© Svenska Akademien. SAOB spalt: R3583; tryckår: 1961
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
RÅDSAMLIG , adj. -are adv. -EN (VDBötB, EKBLAD 65 (1764)). (-sambl- 1656–1681. -saml- 1611–1764)
[jfr ä. d. rådsommelig, måttlig, sparsam, ä. t. ratsamlich (i bet. 1); avledn. av RÅDSAM]
(†)
[RÅDSAMLIG 1]
1) == RÅDSAM 2. RA II. 1: 54 (1611). (Jag) Befinner.. vara rådsamligest, att aff richzens.. regering.. motte gunsteligen blifva förordnade..: Till pastorem Ubsaliensem.. Matthias Ilsbodinus... Till professorem .. Jonas Hambræeus. L. PAULINUS GOTHUS 1638 i OxBr. 12: 65. ASScF 18: 373 1681.
[RÅDSAMLIG 2]
2) ss. adv., ss. bestämning till verb med bet. 'betänka', 'överlägga' o. d.: med omsorgsfull prövning o. grundligt övervägande o. rådslående; nogsamt o. d.; jfr RÅDSAM 3. Tå skreeff Capitulum föreldrarne till ganska fliteligen, att the inthz wåldsampt i dette fall skulle företsga, Vthan heller rådsamligen betenckia huru all förargelse måtte förekommass. VDBötB 1630, s. 587. Med hwar annan wähl och rådsambligen öfwerleggia. RARP 6: 274 (1656). EKBLAD 65 1764.