ROSLAGS- rω³slags~ l. rωs³~, vard. äv. -lags~ l. -laks~. ( ros- 1664 osv. rosz- 1664)

[till ROSLAGEN (jfr ROD sbst.⁴, o. LAG, sbst.³ 14 c)]

i ssgr som beteckna person från Roslagen l. ngt som finns i l. stammar från l. är utmärkande för Roslagen.

ROSLAGS-BO, m.||ig. jfr bo sbst.², 1.

MÖLLER (1790). CARLSSON LantmPol. 352 (1953).

– ROSLAGS-BONDE. BoupptSthm 1686, s. 802 b, Bil.

– ROSLAGS-BRÄDER pl. (†) bräder sågade i Roslagen. 13 Tolfter dubbla Roslagzbräder. DrottninghByggnRäkn. 1664, s. 4.

Enckla Roszlags brädher. Därs. Verif. nr 81.

– ROSLAGS-BÅT. (numera bl. tillf.) == -skuta. SvFlH 2: 458 (i handl. fr. 1808).

– ROSLAGS-DIALEKT jfr dialekt 1. VetAH 1855–56, s. 57.

– ROSLAGS-HAVRE (i fackspr.) lantsort av svart vipphavre, tidigare odlad i bl. a. Roslagen. LAHT 1912, s. 507.

SvVäxtförädl. 1:146 (1951).

– ROSLAGS-KARL. (numera bl. tillf.) manlig invånare i Roslagen, rospigg. ELFVIUS Alm. 1709, s. 41.

– ROSLAGS-KNASSE.

[efterleden sannol. ombildning av knase]

(†) duktig l. framstående man från Roslagen. Äfven Rysslands Knesemakt / Kom af Roslagsknassar. THORILD (SVS) 1: 243 (1805).

– ROSLAGS-MÅL folkmål i Roslagen; jfr mål sbst.¹, 4 a. SCHAGERSTRÖM Fruktn. 8 (1884).

– ROSLAGS-SANDSTEN ~⁰², äv. ~²⁰ Svea 1: 45 (1824).

– ROSLAGS-SKUTA (i Sthms skärgård i sht förr använt) fraktfartyg riggat som öppen l. halvdäckad jakt med framåtlutande mast o. utan bogspröt, storbåt, rospigg (se d. o. 2). BALCK Idr. 1: 29 (1886).

Den sannolikt från medeltiden stammande s. k. roslagsskutan. HÄGG Segel 78 (1935). SohlmanSjölex. (1955).

– ROSLAGS-STEN (numera bl. mera tillf.) = -sandsten. WALLERIUS Min. 76 (1747).

BILDMARK Entrepr. 103 (1921).

– ROSLAGS-STORBÅT ~⁰² l. ~²⁰ (numera bl. tillf.) == -skuta. KrigVAT 1849, s. 199.

– ROSLAGS-VALS (tillf.) (sjömans)vals (sådan) som (den) dansas i Roslagen. Han (dvs. svarte Rudolf) böjer sin nacke och blundar / i flygande roslagsvals. KARLFELDT FlBell. 59 (1918).