RIKTNING rik³tniŋ², sbst.² (sbst.¹ se sp. 1928), r. l. f.; best. -en; pl. -ar. ( rigt- 1784–1892. rikt- (rickt-) c. 1740 osv.) 1) (i sht i fackspr.) till RIKTA v.², ¹: handlingen att rikta ngt, riktande; (ut)rätning. RINMAN JärnH 989 (1782). Nåltillverkningen (börjar) med trådens rätande eller rigtning. ENEBERG Karmarsch 2: 674 (1862). Längre stollars nivellering och riktning. JernkA 1871, s. 21. Förtenning och riktning af: 23 st. kokkärl af koppar. TLev. 1910, nr 1. s. 2. TT 1940, Skeppsb. s. 90. – jfr PLÅTRIKTNING. – särsk. a) (numera mindre br.) garv. till RIKTA v.², ¹ a: utsättning. Förbundet 1908, nr 3, s. 8. Fatab. 1935, s. 182 (om ä. förh.). b) (†) boktr. till RIKTA v.², ¹ c: slutning av tryckform; anträffat bl. konkret, om material (slutkilar o. d.) för slutning av tryckform. Täubel Boktr. 1: 89 1823. c) hovsl. till RIKTA v.², 1 d, om hästskos tillpassning efter hästhoven. BERGMAN Hofbesl. 100 (1905). jfr: Vid (häst-)skons pårigtning måste man se till, att ändarne ej tillslås alldeles tätt intill hofven. Dieterichs Hästsk. 213 1833. 2) till RIKTA v.², ², särsk. 2 a: riktande; särsk. om inriktning av skjutvapen. ExFlott. & 49: 10 (c. 1740). Slå hälften af kulorna ned framfor Fienden så är rigtningen god. TÖRNGREN Artill. 2: 122 1795; jfr 3. (De voro) beväpnade med så tunga mousqueter, att dessa vid rigtningen måste läggas på gafflar. EKELUND 1FädH II. 1: 154 (1830). Riktningen kan ske dels på målet (direkt riktning) och dels med tillhjelp af hjelpriktpunkter (indirekt riktning). TINGSTEN FormTakt. 55 (1889). Tuben är försedd med alla de anordningar, som erfordras för riktning och utskjutning av torpeder. VFl. 1934, s. 42. jfr HÖJD-, SID-RIKTNING. 3) i konkretare anv. av 2: tänkt (rak) linje i vilken ngt l. ngts medellinje (längdlinje) sträcker sig l. pekar l. i vilken ngt l. ngn rör sig l. i vilken en kraft värkar l. i l. utefter vilken ngt (t. ex. blick) riktas l. är riktat; linje som kan tänkas dragen (från en viss punkt) i rummet o. som representerar (den tänkta l. möjliga) sträckningen av ngt l. av ngts längdlinje (från den givna punkten) l. som representerar den väg l. bana utefter vilken ngt l. ngn förflyttar (l. tänkes l. kan tänkas komma att förflytta l. ha förflyttat) sig (från den givna punkten) till en annan del av rummet l. utefter vilken en kraft strävar att förflytta ngt mot en viss punkt o. d.; håll (se HÅLL, sbst.¹ VII ¹); stundom: (huvud)väderstreck; äv. abstraktare, om egenskapen (hos ngts sträckning l. ngts l. ngns rörelse o. d.) att vara riktad mot en viss punkt l. del av rummet l. längs en viss (tänkt) linje i rummet; jfr DIREKTION 1, KOSA sbst.², I ¹, KURS 3, LED, sbst.² ². Vara vänd, röra sig, gå i en viss riktning, i riktning söderut, i sydlig riktning, i riktning mot (äv. emot) l. från en viss punkt, stundom äv. i riktning ngt (dvs. i riktning mot ngt). Ligga l. sträcka sig l. köra i riktning åt sydost (äv. i riktning sydost). Floden rinner i riktning från nordväst till sydost. Han vändeoch gick i motsatt riktning. I alla riktningar, åt alla håll. De båda krafterna värka i samma l. motsatt riktning. Ändra riktning. Ta(ga) en ny riktning. BJÖRKEGREN 927 (1784). Om man skjuter med drufhagel med starka laddningar, så spridas de ifrån den gifna riktningen. KrigsmSH 1801, s. 177. Fjordens riktning är nära ost och vest på kompassen. OSCAR II 3: 217 (1849, 1889). DALIN (1855: emot). I anseende till riktningen kan rörelsen vara rät- eller kroklinig. FOCK 1Fys. 26 (1859). HIRN Hearn Exot. 2: 153 (1903; om huvud- väderstreck). De riktningar i vilka vi se de olika himlakropparna. BERGSTRAND Astr. 17 (1925). Vi köra i riktning sydost. GADOLIN Ostalp. 130 (1932). (Han) följde .. Via d'Aquino med ringa lust i riktning station och tågresa tillbaka. JOHNSON MolnMetap. 294 1957; jfr 4 b. jfr AXEL-, BLICK-, BREDD-, FRONT-, GRUND-, HAS-, HUVUD-, HÖJD-, KLOV-, KRAFT-, KURS-, KÖL-, KÖR-, LOD-, LÄNGD-, MARSCH-, MEDEL-, NORD-, OPERATIONS-, ROTATIONS-, RÖRELSE-, SID-, STRYKNINGS-, STRÖM-, SYN-, TVÄR-, TÅG-, UTGÅNGS-, UTVECKLINGS-, UTÅT-, VIND-, VÄXT-RIKTNING m. fl. – särsk. (†) geol. om riktningen av en skiktytas l. gångbildnings o. d. skärning med ett horisontalplan: (bärglagers) strykning. Lagrens rigtning är N. O. och S. V. HISINGER Ant 1: 86 (1819). Därs. 6: 41 1837. – jfr LAGERRIKTNING. 4) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. av (2 o.) 3, om inriktning som en utveckling l. ett skeende l. en värksamhet l. värkan l. strävan l. förmåga l. vilja l. känsla l. tanke l. uttalande l. framställning o. d. har l. får l. som ges åt en utveckling osv., l. om håll (se HÅLL, sbst.¹ VII ¹ c) varåt en utveckling osv. förlöper l. varåt en värksamhet osv. riktas l. är riktad (jfr RIKTA, v.² 2 e – g); stundom: (prägel l. kynne med hänsyn till) inställning (se d. o. 3 b) l. hållning (se d. o. 5 b; äv. i uttr. riktning på ngt, inriktning på ngt. Uttala sig i negativ rikt- ning om ngt. Det framställda förslaget måste betraktas som ett steg i rätt riktning. Den poli- tiska utvecklingen gick i riktning mot allt större demokrati. Dessa förändringar (i fråga om ägande- rätten till jord) hafva gått likasom hand i hand, med en ganska säker riktning på ändamålet. LBÄ 19– 20: 67 (1799). Medeltiden .. var uppenbart en tid af en helt annan riktning .. än den närvarande. TEGNÉR (WB) 3: 160 (1817). Det är af lika vigt för förnuftet att få stål och härdning af viljan, som för viljan att få riktning af förnuftet. CGNORDFORSS i 2SAH 10: 224 (1822). Han skulle då ärfva, menar du? Jag har skaffat mig noggrann underrättelse om hans slägt och hans utsigter i den riktningen. RYDBERG Ath. 278 (1859, 1866; uppl. 1876: åt det hållet); jfr c. (Man) måste .. medge, att riktningen hos Wallin och Runeberg i många af deras egna psalmer är densamma. SÖDERHJELM Runebg 2: 413 1906; jfr b slutet. Eggelsen till kapitalbildning verkar i riktning att öka klyftan mellan kapital och arbete. THYRÉN SvPol. 43 (1911). JOHNSON DrömRosEld 296 (1949). jfr BILDNINGS-, GRUND-, HUVUD-, KONST-, KULTUR-, LIVS-, PRODUKTIONS-, SINNES-, SJÄLS-, SMAK-, STIL-, STUDIE-, TANKE-, TIDS-, UTVECKLINGS-, UTÅT-, VILJE-, ÅSIKTS-, ÄNDAMÅLS-RIKTNING m. fl. – särsk. a) (numera knappast br.) i uttr. rikt- ning till ngt, inriktning på l. mot ngt; äv. i riktning av ngt, i riktning mot ngt. (Sv.) Allt detta har en riktning till etc. .. (Fr.) Toutes ces choses-là ne tendent qu'à etc. NORDFORSS 1805; jfr b. BIBERG 1: 206 (c. 1820). Man ser i detta lagförslag en rigtning ifrån oreda till ordning. SVEDELIUS i 2SAH 46: 270 (1870). De harar, som variera i riktning af öfverensstämmelse med markens .. färg. QUENNERSTEDT KampTillv. 29 (1898). b) (numera bl. mera tillf.) övergående i bet.: syftning l. tendens l. strävan; förr äv. dels i uttr. ha l. få en riktning att göra ngt, ha resp. få en tendens att göra ngt, dels i uttr. ngts riktning är att göra ngt, ngts syfte är att göra ngt. En afhandling hvars riktning är att bevisa etc. NORDFORSS (1805). Hvarje smädeskrift har en riktning att störa den allmänna säkerheten. JÄRTA 1: 73 (1815). Staten (kan) vid nya låns utfärdande alltid vänta sig .. att räntan får alltjemt en rigtning att falla. AGARDH (o. LJUNGBERG) II. 1: 211 1854. (I Stormoguls rike) finner man (inom arkitek- turen) .. förkärlek för ett solidt material och en afgjord riktning mot det monumentala. HAHR ArkitH 170 (1902). (†) Du kunde .. säga mig om jag riktigt uppfattat riktningen af föredraget (av Wieselgren), emedan jag derom fått motsägelse till en viss del. AnderssonBrevväxl. 1: 67 1848. särsk. om tendeas l. strävan l. böjelse hos person; äv.: läggning l. anlag; numera nästan bl. (mera tillf.) i sådana uttr. som ngns riktning på l. mot ngt, ngns läggning l. böjelse för ngt. ATTERBOM SDikt. 2: 169 (1814, 1838). (O. P. Sturzen- Becker) gjorde .. en trenne års curs på Stockholms gymnasium, der han .. endast ådagalade de bästa rigtningar. BL 16: 180 (1849). Du är alldeles utan musikalisk riktning. BÄCKSTRÖM Sång. 99 (1876). Från den franska litteraturen synes .. (Almqvist) ha insupit sina revolutionära rigtningar. LYSANDER Almqvist 282 (1878). Fransmännens öfvervägande riktning på det negativa, deras böjelse att nedrifva och förneka. UVTF 26: 68 1880. c) övergående i bet.: hänseende l. avseende; bl. i förb. med prep. i o. numera bl. med nära anslutning till huvudmomentet, i fråga om håll varåt en värksamhet l. strävan l. förmåga o. d. riktas l. är riktad. Denne man .. (var) en godsint och vänlig natur, men föröfrigt i alla rigtningar inskränkt och prosaisk. ATTERBOM Minn. 569 (1819). Det behöfver icke tilläggas, att det gifves pöbel i mänga riktningar, att det finnes en politisk pöbel, .. en bigott pöbel (osv.). BEMALMSTRÖM 7: 403 (1845). Gustaf (II) Adolf .. upptog .. (i adelsståndet) alle, som utmärkte sig i hvilken riktning som helst. ODHNER Lb. 184 (1869). Den unge hyser i regel ett ängsligt hopp att vara märklig i den ena eller andra riktningen. BERGMAN JoH 7 1926. 5) i konkretare anv. av 4, om uppfattning l. åsikt l. strävan o. dyl. l. komplex av uppfattningar osv. (inom konst l. litteratur l. vetenskap l. politik l. religion o. d.) som omfattas av ett antal i detta hänseende liktänkande personer; strömning, rörelse, "skola"; meningsriktning; ofta konkret, om grupp av personer som gemensamt representera sådan uppfattning l. rörelse o. d.; stundom äv. (i sht ss. senare led i ssgr) om gren (se GREN, sbst.¹ 5) l. område av vetenskap l. studium o. d. Det gifves .. tvenne ganska olika rigtningar i Naturhistorien. AGARDH Bot. 2: Föret. 2 1832; jfr 4. BAUCK 1MusH 141 (1862). Materialismen, panteismen och deismen, se der de trenne riktningar, i hvilka tiden delar sig, när den icke vill stå pa theismens grund. RUNDGREN Minn. 3: 234 (1871, 1889). Representanterna för en med de klart evangeliska intressena sympatiserande riktning imom rådet. HT 1918, s. 93. Mot Temistokles stod också ett inflytelserikt parti, som ville bevara fred och vänskap med Sparta. Denna riktning fick en ledare.. i Cimon. GRIMBERG VärldH 2: 402 1927. jfr: Vi nödgas erkänna, att inom de allra flesta fackriktningar den högre tekniska undervisningen icke följt med industriens växande fordringar. KemT 1909, s. 103. – jfr BILDNINGS-, HUVUD-, KONST-, KULTUR-, LIVS-, MENINGS-, MODE-, MOT-, SMAK-, STIL-, STUDIE-, TANKE-, TIDS-, ÅSIKTS-RIKTNING m. fl. 6) (i fackspr.) till RIKTA v.², ³: handlingen att avpassa ngt så att det får avsedd storlek l. behörig utfornnning o. d.; justering; särsk. (skom. o. skrädd.) motsv. RIKTA, v.² ³ a, b, om tillskärning av (botten)läder l. bak- l. tåkappa o. dyl. l. om (slutgiltig) utformning av rock l. krage o. d.; förr äv. om justering av mynt(plattar) med hänsyn till vikt o. form o. d. Kl. 10 f. m. (begyntes i styckgjutargården) de gjutna sexdalers plåtarnes skrodning och riktning. 2Vitt- AH 23: 203 (1857, 1863; möö'jl. efter handl. fr. 1714). Då nu alla hjulen (i urvärket).. hänga rätt och löpa fritt samt hafva riktiga lufter komma vi till riktningen af ingripningarne. ERICSSON Ur. 85 (1897). Riktning av bakkappor. BLOM Skom. 129 (1955). – särsk. (†) filos: oeg. l. bildl., om egenskapen hos samhällsmedlem(mar) att vara på ett riktigt o. rättsenligt sätt anpassad(e) i förhållande till andra samhällsmedlemmar o. inordnad(e) i samhället ö. d. CLAËSON 1: 115 1857

[efter t. richtheit.]

Ssgr (i allm. till 3):

A

(tillf.) :

– RIKTNING-GIVANDE se B.

B

– RIKTNINGS-ADVERB språkv. jfr -preposition. HAINER TyPrep. 73 1880.

– RIKTNINGS-ANALYS. särsk. geol. o. geogr. om analys av spår av landisens rörelse för rekonstruktion av dess rörelseriktning. Sv Geogr-

Åb. 1956, s. 15.