RUNDERArunde⁴ra, i Sveal. äv. -e³ra²,v.-ade; vbalsbst. -ANDE, -ING.
[jfr d. rundere, holl. rondeeren, t. rundieren; till RUND, adj., med anslutning till andra verb på -era, möjl. urspr. efter fr. arrondir (se ARRONDERA)]
tekn.
[RUNDERA 0]
ge (ngt) rund form, runda.Gesällerne.., hvilka., kunna fullborda de (orgel-)pipor, som förut blifvit runderade. VDAkt.1778, nr 214.