RESNING re³sniŋ², sbst.², r. l. f.; best. -en; pl. -ar; förr äv. RESING, f. ( resning (rees-) 1594 osv. ressning (resz-) 1532–1730. reszineh 1530) 1) motsv. RESA v.², I ¹ a, b, abstr.: handlingen att resa (upp) ngn l. ngt l. (se a – d) handlingen att resa sig l. förhållandet att ngt reser sig; resande; äv.: sätt varpå ngt reses (upp) l. är (upp)rest (jfr 2 b); äv. i utvidgad anv., motsv. RESA, v.² I ⁴ (se e). LIND 1749. PH 11: 254 (1777). Fig. 1 föreställer den enklaste sorten svängkran, hvars sammansättning och resning torde vara fullkomligt tydlig af ritningen. JernkA 1823, s. 310. (Run-)stens resning .. tyckes motsvarat än de gamlas arföl, och än sednare tiders sterbhus- och testaments-utredning. LILJEGREN Runl. 117 1832; jfr RESA v.² I ¹ b . Resning är en benämning på rörelser, under hvilka kroppen eller vissa kroppsdelar försättas från mer eller mindre horizontelt läge till det lodräta. HARTELIUS Sjukgymn. 72 1870; jfr a. Bonden .. bekräftade sina ord med en utmanande resning på huvudet. JOHANSSON RödaHuv. 1: 155 (1917). För resning och fällning (av flaggstången) är stångfoten vanligen försedd med två bulthål. HÄGG Flagga 15 (1937). – jfr ARM-, RYGG-, SPANT-, STEN-, STOLP-, TIMMER-RESNING m. fl. – särsk. a) motsv. RESA sbst.², I ¹ a : handlingen att resa. sig (upp). JGOXENSTIERNA 4: 57 1815. Ryttaren bör hava uppmärksamheten noga fästad på en sådan häst (som vill resa sig) för att genast kunna mota varje försök till resning. RidS 1914 s. 11. IdrlMar. 1935, s. 62. jfr ÄLG-RESNING. b) (i fackspr.) om förhållandet att fibrerna i en träyta resa sig l. tugga upp sig (efter vattendränkning o. d.); äv. konkretare, om egenskap hos träyta att ha fibrer som ruggat upp sig l. om själva uppruggningarna i träytan; jfr 2 b 3 o. RESA, v.² I ¹ b . HantvB, I. 1: 173 (1934). Ytan vattendränkes och efter torkningen avslipas resningen med fint sandpapper. Därs. I. 2: 247. c) (mera tillf.) om förhållandet att en kroppsdel o. d. ställer sig mer l. indre upprätt l. höjer l. lyfter sig o. d. (jfr d); särsk. om förhållandet att hår ställer sig på ända (av förskräckelse o. d.); jfr RESA, v.² I ¹ b . Hufvudhårens resning vid förskräckelse. Hygiea 1841, s. 350. särsk. om erektion. VCIAH 1753, s. 104. WRITLIND Läk. 8: 87 (1900). d) hippol. i fråga om hästs hals (o. huvud): antagande av en (mera) lyft (upprätt) hållning, uppresning; jfr 2 a o. RESA, v.² I ¹ b (. Genom böjning förkortas och försmidigas hästen, hvarigenom dess hals förberedes till resning. EHRENGRANAT Ridsk. I. 1: 34 1836. e) i utvidgad anv., motsv. RESA, v.² I ⁴, om uppförande l. uppbyggande av ngt. Du som, sänd i mensklighetens värf, / Har, till resningen af hennes tempel, / Fåfängt spillt din kraft. VALERIUS 1: 10 1803; jfr RESA v.² I ⁴ b. Resning, kolning och rivning av milor. Rallarminn. 284 1949. 2) i konkretare anv. (jfr 1 b), om det sätt varpå ngn l. ngt sträcker sig i höjden l. håller sig upprest l. om egenskapen att sträcka sig i höjden o. d.; jfr RESA v.² I ¹ a , b ε, ζ, 8 b, II 3.

[RESNING 2.a]

a) i fråga om person l. djur l. kroppsdel o. d.; särsk.: kroppsställning; statur, växt; i sht med tanke på sätt att hålla kroppen l. en kroppsdel upprätt: hållning; särsk. (i sht i fråga om häst, ofta i fackspr.) med tanke på halsens o. huvudets lyfta hållning; äv. med tanke på själva kroppslängden hos människa l. kroppens höjd hos djur; äv. pregnant: stolt l. hög o. d. resning. MÖRK Ad. 2: 421 (1744). Här står han ..: ansigtet teknande en .. väldiger, öferhugader, fullhvater man af högan ålder .., doch kroppen af lagom resning biler storlek. WETTERSTEN Forssa 124 (1753). När halsen (på en häst) har vacker resning, bildar (man-)kammen en vacker båge. ARETEIUS hos BILLING Hipp. 89 (1836). NYBLOM Bild. 169 (1864; Pregnant). Vacker visade sig .. (re- narnas) resning och hållning under deras lätta och sväfvande språng. DÜBEN Lappl. 75 (1873). (Hästen) har en vacker resning och godt steg. GHT 1895, nr 234, s. 3. KRUSENSTJERNA Pahlen 2: 148 1930. b) i fråga om naturföremål, växt, (del av) byggnad l. fartyg l. möbel l. kärl o. d.: sätt att sträcka sig i höjden; (form l. utformning med hänsya till) sträckning i höjden; stundom övergående i bet.: höjd; äv.: upprättstående läge l. ställning; äv. pregnant: hög l. imponerande l. estetiskt tilltalande o. d. resning; stundom svårt att skilja från 3. Lägsta klippan .. (på skären har) ej .. mer än 5 fots resning öfver hafs-ytan. VetAH 1788 s. 6. Den känsla man erfar under den djerfva resningen af .. (kyrkans) högtidliga hvalf. GEIJER I. 3: 30 (1809). Flatbottnade kärl med nära cylludrisk resning. AntT XIX. 2: 98 (1911). Masternas resning på en yacht har .. varit föremål för otaliga experiment, som i allra nyaste tid utmynnat i en vertikal och höjd mast. 2NF 24: 1467 (1916). Ett träds resning, dess yttre form liksom grenverkets struktur, företer vissa allmänna laghundenheter. Därs. 30: 129 1919. (Fjäl- lets, mäktiga men smäckra resning. PåSkid. 1928, s. 65. Jackans uppstående krage, som hos den färdigklädde kavaljeren döljes av den utvikta linnekragen, men som stöder under denna och ger den dess resning omkring halsen. 2SvKul- turb. 1– 2: 180 1934. c) övergående i bet.: stigning; i sht med tanke på den större l. mindre vinkel som ngt bildar med horisontalplanet; särsk. (skeppsb. o. sjöt.) om fartygsbottens stigning (från kölen), i sht förr äv. om kranbalks l. bogspröts o. d. stigning l. lutning- jfr RESA v.² I ⁸ b, II 3. Resningen af en kranbalk eller ett Bogspröt, det vill säga: vinkeln, som de göra med horizonten. UGGLA Skeppsb. SvEngLex. 1856. Från slätten .. sveper .. (bärget) i en enda resning 11,000 fot upp mot skyn. NYBLOM Österut 119 (1908). Huvudskålåns kurvor äro .. hos Aurignacrasen .. lika dem hos germanerna – frånsett pannans brantare resning hos de senare. NORDENSTRENG EurMänRas. 51 (1917). Bottenstockarnas resning (dvs.) winkelräta avståndet från en bottenstocks yttre ända, mätt från underkant av slaget till en linje, dragen horisontalt genom bottenstockens inre ända. STENFELT 61 1920. d) (numera mindre br.) skeppsb. om den höjning mot för o. akter som i regel utmärker ett fartygs översta del (huvuddäck l. reling l. översta bord o. d.), språng; äv. om den höjning mot för o. akter som utmärker överkanten av resningen (i bet. 4) o. som anges av resningslinjen l. om själva buktningen som resningslinjen representerar (o. i denna anv. ofta svårt att skilja från 4; äv. övergående i bet.: höjd av spantens överkant vid kölen (vilken höjd utvisas av resningslinjen). Säkrast är at hugga upp (spunningen) sedan alla spanten äro upsatte, eljest är intet säkert Fundament (utan Mittskiepz) efter som spunningen blifver 3 kantig efter Resningen. RAJALIN Skiepzb. 2 1730; jfr 4. Vill man hafva (fartyget) skarpt då stijger Resningen högt men flackt, då löper Resningen lågt. Därs. 14; jfr 4. Resningen af de andra spanten uppå Sijdrijtningen. Därs. 120. Resning, (dvs.) ett fartygs språng, eller hvad det är högre akter och för, än midskepps. EKBOHRN Nautordb. 158 (1840). SUNDÉN 1888. e) (i sht i vitter stil) i bildl. anv. av a o. b.

[RESNING 2.e.α]

α) om gestaltning av ngns inre människa l. personlighet; (ngns) andliga mått l. statur; oftast pregnant, med berömmande innebörd, särsk. om imponerande gestaltning av personligheten l. betydande andliga mått o. d.; andlig storhet; särsk. med tanke på styrka o. fasthet i karaktären l. rakryggad självständighet i uppfattning o .. handlande o. d.; stundom: karaktär (se d. o. 3 a ); ofta i uttr. andlig resning; jfr RESA, v.² I ⁶ c. Denna manliga resning (sam ut- märker Geijer) är visst icke vanlig hos den tyska romantikens män. MARCUS GeijerL 15 (1909). (Thac- keray, visar ohöljdt .. (sin romanfigur Amelias) luckor: mest en brist på resning håde i moralisk och andlig natur. HALLSTRÖM LevDikt 232 (1914). Vårt land (har) numera verkligen .. plats för män med resning och självständiga idéer. MOBERG Rosell 375 (1932). Hela .. (den engelske stuveriarbeta- rens) andliga resning har .. blivit en annan (efter kriget). HELLSTRÖM RedKav. 259 (1933). Joel Berglund förlänade .. denne skuldtyngde tsar (i teater- pjäsen) en imponerande resning. SvD(A) 1943, nr 13,s. 20. β) om gestaltning l. byggnad l. struktur hos ngt sakligt, ofta ngt mer l. mindre abstrakt (t. ex. dikt- l. konstvärk, åskådning, fantasi, känsla, ngts historia); oftast pregnant, med berömmande innebörd, om gestaltning l. struktur som ger intryck av betydenhet l. storslagenhet l. fasthet l. stadga o. d.; stundom: storhet; äv.: lyftning (se LYFTNING, sbst.² 1 e ). (Danskarnas) yttre historia har icke samma äfventyrliga resning .. som tidvis svenskarnes. HEIDENSTAM Tank. 28 (1896, 1699). Heidenstams Karolinerna, detta diktverk som är af en mäktig och storartad resning. SDS 1901, nr 127, s. 2. Han tog honom med sig till en trakt av Himalaja .. i syfte att låta bergens väldighet ge hans fantasi resning och flykt. HALLSTRÖM LevDikt 279 (1914). Vad som ger resning och styrka åt denna åskådning är en allmänt humanistisk helhetssyn. DN(A) 1933, nr 336, s. 2. Han förvandlade sitt liv, tills det fick en viss resning och kontur. LO-JOHANSSON Stat. 1: 249 (1936). 3) konkret, om ngt som (upprests l. uppförts l. vuxit upp så att det) sträcker sig i höjden; särsk. om högt byggnadsvärk o. d.; äv.: upprest l. upprättstående (trä)ställning (som utgör stöd för l. uppbär ngt); (upprest) stomme; resvärk; förr äv. om resvirke i stängsel (gärdsgård). Höga gärdzgårdar mäd resning. ROSENHANE Oec. 91 (1662). (Kyrkan) hlef .. allenast til grundwalen och resningen upsat. PERINGSKIÖLD Hkr. 2: 188 (1697). Stapel, är en reesning af timmer, theruti något kan hängas, eller hwaruppå något kan stödias. SPEGEL 480 (1712). Höga Popelträn .. upförde i skyn sin stålta resning. EHRENADLER Tel. 9 (1723). Resningen eller ställningem i hvilken trampen (på en svarvstol) fastgöres. LUTTROP Svarfk. 139 (1839). De egendomhga (norska) starkyrkorna af trä .., så kallade emedan de byggts omkring en resning af höga stolpar stafvar. LAURIN Konsth. 608 (1900). Långt bort på slätten syntes Chartres' domkyrkas höga resning. LAGERGREN Minn. 9: 311 (1930). jfr BJÄLK-, BÄLG-, GRUND-, SPANT-, STEN-, TIMMER-, UNDER-, ÖVERRESNING m. fl. – särsk. a) (i sht i fackspr.) om (takstomme i) tak med fall: takresning; förr äv. dels i uttr. tak med halv resning, pulpettak, dels med inbegrepp av de delar av gavlarna (o. sidoväggarna) som befinna sig inom takresningen. VgFmT II. 1: 61 ( c. 1670). Befinnes vägggiarne kring samma nya bygning på resningen eller winden kroknade och tarfwa reparation. VDAkt. 1705, nr 322. I st hemligt hus med Svinhus under ett tak, med half resning. Därs. 1753, Syneprot. F III 7. Tak .. få (icke) uppföras med hög eller bruten resning. SPF 1656, s. 14. PAULSSON SvStad 1– 2: 30 1950. jfr TAK-RESNING. särsk. (numera föga br.) byggn. o. konst. om spetstak l. spira på fial. SYDOW Lübke 388 (1869). UPMARK Lübke 416 1872. b) (numera bl. tillf.) om ngt som utgör påbyggnad på ngt o. ökar ngts höjd (jfr a); påbyggnad; äv. mer l. mindre bildl. PrivSvStäd. 3: 312 (1576). En del af Borgerskapet hade under varande blocquade och belägring låtit öfvertala sig af Commendanten .. at, emellan resningarna på stads-muren skiuta på de svenska. NORDBERG C12 1: 424 1740. 1 sten-fähus .. behörigen innanredt med påtimrad resning af bodar och brädtak. EconA 1807, okt. s. 41. Mor och dotter kände bägge .., att nu var en ny resning lagd på den mur sola skilde dem åt. ROOS Djupsag 26 (1901). c) (numera bl. i vissa trakter) skeppsb stomme i fartyg (bestående av köl, stävar o spant med tillbehör), förtimring (se FÖRTIMRA 2 b slutet). LIND (1749). CHAPMAN Dimens. B 3 b (1796). Farkostens ryggrad eller som den i Bohuslän kallas resningen. HASSLÖF SvVästkustf. 288 (1949). d) sjöt. på fartyg: rigg (särsk. med hänsyn till dess höjd över vattenytan). HSH 52: 318 1663. VetAH 1741, s. 278. (Briggar) med deras luftiga resning .. äro verkligen arkitektoniska mästerstycken. SNELLMAN Gift. 1: 262 (1842). Resningen vaggade och slängde styrbord och babord. VFl. 1921, s. 11. jfr FÖR-RESNING. e) (†) om hög håruppsättning l. huvudbonad; jfr RES-VÄRK slutet. (Brudarna på chios ha) vingar på ryggen och en resning på hufvudet. ENEMAN Resa 1: 95 (1712). Jag har ju redan inemot en alnslång resning af bara löslockar. KEXÉL 1: 179 1789. (Flickan som skulle presenteras vid hovet på G. III:s tid) var utstyrd i en alnshög, pudrad rrsning på hufvudet, utsirad med plumer, blommor och perlor. KNORRING Cous. 1: 94 (1834). f) (†) herald. hjälmprydnad. BtFinlNF 38: 158 ( c. 1750). f) (i vitter stil, numera bl. mera tillf.) mer l. mindre bildl. (jfr b); särsk. dels: konstruktion (se d. o. 2 b), dels: stomme l. skelett (i tanke- l. samhällsbyggnad o. d.); förr äv. övergående i bet.: plan (se PLAN, sbst.¹ II ²). Det Dogmatiska systemet, som, utan Moraliska Syn-punkter, .. är en tom och vanskapelig resning. LBÄ 4: 72 1797. (Sv.) Resningen till ett verk, i morallsk bemärkelse. (Fr.) Canevas ... Dessein. Projet. NORDFORSS 1805. ATTERBOM PhilH 292 1835. jfr (†) En stod af häst och karl til Bältets prydnad ämnad, / Än från sin resning skilgs, på frusna böljan lämnad (dvs. ryt- taren flyr i land) / Än huggs i stycken ner, som krossa des cristall. GYLLENBORG Bätt 79 (1785; i fråga om de danska ryttarna i striden vid Iversnäs). 4) skeppsb. koll., om timmer anbragta (på varandra) ovanpå kölen på träfartyg i vinkeln mellan köl o. för- l. akterstäv (stundom äv. midskepps på kölen mellan spanten). DALMAN 47 (1765). LAVÉN Sjöv. (1853). NILSSON Skeppsb. 167 (1932). 5) jäg. motsv. RESA v.², I ², om uppdrivande av villebråd från lega l. tryckningsplats. RARP 9: 434 1664. Det är just efter .. resningen, som sannolikheten att få skjuta är större än eljes, särdeles om hållet ligger på harens långbugt. Balck Idr. 2: 59 (1887). KNÖPPEL SvRidd. 125 (1912). 6) (†) i uttr. ha slag i resningen, ha höjt l. lyft ett vapen o. d. till slag; jfr RESA v.² I ³. (Anders Persson) slogh Anders Anbiornson tw gille slagh .. och då han hade thet tridie slagh i res ningen, fattade Anders Ambiörnson wa spiutet. 3SthmTb. 1: 234 1594. 7) (numera bl. tillf.) bildl., motsv. RESA, v.² I ⁵, 6, om upphjälpande l. uppstigande ur tillstånd av förnedring l. vanmakt l. söndring l. split o. d. (Ungdomens fostrare äro) ett Ursprung till många Rijken, Magistratens Helsa och Sundheet, alla städers Resning ifrån alt ondt Partie (dvs. split). FERNANDER Theatr. 100 (1695; möjl. dock felaktigt för Rensning; jfr i såfall PARTI 4 e). Böj ditt knä och luta ditt hufvud mot hennes (dvs. det personifierade jordbrukets) bröst till gruelse, till resning. Jul 1908 s. 29. 8) handlingen att bringa invånare i ett område o. d. att gripa till vapen l. resa sig (jfr RESA, v.² I 6 a) l. (vanl.) handlingen att resa sig (se RESA, v.² I ⁶ a); numera företrädesvis: uppror, revolt; i sht förr äv. om handlingen att (på regentens uppmaning) gripa till vapen, övergående i bet.: deltagande i krig l. krigståg. Huar och någer dierffiandis till att göre vpstötningh eller Reszingh emote oss theris rette herre. G1R 7: 142 1530. Almogen här j rijkit (är) ganska owillogh til någhon reszning och the skulle heller göra oss ena hielp til at holla fremmande krigxfolk med. Därs. 8: 31 1532. (Vad som händer i Frankrike) är ej upploppet af en pöbel, som endast rasar och förstör; det är resningen af ett Folk, som störtar för att uppbygga. KELLGREN (SVS) 6: 242 (1789). Den engelbrektska resningen. HILDEBRAND Medelt. 2: 63 (1884). Hela södra Österbotten var i resning. ESTLANDER 11Årt. 1: 29 (1919). Resningar mot ett inre tyranniskt regemente. HÖGLUND Branting 1: 81 (1928). . – jfr BONDE-, POLK-RESNING m. fl. – särsk. a) (numera bl. tillf.) i uttr. resning i massa, massuppbåd; äv. bildl. WESTEE (1842). Skalt .. ett försök till förmån för .. (den inhemska teaterkomsten) vedervågas, måste det ske genom en de inhemska förmågornas resning i massa. CYGNÆUS 6: 52 1853. b) i utvidgad l. bildl. anv. (jfr a), om förhållandet att ngn l. en grupp människor l. ngns tankar l. känslor o. d. sätter sig upp emot ngn l. ngt; "uppror", "revolt"; förr äv. om oro l. upprördhet (som tar sig uttryck i nervös rörelse l. tumult) i en församhng o. d. För det myckna sorlets skull kunde hvarken Hr Landmarskalken eller andre, som ville tala höras, hvarigenom resningen ibland R(idderskapet) o(ch) A(deln) ännu mera ökades. 2RARP 15: 93 (1746). Den germanska resning mot 1700-talets franska kultur som (osv.). VETTERLUND Skissbl. 4 (1914). Hennes inres resning mot daltighet och otrohet. MARTINSON Rågv. 196 (1935). 9) (†) i uttr. vara i Fögsta resning om fråga: hålla på att sättas under debatt; jfr RESA v.², I ⁵ d 6 e, 7. Jag vågar säga at knapt en enda af .. (tjänarna) vet at frågan om deras frihet är i högsta resning. DA 1778, nr 180 s. 1. 10) i sht jur. om återställande av försutten tid för sökande av ändring i domstols utalagäv. (o. numera vanl.) om upphävande av lagakraftvunnen dom på grund av saklig felaktighet: återbrytande av dom; äv. sammanfattande om dessa båda slag av rättsmedel; ofta (i sht i icke fackmässigt spr.) med tanke tillika l. väsentligen på upptagande av det ifrågavarande målet till ny prövning; äv. bildl.; jfr RESA v.² I 5 d . Söka, begära, vinna, få, bevilja res- ning i ett mål. Ingen driste sig hos Konungen söka at försutten laga tid må gifvas åter, ther han ej viser synnerlig orsak och skiäl, at han resning förthy i saken niuta må. RB 31: 2 (Lag (1734). At denna Hr Ehrenfelts ansökning at få resning i saken (rörande återvinnande av reducerat gods) jemväl på 1731 års Riksdag blifvit afslagen. 2RARP 10: 533 (1739). När ett domslut vunnit laga kraft äger Kejsaren makt att bryta detsamma åter genom beviljande av resning. PALMEN JurHb. 252 (1859; om finska förh.). Försummas klagotiden, måste resning begäras. KALLENBERG Civ. Pr. 1: 487 (1918). HT 1930, s. 406 (bildl.). innesskr- 1734Lag 2: 1071 (1934; sammanfattande). Hon började misstänka att Kalle Munter .. mördat honom .. och försökte få till stånd en resning i målet, dock utan att lyckas. ASKLUND Fanfar 298 (1934). SFS 1942, s. 1830. 11) (†) om uppkomst o. uppstigande av ångor från ngt; jfr RESA v.² I (⁶ o.) 9. Orsaken til dessa ångors resning och utbristande (vid en i förtunnad luft hängande termometer). VetAH 1781, s. 156. 12) (†) motsv. RESA v.², I ¹⁰ (b), II 6; i fråga om pris l. värde: stigning, (pris)ökning. Penninge coursens resning. PH 8: 206(1766). Silfvermynt hindrar vahrors resning. HÖPKEN 2: 666 1771. 13) (föga br.) motsv. RESA v.², II ¹ a , om handlingen att stiga upp ur säng l. bädd o. d., uppstigning. (På hesten) är resning klockan 7 (hos bönderna i Skellftedalen). TurÅ 1905, 2. 95. 14) (numera föga br.) gymn. motsv. RESA sbst.², II ⁵: lodhängande förflyttning med stigning snett uppåt från den ena lman l. stången till den andra i en serie av linor osv. TÖRNGREN LbGymn. 147 (1905). THULIN LbGymn. IV.I: 98 (1935, 1948). (†): (8)