RÄTT rät⁴, adv. rätare rä³tare² (i bet. 1, DALIN 1855 osv.) l. rättare ratiarei (numera nästan bl. i bet. 2, OPETRI 1: 93 (1642; i bet. 2 c ), PALMCHRON SundhSp. 21 (1642; i bet. 1), HIÄRNE Berghl. 456 (1687; i bet. 2 a ) osv.) ((†) rättar PALMCHRON SundhSp. 7 (1642; i vers, i bet. 1; rättwr UpplDomb. 7: 41 (1550: r tte; i bet. 2), Därs. 5: 204 (1599; i bet. 2 c )). ( ret1527 (: retbyrdigh), 1536 – 1700, 1702 (: retnunnase). rett 1530–1757. rä 1620 – c. 1695; jfr rässom (i bet. 7 b (, c) c, 1695 (i bet. 7 c, 1897 (i bet. 7 b ) osv. rät 1528 (: rätförstondig), 1558–1828 1860 (: rätskönsvinda). rätt 1526 osv.) 1) rakt (se RAK, adj. 4; särsk. i sådana l. uttr. som rätt framtåt) l. upptåt) l. ut(åt) l. rätt (i)genom l. över l. (e)mot l. på l. från ngt l. ngn; jfr RÄT, adj.¹ ¹–³. Lät tijn öghon see rett fram före sich. SalOrdspr. 4: 25 (öv. 1536; Bib. 1917: rätt framåt). Så begynte slå en rök aff stadhen rett vp. Dom. 20: 40 (Bib. 1541). Jw rättar Solen hon sin Strålar til osz wänder, / Jw större heeta och ken i Lufften hon vptänder. PALMCHRON SundhSp. 7 (1642). Vinden är rett från för'n. SERENIUS Iiii 1 a (1757). Gångstigen, som ledde från Ede postgård.. rätt genom skogen till Åbro. WETTERBERGH Samhkärna 1: 4 (1857). (Drevet) vänder .. tillbaka och kommer rätt åt mig, snörrätt som hon efter en linjal. SPARRE MyrL 144 (1917). Vid gång rätt mot svår sjö utsättes skrovet för starka påkänningar. VFl. 1935 s. 31. jfr (föga br., sammanskrivet): (Sv.) Rättup ..(t.) gerade in die i Höhe. MÖLLER 1807. – jfr KAPP-, KOPP-, KÄPP-, LOD-, O-, PIL-, RÅ-, SNÖR-, STÄNG-, TRÄD-, VATTU-, VINKEL-, VÅG-RÄTT m. fl. – särsk. a) i uttr. sitta l.åka o. d. rätt fram, om person: sitta osv. vänd (rakt) framåt (i vagn l. tågkupé o. d.); motsatt: sitta osv. baklänges; stundom äv. (i uttr.sitta rätt fram och göra ngt) i utvidgad anv.: (vänd rakt fram) sitta stilla (o. endast göra ngt); jfr 3. DE GEER VSkr. 1: 19 (1841 Inne i vagnen sutto fru Louise Lagerlöf och mamsell Lovisa Lagerlöf rätt fram med Johan och Anna på baklängessätet. LAGERLÖF Mårb. 24 (1922). (Man) kan i timmar sitta rätt fram och glädja sig åt (den nyförvärvade möbeln). SDS 1943, nr 81, s. 10. b) (numera bl. mera tillf.) övergående i bet.: rakt upp(åt) l. (alldeles) upprätt l. lodrätt; äv. i uttr. växa rätt, om träd o. d.: växa med rak stam, växa rak; jfr RAK, adj. 4 b. Wij (sågo).. cypresser, som see nästan ut som gränor, rätt och jämpt wäxte. KKD 5: 57 1709. (Sv.) Pelaren står rätt (lat.) Columna stat ad perpendiculum erecta. SAHLSTEDT (1773). Ställa stången rätt. Cannelin 1939. – särsk. (†) i det bildl. uttr. kunna stå rätt uti ngt, i ekonomiskt avseende kunna klara sig l. dra sig frain med ngt. Probsten är så.. samwetzlöös att han af afwundh, att iag skall hafwa så mycket iag kan stå Rätt uthj med min fattiga hustru och barn, söker förtaga mig min åhrliga löön. VDAkt. 1703, nr 6; möjl. till RÄT, adj.¹ 2. c) (†) i uttr. ligga rätt, om fartyg: ligga på rät (se RÄT, adj.¹ ⁵

[RÄTT.adv 1.b]

b) köl; jfr 2 b. RAMSTEN 35 (1835). UGGLA SjöLex. 856 (1876). d) övergående i bet.: tvärs; särsk. i uttr. (brytas o. d.) rätt av, tvärs av. BJÖRKMAN 1889. I fallen (i älven) hände det att.. (timmerstockarna) brötos rätt av. LAGERLÖF Holg. 2: 292 (1907). Männen i de ännu öppna butikerna språkade med varandra r-ätt över gatan. ROSEN InshAllah 69 (1935). e) i utvidgad anv. (jfr a, f), närmande sig l. övergående i 7, i uttr. som beteckna att ngn l. ngt faller l. träffar i. stöter emot l. placeras o. d. just l. mitt på en punkt l. kroppsdel l. på ett föremål l. en person o. d.: precis, rakt (se RAK, adj. 4 c, exakt; äv. i uttr. vända l. hålla ngt l. stå l. ligga o. d. rätt upp och ned, precis l. rakt upp och ned (se NED 1 a slutet), i sht förr äv. (genomskära ngt o. d.) rätt i vinkel, i rät vinkel, förr äv. gå framåt rätt i vägen, gå vägen rakt fram (utan omvägar l. avvikelser), gå raka vägen framåt; jfr g .Han satte fo- ten rätt på myntet, som hon just skulle ta upp från golvet. Han kunde läsa vad som stod i bo- ken, fastän den hölls rätt upp och ned. Rig gick framåt sedan / rätt i vägen. AFZELIUS SæmE 109 (1818; isl. orig..: réttar brautir). Träskifvor, hvaraf många på en gång kunna med en fin såg genomskäras rätt i vinkel. TByggn. 1859, s. 21. Med ett brast stammen af som glas och föll rätt öfver honom. HALLSTRÖM El. 36 (1906). Han stötte rätt mot en rygg, när han steg inom förhänget. SJÖDIN StHjärt. 111 (1911). f) i utvidgad anv. (jfr a, e), närmande sig 7, i sådana uttr. som rätt framför l. bakom l. över l. under (ngn l. ngt) l. rätt i norr l. söder osv. (äv. rätt (syd)väst l. (syd)ost osv.) l. rätt förut l. akterut, för att beteckna att ngn l. ngt befinner sig i rak riktning framför l. bakom osv. (ngn l. ngt) l. i norr osv.; rakt (se RAK, adj. 4

[RÄTT.adv 1.d]

d) framför osv. (ngn l. ngt) osv.; äv. i uttr. rätt mot ngn l. ngt, mitt emot ngn l. ngt; i sht förr äv. (övergående i

[RÄTT.adv 7]

7) i uttr. rätt (e)mellan ngt och ngt annat, mitt l. precis mellan ngt o. nigt annat. Men offuan på diwren war lijka som himmelen, såsom en Cristall, förskreckeligh rett offuer thein vthstreckt, sä at vnder himmelen stodho theras wingar then ene rett emoot then andra. Hes. 1: 22 (Bib. 1541; Bib. 1917: ovanpå deras huvuden.. rätt emot varandra). The hade store elffuene på högra honndene om sigh, och then lisla rett fram för sigh. SVARTG1 167 1561. Rel- Cur. 110 (1682: rätt emellan China och Indien). Håll det tornet rätt förut. SkepCommSkepzb. 1689. Huru hafve vi honom (dvs. seglaren) från oss? .., rett Syd-vest. SERENIUS Iiii 1 a (1757). Hofrättsnotarien.. åkte rätt till venster om Hans Nåd. ALMQVIST AmH 2: 156 (1840). De låga.. holmarna rätt i söder. LAGERLÖF Top. 61 (1920). g) oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr a, e, f); äv. (i sht vard.) i sådana uttr. som säga ngn ngt rätt (upp) i ansiktet l. (vard.) i ögonen l. sy- nen, mitt l. rakt i ansiktet osv.; jfr RAK, adj. 4 e. LPETRI Sir. 51: 21 (1561). VDAkt. 1695, nr 837 (: seya oss dhet rett i ögonen). Hans handlingar äro rätt emot hans tal. NORDFORSS (1805); jfr 7. Denna upptäckt, att mannen, som hon så högt älskat var en.. eländig bedragare, går prinsessan rätt till hjertat. SDS 1882, nr 585, s. 2. Lagstiftning gående rätt emot förnuft och rättvisa. STRINDBERG Hafsb. 67 (1890). Att hon sa mig, rätt upp i ansiktet, att (osv.). SYDOW O'Leary Schiane 205 1921. Han förebrådde inte, han stod stilla och sade det rätt ut i luften. JOHNSON Slutsp. 23 (1937). – särsk. α) (numera mindre br.) i uttr. rätt på sak (i sht förr äv. på saken), rakt på sak (se RAK, adj.⁴ e ). NORDFORSS 1805. 2VittAH 10: 195 (1811 (Professor Stahl är) Klar, kunnig och lärorik – rätt på sak, utan en enda uttröskad fras. PGENBERG 1844 i KyrkohÅ 1904, s. 43. Gud förskone mig för bildade pigor... Det var då ändtligen drastiskt och rätt på sak – sade han. FORSSMAN Aftonl. 12: 53 (1904). β) i uttr. rätt fram (jfr a). α') utan avvikelse l. avvikelser (från den inslagna vägen l. riktningen); utan omvägar l. slingringar l. krumbukter l. tillkrångling o.d.; äv.: på ett öppet o. rättframt sätt, rättframt; jfr RAK, adj. 4 e δ. Therföre håller iagh rett fram j alla tina befalningar, iagh hatar allan falskan wägh. Psalt. 119: 128 (Bib. 1541). Jag har tänckt det vara bättre, at gå upricktigt och rätt fram till värcka. Missförståndet 10 (1740). En del (av den poetiska ung- domen) känner genast vingarne vexa och styra snart sin egen kurs genom rymderna: andra lära sig gå sin väg rätt fram på simpel prosa. SKN 1841, s. 102. Rätt fram som farmors eldgaffel. GRANLUND Ordspr. (c. 1880); jfr ) β')(†) i uttr. säga ngt rätt fram i ansiktet åt ngnz l. göra ngn en förebråelse rätt fram i ansiktet, säga ngn ngt resp. göra ngn en förebråelse mitt l. rakt i ansiktet. NORDFORSS 1805. γ') i uttr. som ange att ngt yttras l. utsäges o. d. utan omsvep l. omskrivningar l. på ett öppet l. enkelt o. tydligt sätt (jfr ); stundom: rent ut; jfr RAK, adj. 4 eγ β'. The.. bruke inge swinklar vtan sid säije sin mening rett fram. BUREUS Påw. C 4 a 1604. Frågan ser illpliktig ut; men jag tycker ändå hon kan rätt fram besvaras med ja. Posten 1768, s. 83. General Liewen sade till.. (K. XII) i Turkiet rätt fram, att Ständerna skulle afsätta honom så framt han ej återkomme. EKELUND 1FädH II. 2: 59 (1831). LYSANDER Faust 121 (1875). ÖSTERGREN 2: 379 1921. δ') närmande sig l. övergående i 3: i den ordning l. riktning som är den vanliga l. normala; motsatt: baklänges. (Eleverna böja) säkert.. sitt ord, och det både rätt fram och baklänges. TEGNÉR (WB 8: 71 (1836). ε') (†) i uttr. läsa l. kunna ngt rätt fram, utantill. FinKyrkohSP 2: 109 1643. Få kunna läsa (de fem huvudstyckena i katekesen) vthan til för sigh sielff, eller rätt fram, som man plägar tala. EMPORAGRIUS Cat. A 2 b 1669. ζ') numera föga br.) ss. predikatsfyllnad l. predikativt attribut: som (icke begagnar sig av krok. l. smygvägar l. list o. d. utan) går öppet o. ärligt till väga l. är l. handlar utan alla baktankar l. som yttrar sig utan omsvep l. omskrivningar l. på ett öppet o. frimodigt sätt; som går l. uttrycker sig rakt på sak; som har enkla o. okonstlade maner; okonstlad (o. chosefri); rättfram (se RÄTTFRAM, adj. 1; stundom äv. med sakligt huvudord, särsk.: som utmärkes av öppenhet o. rättframhet. Han är rätt fram, som Footer i Husa. GRUBB 305 (1665). Ingen må inbilla mig, at det icke är svårare vänja sig vid skrymtan, som kräfver så många konster, än rena Dygden, som är rätt fram. DALIN Arg. 1: 319 (1733 Hon har med köld emottagit sin Far, efter han är så rätt fram, och hans landtliga enfald och upriktighet bryter för starkt af mot hännes högfärd och fåfänga. NORDFORSS Aftonm. 9 (1796). Begge voro män rätt fram i både lynne j och väsende. CRUSENSTOLPE Mor. 6: 402 (1844). Hoppas ni är god och inte tar illa opp.. jag är så der rätt fram jag, som mors nyvända kofta. BLANCHE Band. 310 (1848). LÖNNBERG Cas. 41 (1882). (†) Jag är ända rätt fram. GUSTAF III 3: 177 1782. η') numera föga br.) i sådana uttr. som något l. någonting öppet och rätt fram, något osv. öppet o. rättframt. BREMER Grann. 1. 58 (1837). Det är någonting så öppet och rätt fram hos honom. ÖDMAN UngdM 1: 6 (1862 γ) i uttr. rätt ut i vissa anv. α') (†) ) gå vä- gen rätt ut, gå vägen rätt fram (se ), gå raka l. stora vägen. NORDFORSS 1805. β') (numera bl. i vissa trakter, vard.) i fråga om tal l. skrivsätt: rent ut, klart o. tydligt; jfr RAK, adj. 4 e . Therfore sadhe tå Christus thet rett vth til quinnone, at hennes tro hade giort henne saliga. OPETRI 2: 511 (1535). Skrev jag.. min tanke rätt ut (om den fattigare lantbefolkningen) skulle jag vinna, inte bifall av dem jag ville söka hjälpa, men en möjlighet att uthärda mig själv. LO-JOHANSSON Förf. 230 1957. δ) (†) i uttr. gå rätt upp, ss. beteckning för att ngn uppträder på ett rakryggat o. rättframt sätt. Som det är i gemen Brittens Sak, at gå rätt upp, sådan som Naturen har gjort honom, så frågar han aldrig efter at dölja sin svaga sida. LANÆRUS Försök 76 (1788). ε) (†) i uttr. svara rätt, svara rakt på sak l. rent ut. NORDFORSS 1788. ζ) i fråga om härstamning, ss. beteckning för att härkomsten räknas genom (ett l.) flera led (stundom med tanke enbart på manliga led) utan att sidosläktskap inberäknas; särsk. i uttr. (i) rätt nedstigande (l. upp- och nedsti- gande) led l. (släkt)linje, äv. rätt nedstigande skyldskap o. d., stundom äv. rätt uppstigande led l. släktlinje o. d., förr äv. rätt gående släkt- linje; äv.bildl.; jfr RAK, adj. 7. Ej må man til hustru taga then med honom är i rätt nedstigande skyldskap. GB 2: 1 (Lag 1734). Lägrar någor sin .. blodsfränko i rätt nedstigande eller upstigande led..; tå skola the begge halshuggas. MB 59: 1 (Därs.). WULF Köppen 1: 192 (1799: rätt gående). NORDFORSS (1805: i rätt nedstigande linie). Vår samtids strider, som äro en fortsättning i rätt nedstigande led av revolutionens. HE DIN Rev. 1 1879. SVUppslB 25: 335 1935. 2) (på ett sätt som är) i sin (behöriga) ordning, som sig bör; på ett sätt som överensstämmer med en given norm l. med vad som är föreskrivet l. med vad som kräves l. kan krävas; riktigt (se RIKTIG II 1; särsk. dels med tanke på överensstämmelse med en sund o. naturlig (allmänt vedertagen) uppfattning om vad som är (i teoretiskt l. praktiskt avseende) riktigt, stundom övergdende i bet.: föruftigt (jfr d) l. rättvist l. skäligt l. tillbörligt o. d. (jfr e, dels (särsk. i fråga om räkning l. besvarande av fråga o. d.): utan fel, felfritt, korrekt, helt tillfredsställande (jfr c, d); i sht förr äv.: med rätta; jfr RÄTT, adj.² 1. Räkna, svara, läsa rätt. Träffa (äv. råka, i sht förr äv. drabba, förr äv. råka på) rätt, träffa målet l. det rätta; jfr a ι, d o. RÄKA, v.² I 1 e , RÅKA PÅ 1 b . Thå swaradhe noghre aff the scrifftlärdhe säyan des, Mestar, tu sadbe rätt. Luk. 20: 39 (NT 1526). Then som wil en Christen heta, / och rett thz nampnet bära. GudlVis. A 2 b (1530). När sakerne rätt och effter tijdzens lägenhet besinnes. OxBr. 5: 41 (1613). Tänka fritt, är Stort; Men tänka rätt, är Större. THORLID (SVS) 4: 2 (1794); jfr HOLM 3BevO 334 (1948). Orden (i ett språk) uttalas rätt när deras uttal stämmer öfverens med det, som allmänt brukas i .. bildade sällskaps-kretsar. MOBERG Gr. 10 (1815). Den kriminallag, i hvilken straffbestämmelser för tryckfrihetsöfverträdelser rättast inrymmas. MinnSvNH 10: 218 (1868). Man mutade .. hustomten med gröt, för att han skulle rätt sköta sina sysslor. BOLIN VFöda 28 (1933). Anmärkningen .. drabbade rätt. ÖSTERGREN (1937); jfr d. – jfr O-, REGEL-RÄTT. – särsk. a) i vissa nttr. α) stå rätt till (med ngt l. ngn), vara i sin ordning l. som sig bör l. som det bör vara (med ngt l. ngn); företrädesvis i satser med nekande l. frågande l. därmed jämförlig innebörd; vanl. opers., stundom äv. med subj. bestående av sådana neutrala pron. som allt l. detta. Det står ej alt rätt til med dem. WIDEGREN (1788). Ned i .. (vaken) for häst och kärra med husbonde. I fredags morse kom hunden, som åtföljt, ensam hem och gaf sålunda budskap om att det ej stod rätt till. VL 1893, nr 94, s. 2. Månne ej darrningar i tungan äro tecken till, att det ej står rätt till med förståndet. LÖWEGREN Hippokr. 1: 499 (1909). Det viskades i smyg man och man emellan, att det inte stod riktigt rätt till med hans redovisning. HÖK AlvF 17 (1923). β) gå rätt (förr äv. rätt och lika) till (med ngt), förr äv. tillgå rätt och lika med ngt, gå riktigt l. rättvist l. tillbörligt o. d. till (med ngt); företrädesvis i satser med nekande l. frågande l. därmed jämförlig innebörd; ofta opers.; i sht förr äv. i sådana uttr. som det har aldrig gått rätt till med ngn, ss. uttryck för förmodan att det icke gått ngn som sig bort l. efter vanligheten l. dyl. Een slät Aulicus får under tijden tijga eller simulera till thet, som icke alt synes gå så rätt och lijka till. BRAHE Oec. 34 (1481; uppl. 1920). At rätt och lijka med gudztiensten skal tilgå. VDAkt. 1708, nr 211. Hvad har händt för slag? Det har aldrig gått rätt till på Skånlaholm med dig? Du ser så vild och morsk ut. ALMQVIST Grimst. 11 (1839). Ungdomsklubbar, där man misstänker att ej allt går rätt till. VL 1907, nr 15, s. 2; jfr e. γ) i sådana uttr. som ngt l. det hänger inte l. aldrig rätt ihop, se HÄNGA IHOP 3; det är icke rätt fatt (med ngn l. ngt), se FATT, adj.² ² b.

[RÄTT.adv 2.a.δ]

δ) (†) icke o. d. stå rätt, dels om ngns huvud, för att beteckna att ngn är på dåligt humör o. d., dels om ngns hjärta, för att beteckna att ngn icke strävar efter vad rätt är utan går orätta vägar l. far vilse l. dyl. Thet är itt folk huilkes hierta icke rett står. Psalt. 95: 10 (öv. 1536; Bib. 1917 ett folk som far vilse med sitt hjärta). (Fr.) Il a mis aujourdlhui son bonnet de travers, (sv.) I dag står intet hufvudet rätt på honom. Mont-Louis FrSpr. 269 1739. CHENON Heywood 1: 59 (1772). ε) gå rätt (jfr d ). α') om ur: visa rätt (se RÄTT, adj.² 1 d) tid, visa tiden rätt l. korrekt; jfr c d. Et uhr som in tet går rätt. KNÖPPEL Legrand Vän 6 (1743). ÖSTERGREN 1937. β') (†) det går ngn rätt, det är rätt åt ngn (se RÄTT, adj.² 1 i). RP 8: 188 1840. ζ)(†) rätt att säga l. rätt sägandes l. sagt, om man skall uttrycka sig fullt korrekt l. om man skall vara rättvis i sina uttalanden, om man i vad man säger håller sig till vad som är rätt o. sant. Rätt att seija så hafve Hertigerne af Mechlenburg inthet att prætendera på det furstendömet (dvs. Mecklenburg). RP 10: 83 1643. DIJKMAN AntEccl. 149 (1678, 1703: rätt sagt). Rätt säyandes haf(ve)r hans hustru jcke witterligen stolet. VDAkt. 1681, nr 256. TRIEWALD Konst. 12 (1734: rätt at säja). η) (eller) rättare sagt l. enbart (eller) rättare, förr äv. eller rättare att tala l. än rättare till att tala, använt för att beteckna att man korrigerar ett ord l. uttryck o. d. som man just använt l. att man ersätter ett sådant ord osv. med ett lämpligare l. bättre l. mera adekvat o. d.: (eller) riktigare uttryckt, (eller) snarare; ä.v. (numera nästan bl. i Finl., mera tillf.) rättast sagt, riktigast uttryckt, snarast. DIJKMAN AntEccl. 64 (1678 Det af wärkblyet sig med Askan .. förblandar, kallas hårdbly, eller rättare härdbly. HIÄRNE Berghl. 456 (1687). 2:ne des medfölliande och mig tillskrifne bref (rättast sagt Smädeskriffter). VDAkt, 1712 nr 124. Jag (har) ei kunnat bekomma något vtslag af Cancellie Collegio (om bibelns tryckande), emedan boktryckiaren Werner i Stockholm, rettare sagdt, Hin onde legger sig veldeliga ther emot. SWEDBERG Lefv. 353 (1721 EHRENADLER Tel. 553 (1723: An rättare til at tala). BRUNKMAN SvGr. 22 (1767: äller rättare at tala). Öfver de ämnen som dina bref framställa tänker eller rättare känner jag som du. JärtaBrefv. 1: 22 (1822). Rättast sagt. CANNELIN 1921. GUSTAF-JANSON ÖvOnd. 47 1957. θ) Jag sker aldrig rätt med denna pojke. KNORRING Ståndsp. 1: 24 (1838). DENS. Torp. 2: 136 1843. ι) (†) ) träffa l. finna rätt (up)på ngt, träffa det rätta l. "slå huvudet på spiken" i fråga om ngt; jfr d oRÄTT, sbst.² ² b. Linc. B 2 a (1640: Finna). LINDBLOM 50 (1790: Träffa). κ) rätt betänkt, se EETÄNKT II 4 b; jfr 4 b.

[RÄTT.adv 2.b]

b) med tanke på ngts l. ngns läge l. plats l. ngts form o. d., övergående i bet.: i en ställning l. form l. i ett läge o. d. som är som den l. det bör vara, i riktig l. behörig ställning l. form l. i riktigt l. behörigt läge l. i sin riktiga l. tillbörliga ställning osv.; till rätta; särsk. i sådana uttr. som ställa (förr äv. beställa) l. satta l. lägga l. vrida ngt rätt l. ligga l. sitta rätt; äv. bildl.; stundom med nära anslutning till 1; jfr d, 3. Duken ligger rätt. Hatten sitter rätt. Ofwan på Hielmen (i vapensköldens fält) bestältes rätt, / Een Gåås som war rätt och slätt. SIGFRIDI C 2 b (1619; t. orig.: recht). Til at ställa sigh Rätt, måste Soldaten observera.. at han ställer sigh således, at Rohtar och Leder äre jämbne. SÖDERMAN ExBook 45 (1679). Sätt peruken rätt. BELLMAN (BellmS) 1: 227 (c. 1773, 1790). (Hamlet:) Ur led är tiden; ve! att jag är den / Som föddes att den vrida rätt igen. HAGBERG Shaksp. 1: 310 (1847). Vrid rätt den granen, som skapades skack (dvs. vind), / gör lam af ulf eller lo! FRÖDING Guit. 54 (1891). NDA 1915, nr 49 A, s. 2. – särsk. (enst.) i det bildl. uttr. huvudet sitter rätt på ngn, ngn har ett gott förstånd l. är klok l. förståndig, ngn "har huvudet på skaft". J vet, far, att hufvut allt sitter rätt på mig! CARLEN Ensl. 1: 11 (1846). c) på ett sätt som överensstämmer med l. ger uttryck åt l. motsvarar värkliga förhållandet l. sanningen; sanningsenligt; riktigt (se RIKTIG II 1 d), sant; äv.: på adekvat sätt; äv. (i fråga om utförande av avskrift o. d.): på ett sätt som överensstämmer med originalet, troget; jfr RÄTT, adj.² ¹ d. Han har översatt stäl- let fullkomligt rätt. Hes. 11: 5 (Bib. 1541). Doch förmåder jagh att när Hanss K. M:tt därom rett blifver berettadh, att (osv.). OxBr. 5: 268 1624. Lär migh (o. Gud) tin rena lära / Rätt fatta och förståå. Ps. 1695, 261: 5; jfr , e o. Ps. 1937, 397: 5. Nordstjärnan visar rättast mot norden. Fatab. 1911, s. 224 (1880; i folkvisa). Hör rätt och för rätt, så får du alla goda grannar. GRANLUND Ordspr. (c. 1880); jfr , Rätt afskrifvet intygar B. KLINT 1906. – jfr BOKSTAVS-, ORD-RÄTT, – särsk. α) i sådana uttr. som höra l. se l. minnas rätt, ss. beteckning för att ngn gm hörsel l. syn l. minne uppfattar l. föreställer sig ngt ss. det i värkligheten är l. att ngn gm vad han hör osv. får l. har en sann l. riktig uppfattning l. bild av ngt; ofta i satser med nekande l. frågande l. villkorlig innebörd. Tu hörde icke rett. FormPuerColl. A 5 a (1559 Och wore pe[n]ninganar (om iagh rätt minnes) 70 [daler]. 2SthmTb. 4: 242 (1566); jfr MINNAS 2 d. En visa, som, om jag rätt påminner mig, börjas så här: Ängsligen sörga, måste jag börja. KELLGREN (SVS) 6: 3 (1770). Det är nu för längre tid sedan, än många af er .. minnas tillbaka, om jag ser rätt på edra anleten, då jag en julafton .. var allena här i stugan. RUNEBERG 4: 154 1832. "Om jag såge rätt" – sa' den vindögde. HOLMSTRÖM Sa' han 65 (1876); jfr 1. Hörde jag rätt? Sa karn missionär? BERGMAN JoH 85 1928. särsk. α') (numera föga br.) i sådana nekande uttr. som icke o. d. (kunna) rättare se l. minnas än (att osv.), övergående i bet.: icke osv. (kunna) se l. minnas annat än (att osv.); jfr . Nils hann sägir sig icke rettare minas, ähnn the wore otta. VadstÄTb. 16 (1378). Ther effter är hon så sötliga insompnat (i döden), at ingen rättare see kunne, än at hon hadhe sigh instält til een naturligh Sömpn. AJGOTHUS ACoyet E 1 a 1618. VDAkt. 1735, nr 154 1734. β') († i uttr. icke rättare ngn minnes (jfr ), så vitt ngn minnes (rätt). Et Bref .., til hvars försegling icke rättare vitnet minnes, Skepps-Clareraren Lovall begärte at få låna Lack. TörngrenMål. 194 1801. jfr: Wpbödh enn 4:de parth i enn jordh .. 3 gånngienn; jagh ichie rethere minndz. TbLödöse 270 1592. β) (†) i uttr. om jag tror mig rätt, om det är riktigt som jag tror, om jag har rätt i inin tro. Vi brunno af nit (att få en ostindisk handel till stånd), och om jsg tror mig rätt, så var det idel patriotism, som rådde hos oss. CHYDENIUS 159 1765. γ) i uttr. känna rätt i vissa anv. α') (†) utan obj.: icke ta fel, då man tycker sig igenkänna ngn; anträffat bl. i frågesats; jfr KÄNNA 5 d. Är det icke Eraste? monn jag kiänner rätt? KNÖPPEL Förtret. 35 (1740). β') närmande sig l. övergående i 4 (a), med obj. (vanl. betecknande person l. djur): känna (ngn l. ngt) på sådant sätt l. så väl, att man kan dra riktiga slutsatser om vad som kommer att ske l. om vederbörandes handlingssätt l. förmåga o. d. (jfr KÄNNA 3; företrädesvis i villkorssatser. Om jag känner Grollen rätt, så kan han väl ännu göra sina modiga språng. DALIN Vitt. II. 6: 115 (1740). Känner jag Gustaf III rätt, så har haft nog medel att sätta hjul under saken. CRUSENSTOLPE Mor. 6: 85 (1844). OLSSON FinnÖde 7 (1953). δ) i uttr. förstå (ngt) rätt (jfr d ), riktigt uppfatta vad som säges l. står skrivet o. d. (resp. ngt l. innebörden av ngt); nästan bl. i satser med nekande l. frågande l. villkorlig innebörd samt i uttr. rätt förstådd (o. stundom övergående i d l. 4 a); förr äv. i uttr. icke o. d. förstå ngt rättare, icke osv. förstå ngt bättre l. ha bättre förstånd i fråga om ngt (än att man handlar ss. man gör); jfr . Sedan inkom (hovmästaren) Henrich Stör, och tilspordes aff hvad authoritet han understod sig att gå och invitera H. F. N:de Pfaltz-Greffvinnan till att gå på salen. Han svarade, han förstod thet inthet rättare. RP 3: 73 1633. (En sed) kan, rätt förstådd, vara ett intressant kulturhistoriskt dokument. NILSSON Festd Vard. 34 (1925). Om jag har förstått rätt. HARLOCK 1944. ε) (†) 1 uttr. icke o. d. veta rättare än (att osv.), övergående i bet.: icke osv. veta annat än (att osv.) l. icke osv. kunna räkna ut l. tänka sig annat än (att osv.); icke kunna tro l. finna rättare än (att) osv., övergående i bet.: icke kunna tro resp. finna annat än (att) osv.; jfr . (De) sågho sich ecke annat före än ewinnerlighen döödh, och ey rättare wiste, än ath the strax skulle haffwa störtz in j helwitit. OPETRI 1: 93 1526. Nær omrøstat wardt ku[n]de rådhet ey rætte[re] fi[n]ne aff sådana beskedh som tenkieboke[n] jnnehult æn at m[edh] forbererda arff war .. redeliga m[edh] farit. DENS. Tb. 297 (1529). Kom så när at läriungana ey wiste rettare än the skulle sunket nidh och wordet fordrenkte. DENS. 3: 94 (1530). Så att jagh icke rättare kan troo, än han ähr vijken landet. AOXENSTIERNA 2: 362 (1619). (Donatisterna) buro .. (biskop Macimianus) vp i itt Torn, intet rättare wetandes an at han war dödh. SCHRODERUS Os. 1: 610 1635 ManhaftLöjtn. 38 1666. d) på ett sätt som i det förevarande fallet l. bland flera möjligheter är det (enda) som motsvarar situationens krav l. som kan l. bör komma i fråga l. som är tjänligy l. lämpligt o. d.; på passande l. lämpligt l. ändamålsenligt sätt; på ett sätt som är det bestänma l. föreskrivna l. avsedda i l. för ett visst fall; på ett sätt som i det förevarande fallet är (just) det som kräves l. sökes o. d.; riktigt (se RIKTIG II 1 f),; särsk. i sådana uttr. som stöta l. hugga l. sticka, äv. skjuta l. gripa rätt, så att man träf far l. når (just) det avsedda målet l. får fatt i (just) det som avses (äv. bildl.), gissa rätt, med sin gissning finna den riktiga lösningen l. träffa det rätta; jfr RÄTT, adj.² ¹ e. LPETRI Sir. 37: 10 (1561). Penningen rätt anlagd, bär winningh heem. GRUBB 668 (1665). De fleste skyttar äro vane att alltid stöda bössan vid trän, stubbar eller något sådant, om de eljest skola skiuta rätt och träffa djuret. NORDHOLM Djurf. 50 (1749). I hafven gissat rätt. LIND 2: 295 1749. (Sv.) Stöta, hugga, sticka rätt, (fr.) placer bien son coup. WESTE (1807). RUNEBERG 5: 87 (1860). ÖSTERGREN 2: 1301 1925. – särsk. α) i sådana uttr. som gå l. komma rätt (jfr a ) l. leda (äv. föra) l. visa ngn rätt, ss. beteckning för att ngn går l. kommer resp. att ngn (l. ngt) leder l. visar ngn så, att han (på enklaste sätt) når sitt åsyftade mål: gå osv. rätt väg l. åt rätt håll o. d.; äv. bildl.; äv. i uttr. hitta rätt, hitta rätt(a) väg(en) l. (kunna) ta sig fram till sitt åsyftade mål o. d. SAHLSTEDT (1773). Allsingen så, som Du (o. Jesus), förmår / .. Rätt föra den, som vilse går. GEIJER Skald. 92 (1812 Vänder er om; så kommen J rätt. TÖRNEROS (SVS) 1: 195 (1824). Den planetens (dvs. solens) strålar Som leder rätt på hvarje stig enhvar, LOVÉN Dante 1: 3 (1866). Hur hon s gick och gick på den välkända vägen, kunde hon ej hitta rätt. WIGSTRÖM Folkd. 2: 97 (1881). De har ju lockat er vilse. .. Kom nu med mig, ska jag visa er rätt! LAGERLÖF Holg. 1: 126 (1906). β) i uttr. förstå (äv., skämts., missförstå) mig rätt!, uppfatta mina ord så som de äro avsedda att förstås!; särsk. i fråga om yttrande som icke är avsett att tagas alltför bokstavligt; jfr FÖRSTÅ, v.³ 7 a, MISS-FÖRSTÅ a. Förstå mig rätt! STRINDBERG Brev 1: 39 (1870). ENGSTRÖM 12Bok 25 (1919: missförstå). ALEXANDERSON Camus Fallet 42 (1937). e) på ett sätt som är sådant det bör vara i moraliskt l. juridiskt l. religiöst avseende; (på ett) moraliskt l. juridiskt l. religiöst riktigt (sätt); stundom (i fråga om dömande): rättvist l. rättfärdigt, stundom: lagligen, i överensstämmelse med lag o. rätt, stundom övergående i bet.: uppriktigt, allvarligt (jfr 4; jfr RÄTT, adj.² ¹ f – h. (Gud) scal döma iordennes kreetz rett och folken j redeligheet. Psalt. 93: 9 (öv. 1536). (Allmogen) hade sendt .. (rikets råd) noghra articlar .. i bland huilka thet war en med the merkeligaste, at konung Christiern (I) icke war rätth kommen til riket. OPETRI Kr. 232 (c. 1540). Et Hierta som En älskar rätt Och kan Hiertat sit then andra giwer slätt / Haer eij Ostadigheet. LUCIDOR (SVS) 12 (c. 1670). Giör någor i mätande eller vägande orätt, äntå at han rätt krönt mått eller vigt ther vid brukar; böte tijo daler. HB 8: 4 (Lag 1734). Den enkle man (dvs. Karl XI), / Som mente så väl och rätt. SNOILSKY 2: 72 (1881). Oss alla lär i hennes (dvs. kyrkans) famn / Bekänna rätt ditt (dvs. Jesu) stora namn. NPs. 1921, 560: 5. Handla rätt mot l. med ngn. ÖSTERGREN (1937); jfr d. jfr (†): Predicaren ... sökte at han måtte finna tacknemligh ord, och screff rett sanningennes ord. Pred. 12: 10 (Bib. 1541; LUTHER: schreib recht die wort der warheit); jfr 8. f) (i Finl., numera föga br.) i uttr. mycket rätt, mycket riktigt (se RIKTIG II 2. Han .. kunde se öfver platån, som stupade ned i ett berg mot sjösidan. Der satt hon mycket rätt. TAVASTSTJERNA Barnd. 116 (1886). 3) i den ordning l. riktning som är l. uppfattas ss. den vanliga l. normala l. riktiga; äv.: på sådant sätt att ngt synes på rätsidan l. att rätsidan kommer ut l. upp o. d.; motsvatt: baklänges l. avigt l. motsols l. omvänt o. d.; äv. i uttr. sitta rätt, om person: sitta vänd (rakt) framåt (i vagn l. tågkupé o. d.; jfr 1 a); jfr RÄT, adj.¹ ⁶, RÄTT, adj.² 3. Hon vände duken rätt, så att rätsidan kom upp. Den långa Rijd som Wäduren och Oxen / Ja all den Stiärne-häär kringlupit Jorden rätt (dvs. medsols). DAHLSTIERNaA (SvS) 59 (1698). Tvenne fruntimmer sitta rätt. .. Midt för dem, det vill säga baklänges, sitta herrarne (i kaleschen). ALMQVIST JK 6 (1835). (Tre) trådar af varpen falla skiftesvis afvigt och rätt. EKENMARK Lb. 59 (1847). Afbildningen .. tydliggör insättningen i borret. Sidan A är rätt insatt, men sidan B omvändt. TT 1874, s. 205. Ymer 1922, s. 119. jfr SOL-RÄTT, – särsk. a) (mera tillf.) i uttr. hjälpa ngn rätt med ngt, hjälpa ngn att sätta (på) ngt så att rätsidan kommer ut. (Pappa skulle) hjelpa Sophia rätt med strumpan, som hon satt afvig. STRINDBERG Utop. 142 (1885). b) handarb. o. textil. i fråga om stickning, motsv. RÄT, adj.¹ ⁶ b. NJournD 1856, s. 55. Omvexlande .. sticlza en sticka rätt och en afvigt. Schallenfeld Met. 10 1886. 2UB 8: 379 1900. 4) ss. beteckning för att ngt göres l. sker l. förhåller sig på sådant sätt att man därom (värkligen l. i egentlig mening) kan använda det uttryck som nyttjas i satsen l. ss. beteckning för att ngt göres l. sker l. är fallet i hög grad l. grundligt l. i full utsträckning o. d., ofta liktydigt med: ordentligt l. fullkomligt l. på allvar l. i (ordets) egentlig(a) mening o. d.; äv.: rent av l. formligen l. bokstavligen; rik. tigt (se RIKTIG II 3; utom i a o. b samt (med ålderdomlig prägel) i Finl. numera nästan bl. (föga br.) med bibehållen mer l. mindre tydlig anknytning till 2; jfr 8 o. RÄTT, adj.² 9 a. CARL IX Rimchr. 42 (c. 1600). Mine Collegæ .. Swarade sigh .. gerna hafwa welat (släppa Eolenius ur häktet), men inthet kunnat obtinera för Biscopen och Rectore, hwilka begge rätt flagrerade desiderio condemnandi ipsum (dvs. brunno av lust att döma honom). BraheBrevväxl. II. 1: 192 (1661). Man kan rätt bli yr i skallen, när man sitter länge i et sällskap, och hör de mäst gängse samtalen. DALIN Arg. 2: nr 15, s. 4 (1734). Fy, jag skäms rätt på Edra vägnar! SÄFSTRÖM Banquer. N 2 b (1753). Hur säll jag (dvs. den genomväte lotsen) in i i varma stugan träder! / .. At hemmets trefnad jag nu rätt mig gläder. BÖTTIGER 1: 9 (1856); jfr 2. Man .. kom hem vänlig och full af omsorg för den gamla, så hennes hjerta rätt fyldes till brädden af öfversvallande ömhet. TAVASTSTJERNA Barnd. 225 (1886). Han kände sig noga för, på det han rätt måtte få veta, hurudant allting var därinne (i gravhögen). BÅÅTH Grette 27 (1901); jfr 2 c. Du vet saken rätt. Cannelin 1939. – särsk. a) (fullt br.) i satser med nekande l. frågande l. villkorlig l. temporal l. därmed jämförlig innebörd (jfr b ); ofta övergående i bet.: fullt l. helt l. alldeles (jfr RIKTIG II 3 a); i huvudsats vanl. (utom i Finl.) placerat framför infinit verbform, då predikatet utgöres av hjälpverb jämte inf. l. sup.; stundom med bibehållen mer l. mindre tydlig anknytning till 2. BERCHELT PestOrs. H 1 b (1589). Then sijn Scala inte rätt förstår; / Som en ur-ochs på sijn harpa slår. STIERNHIELM Parn. 1: 7 (1681 Theologien höll han (dvs. Dumbom) på/ I tretti år med, vid sin pipa;/ Men kunde aldrig rätt begripa/ Hvad ingen menskja kan förstå. KELLGREN (SVS) 2: 326 (1790). Ar miss May förtjusande? är hon intagande? Jag går icke rättin derpå, fast man säger så. ALMQVIST AMay 92 (1838). Spådomskonsten kommer först rätt när man är gammal. RYDBERG Sing. 27 (1876; uppl. 1865: riktigt). Hos.. (den klassiska forntidens folk) var man alltför mycket statsborgare för att rätt hafva tid att sysselsätta sig med familjen. WISÉN Tal 13 (1881). (Hennes) bild kom igen för honom mild och älsklig. Den hade .. aldrig lämnat honom rätt. TAVASTSTJERNA Barnd. 206 (1886). När han tänkte rätt på saken, var han inte vidare hågad att sälja den här kon. SJÖDIN StHjärt. 181 (1911). – särsk. i förbindelse med sådana verb som veta l. säga, ofta övergående i bet.: säkert; jfr RIKTIG II 3 a. Hwadh .. (den försik- tige) icke rätt weet, thet wachtar han sigh före til at jaka, eller neka. SCHRODERUS Comenius 811 (1639). Tänker du då verkligen taga tjenst åt hösten? "Om jag det rätt vet". ALMQVIST Lad. 6 (1840). Jag kan ej säga rätt hur jag kom hit. HAGBERG Shaksp. 1: 71 (1847). Han söker ivrigt, men ännu vet han inte rätt vad han vill. THORÉN Oriml. 385 (1947). b) (utom i numera föga br.) ss. bestämning till adj. l. adv. (l. motsvarigheter därtill, t. ex. prep.-uttr.): värkligt; i värklig l. egentlig mening; värkligen; riktigt (se RIKTIG II 3 b); förr äv. övergående dels i bet.: mycket, synnerligen, dels i bet.: rent av; stundom med bibehållen anknytning till 2, stundom svårt att skilja dels från 5, dels från 8. The som rett fattige ära. G1R 7: 384 (1531). Jagh begiffuer migh tillvegs i morgon rett tideligen. OxBr. 3: 38 1622. Man skulle fast intet tro, at så många sälsamma, ja rätt ä(ventyrliga händelser kunde en Menniskia vnder thes lefnad tilstöta. HUMBLA Landcr. 1 (1740). En rätt professorisk, rätt grundlärd Man medger mycket lättare at han gjort en falsk sedel, än at han nyttjat en orätt glosa. KELLGREN (SVS) 5: 265 (1793). Den morgonen var han (dvs. vinden) rätt i sitt vilda lynne. TOPELIUS Läsn. 2: 46 (1866). Det är rätt servila själar omöjligt att tro på omtresserade öfvertygelser hos andra. Samtiden 1873, s. 13. Efter fallet glider Marlborough rätt helt i sin makas skugga. HAGBERG VärldB 99 (1927). HARLOCK (1944) . – särsk. α) i vissa numera obrukliga uttr. α') rätt ganska (stor o. d.), (värkligen) mycket (stor osv.), synnerligen (stor osv.). (Holofernes') häär,/ Som mechtig och ret ganska stoor är. Holof 18 (c. 1580). LYBECKER 180 (c. 1716). β') (†) rätt egentligt, värkligen, egentligen. Det (var) vid desa convivia .. rätt egentligt .. beräknadt på öfverflödig välfägnad. CAVALLIN Parent. 26 1863. γ') (†) rätt föga, värkligen föga, värkligen mycket litet. WARNMARK Epigr. G 3 a 1888. Därs. I 2 a. ) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i vissa satser med nekande l. frågande l. därmed jämförlig innebörd, övergående i bet.: fullt l. helt l. alldeles; riktigt; jfr . Han måste intet var rät kloker. CARL XII Bref 259 (1704). Ärchebiskopen (överraskade) Konung Caris folk bittida en morgon, inan de ännu voro rätt vakna. EKELUND 1FädH 1: 117 (1829). Min första tanke var den, huruvida mannen var rätt slug. BVBESKOW 1837 hos ROOS FamArkiv 159. Rätt på djupet går förf:n knappast i sina karaktärsanalyser. GHT 1895, nr 254 s. 2. γ) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i vissa satser naed nekande innebörd, med försvagad bet.: särskilt, vidare; jfr o. 5. Doch befrugtar jagh, att der icke kokomma rett monge och förneme gester. OxBr. 3: 158 1628. I gemeen lefwa dhe intet rätt lange, som äre aff mycket stoora qualiteter. GRUBB 370 (1665). (Fartygets) fyllighet (bör) anses at vara mindre, då sidan midskepps icke continuerar rätt långt stycke för ocf akter utan rund. PH 11: 478 (1778). (Draken) flyger icke rätt högt, utan vanligtvis i jemnhöjd med skogs-topparne. HYLTÉN-CAVALLIUS Vär. 1: 462 (1864). En lätt kölddimma över bergen gjorde att man inte såg rätt långt framför sig. LAGERKVIST Sibyll. 204 (1956). δ) Han kunde ju icke rätt gärna lemna partiet helt och hållet för hennes skull SD 1904, nr 303, s. 2. SDS 1957, nr 54, s. 11. ε) (numera bl. i vissa trakter, mindre br.) mer l. mindre pleonastiskt (jfr ) o. närmande sig l. övergående i 7, i uttr. rätt så när, så när (se NÄR, adj.² o. adj. 9 a ), förr äv. rätt tämlig (kort), tämligen (kort l. snävt), rätt just, just, precis. Det hade nu rett så när skedt att i hade migh aldrigh sedt. ASTEROPHERUS 47 1609 Rätt just på samma rum, som Schachtet giordes sen. BRENNER Dikt. 1: 246 (1713). (Han) sporde hvad jag förde, / För lustigt nytt til Sverges land / Som Ryska Kronan rörde. / Jag visten af rätt tämlig kort. HÖRNSTRÖM Odel 335 (i handl. fr. 1739) Som djäkne hade Olaus rätt så när blifvit ormbiten, när han en gång .. skulle plocka enbär QUENNERSTEDT OMagnus 27 1899. c) (†) i uttr. vad rätt är, i adverbiell anv.: ordentligt l. kraftigt o. d.; jfr RÄTT, adj.² ⁹ a. (Sv.) Jag fryser hvad rätt är, (t.) es friert mich recht oder rechtschafften. LIND 1749. 5) tämligen, ganska; äv. i uttr. rätt mången, betecknande ett icke litet antal: ganska mången; i ä. språkprov ofta svårt att skilja från 4 b (jfr 4 b ). Tree skorne Coraller, medh beläten, tuå äre rätt stoore. KARLSON EBraheHem 67 (i handl.fr. c. 1675). Worms.. (är) en frij Riksstad, soui rätt litet är vorden upbygd, sedan han A. 1688 af Fransoserna förstördes. LENÆUS Hüb- ner 235 (1726). Rätt månget horn jag tömde / med Thorsten Vikingsson. TEGNÉR (WB) 5: 84 (1825). Skälen voro rätt goda, men de hjelpte föga. CARLSON Hist. 4: 43 (1876). (Nysvenskan) skiljer sig rätt mycket från fornsvenskan, ehuru olikheten icke så mycket är synlig i skrift. Schück o. Lundahl Lb. 1: 12 (1901). Jag har ju legat på sjukhus nu, till rätt nyligen. GUSTAF-JANSON ÖvOnd. 47 1957. 6) (ngt vard.) i uttr. rätt så

[jfr 7 d, e, 11 a), tämligen, ganska.

HALLSTRÖM GHist. 44 1895. Pojken tänkte, att det kunde vara rätt så bra att slippa visa sig för föräldrarna än på en tid. LAGERLÖF Holg. 1: 32 (1906). Sekreterarn var kvick och rätt så beläst. Kielland GarmWorse 102 (1923). Det är rätt så knepigt att på ett främmande språk förklara hur "våffeldag" kan vara detsamma som Vår frus dag! SvD(B) 1943, nr 79, s. 9. 7) († utom i a , b – f) använt för att eftertryckligt framhålla l. precisera ngt (t. ex. stället där l. sättet varpå ngt sker) l. betona ngns l. ngts identitet: precis, alldeles, just (se JUST, adj.² 2; äv. i uttr. rätt så (äv. sammanskrivet rättså), alldeles l. just så; stundom svårt att skilja dels från 1 (e – g), dels från 4 (b). Mongen tienar them andra til oretta saker, och rett ther med får han honom til ovren. Syr. 20: 25 (öv. 1536). Lijka som iagh medh idhra fädher vthi öknenne widh Egypten j retta war, rett så skal iagh waraj retta medh idher, sägher Herren. Hes. 20: 36 (Bib. 1541). Någre jacter och galeyder motte på alle sidher um Finlandh leggis rätt i farvattnet mott Liffslandh. RA I. 1: 402 (1544); jfr 1 e. Rätt en sådana dryckesbrodher och wijnsluker synes thenne watusichtige warit haffua. PERICI Musæus 2: 276 a (1582). SKOGEKÄR BÄRGBO Wen. 1 (c. 1635: Rätså). Rätt opå dy-lijka wijs, gåret an med Swermare lefnat. STIERNHIELM Herc. 78 (c. 1652, 1668). Hvem har Er friat från Er dyra Ed? Rätt han! CEDERHIELM Brutus 8 (1739). TörngrenMål. 214 1801. – särsk. a) använt för att eftertryckligt framhålla l. precisera tiden då ngt sker l. göres l. förhåller sig på visst sätt o. d.; ofta använt för att framhäva att ngt sker l. utföres just i samma ögonblick l. vid samma tid som ngt annat äger rum o. d. (jfr JUST, adj.² 2 a); särsk. i sådana konjunktionella uttr. som rätt då l. i det (att) l. i detsamma l. vid, just då l. när, rätt bäst, (just) medan .. som bäst, bäst som, äv. övergående i bet.: så snart som l. just som, rätt så snart, så snart som; jfr b. Thet war rett på then tijdhen tå första wijnbären woro moghen. 5Mos. 13: 21 (Bib. 1541). Rett tå iagh så taladhe j minne böön, flögh then mannen Gabriel fram, then iagh tilförenna j synenne seedt hadhe. Dan. 9: 21 (Därs.). Ratification .. bleef uthväxlad: men rätt i det samma K. Mtz Minister den Extraderade, måste han spörja, det Churfursten äther med Hålland sig Engagerade. DelAGardArch. 7: 79 (1678). Räth bäst i Egnas blod wj (dvs. perserna) händren twätta willia, / Lär han (dvs. Alexander) på Ryggen oss wår hela Träta skillia. BÖRK Darius 190 (1688). Rätt wijd Solen sticker sig up ur hafwet anställes en musiqve af fleuter. DENS. 1689 i LejonkDr. 5. Rätt bäst de (dvs. Kättja o. hennes följe) trippat bort så skridde Lättjan fram. DENS. 1692 i VetSocLdÅb. 1947, s. 61. Rätt i det jag skulle gå till bordz hoos .. Leutnant (von Mellen), ankom ordinantz underofficern. KKD 1: 231 (c. 1710). ODEL Sincl. Föret. (1739: rätt så snart). HALLMAN Blacksta 25 (1748: Rätt i det, at). Mariomässedagen ock rätt om middagstid sköto de brand på fästet. Landsm. VII. 10: 15 1892. – särsk. α) i det konjunktionella uttr. rätt när, övergående i bet.: närhelst. Men låtn' Osz wara fromma, / Ok hålla Guds domm gill, / Lätt seedan Döden komma, / Rätt när wår Herre will. LUCIDOR (SVS) 362 1674. BRENNER Dikt. 2: 13 1730. β) (utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera i sht med ålderdomlig prägel) i uttr. rätt nu, just nu; om ett ögonblick l. en liten stund; genast; strax; snart; i sht förr äv.: (alldeles) nyss; jfr RÄTT-NU. Iagh .. är rett nu kommen. Jos. 5: 14 (Bib. 1541; Bib. 1917 just nu). Gåår tijt vp, rett nu finne j honom. 1Sam. 9: 13 (Därs.; Bib. 1917: just nu). Rett nu kommer tijender, at Hennes K. M:t, ähr i denna afton här. AOXENSTIERNA Bref 4: 248 (1646). Sij ther then mannen om hvilken jag rätt nu talade med eder. ÖSTERLING Ter. 3: 287 (1708). Förstendömet Querfurt, om hvilket redan är talt, och en hoper andra godz i Thüringen, som rätt nu omtalas skola. LENÆUS Hübner 284 1726. "Men", fortfor Sillerman eftersinnande, "vi tycks rätt nu stå inför en ny tid: handens". HÖGLUND NilsI 87 (1912). Vi 1952, nr 43, s. 22. särsk. (†) i vissa uttr. α') rätt nu strax l. strax rätt nu, genast l. strax. Dett få wy weta rätt nu strax. ASTEROPHERUS 5 1609. ACHRODERUS Comenius 998 (1639: strax rätt nu). jfr: Rät nu Beslut måste iagh snart / medh thenna min wisa giöra. Visb. 3: 20 (c. 1631). β') rätt nu på stunden, genast l. strax l. snart; äv.: alldeles nyss; rätt nu på stund l. timmen, alldeles nyss; jfr RÄTT-NU slutet. OxBr. 12: 384 (1618: Rät nu på timman). Som jag rätt nu på stun sade. RP 3: 332 (1640). Eder rätt nu på stunden inkomne .. skrifwelse. HC11H 2: 140 1986. (Sv.) Rätt nu på stunden. (Fr.) A l'instant. Dans peu de minutes. NORDFORSS 1805. γ) (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) i uttr. rätt nunnas, (alldeles) nyss; jfr RÄTT-NUNNAS. Jag kom rätt nu-nas in. COLUMBUS Ordesk. 30 (1578). När hon så lutad sjöng, som hon rätt nunnas satt. BELLMAN (BellmS) 6: 125 (1790). WETTERBERGH Altart. 99 (1848). δ) i uttr. rätt på stunden l. timmen, genast, omedelbart. Så snart tu siälas, så flyttiar .. tijn siäl rätt på tijman, entera til Himbla, eller til helwetis. SCHRODERUS Comenius 958 (1639). MEURMAN (1847) . ε) i uttr. rätt strax, strax l. genast. ASTEROPHERUS 55 (1609). Rätt straxt sätter jag på grytan och kokar vatten. ALMQVIST Grimst. 20 (1839). ζ) i det adverbiella uttr. rätt i detsamma, just i samma ögonblick; äv. övergående i bet.: strax. Hon flög up och ärnade sig åter til himla, men rätt i det samma fick hon se et ensligt Hione-Lag i en skog. DALIN Arg. 1: 67 (1733 Förhala nu icke längre med tiden, ty rätt i det samma har Guds tålamod slut. SCHARTAU Pred. 36 (1820). η)(i vissa trakter, mera tillf.) i uttr. rätt som oftast, allt som oftast; jfr c. HÖGBERG Frib. 6 (1910). b) i det konjunktionella uttr. rätt som (stundom sammanskrivet rätt- som l., i. vissa trakter, vard., i sht i bet. , rässom räs⁴om) l. (i bet. ) rätt vad, stundom äv. (i bet. () enbart rätt.

[RÄTT.adv 7.b.α]

α) (numera knappast br.) just då l. när, just som (se JUST, adj.² 2 a); äv. övergående i bet.: så snart som. Rätt som hon nämde dessa ord, / Bergtrollet inne för henne stod. SvForns. 2: 282. Rätt som dhe komm[e] i Rosenlund / Der wille Inga lill[a] hwÿla en stund. Visb. 2: 335 (c. 1600). Rätt som huffuudet ladhes vppå ståcken til at affhuggas, kom en rännande ifrån Storfursten. PETREIUS Beskr. 2: 161 (1614). Hwar och en ett lijka Wilkår bär, / Rätt som han kommer hjt strax warder han och mödder. ARVIDI 148 1651. KKD 2: 274 (1718: rättsom). Rätt som detta var händt (dvs. Jesus hade fötts) i Bethlehem tildrog sig något ganska märkvärdigt utom des portar. BÆLTER JesuH 1: 130 (1755). LINDFORS (1824) . Cannelin 1939. β) (fullt br.) i utvidgad anv. av : (just) medan .. som bäst, just medan, bäst som (förr äv. i förb. med ett i samma sats stående bäst); äv. övergående i bet.: helt plötsligt l. oförtänkt medan l. då; i ä. språkprov ofta svårt att skilja från . Rätt som bäst uthskåttet taltes wedh kommo twå Prästmän. RARP 4: 377 (1650). Och sij, rätt som dhe mindst tänckte, kom (osv.). RUDBECK Atl. 2: 48 (1689). Ibland händer, at rätt som man är heter så är man åter kall. LINDESTOLPE Skörb. 59 (1721). "Rätt som det regnar så kommer det en skur" – sa' gumman om väderleken. HOLMSTRÖM Sa' han 67 (1876). Rätt som jag låg som ett hopviket knyte, / så kommer där ett troll med ett otäckt snyte. FRÖDING NDikt. 32 (1894). Rätt vad vi nu sutto där och mumsade smörgås och åt lax kom en svensktös .. och slog sig ned hos oss. SCHULZE Emigr. 27 (1930). γ) (fullt br.) i uttr. rätt som l. vad det är l. var, stundom äv. rätt det är l. var l. rätt vad ingen vet, helt plötsligt l. oförtänkt l. oförmodat; innan man vet l. visste ordet av; bäst (som) det är l. var; äv.: snart nog, inom kort. Rätt som det var, sprungo de allasammans såsom en man, .. öfver til fienden. KEMPE FabritiiL 24 (1762). Rätt som det är, .. (dvs.) Innan kårt, Snart, Strax. WESTE (1807; vard.). Er konstnärsbana blir väl inte så lång? .. Rätt som det är så gifter ni er. BENEDICTSSON Peng. 38 (1888). LARSSON Stud. 10 (1891, 1899: rätt hvad det är). Rässom dä va, så dråsade skomakaren i plurret. Strix 1897 nr 9, s. 1. Rätt vad ingen vet, kunde ni vara utan både pengar och födoråd. HÖGBERG Frib. 30 (1910). Rätt det var kom ett tåg susande. LAGERKVIST OndSag. 8 (1924). c) (utom i numera i sht i vissa trakter, mera tillf.) i förbindelse med (fullständig l. ofullständig) komparativ bisats, särsk. inledd av som (stundom sammanskrivot rättsom l., i vissa trakter, bygdemålsfärgat, rässom ras⁴om) l. såsom (jfr a , d): alldeles, precis (jfr JUST, adj.² 2 b); äv. i förbindelse med hypotetisk jämförelsebisats; stundom svårt att skilja dels från 4 (b), dels från 8. Thet är rett såsom vlffuen gåffue sich j selskap med fåren, när en ogudactig giffuer sich j selskap med the froma. Syr. 13: 17 (öv. 1536). När .. (fienderna) finge see them, föllo the strax vth emott them medh Resigetyget iett som glupande leion. SVARTG1 27 (1561). SPEGEL Dagb. 5 (1680: retsom). Här till svarade Kyrkioheerden, i skola få Gudztiänst rätt så bittijda i ville. VDakt. 1686, nr 106 (1685); jfr d. Tidfördrijf A 3 a (c. 1695: rässom). (Hon) spände .. ögonen i mig rätt som en kattuggla. TOPELIUS Vint. I. 2: 90 (1867 (Jag) kom .. mig inte för att hitta på någonting, utan sade, Gud förlåte mig, rätt som det är. – Nä-äj (osv.). HEDENSTIERNA Kaleid. 132 (1884). Han har besjungit mig rätt som om / jag vore en oskuldsflicka. SÖDERBERG Heine Tyskl. 26 (1919). – särsk. α) (fullt br.) sjöt. i uttr. rätt som det går!, rätt så! (se e ); möjl. delvis att hänföra till RÄTT, adj.² (jfr RÄTT, adj.² ¹ b ) EKBOHRN NautOrdb. 165 (1840). "Rätt som det går" – sa' rospiggen, styrde på grund. HOLMSTRÖM Sa' han 66 (1876). BLOMGREN o. NILSSON SvEngO 404 (1939). β) i uttr. rätt som, == LIKSOM II 1, 3, 4; jfr JUST, adj.² 2 b slutet. ROBERG Beynon 41 (1697). I detsamma kom det rätt som en stor humla, och slog emot stenen så att skärfvorna flögo. Detta var gannet (dvs. trollskottet), som Lappen hade skickat. HYLTÉN-CAVALLIUS Vär. 2: 22 (1868). Jag .. stod och kände mig rätt som lite ensam i verlden. HEDENSTIERNA Kaleid. 198 (1884). Byborna hade rätt som börjat att grina lite smått åt "fästmöbytet". Därs. 243. d) (numera föga br.) med ngt försvagad bet., i uttr. rätt så, använt ss. bestämning till adj. (l. pron.) l. adv. med l. utan efterföljande, av konj. som inlett komparativt led: lika l. likaså (.. som); fullt (ut) så l. lika (.. som). Gamla Bockar hafwa horner rätt så styfwa som the vnga. ARVIDI 144 (1651). Enckian (berättar) att Håken sielff leffvererade henne rett så vähl ringerna som handskerna. VDAkt. 1686, nr 89; jfr LIKASÅVÄL 2. Rätt sä litet kan skogsbygden umbära slätten, som slätten skogsbygden. 2RA 1: 4 (1719). Att man helt väl kunde umbära sådana Sånger (som Sions sänger) emädan de som

[finnas i) vår vedertagne Psalmbok äro rätt så och än mehr upbyggelige.

BENZELSTIERNA Cens. 194 1743. Nej, vi komma aldrig i tid, tåget går, det är rätt så klokt, att vi genast åka tillbaka hem. TOPELIUS Vint. I. 2: 167 (1862 1880). (SainteBeuve) afbröt skildringen, som nu är en torso, och det var kanske rätt så godt. PT 1901, nr 148 A, s. 3; jfr LIKA, adj. o. adv. II 3 a, GOD 8 f. e) i de ss. självständiga satser använda uttr. rätt så (i sht förr äv. sammanskrivet rättså), förr äv. (i bet. ) rätt det l. ja rätt; möjl. delvis att hänföra till RÄTT, adj.² 1 b

[RÄTT.adv 7.e.α]

α) ) just l. precis så l. på det sättet (är det); alldeles rätt l. riktigt; numera oftast (fullt br., ngt älderdomligt): det är l. var bra l. just så skall det vara l. göras o. d., bra; ofta med bibehållen mer l. mindre tydlig anknytning till 2. Psalt. 35: 25 (öv. 1536: rettså). Mose sadhe, Wij wilie gå. .. Han (dvs. Farao) sadhe til them, Rett så. Herren ware medh idher. 2Mos. 10: 10 (Bib. 1541). Lagerfeldt: Då (dvs. om kontributionen erlägges till lands- hövdingarna) kan Landzhöfdingarne strax exequera på, godssen om han elliest inthet får contributionen uth. H:r Stiernskiöld: Ja rätt, thet kan inthet manquera. RARP 6: 57 (1657); jfr RÄTT, adj.² 1 b . (De) vinka deråt (dvs. åt ett tal med många inlagda främmande ord) med hufvudet, som Åsnan med öronen at dermed betekna för andra, som de det samma mycket väl förstode, och som villia de dermed säga ja rätt det, rätt det. LUNDBERG PAULSON Erasmus 9 (1725). Då .. (hunden, som dresseras, vid lockning) kommer, smeker man honom och säger rätt så! SVEDERUS Jagt 213 (1831). "Rätt så, Carl Hurtig, det var träff det skottet, / Nu puffar aldrig mera den som fått'et". RUNEBERG 5: 52 (1860). Då dom den förste fram och sade: "Herre, ditt pund har givit i vinst tio pund!" Han svarade honom: "Rätt så, du gode tjänare!" Luk. 19: 17 (Bib. 1917). särsk. α') (numera knappast br.) använt ss. inledning till svar på fråga o. angivande att man tankt l. väntat sig att få just denna fråga, liktydigt med: (ja,) just det l. dyl. LEOPOLD 2: 279 (1800 β') (†) övergående i bet.: värkligen l. minsann; jfr γ (Då) sade Capit(enen) effter vanlig och vänlig hälsning, nu rätt så H^r bengdt, så ville vij gierna haffva (guds-)tienst i rättan tijdh. VDakt. 1686, nr 249. Madame Dåse (som just kommit in, till Leonore). Rätt så, Mademoiselle Snärta, har jag ändteligen funnit Ehr? Missförståndet 72 1740. γ') (†) i uttr. nej, nej, rätt så, nej nej män. JUSLENIUS 76 1745. δ') (†) nå nå (se NÅ, interj. 2, 5) l. månne det? (Fin.) ohoh (Lat.) Bona verba quæso; siccine (Sv.) rättså. JUSLENIUS 243 1745. ε') (numera knappast br.) ironiskt, uttryckande hån l. begabberi. Interjectiones .. Deridendi At begabba någon. Biss, biss, så, så! rättså! GIESE Sprachm. 1– 3: 324 1730. β) (fullt br.) sjöt. med bibehållen nära anknytning till 1, använt ss. kommandoord (vid gir) för att ange att den kurs skall hållas som fartyget just vid kommandoordets utsägande stävar; jfr c . ROSWALL Skeppsm. 1: 20 (1803). Kommandoorden, hvar efter roret röres äro .. (bl. a.) Rätt så! hvarvid rormannen vrider drillen för gir andra vägen samt derefter rättar roret. UFlott. 2: 64 1881. UFlottMansk. 1945 s. 230. jfr (†): Håll rätt så. SkepCommSkepzb. 1689. f) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. rätt där, inledande en bisats o. övergående i bet.: även (just vid tillfällen l. i de fall) då l. när, även om; jfr 11 b o. DÄR III b. Hon genomfors av en .. rysning i medvetandet att vara under förbannelsen att göra ont, rätt där hon inte ville. WÄGNER ÅsaH 213 (1918). 8) (utom i a o. c numera knappast br.) använt för att ge större eftertryck åt ett påstående o. d. (oftast ss. satsadverbial): värkligen, i sanning, sannerligen, faktiskt; i själva värket; egentligen; jf JUST, adj.² ⁴; utan bestämd avgränsning från 4. Och kära du min syster blif hos mig i dag, / Det kommer upp ett moln, det är nu rätt så svart! SvForns. 2: 12. Man läter sigh ey så medh lögn at hiye, / Thet man rett sanningen bör at förtiye. SVART Gensw. E 3 b 1558. (Ombedd att läsa upp andra trosartikeln) swarade han .. Jag läss inthet för Eder (dvs. prästen), hwar till iagh sadhe Så läsen i inthet för migh, han swarade: Ney: jag giör icke rätt dhet. VDAkt. 1681, nr 388. Jag måste fördenskull rätt ymka de första Christna och Apostlarna med, som intet visste af eller hade bilder, rosencrantsar och kors för sig. ENEMAN Resa 2: 189 (1712; ironiskt). Jag må rätt le. DALIN Arg. 2: 120 (1734 Jag (har) ofta hört .. (H. Gahn o. hans bröder) anse .. (professor Christiernin) för den, som rätt satt dem på lärdomsvägen. ZETTERSTRÖM Åm Veta 1820, s. 5. Nu först du rätt är arm, / Ty falsk den glädje är, som saknar tårar. WENNERBERG 3: 30 (1883). Förvaltaren låg och .. bygde luftslott så att han stundom rätt måste le åt sig själf och sina funderingar. ALLARDT Byber. 3: 99 (1890). – särsk. a) i satser med sådana predikat(sverb) som vilja, lysta, ha lust, kunna: värkligen, just; stundom närmande sig l. övergående i bet.: rent ut; numera nästan bl. (i vissa trakter, fullt br.) i förbindelse med verbet kunna, övergående i bet.: gärna; jfr JUST, adj.² 4 c. Huadh ährende hafuer tu till migh? / Det lyster migh rätt höra af digh. ASTEROPHERUS 39 (1609). Jag hade rätt lust at veta, .. hvartil alla de band-rosor kunna vara nyttige, som du ifrån topp til tåå hafver utspökat dig med. LAGERSTRÖM Molière Gir. 21 (1731). K. November, jag vill rätt säija dig hvad det är: Du kan vänja dig, at intet slå Dörren så hårt igen effter dig, när du går ut. DALIN Arg. 2: nr 45, s. 7 (1734). Vi ville rätt se, hvilken annan stats-författning (än den republikanska) skulle vara möjlig (i Nordamerika). Vinterbl. 1853, s. 67. Du har bragt Det därhän för mig, att jag rätt kan hänga mig. ANDERSSON Terentius 18 (1896). Biologen sätter sig ned bland filosoferna – ja, tycker kanske de kunna rätt gå sitt håll platsen är hans. QUENNERSTEDT LifvVäg. 5 1906. b) i ställning omedelbart före o. nära anslutet till ett substantiviskt led i satsen (särsk. predikatsfyllnad l. obj.): värkligen, just (se JUST, adj.² 4; särsk. i sådana uttr. som han är rätt en slyngel l. hon har rätt en vacker gosse, ofta liktydigt med: han är en riktig slyngel resp. hon har en riktigt vacker gosse; jfr 4, 7. På thet then deel som tilförenne är j Hospitalen, må thes bätter tilreckia för androm, som rett almoso hion och fattige äro. LPETRI KO 93 a (1561, 1871); jfr 4 b. Thet war rätt en galin reeda, / Han (dvs. G. Vasa) skulle sigh hädhan leedha. PRYTZ G1 B 3 a (1621); jfr REDA sbst.¹, 6 a . Han är rät en redlig man. BrinlmArch. 1: 143 1712. Jag har här rätt några angelägna saker at beställa om som angå min Sätesgård och mitt landtbruk. MODÉE FruR 33 (1738). Ty föll det Greska Hielten (dvs. Jason) rätt en vågsam sak i sinnet. NORDENFLYCHT QT 1745, s. 140. Du har rätt en vacker gosee, hur många barn har du haft? ALMQVIST Amor. 269 (1839). Jag är rätt en slyngel. CAVALLIN 1876. c) i frågesatser. α) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) värkligen. Nä si, är du rätt hitkommen, Hanna, sade han, det är inte ofta en får se de på Nygård. WÄGNER ÅsaH 221 1918. β) (†) egentligen, i själva värket; äv.: när allt kommer omkring. PRYTZ OS G 3 b 1620. Feltherren frågade om terminen aff dheres stillestånd med Pålacken rätt var uthe. RP 3: 128 1633. Man kan intet altidh förstå utur hennes brefv, hvadh hon rätt vill. CARL XII Bref 87 (1707). Men när man veta feck at Eric brukat hatt, / Var ingen som förstod hur detta rätt var fatt. LIVIN Kyrk. 84 (1781). Hvad månne det rätt vara, att vara baron? Månne de vara skapta annorlunda än andra menniskor. SEDERHOLM Finl. 1: 171 (1863). d) (†) i superl.: egentligen. Det här är rättast min uppfinning. HERTZBERG Aho PatrH 75 (1886). 9) a) (†) alls, alldeles, absolut, rakt; äv. i uttr. rätt aldrig, aldrig någonsin. Them (dvs. danskarna) tyckes the få rett aldrigh nogh. SVART Gensw. F 2 a (1598). Ded I har gjort, och wij har eders bref och segel opå, dedh holler wij oss wedh. Wij wille rätt intedh låte wicke oss der ifrånn. VgFmT II. 8–9] 185 (1604). Intet någhot meera? Sannerligh rätt intet. SCHRODERUS Comenius 3 (1639; t. texten: gar nichts). SPEGEL GW 19 (1685). b) (numera bl. tillf.) med försvagad bet.: just (se JUST, adj.² 3, egentligen. STENHAMMAR Riksd. 1: 119 (1834). En poëtisk natur har rätt intet annat att göra emellan sina studier i sin ungdomstid än frambringa själs-njutningar för sina samtida. HEDBORN Minne 4 (1835). Hela verlden rimmade i tidningarna, och en stor del af tidens innersta tankar hade rätt ingen annan form i hvilken de kunde uttala sig. Samtiden 1874, s. 176. Hur gammal .. (tjädertuppen) egentligen var visste rätt ingen. SPARRE Storskog 71 (1915); jfr 4 a slutet. 10) (†) == JUST, adj.² ⁵ b. Han (hade) sutit uti sin säng och skulle rätt gå läggia sig, och hade inga skoor eller strumpor på sig. ConsAcAboP 7: 33 1690. 11) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i vissa konjunktionella uttr. med mer l. mindre koncessiv bet. (jfr 7 f). a) i uttr. rätt så (stundom äv. sammanskrivet rättså), inledande en bisats (o. ofta utgörande bestämning till ett omedelbart följande underordnat led, särsk. predikatsfyllnad l. adverbial, i denna samt ofta i förb. med ett icke omedelbart följande än), liktydigt med: huru (.. än) l. så (.. än); stundom mer l. mindre likvärdigt med en med annan ordföljd i bisatsen förbunden koncessiv konj.: ehuru, fastän. Om ei en Moses mig (dvs. Faraos dotter) et evigt minne gutit, / Så vore väl mitt namn i glömskos vatnen flutit, / Ja giömdt och glömdt, rätt så Printzessa som jag var. KOLMODIN QvSp. 1: 165 (1732). Jag hajade till, rätt så på kuskbocken jag satt. HEDENSTIERNA StutaP 29 (1899). Det sades .. att Svens egentliga håg inte låg åt skrädderiet, rätt så ärorikt det yrket än är i vår tid. LD 1907, nr 129, s. 3. En ettrig jättemyra, / sätter sig att blänga på mig rättså blindfödd hon lär vara. EKMAN StadStug. 72 (1913). b) i uttr. om rätt (ofta med rätt skilt från om av ett l. flera ord men alltid placerat före det finita predikatsverbet) l. rätt om (stundom åtföljt av så), förr äv. vad som .. rätt, liktydigt med: om än, även om; förr äv. med bibehållen anknytning lag till 4 a, liktydigt med: om (än) .. riktigt; jfr 7 f. Huadh som borgemesternna samptth byffogtthen och flere de vpueckia fannenn reth enndeligie, då skall jagh tala så with så ath de skuulle tigia. TbLödöse 322 (1594). Min Gris min Höna, du blir väl icke vred om jag rätt säjer som det är beskaffadt. DALIN Arg. 2: 397 (1754; uppl. 1734: om jag rätt så säijer). Om ni rätt lofvade mig stryk, kunde jag inte .. låta bli att tala om (en viss historia). LD 1907, nr 129, s. 3. (Fina) skulle .. gärna velat draga på sig ett par strumpor efter där var främmat i huset – om det rätt endast var en dagakarl. OLIV Röst. 12 (1929). 12) i uttr. rätt och slätt (ngn gg äv. sammanskrivet rättochslätt), äv. (i bet. b, c) helt (förr äv. hel) rätt och slätt, förr äv. slätt och rätt l. (i bet. c) helt slätt och rätt l.

[möjl. utgående från 4 b]

(i bet. c) rätt slätt.

[RÄTT.adv 12.a]

a) (†) med bibehållen anknytning till 1: rakt fram utan slingringar l. krumbukter o. d.; äv. bildl., med anslutning till 2 e, övergående i bet.: oförvitligt o. redbart. Then som wandrar rett och slett han wandrar sekert. SalOrdspr. 10: 9 (öv. 1536; Bib. 1917 vandrar i ostrafflighet). Om floden slingrar sig ell' löper slätt och rätt. GFGYLLENBORG Vitt. 1: 121 (1762 b) (numera bl. tillf.) (på ett) enkelt o. konstlöst (sätt); enkelt o. naturligt; enkelt o. närdfritt; utan all tillkrångling l. utan all utsmyckning l. lyx o. d.; stundom svårt att skilja från c; jfr RÄTT, adj.² ¹⁴ a, RÄT, adj.¹ ³. (Sv.) Rätt och slätt. (T.) Schlecht. (Lat.) Simplicitèr. SCHRODERUS Dict. 293(c. 1635); möjl. till c. 1653 sist i Juli stod mitt andra bröllop på Bogesund: hölls slätt och rätt. BRAHE Tb. 82 (c. 1660). Lär oss tro hel rätt och slätt: / Ens med trone skriften tyda. SionSång. 1: 145 1743, Den gröfre / Föda som slätt och rätt tillagas på tarfliga värdshus. ADLERBETH HorSat. 71 (1814). Du får .. nöja dig med att jag rätt och slätt, men af uppriktigt hjerta tackar dig för all vänskap. TEGNÉR (WB) 4: 300 (1823). Fjerde hvarfvet stickas rätt och slätt, blott att man lemnar de på förra hvarfvet tillagda maskorna ostickade och endast lyfter dem. SthmModeJ 1850, s. 39; jfr RÄT, adj.¹ ⁸. c) helt enkelt (se ENKEL 7 c ); utan vidare; kort o. gott; rent ut (sagt); äv. övergående i bet.: ingenting annat än, enbar; jfr RÄTT, adj.² ¹⁴ b. The höllo honom rätt slätt wara dödhan, / Aff then stoora förförelse och nödhen. FORSIUS Fosz 125 (1621). Hon var hvarken Comtesse, Baronesse, Fröken eller Mademoiselle när jag fick henne (till hustru), utan bara rätt och slätt ren Jungfru. DALIN Arg. 1: 263 (1733 Fast Newton sjelf en dag i Andefeber låg, / Blir Swedenborg ändå helt rätt och slätt – en fåne. KELLGREN (SVS) 2: 230 (1787). 2VittAH 12: 230 (1818, 1826: helt slätt och rätt). Julia: Men skall jag målas? Hvarför? Säg mig det! Dann: Jag kunde svara: derför rätt och slätt, Att jag det vill. RUNEBERG 6: 5 1862. LO-JOHANSSON Gen. 595 (1947: rättochslätt). Teolologien (i Uppsala c. 1770) var rätt och slätt efterbliven. NYBERG i 3SAH LXII. 2: 31 1951. jfr (†): Icke sägher .. (David i Ps. 3: 6) Iagh är siuk iagh döör iagh begraffues etc. Vthan sägher rett slätt fram, iagh såffuer. NBENEDICTI KSoop C 2 a (1624); jfr 1 g . 13) i uttr. jämnt och rätt l. rätt och jämnt.

[RÄTT.adv 13.a]

a) (numera knappast br.) precis, (precis) jämnt (se JÄMN 11 d); äv.: rätt och slätt (se 12 c); äv. i uttr. rätt och jämnt ingen- ting, rakt ingenting; stundom svårt att skilja från b. SUNDELIUS NorrköpMinne 625 (1798). Officer är jag .. icke. .. Jag är .. underofficer, jemt och rätt. ALMQVIST Går an 110 (1539). WETTERBEREH Sign. 324 (1843: rätt och jämnt ingenting). Nu har han inte mer qvar (av sina sinnen), än som jemt och rätt belöper sig på ett förnuftigt kreatur. HAGBERG Shaksp. 2: 6 (1847). RÄÄF Ydre 1: 32 (1856). (Hunden) Loola (vann) 1594 .. 2:a pris i täflan mellan unga hundar, Hon var då jemt och rätt årsgammal. NTIdr. 1898, julnr s. 40; jfr b. b) (numera bl. i vissa trakter) nätt o. jämnt, med knapp nöd; på sin höjd; äv. övergående i bet.: just (se JUST, adj.² 5 a); stundom svårt att skilja från a. En skrifvar-lärling blifver Första året skyldig på kosten. Andra., (året) går det rätt och jemnt. BERGSTRÖM Bild. 1: 162 (i handl. fr. c. 1830); jfr a. HAGBERG Shaksp. 1: 353 (1847). Gumman här kan rätt och jemt tala svenska; nu fruktade hon att du skulle dra till med en fransk sentens. WETTERBERGH SamhKärna 1: 61 (1857). Kaffebusken .. trifves i .. Rio Grande och Parana endast medelmåttigt, så att afkastningen jemt och rätt tillfredsställer det lokala behofvet. Samtiden 1874 s. 379. Och Munkås-Nicklas' pojke, konfirmerad jämt och rätt han går i bror sins byxor nu och sträcker cigarrett. FERLLN Död- dansV 77 1930. (i allm. till 2):