RUSTIG sbst.² ( rost- 1526. rust- 1528–1712. ryst- 1526 (: welrystigh). -ig 1526–1712. -ug 1526 (: welrostugh)) [ av mlt.
rustich resp. t.
rüstig (fht.
hrustic, beredd, smyckad); jfr mnl.
rustich (holl.
rustig); till
RUST sbst.², o.
RUSTA, sbst.¹]
[RUSTIG.adj2 0]
(
†)
(ut)rustad (med ngt) l. beredd (till strid o. d.). En vel rostig karl med kyris. G1R 3: 225 1526. Så födde Silpa .. Jacob en son. Tå sadhe Lea, Rustigh, och kalladhe honom Gad.
1Mos. 30: 11 (Bib,
1541; LUTHER: Rustig); jfr: Gad ..
(dvs.) rustigh til strijdh.
Gl1Mos. 30: 11 (Därs.; LUTHER: rustig zum streit); jfr äv.: Rustig; så betyder thet namnet Gad.
SPEGEL (
1712).
Så skal adelen .. holle sigh med all tingh rustige och ferdighe. G1R 21: 48 1550. – jfr
VÄL-RUSTIG. – särsk.
övergående i bet.: beredd att arbeta, (bered)villig att göra nytta. (En duglig hustru) är rustigh och redho j hwsena.
GlSalOrdspr. 31: 17 (öv. 1536;
Bib. 1541: Hon är alffuar i hwset).