RINGORM riŋ³~ωr²m, förr äv. RINGEORM, i bet.
1–4 m. l. r., i bet.
5 r. l. m.;
best. -en: pl. -ar. ( ring- 1638 (: Ringormsgrääs) osv. ringe- 1638 (: RingeOrmsgräs)) [RINGORM 1]
1) [jfr t. ringelnatter, eng. ring-snake; ormen har ringliknande teckning på halsen]
(
numera bl. i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
ormen Tropidonotus natrix in., snok; jfr RING-HALS a. LINNÉ Fauna nr 259 (
1746;
från Smål.).
SUNDEVALL Zool. 78 (
1835).
KLINT (
1906).
[RINGORM 2]
2) (
†)
den amerikanska ormen Coluber annulatus Lin. (som har vit rygg med runda svarta fläckar). LINNÉ MusReg. 34 (
1754).
[RINGORM 3]
3) (
†)
ringödla. HARTMAN Naturk. 217 (
1836).
BJÖRKMAN (
1889).
[RINGORM 4]
4) (
numera knappast br.)
fabeldjur som enligt folktron kan bita sig i stjärten o. rulla som ett hjul; lindorm, drake; jfr HJUL-ORM. LING Gylfe 99 (
1814).
Förödelsens hungriga ringorm nu rullar, / än fram än tillbaka, kring dalar och kullar. DENS. As. 435 (
1833).
ÖSTERGREN (
1936). särsk. bildl., om drakslinga på runsten.
CEDMAN Bahusl. 298 (
1746).
[RINGORM 5]
5) [jfr motsv. anv. i y. fsv.; jfr äv. t. ringwurm, eng. ringworm]
== REVORM sbst.²,; dels (veter.) i fråga om djur, dels (numera bl. i folkligt språk i vissa trakter) i fråga om människor. SPEGEL 374 (
1712).
När jag var ung, så hade jag röda fläckar i ansiktet, ringormar, de kallar. FoF 1914,
s. 16 (från skåne). Ringorm är en smittsam hudsjukdom.
Soldlhäst. 1942,
s. 21.
Ssgr: (till
5)
A
(†)
B
(
†):
C
(
†):
D
–
RINGORMS-GIFT,
n. i uttr. frätande ring ormsgift, se fräta, v. 2 a.
–
RINGORMS-GRÄS.
( -orm- 1867. -orma- 1838. -orme- 1685. -orms- 1638 osv.) (
numera bl. i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
benämning på olika växter vilkas (mjölk)saft o. d. använts i folkmedicinen ss. botemedel mot revormar; jfr revorms-gräs; särsk. [RINGORMS-GRÄS.ssg 5.a]
a) växten Eu phorbia holioscopia lin., revormstörel; förr äv. om andra till släktet Euphorbia Lin. hörande arter l. om detta släkte. TILLANDZ E 2 b (
1683).
Thet minsta ringormegrääs. RUDBECK Hortbot. 42 (
1685;
om Euphorbia exigua Lin.).
Ringormegrääs medh runda bladh.. Därs. (om Euphorbia peplus Lin.).
WAHLENBERG FlSv. 301 (
1824;
om släktet).
BOLIN Åkerogräs. 133 (
1926).
[RINGORMS-GRÄS.ssg 5.a.slutet]
särsk. (†) α) i uttr. lilla
ringormsgräs,
Euphorbia helioscopia Lin. FRANCKENIUS Spec. E 4 a (
1638).
SERENIUS Iiii 4 a (
1757). β)
Euphorbia palustris Lin., kärrtörel; särsk. i uttr.
stort ringormsgräs. FRANCKENIUS Spec. C
1 a (
1638).
Dtort ringormegrääs. RUDBECK HortBot. 42 (
1685).
[RINGORMS-GRÄS.ssg 5.b]
b) växten Chelidonium majus Lin., skelört. NYMAN VäxtNatH 1: 294 (
1867;
från Gotl.).
FRIES Ordb. 99 (
c. 1870).
jfr: Sval-ört (Chelidonium majus). .. Ring-årrmä-gras: Gotland. DYBECK Runa 1845,
s. 66.
[RINGORMS-GRÄS.ssg 5.c]
c) (
†)
om växt tillhörande släktet Drosera Lin. NorrlS 1– 6: 90 (
1793;
från Jämtl.).
–
RINGORMS-ROT.
( -orma- 1755–1870. -orms- 1698 (: Ringormsrootz Barck) osv.) [RINGORMS-ROT.ssg 1]
1) [mjölksaften i roten hos Scorzonera humilis har sannol. använts ss. medel mot revormar]
bot. om (rot av) växt tillhörande släktet Scorzonera Lin. l. om detta släkte; särsk. om växten Scorzonera humilis Lin., svinrot, kornfibla; jfr -ört o. orm-rot 1, orme-döda 1, orme-mörda, revorms-rot. LINNÉ Fl. nr 685 (
1755;
anfört ss. skånskt namn på Scorzonera humilis).
LILJA SkånFl. 571 (
1870;
om släktet). särsk. (i vissa trakter, bygdelmålsfärgat) om den ätbara roten av den odlade växten Scorzonera hispanica Lin., svartrot.
2UB 4: 217 (
1899;
från Skåne).
Amn. till l. Förr användes om Scorzonera humilis Lin. ngn gg äv. ordet ringrot (sannol. elliptiskt för ringorms-rot).
NYMAN HbBot. 268 (
1858).
[RINGORMS-ROT.ssg 2]
2) om roten av växten Euphorbia helioscopia Lin.; anträffat bl. ss. förled i ssgr; jfr -gräs a.
–
ringormsrots-bark. (
†)
om barken av roten på Euphurbia helioscopia Lin. ApotT 1698,
s. 19.
–
ringormsrots-skal. (
†)
== -rots-bark. ApoT –
RINGORMS-ÖRT.
( -orma- 1751. -orms- 1885) (
†)
bot. växt tillhörande släktet Scorzonera Lin.; jfr -rot l. [RINGORMS-ÖRT.ssg 2.a]
a) om Scorzonera humins Lin. svinrot, kornfibla. LINNÉ Sk. 153 (
1751).
[RINGORMS-ÖRT.ssg 2.b]
b) om Scorzonera hispanica Lin., svartrot. SCHULTHESS 1885.