REVA re³va², v.⁴ -ade (DALMAN 46 (1765: refvar, pr. sg.) osv.) ((†) pr. sg. pass. -es RAJALIN Skiepzb. 238 1730; p. pf. refd JGOXENSTIERNA 2: 284 (1795, 1806; i vers)). vbalsbst. -ANDE, -NING. [jfr d. rebe, reve, nor. reve, isl. rifa samt lt. reffen, holl. reven, t. reffen, reefen, eng. reef; avledn. av REV sbst.⁸,]
[REVA.v4 0]
sjöt. taga in (ett l. flera) rev (se REV, sbst.⁸) i (segel), minska ytan hos (segel) gm att sammanveckla l. hoprulla ett l. flera rev; ofta dels i uttr. reva segel, dels abs.; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. ROSENFELDT Vitt. 181 (
1672,
1686:
låta segel refva).
At refva Förmärs-seglet. VetAH 1780,
s. 104.
Slupen .. går med refvadt bomsegel. RUNEBERG 4: 179 (
1833).
Refva aldrig ett nytt segel förr än det förut blifvit väl sträckt och sedan vått, ty annars får det en buk, som är nästan omöjlig att borttaga. OXENSTIERNA Vanderdecken 23 (
1865).
Rev-ning av storseglet sker vid mindre och medelstora båtar vanligen medelst "rullrev". IdrBibl. 12: 47 (
1919).
HASSLÖF SvVästkustf. 99 (
1949;
abs.). jfr
DUBBEL-,
UPP-REVA o.
ENKEL-,
O-REVAD samt
PATENT-REVNING. – särsk.
[REVA.v4 .a]
a) i ordspr. Bättre att refva segel, innan skutan går i sank. GRANLUND Ordspr. (c.
1880).
[REVA.v4 .b]
b) i utvidgad anv. [REVA.v4 .b.α]
α) [jfr motsv. anv. av sv. dial. reva]
(utom i vissa trakter bl. mera tillf.) i fråga om vinge till vindmotor l. väderkvarn o. d.: rulla ihop den på vingen uppspända segelduken l. avlägsna l. vrida i vingen ingående trä- l. plåtskivor o. d. för minskning av vindfånget hos vingen; äv. tr., med avs. på vinge till vindmotor osv.; jfr REV sbst.⁸ b slutet. (Vind- motorns) vingar .. kunna genom en häfstång helt och hållet refvas. JUHLIN-DANNFELT 431 1886. [REVA.v4 .b.β]
β) med avs. på stång (på mast): fira ned till (ungefär) hälften av dess längd för att minska vindfånget l. för passage under bro o. d.; ofta i uttr. rena stänger. RAMSTEN 35 (
1866).
2SvUppslB 23: 1256 1952.
[REVA.v4 .b.γ]
γ) i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet., i uttr. renad märssegelskultje, äldre benämning på kultje av sådan styrka att alla segel över märsseglen böra vara bärgade o. märsseglen revade; jfr
ENKEL-REVAD slutet samt
BOTTEN-REVA slutet,
DUBBEL-REVA slutet.
KrigVAH 1808, s.
184.
2NF 15: 225 1911.
[REVA.v4 .c]
c) mer l. mindre bildl. (jfr
b; särsk. i uttr.
reva (sina) segel l.
seglen, särsk. övergående i bet.: bli mera återhållsam, uppträda mera återhållsamt; jfr
REV sbst.⁸
a slutet.
Jag skulle tro, att (de cyniska) efteraparna. . (av Kellgrens frivola poesi) kommit Kellgren att refva sina segel. SYLWAN Kellgren 67 1912. SPÅNGBERG BanbrHövd. 288 (
1939:
reva seglen).
De företag som red ut stormen, hade fört en försiktig seglats och revat segel i tid. DE GEER Bergsl. 65 (
1951). särsk
[REVA.v4 .c.α]
α) (
vard.,
mera tillf.)
med avs. på kjol: lyfta upp.WALLENBERG (SVS) 1: 169 (
1771).
Regnet hällde ned... Damerna hade revat kjolarna, och visade allehanda slags besynnerliga smalben. DIDRING Malm 1: 258 (
1914).
[REVA.v4 .c.β]
β) (
tillf.)
med avs. på högfärd: minska l. undertrycka. Lik alla andra, för hastigt befordrade pojkar, måste han tidigt lära sig refva sin högfärd. SPARRE Sjökad. 508 1850.
Särsk. förb. –
REVA IN ¹⁰ ⁴. (numera bl. tillf.)
reva (segel); äv. bildl. (jfr reva, v.⁴ c). (Sv.) Refva in seglen, (lat.) Vela contrahere. SAHLSTEDT (
1773).
Litet förstämd refvade sergeanten in sitt samtals poetiska segel. ALMQVIST Går an 149 (
1839).
–
REVA NEDER (
†)
med avs. på segel: reva. CYGNÆUS 7: 266 1832.
–
REVA UPP ¹⁰ ⁴. (tillf.) särsk.
bildl.: draga l. hissa upp (ngt). (Han) drog ut några stämmor, refvade upp svarta byxorna för att komma åt pedalen och satte i gång. STRINDBERG Skärk. 25 1888.
Ssgr (sjöt.; jfr rev, sbst.⁸
ssgr): –
REVNINGS-ANORDNING ~⁰²⁰. jfr anordning 1 a . AUERBACH 1913.
–
REVNINGS-METOD,
sbst.² (sbst.¹ se sp. 1616). jfr metod 1. KrigVAH 1858,
s. 67.
–
REVNINGS-MÄRSFALL.
(-märse-) (
†)
förom märsrån uppgående tåg varmed rån kunde bringas att rotera vid rullrevning o. som var fäst vid den kätting, som löpte kring den rörliga rån; jfr rev-kardel. FRICK o. TROLLE 164 1872.
–
REVNINGS-SÄTT,
sbst.² (sbst.¹ se sp. 1616), n. jfr -metod. KrigVAH 1858,
s. 66.
Avledn. –
REVARE sbst.² m. [jfr eng. reefer]
(
†)
sjöt. om sjöman som revar segel. BJÖRKMAN 1889.