ROMARE rωm³are² (rωm³ar² l. rω³m- LoW (1911)), sbst.¹, m.||(ig.); best. -en, äv. -n; pl. == ((†) romarer OPETRI 2: 273 (1528), RUDBECK Atl. 2: 220 (1689)); pl. best. -arna (-e) ((†) romarena STIERNHIELM Arch. H 1 a (1644), SUNDÉN (1888); romerna SPEGEL GW 261 (1685); romrarne ROSENSTEIN 2: 229 (1789), SUNDEVALL ÅrsbVetA 1840–42, s. 59). (förr äv. romm-) [ fsv.
romare; jfr dan. o. nor.
romer, fht.
rŏmări (varav t.
römer), mlat.
romarius, romersk; avledn. av
ROM (se
ROM-). – jfr
ROMERSK]
[ROMARE.sbst1 1]
1) manlig invånare i den forntida staden Rom l. manlig romersk medborgare; i pl. äv. utan avseende på kön; i pl, best. ofta sammanfattande liktydigt ined: det romerska folket l. riket. OPETRI 2: 273 (
1528).
S. Pauli Epistel til tlie Romare. (Bib. 1541;
titel på ett av de kanoniska breven i Nya testamentet). Erigga .. kallades .. af Romarne Ceres.
SPEGEL 131 (
1712).
Romarne. (PALLIN o.) BOËTIUS AllmHRealsk. 38 (1906; rubrik), BOLIN VFöda 185 (
1933). – särsk.
med tanke väsentligen på (skrift av) fornromersk författare. Jag lemnar här ett simpelt instrument / Och dessa böcker, Romare och Greker. HAGBERG Shaksp. 7: 155 (
1849).
[ROMARE.sbst1 2]
2) i fråga om förh. efter antiken: manlig invånare i l. man från Rom; man som är bosatt i Rom; manlig rombo; i pl. äv. utan avseende på kön. BJÖRNSTÅHL Resa 1: 385 (
1772).
ATTERBOM Minn. 488 (
1818).
DN(A) 1943,
nr 220, s. 6. – särsk. (
†)
oeg. l. bildl., i uttr.
vara romare i Rom, ta seden dit man kommer; jfr
1. CVASTRANDBERG
4: 183 (
1857).
[ROMARE.sbst1 3]
3) [ifr 2]
(i fackkretsar, ngt vard.) om person (särsk. konstnär) som under en längre tid uppehåller l. uppehållit sig i Rom. LJUNGGREN Resa 64 (
1871).
Hos våra romare – Stäck, Palm – finna vi landskapstraditionen från 1840-talet Italien. NordT 1886, s.
589. GHT 1947,
nr 268, s. 3.
[ROMARE.sbst1 4]
4) med tanke på Rom ss. centrum för den romersk-katolska kyrkan o. säte för påven; äv. liktydigt med: romersk katolik. [ROMARE.sbst1 4.a]
a) (†) i pl. best. (äv. i uttr. de andliga romare), om de romersk-katolska, kyrkliga myndigheter som ha sitt säte i Rom. Att Leo Påue viij:de wendet koret ifrå the Romare, ock jn på kiesare Otte.., atth han skulle kora Påue. G1R 5: 175 (
1529).
Att med tålamod och glädje draga det ok, som de Andelige Romare .. pålade (svenskarna under medeltiden). BOTIN Hem. 2: 39 (
1756).
[ROMARE.sbst1 4.b]
b) ss. förled i ssgr; jfr 6. [ROMARE.sbst1 5]
5) (numera föga br.) latinist, latinare. BÅÅTH-HOLMBERG Morf. 1: 62 (
1910).
jfr: Därest barnet har avlagt (student-)examen med latin som ämne anlägger fadern (när han skall hålla tal).. något av minen "oss romare emellan" samt uttalar ordet silentium. Idun 1957,
nr 17, s. 9.
[ROMARE.sbst1 6]
6) ss. förled i ssgr: som har avseende på l. samband med (det antika l. moderna) Rom, rom-, romersk; jfr 4 b.
Ssgr: (i allm. till
1):
–
ROMAR-ANDA l.
ROMARE-ANDA. (
i vitter stil)
anda som utmärkte romarna. BESKOW Valerius 50 (
1855).
–
ROMAR-ARBETE. (
†)
ss. beteckning för bragd l. dyl. KrigT 1797,
s. 24.
–
(4 b) ROMAR-AVLAT. (
†)
om den romersk-katolska kyrkans avlat. G1R 4: 75 (
1527).
OPETRI Kr. 281 (
c. 1540).
–
ROMAR-BREV(ET).
[jfr t. römerbief]
det kanoniska brev i nya testamentet, som numera i bibeln benämnes Paulus' brev till romarna. LÉNSTRÖM RomLittH 78 (
1838).
–
ROMAR-CITAT.
jfr -ord. Stålblanka romarcitat. SELANDER Stad. 45 (
1926).
–
ROMAR-DRAG. (
i vitter stil)
drag som var l. anses ha varit utmärkande för romarna. FALLSTRÖM VDikt. 1: 108 (1893
–
ROMAR-DYGD. (
i vitter stil)
jfr -drag. MANDERSTRÖM i
2SAH 27: 29 (
1853).
–
ROMAR-DÖME(T). (
i vitter stil)
om det forntida romerska väldet l. riket. RYDBERG KultFörel. 4: 1 (
1887).
–
ROMAR-FOLK(ET). särsk. (
i vitter stil)
till 1: det romerska folket. ATTERBOM Minn. 268 (
1818).
–
ROMAR-FYSIONOMI. (
mera tillf.)
en romares fysionomi l. en fysionomi som liknar en romares (särsk. med tanke på romersk näsa). ALMQVIST Skälln. 96 (
1838).
– (
6)
ROMAR-FÄRD.
[jfr d. romerfærd, t. römerfahrt]
(
†)
romfärd. DALIN Hist. 2: 392 (
1750).
ATTERBOM Lyr. 2: 119 (
1825).
–
(4 b) ROMAR-KYRKA.
[ fsv. romara kirkia) (
i vitter stil,
tillf.)
om romersk-katolska kyrkan. TSvLärov. 1954,
s. 770.
–
ROMAR-LAG,
r. l. f. l. m. (†) i sg. best.: romerska rätten, romarnas lag.
OPETRI 4: 336 (c. 1540).
RUNIUS (SVS) 1: 165 (
1703).
–
ROMAR-LAND. (
i vitter stil)
romerskt land; särsk. i sg. best.: romarnas land, det romerska riket. JANZON Prop. 3: 73 (
1911).
Fornv. 1946,
s. 35.
–
ROMAR-LYNNE. (
i vitter stil)
lynne som var l. anses ha varit utmärkande för romarna. MONTELIN VLittH 2: 16 (
1931).
–
ROMAR-NATUR. (
i vitter stil)
en romares natur l. natur som liknar en romares; äv. konkret, om person med sådan natur. WIRSÉN i
3SAH 14: 160 (
1899).
Lucilius (var) ingen sträv romarnatur som Cato d. ä. MONTELIN VLittH 2: 13 (
1931).
–
ROMAR-NÄSA.
[jfr d. romernæse, nor. romernese, t. römernase]
(
numera bl. tillf.)
romersk näsa (se romersk 2 c α). RYDBERG RomD 23 (
1877).
–
ROMAR-NÄSIG. (
†)
som har romersk näsa. SthmMag. 1781, s. 322 (
1631: Romarnäsige;
rättat efter hskr.). –
ROMAR-ORD. (
i vitter stil)
en romares ord; ord ur det latinska språket l. den latinska litteraturen. MONTELIN VLittH 2: 63 (
1931).
–
ROMAR-PANNA. (
mera tillf.)
(hög, välvd) panna av det slag som var l. ansågs ha varit utmärkande för romarna. WIRSÉN Ton. 136 (
1893).
HEIDENSTAM i
3SAH 25: 66 (
1912).
–
ROMAR-RIKE(T).
[jfr t. römerreich]
(
i sht i vitter stil)
det romerska riket. SVENSEN Jord. 189 (
1885).
–
ROMAR-RÄTT,
r. l. m. [ROMAR-RÄTT.ssg 1]
1) (tillf., arkaiserande) till 1: romersk rätt. Lundagård 1921,
nr 5,
s. 3.
[ROMAR-RÄTT.ssg 2]
2) (
†)
till 4 b: romerskkatolsk rätt l. lag, kanonisk lag. SVART Gensw. H
2 a (
1558).
–
ROMAR-SKALD. (
i vitter stil)
romersk skald. BESKOW i
2SAH 27: 50 (
1853).
TSvLärov. 1955,
s. 404.
–
(4 b) ROMAR-SKOTT. (
†)
== rom-skatt. G1R 4: 317 (
1527).
2NF 21: 684 (
1914).
– (
6)
ROMAR-SPORRE bot. romersk riddarsporre (se romersk 4 b). LYTTKENS Namnlista 25 (
1907).
–
ROMAR-SPRÅK(ET).
[jfr d. romersprog]
(
i vitter stil)
latin, Runius (SVS) 2: 12 (
1724).
LIDMAN Blodsarv 78 (
1937).
–
ROMAR-STAD.
(i vitter stil, numera bl. tillf.) [ROMAR-STAD.ssg 1]
1) [ fsv. romara stadher]
till 1, 2, 6: Rom; företrädesvis i sg. best. LPETRI 3Post. 68 b (
1555).
(Rafael) vandrar under romarstadens pinjer. WIRSÉN Sång. 287 (
1884).
[ROMAR-STAD.ssg 2]
2) till 1: romersk stad. På andra sidan om Linz ligger .. en gammal romarstad Wels, BÖTTIGER 6: 186 (
1835).
–
ROMAR-STAT. (
i vitter stil,
mera tillf.)
romersk stat. PedT 1899,
s. 55.
–
(4 b) ROMAR-STYCKE,
[(y.) fsv. romara stykke; möjl. urspr. till 1 (jfr holl. romeinstuk, om berömligt dåd, värdigt en romare)]
(
†)
om skalkstycke l. knep o. d. av det slag som den romersk-katolska kyrkans män brukade, påvisk list o. d.; jfr påva-stycke. I samma besegling brukadhe biscop Hans
(Brask) i Linköping itt listigt Romare stycke, ty han screff een liten Scrifft så lydhandes, Til thenna besegling är jach nödd och twingat.
OPETRI Kr. 312 (
c. 1540).
L. PETRI Kr. 148 (
1559).
–
(4 b) ROMAR-SVÄNK. (
†)
== -stycke. SVARTG1 120 (1561). –
ROMAR-TAL.
[jfr d. romertal, t. römerzniszahl]
kronol. romerskt skattetal (se romersk 2 j), indikationstal. SvUppslB (
1935).
–
ROMAR-TID(EN) [jfr t. römerzeit]
om tiden för det romerska riket l. väldet. ATTERBOM Minn. 490 (
1818).
Spår från romartiden. HOLMSTRÖM Pyren. 125 (
1928).
– (
6)
ROMAR-TÅG.
[jfr t. römerzug, (
numera knappast br.)
(krigs)tåg mot Rom. De tider, då Tyska Kejsarne gjorde sina krigiska Romartåg. ATTERBOM Minn. 347 (
1818).
TySvOrdb. 1957 (
1932).
–
ROMAR-VILJA,
r. l. f. (
i vitter stil,
tillf.)
om stark vilja; jfr -drag. BREMER Nina 165 (
1835).
–
ROMAR-VIS,
n. (
i vitter stil)
i uttr. på romarvis, på romerskt vis. HAGBERG Shaksp. 12: 259 (
1851).
–
ROMAR-VULEN. (
i vitter stil,
mera tillf.)
lik en romare(s). WIRSÉN Sång. 95 (
1881,
1884).
En romarvulen stoiker. 2NF 10: 752 (
1908).
–
ROMAR-VÄLDE(T).
om det romerska väldet (abstr. o. konkret). PoetK 1817, 1:
43. –
ROMAR-ÄTTLING.
(i- vitter stil) ättling etter romare. PedT 1899,
s. 60.
Avledn.:
–
ROMARINNA ¹⁰³², förr äv. ROMERINNA , f. ( -ar 1682 osv. -en 1593) [jfr d. romerinde, nor. romerinne, t. römerin]
kvinnlig romare, romersk kvinna. [ROMARINNA.avl 1]
1) till 1. RelCur. 192 (
1682).
Perpetua, en ung romarinna av förnäm börd. ALVING SvLittH 3: 44 (
1932).
[ROMARINNA.avl 2]
2) till 2. PJGOTHUS Helg. A 4 a (
1593).
BÖTTIGER 6: 273 (
1636).
Romarinnan. Mo-. ravia (1950; boktitel).