RISHALS ri³s~hal²s, r. l. m.; best. -en. [sv. dial (Skåne) rishals. jfr sv. dial. rishängsle (Smål.), rishalster (
HOF DialVg 236 (
1772)) båda med bet.: revbensspjäll. enl.
HEDSTRÖM SydsmålFolkm. 1: 381 (
1932) är förra ssgsleden möjl.
RIS, sbst.¹, med syftning på revbenen resp. halsens kotutskott]
[RISHALS 0]
(i sydligaste Sv.) kok. o. slakt. (kött av) halsstycket på slaktat får l. svin. SAOB G 944 (
1929).
SAOL (
1950).