksk. 115 1890. b) refl. (förr äv. i pass. med intr. bet.): höja sig (se HÖJA 1 b ), sträcka sig i höjden; äv. i fråga om stigning i terrängen: stiga. (Musköten bäres så på axeln, att) änden aff Pijpan bak effter, reser sigh, något öfwer Hufwudet. SÖDERMAN ExBook 47 1679. Svucku-stöt i Dalnrna torde) resa sig omtrent 6 till 7000 fot öfver hafvet. BERGMAN Jordkl. 88 (1766). Den yfviga tisteln med sårande taggar / Restes på tegen. ADLERBETH Buc.. 58 (1807). Thebrödet reste sig i pyramider från de röda korgarne. CARLÉN Skjutsg. 315 (1841). Ön Island .. (är) Ett skoglöst bergland, som reser sig brant ur hafvet. DANM GeogrElskol. 59 (1863). Det stora järnverket reste sig med många höga och stora byggnader vid randen av ett vattenfall. LAGERLÖF Holg. 2: 111 (1907). Granarna resa sig grona och friska mellan mörka tallar. UNT 1943, nr 42, s. 8. jfr: Skogetrången hade tätnat och småbuskar hade rest sig (dvs. övergått) till unggranar. MOBERG Rid 132 1941; jfr 1 b , 6. särsk. (†) bärgv. om donlägig malmgång: mot djupet anta mera horisontal sträckning lägga sig; jfr STIGA UPP. RINMAN 1: 738 1788. c) (utom i ssgn HÖG-REST bl. i vitter stil, tillf.) i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet.: som reser sig (se b) l. sträcker sig i höjden; jfr 1 b . Högt rest på tegen med sårande taggar / Yfdes tisteln. ADLERBETH Buc. 58 (1814). jfr HIMMEL-, HÖG-REST. 9) refl., om ngt som l. vars yta (skenbart)förflyttar sig högre upp (jfr 6 b): stiga.

[RESA.v2 I.9.a]

a) (mera tillf.) om solen: (skenbart) stiga (högre upp) på himmeln. Solen reste sig allt högre. TROLLE Duvall 1: 10 (1875). b) (†) om sjö: få högre vattenstånd. En insiö i Tegelsmora som.. tijd effter annan reser och säncker sig utan några märckeliga oråsaker. BokvGP 9 1720. 10) (†) i fråga om stegring av pris l. värde. --jfr UPP-RESA, v.

[RESA.v2 I.10.a]

a) tr., med avs. på pris: höja, stegra; äv. i urtr. resa sitt värde, om mynt: stiga i värde. (Det) är til befara, det brist på varan (dvs. tackjärn) torde något resa priset. Bergv. 2: 528 (1750). Då myntet.. reser sitt värde emot andre än jordbruksvaror. Fennia XVI. 3: 65 1761. AdP 1800, s. 619. jfr Bib. 1703, Ordel. b) refl., om mynt, vara o. d.: stiga (i pris l. värde); jfr II 6. STIERNMAN Com. 4: 197 1679. Både Mynt och andre varor och redbarheter måste.. resa sig i värde, när efterfrågan blifver större än förrådet. BERCH Hush. 359 (1747). MENNANDER PVetA 1756, s.24. 11) (†) refl., i fråga om antal, summa, myckenhet o. d.: uppgå l. belöpa sig (till en summa o. d.); äv. i sådana uttr. som resa sig hög l. högt l. högre, uppgå till högt resp. högre belopp. HH XXXIII. 2: 56 1549. G1R 25: 59 (1555: reijser siig högijre). Vij (äro) tilfredz, att I lathe them (som upplåta jord) samme penninger bekomme, effther thet.. thet sigh icke till högre summe rese kan, än som I udi edhers scriffvelse förmelle. Därs. 26: 798 (1556). Thenn schuld som .. schall betahles, reeser sigh fast högh. HH XXXIII 1: 135 1561. HB 2: 114 (1577: reser sigh.. förhögt). 12) i fråga om uppbärande l. anskaffande av pänningmedel.

[RESA.v2 I.12.a]

a) (†) med avs. på saköre: uppbära; anträffat bl. i pass., liktydigt med: uppbäras, inflyta. All then sacköre, som årligen reest och vpburin bliffuer i for:ne mitt heradzhöffdingedöme. G1R 13: 244 (1541). Därs. 22: 126 1551. b) (nu. mera bl. i vissa kretsar, vard.) med avs. på pänningsumma: anskaffa l. uppdriva (gm lån); låna upp. Om den nya summan måste resas på de orter, der de gamla Lånen äro tagne. AdP 1789, 6. 657. Tror du.., att vårt namn äger en sådau styrka, att vi kan resa denua summa? BEIJER BritaGrossh. 178 1940. II) i intr. anv. samt i anv. som ansluter sig härtill. jfr UPP-RESA v., 1) motsv. I 1.

[RESA.v2 II.1.a]

a) motsv. I 1 a ; jfr RESA UPP II a.

[RESA.v2 II.1.a.α]

α) (†) fäkt. i uttr. resa i gard, resa sig (upp) i gardställning (efter utfall o. d.). Repost förekommes gbnom battut, då den angripande reser i gard. LednHandterHugg. 1841, s. 10. Därs. 43. jfr ÅTER-RESA v., β) (tillf.) stiga upp (ur kojen), törna ut (till vakt o. d.); anträffat bl. i imper., liktydigt med (o. utgörande en försvenskning av): rejs (se REJS, interj.); jfr RESA UPP II 1 a slutet. Om en stund.. höres från batteriet, entonigt och utdraget: "Res – res – res opp styrbords vakt!" MELANDER Långtur 187 (1896). b) (†) motsv. I 1 b : resa sig; höja l. lyfta sig; utom i anträffat bl. i uttr. resa högt upp, om bärg: lyfta l. häva sig (högt) upp i höjden (vid skapelsen); jfr I1 b slutet o. RESA UPP II 1. Berghen resa högt vp, och dalanar settia sigh nedh, j thet rwm som tu them skickat haffuer. Ps. 104: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917.: Berg höjde sig). – särsk. α) motsv. I 1 bε α', om hår: resa sig; i sådana uttr. som hår(et) reser ngn på huvud l. på hans kropp l. håret reser över ända på ngn. Tå anden gick fram om migh reeste migh håret på minom krop. Job 4: 15 (Bib. 1541). Ther mykit swäärs, ther reeser enom håår å hoffde. LPETRI Sir. 27: 14 (1561). Jagh fattige Mann .. fåår .. sådane skamlige tilltaall, att hårett reeser öfuer ända på migh. VDAJt. 1659, nr 310. DALIUS Valet. A s b 1681. β) motsv. I 1 b , om våg l. sjö o. d.: häva sig, resa sig; gå hög. Tå hoff sig vp en stoor storm, och wåghen reste swårliga. LPETRI Psalt. 107: 25 (1560). Sjön börjar nu resa. OXENSTIERNA Vanderdecken 43 (1865). Därs. 47. särsk. i p. pr., om våg: som reser l. häver sig. LUCJDOR (SVS) 232 (1672). De allt högre resande vågorna. TROLLE Sjöoff. 2: 68 1870. 2) (†) bildl., om person l. känsla o. d.: resa sig (se I 6). När sigh solen till sit Lopp / Reser utur Hafwet op / Reser och min Jämmer. LUCIDOR (SVS) 22 (c. 1670). Alt hwad som Gudh will är Öde föi Eer alla / Aff thet så reser en then andra måste falla. Därs. 274 1672. – särsk. : gripa till vapen (emot ngn) resa sig (se I 6 a). FERNANDER Theatr. 446 (1695). 3) (jfr motsv. anv. av holl. rijzen eng. rise] (numera knappast br.) sjöt. o. skeppsb. om del av fartyg: höja sig, sträcka sig i höjden; jfr I 8 b. RÅLAMB 10: 2 (1691). Fribordet midskepps är 1,5 m.; men till vinnande af större sjövärdighet och be boelighet resa back och skans.. betydligt öfver vattnet. TSjöv. 1891 s. 266. – särsk. (†) a) i p.pr. med mer l. mindre adjektivisk bet., om bottenstock l. botten: som höjer sig jämförelsevis brant från kölen. Det Fartyg som icke har mera resande Båtten-stäck, än at det kan ligga på grund, uppå de ställen där Ebb och Flod är; bör (osv.). CHAPMAN Skeppsb. 125 (1775). Resande Bottnar. DENS. Liniesk. 33 (1796). UGGLA Skeppsb. SvEngLex. 1856. b) ss. vbalsbst. -ande, om det sätt varpå ngt skjuter upp l. höjer sig över horisontalplanet: lutning. Vid Knäns och Salningarnes inrättande bör obseveras Bogsprötetz resande eller språng. RAJALIN Skiepzb. 154 (1730). 4) sjöt. i fråga om himlakropps (skonbara) rörelse l. i fråga om vatten- l. barometerstånd; jfr I 9.

[RESA.v2 II.4.a]

a)

[jfr motsv. anv. av mlt. risen, It. ri(e)sen, holl. rijzen, eng. rise]

(föga br.) om himlakropp: (skenbart) stiga (högre upp) på himmeln; motsatt: dala (se DALA, v. I 1); jfr I 9 a. Under pågående observation skiljer man.. på när hon (himmelskroppen) "stiger eller reser", när hon Glas o "står stilla" och när hon "dalar". LINDER AntSAOB (1906; hskr.). b) (†) om vatten i vik o. d.: stiga; jfr I 9 b. Vid springtid reser Dattnet uti bayen 10 eller II fot. CARLSTEN Skeppseg. 28 1853. c) (föga br.) om baremeter: stiga. Eftersom barometern ej vill resa med den kurs, vi nu styra, är det klart, att vi gå emot ett lägre lufttryck. STENFELT Skepp. 46 (1903). Därs. 47. 5) (†) gymn. lodhängande förflytta sig (i sht med stigning snett uppåt) från den ena linan l. stången till den indra i en serie av linor osv. jfr RESNING 14. Lodhäng(ande) flyttning ("resa") på linor (stänger). BALCK Idr. 3: 169 1888. 6) (†) om vara, avgift o. d.: stiga (i pris l. värde l. belopp); ökas; jfr I 16 b. G1R 12: 167 1539. Spannemålen, som nu hoss then menige man ringe finoch förtenskuld ganske hög reest och vpstigen är. Därs. 18: 35 (1546). Der kopparen reser, skall och Cronans toll resa. RP 4: 191 1634. STIERNMAN Com. 2: 352 1643. – jfr UPP-RESA v., 7) (†) i fråga om antal, summa, myckenhet o. d.: uppgå l. belöpa sig (till en summa o. d.); äv. dels i sådana uttr. som resa högt l. högre, uppgå till högt l. högre belopp l. till mycket l. mera o. d., dels övergående i tr. anv., med bestämning (obj. l. adverbial) bestående av substantiviskt ord utan prep.: uppgå till utgöra (jfr BELÖPA I 1 a ); jfr I 11. Tesse erter [scriff]ne godemen.. reknade.. th[et] skot, som.. (osv.), hulket skot som reste tusande oc nyetigi m[a]rk ortuger. SthmSkotteb. 3: 211 (1522). Om then matgiærdhh som vth giordis j fiord maa thw granneligh forfara hwre hogth hon resthe baadhe mett quickt och oquickth. G1R 4: 40 1527. VgFmT II. 1: 39 (1554: reeger någhot högre). Collecterne kunne resa till 12 T(unno)t. VDAkt. 1686, nr 216. Därs 1696, nr 113. jfr Bib. 1703, Ordel.