© Svenska Akademien. SAOB spalt: R1617; tryckår: 1958
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
REVA re³va², v.⁴ -ade (DALMAN 46 (1765: refvar, pr. sg.) osv.) ((†) pr. sg. pass. -es RAJALIN Skiepzb. 238 1730; p. pf. refd JGOXENSTIERNA 2: 284 (1795, 1806; i vers)). vbalsbst. -ANDE, -NING.
[jfr d. rebe, reve, nor. reve, isl. rifa samt lt. reffen, holl. reven, t. reffen, reefen, eng. reef; avledn. av REV sbst.⁸,]
[REVA.v4 0]
sjöt. taga in (ett l. flera) rev (se REV, sbst.⁸) i (segel), minska ytan hos (segel) gm att sammanveckla l. hoprulla ett l. flera rev; ofta dels i uttr. reva segel, dels abs.; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. ROSENFELDT Vitt. 181 (1672, 1686: låta segel refva). At refva Förmärs-seglet. VetAH 1780, s. 104. Slupen .. går med refvadt bomsegel. RUNEBERG 4: 179 (1833). Refva aldrig ett nytt segel förr än det förut blifvit väl sträckt och sedan vått, ty annars får det en buk, som är nästan omöjlig att borttaga. OXENSTIERNA Vanderdecken 23 (1865). Rev-ning av storseglet sker vid mindre och medelstora båtar vanligen medelst "rullrev". IdrBibl. 12: 47 (1919). HASSLÖF SvVästkustf. 99 (1949; abs.). jfr DUBBEL-, UPP-REVA o. ENKEL-, O-REVAD samt PATENT-REVNING. – särsk.
[REVA.v4 .a]
a) i ordspr. Bättre att refva segel, innan skutan går i sank. GRANLUND Ordspr. (c. 1880).
[REVA.v4 .b]
b) i utvidgad anv.
[REVA.v4 .b.α]
α)
[jfr motsv. anv. av sv. dial. reva]
(utom i vissa trakter bl. mera tillf.) i fråga om vinge till vindmotor l. väderkvarn o. d.: rulla ihop den på vingen uppspända segelduken l. avlägsna l. vrida i vingen ingående trä- l. plåtskivor o. d. för minskning av vindfånget hos vingen; äv. tr., med avs. på vinge till vindmotor osv.; jfr REV sbst.⁸ b slutet. (Vind- motorns) vingar .. kunna genom en häfstång helt och hållet refvas. JUHLIN-DANNFELT 431 1886.
[REVA.v4 .b.β]
β) med avs. på stång (på mast): fira ned till (ungefär) hälften av dess längd för att minska vindfånget l. för passage under bro o. d.; ofta i uttr. rena stänger. RAMSTEN 35 (1866). 2SvUppslB 23: 1256 1952.
[REVA.v4 .b.γ]
γ) i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet., i uttr. renad märssegelskultje, äldre benämning på kultje av sådan styrka att alla segel över märsseglen böra vara bärgade o. märsseglen revade; jfr ENKEL-REVAD slutet samt BOTTEN-REVA slutet, DUBBEL-REVA slutet. KrigVAH 1808, s. 184. 2NF 15: 225 1911.
[REVA.v4 .c]
c) mer l. mindre bildl. (jfr b; särsk. i uttr. reva (sina) segel l. seglen, särsk. övergående i bet.: bli mera återhållsam, uppträda mera återhållsamt; jfr REV sbst.⁸ a slutet. Jag skulle tro, att (de cyniska) efteraparna. . (av Kellgrens frivola poesi) kommit Kellgren att refva sina segel. SYLWAN Kellgren 67 1912. SPÅNGBERG BanbrHövd. 288 (1939: reva seglen). De företag som red ut stormen, hade fört en försiktig seglats och revat segel i tid. DE GEER Bergsl. 65 (1951). särsk
[REVA.v4 .c.α]
α) (vard., mera tillf.) med avs. på kjol: lyfta upp.WALLENBERG (SVS) 1: 169 (1771). Regnet hällde ned... Damerna hade revat kjolarna, och visade allehanda slags besynnerliga smalben. DIDRING Malm 1: 258 (1914).
[REVA.v4 .c.β]
β) (tillf.) med avs. på högfärd: minska l. undertrycka. Lik alla andra, för hastigt befordrade pojkar, måste han tidigt lära sig refva sin högfärd. SPARRE Sjökad. 508 1850.
Särsk. förb.
REVA IN ¹⁰ ⁴. (numera bl. tillf.) reva (segel); äv. bildl. (jfr reva, v.⁴ c). (Sv.) Refva in seglen, (lat.) Vela contrahere. SAHLSTEDT (1773).
Litet förstämd refvade sergeanten in sitt samtals poetiska segel. ALMQVIST Går an 149 (1839).
REVA NEDER () med avs. på segel: reva. CYGNÆUS 7: 266 1832.
REVA UPP ¹⁰ ⁴. (tillf.) särsk. bildl.: draga l. hissa upp (ngt). (Han) drog ut några stämmor, refvade upp svarta byxorna för att komma åt pedalen och satte i gång. STRINDBERG Skärk. 25 1888.
Ssgr (sjöt.; jfr rev, sbst.⁸ ssgr):
REVNINGS-ANORDNING ~⁰²⁰. jfr anordning 1 a . AUERBACH 1913.
REVNINGS-METOD, sbst.² (sbst.¹ se sp. 1616). jfr metod 1. KrigVAH 1858, s. 67.
REVNINGS-MÄRSFALL. (-märse-) () förom märsrån uppgående tåg varmed rån kunde bringas att rotera vid rullrevning o. som var fäst vid den kätting, som löpte kring den rörliga rån; jfr rev-kardel. FRICK o. TROLLE 164 1872.
REVNINGS-SÄTT, sbst.² (sbst.¹ se sp. 1616), n. jfr -metod. KrigVAH 1858, s. 66.
Avledn.
REVARE sbst.² m.
[jfr eng. reefer]
() sjöt. om sjöman som revar segel. BJÖRKMAN 1889.