RYGGRAD ryg³~ra²d, r. l. m.; best. -en; pl. (numera bl. mera tillf.) -er (GADD Landtsk. 1: 181 1773 osv.) ((†) -ar STRINDBERG Brev 5: 321 1886). ( rygg- c. 1645 osv. rygge- 1639–1723) 1) om den rad av längs ryggen liggande, medelst brosk med varandra förenade (l. i vissa fall sammanvuxna) kotor som utgör stommen i bålens skelett hos människan o. de högre djuren o. som i en rörformig hålighet innesluter ryggmärgen, kotpelare; äv. om motsvarande del av skelett hos ryggradsdjur utan fullt utvecklade kotor; äv. om (l. med inbegrepp av) parti av kroppen närmast omkring (särsk. utanpå) kotpelaren. Bryta, knäcka ryggraden. SCHRODERUS Comenius 259 (1639). En förlossning af ett Barn, hvars rygge-rad var aldeles sammanbögd. HOORN Jordg. 2: 206 (1723). Rörelsegifvaren .. stryker med båda händerna aflösande hvarandra ifrån öfre delen af ryggraden nedåt. HARTELIUS Sjukgymn. 98 (1870). Ryggraden är bildad af 24 fria och 9 mer eller mindre sammanväxta (s. k. falska) kotor. WRETLIND Läk. 2: 16 (1894). Ryggraden hos en stör. 4Brehm 12: 17 (1929). Kalle kände, att han frös längs ryggraden. LINDGREN MästBlomkv. 84 1946. – särsk. (mera tillf.) om ryggstycke (se d. o. 1 a) innehållande (en del av) ryggraden av slaktat l. dödat djur; jfr KOTLETT RAD. ÖSTERGREN 1937. 2) mer l. mindre bildl. a) i mer l. mindre utförd bild; särsk. i sådana uttr. som knäcka l. bryta l. bräcka ryggraden på ngn l. ngt l. ngns ryggrad, nedbryta l. krossa ngn l. ngt, äv. knäcka ngns ekonomiska ryggrad, ruinera ngn. (Nero) ville .. bryta ryggraden på den gammalromerska högfärden mot konstens idkare. RYDBERG RomD 63 (1877). Knäcka n(å)g(o)ns eonomiska ryggrad. SAOB B 4397 (1924). SDS 1928, nr 51, s. 10. Grimberg VärldH 10: 700 1941, b) om fasthet l. stadga l. kraft l. soliditet o. d. (jfr RYGG 1 g β ε' δ); särsk. dels i fråga om persons karaktär o. d.: karaktärsfasthet l. viljestyrka l. målmedvetenhet o. d., dels om ekonomisk förmåga l. solidtet, dels om egenskap hos ngt sakligt (av konkret l., vanl., mer l. mindre abstrakt natur): fasthet l. stadga o. d.; utan bestämd avgränsning dels från a, dels från c. Uppsatsen saknar ryggrad, .. med andra ord: den är slankig, utan hållning. RYDBERG Brev 1: 117 (1868). Det flmns ingen ryggrad i hans karakter. LUNDEGÅRD Tit. 350 (1892). Det brukade inte fattas ryggrad i vår släkt, om också en och annan var en vildbase i ungdomen. HÖGBERG Utböl. 2: 52 1912. (Ett visst kastspö) saknar ryggrad och förorsakar (gm sin vekhet) alltför stor tidsutdräkt vid tröttande av grov fisk. HAMMARSTRÖM Sportfiske 181 (1925). Den konstnärliga ledningens osäkerhet och brist på målmedvetenhet och ryggrad. NDA(A) 1932, nr 159, s. 9. Till en sådan överflödande hjälpsamhet hade jag varken lust eller ekonomisk ryggrad. GbgNatLd 1682–1932 139 1933. c) om ngn l. ngt som utgör l. tänkes utgöra stomme l. kärna i l. viktigaste l. starkaste del l. element av ngt o. dyl. l. som tänkes stödja l. uppbära ngt l. utgöra förutsättning för ngt o. d. (jfr d); stundom: stöttepelare. I .. (jordbrukarna) hade .. (Wennerberg) alltmer lärt sig att se landets ryggrad. ANNERSTEDT i 3SAH 17: 88 (1902). Pengar utgjorde – nu som alltid – krigets ryggrad. SD(L) 1904 nr 108, s. 4. (Kungl. teaterns elevskola) kan .. sägas ha bildat ryggrad för det sceniska talspråket i Sverige. 2NF 28: 602 1918. En .. ryggrad av historisk verklighet har Knut Liestöl kunnat fastställa under sin granskning av den norska allmogens släktsägner från senare århundraden. HT 1926, s. 352. Rhen var ryggraden i det tyska västförsvaret. GHT 1945, nr 70, s. 10. d) konkretare, om långsträckt (vanl. central) del som konstituerar ngts styrka o. sammanhållning l. om ngt långsträckt som liknar (l. tänkes likna) en ryggrad (i bet. 1); särsk. om långsträckt bärg l. höjd l. om bärgskedja (jfr RYGG 3 l). GADD Landtsk. 1: 181 (1773). Mellersta delen (av Ural) .. betår .. blott af en enkel ryggrad, med låga sidoåsar. PALMBLAD Geogr. 27 (1851). Den sandås, hvilken så att säga bildar .. (Sthms) ryggrad och verkat bestämmande på dess tillväxt. Sthm 1: 27 (1897). Kölen ("fartygets ryggrad") är skrofvets starkaste del. HÄGG Flottan 57 (1904). Bindsulan utgör .. så att säga ryggraden i en sko. JÄFVERT Skomod 146 (1938). SÖNNERBERG Loder 51 (1799). WRETLIND Läk. 2: 88 (1894). WERNSTEDT (1943; konkretare). Hygiea 1901, 2: 650. HAMMAR HandlDiss. 2: 10 (1905). SÖNNERBERG Loder 51, 320 1799– Hygiea 1910, s. 806.