RUTER rω⁴ter, sbst.¹ r. l. m., i bet. 3 äv. n. (SAHLSTEDT 1773 osv.); best. -n, ss. n. -tret; pl. ==,i vissa trakter av Sv. o. i Finl. äv. ( ss. r. l. m.) -trar (BERGROTH FinlSv. 64 1916, HASSELBLAD BergslVärml. 112 1929). -er se HJÄRTER; jfr KLÖVER sbst.² SPA DER] spelt. 1) i sg., förr äv. pl.: namn på den färg (se FÄRG, sbst.¹ 1 h) i den vanliga (franska) kortleken som betecknas med röda rombiska figurer; äv. koll., om samtliga kort i denna färg l. samtliga sådana kort på en hand o. d. Han hade en stark ruter på hand. Spela ruter, förr äv. i ruter. SERENIUS N 4 a (1734). Jag spelar uti .. Ruther. BeskrLombreSp. 6 (1745). LIND (1749; pl.). Den, som var stark i ruter och ville hafva denna färg utspelad, såg (för att ge medspelaren en vink därom) till fönsterrutorna. BRUSELIUS AllmogL 79 1876. I första spelet är.. ruter trumf. HandlednBridge 11 1904. – särsk. a) i uttr. som beteckna kort av viss valör i ruterfärgen, dels ruter äss l. kung l. dam osv. (jfr anm. till ssgr nedan), dels äss l. kung l. dam osv. i ruter. Es uti.. Ruther. BeskrLombreSp. 7 (1745). Ruther Knekt. Därs. 20. Ruter nia. Hoffman NutidMagi 1: 163 (1882). (Han) öppnar med ruter äss. LUNDGREN 50IntrBridgesp. 50 (1929). – särsk. (†) med föregående obest. art. En ruter två. NORDFORSS 1805. b) skämts., ordlekande, i (det vid kortspel använda) talesättet ruter ut, sa glasmästarn, ss. beteckning för utspel av ruter; jfr c δ samt RUTA, sbst.² ² a. SCHULTZ Ordstäf 32 (c. 1865). Ruter ut och fönster in, sa glasmästarn! Ess, två, tre, fyra, skål! Strix 1904, nr 26, s. 8. c) i vissa mer l. mindre oeg. l. bildl. anv. α) (enst.) i uttr. Cæsar är chef över ruternas stammar, anspelande på bilden av Cæsar ss. ruterkung. SJÖBERG (SVS) 2: 7 (1825). β) (†) i uttr. läsa bön i boken klöver och ruter, ss. beteckning för kortspel. WARNMARK Epigr. L 3 b 1688. γ) (†) i uttr. blanda ruter, göra hokus pokus, blanda bort korten l. dyl. (Moses) blandade Ruter för Pharaos syn. SJÖBERG (SVS) 1: 277 1821. δ) (†) i uttr. ut med ruter, ut med språket, "lägg korten på bordet" l. dyl. Ut med ruter, så bekänner jag strax! BLANCHE Våln. 235 1847. 2) bud varigm en spelare tillkännager att han önskar spela med ruter ss. trumf; äv. (med räkneord ss. attribut) om trick som man gm sitt ruterbud förbinder sig att ta. Han öppnade med en ruter. Svara med, bjuda, säga två ruter. WILSON Spelb. 443 (1888). Gifven bör alltid säga ruter om han har fyra eller fem honnörer på hand. HandlednBridge 23 (1904). WERNER o. SANDGREN Kortox. 142 (1949). 3) om vart särskilt av de kort i kortleken som tillhöra kortspelsfärgen ruter (se 1). Han hade fem ruter på hiand. Düben Talism. 2: 42 1817. HandlednBridge 24 1904. 4) (mera tillf.) oeg., om röd rombisk figur. En.. stråhatt, på vars högra, uppvikta sida regementsmärket, en röd ruter på en fyrkantig, grön grund, var placerat. Otter Officer 266 1930.

Ssgr: (i allm. till 1; spelt. Anm. Beträffande de ssgr som beteckna kort av viss valör i ruterfärgen gäller med avs. på deras betoning o. förh. till vissa under 1 a angivna uttr. vad som anförts i anm. till hjärter ssgr, sp. H 1095):

(†):