RUBIN rubi⁴n l. rω-, sbst.¹, förr äv.
ROBIN,
r. l. m. best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. ==; pl. -er (1Krön. 29: 2 ("30") (Bib. 1541) osv.) ((†) -ar RegDrottnSmyck. 6/11 1589; -år Därs. ). (robijn 1633. rubbiner, pl. 1612. rubin (-ii, -ij-) l541 osv. rubinner, pl. 1572. rubyn (-ÿn)1609–1630 (: Rubÿner, pl.). rubÿnn 1630. rübin 1654) [ fsv.
robin; jfr fd.
robin, rubin (d.
rubin), mlt.
robin, mnl.
robijn, rubijn (holl.
robijn), mht.
rubīn, rubbīn, robīn (t.
rubin), ffr.
rubin, it.
rubino, span.
rubin, mlat.
rubinus, robinus; jfr äv. ffr.
rubi(s) (fr.
rubis) samt det från ffr. lånade eng.
ruby; sannol. till stammen i lat.
rubeus, röd, till samma rot som föreligger i
ruber, röd (se
RUBRIK). – Jfr
RUBICELL,
RUBIS,
RUBIT]
[RUBIN.sbst1 1]
1) sammanfattande benämning på ett flertal genomskinliga mineral av varierande röd färg, använda ss. ädelstenar; särsk. (o. utan närmare bestämning i fackspr. numera bl.) om (naturlig l. syntetiskt framställd) korund (aluminiumoxid) av stor hårdhet o. röd (i sht högröd) färg (i naturen förekommande bl. a. i Ostindien) l. om ädelsten av sådan korund (äv. kallad äkta l. orientalisk, förr äv. ren rubin); äv. i uttr. falsk l. oäkta rubin, om röd flusspat. 2Mos. 25: 18 (
Bib. 1541).
Rothgülden Ertz, är röd som en Cinnober, undertijden hel durchsiktig som en rubn. HIÄRNE Berghl. 446 (
1687;
rättat efter hskr.).
HUMBLA Lander. 503 (
1740:
ren).
Rubin .. måste .. indelas uti dess fyra allmännaste slag, som äro: Orientalisk Rubin, Spinell, Rubin-Ballaz och Rubicell. RINMAN 2: 442 (
1789).
WESTE (
1807: Oägta). Pärlor bubbla i pokal'n, / Klara som rubiner.
STAGNELIUS (SVS) 1: 98 (
c. 1816).
JournManuf 4: 156 (
1834:
falsk).
En liten nål .. med en blodröd sten, som för hans ögon såg ut som en rubin. SÖDERBERG AllvLek. 281 (
1912).
Rubiner och safirer av renaste färg och väl slipade gå i värde över diamanten. GERTZ o. GRÖNWALL Min. 60 (
1923).
Rubin .. framställes numera fabriksmässigt. STARCK Kemi 170 (
1931). jfr
ALMANDIN-,
BALLAS-,
KAP-RUBIN m. fl. – särsk.
[RUBIN.sbst1 1.a]
a) i vissa uttr. [RUBIN.sbst1 1.a.α]
α) brasiliansk rubin, om röd varietet av topas. JournManuf. 4: 156 1834.
FROS TERUS Min. 86 1917.
[RUBIN.sbst1 1.a.β]
β) (
numera bl. tillf.)
sibirisk rubin, om rubellit. 2UB 5: 259 1902.
[RUBIN.sbst1 1.a.γ]
γ) (
†)
svensk rubin, om röd spinell? Så wäll Orientalischa, såsom Swänscha demantter och Rubÿner. HusgKamRSthm 1630,
s. 115 a.
[RUBIN.sbst1 1.a.δ]
δ) (
†)
karelsk rubin, klar granat från Kides i Karelen. GiliusKoitzRechensk. 3 a
1586.
2SthmTb. 8: 32 1589.
[RUBIN.sbst1 1.a.ε]
ε) (
†)
turkisk rubin, sannol. om granat. Några Turkiska och en ren Rubin. HUMBLA Lander. 503 (
1740).
[RUBIN.sbst1 1.a.ζ]
ζ) (
†)
bömisk rubin, om rosenkvarts. JournManuf. 4: 156 1834.
[RUBIN.sbst1 1.b]
b) om rubin använd ss. lager för axeltapp i urvärk o. d.; särsk. i uttr. gå på äkta rubin l. gå på l. ha så l. så många rubiner, om ur l. urvärk, ss. beteckning för att det har lager av äkta rubin resp. har så l. så många lager av rubin; äv. bildl. Gå på äkta rubin, (dvs.) vara högst förträfflig. DALIN (
1855;
bildl.). Det uret går för sakta. Ursäkta, men det går på 18 rubiner och
(osv.).
WRANÉR Vernc JordR 7 1900,
Dædalus 1944, Annons.
s. 3.
[RUBIN.sbst1 1.c]
c) [efter nylat. rubinus preparatus]
(
†)
i uttr. rubin preparerad, om pulveriserad rubin (som ansågs ha hälsobevarande värkan). (Lat.) Rubinus Præparatus (sv.) Rubin Preparerat (t.) Rubin Preparirt. ApotT 1698,
s. 46.
Därs. 1739,
s. 44.
[RUBIN.sbst1 2]
2) [utom i a, b i sht i vitter stil) oeg. l. bildl., om ngt som i ngt avseende (i sht gm högröd färg) liknar (en) rubin.
Aftonens rubiner. ATTERBOM SDikt. 1: 147 (
1807,
1837;
om aftonrodnad). Skön var du
(dvs. västanvinden); skönt du ängen klädde / I guld och blommande rubin
(dvs. gula o. rödea blommor). SJÖBERG (SVS) 1: 227 (
1820). I det veka / och drömröda skimret av lampans rubin.
GOLDKUHL Silv. 59 1928. – särsk.
[RUBIN.sbst1 2.a]
a) tekn. om rött färgämne (uppträdande i kristallinisk form); i ssgrna ARSENIK-, DIAMANT-, SVAVEL-RUBIN. [RUBIN.sbst1 2.b]
b) om l. med syftning på rodnad l. röd ansiktsdel l. röd fläck o. d. i ansikte. Som Stiernor tin ögon Skijna / Ansiktet Rubiner fijna, / I hwar tin kind är een Roos rödh. CHRONANDER Surge B 4 b
1647. särsk.
[RUBIN.sbst1 2.b.α]
α) om l. med syftning på röda läppar. Ack ovthahligh Frögd när man må säker kyssa / ru Twå Klippor aff Rubin. LUCIDOR (SVS) 80
1668.
KOLMODIN QvSp. 1: 471 (
1732).
[RUBIN.sbst1 2.b.β]
β) (
numera bl. tillf.)
om liten röd blåsa l. blemma l. finne (i sht på näsan) uppträdande ss. en följd av dryckenskap; jfr KARBUNKEL 3 slutet. DÜBEN Boileau Sat. 15 (
1722).
Abbé L'Attaignaut, .. känd i hufvudstaden för sin jettelika med rubiner beströdda näsa. AJourn. 1815,
nr 199, s. 3.
THOLANDER Ordl. (
c. 1875).
[RUBIN.sbst1 2.c]
c) (
tillf.)
om ngt abstrakt. Glädjens röda rubin. PROCOPÉ Vers 23 (
1909).
[RUBIN.sbst1 3]
3) elliptiskt för: RUBIN-GLAS (se d. o. 1); i ssgn GULD-RUBIN.
Ssgr (till
1):
A
–
RUBIN-ARMBAND ~⁰², äv. ~²⁰.
HÄGG TretungFl. 183 (
1941).
–
RUBIN-ASTERI ~asteri². r. l. f.; best. -en l. -n; pl. -er. [jfr t.
rubinasterie; med avs. på senare leden jfr t.
asterie, fr.
astérie, båda med bet.: stjärnsafir, av lat.
asteria, ett slags ädelsten, av f. sg. av gr. ἀστέϱιος, stjärnig, avledn. av ἀστήϱ, stjärna (se
ASTER)]
(
1834).
KJELLIN 1927.
–
RUBIN-BALLAS.
(rubinbalais 1834–1911. rubinballaz 1789. rubinebalatz 1586 (: Rubine Balatz taffler .. Rubine balatz korn)) [jfr t. rubinballas, eng. ruby balas, fr. rubis balais]
(numera knappast br.) miner rosafärgad spinell, ballas. RINMAN 2: 446 (
1789).
2NF 14: 1114 (
1911).
Ssgr (†):
–
rubinballas-korn.
kornformig rosafärgad spinell; jfr rubin-korn. GiliusKoitzRechensk. 9 a,
42 b
1586.
–
rubinballas-tavla.
plattslipad rosafärgad spinell; jfr rubine-tavla. GiliusKoitzTechensk. 9 a, 42 b 1586.
–
RUBIN-BESÅDD,
p. adj. (i vitter stil, numera bl. tillf.) jfr -beströdd; särsk. bildl. (jfr rubin, sbst.¹ 2). Tillbedjande, med knäppta händer, vandra / Guds Änglar på rubinbesådda kullen (dvs. Golgata). STAGNELIUS (SVS) 2: 211 (
c. 1820).
–
RUBIN-BLOD. (
i vitter stil)
om blod av friskt röd färg. ALMQVIST Amor. 58 (
1822,
1839).
–
RUBIN-BLÄNDE.
[jfr t. rubinblende]
(
†)
miner. svart, grått l. mörkrött silvermineral som vid repning blir rött, pyrargyrit. RINMAN 2: 446 (
1789).
BERZELIUS ÅrsbVetA 1830,
s. 165.
–
RUBIN-BRÖLLOP.
[jfr d. rubinbryllup]
(
numera bl. mera tillf.)
festlighet varmed fyrtioårsdagen av ett bröllop firas. AB 1892,
nr 291 A,
s. 3.
SU 1902,
nr 292, s. 4.
–
RUBIN-BÖSSA. (
†)
ask l. dosa besatt med rubiner; jfr bössa 1 f. Rubin bössa med Agate bilder. BoupptSthm 28/9
1675.
–
RUBIN-FIL.
urmak. fil vars värksamma del är utförd av rubin o. som är avsedd för filning av urdelar. BERGQVLST o.
HELLBERG Horrmann 70 1881.
–
RUBIN-FRITTA,
r. l. f. (
förr)
fritta av en sammansättning som åstadkomrner rubinfärg hos det därav framställda glaset. RINMAN 2: 446 1789.
–
RUBIN-FÄRG.
[jfr t. rubinfarbe]
rubins färg; särsk. om skimrande högröd färg; jfr färg, sbst.¹ 1: Et mörkt purpurfärgadt pulver, som gifver glas rubinfärg. RINMAN 1: 699 1788.
–
RUBIN-FÄRGAD,
p. adj. jfr färg. Rubinfärgadt glas. RINMAN 2: 447 1789. Kjolen var af rubinfärgadt blommigt sammet.
Freja 1885,
s. 161-
–
RUBIN-FÖRANDE,
p. adj. jfr föra 13. Fen rubinförande jorden. PT 1906,
nr 75 A,
s. 3.
–
RUBIN-GLANS.
( rubin- 1851 osv. rubine- c. 1770) [jfr t. rubinglanz]
glans (sådan som) av rubin. Dess (dvs. papegojans) ögons klara eld, lik dagen när den randas, / Gaf en rubineglans. BELLMAN SkrNS 1: 125 (
c. 1770).
–
RUBIN-GLAS.
[jfr t. rubinglas, eng. ruby glass]
[RUBIN-GLAS.ssg 1]
1) glas (se d. o. 1) av rubinröd färg, framställt gm tillsats till glasmassan av vissa ämnen, i sht selen o. en kadmiumföremng, guldpurpur l. vissa kopparföreningar; i sht förr äv. om på sådant sätt framställt glas i andra färger (l. utan färg); förr äv. om glasliknande ämne av pulveriserad rubin smält med borax. LFABRITIUS (
c. 1685) hos
KEMPE FobritiiL 170.
VetaH 1768,
s. 59 (om pulveriserad rubin smält med borax). En mycket framstående plats bland tyska glasfabrikat intager det djupröda, s. k. rubinglaset.
NF 5: 1271 (
1882).
Rubinglas .. är guldhaltigt glas i praktfulla färger, blått, violett, rödt i olika nyanser, äfven ofärgadt. SDS 1905,
nr 69, s. 4. jfr
kopparrubinglas. [RUBIN-GLAS.ssg 2]
2) glas (se d. o. 2) tillvärkat av rubinglas (i bet. 1). LFABRLTIUS (c. 1685) hos KEMPE FabritiiL 169. I rubinglas och remmare renvinet lyste. LEVERTIN Leg. 41 (
1891).
–
RUBIN-GLIMMANDE,
p. adj. jfr -glänsande. ESSÉN Prill. 206 (
1920;
om portvin).
–
RUBIN-GLÄNSANDE,
p. adj. jfr -glans. ÖSTERGREN 1936.
–
RUBIN-GLÖDANDE,
p. adj. (
i vitter stil)
jfr glöda 2 o. -glans. SPARRE HetKust. 133 (
1934).
–
RUBIN-GRAD(EN). (
numera föga br.)
om högsta graden inom den svenska frimurarorden, vars medlemmar tillika äro riddare av Karl XIII:s orden; jfr -kors 2. SvBL 2: 389 1859.
–
RUBIN-KLAR.
klar (so d. o. 2) som (en) rubin. BEYEL Turk. 62 (
1918).
–
RUBIN-KNAPP,
r. l. m. knapp (se knapp, sbst. 1) bestående av l. prydd med en rubin (l. rubiner); äv. bildl. TEGNÉR (WB) 5: 22 (
1825).
BLANCHE Band. 337 (
1848;
om kvinnas bröstvårta).
–
RUBIN-KORN.
( rubin- 1563 osv. rubine- 1586) korn (se d. o. 6) av rubin; förr äv. om (jämförelsevis stor) kornformig rubin. Ett (hängsmycke) med en stoor rubinkorn, en demant och en stoor perle. FörtHertJohLösegend. 1563,
s. 5.
ArvskifteSthm 13/7
1602.
–
RUBIN-KORS.
[RUBIN-KORS.ssg 1]
1) smycke i form av ett kors besatt med rubiner. AFZELIUS Sag. VIII. 2: 366 (
1857).
[RUBIN-KORS.ssg 2]
2) rubinfärgat ordenskors som bäres av riddare av Karl XIII:s orden; jfr -grad(en). HAGSTRÖM Herdam. 2: 191 (
1898;
om förh. 1812).
–
RUBIN-LYCKA, r. l. f. (†) ögla besatt med ruhiner; jfr
-kors 1 o.
lycka sbst.¹
¹. Konung Gustaffz Conterfeij, skuren i en paddesteen, henger widh en Rubin Lyckia, fattat i gulld.
KARLSON EBraheHem 67 (
i handl. fr. c.
1675).
–
RUBIN-LÅS. (
mera tillf.)
med rubiner besatt lås till halsband o. d. Ett halsband af dyrbara orientaliska perlor med rubinlås. CRUSENSTOLPE Mor. 2: 287 (
1840).
–
RUBIN-MODER, äv.
-MOR. [jfr t. rubin(en)mutter, (†) om mörkbrunt, glänsande (rubinförande) granatmineral (från Ostindien); jfr moder 6 b .
VetAH 1768,
s. 66.
HEINRICH 1828.
–
RUBIN-NÄKTERGAL ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰. [jfr t. rubinnachtigall]
zool. fågeln Luscinia calliope Pall., vars fjäderdräkt över strupen är rubinröd. 1Brehm 2: 107 1875.
–
RUBIN-PRYDD,
p. adj. STJERNSTEDT JanHJ. 157 (
1903).
–
RUBIN-PULVER. (
numera bl. tillf.)
pulveriserad rubin. VetAH 1768,
s. 56.
–
RUBIN-PÄRLA,
r. l. f. (rubin)röd oäkta pärla, (rubin)röd glaspärla. HAGDAHL Fråga 385 (
1883).
–
RUBIN-RING.
( rubin- 1630 osv. rubins- 1630–1684) [jfr t. rubinring, eng. rubyring, fr. bague de rubis]
ring ined infattad(e) rubin(er). HusgKamBSthm 1630,
s. 116 b.
–
RUBIN-ROS - (rubin- 1665 osv. rubine- 1563) (numera bl. tillf.) rosformigt smycke besatt med rubiner; jfr ros, sbst.¹ ² d. Ett halsseband med 3 [roser med]
demanter, 2 rubineroser och 4 doble pärler.
FörtHertJohLösegend. 1563,
s. 4.
KARLSON EBraheHem 49 (
i handl. fr. 1665).
–
RUBIN-RÖD.
[jfr t. rubinrot]
som har samma röda färg som rubin; äv. (om färg): som utgör sådan nyans; glänsande högröd. WALLERIUS ChemPhys. II. 1–2: 98 (
1786).
NYBLÆUS Pharm. 186 (
1846;
om färg).
Rubinröda, små svällande läppar. RYDBERG Ath. 14 (
1859).
För bromsilfver oskadligt rubinrödt ljus. MALMBERG David 47 (
1910).
På höstsidan, då riprisets blad färgas klart rubinröda. SELANDER LevLandsk. 86 (
1955).
–
RUBIN-SAFIR. (
†)
om varietet av blå korund med anstrykning av rödaktig förgton; jfr safir-rubin. RINMAN 2: 447 1789.
–
RUBIN-SCHELLACK. (
i fackspr.)
rubinröd schellack. AHB 113: 25 1883.
HantvB I. 2: 96 1934.
–
RUBIN-SKIMRANDE,
p. adj. skimrande av l. ss. rubin(er). Solnedg. 2: 20 1911.
–
RUBIN-SKOSPÄNNE ~⁰²⁰. skospänne besatt med rubiner. BoupptSthm 10/2
1679.
–
RUBIN-SMYCKE.
smycke av (l. prytt med) en l. flera rubiner. BERGSTEDT Vikr. 78 (
1846).
–
RUBIN-SMÄLTA,
r. l. f. glassmälta för tillvärkning av rubinglas. Pasch ÅrsbVetA 1837,
s. 129.
–
RUBIN-SPINELL.
[jfr t. rubinspinell, eng. ruby spinel, om olika varieteter av i sht röd) spinell; i nutida fackspr. bl. om högröd spinell.
KlädkamRSthm 1654,
s. 85.
UB 3: 247 1873.
2SvUppslB 27: 4 1953.
–
RUBIN-STEN.
( rubin- 1858 osv. rubine- 1675) [jfr t. rubinstein]
(
numera bl. mera tillf.)
rubin. 1. guld Ring med 7 Rubine Stenar. BoupptSthm 1675,
s. 337 a. Bil.
ULLMAN Silv. 31 (
1918).
–
RUBIN-STRUPAD,
p. adj. (
i fackspr.)
om fågel: som har rubinfärgad strupe. FoFl. 1925,
s. 202 (om rubinnäktergal).
–
RUBIN-STÄNK. (
i vitter stil)
rubinrött stänk. HEMBERG Kola 191 (
1902).
–
RUBIN-SVAVEL.
[jfr t. rubinschwefel]
kem. arsenikrubin, "röd arsenik" (se arsenik 4). KEYSER Kemien 2: 777 (
1874).
–
RUBIN-SYRA,
r. l. f. (
numera mindre br.)
kem. om syra som erhålles gm utfällning ur en lösning av saltsyra o. ett rubinrött salt som i sin tur erhålles gm oxidation av katekin i förening med alkalier. LFSVANBERG i VetaH 1835,
s. 290.
ALMSTRÖM KemTekn. 2: 52 (
1845).
–
RUBIN-VIOLETT.
violett med dragning åt rubinrött; särsk. i n. sg., substantiverat, om sådan färgnyans. AHB 56: 7 1871.
–
RUBIN-VÅRVETE ~⁰²⁰. [i sht förr) lantbr. ett slags vårvete (med i moget tillstånd rödaktig anstrykning) som erhållits gm korsning av lantsort av vårvete från Dalarna o. kolvvete.
LAHT 1924,
s. 166.
UNT 1929,
nr 10200, s.
11.
–
RUBIN-ÖRHÄNGE ~⁰²⁰. jfr -smycke. DS 1899, nr 34, s. 3.
B
(
†):
–
RUBINE-GRYTE.
om bärgart innehållande rubinliknande mineral; jfr gryt 3. I Sanda bakka står een Runasten i hvilkom är Rubijnæ gryte (
l. möjl. att läsa Rubijna gryte) inblandat månge städz.
BUREUS Suml. 38 (
c. 1600).
–
RUBINE-LJUSKRONA.
bildl., om stjärnkonstellation. Himmelens Rubine-Liuse-Kronor. SPEGEL GW 151 (
1685).
–
RUBINE-LÅDA,
f. om ask l. skrin besatt med rubiner. Och samma hwijta Muur med sine röda Wallar (dvs. tänderna o. läpparna) /.. Är så behageligt, så skönt och Liuft at skåda / Som besta Perle-Moor i een Rubine Låda. SFEGEL GW 250 1883.
–
RUBINE-STIFT.
stift med huvud av rubin, använt ss. prydnad (jfr guld-stift slutet); anträffat bl. i uttr. karelskt rubinstift, om så dant stift med huvud av klar granat från Kides i Karelen (jfr rubin, sbst.¹ 1 a ). Careliske Rubijne stijfter – 10 st(ycke)r. GiliusKoitzRechensk 17 a
1586.
–
RUBINE-STYCKE.
om stycke av halsband, bestående av rubin l. rubinprytt smycke. RegDrottnSmyek. 6/11 1589.
–
RUBINE-TAVLA.
plattslipad rubin; jfr tavel-sten. GiliusKoitzRechensk. 9 a, 42 b 1586.
C
(
†):