© Svenska Akademien. SAOB spalt: R1773; tryckår: 1958
(Observera att webbversionen av SAOB på http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 11/9 2014). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningsformer av uppslagsorden.)
RIDÅ ridå⁴, r. l. m.; best. -n, stundom -en; pl. -er. (förr äv. rideau)
[ av fr. rideau, ä. fr. ridel,till rideler, bilda små fåror l. veck, besläktat med rider, fåra, vecka, o. ride, fåra, veck; av omtvistat ursprung]
[RIDÅ 1]
1) () mil. om sammanhängande, långsluttande höjdsträckning l. rad av mindre höjder bakom vilken (vilka) man vid strid kan taga betäckning; äv. om skyddsgrav. En Tropp kan .. med gevären .. sänkte marchera betäckt af en Rideau eller små högder. KrigsmSH 1798, s. 9. Ekbohrn (1904; äv. om skyddsgrav).
[RIDÅ 2]
2) (numera föga br.) stycke tyg o. d. upphängt för att dölja l. skydda ngt l. draperat för att tjäna ss. prydnad; förhänge; jfr FÖRLÅT (En) dubbel Cathedre är stäld, under en Rideau af en formerad sammanhäftad Purpur-mantel. WALLQUIST Ecclsaml. 58: 162 (1791). Draga ridå för en tafla. MEURMAN 1847.
[RIDÅ 3]
3) anordning bestående av ett (ofta konstnärligt dekorerat) draperi o. d. som med hjälp av en mekanism kan från sidan dragas fram l. uppifrån släppas ned (i ä. tid äv. från en plats under golvet rullas upp) framför scenen i teaterlokal o. d. för att före o. efter skådespel o. i mellanakterna dölja scenen för åskådarna; äv. om liknande anordning bestående av två skiljbara, åt sidorna rörliga draperier l. ett på en ram fäst stycke (målad) väv o. d.; jfr FÖR-HÄNGE b, FÖRLÅT; äv. om liknande anordning (av brandsäkert material) avsedd att vid eldfara avstänga scenen från salongen; äv. mer l. mindre bildl. Ridån går upp l. ned. Ridån faller. Fälla ridån. Bakom ridån, äv. bildl.: (in) i teatervärlden. GT 1787, nr 71, s. 2. Så gick ridån upp för andra akten. HEDBERG SvOperasång. 66 (1885). Men Kellgren nöjde sig inte med intrycket från åskådareplatsen; Clewberg förde honom äfven bakom ridån. SYLWAN Kellgren 23 (1912). 2NF 28: 586 1918. – jfr JÄRN-RIDÅ. – särsk.
[RIDÅ 3.a]
a) i uttr. för l. inför öppen ridå,äv. bildl.: i allas åsyn, inför offentligheten; för fälld ridå, äv. bildl.: inom sig själv, i hemlighet. Naturligtvis sitter hon inte .. (hos sko- makarn, och tar mått inför öppen ridå. CARLSSON Stockh. 108 (1915). BERGMAN TrAllt 46 (1931: för fälld ridå; bildl.).
[RIDÅ 3.b]
b) i utvidgad anv.: ridåfall. Tegn ér erinrar om regissören, som .. avbryter spelet och begär ridå. BÖÖK Tegnér 1: 459 (1917).
[RIDÅ 3.c]
c) i bildl. uttr. som ange att ett händelseförlopp l. en skildring o. d. börjar l. slutar. (Författaren till Kritiska brev rörande C. G. af Leopolds samlade skrifter) går nu att för oss uppdraga ridåen till Tragedien Oden. Phosph. 1811 s. 45. Man ser (efter profeternas tid).. rideauen falla på en gång öfver Judafolkets hela andliga lif. AGARDH Thskr. 1: 142 (1855). AHNLUND i 3SAH LIV. 1: 11 (1943; i bild).
[RIDÅ 4]
4) i utvidgad anv., om anordning som gm konstruktion l. rörelsesätt påminner om ridå (i bet. 3).
[RIDÅ 4.a]
a) (tillf.) tekn. om dammlucka konstruerad av parallella, vågräta, mot varandra ledande trälameller som gm hiss kan lyftas o. rullas samman. TT 1900, Byggn. s. 114.
[RIDÅ 4.b]
b) fotogr. i slutare: med springa försedd o. delvis på en vals upprullad skärm av tyg l. dyl. som i viloläge utestänger ljus från filmen men som vid sin gm en fjäderanordning åstadkomna hastiga rörelse låter springan passera förbi filmen, varvid ljus insläppos o. plåten exponeras. ROOSVAL David RådgFotogr. 30 (1894).
[RIDÅ 5]
5) i bildl. anv. av (2 o.) 3, om ngt som bildar l. tänkes ss. en (tunn) mellanvägg l. slöja l. hindrande zon o. dyl. o. som döljer ngt l. hindrar utsikt l. framkomst l. tillträde o. d. AdP 1789, s. 506. (Kärleken) Rifver med segrande hand svarta ridåen i tu (som döljer livet efter döden). STAGNELIUS (SVS) 2: 56 (c. 1820). Höga rör-växter (bil- dade) en tät grön ridå. BREMER GVerld. 4: 147 (1861). Det tyska artilleriet (hade) lagt en ridå av järn och eld över vägen. KNÖPPEL Barb. 187 (1916). Störtregnets vita ridå. AGRELL Tolstoj Kar. 2: 517 (1925). (S. k. antenn-)minor kunna bilda en mycket effektiv ridå mot ubåtar. SvFl. 1940, s. 27. jfr MOLN-, RÖK-RIDÅ.
Ssgr (i allm. till 3):
RIDÅ-DRAGARE teat. person med uppgift att under teaterföreställning i de rätta ögonblicken draga ridån för l. från scenöppningen. SJÖDIN StHjärt. 98 (1911).
RIDÅ-DÖRR. dörr, ofta av vikbar konstruktion, som icke är upphängd med gångjärn utan skjutes l. rullas undan i höjd- l. sidled. UPMARK Möbl. 74 (1913).
RIDÅ-FALL. ridås fällande l. fördragande för scenöppningen; i sht om ridås fällande osv. efter sista akten; äv. bildl. Tre inropningar efter sista ridåfallet är på en köpenhamnsscen mycket. GHT 1897, nr 266, s. 2. Han var den avhållne komikern även efter sista ridåfallet (dvs. döden). SIWERTZ Pagoden 219 1954.
RIDÅ-FORMIG. särsk. med. om injicierad vätska: solfjäderformigt utbredd i ett plan. LbKir. 1: 473 1920.
RIDÅ-HISS. teat. hiss med vilken ridå manövreras. BUERGEL GOODWIN HHögh. 119 1925.
RIDÅ-HISSARE. teat. jfr -hiss o. -dragare. SJÖDIN StHjärt. 97 (1911).
RIDÅ-HÅL, n. hål i ridå, genom vilket man från scenen obemärkt kan studera salongen. Ett öga kikade stundom bakom ridåhålet. HANSSON SlättbH 136 (c. 1885).
RIDÅ-KARL. (numera bl. tillf.) == -hissare. Dagen 1897, nr 38, s. 2.
(4 b) RIDÅ-SLUTARE, r. l. m. fotogr. slutare med ridå. ROOSVAL Schmidt 75 1896.
RIDÅ-TAVLA. () hisstavla. SD(L) 1902, nr 572, s. 2. Därs. 1905, nr 101 s. 7.
Ssg:
ridåtavel-ställning. () ställning för hisstavla. SD(L) 1905, nr 101, s. 7. Olympiad. 1912, Red. 133 1913.
RIDÅ-UPPGÅNG ~⁰². BERGMAN Patr. 7 (1928).
RIDÅ-VALV. framför scen: valv vars öppning tillslutes av ridå. JOSEPHSON Teaterregie 64 (1892).
RIDÅ-ÖPPNING. SAOL 1900.
[RIDÅ-ÖPPNING.ssg 1]
1) abstr.: ridås fråndragande l. upphissande. HAMMAR 1936.
[RIDÅ-ÖPPNING.ssg 2]
2) konkret: (litet) mellanrum mellan de båda hälfterna av delad, i sidled rörlig ridå. CANNELIN (1921). Framträda i ridåöppningen för att framsäga prologen. ÖSTERGREN 1936.