RODODENDRON rod¹odän⁴dron l. rωd¹- l. rå¹- l. rω¹-, l. -ωdän⁴-, förr äv. RODODENDRUM, r. l. m. (LEVERTIN 23: 233 (1906) osv.) ((†) n. ÖoL (1852)); best. -en, i best. anv. äv. utan slutartikel; pl. == (PT 1908, nr 211 A, s. 3, osv.) l. -drer (SVTrädgFÅ 1860, s. 82, osv.), äv. (numera bl. tillf.) -s (SDS 1901, nr 121, s. 1, osv.). (äv. rhodo-. -dendron 1830 osv. -dendrum 1901)

[jfr t., eng. fr. o. lat. rhododendron; av gr. ϱ῾οδόδενδϱον, sannol. om oleander, av ϱ῾οδο-, ssgsform till ϱ῾όδος, ros (se ROS, sbst.¹), o. δένδϱον, träd (jfr DENDRIT). – jfr OLEANDER]

[RODODENDRON 0]

bot. växt (vanl. buske l. träd) av släktet Rhododendron Lin.; särsk. om vissa ss. prydnadsbuskar odlade arter, t. ex. Rhododendron catawbiense Michx., Rhododendron ponticuin Lin. o. Rhododendron maximum Lin.; jfr ALP-ROS. ARNELL Moore LR 2: 105 (1830). På Rössjöholm) växer rododendron i täta brokiga drivor. BÖÖK ResSv 11 (1924).

Ssgr:

– RODODENDRON-ART. Hb Trädg. 7: 286 (1883).

– RODODENDRON-BLOMMA, r. l. f. ÖSTERGREN (1936).

– RODODENDRON-BUSKE. Thomas Idealträdg. 90 (1915).

– RODODENDRON-GRUPP. jfr grup, sbst.¹ ¹ b. ABELIN TrInomh. 66 (1904).