RYMD rym⁴d r. l. f.; best. -en. pl. -er³² (rymbd 1626–1753. rymd 1541 osv. rymn 1679rymnd 1771–1809) I) i anv. som (företrädesvis) motsvar RUM, adj. 1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) motsv. RUM, adj. 1: öppen mark, slätt(bygd); numera bl. i sg.; i sg. best. äv.: fria fältet, öppna fältet;

[RYMD I.0]

äsrsk. i uttr. (ute) på rymden (jf4 2), (ute) på slätt(bygd)en l. (ute) på fria fältet; förr äv. (äv. i pl.) om ett (avgränsat) stycke öppen mark; jfr 5 a slutet o. RUM, sbst.³ 2 b . Rymn och Rymd är ett widt begripit watn eller slätt land. RUDBECK Atl. 1: 472 1679; jfr 2. VERELIUS 247 (1681). Försichtige Officerare hafwa (vid val av soldater) .. sedt til Landzorten, hwar en är född och vpfostrad .. på rymden eller emellan the hårda bergen. ISOGÆUS Segersk. 558 ( c. 1700). In moot Åbo (finnas) någre fält och rymbder. HFinlÖ 246 (1712). Nedanföre Lindbergs kyrka är en stor rymd emellan bärgen, eller en dal, både vid och bred. BARCHÆUS LandthHall. 52 (1773). Ute på rymden, (dvs.) på fria fältet. SUNDÉN 1888. – särsk. a) (†) i uttr. på fria rymden, ute i det fria. PALMBLAD Nov. 2: 171 (1819, 1841). b) (†) i uttr. våga sig ut på rymden, våga sig ut på öppn fältet (för att ta upp strid med nn); äv. bildl., i uttr. icke våga sig ut på rymden med ngt, icke befatta sig med ngt. SCHRODERUS Liv. 266 (1626). BÆLTER Christen 182 (1743, 1748; bildl.). c) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr b). α) ss. beteckning för tillstånd vari man icke hotas av fiender l. vari man är fri; numera bl. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) med anslutning till RYMMA I 6 a, i uttr. på rymden, på rymmarstråt, på flykt, "på rymmen" (jfr RYMMEN); förr särsk. i uttr. föra ngn (ut) l. skaffa ngn på rymden, föra ngn till en säker plats, rädda ngn undan fienden, hjälpa ngn att komma i väg l. fly. (Gud) haffuer vthfördt migh på rymdena. 2Sam. 22: 20 (Bib. 1541; LUTHER: jnn den rawm, Vulg.: in latitudinem; Bib. 1917 rymlig plats). Psalt. 18: 20 (Därs.: förde migh vth). Någon tijd till förende skaffade iag på rymden en dräng .., som skulle reportera huusbonden om min afair. HFinlÖ 396 (1730). En psalm til Herrans lof, som oss på rymden fördt, / Vår fiend nederlagt, och all hans macht förstördt. KOLMODIN QvSp. 1: 628 (1732). (I) sin hembyd .. uppehöll .. (tjuven) sig nu länge, men likaväl på rymden och i smyg. BONDESON MVK 165 (1885, 1903). Vår berömde franske doktor .. är som en svanslös hund på rymden från Sverige. TOPELIUS Planet. 3: 164 (1889). jfr: Rymden (dvs.) friheten. RIDDERSTAD Samv. 1: 435 (1851; under rubriken Något om Rommani-språket). β) (†) i uttr. bege sig ut på rymden (jfr 2 a), bego sig ut i (vida) världen. BÆLTER JesuH 5: 40 (1759). 2) (numera bl. tillf.) motsv. RUM, adj. 2: öppen havsyta; i sg. best.: öppna havet; förr äv. dels i uttr. (ute) på rymden (jfr 1), (ute) på öppna havet, dels om en (avgränsad) del av öppna havet, dels övergående i bet.: utrymme (för manöver) på havet. RUDBECK Atl. 1: 472 (1679; se under 1). En karl .. som låssar eller afskär de svårare garnen, eller beslags-banden .. när seglen Skotas före; hvilket sker .. efter rymden, bottnens hållighet och vindens force. DSJÖBOHM Sjöm. 48 (1787). Förr'n han (dvs. Neptunus) ändat sitt tal, han jemnat den svallande rymden. ADLERBETH Æn. 6 1804. (Sv.) ute på rymden, (fr.) .. à la haute mer, au large. WESTE 1807. Ehuru nu Ormen långe var det enda skepp, som återstod af Norska Flottan .., hade det ännu varit möjligt för den tappre Olof (Tryggvason) att söka sin räddning på rymden. GYLLENGRANAT SvSjkr. 1: 53 (1840). Rymden emellan Cronstadt och södra kusten ligger .. ej inom portéen af Kronslotts kanoner. TROLLE Sjöoff. 2: 175 (1870). Hafvets rymd. KLINT 1906. jfr: Vocatur .. mare prisca lingva vid & vidi, (dvs.) Rymd. VERELIUS 289 1681. jfr HAVS-, UT-, VATTEN-RYMD, – särsk. (†) a) i sådana uttr. som bege sig l. sätta l. laga sig ut på rymden (jfr 1 c ), bege sig ut på öppna havet l. på öppet vatten (jfr b), locka (en flotta) ut på rymden, locka (en flotta) ut på öppet vatten, komma sig ut på rymden, komma ut på öppet vatten (jfr c). (En storm uppkom) så hastigt att han icke kunde komma sigh vth på rÿmden till siös. 3SthmTb. 1: 261 (1594). Ty lyffte the Swenska theras Anckar, lagade sigh vth på rymbden och tilreedz til undfå fienden. GIRS E14 79 ( c. 1630). Bägge flottorna satte ut på rymden. LAGERBRING 1Hist. 1: 255 (1769). Det sades .., at svänska flåttan manoevrerat med svänska och ryska flaggorna emot hvarandra för at låcka (ryska) flåttan .. ut på rymden. HT 1916, s. 122 (1790). Den upväckta publiciststormen får rasa ut, innan jag åter beger mig med min svaga julle ut på rymden. JÄRTA 1824 i 3SAH XXXIX. 2: 32. SCHULTHESS 1885. b) i uttr. söka l. taga rymden, (söka) bege sig ut på öppna havet; jfr a. Måndagen, fingo vi en liten landtkultje med en tjock dimba och sökte rymden. TERSMEDEN Mem. 2: 128 (1735). (Kaptenen) befallte .. (styrmannen) att taga rymden. ÖDMANN Belin de la Liborlière 2: 46 (1809; fr. orig.: reprendre le large). BL 7: 198 1841. c) i uttr. nå l. vinna rymden, komma ut på öppna navet; jfr a. Våre .. Galerer och Pråmar, som, til tråts mot fiendens Landt-batterier och eldsprutande stränder, vunnit rymden. ARBIN ÅmVetA 1774, s. 39. Vi .. utstodo en hård pers att vinna rymden. TERSMEDEN Mem. 1: 283 ( c. 1780). Sedan vi nått rymden, blefvu vi anfallna af en förskräcklig storm. ÖDMANN Belin de la Liborlière 2: 260 (1809; fr. orig.: avoir gagné le large). 3) om det oändliga rum vari jorden o. himlakropparna befinna sig, världsrymden; äv. om (obestämt avgr,;nsad) del av detta rum; ofta med särsk. tanke på de delar av världsrymden som ligga utanför jordens atmosfär; äv. om luften (se LUFT, sbst.² 2); äv. övergående bet.: himmel l. himmelssfär. En omätlig rymd öfver jorden. SAHLSTEDT (1773). Jorden är en planet och rör sig i rymden i en krets omkring solen. BERLIN Lsb. 387 (1852). Menniskosjälen (återspeglar) .. den blå rymdens klot, som vore hon redan nu en himlakarta. BESKOW i 2SAH 30: 249 1858. Den gest, med hvilen doktor Markel sökte stjärnan .., fann blott en mörk och mulen rymd. SÖDERBERG MBirck 110 (1901). Lyhördheten var inte heller så stor som senare (på kvällen) när rymden svalnade. ARONSON FjärdeVäg, 10 1950. Ingenstans annars vilar markerna under en så oerhörd rymd (som på tundran). SELANDER LevLandsk. 108 1955. jfr AZUR-, DAG-, HIMLA-, LUFT-, NORDAN-, STJÄRN-, VÄRLDS-RYMD m. fl. särsk. a) med tanke på rymden ss. i på materia; särsk. i uttr. tomma rymden (jfr 6 a); äv. oeg. l. bildl., ss. beteckning för att ngns synkrets l. omgivning innehåller ngt som tilldrar sig uppmärksamhet, särsk. i sådana uttr. som stirra (ut) i (tomma) rymden, stirra rakt framför sig utan att fixera blicken på ngt, stirra rakt ut i luften. HOLMBERG 1: 778 1795. Presidenten .. tänkte .., att projektilens form betydde föga, ty sedan den genomskurit atmosferen på några sekunder, skulle dess bana fortgå på samma sätt genom den tomma rymden. Verne FrJord. 1: 173 (1871). En ängslig fråga, våad / Af gamle fader Lars, / Bak den försvunne ryttarn / I tomma rymden bars. SNOILSKY 2: 58 (1881). För vinden fladdra hennes kläder, / och hennes blick i rymden stirrar. JENSEN BöhmDiktn. 26 (1894). Emmy.. stirrade hjälplöst ut i rymden. WÄNER Norrt. 100 (1908). Stirra ut i tomma rymden. HARLOCK (1944). Rymden är ett vakuum utan luft, temperatur eller ljud. Rymden är tom. ELEMAN Goodwin Rymdf. 19 (1954). Tomma rymden. Därs. 32. b) (i vitter stil) om del av världsrymden tänkt ss. motsatt andra delar därav (jfr c, sfär; i sht l. pl., med tanke på olika delar av världsrymden; i pl. best. äv.: världsrymden. DALIN Vitt. II. 5: 38 (1742, 1755). De rymder, som äro ofvan för Månan, äro fria för alla oväder och stormar. MÖRK Ad. 2: 149 (1744). Vid himlens öfra rymd, dit inga skyar hinna. KOLMODIN QvSp. 2: 326 (1790). Rymdernas landstrykare, kometerna. KIHLMAN NordProf.- 139 1935. – särsk. α) i uttr. högre (l. lägre) rymder (jfr c, ss. högre (resp. lägre) uppfattade delar av världsrymden l. universum l. atmosfären; ofta i mer l. mindre bildl. anv., ss. beteckning för en högre (resp. lägre) tanke- l. känslosfär o. d. (jfr ). Må hvem som kan, och hvem som vill, / sin flygt åt högre rymder spänna. KELLGREN (SVS) 2: 329 (1790). De högre rymderna af atmosfären. HILDEBRANDSSON Meteor. 18 (1881). Men detta ord "han for upp", vad innebär det, om icke att han förut hade farit hit ned till jordens lägre rymder? Ef. 4: 9 (Bib. 1917). β) i bild (jfr ), i sådana uttr, som tyftas upp i klingande rymder, för att beteckna att ngn kommer i lycklig sinnesstämning, höja sig till de stora rymderna, för att beteckna att ngn l. ngt höjer sig över det triviala l. jordbundna (o. berör frågor av högre l. djupare natur o. d.), sväva ut i de fria rymderna, för att beteckna att ngns tankar röra sig frtt. Han.. höjde sig varken som riksdags- eller folktalare till de stora rymderna. SPÅNGBERG StMän 2: 116 (1921). Nybörjaren (i golfspel) lyftes lätt upp i klingande rymder. SELANDER Pegas. 227 (1937, 1950). Man skaffar sin tanke tillfällen att sväva ut i de fria rymderna, där verkligheten inte har annan funktion än den att väcka en. EKELÖF Utflykt. 145 (1947). c) (i sht i vitter stil om hmmeln ss. Guds o. hans änglars (o. de saliga avlidnas) boning (jfr HIMMEL 3); äv. i pl., särsk. i uttr. högre l. ljusa(re) rymder (jfr b ). (Kellgrens) harpa.. blandar sina toner med glädjens samljud,i de ljusa rymder, dit han gått. FLEMIMG i 2SAH 2: 214 (1799). Menniskans glödande själ, en gnista från ljusare rymder, / Irrar i lifvets natt, från sitt höga, sitt himmelska ursprung. STAGNELIUS (SVS) 3: 68 1817. CARLSSON 4711 8 (1921: högre rymder). jfr (†): I Sjons rymd och blomster ängd, / Der vil min ande beta. SionNSång. 126 1778; jfr 1 (c). d) (i sht i vitter stil) i mer l. mindre bildl. anv. (jfr a, b ); särsk. om ngt som tänkes ss. stort l. ändlöst; stundom svårt att skilja från 6 e,f. Sorgsen med minnets synglas, / Ser du dem (dvs. nöjena) skymta, utåt mörknande / Rymden af fordom. SP 1789, nr 2, s. 2; jfr 7. Vältaligheten ur dygdens mun är en ljungande åskeld, som föröder hela rymder af laster, brott och villor. SILVERSTOLPE i 2SAH 2: 327 (1802). Affärslifvet hade öppnat sin obegränsade rymd för hans drift och verksamhet. CARLÉN Repr. 17 (1839). Högt upp i spekulationernas blå rymder. OoB 1936, s. 250; jfr 6 f . Över.. (Döbelns) fältherrebana.. välver sig en rymd av tragik. HT 1946, s. 78. 4) (numera bl. tillf.) om utrymme med tanke väsentligen på dess utsträckning i en dimension: avstånd, sträcka; lucka (mellan två personer); förr äv, ss. fackspråklig benämning på avstånd som en kropp i rörelse tillryggalägger: väg. Hastigheterna förhålla sig, directe såsom rymderna, samt omvändt såsom tiderna. JernkA 1834, s. 194. Grekerne (lämnade) i vissa ställningar en rymd af fyra peckeis (6 fot) emellan hvarje man. PALMBLAD Fornk. 2: 167 (1844). Det var som om (bil-)motorn ätit inåt, när den inte fick sluka rymd. SIWERTZ HemBab. 158 (1923). – jfr FALLRYMD. 5) utrymme med viss (bestämd l. obestämd) utsträckning i två dimensioner; jfr RUM sbst.³ ².

[RYMD I.5.a]

a) område, areal; (golv)yta; äv.: (yt)storlek, ytvidd; särsk. i fråga om jordområde; utom ss. senare led i ssgr numera bl. tillf. HallHist. 862 (i handl. fr. 1948). Jag vil betjena mig af 4hörningens rymd (area). PALMQUIST. Alg. 2: 17 (1749). Rymden i kyrkan är så tilräckelig, at nödige stolrum för någon icke behöfver fela. VDAkt. 1781, nr 191. En trägård af starka 2:ne tunnelands rymd. WALLQUIST EcclSaml. 1–4: 146 (1788). SVENSÉN Jord. 124 (1884). jfr BETES-, JORD-, LAND-, UT-, ÄGO-RYMD. – särsk. om område som uppfattas ss. rymligt l. vidsträckt (o. stundom närmande sig 1 l. 3 d; särsk. i uttr. jordens rymd, jordens yta, hela jorden. Ey enda Swerges land / Europa hela rymbd, / War dig (dvs. överste Gustaf Kruus) en Ähre-platz at jaga effter Seger. SkrVSocLd 20: 115 (1692). Den ädlaste och mest älskvärde man på jordens rymd. CARLÉN Repr. 263 (1839). Alla stora slätter som deltagarna i tåget hittlls hade sett blev små inför denna rymd: de hade inte vetat förut vad prärien öppnade för människoögon. MOBERG Nybygg. 406 (1956). b) (†) trakt l. nejd l. plats; stundom svårt att sklja från 1. På denna sälla rymd jag först min Chlë såg. LENNGREN (SVS) 1: 39 (1777). (Det är icke) sagdt att rymden varit jämnfull af sådana minnesmären (dvs. forngravar o. högar). AntT 1: 169 (1861, 1864). c) (numer bl. tillf.) i fråga om ett föremål l. en kroppsdel, övergående i bet.: bredd. Öfver bordets rymd hans arm ej räcker till. LANNERSTIERNA Vitt. 16 (1777). Med skuldrans vida rymd. WENNERBERG 1: 156 1881. d) (†) i mer l. mindre bildl. anv.: område l. fält l. vidd o. d. Toiletten utgör så tilsägande hela rymden af deras (dvs. kvinnornas) district. Posten 1769, s. 1045. – särsk. α)i uttr. på en större rymd, på ett större värksamhetsfält, i en vidare krets. Nu började han at synas på en större rymd. MÖLLER (1790). WESTE 1807. β) i uttr. ha en vacker rymd, ha ett gott tillfälle (att göra ngt); jfr FÄLT 8 c. (Sv.) Han har nu en vacker rymd.. att utbreda sin vältalighet.. (fr.) Il a maintenant un beau champ.. pour étaler son éloquence. NORDFORSS 1805. 6) utrymme med viss (bestämd l. obestämd) utsträckning i tre dimensioner; särsk. dels: utrymme som upptages l. upptagits av en kropp l. ett ämne, volym, dels: utrymme som finnes inuti ngt (t. ex. ett kärl), kubikinnehåll; ss. förled i ssgr äv.: som har tre dimensioner l. som kommer från (l. går ut i) alla riktningar; förr äv. i uttr. taga lika rymd, uppta lika stort utrymme; jfr 9 o. RUM, sbst.³, RYMMA III ². Kroppar som äre af lijka.. Storlek, och taga lijka rymd i Watumålet. STIERNHIELM Arch. A 4 b (1844). Järnet återtager (efter härdning) sin förra rymd eller storlek. RINMAN JärnH 151 (1782). Målkärl må justeras till följande rymder: 5, 3, 2 och 1 kubikfot. SFS 1855, s. 8. I själva verket varierar blodkärlens rymd. JACOBÆUS HjärtBlodSj. 34 (1935). jfr KANN-, LUFT-, NÄRINGS-, PANN-, SYN-, UT-, UTAN-RYMD m. fl. – särsk. a) (numera knappast br.) om utrymme med tanke på dess egenskap att vara tomt på resp. fyllt av materia; särsk. i uttr. tom rymd, tomt rum, vakuum; jfr c, 3 a. Här utaf kan hvar och en.. lätteligen föreställa sig en tom rymd (Vacuum) eller sådana mellanrymder i kropparna, som kunna vara toma från all materia. DURÆUS Naturk. 11 (1759). Cartesius (kallade) sådane kroppar tunna.. inom hvilkas delar många rymder finnas, som äro upfylde med andra kroppar. VetAH 1797, s. 4. KLINT 1906. b) om utrymme som finnes inuti ett byggnadsvärk; i sht (med anslutning till 3,3

[RYMD I.6.d]

d) om stort o. luftigt utrymme. Templets rymder stråla. BELLMAN (BellmS) 4: 145 (1771). Det är icke blott rummets faktiska kubikmått som ger intryck av rymd utan också .. proportionerna mellan de horisontala och vertikala måtten. Form 1936, s. 38; jfr e. c) (numera bl. tillf.) om utrymme mellan två kroppar, mellanrum; äv. bildl.: avstånd (jfr 4). Då man besinnar den skilnad, hvilken ibland människor göres uti stånd och heder, tyckes det, som borde dygden allena utgöra (dvs. avgöra) den rymd, hvilken är emellan de höge och nedrige. CELSIUS ÅmVetA 4/3 1747, s. 8. Listen upfyller två tredjedelar af rymden emellan järnet och brädet (dvs. mellan en järnkrampa o. det bräde där denna är fäst). FISCHERSTRÖM 1: 735 (1779). REMMER Molière Tart. 15 (1820). jfr MELLAN-RYMD. d) utrymme som erfordras för att ngn.l. ngt skall få plats; äv, (o. numera bl. mera tillf.) bildl., om utrymme l. plats som ngn behöver för sin värksamhet l. existens o. d, (jfr 5 d, 5 d ); särsk. (med anslutning till 3 om utrymme som uppfattas ss. vidsträckt (o. avlägset). Der Fyris-Å ei mera vil låta tvinga sig innom sina smala bräddar, utan söker en större rymd ocb kastar sig uti Siön. MÖRK Ad. 1: 29 (1742). Rymd för oss alla det har, det herrliga Skandien. ATTERBOM SDikt. 2: 354 (1820, 1838). Hon hade fått en fristad utanför vardagen, en rymd att drömma i. HALLSTRÖM Händ. 23 1927. e) i utvidgad anv., i fråga om synintryk: (intryck av) djup, vidd, perspektiv; äv. bildl., i fråga om litterär framställning l. en persons psyke l. psykisk erfarenhet o. d.; jfr 3 d. (Callot avtvingar) sitt på höjden och bredden till det yttersta begränsade bildfält rymd och vidd i den tredje dimensionen. OLEVERTIN i OoB 1903, s. 325. Bakom en annan av engelsmannens mindre sympatiska egenskaper (ligger) någonting som skänker honom själv rymd och perspektiv. Och det är.. hans chauvimsm. HELLSTRÖM RedKav. 45 (1933). Med de enklaste medel i några få ord förmår Hjalmar Söderberg skapa rymd och perspektiv. BERGMAN i 3SAH LXI. 2: 127 1950. f) (†; se dock ) bildl. (jfr c, d, e); särsk.: utrymme l. omfång l. område l. vidd o. d.; äv.: mängd l. kvantitet o. d.; stundom svårt att skilja från bildl. anv. av 1, 3 o. 5. (Den avlidnes rykte) finner ey Sijn Rymbd i prydda Ordesätt. SWEBLLIUS SGHelmfeldt R 1 a (1378). (Tritonerna) dyka i vågen, / Höja sig up och spruta en rymd, som sköljer båd master och tågen. BELLMAN (BellmS) 2: 155 (1775, 1791). Förhållandet (att i kvarstår framför a och u).. fortfar, i en del verb utan rymd för godtycket. RYDQVIST SSL 1: 88 (1850). – särsk. α) om ett litterärt arbetes omfång. På detta sätt har fienden från 5 Acter i Fransyskan blifvit sammandragen til 3; en mera svarande rymd mot de få händelser ämnet företer. KELLGREN (SVS) 5: 365 (1791). STURZEN-BECKER 1: 34 1861. β) (i vitter stil) område l. sfär (för ngt abstrakt); numera företrädesvis (fullt br.) med anslutning till 3 d, om område som uppfattas ss. vidsträckt l. avlägset. ROSENSTEIN 1: 93 (1787). Inom vetandets, känslans eller handlingarnas rymd. WALLLN i 2SAH 13: 75 1828. Ett påtagligare bevis för en otillbörlig sammanblandning af icke samhöriga rymder (än Schellings lära om identitet av ande o. natur) kan ej gärna tänkas. NYBLOM i 3SAH 8: 255 (1893). Ett ämne (dvs. rytmens trollmakt), som spänner öfver så stora rymder, kan naturligtvis icke få en uttömmande behandling på några få tryckark. CEDERSCHLÖLD Rytm. 4 1905. (De förlovade) vistades i romantikens rymder. LAMM StrindbgDram. 1: 226 (1924). jfr ANDE-, KUNSKAPS-RYMD m. fl. 7) (utom ss. senare led i ssgn TID-RYMD numera midre br.) motsv. RUM, adj. 6, i fråga om tid: tid(rymd), period; jfr RUM sbst.³ ²³. En tid stundar, då vidrigheter i hopad mängd samlas att förmörka hans lefnads rymd. ENBERG i 2SAH 8: 257 1817; jfr 3 d. Flyktig är dagen; kort är rymden emellan dess morgon och afton. ROGBERG Pred. 1: 151 (1824). Hvilken motsats, hvilken omvexling inom en rymd af så få år? AGARDH BlSkr. 2: 93 (1835). EHTEGNÉR i 3SAH 5: 4 1890. jfr LEVNADS-, MELLAN-, TID-RYMD. 8) (numera bl. ngn gg i skildrng av ä. förh.) plats i gruva, där malmbrytning bedrives l. bedrivits, gruvrum; jfr RUM sbst.³ 5, RYMNING, sbst.² 1 a slutet. HIÄRNE Berghl. 433 (1687). När man will slå sig igenom från den ena orten eller Rymden till den andra, kallas twärslag. Därs. 441. LINDROTH Gruvbrytn. 1: 491 (1955). 9) (i fackspr., numera i sht mat. o. naturv.) om det som utgör den tänkta förutsättningen för att ngt skall kunna uppfattas ss. lokaliserat till en bestämd plats l. havande en viss position l. en viss utsträckning (längd, bredd o. höjd) i universum, rum (se RUM sbst.³, ¹³); stundom svårt att skilja från 3 o.6. Formen för yttre syner kallas rymd och formen för inre syner Tid. VStyckUplKantPhilos. 33 (1798). Geometrin är vetenskapen om de storheter, som ega utsträckning i rymden. BERGROTH Geom. 1 (1876). I vissa fall ha flera isomerer påträffats än strukturformlerna kunna förklara, då antager man olika lagring i rymden. SMITH OrgKemi 25 (1938). II) motsv. I 1 c ): rymmande o. d.

[RYMD II.1]

1) motsv. RYMMA I 6 a; ss. senare led i ssgn UNDAN-RYMD.

[RYMD II.2]

2) motsv. RYMMA III 2; ss. senare led i ssgn IN-RYMD.

Ssgr: (i allm. till I 3):

A

:

– RYMD-APA, f. l. r.

jfr -hund. SvD(A) 1959, nr 147, s. 3.