© Svenska Akademien. SAOB spalt: R1897; tryckår: 1958
(Observera att webbversionen av SAOB på http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 11/9 2014). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningsformer av uppslagsorden.)
RIKSDAG rik⁴s~da¹g l. ⁴⁰, stundom ³~², äv. (vard.) rik⁴sda (WESTE synes ha känt båda accentueringssätten; riks`dag.. (l.) riksidag MOBERG Gr. 121 (1815)), r. l. m. (f. WIESELGREN GDag. 273 (1881, 1901)), förr äv. RIKESDAG, m.; best. -en rik⁴s~ da¹gen l. ⁴⁰⁰ l. ³~²⁰ , äv. (vard.) -dan rik⁴sdan (i vers ⏑[metrisk_makron] . LUCIDOR (SVS) 246 (1672: Rijksdaen, två- stavigt)); pl. -ar ³~²⁰, stundom ⁴~¹⁰ l. ⁴⁰⁰ (G1R 17: 639 1545 osv.) (() -er RA I. 1: 445 1545, Därs. II. 2: 244 (1617)). ( richs- 1617–1660. ricks- (-ckz-) 1617–1809. rigs- (-gz-) 1626–1702. riichzs- 1561. rijcks- (-ckz-) 1610–1745. rijgs- (-gz-) 1532–1686. rijks- (-kz-) 1615–1723. rikes- (rij-) 1541–1593. rikis- (rij-) 1532–1595. riks- (rikz-, rix-) 1544 osv. rycks- 1629. -daen, sg. best. 1672. -dag 1532 osv. -dan (-da'n), sg. best. 1859 osv. -tag 1561)
[jfr d. rigsdag; sannol. (åtminstone i bet. 2) efter t. reichstag; jfr äv. holl. rijksdag; av RIKE o. DAG]
[RIKSDAG 1]
1) () sammankomst av representanter för olika riken l. stater (för överläggningar l. underhandlingar o. d.); jfr DAG I 8. Then rikis dagh vtj Köpenhaffn Hamborgh eller stadhe om Johannis Baptiste nest komandis, tijt wij icke allenast formodhe the Lubske och andre Wendiske stedher vtan och the Hollender fulmectige legater ath komma. G1R 8: 83 (1532). Därs. 135.
[RIKSDAG 2]
2) sammankomst (möte) mellan representanter för ett rikes befolkning för överläggning o. beslut rörande rikets angelägenheter, riksmöte; i fråga om sv. förh. vanl. om sådan sammankomst av representanter för de fyra stånden l. (i fråga om förh. efter 1866) av den folkvalda tvåkammarrepresentationen; äv. (o. numera ofta) om (sammanfattningen av medlemmarna i) folkropresentation (i fråga om nutida förh. företrädesvis i sverige, Danmark o. Finl.); stunom äv. (om ä. förh.) om (sammankomst av) folkförsamling (i sht förr äv. folkförsamling under antiken) l. om sammankomst av stormän i ett rike l. om hovdag l. riksvalnämnd o. d. (som utgjort l. uppfattats ss. mer l. mindre nära motsvarighet till senare tidbrs riksmöten); jfr DAG I 8, HERREDAG, LANTDAG (b). Lagtima, urtima riksdag. Vid (l. på) riksdagen (i Västerås 1527). Under riksdagen. Under pågående riksdag. Sammankalla (förr äv. utropa), öppna, av- sluta, upplösa en riksdag. Hålla (förr äv. för- rätta) riksdag; förr äv. göra riksdag, låta hålla riksdag. (Vara) medlem l. ledamot av riksdagen, av riksdagens första kammare. Inväljas, sitta i riksdagen. Resa till riksdagen, förr äv. komma till riksdags. Riksdagens revisorer, av riksdagen utsedda revsorer med uppgift att granska statsvärkets, riksbankens o. riksgäldskonterets förvaltning, statsrevisorer. Riksdagens värk, sammanfattande benämning på justitie- o. militieombudsmansexpeditionerna, riksbanken, riksgäldskontoret o. riksdagsbiblioteket. Effter Ptolemeus Philomelor then vnge Konungen j Egypten sin första Rikesdagh vthropat hadhe, sende Antiochus Appollonium.. til samma Rikesdagh in vthi Egypten. 2Mack. 4: 21 (Bib. 1541; LUTHER: Reichstag). Såsom vi (dvs. några medlemmar av rådet) och på then sidst holdne riksdegh til Västerås endrechteligen beslutede. RA I. 1: 415 1544. G1R 17: 639 (1545; i tysk-romerska riket). SCHRODERUS Sleid. 56 (1610; om romersk folkförsamling under antiken). Hans Kongl. Maij:tt wil förmoda at Richadagen uthan uppehåld må kunna förrättas. RARP 8: 4 (1660). Därs. (: komma til Richadags). Thorgny Lagmans Tal, hållit på Riksdagen vid Upsala vid 1020. LAGERBRING 1Hist. 1: 24 1769; jfr ALLSHÄRJARTING, TROLLE- WACHTMEISTER Ant. 1: 115 (1808: göra riksdag). Riksdagarne hvilka.. (från slutet av 1200-talet) kallas först rikis Samtalu, Hof, och sedan Herredagar. NORDSTRÖM Samh. 1: 77 (1859). Svenska Folket representeras af Riksdagen, fördelad i två Kamrar. SFS 1866, nr 27, s. 2. Jaka med, som en bonde på riksdagen. GRANLUND Ordspr. (c. 1880). Hurra för riksdan, där gubbarna stå/ och knacka med klubban och hjässorna klå. HEIDENSTAM Folk 11 (1899 1902). SvUppslB 22: 1061 1935. – jfr FYR-STÅNDS-, KRÖNINGS-, MARKNADS-, ORGANISATIONS-, STÅNDS-, TVÅ-KAMMAR-, VAL-RIKSDAG m. fl. – särsk. (vard., mera tillf.) i sg. best., övergående i bet.: riksdagsarbetet. (E.) Brandes (som hösten 1880 invalts i folketinget) håller på med riksdan. STRINDBERG Brev 2: 235 1881.
[RIKSDAG 3]
3) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv., om sammankomst l. representation o. d. som i ngt avseende liknar l. påmnner om en riksdag (i bet. 2; särsk. dels om (sammankomst av) församling (för dryftande av gemensamma angelägenheter o. d.) bestående av representanter från ett helt rike (l. från flera riken) för viss (yrkes)värksamhet l. för (föreningar i) riksförbund (se d. o. 2) o. d. (jfr RIKS-MÖTE 2), dels om sammankomst l. samling av djur (särsk. fåglar) som föra oväsen o. d.; särsk. i uttr. hålla riksdag, Polsk riksdag, se POLSK, adj. i. PHRYGIUS HimLif. 27 (1615). I buskar och i trän sin riksdag svärmen (av tättingar) håller. GFGYLLENBORG Vitt. 2: 53 (1777, 1795). Kommer Du med til riksdagen (dvs. det tyska naturforskarmötet) i Berlin? BERZELIUS Brev 10: 31 (1828). Den "svenska kyrkans riksdagar". BRAG StridKyrk. 10 (1893; om kyrko- möten). Änderna höllo riksdag i de bruna vassarna. HEIDENSTAM Svensk. 1: 300 (1908). Tiggarna höllo riksdag (i Japahan vid ryktet om främlingsbesök) och lärde in talande gester. ROSEN InshAllah 301 (1935). De 5000 medleramarna i Amatörfiskarnas riksförbund hade på söndagen riksdag i Karlstad, dit valda ombud från hela landet hade samlats. DN(B) 1954, nr 140, s. 1. jfr FOLK-, IDROTTS-, JÄRN-, JÄRNKONTORS-, LANTBRUKS-, SJÖFARTS-, SKYTTE-, STUDENT-RIKSDAG m. fl.
Ssgr (till 2):
A
():
RIKSDAG-SLUT se C.
B
():
RIKSDAGA-SKALL om hållande av riksdag (möjl. eg.:trumpetskall vid riksdags öppnande? l. riksdagskäbbel?). Somliga (rykten) bodade Konunga-fall, / Och somliga segrande Ständer, / Somliga Frihet och Riksdaga skall, / Och somliga trälande Länder. DALIN Vitt. II. 4: 4 1732.
C
RIKSDAGS-ADEL (förr) is tåndsriksdag(ar) deltagande adel (se d. o. 2 b), adelsstånd i ståndsriksdag; ngn gg äv. oeg., om frälse o. ofrälse riksdagamän betraktade ss. landets inflytelserikaste samhällsklass. FRYXELL Ber. 13: 35 (1846; om förh. på 1600-talet). TOPELIUS Fält. 5: 8 (1867; oeg.).
RIKSDAGS-ADJUTANT. () om (ngns) biträde l. hantlangare vid värvning av inhängare l. påvärkan av opinionen o. d. vid riksdag. (Draban- ten Silfverhjelm) var baron Erik Wrangels förnämsta riksdags-adjutant, bland det mindre folket af ständer, borgerskap och populace. FERSEN Histskr. 2: 75 (c. 1790).
RIKSDAGS-AFFÄR. (numera bl. mera tillf.) riksdagsangelägenhet, riksdagsgöromål; riksdagssak. RP 15: 364 (1652: R[iks]dagz affaires, pl.). HlSvLittH 3: 300 1956.
RIKSDAGS-AKT, r. l. m.
[RIKSDAGS-AKT.ssg 1]
1) (numera bl. tillf.) vid riksdag före. kommande (högtidlig) akt (se akt, sbst.¹ I 3); jfr -ceremoni. RP 3: 29 (1633; om högtidlighet i riks- salen vid riksdagens öppnande).
[RIKSDAGS-AKT.ssg 2]
2) aktstycke som innehåller (redogörelse för) l. har samband med l. avseende på beslut l. förhandlingar o. d. av riksdag; i sht i pl.; jfr akt, sbst.¹ II (a). KlädkamRSThm 1649 A, nr 52. Svenska riksdagsakter jämte andra handlingar som höra till statsförfattningens historia under tidehvarfvet 15211718. (1887; boktitel).
RIKSDAGS-ALLMOGE ~⁰²⁰. (förr) i ståndsriksdag(ar) deltagande bönder, bonde. stånd i ståndsriksdag. RMBOWALLIUS i 2SAH 22: 244 1844.
RIKSDAGS-ALMANACKA ~¹⁰²⁰. (om ä. förh.) om broschyr uppställd på liknande sätt som en almanacka o. i skämtsam form behandlande personer o. förhållanden o. d. vid en riksdag; jfr -kalender 2. Riksdags-Almanach för Skott-Året~⁰²⁰⁰. DAHLGREN (1840; broschyrtitel).
RIKSDAGS-ANFÖRANDE ~⁰²⁰⁰, n. jfr anförande 2. LJUNGGREN i 2SAH 41: 31 1866.
RIKSDAGS-ANGELÄGENHET ~¹⁰¹⁰² l. ~¹⁰²⁰⁰. jfr angelägenhet ². CRUSENSTOLPE Mor. 6: 453 1844.
RIKSDAGS-ANNALER, pl. (i sht i vitter stil l.skämts.) jfr annaler b. MinnSvNH 6: 169 1855.
RIKSDAGS-ANNOTATION. jfr -anteckning; i sht i pl. Stöver Öfvers. Bih. 227 1824.
RIKSDAGS-ANOR, pl. (mera tillf.) anor (se d. o. 1 a, b, 2) som ngn har (l. haft) i(nom) riksdagen. (Bröderna Palmstierna) hafva ganska märkliga riksdagsanor. CRUSENSTOLPE Ställn. 9: 65 1844.
RIKSDAGS-ANSLAG ~⁰² äv. ~²⁰. jfr anslag 17. LIDFORSS UtrikVyer 38 1900.
RIKSDAGS-ANSTALT ~⁰² äv. ~²⁰ (numera bl. tillf.) i pl.: anstalter (se anstalt
[RIKSDAGS-ANSTALT.ssg 1]
1)
för hållande av riksdag; jfr -förberedelse. MinnSvNH 5: 351 1809.
RIKSDAGS-ANSVAR ~⁰², äv. ~²⁰. (mera tillf.) ansvar(sskyldighet) inför riksdagen. HJÄRNE K12 7 1902.
RIKSDAGS-ANTECKNING ~⁰²⁰. jfr anteckning 1 b; särsk. i pl.: notiser l. dagboksanteckningar o. d. från riksdag. BILLING AntRiksd. 192 (1901).
RIKSDAGS-ARBETE ~⁰²⁰. jfr arbete 5 d, 6. 2BorgP 2: 597 (1723). ODHNER G3 1: 556 1885.
RIKSDAGS-ARKIV, förr äv. -ARCHIVUM . under riksdagens förvaltning stående arkiv (i ä. tid äv. med inbegrepp av riksdagsbibliotek), riksdagens (resp. i ä. tid, rikets ständers) arkiv; i fråga om d. förh. äv. om riksstånds arkiv av riksdagshandlingar o. d. Presteståndets rikedags archivum. SynodA 1: 440 (1764). BtRiksdP 1850–51, IV. 1: nr 6, s. 3. 2NF 38: 2 (1925; i Finl.).
RIKSDAGS-ARVODE ~⁰²⁰. riksdagamannaarvode. HH XXV. 2: 84 1809.
RIKSDAGS-ATMOSFÄR. (mera tillf.) bildl.;jfr atmosfär 5 o. -luft. WIGFORSS Minn. 2: 209 1951.
RIKSDAGS-AVGIFT ~⁰², äv. ~²⁰. (förr) avgift utgående till riksdagamanna. arvode(n); jfr -medel, -pänningar. SynodA 1: 404 1751.
RIKSDAGS-AVSKED.
[jfr t. reichstagsabschied]
() riksdagsbeslut. HH 29: 561 1646.
RIKSDAGS-BANA, r. l. f. jfr bana, sbst.¹ 1 g γ, o. riksdagamanna-bana. FERSEN Histskr. 2: 66 (c. 1790).
RIKSDAGS-BEDRIFT. (numera bl. . mera tillf.) bedrift (se d. o. II 2 b, 3) utförd vid riksdag; äv. ironiskt; förr äv.: (ngns) gärning ss. riksdagaman, riksdagamannagärning (jfr bedrift II 1 b slutet). BESKOW i 2SAH 42: 45 (1867; ironiskt). Själf ansåg .. (Sundberg) nog denna sin verksamhet (ss. talman) såsom sin främeta riksdagsbedrift. BILLING i 3SAH 15: 81 1900.
RIKSDAGS-BEFATTNING. befattning (se d. o. 2 d) inom riksdagen. LEIJONHUFVUD Minnesant. 191 (1838).
RIKSDAGS-BEHANDLA. jfr behandla 5 a o. -behandilng; nästan bl. i pass., särsk. i p. pf. ÖSTERGREN (1936: riksdagsbehandlad). När .. frågorna framdeles skola riksdagsbehandlas. TSvLärov. 1941, s. 290.
RIKSDAGS-BEHANDLING. jfr behandling 2 a. SvFlH 3: 280 1945.
RIKSDAGS-BELÄTE. () om riksdag som är en parodi på l. en vrångbild av vad den borde vara. LAGERBRING SmndrSvH 131 (1775; om riksdagen 1713-14).
RIKSDAGS-BEREDELSE. (numera föga br.) == -förberedelse; anträffat bl. i pl. MALMSTRÖM Hist. 6: 151 (1877). ODHNER G3 1: 542 1885.
RIKSDAGS-BERÄTTELSE.
[RIKSDAGS-BERÄTTELSE.ssg 1]
1) av landshövding l. (chef för) ämbetsvärk l. styrelse l. kommission o. d. (gm K. Maj:t) till riksdagen ingiven berättelse (se d. o. 2
[RIKSDAGS-BERÄTTELSE.ssg 1.b]
b)
rörande ämbetsföivaltning o. d. under den sedan föregående riksdag förflutna tiden; i fråga om nutida förh. företrädesvis om den av K. Maj:t för riksdagen avgivna berättelse vari redogöres för vad som tilldragit sig i rikets styrelse o. d. under det gångna året (l., i ä. tid, sedan föregående riksdag); jfr rikestyrelse-berättelse. 2RARP 11: 186 (1739). Samtel. Herrar Landzhöfdingarnas underdåniga Rikedags-Berättelser. Fennia XVI. 2: 78 (1746). Den utaf hofkanslern, friherre Lagerbjelke med stor skicklighet födattade riksdagsberättelsen 1809). MinnSvNH 6: 68 1854. BtRiksdP 1953, I. 15, BerRikStyr. s. 2.
[RIKSDAGS-BERÄTTELSE.ssg 2]
2) (i sht om ä. förh.) (av riksdagaman författad) berättelse (se d. o. 3 b β) om l. skildring av (förhandlingar vid o. förlopp av) en riksdag. HT 1935, s. 116 (om ä. förh.).
RIKSDAGS-BESLUT. riksdags beslut; dels om beslut utgörande l. innebärande riksdagens avgörande av (l. slutresultatet av dess handläggning av) den l. de frågor som behandlats under riksmötet, dels om riksdags beslut l. ngn enskild av olika behandlade frågor; ofta konkret, särsk. om dokument l. urkund l. tryckt skrift o. d. innehållande sammanfattningen av [file:R1901] riksdagens beslut; jfr -avsked, -resolution, riks-beslut. Öffversågs 1622, 24, 26 och 29 åhrs Rijkzdagsbesluth. RP 2: 64 1631. The afskeder och riksdagzbesluter, som skedde 1660. RARP 9: 59 1664. I Holméns Boklåda.. finnes.. sista Riksdagsbeslutet för 4 a 5 ss. SP 1792, nr 70 s. 4. Det väntade riksdagsbeslutet om avskaffande av de sista resterna av .. den allmänna skjutsen. UNT 1935, nr 51 s. 3. Kamrarna (beslöto) 1934, att ett riksdagsbeslut skulle.. upprättas av kanslideputerade och föreläggas riksdagen till godkännande. 2SvUppslB 24: 129 1952. särsk. (mera tillf.) bildl. Modets riksdagsbeslut. TÖRNEROS Bref 2: 29 (c. 1823).
RIKSDAGS-BESTYR. jfr bestyr 3 a; i sht i pl. RYDBERG Brev 1: 72 (1866).
RIKSDAGS-BESVÄR.
[RIKSDAGS-BESVÄR.ssg 1]
1) (numera bl. tillf.) besvär (se d. c. II 2, 3) som riksdag förorsakar. HSH 9: 136 (c. 1800).
[RIKSDAGS-BESVÄR.ssg 2]
2) (förr) i pl.: (av riksstånd l. enskild riksdagsman) vid ståndsriksdig anförda besvär (se d. o. III b. SCHMEDEMAN Just. 1352 (1693). Enskilda riksdagsbesvär. JÄRTA 2: 279 (1824). PedT 1890, s. 352 (om ä. franska förh.). HT 1935, s. 127.
RIKSDAGS-BEVILLNING. (nästan bl. om ä. förh.) riksdags beviljande av extraordinarie gärd(er) l. skatt(er); vanl. konkret: bevillning (se d. o. 3
[RIKSDAGS-BEVILLNING.ssg 2.c]
c)
som riksdagen samtyckt till l. åtagit sig. LMil. 1: 365 1684. Extraordinarie utskylder och riksdagsbevillningar. 2RARP 10: 351 (1738). De ovissa (räntorna) berodde af Riksdagsbeviliningar. SCHÖNBERG Bref 3: 209 (1778). SAMUELSSON HALärovUpps. 145 (1952; om ä. förh.).
Ssg:
riksdagsbevillnings-pänningar, pl. ()om skatt utgående ss. riksdagsbevillning. BoupptSthm 1683, s. 689 b.
RIKSDAGS-BIBLIOTEK. under riksdagens förvaltning stående bibliotek (i fråga om nutida sv. förh. utgörande centralt förvaltningsbibliotek för riksdagen, kyrkomötet, statens värk o. myndigheter samt statliga kommittéer o. sakkunniga). BtRStP 1865–66, IV. 1: nr 76, s. 2. FFS 1922 s. 389 (i Finl.). Vid denna riksdag (1847–48) fattades beslut om upprättandet av riksens ständers arkiv, stommen till det nuvarande riksdagsbiblioteket. SvRiksd. I. 8: 373 1934.
RIKSDAGS-BIBLIOTEKARIE. (äldre titel för) chef för riksdagsbibliotek, överbibliotekarie vid riksdagsbibliotek. SvStatskal. 1919 s. 143.
RIKSDAGS-BIHANG ~⁰², äv. ~²⁰. (numera bl. tillf.) bihang till riksdagens (l., om ä. förh., riksståndens) protokoll. UrKorr- Cronholm 264 1862.
RIKSDAGS-BJÖRN. (tillf.) bildl., om oppositionell riksdagaman; jfr björn 2 a α. CRUSENSTOLPE Mor. 3: 59 1841.
RIKSDAGS-BLAD. (numera bl. tillf.) jfr -tidning. Fäderneslandets Riksdagsblad. (1828 – 29; tidskriftstitel).
RIKSDAGS-BONDE. bonde som är riksdagsman; särsk. (förr) : medlem av bondeståndet i ståndsriksdag. BENZELSTIERNA Cens. 156 (1741).
RIKSDAGS-BRAGD. (mera tillf.) jfr -bedrift. MALMSTRÖM Hist. 5: 296 (1877).
RIKSDAGS-BRAND.
[jfr t. reichstagsbrand]
riksdagshusbrand. GHT 1933, nr 220, s. 9 (i Berlin).
RIKSDAGS-BREV.
[RIKSDAGS-BREV.ssg 1]
1) () (kungabrev utgörande) riksdagskallelse. WIDEKINDI G2A 91 (c. 1676).
[RIKSDAGS-BREV.ssg 2]
2) brev (se d. o. 3, 3
[RIKSDAGS-BREV.ssg 2.e]
e) från riksdagsman l. annan vid riksdag närvarande person, skildrande förhållanden o. d. vid riksdagen; särsk. om korrespondens till tidning (l. om publikation i brevform) med sådant innehåll.
UrKorrCronholm 160 (1867; om publikation). LdVBl. 1870, nr 9 s. 1 (rubrik). HT 1937, s. 274.
RIKSDAGS-BRODER l. -BROR. (-bror 1749) (numera bl. tillf.) kollega i riksdagen (som man är dubror med); jfr broder 5, 8, o. -medbroder. TERSMEDEN Mem. 4: 86 1749.
RIKSDAGS-BROSCHYR. (i sht i skildring av ä. förh.) jfr -skrift. HT 1951, e. 142.
RIKSDAGS-BRÅK. (i sht vard.) jfr bråk, sbst.¹ (5 o.) 6, o. -käbbel. BESKOW 1840 i 3SAH LIX. 3: 255.
RIKSDAGS-BULLER. (numera bl. mera tillf.) jfr buller 2 o. -bråk. LAGERBRING 2Hist. V. 3: 20 (1780).
RIKSDAGS-BYGGE. (mera tillf.) == riksbygge 1; jfr -byggnad, -hus. ÖBERG Makt. 1: 4 (1906).
RIKSDAGS-BYGGNAD. jfr -hus. Sthm 3: 280 (1897)-
RIKSDAGS-BYRÅ(N). äldre motsvarighet till riksdagsredaktionen vid Tidningarnas telegrambyrå. RTKatal. 1923, IV. 1: 832.
RIKSDAGS-BÄNK. bänk (l. grupp av bänkar) utgörande sittplats för riksdagsmän i lokal där riksdag sammanträder (särsk. i riksdagskammares plenisal); äv. med huvudsaklig tanke på de där sittande riksdagaminnen; jfr bänk II d. HELLBERG Samtida 12: 52 (1874). Från dalamännens riksdagsbänk hördes .. tid efter annan hårresande skildringar om nöd och skattebördor. WIESELGREN Bild. 65 1889.
RIKSDAGS-CEREMONI. vid riksdag förekolnmande Ceremoni; särsk. om ceremoni i samband med riksdags öppnande l. avslutning; jfr -akt l. KlädkamRSthm 1738 A, s. 219.
RIKSDAGS-CIRKULÄR, n. särsk. (förr) om cirkulär utsänt av prästeståndet vid riksdag (av rikskonsistorium) till konsistorierna i riket. SynodA 1: 440 1764.
RIKSDAGS-DEBATT. jfr debatt l. LILJECRONA RiksdKul. 293 1840.
RIKSDAGS-DEBATTÖR. jfr -debatt. TSvLärov. 1944, s. 386.
RIKSDAGS-DEBUT. särsk. : riksdagsmans debut (se d. o. 2
[RIKSDAGS-DEBUT.ssg 2.b]
b) i riksdagen.
IllSvH 6: 84 1881.
RIKSDAGS-DELIBERATION. (numera knappast br.) -överläggning. PH 1: 137 1720. Därs. Reg. d 2 a 1742.
RIKSDAGS-DEPUTATION. (nästan bl.om ä. förh.) jfr deputation 2 b o. -utskott. 2RARP 2: 96 1723.
RIKSDAGS-DISKUSSION. jfr diskussion b o. -debatt. JÄRTA 1829 i 3SAH XI. 2: 128.
RIKSDAGS-DOM. (mera tillf.) dom (se dom, sbst.¹ 2) avkunnad av riksdag; i fråga om nutida sv. förh. bl. oeg. l. bildl., motsv. dom, sbst.¹ 2 c. SCHÖNBERG Bref 1: 298 1778. SkrHVSamfU IV. 1: 188 (1895; om ä. förh.). s.
RIKSDAGS-DOMSTOL ~⁰², äv. ~²⁰ (om ä. polska förh.) av riksdag tillsatt domstol med uppgift att döma i mål rörande brott mot rikets konstitution o. d.,; jfr -rätt 3 o. riks-rätt 2 b. KJELLÉN MinistAnsv. 162 (1890).
RIKSDAGS-ENVÄLDE ~²⁰. envälde utövat av riksdag(en). 2NF 27: 1216 (1918; om förh. under fri- hetstiden).
RIKSDAGS-ERFARENHET ~⁰¹⁰² l. ⁰²⁰⁰ erfarenhet av riksdagsarbete. PALMBLAD Norige 396 (1846).
RIKSDAGS-FARBROR. (vard. skämts.) manlig ledamot av riksdagen, riksdagaman. LANGENFELT NamnÖkn. 47 (cit. fr. 1876). Puck 1906, nr 3, s. 4. jfr (tillf.) IdrBl. 1935, nr 64, s. 9 (om deltagare i firande av riks- dagsjubileet).
RIKSDAGS-FEJD. jfr fejd b. MinnSvNH 11: 53 1872.
RIKSDAGS-FLERTAL ~⁰² äv. ~²⁰.(mera tillf.) riksdagsmajoritet. DN(A) 1946, nr 189, s. 4.
RIKSDAGS-FLYTTNING. (numera bl. ngn gg tillf., nästan bl. om ä. förh.) jfr flyttning 2 b. Riks-Dags-Flyttningen från Stockholm til Norrköping. STRAND (1769; broschyrtitel).
RIKSDAGS-FOLK. koll., om riksdagamän. RP 5: 209 (1635). HALLSTRÖM K11 163 1918.
RIKSDAGS-FORM; pl. -er. särsk. (i sht i pl., mera tillf.) motsv. form I 4: vid riksdag(sarbete) övlig(a) form(er). LILJEORONA RiksdKul. 316 1840.
RIKSDAGS-FORMALITET. (numera bl. tillf.) jfr -form; i sht i pl. AdP 1800 1: 486.
RIKSDAGS-FRAKTION. jfr fraktion 2. SvT 1852, nr 17, s. 1.
RIKSDAGS-FRAMSTÄLLNING ~⁰²⁰. framställning (se d. o. I 2) från l. till riksdag(en). ODHNER G3 1: 356 1885. GFGILLJAM 1898 hos BILLING AntRiksd. 153.
RIKSDAGS-FREJD. (numera bl. tillf.) anseende l. rykte som ngn åtnjuter ss. riksdagaman l. i riksdagen. LAGERBRING 2Hist. V. 2: 31 (1780).
RIKSDAGS-FRI. (numera bl. tillf.) jfr -lös. AGARDH (o. LJUNGBERG) II. 2: 73 1856.
RIKSDAGS-FRID, r. l. m. (om ä. förh.) fred (se d. o. 4
[RIKSDAGS-FRID.ssg 2.c]
c) gällande för riksdagsmän vid (o. på väg till o. från) riksmöte; jfr tings-frid. SvRiksd. I. 5: 124 (cit. fr. c. 1750).
RIKSDAGS-FRU. särsk. (numera bl. tillf.) : maka till riksdagaman (i fråga om ä. förh. särsk. till riksdagaman som var adelsman l. ståndsperson); jfr fru 3. TOPELIUS Fält. 6: 237 (1867). DENS. Planet. 3: 209 1889.
RIKSDAGS-FRÅGA, r. l. f.
[RIKSDAGS-FRÅGA.ssg 1]
1) (mera tillf.) interpellation i riksdag(en); jfr fråga, sbst. 1. SDS 1954, nr 114, s. 12.
[RIKSDAGS-FRÅGA.ssg 2]
2) fråga (se fråga, sbst. 3, 3
[RIKSDAGS-FRÅGA.ssg 2.b]
b) som behandlas i l. förelägges riksdag(en)
l. som riksdag(en) har att behandla o. dyl. l. som gäller l. rör riksdag(en); jfr -angelägenhet. FädRiksdBl. 1828, s. 1. SvRiksd. II. 11: 12 1934.
RIKSDAGS-FULLMAKT ~⁰², äv. ~²⁰. fullmakt (se d. o. ³
[RIKSDAGS-FULLMAKT.ssg 2.b]
b) för riksdagaman, riksdagamannafullmakt. 2RARP 9: Bil. 11 1738.
RIKSDAGS-FULLMÄKTIG ~²⁰. (i sht i skildring av ä. förh.) i substantivisk anv.: riksdagaman (som vid riksdag utgör befullmäktigat ombud för ett antal valmän l. dyl.); jfr -ombud. ALANDER Ant. 2 (1720). STIERNMAN Riksd. 2755 (1731). Till Riksdagsfullmäktig för Lunds Akademi har.. hlifvit vald Astronomie Professorn M. Agardh. Snällp. 1848, nr 1, s. 2. SvRiksd. I. 8: 95(1934; om ä. förh.).
Ssg:
rikedagsfullmäktige-val, förr äv. rikedagsfullmäktiges-val, n. (-tige- 1747. -tiges- 1731) (numera bl. ngn gg tillf.) val av riksdagsfullmäktige, riksdagamannaval. PH 2: 909 1731. FRONDIN Riksd. 81 (1747).
RIKSDAGS-FÄDER, pl. (numera bl. tillf.) om riksdagamän (tillhörande en gången tid l. en äldre generation). OELREICH 50 1755. SöndN 1874, s. 58.
RIKSDAGS-FÖREBREDELSE ~¹⁰²⁰⁰. jfr förberedelse 1; i sht i pl.; jfr -beredelse. MALMSTRÖM Hist. 2: IV 1863.
RIKSDAGS-FÖRFATTNING. särsk. () : riksdags åtgärd; jfr författning 3. Lager- öbring Hist. 1: 88 1796.
RIKSDAGS-FÖRHANDLING. jfr för- handling I 2; nästan bl. i pl. BESKOW 1829 i 3SAH XL. 2: 134. HELLSTRÖM Därs. LVIII. 2: 226 1947.
RIKSDAGS-FÖRLOPP. jfr förlopp, sbst.² 2. RP 1: XXXIX 1629.
RIKSDAGS-FÖRORDNING. () stadgande gällande för riksdagens värksamhet; riksdagsordning. 2BorgP 2: 59 1723. NORMANN ClComCirk. 49 i handl. fr. 1723).
RIKSDAGS-FÖRSLAG ~⁰². förslag (se förslag, sbst.³ 1
[RIKSDAGS-FÖRSLAG.ssg 2.e]
e) avgivet vid l. till riksdag.
FRYXELL Ber. 8: 202 1838.
RIKSDAGS-GALLERI. särsk.: galleri (se galleri, sbst.¹ 6) av riksdagsmän. WIESELGREN Bild. 3 (1889).
RIKSDAGS-GORM. (vard., numera mindre br.) == -gräl. BERZELIUS Brev 8: 75 (1823).
RIKSDAGS-GRUPP. jfr grupp, sbst.¹ 2; särsk. om grupp bestående av samtliga medlemmar av ett parti i riksdagen (l. i ngn av dess kamrar). SUNDBLAD SvFredsrH 2: 7 (1904; om riksdagem interparlamentariskagrupp). Den socialdemokratiska riksdagsgruppen. SocDem. 1906, nr 12 s. 1. SvRiksd. II. 17: 10 1935.
RIKSDAGS-GRUPPERING. (mera tillf.) politisk (parti)gruppering i riksdag(en). CARLSSON LantmPol. 75 (1953).
RIKSDAGS-GRÄL, n. jfr gräl, sbst.² 2, o. -käbbel. CRUSENSTOLPE Mor. 6: 376 (1844).
RIKSDAGS-GUBBE. (vard., skämts.) om (äldre) riksdagsman. SöndN 1862, nr 27, s. 3. Riksdagsgubbar. ENGSTRÖM (1906; boktitel).
RIKSDAGS-GÅVA. särsk. (tillf.) bildl., om riksdagsbeslut l. dyl. betraktat ss. en gåva till efterkommande släkten (l. senare tiders riksdagamän). Riksdags-Gåfva, eller Prof af våre Förfäders tänkesätt. Utdrag af Sveriges Rikes Ständers Beslut, som .. gjordes.. år 1655. (1789; broschyrtitel).
RIKSDAGS-GÖRA, n. (numera i sht vard.) jfr -arbete, -göromål 2. FRYXELL Ber. 8: 202 (1838).
RIKSDAGS-GÖROMÅL ~¹⁰², äv. ~²⁰⁰.
[RIKSDAGS-GÖROMÅL.ssg 1]
1) () handling som utföres l. åtgärd som vidtas o. d. vid riksdag (av riksdagsman); anträffat bl. i pl. o. stundom svårt att skilja från 2; jfr göromål l. Ingen dödelig kan ställa dig til ansvar för dine Riksdags-göromål. Posten 1769, s. 471. Blifver någon Riksdagaman.. på våldsamt sätt, i och för Riksdags-göromålen, antastad, då skal sådant.. såsom Edsöresbrott anses och straffas. RO 1810, & 77; jfr 2.
[RIKSDAGS-GÖROMÅL.ssg 2]
2) göromål (se d. o. 5) vid riksdag; i sht i pl.; jfr -arbete, -bestyr, -göra, -värv. STRAND RiksdFlyttn. Bih. 2 (1769). SFS 1941, s. 193.
RIKSDAGS-HANDLING.
[RIKSDAGS-HANDLING.ssg 1]
1) () == -förhandling. BL 1: 202 1835.
[RIKSDAGS-HANDLING.ssg 2]
2) handling (se d. o. 10) som innehåller (redogörelse för) l. har samband med l. avseende på beslut l. förhandlingar o. d. av riksdag; i sht i pl.; jfr -akt 2. 2RARP 2: 95 (1725). WIGFORSS Minn. 2: 169 (1951).
RIKSDAGS-HISTORIA.
[RIKSDAGS-HISTORIA.ssg 1]
1) motsv. historia II 1, 4: (framställning av) riksdags historia. LEOPOLD 6: 250 1797. HEDIN i 3SAH LVIII. 2: 164 1947.
[RIKSDAGS-HISTORIA.ssg 2]
2) motsv. historia II 6: anekdot l. dyl. från riksdag. Riksdagshistorier. (1948; boktitel). == -HISTORIK. historik över en l. flera riksdagar. LEIJONHUFVUD Minnesant. 291 (1841).
RIKSDAGS-HISTORISK.
[delvis avledn. av -historia]
jfr -historia l. AB 1897, nr 230, s. 2.
RIKSDAGS-HJÄLTE. (numera bl. tillf.) med ironisk l. försmädlig innebörd: person (riksdagaman) som utmärker sig i riksdagsdebatter l. gör (l. gjort) sig bemärkt l. har en inflytelserik l. uppburen ställning i riksdagen o. d.; jfr -pamp o. hjälte, sbst.² 2 b. HSH 7: 220 ( c. 1800). De begge riksdagshjeltarne (lantmarskalkem A. v. Fersen o. O. Håkanson) rådplägade ännu en stund. CRUSENSTOLPE Mor. 1: 32 1840. (1789 års) riksdagshjeltar fångade.. mängdens gunst och bifall genom ett flitigt bruk af det hänförande ordet frihet. BESKOW i 2SAH 44: 180 1868.
RIKSDAGS-HUS. hus avsett l. använt för riksdags sammanträden; jfr -byggnad. BtRiksdP 1870, IV. 1: nr 84 s. 1.
Ssgr:
riksdagshus-brand. jfr brand, sbst.¹ I 2. GHT 1933, nr 220, s. 9 (i Berlin).
riksdagshus-kommitté. kommitté med uppgift att avge förslag rörande l. att förestå uppförande l. ombyggnad o. d. av riks.dagshus. BtRiksdP 1889, IV. 1: nr 1, s. 16. Riksdagshuskommitténs betänkande om förändringar av riksdagshuset och dess omgivningar. (1937; boktitel).
RIKSDAGS-HÅLL. särsk. i uttr. från riksdagshåll, från riksdagens sida. TSvLärov. 1941, s. 170.
RIKSDAGS-HÄVDER, pl. (i sht i vitter stil, mera tillf.) jfr -historia l. BESKOW i 2SAH 38: 225 1863.
RIKSDAGS-HÖGER(N). högerns riksdagsgrupp. Medborg. 1934, s. 234.
RIKSDAGS-HÖVDING. (mera tillf.) ledare för grupp l. parti inom riksdag; jfr -ledare l. BILDT i 3SAH 16: 343 1902.
RIKSDAGS-INFLYTANDE ~⁰²⁰⁰, n. inflytande som (utövas av riksdag(en). CARLSSON LandtmPol. 177 1953.
RIKSDAGS-INITIATIV. initiativ (se d. o. 1, 2) från riksdags sida. RYDIN SvRiksd. II. 2: 164 (1879).
RIKSDAGS-INLÄGG ~⁰² äv. ~²⁰.jfr inlägg 5. 2NF 11: 633 1909.
RIKSDAGS-INRÄTTNING ~⁰²⁰. (numera bl. tillf.) == -institution. LAGERBRING 1Hist. 2: 82 (1773).
RIKSDAGS-INSATS ~⁰² äv. ~²⁰ insats (se d. o. b) som göres vid riksdag (av riksdagsman). HT 1953, s. 278.
RIKSDAGS-INSTITUTION. om riksdag(en) ss. institution (se d. o. 3. WIESELGREN Bild. 234 (1882, 1889).
RIKSDAGS-INTERIÖR. jfr interiör II b. RYDBERG Brev 1: 158 (1870).
RIKSDAGS-INTERPELLANT. jfr -interpellation. SvD(A) 1920, nr 23 A, s. 5.
RIKSDAGS-INTERPELLATION. jfr interpellation 2. SvD(A) 1920, nr 163, s. 11.
RIKSDAGS-INTRIG. jfr intrig 1. HSH 7: 294 (c. 1800).
RIKSDAGS-INTRIGÖR. jfr -intrig. SCHYBERGSON FinlH 2: 179 (1889).
RIKSDAGS-JOBB. (vard., mera tillf.) jfr jobb 1 o. -arbete. THYSELIUS VHerrFKAm. 135 1908.
RIKSDAGS-JUBILEUM. särsk. om det jubileum som firades 1935 med anledning av att femhundra år förflutit sedan riksmötet i Arboga 1435 ("Sveriges första riksdag"). SvD(A) 1932, nr 222, s. 7.
RIKSDAGS-KAFÉ. jfr -restaurang. HÖGLUND Branting 1: 305 (1928).
RIKSDAGS-KALEJDOSKOP. (numera bl. tillf.) jfr kalejdoskop 2 o. -brev 2. Riksdags-Kaleidoskop. GbgP 1865 nr 243, s. 1 (rubrik).
RIKSDAGS-KALENDER. särsk. (om ä. förh.)
[RIKSDAGS-KALENDER.ssg 1]
1) publikation innehållande förteckning över (o. porträtt av) ledamöter av riksdagen o. dess utskott o. d. (jämte kortare uppsatser om riksdagens organisation o. d.). Riksdagskalender för 1868. (1868; broschyrtitel). Svensk riksdags-kalender för 1886. (1886; boktitel).
[RIKSDAGS-KALENDER.ssg 2]
2) (poetisk) kalender behandlande ämnen som ha samband med riksdagen; jfr -almanacka. Tumme-Liten. poetisk Riksdagskalender för år 1841. DAHLGREN (1840; boktitel).
RIKSDAGS-KALL, n. (numera bl. tillf.) riksdagsmannakall. VALERIUS 2: 214 1837.
RIKSDAGS-KALLELSE.
[RIKSDAGS-KALLELSE.ssg 1]
1) kallelse (se d. o. 2) till riksdag. PH 2: 910 (1731). BtRiksdP 1940, V. 1: nr 16, s. 6.
[RIKSDAGS-KALLELSE.ssg 2]
2) (numera bl. tillf.) kallelse (se d. o. 3) till att vara riksdagaman. Posten 1769, s. 532.
RIKSDAGS-KAMMARE. jfr kammare, sbst.² 11. WIESELGREN Bild. 98 (1889).
RIKSDAGS-KAMP, r. l. m. jfr kamp, sbst.² 3, o. -fejd. SvH 8: 229 1905.
RIKSDAGS-KAMRAT. kamrat l. kollega i riksdagen. REUTERDAHL Mem. 213 (1859). jfr (oeg.): Hälsa äfven mina små Riksdagskamrater, min Agnes och Alfred tusenfallt. GEIJER Brev 254 (1829; i brev till hustrun som jämte barnen Agnes o. Alfred just varit på besök i Sthm under riksdagen).
RIKSDAGS-KAMRATERI. (mera tillf.) kamaraderi inom riksdag(en). SvD(A) 1925, nr 181, s. 4.
RIKSDAGS-KANDIDAT. riksdagamannakandidat. HSH 9: 162 ( c. 1800).
RIKSDAGS-KANDIDATUR. riksdagamannakandidatur. RYDBERG Brev 1: 63 (1866).
RIKSDAGS-KANSLI. riksdag(en)s kansli (se d. o. 1 b. BtRiksdP 1867, X. 2: nr 1, s. 1.
RIKSDAGS-KARL. () riksdagaman; särsk. pregnant: duglig riksdagsman. BENZELSTJERNA Cens. 204 (1743). CARLQUIST Herdam. II. 2: 79 (i handl. fr. 1792; pregnant).
RIKSDAGS-KARRIÄR. karriär (se d. o. 6) inom riksdag(en). 2NF 15: 1257 1911.
RIKSDAGS-KASSA. (numera bl. tiltf.) kassa (se kases, sbst.¹ 3 b) avsedd för riksdagamans bekostande av sitt uppehälle under riksdag. ÅgerupArk. Brev 13/12 1764.
RIKSDAGS-KLUBB. (om ä. förh.) politisk klubb (se klubb, sbst.² 1) värksam vid riksdag o. med riksdagamän ss. medlemmar; äv. om lokal för sådan klubb. Detta bref, som blifvit qvarliggande på riksdagsklubben, kom mig .. ent till handa. RYDBERG Brev 1: 209 (1871). Fatab. 1931, s. 42.
RIKSDAGS-KLUBBA, r. l. f. (numera bl. tillf.) vid riksdag använd ordförandeklubba; särsk. (om ä. förh.) om kunglig sådan klubba (använd då konungen vid plenum plenorum ledde riksdagsförnandlingarna). Karl XI:s riksdagsklubba. TROLLE-WACHTMEISTER Ant. 1: 86 1808.
RIKSDAGS-KOLLEGA. jfr kollega l. CARLQUIST Herdam. II. 2: 79 (1948).
RIKSDAGS-KOMMISSARIE. () == -fullmäktig. LUNDSTRÖM LPGothus 3: Bil. 36 ( c. 1640).
RIKSDAGS-KOMMISSION. (om ä. förh.) kommission (se d. o. 5) utsedd av riksdag (o. bestående av ledamöter av riksdagen)- jfr -kommitté, -utskott. SCHÖNBERG Bref 1: 265 (1778; om förh. 1600). .
RIKSDAGS-KOMMITTÉ. (mera tillf.) kommitté utsedd av riksdag; jfr -kommission. KJELLÉN MinistAnsv. 158 (1890).
RIKSDAGS-KONST. (numera bl. tillf.) i pl.: konstgrepp l. knep vid riksdag; jfr konst 7. ROSÉN JSerenius 74 (1778).
RIKSDAGS-KONSULTATION. () rådplägning l. överläggning vid riksdag. RARP 15: 306 1689.
RIKSDAGS-KONTINGENT. () kontingent utgående till riksdagsmannaarvode(n). UppsDR 1764 s. 864. ProtPrestemUps. 1769 s. 19.
RIKSDAGS-KORPORATION. särsk. () ==-parti. LEIJONHUFVUD Minnesant. 205 (1840).
RIKSDAGS-KORRIDOR. korridor i riksdagshus. KLINT 1906. HÖGLUND Branting 2: 247 (1929).
RIKSDAGS-KORYFÉ. koryfé (se d. o. 2) i riksdag(en); numera oftast med nedsättande bibet.; jfr -hövding, -ledare l. WIESELGREN Samt. 78 (1872 1880). SCHÜCK (o. WARBURG) Huvuddr. 2: 123 1917.
RIKSDAGS-KOSTNAD. kostnad som hållande av riksdag medför (för statsvärket); äv. (om ä. förh.): kostnad för underhåll av riksdagsfullmäktig(e) (jfr -avgift); oftast i pl. BtRStP 1810, 1: 633. SCHYBERGSON FinlH 2: 76 (1889; om ä. förh.). KUPLENSTIERNA Statsmaskin. 16 (1926).
RIKSDAGS-KOTTERI. (mera tillf.) jfr kotteri 1 o. -fraktion. FORSSELL 1881 i 3SAH 16: 375.
RIKSDAGS-KRETS. jfr krets, sbst.¹ 9 b; särsk. i uttr. i l. inom riksdagskretsar(na). ODHNER G3 1: 54 (1885: inom riksdagskretsarne). HÖGLUND Branting 2: 85 (1929: i riksdagskretsar).
RIKSDAGS-KRÄMARE. () pratmakare vid riksdag; jfr ord-krämare. ÅgerupArk. Brev 1774.
RIKSDAGS-KRÖNIKA.
[RIKSDAGS-KRÖNIKA.ssg 1]
1) krönika (se d. o. 1, 2) rörande en l. flera riksdagars förlopp; äv. oeg., om liknande redogörelse i samtal o. d. (jfr krönika 2, 3 b); i fråga om ä. förh. äv. om riksdagstidning (jfr 2. Riksdags-Krönika. (1769–70; titel på riksdagstidning). Enligt hvad den hemliga riksdagskrönikan eger att förmäla. MinnSvNH 6: 180 (1855). HT 1928, s. 207.
[RIKSDAGS-KRÖNIKA.ssg 2]
2) krönika (se d. o. 3) utgörande översikt över vad som tilldragit sig vid riksdagen under en viss (kortare) tid. SDS 1884, nr 71, s. 2. Röst- Radio 1933 s. 35.
RIKSDAGS-KRÖNIKÖR. jfr -krönika 1, 2. SvRiksd. I. 3: 508 1933.
RIKSDAGS-KUNGÖRELSE ~⁰²⁰⁰. (i sht i skildring av ä. förh.) i sht konkret, särsk. om officiell kungörelse om riksdags hållande l. öppnande; jfr -patent. NAUMANN SvStatsförf. 3: 371 1863.
RIKSDAGS-KVINNA. kvinnlig ledamot av riksdag(en). SöndN 1866, nr 7, s. 1. SvYrkeskv. 42 1950.
RIKSDAGS-KÄBBEL. käbbel i riksdag(en); jfr -bråk. BESKOW 1841 i 3SAH XL VIII. 2: 85.
RIKSDAGS-KÄMPE. (numera bl. mera tillf.) jfr kämpe, sbst.¹ 2; äv. med mer l. mindre ironisk l. försmädlig innebörd (jfr. hjälte). DALIN Vitt. 4: 261 1745. SD(L) 1901, nr 3, s. 2.
RIKSDAGS-LARM. (numera bl. tillf.) jfr larm 7 o. -buller. DALIN Vitt. 4: 228 (1743).
RIKSDAGS-LEDA, r. l. f. leda vid riksdag(sarbete). THERMÆNIUS -LantmPart. 80 1928.
RIKSDAGS-LEDAMOT ~¹⁰², äv ~²⁰⁰. ledamot av riksdag(en). LOENBOM HMärkv. 2: 151 (i handl. fr. c. 1735).
RIKSDAGS-LEDARE.
[RIKSDAGS-LEDARE.ssg 1]
1) (utom i skildring av ä. förh. numera bl. mesa tillf.) ledare (för majoritet l. parti l. fraktion o. d.) inom riksdag(en). NFreja 1839, nr 73 s. 1.
[RIKSDAGS-LEDARE.ssg 2]
2) (mera tillf.) ledande artikel som behandlar riksdagens värkssmhet; jfr ledare 13. SIWERTZ JoDr. 308 (1928).
RIKSDAGS-LEDNING. (mera tillf.) abstr. l. konkret: ledning av riksdagens värksamhet (i viss önskad riktning o. d.) resp. personer som utöva sådan ledning. Gustaf (III).. kunde (år 1771 från Paris) meddela sina vänner i Stockholm, att 3 millioner livres vore anslagna från Frankrike) till riksdagsledningen. ODHNER G3 1: 8 (1885). HT 1950, s. 233 (abstr.).
RIKSDAGS-LIV. jfr liv I (3 o.) 5 b. AlmanachRiksd. 11 1850.
RIKSDAGS-LUFT. (mera tillf.) -atmosfär. RYDBERG Brev 1: 170 (1870).
RIKSDAGS-LÄKTARE. läktare för åhörare i (kammares plenisal i) riksdagshus. LUNDIN NSthm 162 (1888). . – LÖS. (mera tillf.) om tid: då l. varunder riksdag icke äger rum l. är samlad; jfr -fri. SvD(B) 1927, nr 181, s. 2.
RIKSDAGS-MAJORITET. jfr majoritet 2. NFreja 1839, nr 73, s. 1.
RIKSDAGS-MAN, se d. o.
RIKSDAGS-MANDAT, n.
[RIKSDAGS-MANDAT.ssg 1]
1) (om ä. förh., mera tillf.) påbud om inkallelse av riksdag, riksdagskallelse. AHNLUND AOxenstierna 111 (1940).
[RIKSDAGS-MANDAT.ssg 2]
2) mandat (se mandat, sbst.² 2 a) vid l. i riksdag. SUNDIN SvKonRätt 1 1896.
RIKSDAGS-MANÖVER. bildl.: manöver (se d. o. 4) använd vid riksdag l. avsedd att göra gynnsamt intryck på riksdag o. d. HH XXV. 2: 117 (1812). ODHNER G3 2: 126 (1896).
RIKSDAGS-MASKINERI.
[RIKSDAGS-MASKINERI.ssg 1]
1) bildl., om riksdag l. dess värksamhet l. arbetsformer o. d., betraktad(e) ss. ett maskineri (jfr maskineri 2 a). Det tunga i vårt riksdags-maschineri. FörslSvReprOmbildn. 6 1844.
[RIKSDAGS-MASKINERI.ssg 2]
2)
[jfr fr. machiner, anstifta (se machinera), machination, komplott, anslag (se machination)]
() intrigmakeri vid riksdag. De tider (ha) hänsjunkit till evärdlig hvila, då riksdagamaskineriet kunde och fick oblygt drifva sitt spel för att genom mutor, förläning och tjusande löften styra i massa inom (bondeståndet). LEIJONHUFVUD Minnesant. 323 1841.
RIKSDAGS-MEDBRODER ~⁰²⁰. jfr -kamrat. AdP 1789, s. 667.
RIKSDAGS-MEDEL. särsk. (förr) i pl., om riksdagspänningar. SynodA 1: 343 1738.
RIKSDAGS-MEDLEM ~⁰², äv. ~²⁰.
[jfr t. reichstagsmitglied]
(numera bl. mera tillf.) == -ledamot. RYDIN SvRiksd. II. 2: 388 1879).
RIKSDAGS-MEMORIAL. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) skrivelse till l. yrkande l. motion o. d. i (stånd i) riksdag(en); jfr memorial 2 a. SP 1792, nr 180, s. 4. LILJECRONA RiksdKul. 106 1840.
RIKSDAGS-MERIT. jfr merit 2 b; i sht i pl.; förr äv. (i pl.) övergående i bet.: personer som skaffat sig meriter vid riksdag. SCHRÖDERHEIM Skr. 144 (c. 1795). Hofbelöningar åt riksdagameriterna. AB 1841, nr 144, s. 3.
RIKSDAGS-MIDDAG. (mera tillf.) middag (se d. o. 2
[RIKSDAGS-MIDDAG.ssg 2.b]
b) för riksdagsmän. UrKorrCron- holm 260
1862.
RIKSDAGS-MINISTER. (mera tillf., i sht om ä. förh.) om minister (se d. o. 3
[RIKSDAGS-MINISTER.ssg 2.a]
a) som vid riksdag (med särskild kraft o. framgång) för regeringens talan o. där värkar (l. åstadkommer majoritet) för regeringens politik.
SvH IX. 1: 262 (1910; om C. J. af Nordin vid riksdagen 182830).
RIKSDAGS-MINISTÄR. () om ministrar (se minister 3
[RIKSDAGS-MINISTÄR.ssg 2.a]
a)
som vid riksdag föra regeringens talan o. där värka för dess politik; jfr -minister. LILJECRONA RiksdKul. 32 1840.
RIKSDAGS-MINNE. jfr minne, sbst.¹ 4, 4 a. Riksdagsminnen. LITHANDER (1910; boktitel).
RIKSDAGS-MINORITET. jfr -majoritet. SAOL (1950). DN(B) 1955, nr 109, s. 2.
RIKSDAGS-MORA, f. () (tillf., i sht skämts.) om hustru till riksdagsman; jfr riksdagsmannamor, riksdagamaninna, rikedagsmanska. WÄSTBERG 24Herrar 96 (1939).
RIKSDAGS-MOTION. jfr motion. sbst.² Lars Hierta. Riksdagsmotioner och anföranden. (1913; boktitel).
RIKSDAGS-MOTIONÄR. jfr -motion. 2NF 14: 777 1910.
RIKSDAGS-MYNDIG. (numera bl. tillf.) som uppnått den lagstadgade minimiålder som kräves för valbarhet till riksdag(en), l. (om ä. förh.) för rätt att ss. huvudman för adelsätt l. ss. ställföreträdare för sådan huvudman taga säte i riksdag(en). SvT 1852, nr 197, s. 1.
RIKSDAGS-MYNDIGHET ~¹⁰² äv. ~²⁰⁰. (mera tillf., nästan bl. i skildring av ä. förh.) myndighet (se d.o. 5) utgörande ett av riksdag tillsatt organ. ODHNER G3 1: 108 (1885).
RIKSDAGS-MÅL. () riksdagsärende; riksdagssak. 2RA 1: 707 (1723). RO 1810 & 46.
RIKSDAGS-MÅLTID ~²⁰ l. ~⁰². (numera bl. tillf.) jfr -middag; anträffat bl. mer l. mindre bildl. Et Lejon, diurens Kung, en riksdags-måltid giorde. KOLMODIN QvSp. 2: 575 1750; jfr rikedag 3. PrästP 1840–41, 14: 200.
RIKSDAGS-MÖTE. (numera knappast br.) riksmöte, riksdag. RA I. 4: 279 1598. ATTERBOM Minnest. 2: 203 (1853).
RIKSDAGS-NOTABILITET. jfr notabilitet slutet. LILJECRONA RiksdKul. 378 (1840).
RIKSDAGS-NOTARIE. (förr.) == -stenograf Sleipner 1892, Extranr 10/10, s. 2.
RIKSDAGS-NOTIS. jfr notis 2 o. -anteckning, -nyhet. BILLING AntRiksd. 260 1904.
RIKSDAGS-NYHET ~⁰² l. ~²⁰. jfr nyhet 2 c. Riksdags-Nyheter. DA 1771, nr 143, s. 1 (rubrik). BrinkmArch. 2: 420 1812.
RIKSDAGS-NYTT, n. jfr ny, adj. 1 i, o. -nyhet TEGNÉR (WB) 3: 326 (1817).
RIKSDAGS-OMBUD ~⁰², äv. ~²⁰ (i skildring av ä. förh.) == -fullmäktig. PALMBLAD Norige Bih. 61 1847. SCHYBERGSON FinlH 2: 184 (1889; om ä. förh.).
RIKSDAGS-OPERATÖR. () intrigmakare vid riksdag; jfr operatör 3 slutet. ADLERSETH Ant. 1: 163 ( c. 1792).
RIKSDAGS-OPINION. opinion (se d. o. 3) inom riksdag(en). SvFlH 3: 33 1945.
RIKSDAGS-OPPOSITION. abstr. o. konkret. NFreja 1839, nr 79, s. 1 (abstr.). LJUNGGREN SAHist. 2: 118 (1886; konkret).
RIKSDAGS-ORDNING. grundlag som reglerar riksdags sammansättning o. värksamhetsformer o. d. (ofta förkortat RO, äv. R. O.); i fråga om ä. förh. äv. om stadga som utgör mer l. mindre nära motsvarighet till sådan grundlag stundom äv. om stadga som reglerade ett enskilt stånds sammansättning o. värksamhetsformervid riksdag; jfr ordning 3 b. Kongl. Maj:ts och Sverigea Rikes Ständers Riks-dags-Ordning, författad vid invarande års Riks dag. PH 1: 504 (1723). Den Riksdags-Ordning,.. hvilka.. Riksens ständer och Konungen gemensamt vid denna Riksdag komma at fastställa. RF 1809, & 85. Adeln erhöll.. i 1626 års riddarhusordning.. en speciell rigsdagsordning. 2NF 23: 354 (1915). Vår första riksdagsordning 1617 har karaktären av en ordningsstadga för ständernas sammankomster. Röst- Radio 1933, s. 281.
RIKSDAGS-ORT, r. l. m. ort där riksdag hålles. RO 1810, & 8.
RIKSDAGS-PAMP, m||ig. (ngt vard.) riksdagaman som intar en framskjuten l. inflytelserik ställning; jfr pamp, sbst.² SPÅNGBERG StMän 1: 98 (1917).
RIKSDAGS-PAPPER. (mera tillf., i sht ngt yard.) jfr papper 2 o. -handilng 2; i sht i pl. TEGNÉR 1840 i 3SAH XLIII. 2: 32.
RIKSDAGS-PARTI. parti (se d. o. 5
[RIKSDAGS-PARTI.ssg 3.c]
c) vid l. i riksdag.
CRUSENSTOLPE Mor. 1: 108 (1840 - om förh. under frihetstiden). WIGFORSS Minn. 2: 151 (1951).
RIKSDAGS-PASTOR. (föga br., om ä. förh.) vid ståndsriksdag: sådan ledamot av prästeståndet som icke var biskop; jfr pastor l. FRYXELL Ber. 9: 80, 87 1841.
RIKSDAGS-PATENT. (i skildring av ä. förh.) officiell skrivelse l. kungörelse rörande riksdags sammankallande, riksdagskallelse; jfr -kungörelse. RP 10: 235 1643. HT 1937, s. 258.
RIKSDAGS-PELARE. (mera tillf.) bildl., motsv. pelare 1 d β. TERSMEDEN Mem. 4: 128 1755.
RIKSDAGS-PEN(NIN)GAR, se -pän(nin)gar.
RIKSDAGS-PENSION. riksdagsmannapension. BtRiksdP 1947, 1: nr 276, s. 6.
RIKSDAGS-PERIOD. period för vilken ledamöterna i riksdag(skammare) äro valda; äv.: tid(speriod) varunder riksdag är samlad; äv. (om ä. förh.): (lag. stadgad) period mellan två (lagtima) riksdagar. LEIJONHUFVUD Minnesant. 144 1838. (Val-)kretsens representant under förra riksdagsperioden var grosshandl. S. A. Hellerström. Ld VBl. 1869, nr 106, s. 2. SvRiksd. I. 8: 359 (1934; om period mellan två lagtima riksdagar).
RIKSDAGS-PERMISSION. (mera tillf.) jfr permission 2. LEIJONHUFVUD Minnesant. 336 (1841).
RIKSDAGS-PERSONAL. () samling riksdagsledamöter (som deltaga i en riksdag). JGRICHERT 1834 hos WARBURG Richert 1: 307. REUTERDAHL Mem. 216 1859.
RIKSDAGS-PETITUM. framställning till K. Maj:t om att anslag för visst angivet ändamål måtte begäras hos riksdagen; oftast i pl., om olika sådana anslagsäskanden; jfr rekvisitions-förslag. SVANBERG RedLefn. 366 (1882; i pl.).
RIKSDAGS-PLAKAT, n. (i skildring av ä. förh.) == -patent. HT 1937, s. 259.
RIKSDAGS-PLAN, i bet. I n., i bet. II r. l. m. I. (tillf.) motsv. plan, sbst.¹ I ¹⁰ a, i uttr. på riksdags- planet, i l. gm riksdagen (betraktad ss. en instans för frågors avgörande o. d.). En lösning (av skolfrågorna) på riksdagsplanet. TSvLärov. 1955, s. 502. II. motsv. plan, sbst.¹ II 2: plan rörande (tillvägagångssätt för uppnående av vissa syftemål o. d. vid) riksdag. NFreja 1839, nr 56 s. 1.
RIKSDAGS-PLATS.
[RIKSDAGS-PLATS.ssg 1]
1) (numera bl. tillf.) == -ort. BL 14: 345 1847.
[RIKSDAGS-PLATS.ssg 2]
2) (mera tillf.) plats (se plats, sbst.¹ 7 a) som innehas l. skall besättas i riksdag riksdagamandat. NYSTRÖM Svedelius 3: 106 1888.
RIKSDAGS-PLENUM. jfr plenum 2. BILLING AntRiksd. 74 (1893).
RIKSDAGS-PLURALITET. (mera tillf.) == -majoritet. BILLING AntRiksd. 283 (1905).
RIKSDAGS-POLIS. (om ä. förh., mera tillf.) hemlig polis (se polis, sbst.¹ 2) med uppgift att utspionera o. till regeringen inrapportera (riksdagamännens) politiska planer o. förehavanden o. d. vid riksdag. MinnSvNH 4: 64(1854, om förh. 1800).
RIKSDAGS-POLITIK. politik som bedrives vid l. i riksdag. ODHNER G3 1: 4 (1885). jfr: (E. Thyselius) skötte under några år rikedagspolitiken i det nya Svenska Dagbladet. SPÅNGBERG BanbrHövd. 11 1939.
RIKSDAGS-POLITIKER. jfr -politik. BrinkmArch. 1: 259 1773.
RIKSDAGS-POLITISK. jfr -politik. GHT 1897, nr 85, s. 2.
RIKSDAGS-POLLETT. (förr) pollett (se pollett, sbst.² 2 a ) för riksdagaman. SKL 1848. SCHÜCK i 3SAH LII. 2: 390 (1941; om förh. på 1700-talet).
RIKSDAGS-PORTRÄTT. porträtt (se d. o. 1) av riksdagaman; äv. i utvidgad anv., motsv. porträtt 2. EICHHORN Stud. 3: 200 (1881). Intima riksdagsporträtt. (1894; broschyrtitel).
RIKSDAGS-POSTULAT. (numera bl. ngn gg om ä. förh.) krav l. önskemål som framföres (l. är avsett att framföras) vid ståndsriksdag (från ett riksstånds sida); anträffat bl. i pl.; jfr -besvär. PH 8: 401 1766. VDAkt. 1792, nr 19. Riksdagspostulat från 1700talet. ÅboSjöfH 1: XI 1927.
RIKSDAGS-PRAKTIK. () == -praxis. AdP 1786, s. 28.
RIKSDAGS-PRAT. (i sht vard., numera bl. mera tillf.) med mer l. mindre nedsättande innebörd, i fråga om riksdagsöverläggningar l. riksdagsanföranden: prat l. ordande vid l. i riksdag. LAGERBRING 2Hist. V. 2: 29 (1780).
RIKSDAGS-PRATMAKARE ~⁰²⁰⁰. (i sht vard.) pratmakare vid l. i riksdag(en). CRUSENSTOLPE Mor. 1: 40 (1840).
RIKSDAGS-PRAXIS. praxis tillämpad vid riksdag(ar). AdP 1789 s. 541.
RIKSDAGS-PREDIKAN. predikan vid den gudstjänst som anordnas ss. en för riksdagen gemensam högtidlighet före riksdags öppnande (förr äv. före riksdags avslutning). WERWING Hist. 1: f 3 b ( c. 1690). Den 22.. (juni)blef.. den hittils varande Riksdagens slut förkunnadt, och kommer i morgon Riksdags-Prädikan at hållas af Biskopen i Hernösand. GT 1786, nr 46, s. 2. Enl. praxis utser ärkebiskopen predikant, som håller riksdagspredikan i slottskapellet. 3NF 16: 842 1932.
RIKSDAGS-PREDIKNING. – -predikan; i sht i pl. DA 1771, nr 71, s. 3.
RIKSDAGS-PRINCIPALAT. (numera bl. tillf.) riksdags principalat i förh. till statsråd l. regering. NDA 1875, nr 76, s. 2.
RIKSDAGS-PROJEKT. (mera tillf.) == -plan II; i sht förr äv. övergående i bet.: tanke på att hålla riksdag. Vid slutet af october syntes det, som kungen aldeles öfvergrvet alt riksdagsproject. WALLQVIST Minn. 22 (1793).
RIKSDAGS-PROPOSITION. proposition (se d. o. 3) som framlägges av K. Maj:t för riksdagen; särsk. (i skildring av ä. förh.) om den allmänna vid riksdagens öppnande framlagda propositionen,; jfr statsvärks-proposition. RP 13: 7 (1649). Tiden.. begagnades af konseljen.. att bereda riksdagspropositioner. DE GEER Minn. 1: 186 (1892). Den 27 jan. 1792) voro ständerna kallade till Rikssalen, där rikedagepropositionen skulle uppläsas. SCHÜCK i 3SAH LII. 2: 484 1941.
RIKSDAGS-PROSA. jfr -språk. IllSvLittH 3: 299 1956.
RIKSDAGS-PROST. prost som är ledamot av riksdagen. WIESELGREN Bild. 430 (1876, 1889). Den skicklige "riksdagsprosten" under den gustavianska tiden, biskop af Nordin. SvH IX 1: 262 1910; jfr riks-prost.
RIKSDAGS-PROTOKOLL. protokoll över riksdagsförhandlingar. RP 1: 150 (1629). Sveriges Rikes Ridderskaps och Adels Riksdags-protokoll. (1855; boktitel).
RIKSDAGS-PRÄST. präst som är riksdagaman; särsk. (förr) : medlem av prästeståndet vid ståndsriksdag. BENZELSTIERNA Cens. 153 (1741).
RIKSDAGS-PSALM. (numera knappast br.) psalm avsedd att sjungas vid gudstjänst som anordnas ss. en för riksdagen gemensam högtidlighet (före riksdags öppnande). SvLitTidn. 1815, sp. 215.
RIKSDAGS-PUBLICITET. (numera bl. tillf.) för. hållandet att riksdags överläggningar äro offentliga, offentlighet vid riksdags överläggningar. FörochEmot 16 1825.
RIKSDAGS-PUKA. (förr) puka använd vid tillkännagivande på olika ställen i huvudstaden av riksdags öppnande l. avslutning; jfr -trumpet o. riks-trumslagare. KNORRING Skisz. II. 1: 299 1845.
RIKSDAGS-PULPET. jfr -bänk. Vid spade och riksdagspulpet. MAGNUSSON (1950; boktitel).
RIKSDAGS-PUNKT. (numera bl. tillf.) punkt (se d. o. 9) som ingår i riksdagsbeslut l. som är föremål för överläggningar vid riksdag o. d. AOXENSTIERNA 5: 597 (1650). BENZELIUS Anecd. 12 ( c. 1710).
RIKSDAGS-PÅBUD ~⁰², äv. ~²⁰. (nästan bl. om ä. förh.) påbud om riksdags hållande; jfr -kallelse. 2RARP 20: Bil. 8 1760.
RIKSDAGS-PÄNNINGAR l. -PÄNGAR, pl. (förr) (pängar avsedda l. använda till) riksdagamannaarvode(n) inom (ngt av) de ofrälse stånden; utskyld avsedd för detta ändamål; jfr -avgift, -medel, -salarium, -underhåll samt rikedagsmane-, herredags-pänningar. 2RARP 4: 163 (1726). HT 1935, s. 121.
RIKSDAGS-RAPPORT. (mera tillf.) rapport rörande riksdagsförhandlingar l. riksdagsarbete l. riksdagsnyheter o. d.; jfr -krönika 1, 2. Riksdagsrapporten för år 1873. (1873; boktitel).
RIKSDAGS-REDAKTION. särsk. om den avdelning inom Tidningarnas telegrambyrå som har att ägna sig åt riksdagens värksamhet; jfr -byrå. RTKatal. 1942, 4: 1146.
RIKSDAGS-REFERAT. referat av riksdagsförhandlingar. SCHULTHESS 1885.
RIKSDAGS-REFERENT. jfr -referat. LUNDELL 1895.
RIKSDAGS-REFLEXION. (mera tillf.) jfr -tanke; särsk. i pl. Riksdagareflexioner af en Hög Resande. (1834; broschyrtitel).
RIKSDAGS-REGEMENTE. (mera tillf.) == -styrelse. 2NF 27: 1217 1918.
RIKSDAGS-REGERING. (numera bl. mera tillf.) riksdags utövande av styrelsen i ett rike (jfr -styrelse); äv. konkret, om samling personer som vid sådant styrelsesätt utövar den värkställande makten (jfr regering 2. PALMBLAD Norige Bih. 137 (1847; konkret). 2NF 27: 1217 1918.
RIKSDAGS-REGISTER. register till riksdagsprotokoll. HAGMAN RegRiksdP 1911–20 3: 73 1923.
RIKSDAGS-REGISTRATUR. (förr) om registratur som fördes vid expeditionsdeputationen. 2RA 1: 166 (cit. fr. 1725).
RIKSDAGS-RELATION. (nästan bl. om ä. förh.)
[RIKSDAGS-RELATION.ssg 1]
1) == -berättelse 1. Bergv. 2: 67 (1738). Svea Håfrätts til denne Riksdag ingifne Riksdagsrelation. 2RARP 11: 179 1739. För hundra år sen 1: 91 1809. SvRiksd. II. 13: 94 (1934; om förh. under 1700-talet).
[RIKSDAGS-RELATION.ssg 2]
2) == -berattelse 3. NF 16: 70 1891.
RIKSDAGS-REPORTAGE. från riksdig(en). SFrolket 11: 71 1940.
RIKSDAGS-REPRESENTANT. representant (för ett område l. ett parti o. d.) vid l. i riksdag(en). BlåBand. 1885, e. 39.
RIKSDAGS-RESA, r. l. f. (riksdagamans) resa till riksdag (o. återresa därifrån); äv. (o. utom i fråga om ä. förh. numera vanl.): resa som företages av en grupp riksdagamän för studier av förhållandena i en landsdel o. d. RP 14: 384 (1650). FRYXELL Ber. 10: 112 (1842). Rlksdagsresan (1937). Önskemål och förhoppningar i övre Norrland. (1987; broschyrtitel).
RIKSDAGS-RESOLUTION. (i sht i skildring av ä. förh.) == -beslut. FörarbsvLag 8: 59 1751.
RIKSDAGS-RESTAURANG. (i riksdagshus inrymd) restaurang avsedd för riksdagamännen. KLINT 1906. BtRiksdP 1922, 8: nr 13, s. 3.
RIKSDAGS-REVY. tidnigsartikel l. (periodisk) publikation l. föredrag o. d. innehållande en överblick över riksdagens värksamhet under en viss (kortare) tid; jfr -krönika 1, 2, -översikt. Riksdags-Revy. (1862; titel på pe- riodisk publikation). Politisk riksdagsrevy. RiksT 1913, nr 6 s. 1 (rubrik).
RIKSDAGS-RÄNKER, pl. (numera bl. mera tillf.) jfr -intrig. ADLERBETH Ant. 1: 9 ( c. 1792).
RIKSDAGS-RÄTT, r. l. m. särsk.
[RIKSDAGS-RÄTT.ssg 1]
1) (nästan bl. i skildring av ä. förh.) rätt att deltaga i l. vara representerad vid l. i riksdag. FRYXELL Ber. 8: 242 (1838). RYDBERG Vap. 154 (1891).
[RIKSDAGS-RÄTT.ssg 2]
2) (i sht i fackspr.) om sammanfattningen av de rättsregler som gälla för riksdag(en) o. dess värksamhet; lära(n) l. vetenskap(en) om dessa rättsregler. 2NF 36: 100 1925. SvRiksd. I. 8: 63 1934.
[RIKSDAGS-RÄTT.ssg 3]
3)
[jfr t. reichstagsgericht, polska sad sejmowy]
(om ä. polska förh., numera bl. tillf.) == -domstol. PT 1791, nr 40, s. 2.
RIKSDAGS-RÖRELSE. särsk. (numera knappast br.) i pl.: åtgöranden l. (slugt o. skickligt) "spel" l. dyl. vid riksdag(en); jfr -spel, -vändning. FRYXELL Ber. 11: 62 1843.
RIKSDAGS-SAK. sak l. ärende l. angelägenhet som handlägges av riksdagen l. som riksdagen har att handlägga l. som rör l. gäller riksdag(en); jfr -fråga 2, -mål, -ärende. Den secreterare, som med Rijkedagssakerne hafwer att giöra. CivInstr. 324 1651. "Saken" (dvs. frågan huruvida en viss föreslagen järnväg borde vara enskild eller statlig) växte .. snabbt från bygdesak till länssak och vidare till riks- och riksdagssak. BERGMAN Kerrm. 286 1927. jfr: Att tahla om en ny reduction, är een heel rijksdagzsaak (dvs. ett ärende för en hel riksdag). RARP 12: 265 1678.
RIKSDAGS-SAL. (tillf.) sal där riksdag(splenum) hålles; äv. bildl.(jfr riksdag 3. Just denna tjusningsfulla dal, / .. Var kärleksgudens rikedags-sal. STENHAMMAR 164 ( c. 1798). EDPELT Högm. 83 (1954).
RIKSDAGS-SALARIUM. () == -pänningar. HTSkån. 6: 368 1771.
RIKSDAGS-SAMMANKOMST ~¹⁰² äv. ~²⁰⁰. (lnera tillf.) jfr riksdag ². ANNERSTEDT UUH Bih. 2: 262 1686.
RIKSDAGS-SAMMANTRÄDE ~¹⁰²⁰. om vart o. ett av de olika sammanträdena under en riksdag, riksdagsplenum; äv. (numera föga br.) om riksmöte i dess helhet, riksdag(ssession). NF 13: 1137 (1889; om riks- dagssession). HT 1942, s. 109 (i pl., om riksdagsplena).
RIKSDAGS-SEJOUR. (ngns) vistelse(tid) vid riksdag (ss. riksdagaman); (ngns) tid ss. riksdagaman; äv.: tid varunder riksdag är samlad (på en plats). SPÅNGBERG StMän 3: 179 (1924). STAF PolisvSthm 330 (1950).
RIKSDAGS-SESSION.
[jfr t. reichstagssession]
== -sammanträde; numera nästan bl. om riksmöte i dess helhet (med tanke på tiden varunder det är samlat). GT 1788, nr 129, s. 9 (om polska förh.). SvRiksd. II. 11: 23 1954.
RIKSDAGS-SKICK. riksdags skick l. gestaltning med hänsyn till sammansättning l. värksamhetsformer o. d.; sätt varpå riksdags sammansättning o. värksamhetsfodler o. d. äro ordnade, representationsskick. HEDIN Tal 1: 184 (1887). AHNLUND AOxenstierna 466 (1940).
RIKSDAGS-SKILDRING. konkret: skildring av l. från riksdag. HTSvLittH 2: 552 1956.
RIKSDAGS-SKRIFT. (i sht i skildring av ä. förb.) (tryckt) skrift rörande riksdagsangelägenheter; jfr -broschyr. SP 1792, nr 9, s. 4.
RIKSDAGS-SKRIVELSE. särsk. : av riksdag (till K. Maj:t) angiven skivelse. KrigVAH 1895, s. 160. KUYLENSTIERNA Statmaskin. 97 (1926).
RIKSDAGS-SLUT. ( -dag- c. 1755. -dags- 1678 osv.)
[RIKSDAGS-SLUT.ssg 1]
1) (numera bl. tillf.) riksdags slut l. avslutning. CARL XI AlmAnt. 21 1678. DN(H) 1955, nr 88, s. 16.
[RIKSDAGS-SLUT.ssg 3]
3) () == -beslut. CARL XI AlmAnt. 21 (1678). SCHÖNBERG Bref 2: 300 1778.
RIKSDAGS-SPEL. (mera tillf.) bildl., om politiskt "spel" vid riksdag. 2NF 19: 218 1913.
RIKSDAGS-SPRÅK. språk l. uttryckssätt som användes vid riksdag(ar) l. inom riksdagskretsar o. d. BESKOW i 2SAH 34: 129 1861.
RIKSDAGS-STADGA, r. l. f. stadga innehållande reglementariska föreskrifter för riksdag(en). RiksdStadg. 15 1949.
RIKSDAGS-STENOGRAF. stenograf anställd för uppteckning av riksdagsförhandlingar; jfr -notarie. Referenten 1883, s. 84.
RIKSDAGS-STORM. (mera tillf.) bildl.; särsk. om kraftiga, kritiska opinionsyttringar vid riksdag. NYRÉN Charakt. 121 (1780).
RIKSDAGS-STORTIGGARE. () om person (från jämförelsevis välsituerad samhällsklass) som tiggde (större) pänningbidrag (för ngn insamling l. för egen del) av riksdagsmän. VDAkt. 1766, nr 76.
RIKSDAGS-STRID, r. l. m. jfr -fejd. CRUSENSTOLPE Mor. 1: 185 (1840).
RIKSDAGS-STRIDIGHET ~¹⁰², äv. ~²⁰⁰. jfr -strid; i sht l. pl. KELLGREN (SVS) 4: 122 (1780; i pl.).
RIKSDAGS-STYRE. (ngt vard., mera tillf.) == -styrelse. SvD(A) 1930, nr 1, s. 13.
RIKSDAGS-STYRELSE. (mera, tillf.) riksdags utövande av styrelsen i ett rike; jfr -regemente, -regering, -styre. NYBLÆUS Forskn. 2: 237 1881.
RIKSDAGS-STÅND. (om ä. förh.) stånd vid ståndsriksdag(ar). TOIJER SvRiksd. 20 (1935).
RIKSDAGS-STÄLLE. (numera knappast br.) == -ort. VDAkt. 1792, nr 19.
RIKSDAGS-STÄMNING. () == -kallelse 1. L. PAULINUS GOTHUS MonPac. 657 1628.
RIKSDAGS-SUVERÄNITET. riksdags suveränitet; jfr -envälde. 2NF 27: 1217 1918.
RIKSDAGS-SVENSKA, r. l. f. jfr -språk. SAHEDIN 1881 1 3SAH LVIII. 2: 335.
RIKSDAGS-SYSSLA, r. l. f. (numera bl. mera tillf.) jfr -göromål 2. PH 1: 509 1723.
RIKSDAGS-TAKTIK. (politisk) taktik vid riksdag(ar) l. i riksdag(en). HH XXV. 2: 124 1812.
RIKSDAGS-TAKTIKER. jfr -taktik. SvH IX. 2: 22 1908.
RIKSDAGS-TAL. tal hållet vid l. i riksdag. ATTERBOM SDikt. 1: 261 (1809, 1837).
RIKSDAGS-TALARE. jfr -tal. GJEHRENSVÄRD Dagb. 1: 366 (1779).
RIKSDAGS-TALMAN ~²⁰ äv. ~⁰².(mera tillf.) talman i riksdagskammare. SVEDELIUS Lif 119 1887.
RIKSDAGS-TANKE. (mera tillf.) särsk. i pl., om tankar som (meddelas i tal l. skrift till o. som) gälla riksdagen l. riksdagsärenden o. d. BENZELSTIERNA Cens. 177 1742.
RIKSDAGS-TANT. (vard., skämts.) kvinnlig ledamot av riksdagen; jfr -kvinna o. -farbror. KUYLENSTIERNA Statsmaskin. 98 (1926).
RIKSDAGS-TERMIN. (bestämd) tid(speriod) då l. varunder riksdag(en) är l. skall vara samlad; äv. om (bestämd) tid för riksdagssessions början; jfr -tid 1. PH 1: 275 1720. SvH 8: 227 1905.
RIKSDAGS-TID.
[RIKSDAGS-TID.ssg 1]
1) tid då riksdag hålles l. sammanträder; tid varunder riksdag(en) är l. skall vara samlad; jfr -termin. AdP 1789, s. 824. 2NF 38: 816 1926.
[RIKSDAGS-TID.ssg 2]
2) (numera bl. tillf.) tid utmärkt av riksdagsstyrelse; anträffat bl. i pl., om frihetstiden. SP 1792, nr 249, s. 3.
[RIKSDAGS-TID.ssg 3]
3) (tillf.) tid varunder regeringsdepartementen äro (mest) sysselsatta med arbete(n) för riksdagen. KUYLENSTIERNA Statsmaskin. 66 1926.
[RIKSDAGS-TID.ssg 4]
4) (ngns) tid ss. ledamot av riksdagen; äv. om tid varunder ngn ss. riksdagaman befinner sig på riksdagsorten (jfr 1. WARBURG Rydberg 2: 51 (1900). SPÅNGBERG StMän 1: 100 (1917).
RIKSDAGS-TIDNING. (nästan bl. om ä. förh.) tidning utkommande under loppet av en riksdag o. behandlande riksdagens värksamhet; i fråga om ä. förh. äv. i pl., om (l. ss. namn på) sådan tidning; jfr -blad, -krönika 1, -rapport, -revy. Riksdags-Tidningar. (1756; titel på tidning). Instructions-projectet läses 1 Riksdags-Tidningarne 1772, No. 59 och 60. WALLQUIST EcclSaml. 14: 124 1790. Väckt motion, att Rikets Ständer måtte .. låta utgifva en riksdagstidning. BtRStP 1850–51, 8: nr 60, s. 1. Publicistklubb. 13 (1924; om förh. på 1700- talet).
RIKSDAGS-TJÄNSTEMAN ~¹⁰² äv. ~²⁰⁰.särsk. : tjänsteman anställd i riksdagens tjänst. KUPLENSTIERNA Statsmaskin. 93 1926.
RIKSDAGS-TRUMPET. (förr) trumpet använd vid tillkännagivande på olika ställen i Huvudstaden av riksdags öppnande l. avslutning; äv. oeg. l. bildl.; jfr -puka. CEDERHJELM Handtv. 12 (1794). Riksdagstrumpeten; eller farväl med Riksdagamännen. (1855; broschyrtitel). ODHNER G 3 2: 6 1896.
RIKSDAGS-TRYCK.
[RIKSDAGS-TRYCK.ssg 1]
1) (numera bl. mera tillf.) abstr.: tryckning av riksdagshandlingar. BtRiksdP 1867, X. 2: nr 4, s. 2. Typografminn. 138 1952.
[RIKSDAGS-TRYCK.ssg 2]
2) konkret, koll.:tryck bestående av riksdagshandlingar; oftast om riksdagsprotokoll o. bihang därtill. Snällp. 1848, nr 2, s. 3. WIGFORSS Minn. 2: 169 (1951).
RIKSDAGS-TRÄTA, r. l. f. jfr -gräl. FRYXELL Ber. 7: 36 1888.
RIKSDAGS-TVIST. (mera tillf.) jfr -strid. ECTEGNÉR 1889 hos TROLLEWACHTMEISTER Ant. 2: 233
RIKSDAGS-UNDERHÅLL ~¹⁰² äv. ~²⁰⁰ (om ä. förh.) om riksdagspänningar. UppSDP 1765, s. 9.
RIKSDAGS-UNDERRÄTTELSE ~¹⁰²⁰⁰. (numera bl. tillf.) jfr -nyhet; i sht i pi. Riksdags-underrättelser. AJourn. 1829, nr 35, s. 1 (rubrik).
RIKSDAGS-UPPDRAG ~⁰², äv. ~²⁰. uppdrag givet av riksdagen (t. ex. att vara medlem av utskott); äv.: riksdagsmannauppdrag. SvRiksd. II. 17: 253 1955. CARLSSON LantmPol. 46 (1953; om riksdagamannauppdrag).
RIKSDAGS-UPPLÖSNING ~⁰²⁰. om upplösning av (kammare i) riksdag i förening med förordnande om nya val; stundom äv. allmännare, om hemförlovning av riksdag vid riksmötes avslutning; jfr parlaments-upplösning. NAUMANN SvStatsförf. 4: 13 (1871). SvUppslB (1955; äv. allmännare).
RIKSDAGS-UPPSATS ~⁰², äv. ~²⁰. särsk. () om skriftligt förslag till riksdags l. riksdagsutskotts beslut l. betänkande o. d. LAGUS ÅboHovrH 334 (1834).
RIKSDAGS-UPPTRÄDE ~⁰²⁰. (mera tillf.) (stormigt) uppträde vid l. i riksdag. FRYXELL Ber. 10: 96 (1842).
RIKSDAGS-UTELÅSNING ~⁰²⁰. (om ä. förh. numera knappast br.) trumpetblåsning varigm riksdag(en)s öppnande tillkännagavs; jfr -trumpet. HOLMBERG Nordb. 451 (1854). WIRSÉN i 3SAH 11: 138 1896.
RIKSDAGS-UTGIFT ~⁰², äv. ~²⁰. jfr -kostnad; i sht i pl. BtRStP 1828–30, Saml. 4 I. 1: 61.
RIKSDAGS-UTSKOTT ~⁰², äv. ~²⁰. utskott (för beredning av riksdagsärenden o. d.) utsett bland riksdags ledamöter. 2RARP 2: 161 1723.
RIKSDAGS-UTSKRIVNING. () == -kallelse 1. RP 8: 727 1641. 2BorgP 2: 696 1723.
RIKSDAGS-UTSLAG ~⁰² äv. ~²⁰. (mera tillf.) jfr -dom. HJÄRNE K12 159 (1902; om polska förh.).
RIKSDAGS-UTTALANDE ~⁰²⁰⁰in. uttalande av l. l. riksdagen. WIGRORSS Stahbudg. 102 (1927). TSv- Lärov. 1953, s. 439.
RIKSDAGS-VAGN. (numera bl. tillf.) bildl., om riksdag(sinstitutiomen betraktad ss.en vagn (jfr riks-vagn). LEIJONHUFVUD Minnesant. 309 (1841). UrKorrCronholm 247 1848.
RIKSDAGS-VAL, n. riksdagsmannaval. BELLMAN (Bellms) 7: 98 (1785).
RIKSDAGS-VALAKT. () om (förseglat brev innehållande) protokoll (med tillhörande handlingar) över (huru röstningen utfallit vid) företaget riksdagsmannaval. VDAkt. 1789, nr 8.
RIKSDAGS-VALD, p. adj. (mera tillf.) vald av riksdag(en). Riksdagsvalda talmän. SvD(A) 1920, nr 116 B, s. 4.
RIKSDAGS-VANA. vid riksdag(ar) förvärvad vana vid riksdags arbete o. värksamhet o. d.; äv.: vid riksdag(ar) utbildad vana (i fråga om tillvägagångssätt i. uppträdande o. d.). Efter gammal ricksdagsvana så grälas här. HT 1918, s. 195 1809. WIESELGREN Bild. 43 (1886, 1889).
RIKSDAGS-VERK(SAMHET), se -värk(samhet).
RIKSDAGS-VETERAN. om riksdagaman med mångårig erfarenhet av riksdagsarbete. NerAlleh. 1896, nr 209, s. 2.
RIKSDAGS-VIND, r. l. m. (mera tillf.) mer l. mindre bildl., om (yttringar av) opinion l. (förhärskande) tänkesätt o. d. vid i. i riksdag, politisk "vind" vid i. i riksdag. WALLENBERG (SVS) 1: 263 (1771). NYRÉN Charakt. 125 1780.
RIKSDAGS-VINGLARE. () (ränkfull o.) opålitlig riksdagaman (som söker uppnå pekuniära fördelar av sitt riksdagsmannaskap). GJEHRENSVÄRD Dagb. 1: 73 1776.
RIKSDAGS-VOTERING. i riksdag(en). Lagerbring Hist. 1: 88 1796.
RIKSDAGS-VRÖVEL. (vard., tillf.) jfr -prat. STRINDBERG Brev 3: 174 (1883).
RIKSDAGS-VURMERI. (numera bl. tillf.) vurmeri för (deltagande i) riksdagar. KrigVAH 1836, s. 21.
RIKSDAGS-VÄDER.
[RIKSDAGS-VÄDER.ssg 1]
1) () == -vind. WALLENBERG (SVS) 1: 181 (1771). NYRéN Charakt. 119 1780.
[RIKSDAGS-VÄDER.ssg 2]
2) (tillf.) väderlek som råder under l. är utmärkande l. passande för tid då riksdag hålles. TEGNÉR 1840 i 3SAH XLVIII. 2: 18.
RIKSDAGS-VÄLDE. jfr -envälde. CRUSENSTOLPE Mor. 2: 175 (1840).
RIKSDAGS-VÄLVNING. () omväivning (se omvälva 4 b) av styrelsesätt l. statsskick o. d., utförd av l. gm riksdag. GT 1788, nr 151, s. 4.
RIKSDAGS-VÄN, m.||(ig.). jfr -kamrat. CRUSENSTOLPE Mor. 1: 136 (1840).
RIKSDAGS-VÄNDNING. () i pl.: tillvägagångssätt l. åtgöranden l. "spel" o. d. vid riksdag(en); jfr -rörelse, -spel. TERSMEDEN Mem. 4: 222 1764. Därs. 5: 15 1769.
RIKSDAGS-VÄNSTER, r. (mera tillf.) sammanfattande benämning på vänstersinnade ledamöter av riksdag(en); jfr -höger(n). WIGFORSS Minn. 2: 229 (1951).
RIKSDAGS-VÄRK, n. särsk.
[RIKSDAGS-VÄRK.ssg 1]
1) () riksdagsinsats. HAGBERG SerenKyrklIns. 419 (i handl. fr. 1777).
[RIKSDAGS-VÄRK.ssg 2]
2) (mera tillf.) om vart o. ett av riksdagens värk (se riksdag 3. SvUppslB 22: 1081 (1935; i pl.).
RIKSDAGS-VÄRKSAMHET ~¹⁰², äv. ~²⁰⁰. jfr -arbete o. rikedsgemanna-värksamhet. TROLLE-WACHTMEISTER Ant. 2: 235 1847.
RIKSDAGS-VÄRV. (mera tillf.) jfr -göromål 3. WIESELGREN Bild. 20 (1886, 1889).
RIKSDAGS-VÄRVNING. (om ä. förh., numera bl. tillf.) värvning av riksdagaman (för pängar) för ett riksdagsparti o. d. BERGKLINT Vitt. 226 (1772).
RIKSDAGS-VÄSEN(DE). (numera bl. tillf.) riksdagsskick; riksdagsvärksamhet; riksdagsstyrelse. ADLERBETH Ant. 1: 112 ( c. 1792). ANCKARSVÄRD o. RICHERT FörslNatRepr. III 1830. BERNDTSON 1880.
RIKSDAGS-YTTRANDE, n. jfr -anförande. WIESELGREN Bild. 426 (1876, 1889).
RIKSDAGS-YTTRING. () == -yttrande. Driftkuku 1851, s. 178.
RIKSDAGS-ÅHÖRARE ~⁰²⁰⁰. åhörare (på riksdagsläktare) vid riksdagsöverläggning(ar). Rikedagsåhörare. HAMMARLUND (1949; boktitel).
RIKSDAGS-ÅR. år (fyllt l. präglat) av riksdagsvärksamhet; år varunder ngn varit riksdagaman; äv. (om ä. förh.): år varunder riksdag hålles. 2VittAH 26: 255 (i handl. fr. 1760). Jag har öfverlefvat et svärt ricksdagsåhr, men den Högsta har vändt alt till det bästa. HÖPKEN 1: 369 (1762). Lindman hade sex riksdsgsår .. bakom sig, när han 1912 korades till ledare för andra kammarens högerparti. SPÅNGBERG BanbrHövd. 192 (1939). Rikedagsåren 1664 och (1668). NT 1951, s. 284.
RIKSDAGS-ÄMNE.
[RIKSDAGS-ÄMNE.ssg 1]
1) (numera bl. tillf.) riksdagamannaämne. OELREICH 91 1755.
[RIKSDAGS-ÄMNE.ssg 2]
2) (numera bl. mera tillf.) ämne för riksdagsöverläggning(ar); riksd agssak. MÖLLER 1790.
RIKSDAGS-ÄRENDE. ärende som handlägges av l. behandlas vid l. i riksdag l. som riksdagen har att handlägga; jfr -fråga, -sak. 2RARP 2: 54 1725.
RIKSDAGS-ÖPPNANDE, n. (tillf.) riksdags öppnande. BJÖRCK HeidenstSek. 12 (1946).
RIKSDAGS-ÖVERLÄGGNING ~¹⁰²⁰. överläggning vid l. i riksdag. SCHÖNBERG Bref 3: 273 (1778).
RIKSDAGS-ÖVERSIKT ~¹⁰², äv ~²⁰⁰. särsk. om tidningsartikel l. föredrag o. d. innevållande en översikt över riksdagens värksamhet under en viss (kortare) tid; jfr -revy. NDA 1876, nr 106, s. 2 (rubrik).
Avledn. (till 2):
RIKSDAGLIG adj.
[jfr t. reichstäglich]
(mera tillf.) som tillhör l. utmärker l. äger rum i l. har avseende på riksdag(en). RYDSTRÖM Adelsnäs 12 (1913).
RIKSDAGLIGEN , adv. () vid varje riksdag. HELLBERG Samtida 12: 80 (i handl. fr. 1865).