RETA re³ta², v.¹ -ade (RA I. 1: 455 (1546: retede p. pf pl.), UrkFinlÖ I. 1: 110 (1597: reetadhe, ipf) osv.) ((†) pr. sg. -er OPETRI 1: 17 1526, BORG Luther 1: 254 1753; imper. sg. reet LPETRI Sir. 31: 31 1561; ipf. reete HH 20: 60 (c. 1580); reette, Apj. 17: 8 (NT 1526: vyreette), BtÅboH I. 8: 116 1636; rette AOXENSTIERNA 1: 246 (c. 1634) FRÖDING ESkr. 1: 84 (c. 1885; ss. rimord); sup. reett (-dt) Jer. 50: 24 (Bib. 1541), BtFinlH 4: 167 1563; reet 5Mos. 32: 21 (Bib. 1541), KOF 1: 246 1575; rett NH XXXIII. 1: 269 1563, TRUDEEN Vitt. 169 1702; p. pf. ret (reet, reth) G1R 28: 73 1558 UrkFinlO I. 1: 36 (c. 1600); reett (-dt) FALCK Und. 167 b 1558 SCHRODERUS Os. 1: 172 1635; rett PJGOTHUS Savonarola SyndSp. F 7 a 1593, CELSIUS G 1 2: 120 (1753)); o. RETAS re³tas², v. dep. -ades. vbalsbst. -AN († FRESE VerldslD 40 (1716, 1726)), -ANDE, -ELSE (se d. o.), -NING (se d. o.); -ARE (se avledn.). ( ret- (-ee-, -th-) 1526 osv. rett- 1690. -a 1526 osv. -a6, dep. 1665 osv.) I) tr.; med person. o. saksubj. 1) i sht fysiol. fysiologiskt påvärka (ett organ l. organsysten l. en organdel l. organism o. d.) så att en viss värksamhet l. aktivitet l. reaktion av organet osv. utlöses l. organet osv. stimuleras till ökad värksamhet; i vissa fall utan bestämd avgränsning från 2 l. 3. Somliga Jordgummor, så snart the kallas till en hafwande Qwinna, .. rijfwa och reta med Fingren. . den indra Moder-Mund. HOORN Jordg. 1: 97 (1697). En köttspira ryckes när dess nerv blir retad. VetAH 1753, s. 94. Då blad-dynan hos Mimosa retas, utvidgas dess öfre del hastigt. BotN 1877, s. 108. Hygiea 1921, s. 807. jfr NERV-RETANDE samt O-, ÖVER-RETAD. – särsk. a) i uttr. reta till ngt l. att göra ngt; jfr 2 a o. 8. Salt retar till törst. På thet Naturen förmedelst en lindrig (kropps-)rörelse må blij någorlunda retat, the samblade Excrementer .. från sigh drifwa. HIÄRNE Suurbr. 41 (1679). Genom bakteriernas gifter retas benmärgen till livligere verksamhet. LINDBOM Blodsj. 292 (1937). – jfr SVETT-RETANDE. b) om påvärkan på ett organ l. en vävnad o. d., åstadkommen medelst ngt som intages (särsk. för att stimulera magens l. tarmarnas slemhinnor) l. som anbringas på huden o. dyl. l. gm medicinsk kur; företrädesvis (o. numera nästan bl., med.) i p. pr., särsk. i uttr. retande medel; jfr c. Lijwet war altijdh förstoppat, och sällan sig sielf, uthan rettande saker lättade TRANÆUS Medewij 42 (1690). Retande lavementer. VeckoskrLäk. 3: 101 (1782). Rädisor laktuk, som reta en slappare mage. ADLERBETH HorSat. 89 1814; jfr 3 a. Vid kronisk lunginflammation användes sammandragande och retande medel, såsom alun, kopparvitrioi och lapis. LUNDBERG HusdjSj. 339 (1868). jfr HUD-RETANDE. c) (numera bl. tillf.) om påvärkan av stimulantia: stimulera; jfr 3. (Destillerade) drycker .. förorsaka .. et retande, som uphetsar blodet. LBÄ 11– 13: 135 (1798). Opium, bolmört och andra .. retande ämnen. AFZELIUS Sag. X. 2: 152 (1866). d) (†) oeg., i fråga om påvärkan på död materia; jfr 5 b. Ljusets phenomen, electriciteten, är det retande ämnet i den yttre verlden. EHRENHEIM Phys. 1: 263 1822. 2) fysiologiskt påvärka organ l. organism l. kroppsvävnad o. d. så att en olustbetonad, irriterande förnimmelse (särsk. en stickande förnimmelse l. en förnimmelse av sveda l. klåda l. hetta) därigm utlöses l. så att organet osv. på ngt sätt skadas (särsk. inflammeras l. frätes sönder på ytan), irritera; med obj. betecknande organ osv. l. person (med tanke på visst organ osv.); äv. opers.; jfr 1. Ylle kan hos känsliga personer reta huden. Det nya munvattnet retade munnens slemhinnor. Det retade och stack i halsen. Ammoniak har en retanhe lukt. CollMedP 11/10 (1704). Barnet var dödt .. och födslen var svullen och retat. HOORN Jordg. 2: 212 (1723). Londons dimmor och rökiga atmosfär retade .. hans luft-rör. HELLSTRÖM Kärlek 315 (1942). Bengt .. fick de håriga fröna (av nyponen) i munnen, de retade och kittlade honom i halsen. EDQVIST Dtusik 69 1946. jfr NERV-, NÄS-RETANDE. – särsk. a) i uttr. reta till ngt; jfr 1 a o. 8. Reta till nys- ning, hosta, tårar. BERZELIUS Kemi 4: 424 (1827). Luften fylles av kolångor, som reta ögonen till tårar. DAHLIN BrännBreddgr. 109 (1926). Amylalkohol har en obehaglig, till hosta retande lukt. SMITH OrgKemi 57 (1938). jfr HOST-, NYS-, TÅR-RETANDE. b) om (strids)gas; särsk. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. BAUER SvArmHäls. 160 (1924). Vissa stridagaser, s. k. retande stridsgaser verka tåralstrande, åstadkomma häftiga nysningar och hosta eller framkalla kräkningar. FörslGasI 1926, s. 10. c) i uttr. retande hosta; ofta oeg., om rethosta. PH 12: 413 (1782). Det var i början av Roberts tredje vinter i .. (staden) som sjukdomen ansatte honom .., han fick en retande och ihållande hosta. MOBERG Nybygg. 463 (1956). 3) (utom i a, b o. c numera knappast br.) med obj. betecknande sinnesorgan l. sinne l. kroppsdel som är l. betraktas ss. säte för visst sinne l. betecknande person (med tanke på visst sinnesorgan osv.): (mer l. mindre rent fysiologiskt) påvärka (ngt l. ngn) så att därigm en lustbetonad l. stimulerande förnimmelse utlöses l. upphetsning l. exaltation l. dyl. framkallas, stimulera, ägga; upphetsa; i abs. anv. utan bestämd avgränsning från 5 l. 7 i motsv. anv.; jfr äv. l. Lars Snickare haf(ve)r .. af sitt egne onda kiötz reetande inlagdt sigh medh en pijga. VDAkt. 1674, nr 205; jfr 7, 8. Morerne träda skarpa örter i näsan på dem som blifva vanmägtige, genom hvilkas starka lukt de blifva retade, att de komma till sina krafter igen. WESTERDAHL Häls. 124 (1768). Flere slags löfträn .. stodoi den ögat retande oordningen. FISCHERSTRÖM Mäl. 42 1785; jfr 7. FERSEN HistSkr. 1: 152 ( c. 1790). – särsk. a) (fullt br., i sht i vitter stil) om stimulerande påvärkan på ngns smakorgan,; särsk. i p. pr. i mer. l. mindre adjekrivisk anv.: tilltalande för ngns smak, aptitretande, aptitlig, frestande o. d.; jfr 7 d. Skinkan på bordet / Svept uti blommor som reta vår smak. BELLMAN (BellmS) 1: 55 (c. 1770 1790). I salen der det retande frukostbordet väntade. BLANCHE Tafl. 1: 191 (1856). (Jag) kände min gom retas vid tanken på den efterlängtade smörgåsen. LAGERGREN Minn. 6: 166 (1927). b) (fullt br., i sht i vitter stil) i uttr. reta ngns nerver l. rela nerverna o. d., kittla l. uppjaga ngns nerver, försätta ngn i (angenäm) spänning o. d. På Circus Maximus fortforo kappränningarna, och i Colossenm retade blodiga djurfäktningar folkets nerver. BILDT Ital. 62 (1896). WoH 1904. jfr NERV-BETANDE. c) med avs. på ngns håg l. sinne o. d.; äv. övergående i bet.: tjusa, fresta, locka; särsk. i uttr. reta till ngt (jfr 8; utom i ssgn SINNES-RETANDE numera bl. ngn gg, arkaiserande. AOXENSTIERNA 1: 248 (c. 1634).(I kyrkan) Ther hon i många åhr har dygd och seder lärdt, / Som rette Eder håg. RUNIUS (SVS) 1: 114 (1705). Han .. / .. som andras sinne retar, / Til at gie godh Kiärlek fart. Därs. 2: 196 ( c. 1712). WACHTMEISTER Tur. 6 (1876, 1885). An mera lockande än bilderna i dina bägare retar dessa nakna flickor våra sinnen. Waltari Turms 75 1956. jfr SINNES-RETANDE. 4) med obj. betecknande en förnimmelse l. ett tillstånd l. en handling som utlöses l. framkallas l. ytterligare stimuleras gm ngt. a) med obj. betecknande förnimmelse l. tillstånd o. d. hos ngn: väcka, stimulera; uppägga; göra starkare l. intensivare, stegra, jaga upp o. d.

[RETA I.4.a.α]

α) med obj. betecknande törst, aptit, begär, lust, nyfikenhet o. d. Salt sill retar törsten. PALMCHRON Sundhsp. 233 (1642). Bränvin börje vi med, så retas lusten at äta. NICANDER CSann. 140 (1767). Det falska och skenfagra goda .. är alt sådant, som vid första påseendet .. retar begäret. BERGKLINT MSam. 1: 24 (1781). En så besynnerlig egensinnighet retar just min nyfikenhet. ENVALLSSON OförtMöt. 33 (1786). Paulus Ægineta tilllåter bruket af sirap, peppar och negligor i sås, för att reta matlusten och matsmältningen. Hygiea 1841, s. 510; jfr b samt 1 b. (Buljong) retar . . aptiten. BOLIN VFöda 241 (1933). jfr APTIT-RETANDE samt ORETAD. β) i numera obr. anv., med obj. betecknande t. ex. ärelystnad, fåfänga, uppmärksamhet, avsky, vrede. Den sturska boof, som .. / Mäd orätt, Otroo, Synd, ock Wålld, din (dvs. Jesu) Wreede reetat. COLUMBUS BiblW B 1 b (1674). Brott, som Himlens afsky reta. LIDNER (SVS) 2: 319 (1784). Reta uppmärksamheten. LEOPOLD 5: 160 (C. 1820). Pimentelli, hvilken önskade undvika Stockholm och den mot honom deretädes allmänt retade oviljan. FRYXELL Ber. 10: 178 1842. särsk. i uttr. ngns högmod l. lärgirighet retas att göra ngt l. till ngt, ngn får l. har på grund av sitt högmod osv. lust att göra ngt l. till ngt; jfr 8. PhysSH 69 1776. Innan jag skildes ifrån Jedo, retades mit högmod .. at veta Kejsarens namn. THUNBERG Resa 3: 234 (1794). Hans lärgirighet ömsom förnöjdes och retades till nya kunskaper. NORDIN i 2SAH3 133 1802. b) (†) med obj. betecknande handling l. skeende o. d.: framkalla, väcka; utlösa; locka till. Thetta clisteret giorde ganska mycket till saken: ty thet retade värkarna. jfr HOORN Jordg. 2: 99 (1723). Tusende naturens och samhällets under, för hvilka vanan gjort den uppväxte likgiltig, träffa dbt späda, oförsökta sinnet i hela nyhetens kraft och reta dess undersöikning. GEIJER I. 5: 35 (1810). Det högljudda loford .. (som M. G. De la Gardie) som Mecenat erhöll af de vittra och lärda, torde hafva retat mångas tadel. FRANZÉN Minnest. 2: 166 (1823). ATTERBOM 1851 i 3SAH XXXVIII. 2: 51. 5) (†) försätta (ngn) i ett mer l. mindre upphetsat l. uppjagat sinnestillstånd l. (ngt) i (livligare) rörelse o. d.; äv. närmande sig 6; jfr 3.

[RETA I.5.a]

a) om upphetsande l. urpäggande av en folkmassa o. d.; äv. med bibet. av: göra upprorisk l. fientligt stämd; äv. med prep ..bestämning som anger resultatet. Nils Dacke .. upvecte och reete bönderne med sig emot k

[onung]

G

[ustaff]

NH 20: 60 ( c. 1580). Berr Iacob .. förmärckte thetta theras påfund wara listeligen vpspunnit, til at ther igenom reeta ooh göra wårt Folck vproriske. WIDEKINDI KrigH 220 (1671). CELSIUS G 1 1: Föret. 7 (1746). WIESELGREN SvSkL 4: 56 (1847). b) med avs. på död materia l. viss företeelse (t. ex. vatten, storm, eld): sätta (ngt) i rörelse l. livlig(are) värksamhet, uppröra; göra kraftigare l. intensivare o. d.; jfr 1 d. Vid mindre stilla väder (skulle) det uprörde och retade vatnet sjelf både tvätta och öfverskölja (vävarna). VetAH 1748, s. 55. Att stilla de vågor I (dvs. vindgudanaa) retat! ADLERBETH Æn. 6 (1804). Som en stor, en lysande vådeld än mera retas af en liten mild vattenstråle, alldeles så verkade fröken Amandas ankomst. ALMQVIST DrJ 69 1834. särsk. med nära anslutning till 1. Om man icke tager (medevivatten) tilfyllest, röres och retes wäl Wätskorna i Lijfwet, men icke vthföras, så at thet offta blijr wärre än bättre. HIÄRNE Suurbr. 45 (1679). 6) uppväcka en mer l. mindre stark olustbetonad känsla (irritation, förargelse, vrede) hos (ngn), irritera l. förarga l. förtörna (ngn), göra (ngn) ond l. förtretad; äv. med obj. betecknande ngns sinne o. d.; äv. abs.; jfr 5. Icke låta reta sig av småsaker. Kol. 3: 21 (NT 1526). Giff .. (den berusade) icke ond ord, och reet honom icke medh genswar. LPETRI Sir. 31: 31 (1561). Gör mig intet ond på dig, säger jag, och reta mig intet mera. ENVALLSSON Hofsl. 11 1786; jfr c. Tvång retar ädelt sinne. TEGNÉR (WB) 5: 18 (1825). Vad du är tyst i dag, sade Viola med en stött ton, som retade Tage. BOYE Ast. 121 (1931). Han tyckte sig lurad och det retade honom. HEDBERG VKind. 287 (1954). (Sten) ägde en särdeles förmåga att reta lärarna. SIWERTZ Pagoden 107 (1954). – jfr AN-, STORM-RETA samt LÄTT-RETAD. – särsk. a) i vissa stående uttr.

[RETA I.6.a.α]

α) (vard., numera br tillf.) ngt retar ngn, så han kan äta glas, ngt gör ngn mycket förtretad. GRANLUND Ordspr. (c. 1880). β) (vard.) ngn l. ngt kan reta en sten, kan reta vem som helst, är mycket retsam(†); jfr b . Sådant (dvs. att man beskyllt mig för att vara oduglig) kan nu onekligen reta, som man säger, en sten. Polyfem V. 19: 3 1812. ÖSTERGREN 1936. b) med bestämning som angor resultatet; jfr 8.

[RETA I.6.b.α]

α) i uttr. reta ngn lill ngt. α') (numera bl. ngt arkaiserande) reta ngn till vrede, göra ngn vred, väcka ngns vrede o. d. Ef 6: 4 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). (Morerna) spottade mig i ansigtet, för at reta mig til vrede. ÖDMANN MPark 116 (1800). IllSvOrdb. 1955. β') (numera bl. tillf.) förmå ngn till ngt gm att reta honom. UrkFinlL I. 1: 110 (1597). GUSTAF II ADOLF 69 (c. 1620). Reta n(å)g(o)n till stt förgå sig. SUNDÉN 1888. β) (vard.) i uttr. reta ngt på ngn l. sig, reta ngn så att han resp. bli så uppretad att man utsättes för l. får l. drar över sig ngt o. d.; särsk. i uttr. reta gallfeber på ngn, se GALL- FEBER 2. BLANCHE TolK 22 (1850: gal)feber). Reta inte slag på sig, gubben! ÖSTERLING Galsworthy Brod. 312 1918. γ) (numera bl. tillf.) i uttr. reta ngt på sig l. reta sig ngt på halsen, gm att reta ngn dra ngt över sig; jfr . Gif (Gud) at jag .., / På helgelsen arbetar, / Och med tin' dommars dierfwa dom / Tin dom ey på mig retar. RUNIUS (SVS) 1: 111 ( c. 1710). Tsaren .. hnde ingen anledning att .. reta sig Sveriges fiendskap på halsen. SvH 3: 238 1903. δ) (vard.) i uttr. reta livet av l. ur ngn; eg.: reta ngn så att han dör därav; höggradigt reta ngn; stundom att uppfatta ss. särsk. förb., med betonat adv. ÅKERHIELM Hvidehus 39 (1899). ÖSTERGREN 1936. ε) (numera bl. tillf.) i förb. med riktningsadverbial, i uttr. som beteckna att ngn sätter upp ngn mot sig l. nga o. d.; jfr c. Reta menniskor i harnesk emot hvarandra. HFORSIUS 1757 i Bt- HforsH 2: 125. Reta menniskor i håret på hvarandra. WINGÅRD Minn. 1: 13 1846. – särsk. α') (†) reta sig l. ngn ngn på halsen l. över huvud l. ngn på ryggtavlan på sig, dra över sig resp. ngn ngn (ss. fiende) gm att reta honom, skaffa sig osv. ngn ss. fiende l. sätta upp ngn mot ngn, stämma ngn fientligt mot sig osv.; jfr 8 a. (E. XIV) hafver .. medh .. oförnufftige bref, schrifvelser och handlinger rethet och upvecht riket fiere fiender på halsen. RA I. 2: 266 1568. (Det) vore .. till att befruckte, att vi .. (gm bryt- ning med Polen) rete oss flere ovänner öfver hufvudh, riked i så måtto till förderf och undergång. Därs. 3: 446 (1594). Det må vara en galgfogel, sora med våld vil reta folk på ryggtaflan på sig. KNÖPPEL Blindeb. 36 (1746). β') (†) ngn kan reta (en) sten l. stockar och stenar på sig, ngn kan reta vem som helst mot sig l. få vem som helst att bli förtretad. WESTE 1807. Han kan reta sten på sig, (dvs.) är mycket retsam. DALIN (1855). Han .. kan reta stockar och stenar på sig. GRANLUND Ordspr. (c. 1880). c) företa sig ngt med (ngn), särsk. säga ngt till (ngn), i syfte att reta honom (särsk. på skämt l. kiv), retas l. kivas med (ngn); jfr b . Reta inte djuren! Kom med, så ska vi gå in och reta honom, det är det roligaste jag har här ute. STRINDBERG RödaR 36 (1879). Man kan reta en from hund, tills också han bites. GRANLUND Ordspr. (c. 1880). GUSTAF-JANSON GodVänn. 261 1955. d) i pass., närminde sig intr. bet.; i uttr. retas av, äv. över ngt, bli irriterad av l. förargad l. förtretad över l. förargas över ngt; jfr III (Lekmännen på kyrkomötet) retas .. af hånande och utmanande ord från somliga prester. KyrkohÅ 1941, s. 191 (1868). Först retades jag över .. hans förmåga stt dupera sina medmänniskor. WALFRIDSSON Luff. 63 1933. – särsk. (†) l. uttr. retas emot ngt, bli irriterad av l. känna avsky inför ngt l. dyl. Flickan emot spindeln retas, / Svimmar för ett diktadt gift. STENHAMMAR 224 (c. 1795- i dikten "Spindeln och Poeten"). e) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.:irriterad, förargad, förtretad, förtörnad, uppretad, ond, arg, vredgad, vred; äv. om sinnesstämning, lynne o. d. Han blir lätt retad. Svara i retad ton. I retad sinnesstämning. EHRENADLER Tel. 1: 669 (1723). Til caracteren from och god, / Var han (dvs. Dumbom) ej snar at blifva retad. KELLGREN (SVS) 2: 324 (1790). Vid retadt lynne. CYGNÆUS 6: 157 1861. I dag är han retad som en fångad katt. STRINDBERG TrOtr. 2: 62 (1890). Man kan inte låta bli att känna sig retad över sådant (dvs. sber att måttlighetssuparen skall anses sämre ån absolutisten). UngKraft. 1907, 8. 57. – särsk. (mera tillf.) i uttr. retad mot ngn, förargad l. ond på ngn. LAGERLÖF Troll 2: 56 (1921). f) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som väcker ngns vrede l. förargelse, irriterande; förarglig, retsam. Retande eller förolämpande ordasätt. 1SAH 1: 35 1786. UrKorrCronaolm 176 (1864). En retande lojhet. ÖSTERGREN 5: 696 1936. 7) (utom i a numera mindre br.) med avs. på person (l. djur): påvärka nghs sinnen (l. visst sinne) på ett sådant sätt att därigm hos (honom) utlöses en lustbetonad, stimulerande känsla, väcka behag hos (ngn), (upp)ägga l. locka l. fresta (ngn); vara tilltalande för (ngn), tjusa (ngn); i äldre ex. ofta utan klar avgränsning o. svårt att skilja från 8; jfr äv. 3. Dåren må retas af Dräggen och lefva af äckel och plågor! THORILD (SVS) 1: 19 (1781). (Illustrationens uppgift är bl. a.) Att "reta" läsaren med varans skönhet, elegans, läckerhet etc. HandInd. 239 1926. – särsk. a) om en påvärkan som (ngt hos) en person utövar på en annan gm ett tilltalande yttre, skönhet, behagfullhet, charm o. d.; särsk. om dylik påvärkan av mer l. mindre klart sexuell karaktär; förr äv. (med klart sexuell innebörd): väcka sinnlig åtrå hos (ngn), sexuellt upphetsa (ngn); ofta (o. numera nästan bl., fullt br.) i p. pr. i mer l. mindre rent adjektivisk anv. (jfr c, d): lockand e, äggand e, frestande; attraktiv, tilldragande; i sht förr äv. allmännare, närmande sig bet.: förtjusande o. d. När mig förnuft och blygd / Andtlig twang til återfärden, / Från de ögon och den dygd, / Som kan reta hela werlden. RUNIUS (SVS) 2: 252 ( c. 1710). Dina purpur läppar äro så retande. EURÉN Kotzebue Cora 50 1794. Heiwa-Dansen .. bestod blott uti kåta rörelser och retande ställningar. LANDELL Bligh 117 (1795). Ett Fruntimmer i negligée retar oss mer, in i galla-kläder. ELGSTRÖM Frunt. 23 (1809). En tjuguårig retande blondin med fylliga rosenkinder och höghvälfd barua. BLANCHE Våln. 297 (1847). KRUSENSTJERNA Pahlen 4: 15 (1933). b) (†) med subj. betecknande lusta o. d. Jag mins, när vi vår Hiordar bette, / Där Enighet i lugne vikar ror, / och Nöjet i de låga Hyddor bor; / Där menlös lusta Diuren rette. FRESE VerldslD 122 (1726). NOHRBORG 223 (c. 1765). c) (†) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. (jfr a, d), om trakt l. naturföremål o. d.: som gör ett angenämt intryck på ngn, som hänför l. tjusar l. dyl., tjusinde, hänförande, intagande, naturskön, vacker o. d. Intet var mera retande för ögat, än det sista passet öfver Turväsi i Töfsala skären. HA 9: 63 (1759). Thusis ligger i en täck retande nejd af Domleschgerdalen. KULLBERG Bref 1: 175 (1844). d) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk, allmännare anv. (jfr a, c): som har en stimulerande värkan, frestande, äggande, lockande; som ger en angenäm spänning; förr äv.: intagande, tjusande, angenäm, behaglig; pikant; jer 8 c slutet. SERENIUS Ff 1 a (1734). Det är sant, at här ej finnes den retande skrifart, som eljest nu så allmänt eftersökes. LSALVIUS 1760 hos POLHEM Test. 1Föret. 2.h .. Retande äfventyr OSCAR 1 Straff 33 (1840). Retande mandolintoner NYBLOM Bild. 53 (1864). Ett samqväm, som började så tidigt på morgonen, var någonting ovanligt och retande. RYDBERG Ath. 199 (1876; uppl. 1859, 1866: pikant). I.. (palatsets) pelarhallar, retande kiosker och otaliga praktgemak. LINDBERG Hârûn 88 (1900). 8) (†) allmännare: påvärka (ngn) på ett sådant sätt att hans lust att handla l. bete sig på ett visst sätt väckes l. stimuleras, locka l. fresta l. ägga l. sporra l. hetsa l. förleda l. uppmuntra l. mana l. förmå (ngn till ngt l. att göra ngt); särsk. i uttr. reta ngn till ngt l. att göra ngt; jfr 1 a, 2 a, 3 c, 4 a slutet, 6 b , 7. PJGOTHUS Savonarola Syndsp. F 7 a (1593). Affalne personer, såm den enfallige till alt ondt reethe och upweckie. RA I. 4: 696 1598. I Holland, Seland, Frijszland .. (osv.) är .. en .. stoor hoop, af them som äro på Påwens och Konungens sijdha j Hispanien, hwilke och reeta och vpäggia the Påweske Förstarna til krijgh emoot före:de Landzändar. BUREUS Warn. D 3 a (1604). Mineralwatnet, som ofwanbemält är, genom sine Dunsters opstigande til Hufwudet reetar en grufweligen til middags Sömpn. HIÄRNE Suurbr. 105 1680; jfr d. Många många ting från dygd ehr vilja reta. KOLMODIN QvSp. 1: 20 (1732). Finnes fullmächtig hafva retadt, eller förledt någon til oskiälig rättegång, .. böte (osv.). RB 15: 14 (Lay 1734). Då torde också våre handlande kunna så väl aflöna sitt sjöfolk, .. at sjö-folket mindre måga retas at stanna utomlands. SCHÖNBERG SvarVetA 79 (1764). Af Dorset, Buckingham och Morton retad, / Han (dvs. greve Henrik) anspråk gör på kronan här i England. HAGBERG Shaksp. 5: 271 (1848). WIRSÉN i 3SAH 7: 132 1892. jfr AN-RETA samt SKRATT-RETANDE o. ORETAD. – särsk. a) i uttr. reta ngn ngn över huvudet, dra ngnöver ngn; jfr 6 b . Posten 1769, s. 414. b) locka (fisk) med bete; jfr LOCKA v.² ². LIND (1749;under anangeln). c) med saksubj.: utöva dragningskraft på; (ngn), draga l. locka l. fresta (ngn); äv. i uttr. ngn retas till ngt, ngn drages l. förmås till ngt. (Vissa) Menniskior reetas och dragas til sanningen, icke vthaff rättwijsones förswar, vthan vthaff lust och begäreise til Penningar, Mutor och Gåffuor. SCHRODERUS Waldt 2, (1616). Fornforskningen, hjeltebanan hoppet att blifva Hinduernes räddare, retade mig lika mycket. PALMBLAD Nov. 3: 19 (1820, 1841). WENNERBERG 4: 91 1885. – särsk. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som utövar (stor) dragningskraft på ngn, lockande, frestande, tilldragande; äv. med indirekt personobj.; jfr 7 d. HH XXXII. 1: 226 (1776). Ethundade riksdaler .. en summa som torde icke vara något retande uthyte för det lugn, som jag upofrar. ANNERSTEDT UUH Bih. 5: 155 (i handl. fr. 1784). Den Latinska Lectionen, som ju blir ledig efter Mobeck, är mig ej synnerligen retande. LIDMAN Blodsarv 203 (i handl. fr. 1820). OSCAR II 2: 102 (1861, 1887). d) med saksubj.: påvärka (ngn) på ett sådant sätt att ett visst tillstånd åstadkommes l. att ngt (t. ex. fördndran l. uppmärksamhet) väckes hos honom. G1R om. 11: 15 (NT 1526). Et mig särdels nu till stor förundran retar. RUNIUS (SVS) 1: 171 (1705). (Hon) yttrade .. till sin dotter som genom det föregående blifvit retad till uppmärksamhet, följande märkvärdiga ord (osv.). ALMQVIST Törnr. 1: 4 (1839). FRANZÉN Pred. 5: 219 (1845). 9) (†) i uttr. reta en häst med spor- rarna, ägga en häst gm att sporra honom, sporra en häst. SCHRODERUS Comenius 451 (1639). II) refl. 1) (†) i uttr. tanken retar sig, tankevärksamheten stimuleras, tankarna väckas l. dyl. Det är under nattens skuggor som tankan retar sig. LYBECKER Young 91 (1795). 2) om person: bli irriterad l. förargad l. förtretad l. förtörnad l. vred, förarga sig; utom mera tillf. bl. i uttr. reta sig på ngn, reta sig på l. över l. åt ngt, irriteras av ngn l. ngt l. bli förargad l. förtretad osv. på ngn resp. över ngt. ALGEIJER 1841 i Solnedg. 1: 50. Jag kan verkligen inte låta bli att reta mig åt hennes .. konster. WAHLENBERG Vakt 45 (1890). Hon retade sig ständigt på sin bror. KRUSENSTJERNA Fatt. 2: 147 (1936). Landsortsbon brukar reta sig över Stockholmarens för hans öron försmädliga sätt att uttala ä som e. Västerb. 1941 s. 132. Han skulle inte bli upprörd, han skulle inte reta sig. HEDBERG Blomb. 339 1953. 3) (tillf.) om person, i uttr. reta sig med ngn, reta ngn så att man stöter sig l. blir osams med honon). Marta kände att hon retat sig med honom. Strax efteråt blev hon rädd. LO-JOHANSSON Kungsg. 531 1935. III) dep.; jfr I 6 d.

[RETA III.1]

1) företa sig ngt med ngn, särsk. säga ngt till ngt, i syfte att reta honom (särsk. på skämt l. kiv), kivas; jfr GNABBAS, TETAS; särsk. i uttr. retas med (förr äv. vid) ngn. Låt bli att retas med hunden! GRUBB 864 (1665: wedh). HAGBERG Shaksp. 1: 157 (1847). Du retas alltid med honom och det smärtar honom visst mer än du anar. HEIDENSTAM End. 246 (1889). Någon gång hände det att Bengt retades och drog henne i det tjocka nackhåret. EDQVIST Musik 93 (1946). – särsk. a) i oråspr. o. ordspråksliknande talesätt. Man får intet reetas wedh paddan. GRUBB 565 (1665). När Fåret reetas wedh Vlfwen, så står pältzen i wåda. DENS. 594. Ondt reetas wedh Käringen. DENS. 615. Reetas intet wedh dhen mächtiga. DENS. 729. b) (†) i uttr. ngra retas i luven på varandra, ngra retas l. kivas så att de fara l. äro i luven på varandra l. dyl. (Kvinnorna trätte) Och gubbarna retades i lufven på hvarann. STRINDBERG Skärk. 161 (1888). 2) (vard. l. skämts., mera tillf.) oeg. l. bildl., l. uttr. relas med ngt, ss. beteckning för att ngd företar sig ngt med ngt: bråka l. krångla med ngt l. dyl. Klang! ryck din korkskruf blank och hvass, / Retas med korken och bjud mig att dricka. BELLMAN 1: 233 (1787). När vi så sutto där en dag och dobblade och retades med den spruckna galeonslyktan, som .. (vi skulle rita av), kom (osv.). HEIDENSTAM Karol. 1: 12 (1897). HALLSTRÖM Than. 41 (1900; med avs. på lejon). särsk. (†) i uttr. reta emot sig ngns vrede, dra över sig ngns vrede. SCHRODERUS Os. III. 1: 321 (1635). När man reether twåå til hopa och gör osämio emellom andra. OPETRI 1: 17 (1526). ROMAN Holbg 32 (1746). MEURMAN 1847. NORDENFLYCHT QT 1745, s. 146. EKBLAD177 1764.