[fsv. rodher; jfr dan. o. nor. ror, roder, mlt. roder, ro(e)r, åra. roder, mnl. roeder, åra, roder (holl. roer, roeder), fht. ruodar, åra, roder (t. ruder), feng. røþor, åra, roder (eng. rudder); av ett germ. røþra-, instrumentalbildning till RO, v.¹; i sv. är ordet (liksom i dan. o. nor.) ett lånord; det har inkommit tidigast i bet. 2 (från mlt.) o. senare i bet. 1 (sannol. från t.); formen rol är uppkommen ur ror gm en i åtskilliga dialekter sporadiskt förekommande övergång av r till (tjockt) 1 (jfr
ff. (
) o. där citerad litteratur). –
).
).
). – särsk.
).
av anordning varmed sådan skiva (osv.) vrides; särsk. om en vanl. vid akterstäven l. under akterskeppet fäst bred, lodrät skiva av trä l. metall som gm en axel är förenad med en anordning med vars hjälp den kan vridas i sidled (varvid vattnets tryck på skivan gör att fartyget svänger); stundom äv. med särskild tanke på den del av styranordningen (rorkulten, ratten o. d.) som den styrande håller i l. manövrerar vid styrning; stundom äv. (
).
).
).
). – jfr
m. fl. – särsk.
).
).
).
).
.
).
).
).
).
).
).
.
o.
).
).
).
).
.
).
).
).
).
).
).
).
).
).
).
).
).
).
).
).
).
.
). En som står til roders på et skiepp.
).
.
. När vi stucko ut ur Kielerkanalen gick jag till rors.
).
).
).
).
).
).
).
).
).
).
.
anv.; särsk. för att beteckna ändring av rörelseriktning l. handlingssätt l. uppträdande o. d.
).
).
hoparna av och an utan roder och ankar.
). (
λ. – särsk.
).
1668). Hvad skull man önska mer, än .. / At ävigt thenna hand fick styra svergetz ror.
).
).
).
).
). – jfr
.
).
).
).
).
). Om jag ej själf griper mitt eget ödes roder.
).
.
).
).
).
.
(använda vid soc- kertillvärkning).
). – jfr
.
.
(på torped).
(på isjakt).
). – jfr
m. fl.
tillbakadrages af ett roder .., som omvrides med tillhjelp af et eget vred.
).
).
Ssgr: (i allm. till
2. Anm. 1:o Vissa nedan anförda ssgr till 1 b kunna äv. tänkas innehålla ordet roddare ss. förled. 2:o Många ssgr uppträda dels med forleden roder-, dels med förleden ror-. Sådana ssgr där båda dessa förleder synas vara fullt brukliga i nutida språk ha nedan anförts under A)
A
–
RODER-AREA.
[jfr eng. rudder area]
sjöt. == -yta 1. 2UB 9: 586 (
1906).
–
RODER-ARM,
r. l. m. [jfr eng. rudder arm (i bet. 2)]
[RODER-ARM.ssg 1]
1) ( ror-) (
†)
till 2: på roders akterkant: ståndare för fästande av nottaljorna, nottaljebult. UGGLA Skeppsb. SvEngLex. (
1856).
UGGLA Sjölex. 873 (
1876).
[RODER-ARM.ssg 2]
2) ( roder- 1900 osv. ror- 1917 osv.) sjöt. till 2: i fråga om rder av plåt: var o. en av de från roderstammmen utgående armar vid vslika roderplåten är fäst. TT 1900,
M. s. 3.
NILSSON Skeppsb. 222 (
1932).
[RODER-ARM.ssg 3]
3) ( roder-) flygv. till 4, om den från roderbalken utgående arm (l. om var o. en av de från roderbalken utgående armar) som på vissa typer av flygplan tjäna(r) till att överföra de av roderlänk l. roderlinor förmedlade rörelserna till rodret. BJÖRKMAN Flygl. 282 (
1945).
–
RODER-AXEL.
[RODER-AXEL.ssg 1]
1) ( ror- 1896 osv.) sjöt. till 2: axel kring vilken ett fartygs roder vrides. LINDER Sjöm. 204 (
1896).
[RODER-AXEL.ssg 2]
2) (roder-) flygv. till 4: axel kring vilken ett flygplans roder vrides. SvD(A) 1927,
nr 37, s. 4.
– (
4)
RODER-BALANS flygv. del av (l. anordning på) flygplans roder som tjänar till att balansera detta så att det lättare kan vridas. MALMER TeorFlygl. 142 (
1935)-
– (
4)
RODER-BALK flygv. i stommen på flygplans roder: balk som upptar de rörelser som förmedlas av roderarm(ar) l. roderstock o. som utgör fäste för spryglar vilka uppbära den duk o. d. som utgör rodrets beklädnad. BJÖRKMAN Flygl. 279 (
1945).
–
RODER-BAND.
[jfr t. ruderband (i bet. 1)]
[RODER-BAND.ssg 1]
1) ( roder-) (
förr)
band varmed roder fastbands (då det icke användes). När the hadhe vptaghit ankaren, gåffuo the sigh till syöös och vplöste rodher bånden. Apg. 27: 40 (NT 1526;
ännu i NT 1883;
Bib. 1917 lösgjorde de rodren).
Anm. till
1. Ordet uppföres i vissa ordböcker med hänvisning till Bibeln. Det fattas stundom ss. liktydigt med
ro-band. MÖLLER 2: 730 (
1785).
[RODER-BAND.ssg 2]
2) (ror-) (†) == ror-hand. (Sv.) rorband: (eng.) Shifitng Goose-neck. UGGLA Skeppsb. SvEngLex. (
1856).
UGGLA Sjölex. 951 (
1877),
–
RODER-BESLAG.
( roder- 1893 osv. ror- 1796 osv.) [jfr t. ruderbeschlag]
sjöt. beslag som håller samman de olika plåtarna i ett roderblad av trä (resp. de olika plåtarna i ett roderblad av järn l. stål) o. i den mot fartyget vända ändan slutar i en fingerling l. dyl. CHAPMAN Dimens. F
4 b (
1796).
LbSjömansk. 18 (
1942).
–
RODER-BLAD.
[jfr holl. roerblad (i bet. 2), t. ruderblatt (i bet. 1 o. 2), eng. rudder blade (i bet. 2)]
[RODER-BLAD.ssg 1]
1) (roder-) (†) till 1: årblad; jfr ro-blad, sbst.² Linc. Eee
5 b (
1640).
[RODER-BLAD.ssg 2]
2) ( roder- 1818 osv. ror- 1896 osv.) sjöt. till 2; om den mer l. mindre skivformiga del av rodret, som vid styrningen vrides i för hållande till fartygets långskeppsaxel o. därigm ändrar fartygets kurs. AFZELIUS SæmE 190 (1818).
NILSSON Skeppb. 137 (
1932).
–
RODER-BROK,
r. l. m. (
†)
tåg varmed rodret på äldre fartyg upplyftes för att roderhakarna skulle kunna röra sig lättare i rodermaljorna; jfr ror-liktare, ror-lättare. RÖDING 2: 398 (
1796).
SvTyHlex. (1851
–
RODER-BROMS,
r. l. m. [jfr t. ruderbremse, eng. rudder brake]
sjöt. anordning varmed rodret kan låsas i ett visst läge (i sht då man ligger för ankar l. då fel uppstär på styrinrättningen). 2NF (
1915).
–
RODER-BROTT.
jfr brott I 1. Svensk ångare får roderbrott. UNT 1933 nr 43 s. 4. – (1 b; jfr
anm. 1:o sp.
2347)
-BÅT. [jfr d. ror(s)båd, t. ruderboot]
(
†)
roddbåt; jfr ro-båt, roddar-båt. Roderbååtar till åthskillige sakers öfwerförande. HovförtärSthm 1671 A, s. 90.
SCHENBERG (
1739),
–
RODER-BÄNK.
[sv. dial. rorbänk (i bet. 3); jfr d. rorbænk (i bet. 2), mnl. roeder- banc (i bet. 2), t. ruderbank (i bet. 2)]
[RODER-BÄNK.ssg 1]
1) ( roder-) (
†)
till 1: årfäste; jfr rodd-bänk 2. VocLib. avd. 42 (c. 1580). [RODER-BÄNK.ssg 2]
2) ( roder- 1579–1784. ror- 1695) (
†)
till 1 b (jfr anm. 1:o sp. 2347): roddarbänk; jfr robänk, sbst.², rodd-bänk ¹. VarRerV 25 b (1579). DÄHNERT (
1784).
[RODER-BÄNK.ssg 3]
3) ( roder- 1939. ror- 1939) (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
till 2: för rorsmannen avsedd bänk i båt; jfr rors-bette. GbgMusÅrstr 1939,
s. 133.
– (1 b; jfr
anm. 1:o sp.
2347)
RODER-DRÄNG. (†) (man anställd ss.) roddare.
Cel- larius 164 (
1699).
–
RODER-DUBB.
( rodet 1889 osv. ror 1896 osv.) sjöt. (i ett hål i roderskäddan lagrad) tapp nedtill på ett roder (som tjänar till att uppbära rodrets tyngd). ENGSTRÖM Skeppsb. 55 (
1889).
NILSSON Skeppsb. 140 (
1932).
– (
2,
4)
RODER-FEL.
jfr fel I 2. ÖSTERGREN (cit. fr. 1918).
–
RODER-FINGERLING.
( ror- 1891 osv.) [jfr t. ruderfingerling]
sjöt. == fingerling 2. WoJ (1891). –
RODER-FOLK. (roder-
1639–1706.
ror- 1669)
[jfr d. rorfolk, t. rudervolk]
(
†)
koll.: roddare; jfr rofolk, rodd-folk, roddar-folk. Vthi stilla fahrwatnet går seglatzet icke foort, med mindre än Roderfolcket, på robäncken widh Tullen .. sittia och roo. SCHRODERUS Comenius 464 (
1639).
HIÄRNE 2Anl. 412 (
1706).
– (
2,
4)
RODER-FORM;
pl. -er. jfr form I
1, 9. LINDER Sjöm 203 (
1896)-
–
RODER-FORMAD,
p. adj. roderformig. ÖSTERGREN (
1936).
–
RODER-FORMIG.
som har samma form som ett (fartygs)roder. ÖSTERGREN (
1936).
Anm. I nedanstående språkprov beror användningen av roderformig sannol. på misuppfattning av någon tysk källa som innehållit ordet
ruderförmig, årformig, l. dyl. Mjölksaften
(av kautschukträden) koaguleras genom rökning. På ytan bildas en hud av kautschuk. Denna upptages på ett roderformigt trästycke, som nedstickes i mjölksaften.
2NF 10: 628 (
1906).
–
RODER-GASTREGEMENTE(T),
se roddar-gast ssg.
–
RODER-HAKE.
( roder- 1730 osv. ror- 1539 osv.) [jfr mlt. roderhaken, pl., t. ruderhaken]
sjöt. var o. en av de på ett roder sittande hakar varmed detta hakas på rodermaljorna, fingerling; äv. om liknande hake på farkosts akterstäv, som införes i ögla på rodret. Varuhus 1539 s. 72 a. Rorhaken på akterstäven,
CHRISTENSON MarSlup. 5 (
1914).
VFl. 1930,
s. 112.
– (
4)
RODER-HARMONI.
flygv, harmoni mellan de olika rodren på ett flygplan. J 22:an .. blev .. en maskin med en oöverträffad roderharmoni. SvD(A) 1958,
nr 280 nr 13.
–
RODER-HAVERI.
(roder- 1919 osv. ror 1905) sjöt. jfr haveri 2. TSjöv. 1905,
s. 485.
–
RODER-HJUL.
(roder 1939. ror- 1842–1910. rors- 1853) [jfr holl, roerrad]
(numera föga br.) sjöt. ratt (se ratt, sbst.¹ 1. GOSSELMAN Erth. 14 (
1842).
KJELLGREN Smar. 11 (
1939).
–
RODER-HJÄRTSTOCK ~⁰², äv. ~²⁰. ( roder- 1859 osv. ror- 1825 osv.) sjöt. jfr hjärt-stock e. ReglVirkeslefv. 1825, Tab. 1.
–
RODER-HÅL.
( roder- 1794 osv. ror 1876 osv.) [jfr eng. rudder-heel (i bet. 1)]
sjöt. [RODER-HÅL.ssg 1]
1) nedersta delen av roderbladet. RÖDING 1: 680 (
1794).
STENFELT (
1920).
[RODER-HÅL.ssg 2]
2) == -skädda 2. SohlmanSjölex. (
1955).
–
(1 b; jfr anm 1:o sp 2347) RODER-JAKT.
[y. fsv. rodher jackther, pl., roer jacht (SÖDER wall
2: 263)] (
†)
roddjakt. Samma dagen war hennes K M Enke-Drånningen medh Dheras K H Prins [e]
serna och rodhe medh dee små rodherjagtherne til grafwen. HT 1951 s. 407 (
1696).
–
RODER-JÄRN.
[jfr eng. rudder-iron (i bet. 2)]
[RODER-JÄRN.ssg 1]
1) ( roder-) (
†)
till 1; == -ring. (T.) Ruder-Ring .. (sv.) roder-järn, år-ring eller hå-tulle-bord. LIND 1: 1290 (
1749).
HEINRICH (
1828).
[RODER-JÄRN.ssg 2]
2) ( roder- 1734 osv. ror- 1585 osv.) sjöt. till 2: roderbeslag; äv. om (vid akterstäven fäst) rodermalja; i pl. äv. sammanfattande, om roderbeslag o. rodermaljor. GripshR 1585,
s. 167.
Rorjernen fällas vanligen så djupt in i akterstäfven, att förkant af hålet i rormärlan tangerar stäfvens akterkant. WITT Skeppsb. 278 (
1863).
(Roder-)Lampans läge skall så afpassas, att de öfriga rorjernen ej vidröra hvarandra, i vertikalt hänseende, på omkring 1/4 tum nära.
Därs. 282. SFS 1919,
s. 234.
[RODER-JÄRN.ssg 3]
3) ( ror- 1883) till 4: ss. roder tjänstgörande mede av järn på äldre typ av isjakt. TIdr. 1883,
s. 26.
–
RODER-KAPP ? l. -KAPPE?, r. l. m. (†) rorkrage. (Sv.) roderkappen. (T.) Der Brohk im Hennegatt. RÖDING SD 73 (
1798).
–
RODER-KNAPP,
r. l. m. [jfr isl. stýrisknappr]
(om fornnordiska förh.) rorhuvud i form av en knopp l. kula. FRYXELL Ber. 1: 103 (
1823).
–
RODER-KNEKT.
[jfr d. rorknægt (i bet. 1 o. 2) l. ruderknecht (i bet. 1)]
(
†)
[RODER-KNEKT.ssg 1]
1) ( roder- c. 1635–1791. ror- 1626–1681) till 1 b (jfr amn. 1:o sp. 2347): (man som gör tjänst ss.) roddare; jfr roddar-knekt. TIDERUS GrLat. 23 (
1626).
PT 1791,
nr 36 s. 3.
[RODER-KNEKT.ssg 2]
2) (roder) till 2: rorgängare. Linc. Tttt
1 b (
1640).
–
RODER-KOMMANDO.
sjöt. kommande (se d. o. 1 b) till rorgängaren angående styrningen. NDAVL 1910,
nr 55 s. 7.
–
RODER-KOPPLLNG.
[jfr eng. rudder coupling]
sjöt. konkret, om flänsar som sammanbinda hjärtstocken med roderbladet. SohlmanSjölex. (
1955).
–
RODER-KRAGE.
( ror- 1784 osv.) [jfr t. ruderkragen]
på segelfartyg: krage se d. o. 3 c α) omkring roderhjärtstocken där denna går genom däcket; jfr norkrage. BJÖRKEGREN 276 (
1784).
RAMSTEN o. STENFELT (
1917).
–
RODER-KVADRANT.
( roder- 1915 osv. ror- 1932 osv.) [jfr eng. rudder quadrant]
sjöt. == kvadrant c. 2NF 23: 586 (
1915).
–
RODER-KÄNNING. (
i vitter stil)
jfr känning, sbst.² ⁵ a. Min fasta näfve har roderkänning / af ajö, som vildt emot aktern slår. NYCANDER Mar. 7 (
1910).
– (
4)
RODER-KÄNSLIG flygv. Om flygplan o. d.: som lyder roder väl, som reagerar snabbt för små roderutslag. MALMER TeorFlggl. 139 (
1935).
–
RODER-KÄTTING.
[jfr holl. roerketting (i bet. 1 o. 2) t. ruderkette (i bet. 2) eng. rudder chain (i bet. 1 o. 2)]
sjöt [RODER-KÄTTING.ssg 1]
1) ror-) (†) nottaljekätting. EKBOHRN NautOrdb. (
1840).
DALIN (
1855).
HAHNSSON (
1898).
[RODER-KÄTTING.ssg 2]
2) ( roder- 1915 osv. ror- 1881 osv. rore- 1929) kätting för överföring av rattens rörelser till rodret; jfr -ledning. EKELÖF Skeppsm. 33 (
1881).
MÖRNE ÄventV 163 (
1929).
–
roderkättings-block.
sjöt. ledarblock för roderkätting. STENFELT Skepp. 52 (
1903).
– (
4)
RODER-LAGER,
n. flygv. anordning omkririg vilken roder vid utslag rör sig. BJÖRKMAN Flygl. 272 (1945). ssg: roderlager-arm, r. l. m. flygv. från fena, stabilisator l. vinge utgående arm som uppbär roderlager. BJÖRKMAN Flygl. 280 (1945).
–
RODER-LAMPA.
( ror- 1856 osv.) sjöt, vid akterstäven fäst stöd för rodertapp (i bet. 1 l. 2, som tjänar till att förekomma för stark påfrestning på rodermaljorna; jfr ror-panna o. lampa, sbst.² UGGLA Skeppsb. SvEngLex. (
1856).
STENFELT (
1920).
–
RODER-LEDNING.
( roder- 1935 osv. ror- 1896 osv.) [jfr t. ruderleitung]
sjöt. ledning (bestående av kättingar, stållinor, stänger o. d.) som (på mekanisk l. hydraulisk väg) överför rattens (l. styrmaskinens) rörelser till rodret, styrledning. MELANDER Långtur 149 (
1896).
Den mnanuella kraften överföres vid vanlig handstyrning medelst en rorledning till rodret. UFlottUnderbef. 1940,
s. 260.
Ssg:
–
roderlednings-trumma,
r. l. f. sjöt. trumma genom vilken roderledningen löper. SFS 1897,
Bih. nr 9, s. 16.
–
RODER-LINA,
r. l. f. [RODER-LINA.ssg 1]
1) ( roder- 1749 osv, ror- 1913 osv.) sjöt. till 2: lina för överföring av rattens rörelser till rodret, drilltåg; äv. (o. i fråga om nutida förh. bl.) om en i mindre båtar använd, vid rodret (roderoket o. d.) fäst lina som den styrande håller i handen o. drar i för att styra båten; vanl. i pl., om ett par sådana linor; jfr -ledning. LIND 1: 1035 (
1749).
[RODER-LINA.ssg 2]
2) (roder) flygv. till 4: lina varmed ett flygplans roder manövreras. FORSSLUND Män Ving. 152 (
1932).
–
RODER-LYCKA,
r. l. f. ( roder- 1930 osv. ror 1939 osv.) [sv. dial. rorlöcka; jfr d. rorløkke, nor. dial. rorlykkja]
(
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
rodermalja. SvKulturb. 3– 4: 231 (
1930;
från Bohuslän).
–
RODER-LÅS.
[jfr t. ruderschloss (i bet. 1), eng. rudder lock (i bet. 1)]
[RODER-LÅS.ssg 1]
1) ( roder- 1889 osv. ror- 1792 osv.) sjöt. till 2; jfr lås 2 c. FSJÖBOHM Skeppstakl. 65 (
1792).
För att hindra rorets aflyftning genom en oförmodad påstötning .. har man så kallad rorlås. WITT Skeppsb. 282 (
1863).
[RODER-LÅS.ssg 2]
2) (roder) flygv. till 4, om anordning för låsning av flygplans roder. DN(B) 1947,
nr 29 s. 7.
– (
4)
RODER-LÅS-APPARAT.
sjömil. anordning som fastlåser en torpeds roder i ett visst läge under den första delen av dess bana. HÄGG Flottan 40 (
1904).
– (
4)
RODER-LÄNK flygv. om den närmast rodret befintliga av de stänger som förmedla styrrörelserna till rodret i flygplan med stångstyrning. BJÖRKMAN Flygl. 282 (
1945).
–
RODER-LÖS.
( roder- 1851 osv. ror- 1789 osv.) om fartyg o. d.: som saknar l. har förlorat sitt roder. EKMAN Dagb. 132 (
1789).
MÖRNE FörbiVäg. 162 (
1928).
särsk. bildl.
Tusen viljors roderlösa nycker. CYGNÆUS 10: 85 (
1851).
Låt mig stå som klippan emot, ej gunga som snipan / redlös och rorlös omkring på stämningens svikande bölja! LINDERBERG GörIrrVis. 43 (
1925).
–
RODER-MAKERI ¹⁰¹⁰⁴, äv. ³⁰~¹⁰². (numera bl. tillf.)
tillvärkning av roder; för äv.konkret, om fabrik för tillvärkning av roder. KÖNIG LärdOfn. 6: 67 (
1747;
konkret).
–
RODER-MALJA.
( roder- 1930 osv. ror- 1788 osv.) vart o. ett av de på ett fartygs akterstäv (l. roderstäv) fästa järn utformade ss. öglor vari rodret fasthakas; äv. om liknande ögla på roder vari en vid akterstäven fast roderhake l. dyl. införes; jfr malja, sbst.¹
e. WIDEGREN 896 (
1788).
CHRISTENSON MarSlup. 5 (
1914;
på roder).
UFlottUnderbef 1940,
s. 258.
–
RODER-MALL.
( ror- 1756 oav.) [jfr holl. roer-mal, t. rudermall, eng. ruddermould]
sjöt. mall till ett roder; särsk. (förr) om sådan mall som medfördes på ett fartyg, för att man skulle kunna tillvärka ett nytt roder, om fartygets roder förstördes l. gick förlorat. PH 6: 4190 (
1756).
RAMSTEN o. STENFELT (
1917).
– (
2,
4)
RODER-MANÖVER, (
i sht i fackspr.)
jfr manöver 2. VFl. 1926,
s. 30.
–
RODER-MATROS. (
†)
ss. rorgängare tjänstgörande matros. SPF 1830,
s. 104.
Därs. 1S33, s. 411.
–
RODER-MUSKEL.
[anledningen till benämningen är sannol. att muskeln styr huvudet vid dess rörelser]
(
†)
anat. muskel (som utgår från nackbandet o. taggutskotten på de nedersta o. mellersta halskotorna o. de översta bröstkotorna o. upptill har sitt fäste dels på nackbenet, dels på de översta halskotornas tvärutskott o.) som tjänar till att staga o. vrida huvudet o. att böja det bakåt; äv. i uttr. huvudets rodermuskel, om den del av denna muskel som har sitt fäste på nackbenet, halsens rodermuskel, om den del av denna muskel som har sitt fäste på de översta halskotorna; jfr rem-muskel. WRETLIND Läk. 3: 18, 37 (
1895).
–
RODER-OK.
( roder- 1906 osv. ror- 1872 osv.) [jfr t. ruderjoch, eng. rudder-yoke]
(i st. f. rorpinne använd) på rorhuvudet fäst, okliknande hävstång varmed rodret vrides på vissa fartyg; jfr -skädda 1. FRICK o. TROLLE 212 (
1872).
Rodrets vridning förmedlas genom en hävarm, anordnad såsom rorpinne, rorok eller rorkvadrant. UFlottUn- derbef 1940, s. 260. – (
4)
RODER-ORGAN flygv. roder l. styrorgan på flygplan o. d. Dædalus 1932, s 75. SoldlLuftv. 1946 s. 360.
– (
1)
RODER-ORM.
[jfr t. ruderschlange]
(
†)
havsorm av släktet Hydrophis Lin., med från sidorna sammantryckt bakkropp o. en kort stjärt som bildar en lodrätt stående fena, årbladsorm. LINNÉ MuSReg. 31 (
1754).
NYBLOM FantH 79 (
1910).
–
RODER-PLAN,
n. [RODER-PLAN.ssg 1]
1) roder- 1932 osv. ror- 1896 osv.) sjöt. till 2: roderblad. LINDER Sjöm. 204 (
1896).
NILSSON Skeppsb. 138 (
1932).
[RODER-PLAN.ssg 2]
2) ( roder-) flygv. till 4; jfr plan, sbst.¹ 4 f. VerdS 168: 23 (
1910).
–
RODER-PLÅT.
( roder- 1889 osv. ror- 1896 osv.) sjöt. om den plåt (l. var o. en av de plåtar) som bildar (bilda) roderbladet. ENGSTRÖM Skeppsb. 55 (
1889).
NILSSON Skeppsb. 137 (
1932).
–
RODER-RAM,
r. l. m. ( roder 1889 osv. ror- 1917 osv.) [jfr t. ruderrahmen, eng. rudder frame]
sjöt. järnram till ett roderblad, som fästes vid hjärtstocken o. som beklädes med (pånitade) järnplåtar. ENGSTRÖM Skeppsb. 55 (
1889).
–
RODER-RATT.
sjöt. jfr ratt, sbst.¹ ¹. SPF 1853, s.
103.
2NF 35: 831 (
1923).
– (1 b; jfr
anm. 1:o sp.
2347)
RODER-REDSKAP. (†) ==
rodd-redskap. Roo, färdas medh roderredskap. Linc. Aaaa
2 b (
1640).
– (
1)
RODER-RING.
[efter t. ruderring, (†) ring av vidjor l. tåg l. järn o. d. varmed en åra fästes vid en årtull.
WIKFORSS 2:
430 (
1804).
HEINRICH (
1828).
– (
2,
4)
RODER-RÖRELSE. (
i fackspr.)
roders rörelse (vid styrning). MALMER TeorFlygl. 151 (
1935).
– (
2,
4)
RODER-SKADA,
r. l. f. jfr -haveri. VFl. 1914,
s. 56.
– (
2,
4)
RODER-SKADAD,
p. adj. SvD(A) 1916,
nr 59 s. 6.
–
RODER-SKIVA,
r. l. f. ( ror- 1896 osv.) (
numera bl. tillf.)
roderblad. LINDER Sjöm. 201 (
1696).
2NF 23: 586 (
1915).
–
RODER-SKRUV.
sjöt. i skruvstyrapparat: spindel försedd med en styrmutter som gm en dragstång överför rattens rörelser till rodret; äv. om en i ena ändan högergängad o. i andra ändan vänstergängad spindel som är försedd med en styrmutter (med därtill hörande dragstång) på vardera gängningen. UFlottUnderbef 1940, a.
262. –
RODER-SKVALLRA,
r. l. f. ( roder- 1893 osv. ror- 1887 osv-) [jfr eng. rudder telltale]
sjöt. anordning som anger rodrets läge o. består av en över en bågformig, graderad skala rörlig visare som drives av styrmaskinen l. är direkt förbunden med hjärtstocken, axiometer. KONOW (
1887).
Vi 1950,
nr 9 s. 3.
–
RODER-SKÄDDA,
r. l. f. ( roder- 1935 osv. ror- 1865 osv.) sjöt. [RODER-SKÄDDA.ssg 1]
1) ett slags roderok för mindre farkoster. OXENSTIERNA Vanderdecken 157 (
1865).
[RODER-SKÄDDA.ssg 2]
2) förlängning av kölen akterut, som skyddar propellern o. utgör ett stöd för rodret. STENFELT (
1920).
UFlottUnderbef 1940,
s. 258.
–
RODER-SPAK.
[RODER-SPAK.ssg 1]
1) sjöt. till 2: handtag varmed ratten på ett fartyg manövreras. SIWERTZ Vatt. 16 (
1925).
[RODER-SPAK.ssg 2]
2) (
i fackspr.)
till 4: spak varmed roder på ett flygplan o. d. manövreras. VICTORIN Örnung. 138 (
1932).
–
RODER-SPIK.
( ror- 1856 osv.) [jfr t. ruderspieker]
(
i sht förr)
sjöt. grov järnspik med runt huvud som bl. a. användes vid fastspikning av roderbeslag på träroder. UGGLA Skeppsb. SvFrLex. (
1856).
–
RODER-STAM.
sjöt. om den del av ett roder av järn l. stål, som utgör hjärtstockens förlängning nedåt (o. som roderarmarna utgå från). NILSSON Skepsb. 137 (
1932).
–
RODER-STOCK.
[jfr t. ruderstock (i bet. 1), eng. rudderstock (i bet. 1)]
[RODER-STOCK.ssg 1]
1) ( roder- 1914. ror- 1672) (
numera föga br.)
sjöt. till 2: roderhjärtstock. AHLMAN (
1872).
SErikÅb. 1914 s. 103.
[RODER-STOCK.ssg 2]
2) (roder-) sjöt. till 2: roderstain. TT 1942, Skeppsb.
s. 84.
[RODER-STOCK.ssg 3]
3) (roder-) flygv. till 4: roderbalk; äv. om ett med roderbalken fast förenat rör som på vissa typer av flygplan överför styrrörelser till roder. BJÖRKMAN Flygl. 282 (
1945).
–
RODER-STOPPARE,
r. l. m. [jfr t. ruderstopper, eng. rudder stop]
sjöt. anordning som användes för att hindra att rodret vrides mer än en viss vinkel (vanl. 35 – 40); särsk. om sådan anordning bestående av en stål- l. järnklack, stoppklack. SMITH (
1917).
–
RODER-STROPP ( roder- 1796 osv ror- 1852 osv. ) [jfr holl. roerstrop, t. ruderstropp]
(
förr)
sjöt. stropp genom hjärtstocken o. akterstaven, avsedd att hålla kvar rodret om roderhakarna av sjögången lyftes ur maljorna. RÖDING 2: 400 (
1796) -
STYRMAN~²⁰,äv. ~⁰². sjömil styrman som har vakt vid rodret. SvFlH 3: 553 (
1945).
–
RODER-STÄV.
( roder- 1875 osv. ror- 1893 osv) [jfr holl.roersteven, t. rudersteven]
sjöt. på propellerdrivet fartyg: särskild stäv (akter om propellern) vid vilken rodret är fäst; motsatt: pro pellerstäv. NF 1: 332 (
1875).
–
RODER-SULA r. l. f. ( ror- 1896 osv.) [jfr eng. rudder-sole]
sjöt. på träroder: trästycke som ss. skydd är fäst vid roderbladets underkant. LINDER Sjöm. 201 (
1896).
–
RODER-TALJA.
( roder- 1765 osv. ror- 1756 osv.) [jfr holl. roertalie, t. rudertalje]
sjöt. talja som är huggen mellan rorkulten l. rodrets akterkant o. fartygets sida o. användes att styra med; särsk. om dylik talja som användes vid haveri på styrinrättningen: grundtalja l. nottalja. PH 6: 4192 (
1756).
HORNBORG Segelsjöf. 243 (
1923).
Ssg:
–
RODER-TAPP.
( roder- 1932 osv. ror- 1917 osv.) sjöt..
[RODER-TAPP.ssg 1]
1) var o. en av de tappar varmed ett roderblad rörligt förbindes med rodermaljorna, fingerling; särsk. om lösa sådana tappar som införas i öron på roderbladet. RAMSTEN o. STENFELT (
1917).
SohlmanSjölex. 193 (
1955).
[RODER-TAPP.ssg 2]
2) roderdubb. UFlottUnderbef. 1940,
s. 258.
–
RODER-TRUMMA,
r. l. f. ( roder- 1916 osv. ror- 1836 osv.) sjöt. trumma i fartygs akter genom vilken roderhjärtstocken går. PLATEN Glascock 1: 204 (
1836).
HASSLÖF SvVästkustf. 321 (
1949).
–
RODER-TRUNK.
[efter eng. rudder trunk]
sjöt. == -trumma. SohlmanSjölex. 287 (
1955).
–
RODER-TRYCK.
sjöt. om det (vatten)tryck som värkar på ett roder. NILSSON Skeppsb. 100 (
1932).
–
RODER-TÖRN, förr äv.
-TURN .
( roder- 1929 osv. ror- 1833 osv.) [jfr t. rudertörn]
sjöt. törn l. tjänstgöring vid rodret l. ratten l. ss. rorgängäre; äv.: tid som en rorgängare står till rors. GOSSELMAN SNAmer. 1: 131 (
1833).
Jag skulle ha rortörn den kvällen mellan åtta och tio. VFl. 1911,
s. 143.
Han hade ännu .. en halvtimma kvar på sin rortörn. HOLMSTRÖM Däck 246 (
1927).
– (
2,
4)
RODER-UTSLAG ~⁰² l. ~²⁰. (i fackspr.)
förändring av roders läge som medför att fartyg l. flygplan o. d. styres; äv. om det tillstånd l. den ställning vari rodret befinner sig då det (efter en sådan förändring) styr fartyg l. flygplan o. d.; äv.: rodervinkel. (Svängen) fortsätter så länge roderutslaget varar. HALMER TeorFlygl. 145 (
1935).
Skevningsrodrens effekt bör vara minst så stor, att ett plötsligt roderutslag .. orsakar en rullrörelse av sådan hastighet, att (osv.). SvTeknUppslB 3: 421 (
1944).
SohlmanSjölex. 650 (
1955).
–
RODER-VERKAN,
se -värk, -värkan.
– (
2,
4)
RODER-VINKEL.
( roder- 1906 osv. ror- 1881 osv.) [jfr t. ruderwinkel]
särsk.
(sjöt.) till 2, om vinkeln mellan roderbladet o. fartygets längdaxel. EKELÖF Skeppsm. 31 (
1881).
Å drillen finnes en visare, som angifver rorvinkelns storlek. UFlott. 2: 53 (
1904).
–
RODER-VISARE,
r. l. m. ( roder- 1915 osv. ror- 1917 osv.) [jfr t. ruderzeiger]
sjöt. (av styrledningen oberoende) visare som anger rodrets läge; (visare på) roderskvallra. 2NF (
1915).
SohlmanSjölex. 651 (
1955;
om roderskvallra).
–
RODER-VÄRK,
n. [efter t. ruderverk]
(
†)
sammanfattande, om de redskap (åror o. d.) som användas vid rodd; jfr roddarvärk. MÖLLER 2: 731 (
1785). HEINRICH (
1828).
–
RODER-VÄRKAN.
(jfr t. ruderwirkung] (i fackspr.) om den värkan som ett roder har på det fartyg l. det flygplan osv. som styres. VFl. 1925 s. 81 (på flyg- plan).
–
RODER-YTA.
[RODER-YTA.ssg 1]
1) ( roder- 1906 osv. ror- 1881 osv.) sjöt. till 2: roderblads yta. EKELÖF Skeppsm. 190 (
1881).
Den mot fartygsriktningen ställda roder. ytan. 2UB 9: 585 (
1906).
[RODER-YTA.ssg 2]
2) ( roder-) flygv. till 4: roders yta. TT 1894, Allm.
s. 36.
SvD(A) 1927, nr
37 s. 4.
B
(
†):
C
(i sht
sjöt.):
–
ROR-GAP.
[jfr ä. d. ror(s)gab (i bet. 2)]
(
†)
[ROR-GAP.ssg 1]
1) till 1: roddport. G1R 23: 79 (
1552).
[ROR-GAP.ssg 2]
2) till 2: rodertrumma; jfr -hål 1. SkeppsgRSthm 1544,
s. 28 b.
–
ROR-GAST.
[jfr ä. d. rorsgast, t. rudergast]
rorgängare. JUNGBERG (
1873).
–
ROR-GÅNG.
[jfr holl. roergang (i bet. 2)]
[ROR-GÅNG.ssg 1]
1) roderrörelse. (Sv.) Rorgång .. (t.) der Ruderschlag. MÖLLER (
1790,
1807;
bet. oviss).
WESTE 1807.
LbSjömansk. 37 (
1942).
[ROR-GÅNG.ssg 2]
2) tjänstgöring vid rodret (ratten) l. ss. rorgängare. Öfva någon i Rorgång. KONOW (
1887).
HÄGG Örl. 79 (
1943).
–
ROR-GÄNGARE.
[jfr holl. roerganger, t. rudergänger]
(besättnings)man som sköter rodret (ratten) på ett fartyg, man som står till rors, rorsman; äv. (särsk. i uttr. fast rorgängare] om långlots. PH 14: 215 (
1788).
På vissa ångbåtar, som göra kortare resor i skärgård, finnes stundom en s. k. "fast rorgängare". NF (
1889).
(Kaptenen) knuffade undan .. rorgängaren och .. vred om ratten till ror hårt i lä. VFl. 1936,
s. 17. särsk. i utvidgad anv. (motsv. roder, sbst.³
4, om person som styr en isjakt.
SvUppslB 14: 59 (
1933).
–
ROR-HAND. (
†)
pinne l. hake av järn som är fastsatt vid rorpinnen o. utgör ett stöd för denna vid dess rörelser utefter ledvagnen. FSJÖBOHM Skeppstakl. 66 (
1792).
(Sv.) Rorhand:
(fr.) Crapaud.
UGGLA Skeppsb. SvFrLex. (
1856).
BJÖRKMAN (
1889).
–
ROR-HUVUD.
(roder- 1730–1955. ror- 1785 osv.) [jfr holl. roerkop, t. ruderkopf, eng. rudderhead]
roderhjärtstockens översta del l. fortsättning uppåt (där rorkulten l. roderoket l. roderkvadranten är fäst). RAJA LIN Skiepzb. 25 (
1730).
UFlottMansk. 1945,
s. 154.
–
ROR-HYSKS.
((†)) rodermalja. KONOW (
1887).
LUNDELL (
1893).
–
ROR-HÅL.
[jfr eng. rudder-hole (i bet. 1)]
[ROR-HÅL.ssg 1]
1) ( roder- 1840. ror- 1803–1917. rore- 1691) (numera knappast br.) rodertrumma; äv. om öppning i mindre farkosts akterstäv varigenom roder går. N:o 9 (på en bild av en mindre farkost). Är Spegeln .. hwilken man seer med .. Hakkebräde och Rorehålet. RÅLAMB 10: 8 (1691). RAMSTEN o. STENFELT (1917). [ROR-HÅL.ssg 2]
2) ( ror-) (†) rorpinnehål. FSJÖBOHM Skeppstakl. 66 (
1792).
–
ROR-KARL,
sbst.¹ (sbst.² se sp. ²⁴50). [jfr d. rorkarl (i bet. 1 o. 2)]
(
†)
[ROR-KARL.ssg 1]
1) ( roder- 1640–1695. ror- 1669) till 1 b (jfr anm. 1:o sp. 2347): roddare; jfr ro-karl, roddkarl, roddar-karl, rorkarl, sbst.² Linc. Aaa
4 b (
1640).
FLORINUS Voc. 186 (
1695).
[ROR-KARL.ssg 2]
2) ( ror-) till 2: rorgängare, rorsman. SNELLMAN Gift. 2–
3: 36 (
1842).
BJÖRKMAN (
1889).
–
ROR-KIL,
r. l. m. [jfr t. ruderkeil]
(
†)
om var o. en av de kilar (i sht av järn) som förr indrevos i rodermaljorna för att slitna rodertappar icke skulle glappa. PLATEN Glascock 1: 162 (
1836).
UGGLA Skeppsb. SvEngLex. (
1856).
–
ROR-KULT, förr äv. -KULTER, r. l. m.
( roder- 1595–1936. ror- 1673 osv. -kult 1673 osv. -kulter (-tt-) 1595) rorpinne; företrädesvis om rorpinne som manövreras för hand; äv. i utvidgad anv. (motsv. roder, sbst.³ 4, om styrstång för manövrering av rodret på ein förr bruklig typ av isjakt. 3SthmTb. 1: 316 (1595). (Den lilla hjulångbåten) styrdes med rorkult. VFl. 1934. s. 56. 2SvUppslB 14: 705 (1950; på isjakt).
–
ROR-LIKTARE.
[jfr t. ruderlichter; jfr läktare, sbst.¹]
(
†)
== roder-brok; jfr -lättare. RÖDING 2: 399 (
1796).
–
ROR-LUCKA.
[ROR-LUCKA.ssg 1]
1) (
†)
rodermalja. CHAPMAN Skeppsb. 223 (
1775).
[ROR-LUCKA.ssg 2]
2) (
†)
rodertrumma. PIHLSTRÖM SkeppAflöpn. 1: 183 (
1796).
[ROR-LUCKA.ssg 2]
2) (
föga br.)
på segelbåt o. d.: rum l. plats där rorgängaren sitter, sittbrunn. Hilmer, brodern, stod i rorluckan, nued rorkulten i hand. NYCANDER Haf 86 (
1898).
ÖSTERGREN (
1936).
–
ROR-PANNA.
[jfr d. rorpande]
(
†)
roderlampa; jfr panna, sbst.¹
² d. EKBOHRN NautOrdb. (
1840).
CANNELIN (
1921).
–
ROR-PINNE.
( roder- 1538–1953. ror- c. 1635 osv.) (jfr lt. roorpinn, roorpinn, holl. roerpen, t. ruderpinne) vid rorhuvudet fäst stång av trä l. järn varmed rodret vrides (direkt med handen l. med roderledning o. d.); äv. i utvidgad anv. (motsv. roder, sbst.³ 4, om styrstång för manövrering av rodret på en förr bruklig typ av isjakt; jfr -kult. VarRer V 50 (
1538).
TIdr. 1883,
s. 26 (på isjakt).
TT 1945,
s. 74.
Ssg:
–
rorpinne-hål.
sjöt. hål i rorhuvudet i vilket rorpinnen är fäst. FRICK o. TROLLE 130 (
1872).
–
ROR-POST,
r. l. m. (jfr t. ruderpfosten] (†) roderhjärtstock. ÖoL (
1852).
–
ROR-SKENA,
r. l. f. ((†)) sken formigt roderbeslag. Jttem kom hem 30 Bultar wogho – 35 lissp(un)d Rorskienor 12. wogho – 16 lissp(un)d 15 marc Rorhakar 6. wogho – 7 lissp(un)d 18 marc. VarzshusR 1539,
s. 5 a.
–
ROR-SKÄNKEL.
[jfr holl. roerschenkel, t. rudersehenkel]
(
†)
skänkling som användes ss. förlängning av nottaljekätting, nottaljeskänkling. EKBOHRN NautOrdb. (
1840).
AHL MAN (1872). –
ROR-SKÄR,
n. [sv. dial. rolskär]
(
†)
roderbeslag. VaruhusR 1539 s. 72 a.
SkeppsgR 1547.
–
ROR-SKÄRA,
r. l. f. [jfr t. ruderschere]
(
†)
== -skär. En Roor skiero wogh .. 1 lissp(un)d. VaruhusR 1539,
s. 72 a.
–
ROR-STÅNDARE,
r. l. m. ( roder- 1875–1961. ror 1859–1920) (
†)
roderstäv; äv. om stock som klassificerats ss. lämplig till roderstäv. ReglVirkeslev. 1859, &
8.
RAMSTEN o. STENFELT (
1917).
jfr: Rorståndare, (dvs.) propellerstäven på en ångare. STENFELT (
1920).
–
ROR-STÅNG.
[ROR-STÅNG.ssg 1]
1) ( roder-) [efter t. ruderstange]
(
†)
till 1 b: stång varmed en båt stakas fram. LINDFORS (
1824).
CAVALLIN (
1876).
[ROR-STÅNG.ssg 2]
2) ( roder- 1745–1908. ror- 1899–1930) [jfr t. ruderslange]
(
numera knappast br.)
till 2: rorkult, rorpinne. MÖLLER 1: 149 (
1745).
Bättre var att famna / kungadottrens midja / än stå här och gripa / roderstängen om. TÉGNER (WB) 5: 73 (1825). NE REN (
1930).
–
ROR-TOFT,
se rodd-toft anm.
–
ROR-TULL,
sbst.¹,
se rodd-tull anv.
–
ROR-TULL,
sbst.² (
†)
rorkult. JUNGBERG (
1873).
–
ROR-TULL,
sbst.³,
se E.
–
ROR-TUR. (
†)
rodartörn. LUNDELL (
1893).
VFlott. 1: 93 (
1903).
–
ROR-VAL,
r. l. m. (i vissa trakter, bygdemåls färgat) rorkult. Budk(Brage) 1924, s. 104.
–
ROR-ÖGLA.
[ROR-ÖGLA.ssg 1]
1) ( roder- 1798–1847. ror- 1840 osv.) rodermalja. RÖDING SD (
1798).
CHRISTENSON MarSlup. 5 (
1914).
[ROR-ÖGLA.ssg 2]
2) ( ror-) (†) ögla varmed rorpinnen på vissa fartyg är fäst vid roderhuvudet. WESTE 1807.
D
(
†):
E
–
RORS-BETTE. (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
fäö rorsmannen avsedd toft; jfr roderbänk 3. STRINDBERG Hafsb. 184 (
1890).
–
RORS-BRUNN. (
tillf.)
på segelbåt o. d.: sittbrunn. ERDTMAN Sav. 49 (
1927).
–
RORS-MAN ~man² l. ⁴⁰. [jfr d. rorsmand (i bet. 1 o. 2) samt holl. roerman, t. ruder(s)mann, eng. rudder-man (alla i bet. 2)]
[RORS-MAN.ssg 1]
1) ( roder-) ((†)) till 1 b (jfr anm. 1:o sp. 2347): roddare; jfr rodd-man, roddarman. Admiralen .. befalte .. Rodermännerna at the Årarna .. diupt i Watnet senkia skulle. SCHRODERUS Liv. 584 (
1626).
SCHENBERG (
1739).
[RORS-MAN.ssg 2]
2) ( roder- 1526–1918. roders- 1852–1875. ror- 1804–1936 (angivet ss. sällsynt). rors- 1836 osv.) till 2: person (besättningsman) som sköter rodret (ratten), rorgängare. Skepen .. warda .. wmkastat medh itt litit rodher e hwart rodhermannen will. Jak. 3: 4 (
NT 1526;
Bib. 1917 styrmannen). Farleden är oprickad, ohekant för rorsmannen.
TurÅ 1938,
s. 173. särsk.
[RORS-MAN.ssg 2.a]
a) i sht sport. om styrman på segelbåt o. d. UNT 1931,
nr 10867, s. 7.
SvFl. 1939, s.
126. [RORS-MAN.ssg 2.b]
b) mer l. mindre bildl.; jfr roder, sbst.³
² d. TT 1875,
s. 145.
Rorsman på det danska statsskeppet. HT 1938,
s. 457.
[RORS-MAN.ssg 2.c]
c) i utvidgad anv. (motsv. roder, sbst.³ 4, om person som styr en isjakt. 2SvUppslB 14: 705 (
1950).
–
RORS-PÄNGAR, pl.
[jfr mlt. rodergelt, mnl. roedergelt (holl. roergeld)]
(
†)
rorstull. FORSSELL Hist. II. 1: 78 (cit. fr. 1558).
–
RORS-TULL.
( ror- 1546. rors- 1954 osv.) [jfr fd. o. ä. d. ror(s)told, mlt. rodertol, mnl. roedertolle, avgift som upptogs av fartyg med belopp som varierade efter typen av roder (holl. roertol), t. ruderzoll]
hist. ett slags skeppstull l. hamnavgift. HallHist. 674 (
1954;
om förh. i Kungsbacka 1640).
Ssg:
–
rorstull-pänningar, pl. (ror-) (†) rorstull.
Jtem är (i Nederländerna) giffuit thill feer (dvs. tull) for Anckarreedd och Roortull Penninger – 7 g(uld)en 2 stijffuer. SjötågR 1546.
–
RORS-VAKT. (
mera tillf.)
vakt(törn) vid rodret, rodertörn. ADELBORG BlåHav 31 (
1934).
ÖSTERGREN (
1936).