RODNA rå³dna², stundom rod³na² l. (i vissa trakter, vard. l. bygdemålsfärgat) ron³a² (ro`dna (med) öp(pet) ǒ WESTE, rå`ddna DALIN, rådna l. rå'nna ÖSTERGREN). v. -ade; förr äv. RODNAS, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE, -ING (t, i bet. I 2 l, DALIN Vitt. 5: 344 (c. 1753), BL 18: 188 (1850)); jfr RODNAD. ( roddn- 1889. rodn- 1536 osv. ron- c. 1635. ronn- (-å-) 1635–1916. rådn- 1697–1889. rån- c. 1635– 1753. -a 1536 osv. -as c. 1747) I) intr. WOLLIMHAUS Ind. (1652). 1) (utom i a – c numera bl. tillf.) bli röd, få l. anta en röd l. rödaktig färg; färgas röd (av ngt); äv. i uttr. rodna mot ngn, lysa röd mot ngn; i sht förr äv. i uttr. rodna för ngt (jfr 2 d), färgas röd av ngt, bli röd gm invärkan av ngt; i p. pr. äv. med mer l. mindre adjektivisk bet. (stundom äv. i utvidgad anv., övergående i bet.: röd); numera ofta uppfattat ss. bildl. anv. av 2; jfr III. De fält, som rånnat .. / Af slagne grannars blod. WERWING Vitt. 328 (1703). Om helt litet svafvelsyra slås i vatten och blandas med lakmussolution, rodnar denna. SCHEELE Bref 45 (1770). Ekorn ronnar om våren. VetAH 1790 s. 79. (Färgen) rodnar för syra. WESTRING SvLafv. I. 2: 203 (1805). Omhöljd med rodnande siden / Var den soffa, hvars spånstiga bädd gaf segraren hvila. STAGNELIUS (SVS) 3: 84 (1817). Den knif som rodnat i en dotters blod. BÖRJESSON Statshv. 51 (1866). Efter en tämligen skarp marsch rodnade plötsligt mot oss mellan enbuskarna något, som liknande tungor af eld (dvs. vall- moblommor). Landsm. 6: IX (1886). – särsk. a) (fullt br.) om växt(del); särsk. om frukt o. d. som håIler på att mogna; äv. i mer l. mindre överförd anv., dels om fält l. mark o. d. som är täckt av växter som bli röda, dels (i sht i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.) om årstid som kännetecknas av att växter l. växtdelar bli röda, dels (i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.) om utseende l. skönhet o. d. som kännetecknar en växt(del). Bärgen .. (voro) Prydde med Epheublad och redan rånnande drufvor. EHRENADLER Tel. 168 (1723). Hyacinten i rodnande fägring. ADLERBETH Buc. 19 (1807). Säg mig, du doftande vind, som dansar i fröjd öfver fältet, / Såg du min lilja? o säg! såg du min rodnande ros? BEMALMSTRÖM 6: 3 (1840). Åkrarne gulna och frukterne rodna. SNELLMAN Gift. 1: 239 (1842). Åkanter och sjöstränder rodna av den ståtliga fackelrosens granna blomklasar. 2NatLiv. 698 (1931). Något av den gulnande septemher, oktobers rodnande febertid .. flöt redan genom .. (naturens) blod. MALMBERG Styck Väg 223 (1950); jfr 2. – särsk. bot. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., i namn på vissa svampar. α) rodnande fjällskivling, fjällskivlingen Lepiota rhacodes (Vitt.) Fr., som rodnar vid brytning. STRÖMBOM Svamp. 19 (1881). β) rodnande flug- svamp, flugsvampen Amanita rubescens Fr., vilken ss. äldre har en röd- l. rosaaktig färg uto. invändigt. ROMELL LindBlad 26 (1901). γ) rodnande kungschampinjon, champinjonen Psalliota silvatica (Schaeff.) Fr., som rodnar vid brytning, blodchampinjon. TurÅ 1964, s. 148. δ) rodnande svartkrämla, krämlan Russula nigricans (Bull.) Fr., som rodnar vid brytning, svartkrämla. ROMELL Lindblad 65 (1961). ε) rodnande vitriska, riskan Lactarius controversus (Pers.) Fr., som ofta är rödfläckig o. har blekröda lameller, fläckriska. ROMELL Lindblad 60 (1901). b) (fullt br.) om himlen (i sht vid solens uppgång l. nedgång): anta en röd färgton; äv. om föremål o. d.: färgas röd (av solen); äv. (särsk. i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet.) i överförd anv., om dag o. d., övergående i bet.: gry (med morgonrodnad); äv. om (solen vid) morgon- l. aftonrodnad: framträda (med rött sken). (En) synkrets som lifligt rodnar af den instundande dagens sol. GREGNÉR i 2SAH 3: 92 (1802; i bild). När Aurora rodnade snart bland flyende stjernor (osv.). ADLERBETH Æn. 71 (1804). I öster rodnade vintersolen. RUNEBERG (SVS) 3: 65 (1832). Träden skimrade af rimfrost i den rodnande morgonstunden. LÖNNBERG Ragnf. 111 (1873). De omätliga snöytorns, som morgon och afton rodna för solen. (CAVALLIN o.) LYSANDER 373 (1877). (Kristus) kommer så visst, som morgon följer på mörk natt och skyarna redan rodna i öster! TOPELIUS Tb. 47 (1895). SJÖBERG Kris. 126 (1926). – särsk. opers.; i sht förr särsk. i uttr. det rodnar för solen, morgonrodnaden börjar framträda (o. bebådar att solen snart skall stiga upp). Nu ronnar thet för Solen. BRENNER Pijn. 50 (1727). I öster började det rodna så smått. HELLSTROM Storm 136 (1935). jfr (numera föga br.) : Rodnar det för solens upgång, är teken til rägn eller storm. KALM VgBah. 230 (1746). c) (i fackspr., fullt br.) om oblekt sulfitmassa: anta en rödaktig färgton. Rodnad massa. TNCPubl. 29: 23 (1958). d) om silver: bli röd (l. brun) gm invärkan av svavel. HIÄRNE Förb. 1706, s. 31. Silver har .. den olägenheten att "rodna", d. v. s. påverkas av svavelhalten i luften därhän att dess yta blir brunsvart. NDA(A) 1936, nr 283 s. 5. 2) bli röd gm (ökad) blodcirkulation l. blodöverfyllnad; dels om kroppsdel l. svullnad o. d.: bli röd på grund av sjukdom (i sht inflammation) l. på grund av tryck l. slag o. d.; dels om person: bli röd (i ansiktet) på grund av ansträngning l. sinnesrörelse (t. ex. vrede l. skam l. blygsel l. förlägenhet) o. d.; om (del av) ansikte l. ansiktshud o. d. äv.: täckas av rodnad; äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv., särsk.: skämmas, blygas (stundom äv. med sakligt subj.); jfr 1. Rodna av vrede, blyg- sel. Hon rodnade (ända upp till hårfästet l. upp över öronen l. ända ned på halsen) vid hans be- röm. Han rodnade ända upp till l. upp i vitögat. SCHRODERUS Albert. 1: 81 (1638). De, som rodna när de bli onda, äro ej så farliga som de, som blåna eller blekna. LINNÉ Diet. 2: 238 (c. 1750). Om sider rodnade .. (svullnaden) och visade sig villja gå till bulning. VetAH 1810, s. 117. En gång kom hon (dvs. flickan) hem med röda händer; / Ty de rodnat mellan älskarns händer. RUNEBERG (SVS) 1: 105 (1803). Lars' panna rodnade af vrede. RYDBERG Vap. 320 (1691). Frantzell rodnade av harm. HALLSTRÖM 1Händ. 113 (1927). – särsk. a) i ordspråk. Blygde Barn rodnar snart. GRUBB 50 (1665). Papperet rodnar icke. SvOrd- språksb. 74 (1865). Den rodnar minst, som mest är skyldig. GRANLUND Ordspr. (c. 1880). b) (tillf.) opers. Det blänker i blick, det rodnar i hy,/ och pojkar hurra med lusti sky. BÅÅTH Dikt. 102 (1879). c) (†) i uttr. rodna som blod l. som en (drypande) blod, om person: bli blodröd i ansiktet; äv. om kind o. d.:. bli blodröd; jfr BLOD 1 o slutet. Mijn kinder rodnade som blodh. NHOLGERI Troijenb. D 6 a (1632). Stålss adelin hon rånnade som en blodh. Visb. 1: 379 (c. 1657). Jag.. rodnade som en drypande blod. KNORRING Illus. 125 (1836). d) i uttr. rodna över äv. för) ngt l. ngn (jfr 1, rodna (i sht ss. tecken på skam l. blygsel o. d.) på grund av ngt l. ngns beteende l. uppträdande o. d.; äv. i utvidgad anv.: skämmas l. blygas över ngt l. ngn; förr äv. i uttr. rodna för skam, rodna av skam, blygas. Lät them icke för skam rodna som sökia tich Israels gudh. Psalt. 69: 7 (öv. 1536; Bib. 1917 varda till blygd). Doch finnes fulle mången som aldrig rodnar för någon last. GRUBB 690 (1665). Hon rodnade deröfver. SERENIUS (1741). Favoriter väljas .. häldst bland dem man försktar, och inför hvilka man ej behöfver rådna för sina fel. KELLGREN (SVS) 5: 606 (1792), (Coriolanus) tjöt och vrålade er seger bort / Så unga svenner rodnade för honom. HAGBERG Shaksp. 1: 264 (1847). (År 1597) inträffade (i Frankrike) en händelse, som vi protestanter icke kunna annat än rodna över. KyrkohÅ 1940, s. 256. e) (numera bl. tillf.) i uttr. rodna att göra ngt, rodna över att göra ngt (jfr d; särsk. i utvidgad anv.: skämmas l. blygas (över) att göra ngt. Fly stojet. Rodna ej att undan verlden gömmas. LEOPOLD 2: 161 (1794 Blind är slumpen. var ej blind som den;/ Rodna att dess tomma ynnest vinna. VALERIUS 1: 9 (1803). Själf rodnade hertigen icke att i de mål, han ej kände, vidgå sin okunnighet. ADLERBTH Ant. 2: 11 (c. 1815). LOVÉN OrdUnionsfr. 41 (1861). f) (†) i uttr. rodna i ögonen, bli röd i ansiktet, rodna (i ansiktet). (Sv.) Rona i ögonen. (T.) Schamroth werden. (Lat.) Pudefieri. SCHRODERUS Dict. 247 (c. 1635). Han ronnade strax i ögonen, wille intet giärna der på swara. RUDBECK Atl. 3: 245 (1698; lat. texten: rubore suffusus), ANNERSTEDT UUH II. 1: 374 (cit. fr. 1707). g) (†) i uttr. rodna av gråt, om öga: bli l. vara röd l. blodsprängd av gråt; jfr k β β'. Hvem är denne../ hvars ögon rodna af gråt? ARFWIDSSON Osian 2: 129 (1846). h) (†) i uttr. rodna till ngt, rodna o. därigm komma att likna ngt. Margreta, som förut vid detta (dvs. bin älskades) namn / Blott rodnat till en ros, nu, som en hamn, / så blek sig fann i spegeln. FRANZÉN Skald. 3: 79 (1829). i) (tillf.) med innehållsobj. Vi rodnade ynglingens rodnad. ENGSTRÖM Lif 90 (1907). j) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.; äv. (mera tillf.) i utvidgad anv., om handling o. d.: som medför att ngn rodnar, som kännetecknas av rodnad l. skamkänslor o. d. Rod- nande kinder. STAGNELIUS (SVS) 1: 328 (c. 1815). Hvilken rodnande osanning troa ej af en entusiastisk botaniklärare då det gäller hans ämne? FALK Skolp. 19 (1903). – särsk. (†) om öga: röd l. blodsprängd (av vrede). SCHRODERUS Os 2: 767 (1635). k) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. α) (föga br.) om person: som rodnar, som har rodnad på kinderna i. är röd i ansiktet. Nu stod han där vid veranda-dörren ömsom blek, ömsom rodnad. HÖGERBERG Utböl. 2: 93 (1912). β) om kroppsdel o. d. α') (numera föga br.) om ansikte l. ansiktshud o. d.: täckt av rodnad (på grund av sinnesrörelse o. d.). En tåreflod, som strömmade ned, på hennes ibland bleka, ibland rodnade kinder. EKELUND Fielding 20 (1765). ADLERBETH Poët. 1: 353 (1802). Af en gemensam kärlek rodnade ansikten. HALLSTRÖM Skepn. 32 (1904 1910); jfr II 2 a. β') (föga br.) om öga: röd l. blodsprängd (av gråt); jfr g. ATTERBOM SDikt. 2: 291 (1816, 1838). γ') i sht med. röd till följd av inflammation o. d. RIBBING BarnFostr. 139 (1892). Svalget är mycket inflammeradt ceb rodnadt. VL 1901, nr 31, s. 2. Något upphöjda fläckar (på slemhin- norna) med sårig, rodnad och vätskande yta. Röd- KMedUppslB 892 (1932). l) (†) ss. vbalsbst. -ing; anträffat bl. i pl., om olika akter av rodnande. Jag kunde dömma om min Frus hjertas tilstånd af hennes anletes rörelser, små ronningar, små suckar, små löjen. DALIN (Vitt. 5: 344(c. 1753). Den ärbara enkan (måste), under många tårar, nigningar och rodningar,.. gifva sitt ja-ord. BL 18: 188 (1850). II) tr.; möjl. äv. abs. (se 2 c). 1) (†) motsv. I 1: komma (ngt) att anta röd färg, färga röd. EconA 1807, april s. 51. Vanadinsyra.. rodnar lackmuspapper. ALMSTRÖM KemTekn. 1: 247 (1844). Grönt af blåholz med gula växtfärger rodnas starkt af syror. PASCH ÅrsbVeta 1847, s. 43. (Bärget) rodnades af kvällsskyn. HÜLPHERS Ångermanl. 210 (1900). 2) motsv. I 2.

[RODNA.v II.2.a]

a) (†) med avs. på kroppsdel: komma att anta röd färg. Dodsley MänsklLOrdn. 17 (1798; klandrat i JournSVL l799, s. 538). Spansk peppar rodnar huden. NF 3: 5 (1878). b) (tillf.) gm att bli röd i ansiktet antyda l. uttrycka (ngt); äv. med obj. betecknande sinnesrörelse: gm rodnad visa tecken på (ngt). Hon rodnade, med täck förvirring, ja! FRANZÉN Skald. 4: 158 (1832; eng. orig.: she blush'd consent). Ingen sucke känsla/ och ingen rodne ånger! VALERIUS 1: 239 (1855). c) (†) abs., om sorg: åstadkomma blodsprängdhet (i ngns ögon)? Konungen af Lochlin är tyst, och sorgen rodnar i hans stolta ögon. Osian 2: 129 (1794; eng. orig..: sorrow reddens in the eyes of his pride). III) (†) ss. dep.: bli röd, få l. anta en röd l. rödaktig färg; jfr I 1. (Det holländska teglet) Rostas eller rodnas icke heller, medan det ej håller något metallicum. Linné Stenr. 77 (c. 1747).