REST räs⁴t, sbst.¹, stundom (starkt vard.; företrädesvis i uttr. för rexten l. förresten, se 4, särsk. 4 b) REXT räk⁴st, r. l. m. (2Sthmrb. 5: 190 1576 osv.) ((†) f. ÄngermDomb. 22/6 1642, fol. 188; n. TEITT Klag. 137 1556, OxBr. 9: 39 (1626)); best. -en ( ss. n. -et); pl. -er; förr äv. RESTA, f. (rest (rä-, -th) 1556 osv. reeta 1546. resta- i ssg 1706. reste 1625. reste- i ssgr 1587–1762. resto 1675. rert (rä-, -kst) 1890–1949) 1) vad som är kvar av ngt (konkret l. abstrakt), sedan en (i allm. större) del därav tagits bort l. avlägsnats l. förbrukats l. förstörts l. försvunnit o. d.; vad som är över, återstod, lämning; residuum; stundom liktydigt med dels: överskott, behållning, dels: kvarleva, spillra, dels: slump, stuvbit; äv. (i fråga om grupp av individer): de kvarvarande l. återstående; jfr 2. En liten, sparsam, obetydlig, inklig rest. Hunden fick äta upp resterna av måltiden. Tal- rika rester av byggnader vittna om en äldre be- byggelse på platsen. Han tog själv mer än hälften av godsakerna och lämnade sedan res- ten åt syskonen att dela. Han hade endast lyc- kats rädda en liten rest av sin förmögenght. De flesta av soldaterna stupade; resten flydde. Res- ter av gammal vidskepelse leva fortfarande kvar i vår tid. Fast.. (polackenaa) miste den ringa reste de hafve i Liflandh, så (osv.). OxBr. 5: 335 1625. D(aler) 185: 30 ör(e).. Affgåår.. 7 (daler) .. 28 ör(e). Resto 178 (daler).. 2 (öre). Hovförtär- Sthm 1675 A Verif. 76.Ett skyske rundt om midjan, / Ringa rest af forna byxor,/ Tjenar nu som skönhetsgördel. WENNERBERG 1: 20 (1881). Det var en tröst att veta, det.. (Herluins) jordiska rester icke blifvit skymfade under revolutionen. ANHOLM Norm. 97 (1898). Man har.. på konstgjord väg kunnat göra efter utsöndrandet av icke smältbara rester (i en organisk kropp). BOLIN KemVerkst. 172 1942. jfr BOTTEN-, DJUR-, MAT-, MÄNNISKO-, PETROLIUM-, SKELETT-, SPRÅK-, TJÄR-, VITTRINGS-, VÄXT-REST m. fl. – särsk. a) mat. tal som erhålles ss. återstod, då man subtraherar ett (större) tal (summan, minuenden) med ett annat (mindre) tal (subtrahenden). Om man subtraherar l. drar 2 från 5, blir resten 3. ADRELIUS Räkn. C 4 a 1614. LARSSON o. LUNDAHL RäknBFolksk. 1: 69 (1935). b) mat. tal som erhålles ss. återstod vid division l. rotutdragning, sedan dessa operationer tförts så långt som det är möjligt med användande av enbart hela tal (när divisionen resprotutdragningen icke går jämnt upp). Då man dividerar 32 med 6, blir resten 2. Om kvadrat- roten utdras ur 101, erhålles 1 till rest. ZWEIGBERGK Räkn. 21 (1839). LARSSON o. LUNDAHL Räkn. BFolksk. 1: 79 1935. c) mat. i uttr. kvadra- tisk, kubisk, bikubisk rest o. d., om tal varmed produkten av ett primtal o. ett annat helt tal måste minskas l. utökas för att bli ett kvadrattal resp. kubtal osv. NF (1889). 2SvUppslB 1952. 2) vad som fattas i ngt (när en viss del därav redan föreligger l. är medräknad l. gjorts undan l. levererats l. betalts o. d.), för att detta skall vara fullständigt l. fördigt l. bilda en viss (avsedd, tänkt) helhet; vad som återstår att ytterligare göra l. leverera l. betala o. d., resterande del av ngt; ofta i sg. best.: det resterande, återstoden, det övriga; i fråga om en grupp av individer l. enheter: de övriga l. andra; i vissa fall utan bestämd avgränsning från l. Sedan han fått åka med en bekant ett par kilometer, fick han gå resten av vägen. När läraren kom in i skolsalen, hade endast hälften av pojkarna hunnit in; resten befann sig ännu ute på skolgården. Vtaf huilken summe han dhå strax betalede 250 gÿllen, och resten, som war 300 gÿllen, skulle han a

[nn]

o 64 haff

[ue]

betaledt. 2SthmTb. 5: 190 1576; jfr a. Vil j giöra i narr af mig, så vil jag icke läsa mehra, låt Jörgen Hanskemakare läsa Resten. JAGERSTRÖM Holberg Westph. 29 (1737). Jag vill citera .. några små profsentencer (ur brevet) hvaraf du kan dömma om resten. KELLGREN (SVS) 6: 91 (1779). Av denna mängd (kalcium) kommer endast 10 g på de mjuka delarna, resten finns i skelettet. BOLIN VFöda 91 (1983). Att du.. sa han. Men resten svalåe han. FOGELSTRÖM Natt 156 (1955). – särsk. a) vad som återstår att ytterligare leverera l. fullgöra l. betala l. redovisa l. som resterar av ngt som ngn är skyldig att leverera l. utföra l. botala resp. redovisa; i slit om sådant som är obetalt osv. efter betalningstermmens osv. utgång, särsk. om (del av) skatt som icke betalts vid uppbördsterminens utgång; pänningsumma l. leverans l. redovisning som man är l. blivit efter med; ofta liktydigt med dels: brist (i leverans l. redovisning o. d.), dels: skuld (i sht skatteskuld). G1R 18: 159 (1546). Fogden bör årligen .. upsättia en rest-längd på hvad som kan innestå (av utskylder) som .. sedan hvar och en, som för någon rest upförd är blifvit hördt, af Tings-rätten verificeras. PH 1: 669 (1727). Ofta kommer man för en liten Rest i Arrest. SCHERPING Cober 2: 428 (1737). Ansvaret för .. resters indrifning.. åligger kronofogden. SFS 1908, nr 63 s. 4. Därs. 1936, s. 197. jfr KRONO-, TIONDE-, UPPBÖRDS-REST. – särsk. i vissa uttr. α) komma l. bli l. vara l. stå på (ngn gg i, förr äv. till) rest o. d., bli resp. vara efter med betalningen l. redovisningen av ngt komma resp. stå i skuld för (en viss del av) ngt, komma resp. stå på restlängd; särsk. i fråga om skatt hyra, föreningsavgift o. d. komma på rest med betalningen, skatten, hyran. 3 års skatt gierder .., som.. pär monssonn för åhy stodh thill rest medh. UpplDomb. 2: 48 (1579). För thetta Cronofogden N. N. hwilken sedan han på Leigde inkommit at förklara och giöra redo och räkning för thet han til Kongl. May:t och Cronan kommit til Rest och korta är af Slotz Cantzliet.. arresterat.. worden. SCHMEDEMAN Just. 1097 (1687). Att Fogden och Shrifvarne i Ångermanland, voro på stor rest med Krono-utlagorne. HALLENBERG Hist. 2: 517 (1790). De till förbundsstyrelsen inkomna rapporterna visa att ett stort antal medlemmar (i fackföreningen) städse stå på rest. SkomFackT 1889, jull s. 4. Bergmans hade bliqit i rest på ett par månaders hyra. HOLMSTRÖM Kråksl. 177 (1926). β) (†) ngt är l. står till rest, ngt är ännu obetalt l. icke redovisat; rest är l. finnes in(ne) hos ngn l. är hos ngn l. ngn har rest inne, ngn resterar med ngt. Icke är heller någet rest (av skattesmöret) in hoss bönderne. TEITT Klag. 137 (1556). Szå är och någitt rästh hoss någre, som haffwe hafftt högz:te Kong:e M:ttz godz händemillan, till att köpe klädhe och annedt till hans nådz behoff. HH XIII. 1: 103 (1563). The 10 daler som stode til räst på gården. BtSödKultH 12: 4 (1590). Noch bekienner kendrich Salthon sig haffua inne gamaltt Rest. VRP 1614, s. 274. Hvadh restett anlanger., som ännu inne hoss almogen och andre finnes kan, skall med flijtt uthfordres. OxBr. 9: 39 (1626). At mycket af Kongl. Maj:ts och Cronones gäld ifrån gamla tider intil1680 inelusive, wid senaste Riksdagen ännu war til rest och obetalt. HC11H 14: 213 1693. γ) (†) föra l. skriva ngn på l. till rest, sätta rest på ngn, skriva ngt till rest o. d., uppföra ngt ss. rest resp. ngn på restlängd; äv. med attributiv bestämning som anger restbeloppets storlek. Ändock.. (fogdarna) mycket skrifwa till rest. STIERNMAN Riksd. 518 (1602). Vår fogde.. hafver sat en stoor rest på oss fattige prestmän här i sunnerbo. OxBr. 12: 173 1615. (Ståthållaren) skall .., medan skatten påhiudes, ransaka alles deres wdckor, som till Räst skrefne äre. LReg. 137 (1620). Efter de wore förde på stoor rest. RARP 4: 402 (1650). JÄRTA Kopparb. 72 (1823). δ) (†) övergående i bet.: fordran; särsk. i uttr. ngt står ngn till rest, ngn har ngt kvar att fordra; jfr b. Att hustru Clara och Niels Biug, haffue.. sin fulle summe som them på samma hws till rest stodh, vpburet och annammet. 3SthmTb. 2: 22 1596. (Sv.) Jag har ännu en rest hos honom af etc. (Fr.) Il me doit encore tant. NORDFORSS 1805. ε) bildl. α') (†) skuld o. d. Avarest är en Gud til finna, / Såsom Tu min Fader, äst? / Then ther millioners rest / Låter nådig tilgift vinna. KOLMODIN Dufv. 238 1734. β') (numera bl. tillf.) l. uttr. komma l. vara l. stå på rest o. d., komma resp. stå i skuld, bli resp. vara efter med ngt. Ibland osz är ingen som betahlar Gudh thet som hans Lagh vthaff osz medh rätta fordrar hwar medh wij altijdh stå på rest och tilbaka. SYLVIUS Mornay 501 (1674). Innan året går ner bör man uppgöra sina räkningar; och jag finner dervid att jag efter vanligheten är på rest hos dig i brefväg. TEGNÉR (WB) 7: 324 (1832). KrigVT 1902, s. 89 (: komma på rest). b) om innestående del av lön l. ngt som ingår i ngns löneförmåner, särsk. av en soldats sold; ngns lönefordran; numera bl. tillf., i anv. med direkt anslutning till huvudbet.; förr äv. utan bestämning som anger att det är fråga om lön; förr äv. i uttr. ngt står ngn till rest, ngn har ngt (kvar) att fordra av sin lön. BtFinlH 4: 415 (1570). Thet honom (som icke fått ut full roddarlön) stod til rest lop til 2 marc pngr. BtSödKultH 12: 11 (1591). Krijgzfocket hafwer stora rester, och äre, förty the intet betalte blifwa mycket malcontente. GUSTAF II ADOLF 117 (1615). BRENNER Dikt. 2: 129 (1723). c) (i fackkretsar, vard.) del av examenskurs vari en tentand vid tentamen visat otillfredsställande kunskaper o. som han för att bli godkänd skall läsa in bättre o. på nytt tentera på; särsk. i uttr. få rest. ÖSTERGREN (1936). IllSvOrdb. 1955. d) (i sht i tyskpåvärkat spr.) i uttr. utan rest, helt o. hållet, fullständigt, restlöst. RUTSTRÖM 1 2SAH 7: 26 1813. Hvad vi vunnit (i den moderna kulturutvecklingem) kan så där tämligen utan rest återföras på synpunkten af medvetandets och hela förnimmelsekraftens .. stegring. NORSTRÖM NMänn. 53 (1906). Boken.. föll utan rest in i stämningen. JOHANSON RecBakt. 52 1928. e) (†) i uttr. ngt stär ngn till rest (jfr a ), i allmännare anv.: ngt återstår för n gn (att göra). Eet weet Jagh änn som migh står till Resth, / Jagh måtte Köpa migh en Ståtelig hesth. ASCHANEUS HwsRegl. 13 (1614). f) (ngt vard.) i sg. best., med en allmännare, till innebörden jämförelsevis vag bet.: allt vad som i övrigt (i den föreliggande situationen) kan komma i fråga l. behövas vid som händer l. hände i övrigt l. därefter, allt det övriga l. andra, allt annat; särsk. i uttr. göra resten, göra vad som ytterligare behöves för att fullborda l. förstöra ngt o. d.; jfr 4. Huvudsaken var att han fått sin vilja igenom,; med resten fick det sen gå som det ville. Herren måste gå in och skrifva ett bref till denna Jungfrun.., och lät mig sedan bestyra om resten. Missförståndet 75 (1740). Jag var händelsevis inne på Dagblads-kontoret när eder betjent inlemnade en friare-annons i hvilken jag genast igenkände stilen; resten kan m gissa. MCRAMÆR 1845 hos SCHÖLDSTRÖM Skämt. 80. Goterna härjade ock Olympia. Stora jordbävningar gjorde resten. HEDÉN 3: 125 (1912). Det är bäst att sköta sitt arbete och strunta i resten. JOHNSSON Essad Härligh. 121 1930. – särsk. α) (†) i uttr. för hela resten, med avseende på resten, i övrigt; jfr 4 a. Älskar du mig – då är jag glad och har nog hvad det vidkommer och skall sköta mig för hela resten sjelf, lustig och nöjd och flitig. ALMQVIST Går an 134 1839. β) (†) ensamt, i mer l. mindre klart adverbiell anv.: för övrigt i övrigt; (under) resten av tiden; för resten (se 4 a). (Jag önskar få veta) huru ded nu bliffuer om mitt ämbette, och ähr migh rästen lika, till hvilket H. K. Maij:t täckes migh att bruka, antingen slått eller land. OxBr. 3: 70 (1623). Rita, läs Pope och roa Dig resten. AEHRENSVÄRD 1764 hos CAEHRENSVÄRD Brev 1: VII. 3) (†) i vissa mera självständiga, bildl. anv.; jfr 2 a . a) i uttr. giva ngn sin rest l. resten, med person. l. saksubj.: ge ngn hans beskärda del l. vad han förtjänt l. tål l. ordentligt på huden, ge ngn nådestöten, göra slut l. "ta kål" l. "ta knäcken" på ngn; få l. bekomma sin rest l. resten, få sin beskärda del l. vad man förtjänt l. behöver l. tål l. ordentligt på huden l. sitt straff, "få knäcken", få nådestöten, bli dödad o. d. Sedan han den samma (dvs. fienden) hade giffvidh sin rest på huffudh.., bleff han sielf sedan.. skutin i benan. HH 20: 365 ( c. 1640). Tjufvarna .. sittia.. nu.. i bamhusset till ate få deras rest. EKEBLAD Bref 1: 223 (1653; rättat efter hskr.). Jag skulle nu (vid duellen) ad min bärnhyterska tapperhet tilsammans fatta, och honom resten gifva, eller bereda mig til döden. HUMBLA Lander. 136 (1740). Han bäfvade af ångest och fmktan deröfver, at han nu mera skulle vara min .fånge, och så väl som sma fiender bekomma resten. DeFoë RobCr. 87 (1752). Hon har tagit sin tillflykt till böcker, och jag fruktar att de skola gifva henne resten. FAHLCRANTZ Lessing Gal. 18 (1821). LINDFORS (1824) . b) om ngt som ngn får i utbyte för ngt l. som är resultatet av l. tacken för ngt l. dyl.? (Är det rätt handlat av dem som varins trott gott om o. gett de högsta ämbeten) Att de flendtliga ok lijka goda båda, / Skulll lämna honom så anständig' Tiänsters Räst? BÖRK Darius 832 (1688). 4) i det adverbiella uttr. för resten (ofta hopskrivet till förresten).

[REST.sbst1 4.a]

a) betecknande att en viss utsaga har avseende på den övriga delen av ngt l. det övriga (i motsats till ngt som nämnts förut l. till ngt underförstått): i övrigt, för övrigt; jfr 2 f. KELLGREN (SVS) 4: 217 (1781). Af Ordföranden föreslogs, att.. Öfveråringar skude inväljas med olika rösträttighet... Derpå talades.. om den väckta frågan att införa instrumentalmusik på Gymnasium. Detta uppskjöts emellertid äfven och för resten diskuterades mycket.. om den slapphet, hvartill Gymnasium .. förfalht. ÅbSvUndH 34: 81 (1846). Stor var eljest icke hopen, / Honom (dvs. Munter) följde i det sista, / Två soldater gräfde gropen, / Fyra stodo vid hans kista; / Men till heders seln för resten, / Utom generaln och presten, / Tre korpraler pengar värde / Och furiren jag – den fjerde. RUNEBERG 5: 62 (1857). Gör som jag säger och håll snattran på dig för resten. LIEBERATH FriluftP 95 1921; jfr b. b) betecknande att en viss utsaga berör ngt som tidigare icke varit på tal l. belyser ngt från en ny synpunkt l. tar hänsyn till förut icke framlagda omständigheter o. d.; ofta med mer l. mindre försvagad bet., använt väsentligen blott för att med ngt förut nämnt knyta samman en ny utsaga som utgör ett (stundom i tämligen ovidkommande) tillägg o. komplement i l. en förklaring l. invändning, särsk. ngt som man i det föreliggande sammanhanget (plötsligt, gm associationer l. dyl.) kommit att tänka på: för övrigt; vad det beträffar; för den delen; stundom närmande sig dels bet.: dessutom, till på köpet, dels bet.: dock, emellertid. Nå, hvad jag sagt för resten, / Det kan jag säga om – för dig. LEOPOLD 1: 302 (1808, 1814). "Altså lefver skolmästarens Martha ännu?" frågade han bäfvande. "Jo, jo men! och en satans tös är hon för resten:" CEDERSCHIÖLD Richl 1: 123 (1876). För resten förstår jag rakt inte huru vi kommo in på det här kuriösa ämnet. HEDENSTIERNA FruW 57 (1890). De äldre herrarne damerna med för resten, utfyllde ibland aftontimmarne med ett litet kortparti. SDS 1899 nr 415, s. 2. De borde för rästen icke tala om grymhet, de sora själfva kände stridens och täflans och dödandets njutning. FORSSLUND Djur 22 (1900). Prat! Det tror jag inte, men hvad gjorde det för restem PT 1908, nr 183 A, s. 3. Jag har aldrig kunnat lära mig orden (till sången) riktigt och för resten har jag ju ingen sångröst. JOHNSON Kommentar 7 (1929). (2 a)