© Svenska Akademien. SAOB spalt: R2358; tryckår: 1959
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
RODIUM ra⁴dium, äv. rω⁴- l. rod⁴-- (ródiumm DALIN), n.; best. -iet; äv. -umet. (äv. rho-) (av eng. rhodium, tidigast använt 1804 av upptäckaren, engelsmannen W. H. WOLLASTON; till gr. ϱ῾όδεος, ϱ῾όδιος adj. till ϱ῾όδος, ros (se ROS, sbst.¹); rodiumsalterna äro rosenröda]
[RODIUM 0]
(i fackspr.) metall med atomvikten 102,9, utgörande en av de lätta platinametallerna. WHISINGER (1805) hos BERZELIUS Brev 8: 12. TT 1940, Allm. s. 361.
Ssgr:
RODIUM-GULD.
[jfr t. rhodiumgold, eng. rhodium-gold]
(i fackspr.) i naturen (i Mexiko) förekommande guldlegering innehållande 34 – 43 % rodium. 2NF (1915).
RODIUM-OXID. kem. förening av syre o. trevärt rodium. Ättiksyrad rhodiumoxid ger en röd upplösning. BERZELIUS Kemi 2: 409 (1812).
RODIUM-OXIDUL. kem. förening av syre o. tvåvärt rodium. ALMROTH Kem. 654 (1834).
RODIUM-SALT, n. kem. salt vari rodium ingår ss. beståndsdel. BERZELIUS Kemi 2: 409 (1812).
RODIUM-STÅL. (i fackspr., om ä. förh.) stål med rodium ss. (viktigaste) legerinssämne. ÅKERMAN KemTechn. 1: 287 (1832). UB 4: 108 (1873).
RODIUM-SVAMP. kem. amorft, poröst, finfördelat rodium; jfr platina-svamp. KemT 1907, s. 150.
Avledn.:
RODIERA , v. (i fackspr.) överdra l. förse (ngt) med rodium. TT 1947, s. 154.