RODISER rodi⁴ser, m.; ss. självständigt ord anträffat bl. i pl. ==; ss. ssgsförled äv. RODESER- rode³ser~. (äv. rho-. -deser i ssg 1929, 1932 (: rhodeserriddare). -di(j)ser 1635–1737. -diser- i ssgr 1635 osv.)

[av t. rhodiser; möjl. av it. rodiese, rodisk, av lat.

Rhodiensis, rodisk (i m. pl. äv. substantiverat: rodier); till önamnet RHODOS (it. Rodi, lat. Rhodos l. Rhodia, gr. Ῥόδος); formen rodeser- är sannol. bildad efter mönster av MALTESER- (se MALTES). – Jfr RODIER, RODISK]

[RODISER 1]

1) (numera föga br.) == RODIER, BRASK Pufendorf Hist. 35 (1680). BLIBERG Acerra 181 (1737).

[RODISER 2]

2) (†) (elliptiskt för:) "rodiserriddare". SCHRODERUS Os. III. 1: 55 (1635).

[RODISER 3]

3) ss. förled i ssgr som beteckna person l. sak som har l. anses ha samband med Rhodos l. (den under en tid på Rhodos residerande) johannitorden.

Ssgr: (till 3):

– RODISER-HERRE. (†)

== -riddare. SCHRODERUS Os. III. 1: 234 (1635). HSH 3: 151 (1693).

– RODISER-RIDDARE.

[jfr t. rhodiserritter]

(numera föga br.) johannitriddare. ISOGÆUS Segersk. 485 (c. 1700). 3NF (1932).

– RODISER-TRÄ, n.

[jfr t. rhodiserholz; efter nylat. lignum rhodium, rosenträ, felaktigt tolk s t ss. "trä från Rhodos"; lat. rhodius är dels adj. till Rhodos (jfr rodier). dels (i nylat.) lån fr. gr. ϱ῾όδεος, ϱ῾όδιος, adj. till ϱ῾όδον, ros (se ros, sbst.¹)]

[RODISER-TRÄ.ssg 1]

1) (i fackspr.) om vissa träslag med doft påminnande om rosor; särsk. om rotveden från buskarna Convulvus scoparius Lin. fil. o. C. virgatus Boiss.; jfr rosen-trä. AHB 54: 92 (1871). KJELLIN 907 (1927).

[RODISER-TRÄ.ssg 2]

2) (†) == -träd. MÖLLER 1: 109 (1745).

– RODISER-TRÄD. (†) träd av vilket rodiserträ erhålles. MÖLLER 1: 120 (1755).