BEDEL ,
sbst.¹, m.; best. -en (BUREUS Kon.styr. A 5 b (1630)); pl. bedlar ( bedela GRUBB 15 (1665)). ( bel-, se ssgrna) [fsv. biþkil, bedhil, motsv. sv. dial. bel (RIETZ,
RÄÄF Ydre 1: 103 1856;
pl. belar),
GASLANDER Wässbo 6 1774;
pl. belar)), ä. d.
bedel, nor.
bidel, bedel, beel, isl.
biðill, fht.
pitil, mht.
bitel, af den i
BEDJA ingående stammen o. det germ. suffixet
-ila, hvilket föreligger i BINDEL, BÖDEL, GÖRDEL m. fl. Med afs. på bortfall af d i bel- jfr
BALE o.
BEDLA]
[BEDEL.sbst1 0]
(
†)
friare; jfr BEDLARE Procus frijyare, bedhel. Var. rer. 11 (
1538).
Effter begge hennes Bedlar woro mechtige, så kunde hennes Fader icke frijt bortlofwa henne. SCHRODERUS J. M. kr. 66 (
1620).
Alla Bedela rijka, alla Fångar fattiga. GRUBB 15 1665;
ordspr. innebär, att alla friare gifva sig ut för att vara rika, liksom alla fångar, för att slippa med så billig lösepenning som möjligt, säga sig vara fattiga; jfr
KOCK i
Medeltidsordspr. 2: 125 1892).
[jfr ä. d. alle (ære bædle riighe oc fangher fattig(hæ]
; jfr Sv. ords. A 2 a 1604; se under BEDLARE). Fasciculus (1677, 1690)
Ssgr:
–
BEDEL-GRANN l.
BEDLE-GRANN.
( bedele- Bedlegr. 10 (1647). bedla- VERELIUS Ind. (
1681, under billings mey).
bele- RUDBECK Atl. 2: 469 (
1689)) (†)
[BEDLE-GRANN.ssg 1]
1) granntyckt med afs. på friare. Visb. I:
36 (
1572).
Bedelgrannom Jungfrum och Pijgom, som gifwa korgen åth ährlige och redelige Män. Alle Bedlegrannas Spegel 2 (1647). Then Pijga som är Bedelegran, / Får alment en elaak Man. Därs. 10. Bedelgranna mör.
WEXIONIUS Vitt. 370 (
c. 1680).
jfr: När man altförmycket är Belegran, och kan aldrig finna en (make l. maka) som är i alla stycker så fullkomlig, som man will. RUDBECK Atl. 2: 469 (
1689).
[BEDLE-GRANN.ssg 2]
2) sannol.: grant klädd för att få friare. Een Jungfru, som så bedelgran / Blier sluskot strax hon får en Man. LUCIDOR Hel. Qq
2 a (
c. 1674).
–
BEDEL-SNACK.
( bele-) .
Bele-Snack .. om Gifftermåhl och Frijerij åthskilleliga Lustige Discurser. J. CHRONANDER (
1649;
boktitel).