RÄKA rä³ka², sbst.¹, r. l. f.; best. -an; pl. -or (ASTEROPHERUS 18 1609 osv.) ((†) -er HovförtärSthm 1592 B, s. 176 ÅgerupArk. Prom. 1776). ( rek- 1857. räck- 1609–1692. räk- 1592 osv. räkior, pl. 1685. rääk- 1680–1745)

[jfr fd. rækæ (d. reje), nor. reke, nor. dial. ræka; möjl. till RÄKA v.², o. urspr. betydande: djur som driver omkring i vattnet l. dyl.]

[RÄKA.sbst1 0]

kräftdjur av familjen Carididæ; i sht om arterna Leander squilla Lin. (äv. kallad vanlig räka) o. Leander adspersus Rtk. (tångräka) samt Pandalus borealis Kröyer (nordhavsräka); särsk., i pl. om kokta sådana kräftdjur ss. (ingrediens i) maträtt; förr äv. om vissa andra mindre kräftdjur. HovförtärSthm 1592 B s. 176. Humrar, Räkior och dyljka Kräsligheter. SPEGEL GW 189 (1685). HASSELQUIST Resa 512 (1749; om musselväktare). Räkan (Palæmon Sqvilla) liknar en kräfta men är mindre. SUNDEVALL Zool. 115 (1835). Räkor.. bli liksom andra kräftdjur röda, när de kokas. SANDSTRÖM NatArb. 1: 236 (1908). Vanliga räkan. 2SvUppslB 24: 1081 1952. – jfr DJUPVATTENS-, ISHAVS-, NORDHAVS-, SAND-, TÅNG-RÄKA m. fl. – särsk.

[RÄKA.sbst1 0]

[sannol. delvis (skämtsamma) ombildningar av motsvarande uttr. innehållande ordet RÄV]

i jämförelser. Moster är så illandes röd som en räka. Idun 1890, s. 111. Listig som en räka. SvD(B) 1945, nr 354, s. 10.

Ssgr:

( Anm. Vissa av nedan anförda ssgr betecknande (redskap för) fångst av räkor kunna äv. hänföras till räk):

– RÄK-ART. i sht zool. SvDjurv. 311 1930.

– RÄK-ARTAD, p. adj. (mera tillf.) räkliknande. NILSSON Fauna 4: 547 (1855).

– RÄK-DROSA ~drω²sa, r. l. f.; best. -an; pl. -or.

[sv. dial. räkdrosa; senare leden möjl. sammanhörande med nor. dial. dros, f., stor l. ståtlig (l. tung o. ovårdad) kvinna, isl. drós, f., (stillsam) kvinna, nor. dial. dros, m., tung o. lat person, sannol. i avljudsförh. till isl. drasinn, lat]

(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) räkkasse försedd med lina o. avsedd att släpas efter båt. HANESON o. RENCKE Bohusfisk. 241 (1923). SvFiskelex. 1955.

– RÄK-FISKARE. person som (yrkesmässigt) bedriver räkfiske. LAHT 1900, s. 165.

– RÄK-FISKE handlingen l. värksamheten att (med trål l. räkhåv l. räkkasse o. d.) fånga räkor. LUNDBERG Fisk. 1: 85 (1883).

– RÄK-FÅNGST. jfr fångst 1 a, b o. -fiske. LUNDBERG Fisk. 1: 92 (1883). HASSLÖF SvVästkustf. 249 1949.

– RÄK-GUANO.

[jfr t. granatguano]

(†) gödningsämne berett av malda räkor. JUHLIN-DANNFELT (1886). LAHT 1892, s. 234.

– RÄK-HÅV fisk. redskap avsett för fångst äv tångräkor o. bestående av en nätpåse vilken är anbragt på en med långt träskaft försedd halvrund trä. l. järnbygel. LUNDBERG Fisk. 1: 92 (1883).

– RÄK-HÄST. ( räk- 1883 osv. räke- 1890)

[jfr d. rejehest o. häst 3 a]

zool. räkan Crangon vulgaris Fabr., sandräka, hästräka. TRYBOM Fiskeristud. 93 (1883; från Skåne).

– RÄK-KASSE, äv. -KASS . fisk. räkhov; äv. om sådan håv utan skaft men försedd med lina; jfr kasse, sbst.³ ⁴, o. -drosa. EKSTRÖM AfhFiska 128 1845. SvFiskelex. 458 1955.

– RÄK-LARV, m. l. r. zool. (nykläckt) räkyngel. FoFl. 1949, s. 118.

– RÄK-LIKNANDE, p. adj. FoFl. 1949, s. 118.

– RÄK-MAJONNÄS. kok. majonnäs med räkor. DN(A) 1933, nr 327, s. 11.

– RÄK-OMELETT. kok. omelett med räkstuvning. ÖSTERGREN 4: 1144 1933.

– RÄK-ROM. jfr. rom, sbst.¹ ¹ a. ROSÉN Buck GJord. 326 (1932).

– RÄK-ROSA, adj. oböjl. som har den rosa färgnyans som utmärker kokta räkor. DN(B) 1957, nr 162, s. 8.

– RÄK-RYSSJA l. (i sht i vissa trakter) -RUSA , r. l. f.

[jfr d. rejeruse]

fisk. (ett slags finmaskig) ryssja som användes för räkfångst. LUNDBERG Fisk. 1: 92 (1883). Fatab. 1939, s. 244.

– RÄK-RÖD. jfr -rosa. GbgP 1957, nr 197, s. 17.

– RÄK-SALLAD. kok. sallad med räkor. KERFVE SvKok. 342 (1916).

– RÄK-SKAL.

[RÄK-SKAL.ssg 1]

1) skal på l. av räka. ÖSTERGREN 6: 217 1939.

[RÄK-SKAL.ssg 2]

2) (†) bildl., om (individ av) släktet Lepas Lin. bland rankfotingarna. LINNÉ MusReg. 96 (1754).

– RÄK-SKÄR, adj. jfr -rosa. SvD(B) 1957, nr 339, s. 14.

– RÄK-SLÄKTE. ( räk- 1916 osv. räke- 1890) zool. om släkte av familjen räkor. NF 14: 212 (1890; om släktet Palæmon Fabr.).

– RÄK-SMÖR. kok. smör som färgats o. smaksatts gm kokning med sönderstötta räkskal l. gm tillsättning av sönderstötta kokta räkor. HAGDAHL Kok. 392 (1879). StKokb. 442 1940.

– RÄK-SMÖRGÅS ~²⁰ äv. ~⁰². smörgås med räkor (l. räkstuvning l. räkmajonnäs o. d.) ss. pålägg. LAURIN Stamfr. 114 (1924).

– RÄK-SOFFA, r. l. f. kok. BERGLUND BullKokb. 102 (1930).

– RÄK-STEN. (numera föga br.) om vardera av de två kalkanhopningar som förekomma på båda sidor av magsäcken hos räka, kräftsten. VALLERIUS Min. 413 (1747).

– RÄK-STIM. HASSLÖF SvVästkustf. 255 (1949).

– RÄK-STJÄRT. stjärt på l. av räka; särsk. om skalad stjärt av kokt räka. HOVING PraktMatm. 161 1905.

– RÄK-STRYKNING.

[jfr d. stryge rejer]

(i vissa trakter, bygdemålsfärat) handlingen att fånga räkor med räkhov l. räkkasse. Fatab. 1939, s. 298.

– RÄK-STUVNING. kok. HemKokb. 187 1926.

– RÄK-SUFFLÉ. kok. sufflé med räkor. GodMat 104 1938.

– RÄK-SÅS. kok. (tunn, vit) sås (särsk. till fiskpudding) med räkor i. (EKENBERG o.) LANDIN 769 1894.

– RÄK-TACKEL. fisk. tackel med påagnad räka. HAMMARSTRÖM Sportfiske 200 (1925).

– RÄK-TRÅL, fisk. (liten o. finmaskig) trål avsedd för fångst av nordhavsräkor. PT 1902, nr 228 A, s. 2.

– RÄK-TRÅLARE fisk. trålare utrustad för o. använd vid räkfiske; äv. om person som fiskar med räktrål. FoFl. 1907, s. 223. ÖSTERGREN 1937.

– RÄK-TRÅLNING fisk. jfr -trål. HANESON o. RENCKE Bohusfisk. 240 (1923).

– RÄK-YNGEL. ÖSTGREN PensKardb. 66 (1918).

(†):

– RÄKE-HÄST,

– RÄKE-SLÄKTE, se A.