RÄFS räf⁴s, sbst.¹, n. (VetAH 1748, s. 36, osv.) l. r. l. m. (BRAUNER Åker 62 1752 osv.) ; best. -et, ss. r. l. m. -en; äv. (i bet. 2) RÄFSE räf³se², n.; best. -et. ( räfs 1743 (: räfskuddar). 1748 osv. räfse 1860 osv. räfse- (re-) i ssgr 1672 (: Refsetuddar) – 1749 (: räfse-halm))

[till RÄFSA v.¹,]

[RÄFS 0]

i sht lant.

[RÄFS 1]

1) abstr.: handlingen att räfsa ihop hö l. säd o. d. med räfsa, räfsning; i sht förr äv.: handlingen att vända hö med räfsa; jfr RÄFST sbst.¹, Räfsen efter 50 tunnors Rågskörd kunna tvänne karlar med hvar sin häst besörja på et par eller tre dagars tid. BRAUNER Åker 62 (1752). (Sv.) Räfs .. (t.) das Heuumbringen, Heuen. MÖLLER 1790.

[RÄFS 2]

2) konkret: hö l. säd o. d. som hopräfsa(t)s; särsk. om kvarliggande säd som hopräfsa(t)s sedan säden bundits i kärvar l. om kvarliggande hö som hopräfsa(t)s sedan höet uppsatts i hässjor o. d.; jfr LÖSING sbst.¹, RÄFSOR, RÄFST, sbst.¹ VetAH 1748, s. 36. På ett .. säte (på hästräfsan) sitter köraren, hvilken kan genom en enkel mekanism .. upplyfta alla järntenarna och sålunda aflägga det hopsamlade "räfset". 2NF 12: 187 1909. Till utsäde tog man gärna räfse (sådant som räfsats upp på åkern efter skörden), emedan denna säd ofta innehöll mindre stenar och därför var olämplig att mala. LEVANDER DalBondek. 1: 398 (1943). Fördjupningen i toppen (på en skjyl) täckes gärna med räfse eller halm. MATTISSON Skörd. 86 (1953). jfr EFTER-, SÄDES-RÄFS.

Ssgr: (till 2. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kunna äv. hänföras till räfsa, v.¹)

– RÄFS-GUBBE. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) == -kudde; jfr stråk-gubbe. SamlRönLandtbr. 2: 102 1777. FoF 1931 s. 137 (från Södermanl.).

– RÄFS-HALM. ( räfs- 1749 osv. räfse- 1749) lant. koll.: (på åker) hopräfsade halmstrån, räfs. LIND 1: 894 1749.

– RÄFS-KUDDE. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) löst bunden tapp av säd som räfsats ihop på åker (efter det att säden bundits i kärvar). VetAH 1743, s. 64. LEVANDER DalBondek. 1: 431 (1943).

– RÄFS-RAD, r. l. f. (mera tillf.) == -sträng. RÖSIÖ Revolt 1: 22 (1904).

– RÄFS-STRÄNG, r. l. m lant. sträng av räfs (på åker).

– RÄFS-TAPP. lant. tapp av (efter)räfs; särsk. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) == -kudde. LEVANDER DalBondek. 1: 431 (1943). jfr LandsmArkFrågel. 25: 19 1929.

– RÄFS-TUDDE. ( räfse- 1672) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärat) == -kudde. Skyl .. decem fasces habet, præter collectanea, quæ Refsetuddar vocantur. VERELIUS Herv. 169 (1672).

(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat):

– RÄFSE-HALM,

– RÄFSE-TUDDE, se A.