© Svenska Akademien. SAOB spalt: R2971; tryckår: 1960
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
RUNA rω³na², sbst.², r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. RUNO, r. l. f.; best. -on; pl. -or. ( -a1805 osv. -o 1828–1892. -or, pl. 1775 osv.)
[ av fin. runo, sång; av ett germ. rūnō o. etymologiskt identiskt med RUNA, sbst.¹]
finsk folkdikt l. folkvisa (med episkt l. lyriskt l. magiskt innehåll) avfattad på versmåttet runometer, runosång. Lemningar (av Ossians sånger) om igenom traditioner ifrån de äldste tider blifvit bevarade, på samma sätt, som våre Finske runor. KELLGREN (SVS) 1: 120 (1775). Han .. sjöng runon för mig. LÖNNROT SvSkr. 2: 198 1834. SÖDERHJELM Åboromant. 79 1915. jfr BEGABBELSE-, BESVÄRJELSE-, FOLK-, GRÄT-, KVARN-, TROLL-, VARIANT-RUNA. – särsk. om större sång som av runoforskare sammanställts av material från olika runor l. finska folkdikter; särsk. om var o. en av de femtio sånger i vilka den finländske runoforskaren Elias Lönnrots utgåva av "Kalevala" 1849 är indelad; (kalevala)sång. CASTRÉN Kalev. 1: 1 (1841). De finska folkeposet (Kalevala) omfattar 50 sånger eller runor. Finland 300 1893. PåSkid. 1931, s. 60.
Ssgr:
A
(numera mindre br.) :
– RUN-DIKTNING,
– RUN-METER,
– RUN-SÅNG, sbst.²,
– RUN-SÅNGARE,
– RUN-SÅNGERSKA,
– RUN-VERS, sbst.², se C.
B
(†):
– RUNE-SMED, se C. @
C
– RUNO-BYGD. bygd där runodikt(ning) är levande.
QVANTEN LyrDikt. 95 (1859).
– RUNO-CYKEL. jfr cykel, sbst.¹ 3.
LÖNNROT SvSkr. 1: 219 (1849).
– RUNO-DIKT. jfr dikt, sbst.¹ 3 (a). VL 1905, nr 22, s. 4.
– RUNO-DIKTNING. ( run- 1933–1950)
Olika geografiska områden ha givit väsentligen olika tillskott till rundiktningen. SvUppslB 14: 973 1933.
– RUNO-FADER. (i vitter stil, tillf.) om banbrytande runoforskare l. runokännare. TOPELIUS Ljung 83 (1884, 1889; om E. Lönnrot).
– RUNO-FATTIG.
Runofattiga nejder. Kallio ELönnrot 41 1902.
– RUNO-FORM; pl. -er. jfr form I 9.
2NF 13: 606 1910.
– RUNO-FORSKARE.
HeimdFolkskr. 71: 4 1901.
– RUNO-FÖRFATTARE. (†) person som diktar (o. framför) runor; jfr -sångare.
Några nyare Finska Runo-Författare. LÖNNROT SvSkr, 1: 109 (1832; rubrik). Runoförfattaren .. sätter sig ned, fattar en annan person i händerna och börjar gnola sin runa vers för vers, hvarvid enhvar af denne hans medhjelpare måste upprepas, innan den nästa följer. RUNEBERG 6: 290 1833.
– RUNO-HALL. (i vitter stil, tillf.) jfr hall, sbst.¹ 1, 2, o. -bygd. Hör hur herligt sången skallar / Mellan Väinös runohallar: / Det är Suomis sång! QVANTEN Dikt. 85 (1851, 1880).
– RUNO-INSAMLING ~⁰²⁰.
SCHYBERGSON FinlH 2: 419 (1889).
– RUNO-KUNNIG, adj. ² kunnig i runosång l. runodiktning. LÖNNROT SvSkr. 1: 120 (1832).
– RUNO-MATERIAL. jfr material, sbst. 1 d. Kallio ELönnrot 99 1902.
– RUNO-MELODI. jfr melodi 2.
Mnemosyne 1819, s. 173. De allra flesta (gamla Finska folkvisor) .. sjungas på samma melodi, den uråldriga runomelodin. TOPELIUS Lb. 2: 158 (1875). Flertalet finska runomelodier gå i 5/4 takt. WEGELIUS Musikl. 1: 30 1888.
– RUNO-METER. ( run- 1817–1933. runo- 1819 osv.) (för runodiktningen karakteristiskt) versmått bestående av fyrfotade trokeiska versrader, utan strofindelning i. slutrim men med allitteration; av. om modifikation av sådant versmått; jfr -vers.
SvLitTidn. 1817, sp. 395. Jak. Judén har nyligen utgifvit .. ett Finskt Skaldestycke .. på runo-meter. Mnemosyne 1819, s. 88. En något moderniserad och öfverarbetad runo-meter. FinBiogrHb. 545 (1897). ALVING SvLittH 3: 121 (1932).
– RUNO-MOTIV. motiv i runodikt(ning).
2NF 13: 606 1910.
– RUNO-OMRÅDE ~⁰²⁰. jfr -bygd.
De egentliga runoområdrna i östra Finland och ryska Karelen. Kallio ELönnrot 23 1902.
– RUNO-POESI.
FinT 1893, 2: 227.
– RUNO-PSALM, psalm som är skriven på runometer o. sjunges på runomelodi. FinKyrkohSP 1: 104 1898.
– RUNO-PUBLIKATION. utgåva av runor. Kallio ELönnrot 26 1902.
– RUNO-RIK, adj. ² Det runorika Salmis härad. Kallio ELönnrot ³7 1902.
– RUNO-SAMLARE. person som insamlar o. upptecknar runosånger. Suomi II. 6: 320 (1866).
Ssg:
– runosamlar-färd. KARLÉN FinNov. 264 (1930).
– RUNO-SAMLLNG.
[RUNO-SAMLLNG.ssg 1]
1) abstr.: insamling o. uppteckning av runosånger. Suomi II. 6: 310 1866.
[RUNO-SAMLLNG.ssg 2]
2) konkret: samling (skrivna l. tryckta) runosånger. LÖNNROT SvSkr. 2: 80 (1828).
Ssgr (till -samling 1):
– runosamlings-färd. SCHAUMAN 6Årt. 1: 346 (1892).
– runosamlings-iver. ASScF 14: Minnestal 2: 12 1884.
– runosamlings-resa, r. l. f. Suomi II. 6: 311 1866.
– RUNO-SMED. ( rune- 1825. runo- 1878 osv.)
[jfr fin. runoseppä]
runosångare. Det Finska ordet för Skald, nemligen Runesmed (Runoseppä). GEIJER Häfd. 172 (1825). AHRENBERG StRätt 164 (1899).
– RUNO-SMIDANDE, p. adj. (tillf.) som sjunger (o. diktar) runor. SCHAUMAN 3Årt. 1: 256 (1892).
– RUNO-SMIDARE. (tillf.) == -smed. CYGNÆUS 10: 55 1851.
– RUNO-SPRÅK, sbst.² för runor(na) utmärkande språk(bruk). Mnemosyne 1819, s. 170. Det östfinska runospråket. Finland 234 1893.
– RUNO-STLL, förr äv. -STYL . för runor(na) utmärkande l stil. 2VittAH 7: 286 (1795, 1802). TopeliusHundraårsm. 9 1918.
– RUNO-SÅNG, sbst.² (run- 1933–1950. runo- 1795 osv.)
[RUNO-SÅNG.ssg 1]
1) sjungande av runa l. runor (som ofta tillgår så, att sångaren har en medhjälpare som sjunger med i slutet av verserna o. stundom ensam upprepar ett avsnitt; jfr -växelsång); stundom övergående i bet.: runodiktning (i abstr. l. konkret anv.). Denna .. Runo-sång beledsagades stundom af en .. Harpa. 2VittAH 7: 279 (1795, 1802). LÖNNROT SvSkr. 2: 211 (1834). Det .. fanns fragment af runosången kvar att rädda. 2NF 13: 604 (1910). Det område, där runosången fortlefde. Därs. 17: 277 1912.
[RUNO-SÅNG.ssg 2]
2) runa (som sjunges). Suomi 1845, s. 409. 2SvUppslB 15: 569 1950.
– RUNO-SÅNGARE. ( run- 1933–1950. runo- 1828 osv.) person som sjunger runosång(er); stundom med särskild tanke på om- l. nydiktning i samband med sjungandet; jfr -författare, -smed, -smidare. LÖNNROT SvSkr. 2: 47 (1828). 2SvUppslB 15: 570 1950.
– RUNO-SÅNGERSKA. ( run- 1935. runo- 1893 osv.) FinT 1893, 2: 227. UNT 1935, nr 52, s. 6.
– RUNO-TRAKT. jfr -bygd. 2NF 13: 604 1910.
– RUNO-UTGIVARE ~020⁰. person som utger runosånger. 2NF 13: 604 1910.
– RUNO-VARIANT. LÖNNROT SvSkr. 1: 220 (1849). Under sommaren 1833 arbetades (av Elias Lönnrot) runovarianterna om Lemminkäinen samman till två längre runor om denne hjälte. 2NF 13: 604 1910.
– RUNO-VERS. ( run- 1933–1950. runo- 1819 osv.) fyrfotad trokeisk vers som ingår i runometer. Mnemosyne 1819 s. 173. Runoversen utgöres af åtta stafvelser, hvilka efter sångmelodin äro fördelade i tvenne musiktakter. Suomi 1845, s. 430. Viktor Rydbergs .. ungdomspoem om zigenerskan Singoalla .. (har) diktats på finsk runovers. TopeliusHundraårsm. 15 1918.
– RUNO-VÄXELSÅNG ~¹⁰², äv. ~²⁰⁰. jfr -sång 1. RETZIUS FinKran. 82 1878.
Avledn.:
– RUNSK , adj. ² (†) som tillhör l. har avseende på runodikt(ning). Runska Vers-lagen. SvMag. 1766, s. 926.