RESPIRATION res¹piraʃω⁴n l. räs¹- l. re¹-, äv. -atʃ-, äv. ⁰¹⁰⁴ (- – tschón DALIN), r. l. f.; best. -en; pl. (i bet. 1 b) -er.

[jfr t., eng. o. fr. respiration; av lat. reepiratio (gen. -ŏnis), vbalsbst. till respirare (se RESPIRERA)]

[RESPIRATION 1]

1) (i sht i fackspr.) andning (se d. o. 1 a, andhämtning; stundom med särskild tanke på det vid andning försiggående gasutbytet (varvid syrgas tillföres till o. kolsyra bortföres från organismen), stundom med tanke på det vid andning uppkommande Ijudet, stundom övergående i bet.: inandning; jfr RESPIRERA l. MSTRÖMMER hos TRIEWALD Konst. 77 (1734). De anledningar, igenom hvilka luften blifver imprægnerad med sådane particlar, hvilka förmedelst respiration förorsaka siukdomar. BERCH Hush. 90 (1747). Rspirationen begynner så snart en menniska är född till verlden. LINNÉ Diet. 2: 32 (c. 1750). Respirationen kan vara ren, eller förenad med sorlande. TLäk. 1832, s. 102. Respirationen består .. i ett fenomen af absorption och exhalation, hvarigenom blodet.. befriar sig från sin kolsyra och upptager syre. THORELL Zool. 1: 99 (1860). 2SvUppslB 1: 988 1947. jfr BRONKIAL-RESPIRATION. särsk.

[RESPIRATION 1.a]

a) i allmännare anv., om sådan livsprocess hos levande organism som innebär det slag av gasutbyte med omgivningen varvid syrgas tillföres till o. kolsyra bortföres från organismen (l., allmännare, om livsprocess som innebär oxidation av organiska l. oorganiska ämnen o. frigörande av energi); jfr ANDNING 1 b. UVTF 13: 51 (1875). Växternas respiration eller andning. SKÅRMAN Forssel 192 (1898). jfr HUD-, VÄXT-RESPIRATION.

[RESPIRATION 1.b]

b) konkretare: andedrag, andetag; jfr ANDNING 2 d. Hygien 1889, s. 194. Allt långsammare och ytliga respirationer. PETERSSON FysUnders. 312 1908.

[RESPIRATION 2]

[jfr motsvs. anv. i fr. o. lat.]

(†) bildl.: andrum (se d. o. II); tillfälle att vila l. pusta ut; lättnad; ledighet; jfr RESPIRERA 2. När Gud täckes V(år).. Konung någon respiration förläna ifrån Riksens höga och besvärliga saker. WALLQUIST EcclSaml. 5–8: 578 (1619). Kunde mig en liten respiration och ledigheet gifwas, skulle det snart nog ferdigt wara som mig anförtrodt är. FörarbSvLag 1: 20 1687. Vid åtskilliga Prästestationer i Stifftet.. är jag brukad och öfvad, och det nästan utan respiration. VDAkt. 1781, nr 580.

Ssgr (i allm. till 1; i slit i fackspr.):

– RESPIRATIONS-AKT andedrag, andetag; äv.: andningsprocess; jfr akt, sbst.¹ I ². THORELL Zool. 1: 95 (1860; om andningsprocess). NYSTRÖM Talorg. 41888.

– RESPIRATIONS-ANOMALI. TLäk. 1833, s. 272.

– RESPIRATIONS-APPARAT.

[jfr t. respirationsapparat]

[RESPIRATIONS-APPARAT.ssg 1]

1) motsv. apparat 3 a.

[RESPIRATIONS-APPARAT.ssg 1.a]

a) (numera bl. tillf.) apparat för underlättande av andningen hos person som har svårighet att andas; jfr respirator 2. Hygiea 1845, s. 309 (om rör- l. slangliknande apparat för underlättande av lungsjuks andning).

[RESPIRATIONS-APPARAT.ssg 1.b]

[jfr motsv. anv. i t.]

(†) apparat för underlättande l. möjliggörande av andning lokaler med dålig l. skämd luft (varvid frisk luft tillföres genom ett rör o. den utandade luften bortföres genom ett annat); jfr -maskin. Ekbohrn 1904.

[RESPIRATIONS-APPARAT.ssg 1.c]

[jfr motsv. anv. i t.]

(i fackspr., i sht fysiol.) apparat för undersökning l. bestämmande av det respiratoriska gasutbytet. FörhLäkS 1871, s. 59. ROSENDAHL Bot. 211 (1902; i fråga om växter).

[RESPIRATIONS-APPARAT.ssg 2]

[jfr motsv. anv. i t.]

(numera mindre br.) ss. sammanfattande beteckning för andningsorgan(en): andningsapparat; jfr apparat 3 d. ILMONI Sjukd. 3: 37 (1853). WERNSTEDT 1951.

– RESPIRATIONS-ARBETE ~⁰²⁰. jfr arbete 7 c. Lungornas respirationsarbete. SvLäkT 1935, s. 345.

– RESPIRATIONS-BESVÄR.

[jfr t. reepirationsbeschwerden, pl.]

obehag l. olägenhet l. svårighet (som besvärar ngn) vid andning, andningsbesvär; i sht i pl. ODENIUS 2Celsius 25 (1906).

– RESPIRATIONS-CENTRUM.

[jfr t. respirationszentrum]

anat. o. fysiol. nervcentrum (i förlängda märgen) som reglerar andningsprocessen, andningscentrum; jfr livs-knut l. Hygiea 1910, s. 1420.

– RESPIRATIONS-EPITEL.

[jfr t. respiratorisches epithel, eng. respiratory epithelium]

i andningsorgan: epitel varigenom det respiratoriska gasutbytet äger rum. WERNSTEDT 1951.

– RESPIRATIONS-FAS fysiol. fas (se fas, sbst.³ 4) i andningens förlopp (särsk. utandning l. inandning). PETERSSON FysUnders. 91 (1908).

– RESPIRATIONS-FREKVENS.

[jfr t. respirationsfrequenz]

fy- siol. jfr frekvens 3. ROSENDAHL Farm. 297, 328 1896.

– RESPIRATIONS-FÖRLAMNING. med. förlamning varigm andningspocessen (hämnas l.) upphör. ROSENDAHL Farm. 329 (1896).

– RESPIRATIONS-FÖRSÖK.

[RESPIRATIONS-FÖRSÖK.ssg 1]

1) motsv. försök 1: försök för undersökning av respiration; särsk. om försök för bestämning av näringsämnens omsättning i kroppen o. den därvid alstrade värmemängden (jfr -kalorimeter). ROSENDAHL Bot. 211 (1902; i fråga om växter). LAHT 1932, s. 878.

[RESPIRATIONS-FÖRSÖK.ssg 2]

2) motsv. försök 2: försök till andning. Läk. 1835, s. 480

– RESPIRATIONS-GIFT, n. insektdödande medel avsett att intränga i insektens organism genom andningsorganen. LAHT 1927, s. 818.

– RESPIRATIONS-HÄMMANDE, p. adj. som hämmar andningen. Respirationshämmande rörelser. PedT 1905, s. 184.

– RESPIRATIONS-HÄMNING. jfr -hämmande. LAMM Swedenbg 62 (1915).

– RESPIRATIONS-KALORIMETER.

[jfr t. respirationskalorimeter, eng. respiration calorimerer

[ fysiol. apparat (kalorimeter) för bestämning av näringsämnens omsättning i kroppen o. den därvid alstrade värmemängden.

FörhLäkS 1908, s. 459.

– RESPIRATIONS-KAMMARE, r. l. m.

[jfr t. respirarionskumme,.]

(numera mindre br.) fysiol. lufttätt rum vari försöksperson inneslutes vid undersökning av andningsprocessen; jfr -försök 1 -kalorimeter. TT 1895, K. s. 74.

– RESPIRATIONS-KAVITET. (numera bl. tillf.) zool. kavitet (se d. o. slutet) som utgör l. innehåller indningsorgan; jfr andningshåla. THORELL Zool. 2: 318 (1865; hos manteldjur). LILJEBORG Fisk. 1: 40 1881.

– RESPIRATIONS-KOLSYRA ~⁰²⁰. jfr -produkt. KemT 1907 s. 34 (i fråga om växter.).

– RESPIRATIONS-KRAMP.

[jfr t. respirationskrampff]

med. kramp i respirationsmuskulaturen; äv.: anfall av hastig andning (i förening med gråt- l. skrattkramp) vid hysteri. WERNSTEDT 1935.

– RESPIRATIONS-KURVA, r. l. f. fysiol. kurva (se kurva, sbst. 1

[RESPIRATIONS-KURVA.ssg 2.a]

a) som åskådliggör det respiratoriska gasutbytet hos en orga nism. FörhLäkS 1871, s. 60.

– RESPIRATIONS-KVOT.

[jfr eng. respiratiom quntient]

fysiol. -KVOT angivande förhållandet mellan den avgivna kolsyrans o. den upptagna syrgasens Volymer vid andning, respiratorisk kvot, andningskvot. SUNDBERG 1926.

– RESPIRATIONS-KÄRL. (†) anat. i andningsorgan: blodkärl med blod som avger kolsyra o. upptar syre. THORELL Zool. 1: 98 (1860).

– RESPIRATIONS-LJUD.

[jfr t. respirationigeräusch]

ljud som uppkommer vid andning(processen). TLäk. 1832, s. 101.

– RESPIRATIONS-LUFT.

[jfr t. respira(ionsluft]

luftmängd som (vid lugn andning) in. o. utandas vid varje andetag; äv. allmännare, om in- l. utandad luft, andningsluft. ASScFf 6: 190 1861. LbKir. 1: 429 1920.

– RESPIRATIONS-MASKIN.

[jfr t. respirationmaschine]

(†) == -apparat 1 b. EconA 1807, jan. s. 158 (använd i gruvor).

– RESPIRATIONS-MEDEL, n.

[jfr t. respirationsmittel]

(numera bl. i skildring av äldre uppfattning) om fett o. kolhydrat betraktade ss. ämnen tjänande att underhålla den gm andningen fortgående förbranningen (i motsats till ämnen tjänande att uppbygga organisk vävnad o. d.); jfr plastisk 4 b. LfF 1868, s. 208.

– RESPIRATIONS-MOMENT. jfr -ras o. moment 1. HENNINGSSON Välläsn. 26 (1907).

– RESPIRATIONS-MUSKEL.

[jfr t. reepirationsmuskeln, pl.]

om var o. en av de muskler som äro värksamma vid andningsprocessen, andningsmuskel. TLäk. 1832, s. 162.

– RESPIRATIONS-MUSKULATUR. jfr -muskel. 2NF 18: 1460 1913.

– RESPIRATIONS-ORGAN. (jfr t. reepirationsorgan] andningsorgan; jfr -redskap, -värktyg samt organ 2. TLäk. 1832, s. 102. WIKSTRÖM ÅrsbVetA 1837, s. 353 (hos växter). Respirationsorganens sjukdomar. WIRGIN Häls. 1: Sg 1931.

– RESPIRATIONS-PARALYS. – -förlamning. SvLäkT 1935 s. 1424. .

– RESPIRATIONS-PARES. med. – -förlamning. GHT 1935, nr 218, s. 2.

– RESPIRATIONS-PROCESS. jfr process, sbst.¹ ⁵. WIKSTRÖM Årsb VetA 1837, s. 353 (hos växter).

– RESPIRATIONS-PRODUKT. (numera mindre br.) ämne som utsöndras från organism vid respirationsprocess(en); jfr produkt 3. LFSVANBERG PVetA 1849, s. 18. LärovKomBet. 1884–85, III. 1: 441.

– RESPIRATIONS-REDSKAP ~⁰¹, äv. ~²⁰. (numera bl. tillf.) jfr -organ. FLORMAN Hushållsdj. 96 (1834).

– RESPIRATIONS-ROT bot. pneumatofor (se d. o. 1, andningsrot. BotN 1902, s. 129.

– RESPIRATIONS-RYTM. andningsprocessens rytm, andningsrytm. PETERSSON FysUnders. 312 (1908).

– RESPIRATIONS-RÖR. särsk. (numera bl. tillf.) om rör (på dykarapparat o. d.) varigenom andning sker; förr äv. oeg. l. bildl. om rör som möjliggör luftväxling i kloak o. d., ventilationsrör. (Stuprören) voro respirationsrör för kloaken. TT 1887, s. 145. 24 st. respirationsrör (till dykarapprater). TLev. 1899, nr 8, s. 2.

– RESPIRATIONS-RÖRELSE. andningsrörelse,; särsk, (gymn.) == andnings-rörelse 2. HARTELIUS Sjukgymn. 138 (1870).

– RESPIRATIONS-SLANG. (numera bl. tillf.) jfr -rör. TT 1877, s. 67 (om luftslang titl dykardräkt).

– RESPIRATIONS-STRÖM. ström(riktning) av andningsluft l. respirationsvatten. FörhLäks 1871, s. 89. FoFl. 1930, s. 163.

– (2) RESPIRATIONS-STÄLLE. (†) plats l. anställning där ngn har en viss lättnad i l. får tillfälle att pusta ut från krävande arbete o. d.(I oktober sändes jag) till Herr Kyrkoherdens.. Mag. And. Collianders biträde vid Fröderyds Pastorat. Mitt enda respirations-ställe. VDAkt. 1791, nr 353.

– RESPIRATIONS-SVÅRIGHET ~⁰⁰² äv. ~²⁰⁰.jfr -besvär. ÖSTERGREN 1936.

– RESPIRATIONS-SYSTEM.

[jfr t. respirationssystem]

sammanfattande benämning på andningsorgan. LUNDELL 1893.

– RESPIRATIONS-TECKEN.

[jfr t. reepirationszeichen]

mus. i vokalkomposition: tecken (bestående av ett kommatecken l. två små snedställda streck ovanför notsystemet) angivande lämpligt ställe för andning. NORLIND MusLex. 831 (1916).

– RESPIRATIONS-TRÄD.

[jfr eng. reepiratory tree]

(†) zool. trädliknande andningsorgan i kloaken hos vissa sjögurkor, vattenlunga. THORELL Zool. 2: 447 (1865). .

– RESPIRATIONS-TYP. typ av andning (med hänsyn till hastighet l. styrka hos andningsrörelserna o. d.). LbKir. 1: 440 1920.

– RESPIRATIONS-VATTEN. i fråga om vattendjurs andning: vatten varur syre upptages o. vartill kolsyra avgives vid andningen. THORELL Zool. 2: 268 1861.

– RESPIRATIONS-VENTIL. fysiol. ventil i respirationsapparat (se d. o. 1 c). FörhLäks 1871, s. 60.

– RESPIRATIONS-VERKTYG, se -värktyg.

– RESPIRATIONS-VÄG.

[jfr t. respirationsweg]

väg (för andningsluften) till l. i andningsorganen; nästan bl. i pl. FörhLäkS 1867, s. 67.

– RESPIRATIONS-VÄRKTYG ~²⁰ l. ~⁰²

[jfr t. respirationwerkzeug]

(numera bl. tillf.) jfr -organ. HARTMAN Naturk. 219 (1836).

– RESPIRATIONS-YTA. yta (av slemhinna l. vävnad) varigenom gasutbytet äger rum vid andningsprocessen. SUNDEVALL Årsb VetA 1840–42 s. 242.

– RESPIRATIONS-ÄMNE. (numera knappast br.) om ämne (syrgas) som upptages i organismen vid andningsprocessen. TLäk. 1835, s. 477.

– RESPIRATIONS-ÖPPNING. zool. öppning varegm andningsluft kan komma in i andningsorgan(en), andhål. VetAH 1816, s. 231 (om öppning till traké).