).
).
.
).
.
).
.
Ssgr: (till
1):
–
RULLSTENS-AVLAGRING ~⁰²⁰. (mera tillf.) särsk.
konkret. JernkA 1832,
Bih. s. 236 (konkret).
–
RULLSTENS-BELÄGGNING.
[jfr t. rollsteinpflaster]
konkret; jfr beläggning 3 d slutet. En .. gränd med .. rullstensbeläggning på körbanan. SALANDER Boleslawski o. Woodward Lans. 121 1934.
–
RULLSTENS-BILDNING geol. konkret: geologisk bildning (se d. o. 4 b ) utmärkt av förekomst av rullstenar; numera bl. om glacifluvial bildning; förr äv. om l. med inbegrepp av morän. LINDSTRÖM Lyell 109 (
1857).
SvGeogrÅb. 1934,
s. 116.
–
RULLSTENS-BLANDAD,
p. adj. i sht
geol. Rullstensblandad sand. ERDMANN SvQvartBildn. 109 (
1868).
–
RULLSTENS-BÄDD. (
numera bl. mera tillf.)
jfr bädd 6 a. LINDSTRÖM Lyell 122 (
1857).
–
RULLSTENS-DELTA. (
numera bl. mera tillf.)
delta med avlagringar av rullsten; randdelta. BtRiksdP 1898,
I. 1: nr 46.
s. 9.
–
RULLSTENS-FLOD.
våldsam vattenflod som enligt en av N. G. SEFSTRÖM 1836 uppställd (numera övergiven) teori en gång skulle ha gått fram över (en del av) jorden, medförande massor av stora block, o. som skulle ha givit upphov till rullstensåsarnas, glacialräfflornas o. rundhällarnas bildning; ngn gg äv. mer l. mindre bildl. NGSEFSTRÖM i VetAH 1836,
s. 143.
Öfverallt i vår skärgård .. synes tydliga spår af den allmänna af Prof. Säf ström anmärkta Rullstensfloden. ASScF 1: 480 1842. Samtidens rysliga trivialitet och hat mot det originela hade jagat honom .. ut i det raffinerade för att söka rida sin personlighet från att slipas i den stora rullstensfloden.
STRINDBERG Hafsb. 128 (
1890).
(H. A. von Post) var den förste svenske geolog, som förfäktade glaciärteorien emot Sefströms förut hyllade lära om rullstensfloden.
2NF 22: 6 (
1915).
Ssg:
–
rullstensflods-teori, äv.
rullstensflod-teori.
NATHORST JordH 1020 (
1894).
–
RULLSTENS-FORMATION.
[jfr d.
rullestensformation) (†) sammanfattande benämning på istidsavlagringar; jfr
-bildning.
,
s. 380.
BJÖRKMAN 1889.
–
RULLSTENS-FÅRA,
r. l. f. (
†)
om isräffla; jfr -räffla o. -flod. AntT 1: 64 (
1861,
1864).
ASScF VIII. 2: Minnestal 26 1867.
–
RULLSTENS-FÄLT.
i sht geol. jfr fält 5 o. -grus-fält. GeolFF 1876,
s. 111.
SvGeogrÅb. 1946,
s. 25.
–
RULLSTENS-GRUS.
grus vars beståndsdelar försatts o. hållits i rullning av rinnande vatten l. vågor o. dyl. o. därigm erhållit en mer l. mindre avrundad form; vanl. (o. numera nästan bl., i sht geol.) om grus (jämte sand o. större stenar) som rullats under transport i istunnlar o. sedan avlagrats av glaciärers o. landisars smältvattensälvar (särsk. i rullstensåsar), glacifluvialt grus, isälvsgrus; jfr ås-grus. Frey 1849,
s. 485.
Stenar och gruskorn, som länge medfölja rinnande vatten eller som länge underkastas hafssvallet, bliva starkt nötta och afrundade samt få namn af rullstenar eller rullstensgrus. HOLMSTRÖM Naturl. 158 (
1888).
(Rullstensåsurna) utgöras .. till öfvervägande del af rullade stenar och skiktadt grus, rullstensgrus.
NATHORST JordH 1019 (
1894).
HADDING Geol. 108 (
1954).
Ssgr (i sht geol.):
–
rullstensgrus-bildning. särsk.
konkret: geologisk bildning (se d. o. 4 b ) av rullstensgrus. Fennia XII. 5: 4 1896. -fält. fält (se d. o.
5) av rullstensgrus; jfr
klapper-fält.
Fennia VII. 2: 79 1892. -jord. (
mera tillf.)
jord(art) bestående av rullstensgrus. BERGSTRAND Geol. 391 (
1868). -kulle. av rullstensgrus.
Fennia 36: 314 1915. -mark. jfr
-grus-fält.
Fennia 36: 281 1915.
–
rullstensgrus-slätt,
r. l. f. jfr -grus-fält. Fennia LIII. 1: 119 1930.
–
RULLSTENS-GRYT. (
mera tillf.)
anhopning av rullstenar. Fennia 36: 312, 569 1915.
–
RULLSTENS-GÖRDEL. (
mera tillf.)
gördel (se d. o. 2) l. bälte av rullstenar. Fennia XIII. 2: 13 1896.
–
RULLSTENS-HOLME. (
mera tillf.)
holme bildad av rullstensmaterial; jfr -kulle. Fennia XIV. 7: 55 1897.
–
RULLSTENS-HÖLJD,
p. adj. (
mera tillf.)
Rullstenshöljda bergstrakter. AGARDH (o. LJUNGBERG) III. 1: 77 1857.
–
RULLSTENS-JORD. (
numera bl. tillf.)
jord(art) innehållande rullstenar i större mängd; jfr -grus-jord, klapperstens-jord. BERGSTRAND Geol. 391 (
1868).
–
RULLSTENS-KONGLOMERAT.
geol. konglomerat innehållande rullstenar. RAMSAY GeolGr. 235 (
1909).
–
RULLSTENS-MAL,
r. l. m., äv. -MARL. (mera tillf.) == mal, sbst.³ ². HÖGBERG Vred. 1: 130 (
1906).
–
RULLSTENS-MARK.
i sht geol. mark bestående av rullstensmaterial; jfr -fält. Ymer 1904,
s. 320.
–
RULLSTENS-MARL,
se -mal.
–
RULLSTENS-MATERIAL,
n. geol. material (mo, sand, grus, sten) i glacifluvial avlagring. ÖfversVetAFörh. 1862, s. 359.
–
RULLSTENS-MO. (
mera tillf.)
mo (se mo, sbst. 2) av glacifluvial sand o. glacifluvialt grus. Fennia 36: 295 1915.
–
RULLSTENS-MORÄN. (
†)
== morän. BtRiksdP 1901, 6Hufvudtit.
s. 233.
–
RULLSTENS-PERIOD.
[jfr eng. boulder-period) (†) istidsavlagringarnas period.
LINDSTRÖM Lyell 109 (
1857).
IllSv. 19 1873.
–
RULLSTENS-RUND,
adj. (
tillf.)
rund ss. en rullsten. Fornv. 1932,
s. 41.
–
RULLSTENS-RÄFFLA,
r. l. f. (
†)
om isräffla; jfr -fåra o. -flod. VetAH 1836,
s. 144.
BotN 1845, s.
203.
–
RULLSTENS-SAMLING. (
numera bl. tillf.)
samling av rullstenar; förr äv.: morän. En ofantlig morän (rullstenssamling). BERGMAN GotlSkildr. 270 (
1882).
–
RULLSTENS-SAND.
[jfr d. rullestenssand]
(i sht geol., numera föga br.) glacifluvial sand (jfr rull-sand); förr äv. allmännare: sand som utgör en istidsavlagring (jfr moränsand). Frey 1844,
s. 143 (allmännare).
SkogsvT 1907, Fackupps.
s. 47.
AUERBACH 1913.
–
RULLSTENS-STRAND. (
mera tillf.)
strand betäckt med rullsten; jfr klapper-strand. Fennia 36: 433 1915.
–
RULLSTENS-STRÖDD,
p. adj. (
mera tillf.)
Den långa, rullstensströdda sluttningen. ELGSTRÖM BorgMeschÄv. 120 (
1929).
–
RULLSTENS-STRÖM,
r. l. m. (
†)
ström (strömmande vatten o. av vattnet medförda rullande stenblock) i rullstensflod. VetAH 1836,
s. 207.
–
RULLSTENS-TÄCKT,
p. adj. (
mera tillf.)
DAHLIN SvartL 295 (
1934;
om pass).
–
RULLSTENS-VALL. (
mera tillf.)
(strand)vall av rullstenar; äv. om stenmur av rullstenar. Fennia XII. 5: 3 (
1896).
TurÅ 1905 s.
300 (om mur av rullstenar). –
RULLSTENS-YXA,
r. l. f. arkeol. stenyxa tillvärkad av rullsten. Fornv. 1948 s. 357.
–
RULLSTENS-ÅS.
ås bestående av rullsten o. rullstensgrus (ofta övertäckt av sandavlagringar) o. utgörande en glacifluvial bildning; jfr sand-ås. BERZELIUS ÅrsbVetA 1837,
s. 381.
Bland Sveriges rullstensåsar är Upsalaåsen en af hufvudåsarne. SvGeolU Aa 31:
22 (
1869).
Om rullstensåsarnas bildningssätt. GDEGEER i GeolFF 19: 366 (
1897;
titel på uppsats). TurÅ 1936,
s. 47.
Ssgr:
–
rullstensås-bildning. särsk.
konkret. ERDMANN SvQvartBildn. 141 (
1868;
konkret).
–
rullstensås-rygg.
2NF 34: 197 1922. –-räcka, r. l. f. (mera tillf.) räcka av åskullar, utgörande en rullstensås.
Fennia 36: 374 1915.
–
RULLSTENS-ÄLV. (
mera tillf.)
isälv (som medför rullstenar). Fennia XII. 5: 24 1896.