RÄTT rät⁴, sbst.², r. l. m. ( G1R 1: 29 1521 osv.) ((†) n. DRYSELIUS Måne 138 1694); best. -en; pl. (i bet. 2, 2 c, 2 c δ, 3,4 m, förr äv. 1 q, 2 b γ) -er³². (redt (i bet. 9 c) 1902. reet 1523–1525. ret 1521–1740. rett 1524–1741. rät 1522–1728, 1734 (: Räts innehafvare). rätt 1521 osv. räät c. 1540– 1636) 1) om (sammanfattningen av allt handlande o. tänkande som ger uttryck åt l. grundar sig på begrepp om l. känsla för) vad som är (från moralisk l. juridisk synpunkt) rätt (se RÄTT, adj.² 1, 1 f, g) l. rättvist; (utövande av) rättvisa; ofta om (det begrepp om l. den känsla för) rättvisa som (präglar den allmänna uppfattningen i ett samhälle o. som) tar sig uttryck i ett samhälles lagar (o. i samhällsordningens uppbyggnad) l. om utövande av sådan rättvisa; äv. om tillstånd l. ordning som råder (i ett samhälle), då rättvisa är gällande l. utövas; äv. i förb. med mer l. mindre synonyma ord, i sådana uttr. som rätt och skäl l. rätt och billighet, äv. rätt och rättvisa; äv. mer l. mindre personifierat; stundom svårt att skilja från 2, i obest. form stundom äv. svårt att skilja från RÄTT, adj.² (i bet. 1) i substantivisk anv. (jfr RÄTT, adj.² 1 b β, ε). Rätt och sanning (Oskar I:s valspråk). Lag och rätt, stundom äv. rätt och lag; äv. till 2. Öva rätt och rättfärdighet (i sht i bibeln). Rätten skall ha sin gång; jfr GÅNG I 11 b. Skilja mellan rätt och orätt; äv. att hänföra till RÄTT adj.² 1 f. G1R 2: 131 (1525: reeth och schæl). Han läter the redeliga welgå,.. och widh mact haller rettens stijghar, och bewarar sina hellighes wägh. SalOrdspr. 2: 8 (öv. 1536; Bib. 1917 det rättas stigar). Han skall lathe eder alle, wederfares lagh och rett. BrinkmArch. 1: 6 (1537). Ther (domaren vill).. ransaka grant effter sitt yttersta förstånd om retten, ock kan doch icke för sijn oförståndigheet skul finna på retten, och sägher så en falsk dom, så haffuer han noghon vrseckt. OPETRI 4: 301 ( c. 1540). SCHMEDEMAN Just. 82 (1584: rätt och rättwijse). Stort Straf han får som Rätten kränker. STIERNHIELM Parn. 3: 10 (1651, 1668). Detta Folk, /.. Hvars grofva vett förslår at rätt och vrånghet skilja. KELLGREN (SVS) 3: 407 (1792). Konungen bör rätt och sanning styrka och befordra. RF 1809, § 16. Rätt blir det, som är gällande lag. MODIN Pascal 331 (1890; fr. orig,.: La justice est ce qui est établi). Han var en man, som ej frågade efter rätt och billighet. ALVING IslSag. 1: 15 (1935). jfr O-RÄTT. – särsk. a) i en mängd ordspråk l. ordspråkliknande talesätt; jfr b, c, f, g, o slutet. All lagh bör medh beskedeligheet warda driffuin. För ty högsta rett är högsta orett. OPETRI 4: 303 ( c. 1540) jfr: (Om domaren försummar att) granneliga beskoda alla omständer... så kan thett hända, att högsta rätten warder största orätt. DENS. ( c. 1535) i Lychnos 1937, s. 139, samt: Högsta Rätt är offta högsta Orätt. GRUBB 370 (1665). Ett är rätt och annat är sätt. SvOrds. A 6 a 1604. Så gånger rätt, som man haffuer ätt. Därs. C 2 a; jfr q. Wedh Rätt och Laag, trijffz Landh och Stadh. GRUBB 848 1665; jfr 2. Wijssdom lijder nödh, när rätten ligger dödh. DENS, 858. Jw mehra lagh, jw mindre rätt. TÖRNING 90 (1677). Det är många som rosa rätt och göra orätt. GRANLUND Ordspr. ( c. 1880). b) i uttr, vari våld l. makt o. d. ställes i förhållande till l. ss. motsats till rätt; äv. med mer l. mindre ironisk innebörd, i uttr. vari makt o. d. identikeras med rätt; jfr 4 j. Wälde ware när oss (dvs. de ogudaktiga) for rett, ty then som icke kan bruka wåld han är föractat. SalWijsh. 2: 11 (Öv. 1536; Bib. 1917 må vår styrka vara lagen för det rätta). När wåld går förr rett går inthz wäl vthj en politie. RARP 3: 44 (1638). När wåld går för rätt, är bättre wara Herre än Knecht. GRUBB 444 (1665). Styrkan är nu såsom förut den enda rätten. Samtiden 1872, s. 449. Våld förgår, men rätten består. GRANLUND Ordspr. ( c. 1880). Rätten väger mot makt för lätt. MELIN Dikt. 2: 58 (1904). MARTINSON BakSvenskv. 68 (1944). c) i uttr. vari nåd (se NÅD sbst.², 4 a γ) ställes i förhållande till l. ss. motsats till rätt; särsk. dels i uttr. låta nåd gå för rätt o. d., se NÅD, sbst.² 4 a γ slutet, dels i sådana uttr. som bedja om (förr äv. bedjas) l. begära l. tigga (om) nåd och icke rätt l. rätt och icke nåd, i sht förr äv. nåden och icke rätten. OPETRI Tb. 49 (1525). Wij begära naadhena och icke rätten, gör bätre emoot oss än wij förtiänt haffwe. DENS. 1: 61 (1526). G1R 5: 251 (1528: beddis). Nåden är bättre än rätten. SvOrds. B 7 a 1604; jfr: Nådh är bättre än rätt. GRUBB 575 (1665). Börje Pedhersson badh om perdon..; begärte att nådhen måtte blifva bättre än rätten. RP 9: 527 (1642). Han.. (hade) bedit.. det honom.. nåd för rätt motte wederfahras. ConsAcAboP 9: 481 (1708). Jag om rätt, ej nåd dig tigger. OSCAR II I. 2: 16 (1859, 1886). jfr (†): Aff rätt hafwen I intet att fordra, men aff nåd will Jag det förunna. FörarbSvLag 1: 215 1690; jfr 4. d) i uttr. skipa, förr äv. skifta (lag och) rätt (jfr 2 b δ), förr äv. skipa rätt och skäl, skipa rättvisa (enligt lag), särsk. gm l. vid domstolsförfarande; utöva domarmakten; äv. i uttr. skipa högsta rätten, slutgiltigt skipa rättvisa l. utöva hösta domarmakten; förr äv. i uttr. pläga (lag och) rätt l. pläga ngn rätt(en) o. d., se PLÄGA 4; stundom närmande sig 2; jfr äv. q. TbLödöse 223 (1590). SILFVERSTOLPE BokbSthm 217 (i handl. fr. 1630: Rett och Skääl skepa). Portarna (i Jerusa- lem) ther domare såto och skipade lag och rett. SWEDBERG SabbRo 672 (1697, 1710). Att Gud allena äger makt / Och högsta rätten skipar. Ps. 1819, 228: 5; jfr Ps. 1937, 311: 5. Hos oss (dvs. Göta hov- rätt) ligger vården, att rätt skipas i hela Göta rike efter lag och dess rätta förstånd. DE GEER Minn. 1: 145 (1855, 1892). (Tegnér) begagnade förta passande tillfälle att från sin ståndpunkt skifta rätt emellan båda (dvs. gamla o. nya skolan). LJUNGGREN SmSkr. 1: 114 (1872). Den tyske domaren skall icke blott skipa utan även skapa rätt. GHT 1937, nr 155, s. 6; jfr 2. e) (i sht i bibeln o. därav påvärkat spr.) i uttr. skaffa ngn rätt (jfr g) l. skaffa rätt åt ngn, äv. hjälpa ngn till rätt, låta ngn (resp, hjälpa ngn att få) vederfaras l. åtnjuta rättvisa, skipa rättvisa åt ngn resp. hjälpa ngn att få rättvisa skipad; i sht förr äv. (utan indirekt obj.) i uttr. skaffa rätt (jfr 8 d, 9 c), åvägabringa l. skipa rättvisa; förr äv. i uttr. skaffa ngn rätt av ngns händer, låta ngn vederfaras rättvisa gm att befria honom från ngn, döma ngn fri från ngns hand. Psalt. 9: 17 (öv. 1536). (David) skaffadhe rett och rettwiso allo folckena. 2Sam. 8: 15 (Bib. 1541; LUTHER: schafft recht vnd gerechtigkeit). Herren haffuer skaffat honom rett aff Hans fiendars hender. Därs. 18: 19 (Därs. ; LUTHER: im recht verschafft hat; Bib. 1917 har dömt honom fri ifrån hans fienders hand). Han halp them elenda och fattigha til rett. Jer. 22: 16 (Bib. 1541; LUTHER: halff dem elenden vnd armen zu recht; Bib. 1917: skaffade den betryckte och fattige rätt). Gif migh tin nådh (o Gud) at jagh min ämbets plicht eij glömer, / Som är at skaffa rätt. Ps. 1695, 324: 1; jfr Ps. 1937, 493: 1. Om någon har at klaga,.. wände den Klagande sig genast til Landshöfdingen, som på färska giärning skal skaffa honom rätt. PH 1: 86 (1719). Gud har skaffat rätt åt mig. 1Mos. 30: 6 (Bib. 1917). f) i uttr. göra ngn l. ngt (äv. sig själv) rätt l. göra rätt åt ngn l. ngt (jfr g, 7 a γ, b), äv. (övergående i 4) göra ngn l. ngt sin rätt, göra ngn l. ngt (l. sig själv) rättvisa, uppfylla rättvisans fordringar nned hänsyn till ngn osv., (i tal l. handling) låta rättvisa komma ngn osv. till del, bedöma ngn osv. rättvist; äv. med sakligt subj.; numera företrädesvis dels i uttr. göra full rätt åt ngt (l. ngn), dels (ålderdomligt) i uttr. göra Gud och) var man rätt. Detta referat gör icke full rätt åt hans idéer, åt bokens förtjänster. När man giör hwar annan rätt, så haar man intet at träta om. GRUBB 453 (1665). Vi börom giöra sielfva fan rätt, ei giöra honom vartare än han är. SERENIUS Q 1 a (1734). Man måste göra sanningen sin rätt, äfven om det sker i dåligt sällskap. TEGNÉR (WB) 3: 150 (1817). Det historiska.. betraktelsesättet – det enda, som.. kan göra full rätt åt hvarenda tidsföreteelses inre nödvändighet och grundmening. ATTERBOM Minnest. 1: 326 (1844). Gör bonden rätt men aldrig godt. GRANLUND Ordspr. ( c. 1880). (Han) hade.. dragit sig fram sapligt nog med hustru och tre barn och gjort gud och hvar man rätt. SÖDERBERG AllvLek. 12 (1912). g) i uttr. ta(ga) l. skaffa (förr äv. göra) sig (själv) rätt, ss. beteckning för att ngn tar rätt visan i egna händer (o. själv skaffar sig upprättelse); äv. (övergående i 4, särsk. i uttr. taga l. ta sig rätt) ss. beteckning för att ngn (utan stöd av rättsligt giltiga grunder) tar sig en viss befogenhet (som han anser vara sn rättighet); förr äv. (övergående i 4, i uttr. göra sig själv rätt) övergående i bet.: själv hävda sin rätt (i bet. 4) l. sina rättigheter. De ville sielfue görre sigh rätt och slå dem, som hennees mahn hafuee slagiett. OxBr. 11: 7 (1612). (Han) fäcktar för sina förlorade rättigheter.. jag älskar hos honom den hederliga dristighet hvarmed han gjör sig sjelf rätt. LEOPOLD (SVS) II. 1: 144 (1782). (Dalkarlarna) beslöto.. att sjelfva skaffa sig den rätt, som nekads dem af deras lagliga Konung. EKELUND 1FädH 1: 99 (1829). Man skall tala sig till rätt, och inte taga sig rätt. GRANLUND Ordspr. ( c. 1880). Då hans äganderätt upphört, hade han genom att underlåta att flytta själv tagit sig rätt. 1NJA 1952, s. 38. h) i uttr. med rätt l. (numera vanl.) med full l. all l. viss l. större o. d. rätt (jfr i), äv. med (all) rätt och skäl, stundom äv. med skäl och rätt, i (full osv.) överensstämmelse med vad som är rätt l. riktigt l. rättvist; med (fullt osv.) skäl l. fog l. berättigande; (alldeles osv.) med rätta (se RÄTTA, sbst.² 1 a); stundom närmande sig l. övergående i (2 l.) 4. Hoo Swerigis Crone medh rätt skal bäre, / Han skal then bekomme mz lagh och ähre. SVART Gensw. I 8 b (1558). (Vi) kunne.. medh ingin rätt säije för:ne Erich Jönsson the gårdher iffrå såsom (dvs. som) han (osv.). HH XIII. 1: 88 (1563). Watufoghlar.. Som doch lijkwäl medh skääl och rätt / Ära vthaff wår (dvs. fåglarnas) Blodh och Slächt. SIGFRIDI B 3 b 1619; jfr α. Lisabona / Som bär mäd rätt ok Skiäll the Portugisers Krona. LUCIDOR (SVS) 238 (1672). HC11H 8: 22 (1678: med all rätt och skjäl). Med hvad rätt fordrar ni detta? NORDFORSS 1805;, jfr 4. RUNDGREN i 3SAH 2: 124 (1887: med större rätt). Uppsala landsmåls- och folkminnesarkiv, såsom dess officiella benämning numera med full rätt lyder. FoF 1944, s. 1. jfr (†): The godz han .. salige Kong:e M:tt i wederlegning vplatedt haffwer, mhå han medt rätte igen bekomme och beholle till tess att samme qwarn medt någen annen rätt kan gå frw Anna eller honom iffrå. HH XIII. 1: 47 1562. – särsk. i uttr. med rätt, i utvidgad anv.

[RÄTT.sbst2 1.h.α]

α) (†) övergående i bet.: värkligen l. faktiskt l. precis o. d.; äv. i uttr. veta ngt med rätt, övergående i bet.: (mycket) väl veta ngt. Thetta weestu och medh rätt, / At (osv.). SIGFRIDI A 8 a (1619). Du leda afskum, fager som en Gud!/ Motsatten rätt af hvad med rätt du syns,/ Ett syndigt helgon och en ärlig bof. HAGBERG Shaksp. 10: 207 (1850; eng. orig.: Just opposite to what thou justly seem'st). β) spelt. i sådana uttr. som ta(ga) huken l. sin huk med rätt, i fråga om förfarandet att i tricktrack besätta huken med hjälp av ett tärningskast som stämmer för flyttning av två brickor samtidigt i huken (motsatt: med våld; jfr b). WILSON Spelb. 223 (1888). i) i uttr. med rätt eller (äv. och) orätt, med (utnyttjande av) rätta l. (resp. o.) orätta medel, på hederligt (l. lagligt) l. (resp. o.) ohederligt (l. olagligt) sätt; numera företrädesvis (i uttr. med rätt eller orätt): med l. utan fog. Han anses med rätt eller orätt för en framstånde pekoralist. SCHRODERUS Comenius 846 (1639). Aldrigh föres så lijtet til Qwarns, at icke Mölnaren får sin deel dheraff, antingen medh rätt eller orätt. GRUBB 589 (1665). Han samlade guld med rätt och orätt, med mutor och tjenstköp. AFZELIUS Sag. X. 2: 264 (1886). HARLOCK (1944) . j) (†) i uttr. med rätten, i överensstämmelse med vad som är rätt l. rättvist; med skäl l. fog l. berättigande; med rätta; stundom närmande sig l. övergående i 2; äv. med förbleknad innebörd, övergående i bet.: efter vad man måste anse, om man vill vara rättvis (i sin bedömning), säkerligen, förvisso. Thet (var) hans (dvs. konung Magnus Erikssons) wilie (att avhända sig Skåne), annars hade han icke med retthen antwardat breffuen (om Skånes bort- givande ss. morgongåva åt konung Valdemar Atterdag) i frå sigh. OPETRI Kr. 136 ( c. 1540). Huadh sedann Hanns Nillssonn medh rethen haffuer at mana hoss Oloff Larssonn, der haff han fridh på ath tala. TbLödöse 313 (1593). SWEBILIUS Cat. 2: 22 (1689). k) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. efter rätten, om man skall l. vill vara rättvis, om man ser (rätt) på saken. HÖGBERG Vred. 2 76 1906. l) i uttr. (e)mot all rätt, mot all rättvisa, mot allt vad rätt är; (e)mot (all) rätt och billighet l. (e)mot rätt ock skäl, äv. skäl och rätt, mot (all) rättvisa o. billighet; förr äv. emot rätt, mot all rätt; stundom närmande sig l. övergående i 2. RA I. 1: 239 (1538: emott skiäll och rätt). Then stora Hedhniuga hopen, som them emoot rett och oredeligha plågadhe. 2Mack. 8: 16 (Bib. 1541; LUTHER: wider Recht; Bib. 1917: tvärt emot all rätt). Den bör straff få lida,/ Som mig mot rätt och skäl i jern lät smida. DAHLGREN Calderon 42 (1858). ÖSTERGREN (1937) . m) (†) i uttr. över rätt och skäl, övergående i bet.: till oskäligt pris, till opris; jfr 6. PrivSvStäd. 3: 477 (1583). Därs. 498 1584. n) i uttr. ha(va) rätten på sin sida, ss. beteckning för att ngn (i en tvist o. d.) representerar en rättvis sak l. håller på vad som är [file:R4001] rätt l. rättvist l. framför rättvisa krav o.d.: ha rättvisan på sin sida (jfr 5 a); få rätten på sin sida, erkännas ha rätten på sin sida (jfr 5 b); äv. i sådana uttr. som avgöra o. d. på vilken sida rätten är l. ligger, avgöra osv. vem som har rätten på sin sida; jfr 2. Hafva rätten på sin sida. SvTyHlex. 1851. Hans känsla sade honom, på hvilken sida rätten var. STURZEN-BECKER 1: 142 1861. Få rätten på sin sida. KLINT 1906. Att.. avgöra, på vilken sida rätten låg. SCHÜCK VittA 2: 157 1933. o) i sådana uttr. som rätt skall (äv. måste) vara rätt, det l. vad som är rätt skall gälla (utan inskränkning l. förvanskning l. utan att man tummar på det l. gör eftergifter o. d.), särsk.: man skall hålla sig strängt till vad som är rätt, man skall icke fuska med rättvisan; stundom äv. låta rätt vara rätt, låta det l. vad som är rätt gälla (utan inskränkning l. förvanskning l. försök tlil bortförklaring o. d.),; i sht förr äv. rätt måste bliva rätt l. rätt blir rätt, det rätta l. rättvisan måste (till slut) göra sig gällande l. komma till heders l. segra o. dyl. resp. det rätta gäller l. kommer till heder l. segrar o. d.; numera ofta anslutet till o. av språkkänslan uppfattat ss. hörande till RÄTT, adj.² ¹ (i substantivisk anv.). Herren skal icke förkasta sitt folck, eller offuergiffua sitt arff. Ty rett moste doch bliffua rett. Psalt. 94: 15 (Bib. 1541; LUTHER: recht mus doch recht bleiben). Då örnens bo brann upp, sade räven, från vilken örnen hade rövat hans ungar:) Thet tänkte iagh wäl, rätt måste bliffua rätt, och at alt måste effier förtiänsten straffat warda. BALCK Es. 87 (1603). Om Rätt blir rätt; så har här Lyckan intet lopp, STIERNHIELM Parn. 2: 1 (1651 Fast thet hafver i börjonne fallit mig något vidrigt och emot, hafver jag låtit rett vara rett, sanning vara sanning. SWEDBERG Lefv. 513 (1729). Jag ar inte obillig men rätt måste vara rätt, det har alltid varit mitt valspråk. BLANCHE Våln. 159 (1847). Doktor Davidson, som vill att rätt skall vara rätt äfven när det är fråga om sådana, som icke äro hans meningsfränder. VL 1899, nr 250, s. 2. ZETTERSTRÖM Dog 159 1946. – särsk. i ordspråk. Rätt blijr fulle rätt, fast paddor wrängian. GRUBB 703 (1665). Rätt blir rätt, om än orättvisan sitter på domarestolen. GRANLUND Ordspr. (c. 1880). p) i uttr. som ange att ngn vränger l. förvänder vad som är rätt l. rättvist (särsk. för att vinna egna fördelar); stundom närmande sig l. övergående i 2 (l. 4. α)i sådana uttr. som vränga, äv. förvända, i sht förr äv. vrida, förr äv. böja rätten (äv. rättens vägar l. väg), förr äv. (övergående i 4) böja ngns rätt. Tu skalt icke böya tijns fattighes rett j hans saak. 2Mos. 23: 6 (Bib. 1541; LUTHER: das recht deines armen nicht beugen; Bib. 1917: vränga rätten för den fattige). Job 8: 3 (Därs.: wrijdha retten). Then ogudhachtighe tagher gerna gåffuor, til at böya retzens wägh. Ordspr. 17: 23 (Därs. LUTHER: zu beugen den weg des rechts; Bib. 1917: vränga rättens vägar). Monger är skarpsinnugh, doch orettferdugh, then ther retten, ähuru klar han är, wrenger hwart han wil. L. PETRI Sir. 19: 22 (1561). SWEDBERG Dav. & 17 (1713: böija retten). När jag – har suttit till doms, har jag icke förvändt rätten för någons skull. Landsm. V. 6: 36 1885. β) (i bibeln) i det bildl. uttr. förvandla rätten till en giftplanta, förr äv. för vända rätten uti galla; jfr GALLA, sbst.² ³ slutet. J wenden retten vthi galla. Am. 6: 12 (Bib. 1541; LUTHER: wandelt das recht jnn gallen; Bib. 1917: I viljen förvandla rätten till en giftplanta). PHRYGIUS HimLif. 92 (1615). BRENNER Dikt. 1: 7 (1703 q) (+ utom i ) övergående att beteckna rättsligt förfarande l. handläggning av ngt inför domstol (stundom liktydigt med: rättegång); äv. om rättsligt avgörande av ngt l. om faststillande av rättsanspråk i laga former (inför domstol); stundom liktydigt med: dom; jfr r. Sedan förlictes saken Om hon kwnde i reet eller Mijnne. G1R 1: 159 (1523); jfr MINNE sbst.¹, ¹². Karl och hans niels[on] fforlike sick ku[n]ne the th[et] eÿ saa ko[m]me j gh[e]n och th[et] skal th[e]m aff sæyes m[edh] en ræt. OPETRI Tb. 47 (1525). Them wil iagh befala retten, at the skola döma offuer tigh. Hes. 23: 24 (Bib. 1541; LUTHER: das recht befeihen; Bib. 1917 jag skall överlämna domen åt dem). The.. bödho sigh.. till rätt och ransakan under opartiske domare. LPETRI Kr. 112 (1559). Skulle någon finna sig öfwer sielfwe Rätterne beswärad tå må then efter processen hoos Hofrätterne eller K. M:tt sielf taga sin tilflycht. STIERNMAN Riksd. 1564 (1668). Biskopen och Consistoriales.. skola gerna och tåligt höra dhem, som något hafwa at andraga, ingen Rätten förneka, eller dher ifrån hindra. FörordnRättegDomcap. 1687, & 7. Iag sökte .. igenom Lag och Rätt at bringa dem til skiälighet. POLHEM Invent. 48 (1729); jfr LAG sbst.¹, ¹ j. – jfr BLODS-, BÅR-, REVISIONS-, REVOLUTIONS-RÄTT. – särk. i vissa uttr. α) söka rätt (om ngt) l. söka rätten, söka rättsligt avgörande (i fråga om ngt); föra l. fullfölja talan inför rätta (om ngt); söka rätten med l. emot ngn, stämma ngn inför rätta (att stå till ansvar), åtala ngn; stundom närmande sig l. övergående i 3 l. 4. Haffu[er] han sidh[e]n noghot tiltal til hono[m] såå søkie rætten m[edh] hono[m]. OPETRI Tb. 185 (1527). 2SthmTb. 5: 241 (1577: sökie rätten.. emot). Dhå wille han gerne sware them, så frampt att the sökte rätten innen lage tijdh. Därs. TbLödöse 118 (1589: söckia ther om reth). Rijket är widt och stort,.. att Vndersaterne och Inbyggiarne icke uthan hinder och möda kunna sökia rätt på een ort. RF 1634, & VIII. Kommer ej Häradshöfding.. til laga Ting.. böte.. och gälde them skadan åter, som Rätten sökte. RB 9: 1 (Lag 1734). β) begära rätt uppå ngt, begära att rätt skipas (se

[ 4.d]

d) med avs. på ngt, begära rättsligt avgörande i fråga om ngt; begära rätt för ngt l. äska rätten, begära att rätt skipas (o. lagöverträdare dömes) enligt lag (för ngt); begära l. bedjas rätt på ngn l. besöka ngn om rätt på ngn, begära (hos ngn) att ngn dömes enligt lag; jfr . Wore noghre bønder som clagade påå .. (den tjuvaktige prästen) begie[re]ndes rætt påå hono[m]. OPETRI Tb. 182 1527. Thesse begie[re]de rætt for sådana tiwffrij.. och ept[er] sådana åclaga[re] æskade rätten, ty døm des han til reep. Därs. Bencth Jønsson.. bedd [e]s reth oppa en kar .. ssom hade sslag[it] hanss sson i hel. ArbogaTb. 4: 35 (1542). Dijrich Kier Fransson .. begerade rätth och beskedenn wppå thett godtzett, soui tolleren Lauritz Christoffersson ifrå honom tagitt haffuer. TbLödöse 49 1587. AOXENSTIERNA 4: 446 (1629: besökie). γ) få l. bekomma rätt på ngn (jfr 8 b, 9 a), få rätt skipad (se d) med avs. på ngn; få ngn dömd (l. behandlad enligt lag); (gm laga dom) få upprättelse av ngn (jfr 6; äv. i utvidgad anv., övergående i bet.: förmå ngn att fullgöra sina skyldigheter l. att göra rätt för sig (se 7 a ); bekomma rätt på ngt, i utvidgad anv.: indriva ngt; jfr 8 b, 9 a . G1R 16: 203 (1544). Pastor beswäradhe sigh der öfwer, att han hwarken kan få sådana (dvs. backstugugummor m. fl.) af prästebordet, eller fåå någon rätt på dem. HärnösDP 1664, s. 89. Den gäldz fordran, som finnes hooss .. Sahl. Peer Månsons Arfvingar, är mig omögelig att bekomma Rätt på. VDAkt. 1679, nr 203. Ryttaren som .. 3 resor heemgång här i Prästegården .. giordt hafwer, hafwer iagh och till samma tingh citera låtit, huad rätt jagh på honom bekommandes warder, gijfwer tijden. Därs. 1680, nr 90. ConsAcAboP 6: 323 1688. δ) förskaffa ngn rätt på ngn om ngt, se till att ngn (gm rättsligt förfarande) får vad som är hans rätt (i bet. 4) av ngn gm att denne bringas att fullgöra sina skyldigheter beträffande ngt. G1R 23: 34 1552. ε) vinna l. tappa rätten, vinna resp. förlora rättegången; få resp. icke få rätt (i bet. 5 b); jfr 4. 2SthmTb. 6: 438 (1581: tapper). UpplDomb. 3: 133 (1584: wijnner). jfr: Han .. legge migh före hwadh lijkt är, så wil iagh wel winna min rett. Job 23: 7 (Bib. 1541; LUTHER: mein recht .. gewinnen); jfr s. ζ) kläda rätten, se KLÄDA I 2 c; jfr 3.

[ 4.d.η]

η) göra rätt på ngn l. göra ngns rätt, övergående i r: skipa rättvisa med avs. på ngn l. utkräva straff av ngn; jfr . Effter thz ath the icke wille lätha göre hans (dvs. tjuvens) reth, tha gaffua the theris malsegiande reth fran siig. JönkTb. 114 (1526). Får iag icke eliest rätt på honom, då skall iag giöra rät på honom med min täliknif. BtÅboH I. 3: 22 1624. θ) på l. till en rätt, i avvaktan på rättsligt gällande domstolsutslag, tills dom fälles; i sht i fråga om att deponera l. förvara omstritt gods o. d. Och ana[mma]de pigones partt Tomas Hindrichs[on] vdj porth[e]n på en rett så lenge bättre beuiss komb[er] på sa[m]me halff partt. 2SthmTb. 1: 10 1544. PrivSvStäd. 3: 461 (1583: till een rätt). ι) sådana uttr. som rätten gör över ngn l. låta rätten gå över ngn, ss. beteckning för att (ngn låter) rätt skipas o. dom avkunnas över ngn l. att dom l. (övergående i r) straff o. d. övergår (resp. att ngn låter dom osv. övergå) ngn. När iagh läter retten gå offuer tigh. Hes. 5: 15 (Bib. 1541; Bib. 1917: när jag så skipar rätti dig). Om j icke säyen migh drömen, så skal retten gå offuer idher. Dan. 2: 9 (Därs.). Komb[e]r.. (den tjuvaktiga kvinnan) ii byn ii ghänn eller stadz mark, gånge rätt[e]r öffu[e]r henne. VadstÄTb. 245 (1597). Äro Laga Ting inne, tå skole.. (våldgästarna) till tingz föras, och låta rätten öfwer them gå. Lagförsl. 51 1609. κ) fullfölja ngn med rätten l. fullfölja rätten emot ngn, vidtaga rättsliga åtgärder mot ngn l. (övergående i r) låta ngn undergå vederbörligt straff; jfr FULLFÖLJA 2. Att. . (Joakim Flemings förrymda tjänare) skulle bliffve i hectillse förvarede opå för:ne Jachims umkost, till thes lian them medh rätten ville fulfölge. G1R 27: 114 1557. ChristOrdn. B 4 a (1602: fulfölgde rätten emoot oss). (Han blev) vthi een Borgerätt, til sin halsz affsagd, och til Stegel och Hiwl dömbd, Men när man honom medh rätten fulfölia skulle, bleff Skarprättaren aff wägen skyndet och bortstungen. TEGEL G 1 2: 296 1622. λ) närmande sig l. övergående i 3, i uttr. låta rätten ligga neder, se LIGGA NED 4 slutet.

[ 4.d.μ]

μ) (mindre br.) jur. närmande sig 4, i uttr. kräva rätt gentemot ngn, kräva att ngn skall stå till svars (vid en domstol), giva,ngn rätt (jfr 4 b, 5 c), stå till svars (vid en domstol). Tanken, att en kärande, som vid svarandens forum domicilii kräfver rätt gentemot denne, därmed äfven ikläder sig skyldighet att vid samma domstol gifva denne rätt. KALLENBERG CivPr. 1: 410 (1918). r) (†) övergående att beteckna (rättvist) straff (som ngn dömes till); jfr q . JönkTb. 111 1525. Niels Person war liten och wng till sådane rätt (dvs. dödsstraff); therföre bleff han wiister aff staden. 2SthmTb. 4: 103 (1570). Efther Suenn icke stod på högste rättenn .. då blefue de benådde till böther. VadstÄTb. 206 1596. SKOGEKÄR BÄRGBO Klag. C 1 b (c. 1632). – jfr FÖRRÄDARE-RÄTT. – särsk. i uttr. stå sin rätt l. rätten, undergå (vederbörligt) straff, utstå (sitt) straff; äv. i sådana uttr. som stå den l. samma rätt som (osv.), undergå det osv. straff som (osv.), stå tjuvs rätt, undergå det straff som tillkommer tjuv. OPETRI Tb. 39 (1524). TbLödöse 32 (1587: sthå rätthenn). Then .. (som skyddar brottsling så att han undkommer) stånde samma rätt, som then bråtzlige borde stå. SCHMEDEMAN Just. 101 (1590). Månge (av de livdömda) kommo genom flycht vndan, och månge stodho sin Rätt och plicht. SCHRODERUS Liv. 701 (1626); jfr PLIKT sbst.¹, 6 b . (Han är) dömd till lijfwet och (har) reeda stådt sijn Rett. VDP 1683, s. 598. Är thet betiente i huset, som (vid boupptecning) borde egendomen upgifva (men som undanhålla något); stånde tiufs rätt. ÄB 9: 7 (Lag 1734). s) (numera bl. med ålderdomlig prägel) övergående att beteckna rättssak l. rättsärende o. d.; äv. övergående i bet.: talan l. (övergående i

[ 4]

4) rätt (i bet. 4) att föra talan; för äv. i uttr. sätta sin rätt fram, lägga fram sin sak, rätten är öppen dem emellan, ss. beteckning för att en rättssak mellan två parter kan göras till föremål för prövning vid domstol. Förty tu haffuer min rett och mijn saak vthfördt, tu sitter på stolenom en rett domare. Psalt. 9: 5 (öv. 1536; LUTHER: Du fürest mein recht und sache aus; Bib. 1541: driffuer min rett; Bib. 1917: du har utfört min rätt och min sak). Job 23: 4 (Bib. 1541: settia min rett fram; LUTHER: das recht.. fur legen). (Enligt förlikning) skall Harell Anderssonn giffua Påffuell .. 8 daler wttann all gienssiellsse, och huad han jckie då bekommer sine penning(ier).. skall rethenn wara dem åpenn emellom. TbLödöse 167 1590. (Sv.) Fulfölja sin rätt, (t.) sein Recht verfolgen. LIND (1749); jfr FULLFÖLJA 6 a . Stånde det sedan köparen fritt, vid behörig domstol söka säljaren och med honom lagligen utföra den rätt och talan, hvartil köparen kan förmena sig var befogad, PH 8: 100 1766. t) ljus och rätt l. rätt och ljus, ss. benämning på de heliga föremål som den israelitiske översteprästen förvarade i domsskölden o. som tjänade ss. medel att i tvivelaktiga fall utforska Guds vilja, "urim och tummim". Mactsköllen på brystet med Liwse och Rette. Syr. 45: 10 (öv. 1536; LUTHER: mit dem Liecht vnd Recht; Bib. 1541: Liws och Rett). Til Leuj sadhe han, Tin Rett och titt Liws ware när tinom helgha man. 5Mos. 33: 8 (Bib. 1541; LUTHER: Dein Recht vnd dein Liecht; Bib. 1917: Dina tummim och dina urim). 2) i konkretare anv, av 1, om sammanfattningen av de regler som gälla för människornas sammanlevnad o. samhällsordningens upprätthållande i en stat o. dyl. l. inom ett visst område av samhällslivet l. för staters l. folks inbördes förhållanden i krig o. fred (o. vilkas efterlevnad inom en stat övervakas o. vidmakthålles medelst statens organiserade makt); ofta om sådant regelsystem i form av de för en stat osv. gällande lagarna, liktydigt med: lag l. lagar; äv. om vetenskaplig disciplin som har rätten (i ovan angivna bet.) till sitt föremål; stundom äv. (utom ss. senare led i ssgr numera nästan bl. i c ) om enskild lag l. stadga l. rättslig föreskrift l. enskilt lagbud o. d.; stundom svårt att skilja från 1. Lag och rätt, stundom äv, rätt och lag (jfr 1, 3), med tanke såväl på rätt i form av lag(ar) som på sedvanerätt l. med tanke väsentligen bl. på det förstnämnda slaget av rätt. Romersk, kanonisk, andlig, världs- lig, svensk (äv. Sveriges, ngn gg äv. Svea) rätt; i sht förr äv. riksens rätt om lag(ar) som gäller (gälla) i riket (jfr LANDS-LAG, sbst.¹ 2; förr äv. alla folks rätt

[jfr t. völkerrecht, fr. droit des gens, lat. jus gentium]

l. staters rätt, folkrätt. Offentlig (förr äv. allmän), privat rätt; i sht förr äv. borgertig rätt, civilrätt. Materiell rätt (jfr 4, se MATERIELL 7 c . Positiv rätt, se POSITIV, adj. 1 b. Objektiv rätt, se OBJEKTIV I 1 c. (Enligt) gällande rätt. G1R 1: 28 (1521: epter rikisins rætt). En domare skall icke altijdh till pricka fölia rätten effter bookstaffuen (utan ta hän- syn till omständigheterna). OPETRI (c. 1535) i Lychnos 1937, s. 139. (Mose) satte .. them (dvs. israeliterna i öknen) före lagh och rett. 2Mos. 15: 25 (Bib. 1541 - Bib. 1917: förelade.. folket lag och rätt). I the Romerske Rätterne finner jagh att 1. ℔ .. (guld) hafuer warit räknat emot 14. ℔ (silver). STIERNHIELM Arch. H 1 a 1644. DENS. Jub. 115 (1644, 1668: Swea Rätt). Med then så kallada all folcks Rett (Jure Gentium). SAHLSTEDT Hoffart. 158 (1720). FRESE VerldslD 119 (1723, 1726: Sver'ges Rätt). LIND (1738: Rätt och Lag). Weise 2: 71 (1771: Allmänne Rätten). BOËTIUS Naturr. 222 (1799: Staters Rätt). NORDFORSS (1805: Borgerlig rätt). Rätten som positiv vetenskap eller juridiken är.. en vetenskap om rättigheter. CLAËSON 1: 14 (1857). Rätt är ett betydligt vidare begrepp än lag. Uttrycket "lag och rätt" är därför ingen tautologi. Vid sidan om lagarna .. gäller .. sedvanerätten. BJÖRLING CivR 5 (1906). Rätten är .. för .. (B. Wedberg) ett levande väsen som växer och växlar med utvecklingens gång. EKEBERG i 3SAH LVI. 1: 27 1945. – jfr ARM-, ARVS-, BEVIS-, BIRKE-, BLOCKAD-, BOLAGS-, BORG-, BORGSTUGU-, BÄRGS-, CIVIL-, EKONOMI-, FAMILJE-, FINANS-, FOLK-, FÖRFATTNINGS-, FÖRMÖGENHETS-, FÖRSÄKRINGS-, FÖRVALTNINGS-, FÖRÄLDRA-, GÅRDS-, GÄST-, GÖTA-, HAMN-, HANDELS-, HOV-, INTECKNINGS-, JAKT-, KEJSAR-, KLUBBE-, KOMMUNAL-, KONKURS-, KRIGS-, KRIMINAL-, KRISTEN-, KYRKO-, KÖP-, KÖPSTADS-, LANDS-, LEKARE-, LUFT-, LÄNS-, MYNT-, MYNTNINGS-, MÄNNISKO-, NAMN-, NEUTRALITETS-, NYBYGGES-, NÄRINGS-, NÄV-, OBLIGATIONS-, PATENT-, POST-, PRIVAT-, PROCESS-, RIKS-, SEDVANE-, SEDVÄNJE-, SJÖ-, SKILJEDOMS-, SKRÅ-, STADS-, STRAFF-, STRAND-, SUCCESSIONS-, TESTAMENTS-, TOMT-, VATTEN-, VÄXEL-, ÄKTENSKAPS-RÄTT m. fl. – särsk. a) i ordspråk o. ordspråksliknande talesätt. Landh medh rätt, och lagh skall bygges. SvOrds. B 5 a 1604. När lag vrängdes,.. när rätt satt i spjutstångs ända – då (osv.). HEDIN TalUngdemokr. 107 (1914); jfr LAG sbst.¹, ¹ a. b) (†) i vissa uttr. ) av rätt, på grund av gällande rätt, enligt lag o. rätt. Thet hulskap och troskap, som vi Sveriges crone .. af äre och räth plicthoghe äre. RA I. 1: 5 1522. ) bägge rättens doktor, juris utriusque doktor (se JURIS anm.); jfr BÄGGE II 1 a. AJGOTHUS TkesEp. 2: 10 (1619). ), lagar (och rättsbud), lag och rätt. RA I. 1: 470 1546. STIERNHIELM Arch. B 2 b 1644. c) i utvidgad l. bildl. anv., om system l. samling av lagar l. regler som uppfattas i analogi nned den samhälleliga rättsordningens system (jfr LAG, sbst.¹ ², 3); särsk. dels om tänkt rättssystem som anse(tt)s vara grundat i människans natur o. uppfatta(t)s ss. liggande till grund för den faktiska samhälleliga rättsordningen (vanl. i uttr. naturlig rätt o. i ssgn NATUR-RÄTT), dels om system av stadgar l. föreskrifter som givits av Gud, särsk. i bibeln (särsk. i uttr. gudomlig, äv. Guds rätt; jfr LAG sbst.¹, 4; äv. (numera företrädesvis i ) om enskild norm l. regel l. lag l. sed o. d. (särsk. tänkt ss. representerande ett sådant system). (Lat.) Ius naturale (sv.) naturlig rett. VarRerV 37 (1538). Gudz rett och hans lagh. 2Mos. 18: 16 (Bib. 1541). För kämpar om bord skref han (dvs. Frithiof lagar och rätt. Vill du höra hans Vikingabalk? TEGNÉR (WB) 5: 111 (1825). Den naturliga rätten, sade Grotius, eger sitt bestånd och sin sanning.. helt och hållet oberoende af Guds vilja. CLAËSON 1: 31 (1857). Vore icke gästvänskapens rätter (på Island) så helighållna, skulle det icke vara långt till vapnen. HILDEBRAND Isl. 40 (1867). FEHRMAN OrientK 24 (1920: gudomlig rätt). jfr FÖRNUFTS-RÄTT. särsk. α) (†) i uttr. naturens rätt, naturens lag (se NATUR 8 c ). Vthi en Stadh, ther en Biskop är effter Natursens Rätt afflidin, ther skal (osv.). SCHRODERUS Os. 2: 125 (1635; lat. orig.: iure humanæ conditionis). β) i uttr. preussisk rätt, se PREUSSISK 1 c.

[ 2.c.γ]

γ)

[jfr d. en sat ret]

(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. (ngt är) en satt rätt, (ngt är) en fast sed l. tradition o. d. Qvickheter och glåpord hagla (under julle- karna i folkstugan). det ena plumpare än det andra; det är så en satt rätt. BENEDICTSSON Ber. 168 (1885). δ) (med ålderdomlig prägel, i sht i bibeln o. därav påvärkat språk) i pl., om bud l. stadgar l. lagar l. befallningar som Gud (enligt bibelns framställning) l. en gud givit människorna; ngn gg äv. oeg., om ngt som en gud pålägger människorna o. som dessa måste underkasta sig. Herrans retter äro redelige och frögda hiertat. Psalt. 19: 9 (öv. 1536; Bib. 1917 Herrens befallningar äro rätta). Gören effter mina (dvs. Guds) stadhgsr, och håller mina retter. 3Mos. 25: 18 (Därs.; äv. i Bib. 1917). Mord, brand, roof, fängelsse pijna. / Kädior och Band, samt jämmer och gråt äre Rätterne mijna (dvs. guden Mars'). STIERNHIELM Parn. 2: 3 (1651 Herrsns helga bud och rätter. Ps. 1819, 294: 5; jfr Ps. 1937, 349: 3. Sof i de höga gudars hägn, hvars rätter du (dvs. konung Leontes) / På jorden hägnat! RUNEBERG 5: 286 1863. jfr (†): Den antika sedelagen var väsentligen en yttre, hvars rätter skipades af oemotståndliga, outgrundliga gudamakter. BEMALMSTRÖM 4: 298 (c. 1860). 3) domstol (se d. o. 3; äv. om lokal l. plats där domstol sammanträder; äv. i oeg. l. utvidgad anv.; förr äv. övergående i bet.: domstolssammanträde; förr äv. i uttr. lag och rätt (jfr 1,

[ 2]

2) l. dom och rätt, domstol (jfr. DOM, sbst.¹ 9. Inställa sig l. komma inför (äv. för) l. infinna sig i rätten, förr äv. komma för rätt. Lägre, högre rätt. (Inför) sittande (i sht förr äv. satt) rätt. Fullsutten rätt, se FULL-SUTTEN 2. G1R 1: 280 1524. JönkTb. 113 (1526: for en sath reth). War icke trättosam för rettenom, och halt domaren j ärom. Syr. 4: 7 (öv. 1536). RÄÄF Ydre 3: 152 (i handl. fr. 1599: kom för rätt). Borgemästare och Råd till med fleere aff borgerskapet gingo ifrån rätten till at syna lijket. VRP 1648, s. 309. Vnderrätterna (i Sthm) ähro Tree.. Thessa rätter hållas hwar dag för och effter middagen. HSH 31: 19 1663. RUDBECKIUS Luther Cat. 112 (1667: för Dom och Rätt). Iag (har) aldrig tillförna warit till någon lag och Rätt citerat. VDAkt. 1694, s. 214. Si thet (att en präst förleder till synd) låter intet Gud menniskior försona eller bileggia. Thet hörer til en högre rett. SWEDBERG Dav. & 68 (1713). Store Herrar och Mägtige Konungar hafva förordnat Rätter och Domstolar uti sina Riken. TESSIN Bref 1: 54 1751). Bägge parter (gingo) dit, där rätten var satt, för att föra fram sina rättskraf. BÅÅTH EgilS 129 (1883). Tjänstgöring i olika rätter. SvD(A) 1918, nr 36, s. 16. SFS 1948, s. 504. – jfr AMIRALITETS-, APPELLATIONS-, BORG-, BORGAR-, BORGSTUGU-, BY-, BÄRGS-, CIVIL-, DOMANIAL-, FÖRSÄKRINGS-, GILLES-, GRUV-, GÄST-, HALL-, HAMN-, HANDELS-, HOV-, HÄRADS-, HÄRADSSYNE-, KAMMAR-, KANSLI-, KAPITELS-, KEJSAR-, KRIGS-, KÄMNÄRS-, LAGMANS-, LANDS-, ORDNINGS-, ORDNINGSMANNA-, POST-, PRIS-, REGEMENTS-, REVISIONS-, RIKS-, RÅDSTUGU-, SJÖ-, SJÖTULLS-, SKILJEDOMS-, SKOGS-, SKRÅ-, SLOTTS-, STADS-, STÅND-, SYNE-, TINGS-, TULL-, UNDER-, ÖVERRÄTT m. fl. – särsk. a) i uttr. (den) lilla l. nedre rätten, om en i äldre tid i stad förekommande underdomstol (enligt stadslagen bestående av tre ledamöter av vilka två skulle utses bland stadens rådmän och den tredje av konungen; jfr RÄTTS-FOGDE) med uppgift att handlägga smärre mål (t. ex. ordningsmål), i senare tid kallad: kämnärsrätt; jfr TORG-RÄTT. OPETRI Tb. 31 (1524: vijd lisle retten). 2SthmTb. 7: 74 (1584: vti nädre rätten). HILDEBRAND Medelt. 1: 381 (1881: den lilla rätten; om medeltidts förh.). b) (numera bl. ngn gg tillf.) i uttr. högsta rätten l. konungens o. d. högsta rätt, om den högsta domstolen l. ett land o. d. resp. den domstol som utövar den konungen osv. tillkommande högsta domsrätten; särsk. i fråga om sv. förh. (o. i denna anv. numera nästan bl. i historisk skildring), dels (i fråga om förh. före 1789) om hovrätt, dels om den 1789 inrättade högsta domstolen (se DOMSTOL 3 a). Then jurisdiction som Wår Hofrätt, såsom Wår högste Rätt äger i slike och andre mål at cognoscera och dömma. SCHMEDEMAN Just. 757 (1682). Cook 2Resa 364 (1783; om förh. på Azorerna). Konungens Högsta Rätt eller JustitieRevision. Hofcal. 1790, s. 56. Ännu kl. 10 på afton var Högsta Rätten sittande. WEDBERG HD 47 (cit. fr. 1792). KELLGREN (SVS) 5: 256 (1793). c) (†) i uttr. ligga vid l. bevista rätterna, dels om advokat: för (många) processer, dels (i uttr. ligga vid rätterna emot varandra), om parter i mål: föra (många) process(er) emot varandra. NORDFORSS 1805. d) i uttr. sitta (med) i rätten (äv. i en rätt o. d.), förr äv. sitta (för) rätt(en), (jämte annan l. andra) fungera ss. domare l. ledamot av domstol, sitta (med) till doms; förr äv. sitta rätt över ngn l. on ngt, sitta till doms över ngn l. ngt; äv. i oeg. l. bildl. anv. Utåff tiugu och fyre, som her för rätten såthe, bleff theris sententz och dom affsagdh. G1R 22: 117 1551. UpplDomb. 7: 90 (1556: satt .. ffor rett). TbLödöse 217 (1590: sithia hei reth om). Penningar sittia icke för rätthen. SvOrd. B 8 b (1604). Hoffrätten, som såthe rätt öfwer Messenium och hans Son, the som finge sin dom. RARP 4: 584 1651. SCHMEDEMAN Just. 586 (1669: rätt sittia). Om domaren sielf sutit rätten. VDAkt. 1763 nr 297. Din fru och min, som sutto med i rätten öfver skrifarten (i Lindbloms katekes) eller rättare sagt öfver svenskan deraf. CGLEOPOLD 1793 i 2Saml. 8: 94. CLAËSON 1: 14 (1857: sitta i en rätt). ÖSTERGREN 1937. e) i abstraktare anv., närmande sig 4 o. övergående i bet.: domvärjo, jurisdiktion, domsrätt; i sådana uttr. som lyda l. höra l. stå under l. höra till ngns l. så l. så beskaffad rätt, förr äv. stå under ngns rätt och dom (jfr DOM, sbst.¹ 8. Ächtenskapz Saker äre af then beskaffenheet, at the deels under verldzlig, deels andelig Rätt lyda. Kyrkol. 15: 1 (1686). Öfwerheten är Herrans enskylte tienare.. och står omedelbart vnder sin Öfwerherras rett och dom. SWEDENBERG Dav. & 91 (1713). Alexanders Bulla .. förböd .. at draga antingen Ärke-Biskopen eller någon annan Preelat til ansvar för Lekmän, emedan de omedelbart hörde under Hans Helighets rätt. DALIN Hist. 2: 135 (1750). Öfver .. (brott mot överflödsförordningen) bör ransakas och dömas der gerningen gjord är, ehvad Rätt den eljest hörer til som brutit. PH 8: 168 (1766). ÖoL 1852. 4) om det l. ngt som man (l. ngn l. ngt) kan kräva l. som tillkommer en (osv.) l. som man (osv.) är berättigad till på grundval av vad som är rätt (se RÄTT, adj.² ¹, f, g) l. rättvist l. enligt gällande rättsordning; dels om själva besittningen av en på rätten (i bet. 1, 2) grundad l. därmed överensatämmande frihet l. befogenhet, särsk. att ställa anspråk (över huvud taget l. i ett visst avseende) med förpliktande värkan för andra (i fackspr. äv. kallat subjektiv rätt), dels konkret(are), om ngt som man (osv.) på sådant sätt kan göra anspråk på; rättighet; sammanfattningen av alla rättigheter som tillkomma ngn (l. ngt); ofta i förb. med genitivattribnt (l. possessivattribut) angivande den som den ifrågavarande rätten tillkommer; i sht förr äv. i det mer l. mindre tautologiska uttr. (ngns) rätt och rättighet. Hävda, försvara. fordra, bevaka, stå på (i sht förr äv. påstå), hålla på sin (lagliga) rätt. Göra sin (bättre) rätt gällande. Förlora, förvärka l. efterskänka, avstå från sin rätt; förr äv. förtiga sin rätt, se FÖRTIGA v.¹, ⁴. Ärvd, självtagen rätt. Materiell rätt (jfr 2, se MATERIELL 7 c . (Kristian II lovade) at han skulle ælska gud oc then helgia kyrkia oc ret hennes styrkia. G1R 1: 28 (1521); jfr 2. RA I. 1: 225 1538. Giffuer han .. (trälinnan) sinom son, tå skal han låta henne niwta dotters rett. 2Mos. 21: 9 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Tagher thet offuerbliffuit är aff spijsoffret aff Herrans offer .. ty thz är tin rett, och tina söners rett aff Herrans offer. 3Mos. 10: 13 (Därs.; äv. i Bib. 1917). A. OXENSTIERNA 2: 104 (1612: sin rätt och rättigheett). Ocker (bör) uti alle .. skuldsaker minste rätt hafwa. SCHMEDEMAN Just. 597 (1669). Rubbning av en annans eller 3:dje mans rätt, WEDBERG 1HD 121 (i handl. fr. 1806). Ur rättslagen härleder .. (Fichte) rätten eller människans rättigheter, under hvilka han förstår alla de fria yttre handlingar, som icke möta något hinder ifrån rättslagens sida. NYB LÆUS Forskn. I. 2: 284 (1875). Han (hade) slagits för sin och de andra trälarnas rätt. FRIDEGÅRD Offerrök 8 (1949). – jfr ADLINGS-, AKTIE-, ALLMÄNNINGS-, ALLODIAL-, APPELL-, APPELLATIONS-, ARRENDE-, ARVS-, ASYL-, AUKTIONS-, BANN-, BANNMILS-, BARNA-, BENÅDNINGS-, BESITTNINGS-, BESKATTNINGS-, BESLAGAR-, BESTRAFFNINGS-, BESTÄMMANDE-, BESVÄRS-, BETES-, BEVIS-, BEVISNINGS-, BIRKE-, BLOCKAD-, BLODS-, BODMERI-, BOLAGS-, BOLBY-, BONDE-, BORG-, BORGAR-, BRUKANDE-, BRUKNINGS-, BRUKS-, BRÄNNINGS-, BURSKAPS-, BÄRGSMANS-, BÖRDS-, DAMM-, DANAARVS-, DEL-, DOMAR-, DOMS-, EGENDOMS-, ENSAM-, ENVÅLDS-, EXTESRITORIAL-, FADERS-, FEJDE-, FISKE-, FORDRINGS-, FRIBREVS-, FRISTADS-, FRÄLSE-, FRÄLSEMANNA-, FÖRETRÄDES-, FÖRFATTAR-, FÖRFOGANDE-, FÖRSAMLINGS-, FÖRSLAGS-, FÖRSTFÖDSLO-, FÖRSÖRJNINGS-, FÖRVALTNINGS-, FÖRÄLDRA-, GENOMFARTS-, GIFTO-, GIFTOMANNA-, HALS-, HAND-, HANDELS-, HEMFÖDSLO-, HEMORTS-, HERRE-, HUS-, HUSBONDE-, HUSTRU-, HUVUDMANNA-, HYPOTEKS-, HYRES-, HÄVDE-, HÖGHETS-, IMMISSIONS-, INBYGGAR-, INITIATIV-, INKORPORERINGS-, INTECKNINGS-, ISTADA-, JAKT-, JURISDIKTIONS-, KLAGO-, KONUNGA-, KREDITIV-, KRÖGAR-, KVARSTADS-, KYRKO-, KÄLLAR-, KÖP-, LAGSTIFTNINGS-, LEGO-, LIVS-, LIVSTIDS-, LÄNS-, MAJESTÄTS-, MAJORITETS-, MARKNADS-, MEDBORGAR-, MOTIONS-, MULBETES-, MYNT-, MYNTNINGS-, MÄNNISKO-, MÄRKES-, MÄSTAR-, NABO-, NAMN-, NATUR-, NEUTRALITETS-, NYBYGGES-, NYTTJANDE-, NÅDÅRS-, NÄRINGS-, NÖD-, OCKUPATIONS-, ODAL-, ODALMANNA-, OPTIONS-, PANT-, PATENT-, PATRONATS-, PENSIONS-, POCK-, PRIORITETS-, PRIS-, PRÄGLINGS-, REGRESS-, REPRESENTATIONS-, REVISIONS-, RIKSDAGSMANNA-, RÖST-, SJÄLVBESKATTNINGS-, SJÄLVBESTÄMMANDE-, SKOGS-, SKYDDS-, STADS-, STAPEL-, STAPELSTADS-, STRAFF-, STRAND-, STREJK-, STUBBE-, SUCCESSIONS-, TALE-, TAVERNE-, TECKNINGS-, TESTAMENTS-, TILLTRÄDES-, TIONDE-, TOMT-, TORG-, TULL-, UPPFINNAR-, UPPSÄGNINGS-, UR-, UTESLUTANDE-, VAL-, VATTEN-, VATTENFALLS-, VEDERLAGS-, VÄXEL-, YTTRANDE-, ÅLDERS-, ÅTALS-, ÄGANDE-, ÄKTENSKAPS-, ÄNKE-RÄTT m. fl. – särsk. a) i ordspråk. Ingen kan giee mehr rätt åth androm än han sielff äger. GRUBB 387 (1665). Dher intet är, dher haar och Keysaren sin rätt förlohrat. DENS. 637; jfr KEJSARE 1 a . Den som kommer efter i stället, kommer efter i rätten. RHODIN Ordspr. 18 (1807). God rätt behöfver ibland god hjelp. GRANLUND Ordspr. (c. 1880). b) i förb. med bestämning bestående av ett av prep. till (för äv. på) styrt substantiviskt ord l. bestående av en infinitiv (vanl. föregången av att, stundom äv. till att) angivande det (äv. den) som en rätt(ighet) gäller l. har avseende på; särsk. i sådana uttr. som ha l. äga l. få (l. giva ngn) rätt till (förr äv. på) ngt (äv. ngn) l. (till) att göra ngt, stundom övergående i bet.: ha osv. orsak l. skäl till ngt resp. att göra ngt; äv. i utvidgad anv., i uttr. som ange att ngt sakligt har l. kan göra anspråk på o. d. ngt l. att göra ngt. Rätten till arbete RA I. 1: 191 1533. (Jens Beldenak hävdade) at konung Christiern hadhe fulkomligh rett til Sueriges crono. OPETRI Kr. 327 (c. 1540). UpplDomb. 7: 91 (1556: der oppå). H. k. M. (menar) sich.. macht och rätt hafva till att sättia till biskop, hvem som h. k. M. tyckes. RA I. 3: 169 (1593). Det är allenast Hjeltars och Store Mäns lefnad, hvars minsta skiften äga rätt til allmänhetens upmärksamhet och efterverldens hugkomst. KELLGREN (SVS) 5: 9 (1785). Svenska Folkets urgamla rätt, at sig beskatta, utöfvas af Riksens Ständer allena vid Allmän Riksdag. RF 1809, & 57. (Lantmarskalken) Palmstierna .. sökte bevisa mig, att han haft rätt neka mig fortsätta (mitt anförande på riddarhuset). LILJECRONA RiksdKul. 28 (1840). Han kände alltjämt att han hade rätt till henne (dvs. den från hans gård förrymda trälinnan). FRIDEGÅRD Offerrök 75 (1949). Dom i mål .. angående bättre rätt till fast egendom. 1NJA 1950, s. 142. jfr (†): Snillet är näst dygden, den vackraste rätt man kan hafva, på sina likars aktning. BJÖRN FörfFl. 40 (1791). jfr äv. (†): (E. XIV begärde av Fredrik II) At han wille sleppe hans trogne män, / Effter han hade eij rett medh them / Till at oppehålle them there. HUND E14 52 (1605); jfr c. c) i förb. med bestämning inledd av prep. över, betecknande det (l. den) som ngn har rättighet att bestämma l. råda över. Rätt öfver lif och död. HOLMBERG 2: 1023 1795. (Fredrik I av Danmark) gaf .. adeln en näsyan oinskränkt rätt öfver dess underhafvande. ODHNER Lb. 171 (1869). ÖSTERGREN 1937. d) i förb. med genitivattribut (l. possessivattribut) betecknande ngt sakligt som en rätt l. rättighet tillkommer (l. tänkes tillkomma) l. som har l. ger l. medför (l. tänkes ha osv.) en rätt l. rättighet (i ett visst avseende); stundom övergåenae i bet.: (ngts) berättigande; jfr f. Han druncknar intet som hängias skal .. (dvs.) Vndgick han Siönöden, så håller wist Galgen sin rätt. GRUBB 296 (1665); jfr: Galgen behåller sin rätt. RHODIN Ordspr. 23 1807. Det åligger Landshöfdingen och Consistorium at .. föranstalta om bevakande af Krono-Hemmanets och Prästegårdens rätt. PH 7: 5382 (1762). Då kom Klingspor, tog befälet med sin höga titels rätt. RUNEBERG 5: 15 (1860). Den egna härdens ro och löjets rätt / Hon (dvs. A. M. Lenngren) häfda vill för dagens mulna ätt. SNOILSKY 4: 77 1887. Försvara .. sina händers rätt att arbeta på en farm. JOHNSON Här 12 (1935); jfr b. e) (numera bl. mera tillf.) i förb. med sakligt genitivattribut betecknande det med avs. på vilket en rätt gäller; förr äv. i uttr. kyrkans rätt, om rätt l. förmån att få deltaga i gudstjänst o. åtnjuta sakramenten (jfr FRIHET 11 c). (Han) tillåtes kyrkiones rett bruka. VDBötB 1620, s. 539. (Han) föres .. i fängelse, förlustig frihetens rätt. KOLMO DIN Liv. 1: 419 1831. jfr (†): Natur och kärlek, mina vänner! / Er rätt (dvs. rätten till er) hör hjertat ensamt till. / Man eder ser, man eder känner, / Men fåfängt man er måla vill. JGOXENSTIERNA 1: 30 (1805; versionen 1772: I hören båda hiertat til). f) i uttr. vara i sin rätt l. (vanl.) i sin goda l. fulla rätt, med personligt l. sakligt subj., ss. beteckning för att ngn l. ngt äger (oomtvistlig) rätt (i fråga om en åtgärd l. ett krav o. d.) l. att ngt är (fullt) berättigat l. befogat o. d. STURZEN-BECKER 1: 128 (1861: i sin goda rätt). Må de veka känslorna vara i sin rätt; men till att rätt fatta dig (dvs. Kristus) i en sådan stund (dvs. på korset) äro de för svaga. WIKNER Tank. 104 (1872). En rådsherre bevisade, att skogvaktaren varit i sin fulla rätt (då han högg borgaren med sitt svärd). CEDERSCHIÖLD Riehl 2: 65 (1878). 1Mos. 38: 26 (Bib. 1917). g) (numera bl. med ålderdomlig prägel, mera tillf.) i uttr. söka sin rätt, söka få sin rätt erkänd (gm rättegång). OPETRI Tb. 138 (1526). MOBERG Rid 123 (1941). h) i uttr. komma till sin rätt, få sin rätt erkänd l. få ut vad man har rätt till; vanl. bildl. (med personligt l. sakligt subj.): tillvinna sig rättvist erkännande; oftast: te sig l. ta sig ut på ett sätt som gör rättvisa åt ngns l. ngts kvalitet l. förtjänster o. d., framträda l. komma till synes på ett fördelaktigt l. förmånligt sätt, göra sig gällande l. visa sig till sin fördel, (kunna riktigt) visa vad man duger till, ådagalägga sin värkliga förmåga l. kvalitet l. sina goda egenskaper o. d. SKN 1845, s. 261. Dessa Leopolds anmärkningar (ha) sedermera kommit till sin rätt, NYBLÆUS Forskn. II. 1: 186 (1881). De .. böjde (under psalmsången) hufvudet bakåt, för att rigtigt låta rösten komma till sin rätt, QUENNERSTEDT IndSold. 12 (1887). Komuia till sin rätt .. (dvs.) lyckas få ut sin rätt. ÖSTERGREN (1937). Ströbohög och åspartiet, på vilket högen ligger ha röjts och lagats .. för att det ståtliga minnesmärket åter skall komma till sin rätt i landskapsbilden. Fornv. 1945, s. 209. Sjukvårdshunden kommer främst till sin rätt i mörker och dimma. EDSTRÖM Hund. 118 (1948). i) i uttr. ta(ga) ut (i sht förr äv. ut- taga) sin rätt, ta ut vad man har rätt till l. vad som är ens rätt; ofta oeg. l. bildl. (om naturen, tid, ålder, sanning, (personifierad) egenskap, vana o. d.), ss. beteckning för att ngt gör sig gällande på ett sådant sätt att dess (berättigade) anspråk måste erkännas l. att man måste ta (tillbörlig) hänsyn därtiil l. att det får övertaget (över ngt) l. ss. beteckning för att ngt "kräver sin tribut" o. d., stundom liktydigt med: göra sig gällande l. märkbar; äv. i uttr. få ut sin rätt, få ut vad man har rätt till l. vad som är ens rätt; särsk. bildl.: få göra sig gällande o. d.; förr av. i uttr. ingentaga sin rätt, bildl.: åter ta ut sin rätt. PORTHAN BrSamt. 1: 255 (1800: igentager). VMagEkonPolP 1823 & 32 (om sanning). I de ögonblick, då min onda demon uttager sin rätt öfver min villja. KNORRING Cous. 3: 37 (1834). Laga att rättvisan får ut sin rätt. DE GEER Hjertkl. 121 (1841). Åren taga .. ut sin rätt, och man blir vid fyllda 54 för hvarje dag trögare. Andersson- Brevväxl. 1: 115 (1849). ÖDMAN UngdM 1: 19 (1862, 1881: tog naturen .. ut sin rätt). Ta ut sin rätt (till sista öret). ÖSTERGREN (1937). BEIJER BritaGrossh. 149 (1940; om vana). j) i uttr. som ange ngns rätt ss. grundande sig på l. beroende av hans makt l. styrka (ofta med mer l. mindre ironisk innebörd); jfr 1 b. Den mästa magten har han högsta rätten får. RISTELL Mer. 6 (1774). Den starkares rätt, (dvs.) våldet. DALIN 1855. Eenligt Hobbes) har varje människa (i natur- tillståndet) lika mycken rätt, som hon har makt. 2SvUppslB 13: 600 1949. k) (numera bl. tillf.) i förb. med attribut bestående av ett framförställt p. pr., i sådana uttr. som avgörande l. beslutande l. självbeskattande rätt, avgöranderätt resp. beslutanderätt l. självbeskattningsrätt (jfr AVGÖRANDE-RÄTT (anm., BESLUTANDE-RÄTT anm.), förr äv. ägande l.

[jfr fsv. malsäghanda rätter]

målsägande rätt, äganderätt resp. målsäganderätt (se d. o. 1. (Målsägarna) gaffua .. theris malsegiande reth fran siig och in till borgamestara och radh oc wilkoradhe, at the wille ther aldrigh oppo thala. JönkTb. 114 (1528); möjl. ssg. Invånares ägande rätt var .. satt i ovisshet. DALIN Montesquieu 112 (1755); möjl. ssg. SAHLSTEDT (1773: Egande rätt). Folkets dyrbara sjelfbeskattande rätt. KrigVAT 1834 s. 229. Folket i demokratierna tillvällade sig .. den beslutande rätten. PALMBLAD Fornk. 2: 87 (1844). Johan Gyllenstiernas fordran på en afgörande rätt för adeln. CARLSON Hist. 2: 263 (1856). ALDÉN Medb. 1: 13 (1884: beslutande rätt). l) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om ngns (rätt till) böter l. andel i böter; äv. (numera bl. ss. efterled i ssgr) om utskyld l. skatt o. d. Målssegenden och häredet haffuer tillgifuit, deras räät i sackörer. Ångerm- Domb. 22/6 1636, s. 110. Fougder, som behöfvas att upfordra rätten, den .. (den skattskyldige) omant icke uthlägger. RP 9: 92 (1642). Husbonden (ägde) uppbära konungens rätt i sakören. CARLSON Hist. 2: 30 (1856). jfr BISKOPS-, HÄRADS-RÄTT, HARADSHÖVDINGE-, KONUNGA-, MÅLSÄGANDE-, MÅLSÄGARE-RÄTT. m) i pl.; numera nästan bl. (jur.) om olika slag l. arter av rätt l. rättigheter; i övriga fall vanl. ersatt av: rättigheter. STIERNHIELM (SVS) 3: 157 (1653). Det voro bördens rätter kränka, / Att ej de höga först bele. KELLGREN (SVS) 1: 263 (1777). Trolofning, som i löndom sker, / Åt krigarns maka samma rätter ger / Som öppet löfte. ÖMAN LyrBl. 2: 8 (1868). En tredje huvudgrupp av privata rätter, näml. immaterialrättigheterna. 2SvUppslB 24: 1092 1952. 5) i vissa uttr. som ange att ngns mening l. uppfattning l. krav l. uttalande(n) l. handlingssätt o. d. är(o) l. visar (visa) sig l. medges vara i överensstämmelse med vad som är riktigt l. sant l. rättvist o. d. (jfr 1 h).

[ 5.a]

a)

[jfr t. recht haben, fr. avoir raison]

ha(va) rätt (i ngt) (jfr 9 d), ss. beteckning för att ngns mening l. uppfattning l. krav osv. (i fråga om ngt) är rätt l. riktig(t) l. rättvis(t) l. att ngn har rätten på sin sida o. d. (i fråga om ngt); äv. övergående i bet.: erkännas ha rätt (i ovan angivna bemärkelse), få rätt (se b); äv. i utvidgad anv., med sakligt subj., stundom liktydigt med: vara berättigad (jfr 4; förr äv. i uttr. ha(va) rätt (att) påstå, ha rätten på sin sida l. ha rättvisa krav att framföra o. d., ha rätt (jfr 4. G1R 1: 286 (1524: haffua reeth paa staa). See, domen haffuer iagh affsagdt, och weet at iagh haffuer rett. LPETRI Job 13: 18 (1563; Bib. 1917: jag vet att jag skall befinnas hava rätt). Aff Föräldrar och Öfwerheet måste man mycket thola, och intet säya dhem emoot fast man hadhe aldrigh så rätt at påstå. GRUBB 512 1665. (Den högmodige) tål inga motsägelser, utan vil altid hafva rätt. NOHRBORG 172 (c. 1765). Hon hade .. (om hon stötte honom tillbaka) handlat efter ingifvelsen af en qvinlig stolthet, som här om någonsin haft rätt men hon hade förnekar sitt hjärta. RYDBERG Ath. 298 (1876; uppl. 1859, 1866: varit berättigad). Det har du så rätt i. JACOBSSON BöljBlå 168 (1932). Nietzsche har rätt, då han säger, att perserna äro de första som ha tänkt historia i stort. NYBERG i 3SAH LXI. 1: 11 1950. – särsk. i ordspråk l. ordspråksliknande talesätt. Han haar meer Lycka än rätt .. (dvs.) Han haar wärre förtiänt, än honom wederfahrs. GRUBB 301 (1665). Den som har rätt, skall gå rätta vägen. GRANLUND Ordspr. (c. 1880). särsk. (vard., skämts.) i uttr. du har rätt (i det), du skall hängas, i sht förr äv. hänga. BLANCHE Tafl. 1: 83 (1856). Du har rätt i det, du skall hänga. Landsm. XI. 2: 36 1896. b) få rätt (i ngt) (jfr 1 q , 6 slutet, 8 b, c, 9 a), i sht förr äv.

[jfr d. beholde recht behalten]

behålla rättten), förr äv. få rätten, ss. beteckning för att ngns mening l. krav osv. (i fråga om ngt) visar sig l. erkännes vara rätt l. riktig(t) l. berättigad (berättigat); äv. ss. beteckning för att ngn vinner en rättegång l. får sina krav erkänna o.d. inför domstol (jfr 1 q ). The som migh vnna at iagh behåller rett. Psalt. 35: 27 (Bib. 1541; LUTHER: das ich recht behalte). Herre, om iagh än medh tigh wille til retta gå så behåller tu doch retten. Jer. 12: 1 (Därs.; äv. i Bib. 1917). Ho Rijkedom hafwer han Rätten och får. ARVIDI 175 1651. (G.I) hade .. fört .. (prästerna) med sig (till ricksdagen i Västerås 1527) på det de sjelfva skulle försvar sin lärdom, och den få rätt, som rätt hade. EKELUND 1FädH II. 1: 33 (1830); jfr a. Få rätt i sin förutsägelse. SUNDÉN (1888). Urb. Grainier stämde Herseur inför stadsdomstolen och där fick han rätt. JOHNSON DrömRosEld 92 (1949). – särk. i utvidgad l. bildl. anv. med sakligt subj.; särsk. dels övergående i bet.: vinna erkännande, dels i uttr. få rätt (e)mot ngt, övergående i bet.: kunna hävda sig mot l. vinna seger över ngt. BREMER Grann. 2: 150 (1837; om teaterpjäs). Ingen själs- eller kroppshälsa får rätt emot tiden. QUENNERSTEDT StrSkr. 1: 67 (1884 c) giva (ge), i sht förr äv. lämna ngn rätt (i, förr äv. med ngt), stundom äv. giva (ge) rätt åt ngn, förr äv. säga ngn rätt till, medge l. erkänna att ngn har rätt (i fråga om ngt); låta ngn få rätt (i ngt); äv. med det indirekta personobjektet ersatt av obj. betecknande ngt sakligt; stundom äv. utan indirekt obj., i uttr. giva (ge) rätt, medge att ngt är rätt l. riktigt. (De tänkte) ath the strax skulle haffwa störtz in j helwitit, ther theres eghit samwit gaff them rätt medh, ath the såådana förtient hadhe. OPETRI 1: 93 (1526). Nw haffuer menniskios förnufft flere som halla medh henne och giffua henne rätt, än Chisti läriungar haffua. DENS. 3: 225 (1530). Then oskyllugha och rettferdugha skalt tu icke dräpa, ty iagh giffuer innom ogudhactughom rett. 2Mos. 23: 7 (Bib. 1541; Bib. 1917: jag skall icke giva rätt åt någon som är skyldig). Then Rijker är hålles och kär. / Han ware så arger han wil, / Doch säger man honom rätt til. ARVIDI 173 (1651); jfr 4. SAHLSTEDT (1773: lemna). Förf. yrkar på national-uppfostrans förbättring, hufvudsakligen inom de högre stånden. Vi gifva honom häri fullkomlig rätt. SKN 1841, s. 64; jfr anm. sp. 4015. JANSON Ön 89 (1908; utan indirekt obj.). Man måste ge henne rätt i att detta inte var någon passande lokal för en biskopsmiddag. LAGERLÖF Troll 2: 12 (1921). – särsk. (†) i uttr. giva l. ge (hund) rätt, ss. beteckning för att man (vid hunddressyr) gm smekningar o. beröm ger till känna att hunden handlat riktigt, då han rätt utfört en befallning. HAHR HbJäg. 46 (1865). Vid alla lämpliga tillfällen (under dressyrn) bör hunden "gifvas rätt". Balck Idr. 2: 8 1887. d) göra rätt (i ngt) (jfr 1 f, g, 7, göra vad rätt är l. vad rättvisan fordrar l. handla rätt (se RÄTT, adv. 2, 2 d, c) l. riktigt (i ngt); förr äv. (i förb. med att-sats utan föregående prep.) i uttr. göra rätt att (osv.), göra rätt i att (osv.); utan bestämd avgränsning från o. numera (liksom sannol. äv. förr) ofta anslutet till RÄTT, adv. (jfr anm. sp. 4015). Du gjorde rätt i att komma. Du gjorde rätt, som kom l. om du kom. Doch haffuen j rätt giordt athi haffuen taghit idher min berömilse til. Filipp. 4: 14 (NT 1525; Bib. 1917 gjorden I väl däri att). Herre hoo skal boo j tinne hyddo ..? Then som wandrar vthan wanck, och gör rett, och talar sanningen aff hiertat. Psalt. 15: 2 (Bib. 1541; LUTHER: recht thut; Bib. 1917 vad rätt är). RP 14: 125 (1650: uthi). Öfversättaren har gjort rätt i att låta grundtexten ligga tryckt vid sidan, så att jämförelse ständigt kan göras. PT 1897, nr 276, s. 3. HALLSTRÖM Händ. 126 (1927). – särsk. i ordspråk o. ordspråksliknande talesätt. Göra wel och rett, är Herranom kärare än offer. Ordspr. 21: 3 (Bib. 1541; LUTHER: Wol vnd recht thun; Bib. 1917: öva rättfärdighet och rätt). Alle willia råde, men få rätt göra. SvOrds. A 2 b (1604). Weeta Laag, och giöra rätt, är twäggiehanda. GRUBB 849 (1665). Gjör rätt och frukta för ingen. RHODIN Ordspr. 55 (1807). Den rätt vill göra skall orätt känna. GRANLUND Ordspr. (c. 1880). Den gamla satsen: "gör rätt men icke godt". NDA 1913, nr 53, s. 1. till 5. Ordet anslutes i denna anv. numera av språkkänslan ofta till RÄTT, adj.² (i bet. 1) l. (i bet. d) till RÄTT, adv. (i bet, 2. Detta visar sig äv. däri att tillagda bestämningar numera i regel utgöras av adv. (vilka ofta äv. kunna uppfattas ss. hörande tiil predikatsverbet l. hela frasen), t. ex. du har så rätt l. alldeles l. fullkomligt rätt. Konstruktion med adjektivisk bestämning (som icke kan uppfattas ss. adverbiell) är numera knappast bruklig (jfr språkprovet från 1841 under c sp. 4014). 6) rätt och skäl (för ngt); jfr 7. Samme Dagh utdömdes aff de 12 Hargbor innan 3 veckor rett för sijt Mastträd som the förde fram för Börstil karar. UpplDomb. 5: 40 (1570). När skatdragaren viste han finge besittia cronohemanet, som han stadgat hade för rät och skäll af cronan tå (osv.). Oxer. 12: 199 1618. Ett av Kristinas skäl emot kopparmyntfoten 1649 var .. att man kunde få "god rätt för kopparen", vilket hon ansåg ske redan vid ett så lågt kopparpris som 40 rdr. HECKSCHER SvEkonH 1: 619 (cit. fr. 1649). HSH 31: 37 (1663: rätt och skäl för). (Att) I nekat at gifva en af högste Herrarne i Riket tilfälle at få rätt (för en förolämpning). EKELUND Fielding 543 (1765). Det bjuds inte rätt för märren mer än en gång. GRANLUND Ordspr. (c. 1880). – särsk. i utvidgad anv., i uttr. få rätt för ngt, få betalt (se BETALA 5 a) för ngt, få sota l. plikta för ngt. Packar du dig eij af gården fuller skal tu få rätt för sådant taal. HärnösDP 1663, s. 77. 7) a) i förb. med en av prep. för styrd bestämning.

[ 7.a.α]

α) göra rätt för sig, fullgöra vad som kräves l. kan krävas av en, göra skäl för sig; särsk.: fullgöra sina ekonomiska förpliktelser l. betala vad man är skyldig; äv. övergående i bet.: stå till svars. Ka[n]negiute[re]n arbete och gøre rætt for sich nær han kan ko[m]ma sich fore. OPETRI Tb. 243 (1528). Jag hoppas .. at huad lerdomen .. (angår) skolla .. (mina söner) giöra ret för sig. CBONDE 1632 i OxBr. 11: 64. Thena konan ähr en wthfattig menniskia, och beswärer sigh högeligen, jngen penningh hafwa, att göra rätt för sigh. VDAkt. 1677, nr 215. Svaranden skulle .. vara skyldig att vid .. (den) domstol (där han hade sitt hemvist) – men också endast där – göra rätt för sig. KALLENBERG CivPr. 1: 409 (1918). SFS 1948, s. 646. särsk. α') i fråga om inmundigande av mat o. dryck: göra besked (se BESKED 16) för sig, äta l. dricka ordentligt l. duktigt l. så mycket som kan väntas av en; jfr . Måns (hade) sagdt att Bencht skulle göra rätt för sigh och dricka reent vth, thett han och så i en godh meningh giordt hade, och kastade Stopett. HammarkDomb. 25/11 1619. (Sv.) göra rätt för sig .. (t.) sich das Essen gut schmecken lassen. AUERBACH 1913. BÖÖK ResSv. 56 (1924). β') (numera bl. tillf.) i utvidgad anv., om jord(egendom) l. torp o. d.; ge ekonomiskt utbyte (t. ex. i form av arrende). VDAkt. 1731, nr 680. β) göra rätt för ngt (jfr ) α') (full)göra vad som kan krävas för (att få l. förvärva) ngt; göra skäl för ngt; förtjäna ngt, vara förtjänt av ngt. NorrlS 10: 105 (1643). Ther wel bestellt är, moste hwar och en .. så mykit arbeta och gagn giöra, at han giör rett för sin mat, werma, hus och kläder. SWEDBERG SabbRo 1368 (1687 Göra väl rätt för sin dagspenning. LÆSTADIUS 1Journ. 364 (1831). Mor har slitit så hårt i sin dag, så att hon kan ha gjort rätt för och ha lite ro nu. MÅNSSON Rättf. 1: 115 1916. SILFVERSTOLPE Heml. 13 (1940). särsk. i utvidgad anv., med sakiigt subj.: göra skäl för ngt; vara förtjänt av ngt; i sht förr äv.: motsvara ngt i värde l. ge ekonomiskt utbyte som motsvarar ngt. Att nempden skulle Ransaka om hans Hemman giör Rätth för thett tedh är laagdt (dvs. skatt- lagt) förre. UpplDomb. 5: 152 (1599). Barnsens målsman, skall suara för samma pening:r, eller oplåtha b:te Anundh barnsens iordh till kiöpz .., så stoor deel som kan göra rätt för samma peningar. ÅngermDombRenov. 1642, fol. . (Grytnäs socken) består mäst af sand och grus-mark, så at hon gör rätt för namnet. HÜLPHERS Dal. 34 (1762). HÖGBERG JesuBr. 1: 14 (1915). β') (numera bl. tillf.) i uttr. göra rätt för skålen, förr äv. för tilldrucket, ss. beteckning för att man, när ngn druckit en till, besvarar denna artighet gm att själv dricka; jfr . Iagh .. gör rätt för tildrucket. LPETRI Dryck. E 5 b 1557. HALLENBERG Hist. 3: 365 (1793: göra rätt för skålen); jfr NILSSON FestdVard. 45 1925. γ') (†) avge redovisning l. avlägga räkenskap för ngt, göra reda för ngt (se REDA, sbst.¹ ⁴ c; äv. i uttr. göra rätt och reda l. reda och rätt för ngt (hos ngn). OxBr. 12: 320 (1614: therföre .. göre rett och redo). SvFlH 2: 91 (i handl. fr. 1679: hos Kungl. Maj:t därför göra reda och rätt). Man bör .. tillhålla Görtz att göra rätt för de penningar, som han haft om händer innan han afrättas. CRUSENSTOLPE Tess. 5: 129 (1849). γ) (†) göra ngn skäl och rätt för ngt, fullgöra sin skyldighet gentemot ngn i fråga om utgivande l. utbetalning av ngt. Han war plichtig giöre sin dotter skäl och rätt för hennes (mödernes arf. 2SthmTb. 327 1577. δ) bjuda rätt för sig l. för skadan, se BJUDA 8 a ; jfr 6.

[ 7.b]

b)

[jfr 1 f, 5 d]

(†) utan bestämning styrd av prep. för, i uttr. göra (sin) rätt (jfr 5 d). α) fullgöra sina förpliktelser l. skyldigheter; uppfylla l. göra sin skyldighet; göra rätt för sig (se a ), betala vad man är skyldig; äv. i uttr. göra ngn rätt (jfr , 1 f), betala vad man är skyldig ngn. The andre Kungar ähras, / På allehanda sätt. / Aff oss (dvs. svenskarna) thet nu begäres, / At göra och wår rätt (i fråga om att prisa vår konung). SKOGEKÄR BÄRGBO Klag. C 2 a (c. 1632). Ingen (må) bijsätias, then Godz hafwer i Rijket, eller thesz tilhörige Landskaper, at ther af giäldas och rätt giöras kan. SCHMEDEMAN Just. 597 (1669). KEMPE FabritiiL 44 (1762: göra dem rätt). At icke utan Krångel och Lagsökningar vilja bjuda til at gör rätt. VDAkt. 1792, nr 285. β) i uttr. göra rätt l. göra ngn rätt l. göra rätt skålen, == a . Om min Herre drucke migh til, skulle iagh icke heller göra honom rett? LPETRI Dryck. E 4 b (1557). Strax satte thee migh emellan siigh och skäncktte fultt huar skål för migh och truga migh göra räät. VadstÄTb. 218 1596. LegatioJohSkytte 3: 36 (1615: giöre rätt skålen); jfr WIDEKINDI G2A 282 (c. 1676). 8) i vissa uttr. som ange att man utreder l. reder upp ngt l. kommer till rätta med l. håller ordning på ngt l. ngn o. d. a) (†) bekomma rätt för ngn, ge ngn tillfredsställande besked om sig o. sina förehavanden. See till att tu bekommer för oss rett, / Så will iag vplöse tine band alle slätt. Holof 16 (c. 1580). b) (†) få rätt på ngn (jfr 1 q ) få ngn att uppföra sig ordentligt l. att rätta sig efter ens önskningar o. d.; bringa ngn till förnuft l. få bukt med ngn; jfr REDA sbst.¹, 6 b . (Han) föregaf att honom gafz loff widh laga Tingh.. att slå henne ifrå sigh der hon skulle öfuerlöpa honom, och sadhe sigh inthz hafua fådt någon Rätt tilförende på henne. ÅngermDomb. 18/7 1642, fol. . Kongl. Maj:t behöfver icke en fremmande Herres hjelp at få rätt uppå sin egen undersåte. HÖPKEN 1: 56 1756. c) (numera i sht i vissa trakter, ngt vard.) få rätt på ngt (jfr 9 a), få "rätsida" l. "fason" på ngt, komma till rätta med ngt; äv. i fråga om ngt svårbegripligt l. invecklat l. dunkelt o. d.: få klarhet i l. angående ngt, (lyckas) utreda l. komma underfund med ngt; utan bestämd avgränsning från 9 a ; jfr REDA, sbst.¹ 6 b . 2RARP 13: 423 (1743). Det serskilta Krigs-folkets serskilta strids-sätt (på 1600- talet) är icke .. så godt at få rätt uppå. 1VittAH 1: 182 (1755). Man mister / Ju tålamodet, innan man får rätt / På titeln af en bok (på grund av bokstävernas utsirning). FRANZÉN Skald. 7: 102 (1841). (Artilleriofficeren) förevisar sin flöjt och sin lärobok i fysik, med hvilkas hjälp han får rätt på de långa timmar, som .. (skjutningen) lämnar oförkränkta. BÖÖk ResFrankr. 37 1916. d) (†) ta(ga) l. skaffa rätt på ngt (jfr 9 c), bringa reda i ngt; reda upp l. klara ut ngt; särsk.: (lyckas) tyda l. läsa ngt; utan bestämd avgränsning från 9 c; jfr REDA sbst.¹, 6 b . (Stenen har några inristade streck och prickar på sig dem Kircherus har bemödat sig med att utgrunda och vilja skaffa rätt på. ENEMAN Resa 2: 38 (1712). Husen (i Pompeji) tycks vara målte utanpå – inredningarne tar man intet stort rätt på. CAEHRENSVÄRD Brev 1: 37 1781. H. K. H. (har) temmeligen väl kunnat taga rätt på meningen (vid läsningen av Sallustius). ROSENSTEIN 3: 444 (1791); jfr 9 c. (Jag) önskar att mina goda föräldrar måtte kunna ta rätt på dessa kråkfötter. MoB 7: 101 (1809; i brev. e) (numera i sht i vissa trakter, ngt vard.) ta(ga) rätt på ngn (jfr 9 c), laga l. ombesörja att ngn uppför sig ordentligt l. hyfsat o. d.; få bukt med l. "fason" på ngn; äv.: ta hand om ngn; jfr REDA sbst.¹, 6 b . LAGERSTRÖM PolKannstöp. 74 (1729). Hästen .. (blev) tämmelig yr, så at han intet gärna ville under sadel: Frey tog likväl rätt på honom och red honom .. hurtigt. DALIN Vitt. II. 6: 112 (1740). Jag (är kraftig och kan nog taga rätt på en sex stycken sådana där stympare. CAVALLIN Kipling Gadsby 188 (1897). Gråt inte, Mimmi, du vet att jag tar rätt på barnet. Så fort han är född ska han ha mitt namn. MARTINSON Kvinn. 213 1933. f) (ngt vard.) hålla rätt på ngt l. ngn, hålla ordning l. reda (se REDA, sbst.¹ 6 b ) på ngt l. ngn. Du får hålla rätt på dina saker själv! Håll rätt på barnen!

[ 9]

9) i vissa uttr. som ange att man får l. skaffar sig l. har kännedom o. d. om ngn l. ngt.

[ 9.a]

a) få rätt på ngt l. (i bet. , 8 b, c); jfr REDA sbst.¹, ⁷ c.

[ 9.a.α]

α) få kännedom l. kunskap om ngt; få veta ngt; utan bestämd avgränsning från 8 c. SWEDENBORG RebNat. 1: 317 (1726). Man (har) icke häller nu fådt rätt på huru vida humble vill växa eller ey. VDAkt. 1742 Syneprot. F III 7. Nu går han .. in .. om jag nu följer efter så får jag rätt på hela hemligheten. GRANBERG Dram. 170 (1811). β) få kännedom om l. få klart för sig var ngt l. ngn befinner sig; (åter)finna l. få syn l. fatt l. tag på ngt l. ngn; förr äv.: (lyckas) erhålla ngt (av ngn). Om .. (en hantvärkare som rekom- menderats av ett hantvärksskrå) misshandlar, så kan man få rätt på honom, hvar han då vore i världen. RP 9: 191 (1642); jfr 1 q . Iagh (har) enu icke .. fått rätt på bemelte päningar af Granquisten; dock får iagh dem vehl af honom. JSTÅL HAMMAR 1704 i KKD 7: 66. Den som ärnar sig att rymma skal först gå till en klockstapel och ringa, så skola de aldrig få rätt på honom. TÖRNER Vidsk. 118 (1746). Kom icke igen förrän du fått rätt på käppen. ALMQVIST AmH 2: 98 (1840). Först gäller det (för hussvalan som skall bygga bo) att få rätt på en plats, som har nödtorftigt skydd ofvantill. LD 1906, nr 129, s. 3. b) (numera i sht i vissa trakter) finna l. hitta rätt på ngt l. ngn, få fatt på l. finna l. hitta ngt l. ngn, få rätt (i bet. a ) på ngt l. ngn; äv. bildl.; jfr REDA sbst.¹, ⁷ d. En stor swårheet har warit at finna rätt uppå hans Documenter. VDAkt. 1712 nr 281. Det är orätt att klaga – sorgen skulle någon gång hitta rätt på oss. AGEIJER 1847 i Solnedg. 4: 130. LD 1906, nr 129, s. 3. c) l. skaffa (i sht förr äv. skaffa sig) rätt på ngt l. ngn (jfr 8 d), ta reda (se REDA, sbst.¹ 7 e) på ngt l. ngn; få rätt (i bet. a ) på ngt l. ngn; äv. söka l. leta l. snoka l. slå o. d. rätt på ngt l. ngn, gm sökande osv. ta reda på ngn l. ngt. VRP 28/2 1737 (: skaffa rätt på). Slår man rätt på deras hushåll i husförhörsboken, så finner man att (osv.). VDAkt. 1844, nr 470. HAGBERG Shaksp. 1: 384 (1847: Sök rätt på). SVANBERG RedLefn. 46 (1882: skaffade sig). Jag måste ta' rätt på, hvad vi ha att vänta. JANSON Par. 102 (1900). Hon letade rätt på nyckeln. SIWERTZ Sel. 1: 148 (1920). d) (numera bl. mera tillf., vard.) ha rätt på ngt l. ngn, ha l. få reda (se REDA, sbst.¹ ⁷ a, c) på ngt l. ngn. Nästa postdag .. skall jag sjelf skrifva til H:r Esse, och jag skall ha rätt på hvem som så ovärdigt vågat förtala mig. AMYHRMAN 1802 hos WRANGEL TegnKärlekss. 232. Hvar är porträttet då? Jag står i ansvar här, och skall ha rätt derpå. REMMER Theat. 2: 71 (1809 (Arbetarna) voro de förtryckta, de förorättade, de rätthavande. OSSIANNILSSON Hav. 183 (1910). Rättshavare som hysa den grunda uppfattningen att det existerar en skarp gräns mellan det tillåtna och det otillåtna. NILSSON HistFärs 198 (1940). Under motsvtåndet från alla sidor växte hos angriparen rätthafveriet och trotset. WEIBULL (o. TEGNÉR) LUH 1: 172 (1876). BotN 1893, s. 150 (konkretare). Han .. hade lätt att samarbeta, tog gärna hänsyn, var inte fallen för rätthaveri. SPÅNGBERG StMän 2: 132 (1921). Pingstvännerna .. hade sin del av sekternas vanliga rätthaveri gentemot oliktänkande. BÖÖK ResSv. 194 (1924). (Hesiodos') rättrådighet har tycke av rätthaveri. MALMBERG Värd. 218 (1937).