ROS rω⁴s, sbst.², r. l. f. (m. SVTyHlex. (1851, 1872)); best. -en ((†) -an, möjl. äv. att hänföra till sg. rosa, OxBr. 12: 64 (1638), VetAH 1814, s. 241); förr äv. ROSA, sbst.², r. l. f.; best. -an; förr äv. ROSEN, sbst.², r. l. f. ( roossan, sg. best. 1652. ros (-oo-) 1639 osv. rosa 1745. rosan, sg. best. 1638–1814. rosen (-oo-), sg. obest. 1822–1827. rosen, sg. best. 1578 osv. rosen-i ssgr 1803 (: rosensvullnader) – 1906 (: rosenfeber). ross 1664)

[jfr ä. d. rose(n), d. rosen, nor. dia]

rosa, syfilis, t. o. eng. rose; etymologiskt identiskt med ROS, sbst.¹, o. eg. specialanv. av bet. 5 b hos d. o.]

[ROS.sbst2 1]

1) om olika sjukdomar hos människa kännetecknade av röda hudutslag; utom ss. efterled i ssgr numera nästan bl. om infektionssjukdom åtföljd av feber o. frossbrytningar o. kännetecknad av hettande, ömmande o. rodnande svullnader i huden, stundom åv. av våtskefyllda blåsor på hud ytan (o. i denna anv. i fackspr. ofta ersatt av: rosfeber); stundom konkretare, om de röda hudutslag som utgöra den mest karakteristiska delen av sjukdomsbilden; ofta (i sht i folkligt spr.) i sg. best.; jfr ANTONIUS-ELD 2 samt HELIG 3 b β, ROS, sbst.¹ 5 b BOLAVI 188 b (1578). Roos, Kuppor, Mäszling, Blemor (o. d.) .. komma klådha åstadh. SCHRODERUS Comenius 316 (1639). En .. Hustro .. om några 30 åhr, war uthi Ansichte mycket röödh medh Blemor och Såår af Rosan heel utslagen. TRANÆUS Medewij 82 (1690). Blommorna af Behen album brukte Bönderne at lägga torre på Rosen. LINNÉ Gothl. 243 (1745). (Fredrik 1) fick en hastig frosskyla, hvarpå följde .. stark ros i benet, hvaraf .. (han) ofta var behäftad. FERSEN HistSkr. 1:182 (1790). Fru Hylander har legat längre tid af sin Rosen, som har begynt i sednare tider angripa magen. FLORMAN BrRetzius 26 (1827). STRANDBERG HudSj. 46 (1924). – jfr ANSIKTS-, BEN-, BLÄDDER-, BÄLT-, KNÖL-, ÖRON-ROS m. fl. – särsk.

[ROS.sbst2 1.a]

a) i vissa uttr. α) (†) äkta ros, om rosfeber i motsats till sjukdomar l. åkommor o. d. med liknande rodnad i huden av (förment) annan art. Den äkta Rosen, i hvilken hudaffectionen blott utgör ett symtom af något inre lidande, förnämligast i digestionsorganerna och gallsystemet. Hygiea 1840, s. 50. β) vandrande ros (med.), om ros vars utslag efter hand som de gå tillbaka på de ursprungliga ställena successivt utbreda sig över nya delar av huden. UHRSTRÖM Hemläk. 415 (1880).

[ROS.sbst2 1.b]

b) (†) i utvidgad anv., i uttr. oäkta l. falsk ros, om (l. med inbegrepp av) sjukdomar l. åkommor o. d. åtföljda av rosliknande hudrodnad. Hygiea 1840, s. 61 (: oäkta). WRETLIND Läk. 1: 90 (1893: falsk).

[ROS.sbst2 2]

2) (†) hos hästar: rosartad influensa (se ros-artad, adj.² slutet). Rosen .. Är en ytelig och jemnt utbredd svullnad i huden (oftast på huvud l. ben). FLORMAN Hushållsdj. 123 (1834).

Ssgr (i allm. till 1):

– ROS-AFFEKTION. med. jfr affektion 1 slutet. ILMONI Sjukd. 3: 36 (1853).

– (1, 2) ROS-ARTAD, p. adj. ² (p. adj.¹ se sp. ²⁴68). rosaktig (se d. o. 1). Svåra rosartade benskador. VetAH 1801, s. 12. Den rosartade åkomman. SVEDELIUS Lif 602 (1887).

särsk. veter. till 2, i uttr. rosartad influensa, benämning på en smittosam sjukdom hos hästar, åtföljd av hög feber o. stundom ay utslag på bukens l. extremiteternas hud. ÅrsbVeterInst. 1886, s. 21. 2SvUppslB 24: 464 (1952).

– ROS-BAKTERIE med. bakterie som framkallar rosfeber. NYSTRÖM Kir. 1: 160 (1926).

– ROS-BEN. (mera tillf.) ben angripet av ros. HÖGBERG Utböl. 2: 207 (1912).

– ROS-BLÅSA r. l. f. jfr blåsa, sbst. 5. VetAH 1779, s. 149.

– ROS-BROTT (†) rosutslag; jfr brott I 11. HÜLPHERS Norrl. 2: 117 (1775).

– ROS-BRUTEN. (†) som har rosutslag; jfr -brott. Det "rosbrutna" stället. Landsm. VII. 2: 10 (c. 1820).

– ROS-EPIDEMI. ILMONI Sjukd. 3: 444 (1853).

– ROS-FEBER.sbst2. sbst.² (sbst.¹ se sp. ²⁴69). ( ros- 1796 osv. rosen- 1906) med. feber alstrad av ros; numera vanl. allmännare, om själva sjukdomen. HEDIN HbLäk. 116 (1796). COLLIN Ordl. (1847). PETTERSSON Bakt. 161 (1926).

– ROS-INFEKTION jfr infektion 2. LARSSON Borring Uppr. 195 (1930).

– ROS-INFLAMMATION med. inflammation vållad av ros. TLäk. 1834, s. 343.

– ROS-LIKNANDE, p. adj. Ett rosliknande utslag. 2NF 36: 1077 (1924).

– ROS-LINIMENT (förr) farm. liniment nyttjat mot ros. PharmComp. 123 (1896).

– ROS-MJÖL (†) farm. mjöl med tillsats av stötta blommor av fläder o. sötblomster, använt ss. medel mot rosutslag. DARELLI Sockenapot. 48 (1760).

– ROS-PASSION. (†) ros, sbst.²; jfr passion 3. Oläkeliga rospassioner. SvMerc. IV. 3: 54 (1759). VDAkt. 1785, nr 373.

– ROS-PLÅGA r. l. f. jfr plåga sbst., 2 (a). HushBibl. 1757, s. 311.

– ROS-PLÅSTER

[möjl. på grund av plåstrets röda färg att hänföra till ROS sbst.¹,]

(förr) farm. plåster nyttjat iuot hudutslag. LINDGREN Läkem. 63 (1902).

– ROS-PUDER (i sht förr) farm. jfr -pulver. ZAAR Nödhjelp. 70 (1840).

– ROS-PULVER (i sht förr) farm. pulver innehållande bl. a. kamfer, blyoxid o. blyvitt o. nyttjat mot ros; jfr -mjöl, THOLANDER Ordl. (1875).

– ROS-RODNAD (numera föga br.) rodnad orsakad av ros. THOLANDER Ordl. (1875).

– ROS-SALVA r. l. f. (i sht förr) farm. salva begagnad ss. botemedel mot ros; särsk. i uttr. vit o. röd rossalva, om zinksalva resp. galmejsalva. SCHULTHESS (1885). LINDGREN Läkem. 63 (1902).

– ROS-SJUK som lider av ros. UpsLäkF 1888–89, s. 550.

– ROS-SJUKDOM ~⁰², äv.~²⁰. THOLANDER Ordl. (c. 1875). SALÉN Infekt. 184 (1933).

– ROS-SVULLNAD ( ros- 1760 osv. rosen- 1803) av ros orsakad svullnad. DARELLI Sockenapot. 49 (1760).

– (1, 2) ROS-SVULST. (numera knappast br.) vid ros uppträdande svuist i huden; särsk. till 2. Heta svulster eller inflammationssvulster, som endast hafva sit säte i huden kallas Rosen eller Rossvulst. FLORMAN Abildgaard 67 (1792). DENS. Hushållsdj. 123 (1834).

– ROS-SÅR n. (numera knappast br.) uppkommet ss. följd av ros. Rossår läkas långsamt. DARELLI Sockenapot. 206 (1760). THOLANDER Ordl. (c. 1875).

– ROS-UTSLAG ~⁰², äv. ~²⁰. Alm(Ld) 1757, s. 34. Rosutsluget kan undan för undan vandra över hela kroppen. NYSTRÖM Kir. 1: 182 (1926).

– ROS-VÄRK r. l. m. (i folkligt spr., numera föga br.) rosleber, med särskild tanke på dess förmåga att alstra värk. Landsm. VII. 2: 6 (1820).

– ROS-ÅKOMMA ~⁰²⁰. jfr -sjukdom. SVALIN Ordl. (1847).

(†):

– ROSEN-FEBER,

– ROSEN-SVULLNAD, se A.

Avledn.:

– ROSAKTIG , adj. till 1.

[ROSAKTIG.avl 1]

1) (numera bl. mera tillf.) om sjukdom l. sjukdomssymtom o. d.: som påminner om l. som är av samma l. liknande beskaffenhet som (symtom o. d. vid) ros; äv. ss. adv. En rosaktig inflammation ACREL Sår 254 (1745). Är huden rosagtigt röd .. bör man ej .. använda iglar, emedan af igelbetten då lätt rosagtiga sår bildas. LOVÉN Anv. 50 (1838).

[ROSAKTIG.avl 2]

2) (†) om sjukdomsämne o. d.: som är av samma l. liknande slag som det som åstadkommer ros. Et rosacktigt eller rheumatiskt ämne. MARTIN Bensj. 336 (1782). OAFACREL PVetA 1793, s. 16.

[ROSAKTIG.avl 3]

3) (†) om person: som är angripen av l. disponerad för ros. SVALIN Ordl. (1847). THOLANDER Ordl. (1875).

Avledn.:

– rosaktighet , r. l. f. (†) till rosaktig 1: egenskapen att vara rosaktig. MÖLLER (1807).