RISP ris⁴³p, sbst.³, i bet. 1–4, 6 r. l. m. l. f. (BoupptSthm (i bet. 1), DALIN (i bet. 3) osv.), i bet. 5 n. (NORDFORSS osv.); best. -en resp. -et; pl. ( ss. r. l. m. l. f.) -ar.

[sv. dial. risp, resp, becktråd, liten garnhärva m. m.; jfr dan. o. nor. risp, becktråd, nor. dial. risp, liten rem; vbalsbst. till RISPA, v., (o. etymologiskt identiskt med RISP, sbst.² resp. sbst.⁵) o. sannol. eg. betydande: ngt (av- l. lös- l. upp)rispat]

[RISP.sbst3 1]

1) (†) upprispad tråd l. frans i ända l. kant av tyg; anträffat bl. i pl. 1 g(amma)l (drällduk) .. med Rispar på ändan. BoupptSthm 1687, s. 473 b.

[RISP.sbst3 2]

2) (†) == RISPA sbst., 2. En smal risp, el(ler) rand af en lille kugers bredd (av en lunga). VDAkt. 1730, nr 369.

[RISP.sbst3 3]

3) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (spets av) becktråd. DALIN Arg. 2: 265 (1734 Spetsa becktråden (göra rispen). LEVANDER DalBondek. 2: 264 (1944). jfr DECK-RISP.

[RISP.sbst3 4]

4) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) smalända av läderrep. Fatab. 1929, s. 155 från Dalarna). LEVANDER DalBondek. 2: 311 (1944).

[RISP.sbst3 5]

[jfr 1]

i sg. koll., om ngt upprispat (jfr 6; särsk. dels: tråd som gm rispning lösgjorts l. lösgjort sig ur tyg, dels: upprispat (gammalt) tyg (i sht törr använt för förbandsändamål); jfr CHARPI, LINNE-SKAV. NORDFORSS (1805). Man måste (vid maskinsömnad) .. noga se efter att .. intet "risp" sticker fram. LANGLET Husm. 881 (1884). Refvor böra .. stoppas helst med risp af samma tyg. Därs. 882. 2SvUppslB (1952; om charpi). – jfr LINNE-, SIDEN-RISP.

[RISP.sbst3 6]

6) (†) om det vid rispning l. skrapning o. d. av ett hårt föremål avnötta, slipavfall o. d. Pulvret eller rispen (vid skrapning av järnhaltigt mineral). SPF 1813, s. 19.