RUTSCHA rut³ʃa², v.¹ -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING. (rutsch- 1805 osv. rutsj- 1912)

[jfr d. rutsche, nor. rutsje, lt. rutsken, holl. rutsen; av t. rutschen; sannol. samhörigt med (den urspr. ljudhärmande) interj. rutsch (se RUTSCH, interj.). – Jfr RUSCHA v.¹, RUTSCH, sbst.¹-², RUTSCHIG]

[RUTSCHA.v1 I]

I) intr.; jfr II

[RUTSCHA.v1 I.1]

1) om person l. djur l. föremål: glida l."kasa" l. raka l. åka längs med l. (i sht) utför ngt(under jämförelsevis stark friktion o. ofta med hög, stundom stötig l. ryckig fart). Vi ha gått, vi ha rutschat, vi ha rott, vi ha åkt (vid gruvbesöket). BÖTTIGER 6: 200 (1835). Är det för löst sadladt, rutschar sadeln åt olika håll. EHRENGRANAT Ridsk. II. 1: 38 (1836). Där jökeln stupade brant, rutschade.. (fjällvandrarna) långa sträckor i nedhukad ställning på sina flatbottnade, klacklösa lappskor. HEMBERG ObanStig, 160 1896. På snö och is rutschar han (dvs. uttern) ofta långa vägar. 4Brehm 3: 420 (1922). Med indraget landningsställ kunna.. flygplanen) i oländig terräng rutscha 100-300 m över marken. TT 1942, Allm. s. 438. – särsk.

[RUTSCHA.v1 I.1.a]

a) om massa av ngt ämne, t. ex. jord. Man antager på goda skäl, att jordbäfningar ofta förorsakas genom rutschningar på hafsbottnen, där denna har stor lutning, af sediment, som under tidernas lopp utspolats från land. ARRHENIUS Värld. 25 (1906). HADDING Geol. 61 (1954).

[RUTSCHA.v1 I.1.b]

b) (ngt vard.) om person: åka rutschbana. DALIN 702 (1871). 2NF 23: 1279 1916.

[RUTSCHA.v1 I.1.c]

c) (mera tillf.) om (person i) bil: slira. (Gatu.)beläggningen (i Buenos Aires) är sådan, att bilarna inte kunna rutscha. ÖSTERGREN (cit. fr. 1930). IllSvOrdb. 1955.

[RUTSCHA.v1 I.1.d]

d) (vard. o. i vitter stil) oeg. l. bildl.: hastigt glida åt visst håll, särsk. utför l. nedåt; jfr 2 slutet. (De) sutto stilla och sågo på, hur solen rutschade över hustaken. ASPLUND Stud. 35 (1912). Låta det (dvs. fruktsamhetstalet) rutscha vidare ner till noll. SANDLER Siffr. 81 (1928).

[RUTSCHA.v1 I.2]

2) (vard. o. i vitter stil) om person l. fordon: (glidande) fara l. åka med ett fordon resp. förflytta sig l. rusa fram med hög (ofta stötig o. ryckig) fart; särsk. i förb. med betonat adv. (Johan) höll sig krampaktigt fast i sätet medan vagnen rutschade i väg. CARLSSON MinB 51 (1912). Sätta spårvagnarna på medar och låta dem rutscha i kälkbackstakt utför Upplandsgatan. SvD(A) 1929 nr 46, s. 8. – särsk. bildl.; jfr 1 d. De föreställningar och tankar, som rutscha genom deras huvuden. LILIUS SmåbarnSjälsl. 51 (1917).

[RUTSCHA.v1 I.3]

3) (numera bl. tillf., vard. o. i vitter stil) om person l. hop av människor: vara i livlig rörelse l. värksamhet, rusa omkring, flänga; särsk. ss. vbalsbst. -ande o. -ning, liv o. rörelse, liv o. fart, rusning, flängande o. d. Det är för mycket folk, för mycket rutschande (på utställniingen). SD(L) 1897, nr 438, s. 3. Han.. rutsjar och river värre där han far fram. HÖGBERG Utböl. 1: 166 (1912). (Utropet"tjohej" i början på varje strof i visan) tyder.. på en häftigt virvlande dans. Under en sådan.. rutschning kunde åtskilligt (i visan) bli naturligt, som annars låter krystat. EK SvFolkv. 208 (1924).

[RUTSCHA.v1 I.4]

4) (†) om person: göra en tripp l. tur l. avstickare; göra en nöjesutflykt l. nöjestripp; flacka omkring på (nöjes)resor l. nöjestillställningar; (gå ut o.) festa l. rumla. NORDFORSS 1805. DALIN (1855). Hvar tog syster din vägen? Äh! hon ä' ute och rutschar. HEDBERG Sardou 121 (1866). Ständigt rutscha. SCHULTHESS 1885. CANNELLN 1921.

[RUTSCHA.v1 II]

II) (vard., mera tillf.) intr., i uttr. rustscha med ngn, "skjutsa" l."köra" l."exercera" med ngn, kommendera ngn efter sitt behag o. d. Att få rutscha med människori kommendera och konciliera, därmed trivdes han. SvD(A) 1932, nr 335, s. 11.

[RUTSCHA.v1 III]

III) tr., om person.

[RUTSCHA.v1 III.1]

1) (i fackspr.) transportera (ngt) från en högre till en lägre nivå på ett sådant sätt att det får rutscha ned, t. ex. i en störtränna. Rutscha timmer. ÖSTERGREN 1936.

[RUTSCHA.v1 III.2]

2) (tillf.) ta sig fram utför (ngt) gm att rutscha (i bet. I 1). Drivorna (på Herrångsfjället) äro lätta att bevandra och kunna delvis rutschas. TurHb. 24: 152 1920.

Särsk. förb.

– RUTSCHA AV ¹⁰ ⁴.

[RUTSCHA AV.fb 1]

1) till I 1: glida l."kasa" av (ngt). TT 1904, K. s. 27.

[RUTSCHA AV.fb 2]

2) (vardo. i vitter stil) till 1 2, om (person i) fordon:. rusa l. fara i väg med hög (ofta stötig o. ryckig) fart (till en plats). LUNDIN NSthm 100 (1887).

[RUTSCHA AV.fb 3]

3) (†) till I 4: fara i väg (till en plats) på en liten utflykt l. tripp l. nöjestur l. dyl.; göra en avstickare (till en plats). Rutscha av till Berlin. AUERBACH 1913. HAMMAN 1933.

– RUTSCHA FRAM ¹⁰ ⁴.

[RUTSCHA FRAM.fb 1]

1) (vard. o. i vitter stil) till I 2. SD(L) 1897, nr 562, s. 3. Tåget rutschar ilsnabbt fram. LINDQVIST Stigm. 33 (1906). MELANDER ArbTröj. 6 1917.

[RUTSCHA FRAM.fb 2]

2) (numera bl. tillf., vard. o. i vitter stil) till I1 3: gå snabbt (o. rutschigt o. klämmigt). Där kom järnsvarvaren Svensson .. energiskt rutschande fram. BLOMBERG Överg. 9 (1915).

– RUTSCHA IN ¹⁰ ⁴.

[RUTSCHA IN.fb 1]

1) (vard. o. i vitter stil) till 2. LINDQVIST BakMoln. 56 (1911).

[RUTSCHA IN.fb 2]

2) (i fackspr.) till III 1. SDS 1908, nr 200, s. 5.

– RUTSCHA KRING , se rutscha omkring.

– RUTSCHA NED ¹⁰ ⁴ l. NER ⁴. jfr nedrutscha.

[RUTSCHA NED.fb 1]

1) till I 1. NATHORST JordH 967 (1894). Hon klättrade upp på.. (fåtöljen) bakifrån, rutschade ner igen. HEDBERG FelLänk. 352 (1945).

[RUTSCHA NED.fb 1.slutet]

särsk.

[RUTSCHA NED.fb 1.a]

a) till I 1 a. 2NF 20: 1401 1914. b) (vard. o. i vitter stil) till I 1 d. Hur hastigt vår krona rutschade ned. SvD(A) 1932, nr 93, s. 24.

[RUTSCHA NED.fb 2]

2) (i fackspr.) till III 1. Malmen rutschas (i Luossavara) ned på en brant bana till en lastkaj. SD(L) 1900, nr 316, s. 3.

– RUTSCHA NEDFÖR ¹⁰ ⁴⁰. (vard. o. i vitter stil) till I 2. PT 1896, nr 216, s. 3.

– RUTSCHA NEDÅT ¹⁰ ⁴⁰. till I 1. LÖWEGREN Hipplokr. 2: 536 (1910). särsk, a) till I 1 a. HADDING Geol. 61 (1954). b) (vard. o. i vitter stil) till I 1 d. DE GEER Bergsl. 136 (1951; om priser).

– RUTSCHA OM ¹⁰ ⁴.

[RUTSCHA OM.fb 1]

1) (numera bl. tillf., vard. o. i vitter stil) till I 3: vara i livlig rörelse l. värksamhet, tumla l. "rusta" om o. d. Jag ville vara ute och rutscha om på fält och i skog. SAMZELIUS SkogJägarl. 15 1894.

[RUTSCHA OM.fb 2]

2) (†) till I 4: (gå ut o.) festa l. rumla om o. d. BLANCHE Stockh. 61 (1847).

[RUTSCHA OM.fb 3]

3) (vard., mera tillf.) till II, i uttr. rutscha om med ngn, ordentligt "skjutsa" l. "köra" l. "exercera" med ngn. Det skall bli ett sant nöje att få rutscha om med våra plågoandar. AMINOFF Krigsg. 469 1904.

– RUTSCHA OMKRING ¹⁰ ⁰⁴ l. KRING .

[RUTSCHA OMKRING.fb 1]

1) (vard. o. i vitter stil) till I 2. SNOILSKY 1: 82 1869.

[RUTSCHA OMKRING.fb 2]

2) (numera bl. tillf., vard. o. i vitter stil) till I 3: vara i liv o. rörelse, rusa l. flänga omkring. Den slitna inackorderingsfrun, som.. rutschade omkring fråm morgon till kväll. LIDMAN Lågan 23 1952.

[RUTSCHA OMKRING.fb 3]

3) (†) till I 3 l. 4: fara l. flacka omkring l. dyl. (särsk. på utflykter, nöjestillställningar o. d.). Ständigt rutscha omkring. BERNDTSON (1880). SCHULTHESS 1885.

– RUTSCHA TILLBAKA ¹⁰ ⁰⁴⁰ äv. ⁰³². till I ¹: rutschande åka l. glida tillbaka. ROSENDAHL Lojäg. 61 1956. särsk. (vard. o. i vitter stil) till I 1 d. SD(L) 1904, nr 252, s. 2.

– RUTSCHA UT ¹⁰ 4.

[RUTSCHA UT.fb 1]

1) till I 1. SIWERTZ JoDr. 98 1928.

[RUTSCHA UT.fb 2]

2) (†) till I 4: (gå ut o.) festa om grundligt l. dyl. (Den gamla bondgumman) måste ner till sin födelsestad, Stockholm, för att rutscha ut ett tag, gå på operan och.. träffa gamla vänner. Idun 1901, s. 120.

– RUTSCHA UTFÖR ¹⁰ ⁴⁰. till I 1: rutsehande åka l. glida utför (ngt). WACHTMEISTER MedelhSk. 89 (1884). För fyra år sedan, när världen började rutscha utför avgrunden. SvD(A) 1933, nr 130, s. 3. särsk. (vard. o. i vitter stil) till I 1 d, SvD(B) 1943, nr 165, s. 4 (om antal).

Ssgr Ssgrna kunna äv. hänföras till rutsch, sbst.¹):

– RUTSCH-BANA, r. l. f.

[jfr t. rutschbahn]

[RUTSCH-BANA.ssg 1]

1) till I 1: nöjesanordning (särsk. förekommande på nöjesfält l. vid badstrand o. d.) bestående av en från en höjd l. hög ställning l. ett torn o. d. (rakt ned l. upp o. ned l. i svängar l. en spiral) löpande bana på vilken man i stor fart rutschar l. åker utför sittande i vagn (som löper på skena) l. på en flat kälke o. dyl. l. utan ngt underlag; jfr bärg- och dalbana. KULLBERG Bref 2: 126 (1844). En sådan njutning som att åka på rutschbana och känna den hisnande rysningen dervid. BENEDICTSSON FruM 12 1887. SFS 1940, s. 917. jfr vatten-rutschbana.

[RUTSCH-BANA.ssg 2]

2) till I 1 (i allmännare anv. l. i bildl. anv. av 1): bana utför vilken man rutschar l. kan rutscha ned; bana som gör brant utför l. upp o. ned som en rutschbana (i bet. 1); ofta mer l. mindre abstr. (särsk. i uttr. åka rutschbana), om rutschande l. färd som liknar färd med rutschbana (i bet. 1). HEDBERG Ungdom 41 (1869; i bild). När jag var en liten pilt, brukade jag och bröderna mina begagna den till rutschbana (säger jätten om Trollhättan). LAGERLÖF Holg. 2: 457 (1907). Ekorren../.. åker rutschbana utför tallstammarna. BJÖRKLUND Famn 102 (1934).

[RUTSCH-BANA.ssg 2.slutet]

särsk. i överförd anv. Det ser ut, som hade representationen tappat sansen på denna rutschbana; millionerna glida nu lättare, än förut tiotusentalen, genom statsutskottets händer. HEDIN Tal 2: 136 1898. I mitt lif (skulle det bli).. himmel och helvete,.. upp och ned, en ständig rutschbana. WÄGNER Norrt. 2 (1908).

[RUTSCH-BANA.ssg 3]

3) (i fackspr.) till I 1, III 1: (rak l. spiralformig) glidränna för godstransport. ROTHSTEIN Byggn. 34 (1856). Rutschbanor för tegel. TT 1889, s. 153. En rutschbana för lastning af sopor. SD(L) 1902, nr 5, s. 2. MARTINSON Kap 79 (1933).

– (I 1 III 1) RUTSCH-DUK.

[jfr t. rutschtuch]

(i fackspr.) ss. livräddningsattiralj vid eldsvåda använd lång duk av segelduksväv, utför vilken den som skall räddas får glida ned från ett fönster l. en balkong o. d. till marken. BrandteknOrdl. 31 1927.

– (I 1) RUTSCH-FÄRD. Sjelfva glaciärens ofta brant sluttande yta .. egnar sig för ofrivilliga rutschfärder. TurÅ 1889, s. 59.

– (I 1) RUTSCH-KANA, r. l. f. (mera tillf.) jfr -bana 1. Lekpark med gungor och rutschkana. TurÅ 1956, s. 66.

– (I 4) RUTSCH-LIV. (†) liv i sus o. dus l. dyl. Vi ha på dessa fjorton dar fört ett rutsch-lif med Magd. Thoresen och Ole Arvesen. FLIMNELL 1874 hos DAHLGREN Lyr. 296.

– (I 1 III 1) RUTSCH-SEGEL. (numera föga br.) == -duk. 2NF 3: 1498 1905. SAOL 1950.

– (I 1) RUTSCH-TORN, n. rutschbana med tornliknande ställning. PT 1909, nr 142 A, s. 3.

– (I 1 III 1) RUTSCH-TRUMMA, r. l. f. (i fackspr.) trumma hopsydd av segelduksväv, använd på samma sätt som en rutschduk. 2SvUppslB 24: 799 1952.

– (I 1) RUTSCH-YTA.

[jfr t. rutschfläche]

geol. klippyta (särsk. sprickyta) som slipats glatt o. blank gm friktion (vid rörelser i bärggrunden), glid- l. slintyta. BERGMAN GotlSkildr. 328 (1882).