ROSPIGG rω³s~pig², äv. rωs³~, förr äv. (i bet. 1) ROSPIGGE, i bet. 1 m., i bet.
2 r. l. m.; best.
-en; pl.
-ar; förr äv. (i bet.
1)
ROSPIK, m.; anträffat bl. (jfr dock
avledn.) i pl.
-ar. ( rodes- 1689. rods- 1698. ros- (-oo-) 1663 osv. rost- 1610. -pigg 1689 (: Rodespiggarna, pl. best.), 1773 osv. -pigge 1796. -pik (-li-) 1600 (: rospikar, pl.)– 1702 (: Rospikarne, pl. best.)) [av ett icke an träffat fsv.
ro(þ)sbyggiar, pl.; [file:R2531] sannol. till fsv.
Ro(þ)rin (se
ROD sbst.⁴,) o. ett
byggiar, pl., inbyggare (motsv. isl.
-byggjar, inbyggare), vbalsbst. till
BYGGA; jfr äv. sv. dial.
rosbigiar, pl., benämning på invånarna i byn Roslep i Estland; formen
har uppstått gm nybildning till pl.
-piggar, vars
p beror på inflytande från det föregående tonlösa s o. vars
i uppkommit gm invärkan från den följande stavelsens
i. – Jfr
ROSKARL,
ROSLAGARE,
ROSLAGS-,
ROSLAGSK]
[ 1]
1) (
numera i sht vard.,
ofta skämts. l. nedsättande)
manlig invånare i Roslagen; i pl. äv. utan hänsyn till kön: roslagsbo. TijdschrNederlTaalLetterk. 27: 36 (
1600).
Vplands Bönderne och Rospikarne. RUDBECK Atl. 4: 174 (
1702). 'Det pallrar och går" – sa' rospiggen stod på grund.
HOLMSTRÖM Sa' han 11 (1876). Man ljög som en rospigg i en skojig Engströmsbit. HELLSTRÖM Storm 184 (
1935).
[ 2]
2) (ngt vard., i sht förr) roslagsskuta. BLANCHE Band. 18 (
1848).
Under sig har.. (bal- longfararen) en ångbåt och en rospigg. HEDIN Pol 2: 561 (
1911).
Ssgr: (jfr
2)
–
ROSPIGGS-FREGATT. (
numera bl. tillf.,
skämts.)
roslagsskuta; jfr fregatt 2 a. STURZEN-BECKER
2: 68 (
1842,
1861).
– (
1)
ROSPIGGS-MÅL.
jfr mål, sbst.¹ ⁴ a. ÖSTERGREN 1936.
– (
2)
ROSPIGGS-SKEPPARE. (
mera tillf.)
TT 1894, Byggn.
s. 70.
– (jfr
2)
ROSPIGGS-SKUTA. (
mera tillf.)
roslagsskuta. (
c. 1865).
SvKulturb. 3– 4: 150 1930.
Avledn. –
ROSPIGGSK , förr äv.
ROSPIKISK ,
adj. ( -piggsk 1784 (: rospiggskan), 1911 osv. -pikisk 1653) som är l. som tillliör l. kännetecknar en rospigg.
The rospikiska skälmarna. EKEBLAD Bref 1: 250 (
1653;
rättat efter hskr.). Deras rospiggska dialekt.
GbgP 1956,
nr 124, s. 2.
Avledn. –
rospiggska ,
r. l. f. rospiggarnas språk, roslagsdialekt. THORILD Gransk. 1784, 1:
77. Rättviksmålet har h-bortfall liksom rospiggskan.
NoB 1930,
s. 5.