ROD rω⁴d, äv. rå⁴d, sbst.⁴, r. l. m.; best. -en. (vanl. skrivet med stor begynnelsebokstav) (numera bl. hist.) (av särskilda förvaltningsregler kännetecknat) område vid det forntida Sveriges östkust, som svarade för ledungsfartygs utrustnig o. bemanning; särsk. (övergående i anv. ss. egennamn) ss. beteckning för kustområden i Uppland o. Gästrikland; äv. i utvidgad anv., om den forntida svenska sjökrigsorganisationen: ledung(sflotta). (Av ut- tryckssättet i ett fsv. brev) skulle .. följa, att den sydligare kusten ursprungligen, och ännu sedan den nordligare kusten hade blifvit Rod, varit en del af Attundaland. SCHLYTER SvÄldstIndeln. 36 (1835). Tiunda- och Attundaland hade .. sin egen Rod, hvars samband med försvaret är uppenbart. HILDEBRAND Statsförf 12 (1896). En svensk vikingahär, som huvudsakligen tyckes hava bestått av män från Uppland och dess rod. SvFolkH l. 1: 205 (1914). Den för hela riket gemensamma krigsorganisationen Roden. STUNBEBG i StEkonHist. 291 (1944). (Mot E. Hjärnes upprattning) må endast framhållas, att då av andra stadganden i Östgötalagen klart framgår, att jarlen haft en viss med skattemakt förenad särställning i kusthäradena, man icke kan utesluta möjligheten av att dessa även uppfattats såsom en rod. GHAFSTRÖM i SvD(A) 1958, nr 226, s. 7. I ä. nsv. källor, där ordet (utom ss. förled i ssgr) företrädesvis anträffats i sg. best., torde det vara att fatta ss. ett egennamn betecknande de kustområden i Uppland som senare kallats Roslagen (o. kustområdena i Gästrikland). Swdre och norre rodhen. G1R 3: 119 (1526).