RUNDA run³da², sbst.¹, äv. (mera tillf.) RONDA ron³da², r. l. f.; best. -an; pl. -or. ( rond- 1953–1957. rund- 1662 osv.) 1) (†) == RUND sbst.¹, ¹.

[RUNDA.sbst1 1.a]

a) i uttr. uti rundan, i en cirkelformig formation l. krans l. ring l. dyl.; jfr RUND sbst.¹ ¹ a α γ. (Somliga) sättia them (dvs. kärvarna) uthi rundan .. tillhopa och binda därom edt hallmband. ROSENHANE Oec. 80 1662. b) == RUND sbst.¹, ¹ a δ; i uttr. (ut)i rundan, i omkrets l. omfång. Salé 175 1664. Bort hädan rena Mör! j ären än för smala, /.. Det går allenast an dem som i rundan wäxa. BRENNER Dikt. 1: 204 (1697, 1713). Hagelstenar, som hollit 2 tum uti rundan. QUENSEL Alm(Sthm) 1731, s. 38. c) == RUND sbst.¹, 1 b, särsk. 1 b α. FRESE AndelD 6 (1726). Solen.. / .. i Molne-flor sit anlets runda giömde. DENS. Pass. 115 (1728). d) == RUND sbst.¹, ¹ c. En gylden Cirkel drar sig kring om Halsens runda. SkrVSocLd 20: 118 1692. särsk. == RUND sbst.¹, ¹ c α, i uttr. himmelns runda. TRUDEEN Vitt. 318 (1704). e) == RUND sbst.¹, 1 d, i uttr. jordens runda, om (hela) jorden l. jordytan. FERNANDER Theatr. 208 (1695). På jordens runda, jag ei tror, / förvtan motgång någon bor. KOLMODIN Dufv. 97 (1734). 2) om cirkel- l. kretsformig rörelsebana.

[RUNDA.sbst1 2.a]

a) varv; cirkel. HAMMAR Wodehouse NärÖg. 179 (1941). (Gunder Hägg) släppte (i tävlingsloppet) .. av på farten så pass, att varvtiden för åttonde rundan sjönk till 79 sekunder. SvD(B) 1943, nr 167, s. 13. Mina tankar vandrade i ring och rundor omkring Gyda och Asbjörns gömma. LINDSTRÖM Österhus 189 (1952). b) (†) i uttr. i rundan, runt (se RUNT, adv. I 2 b α), omkring. Knapt hwälfwer hon (dvs. lyckan) en gång sitt kuller klot i rundan, / At icke en får sorg, och fler ändå få sot. BRENNER Dikt. 2: 64 (1719). 3) (ngt vard.) rundvandring, rundfärd, rundresa, rundtur, "sväng"; stundom närmande sig bet.: promenadtur; jfr RUND sbst.¹ ⁶. JÖNSSON SkånSomr. 55 (1932, 1935). Jag hade gjort en runda och åter kommit tillbaka till Dalavardo. BURMAN Vargfjäll. 216 (1945). Han gick en runda i byn. VILLIUS Juli 11 (1946). 4) (†) en ombord på ett fartyg varje morgon företagen rond till väders för att kontrollera tacklingen. EKBOHRN NautOrdb. 1840.