RÖD rø⁴d, vard. äv. rø⁴ ("i dagliga umgänget" rö MOBERG Gr. 99 (1815)), äv. (numera bl. tillf., vard. l. bygdemålsfärgat) RÖ rø⁴, adj. ((†) sg. best. rö Rig 1924,
s. 68 1656,
LUCIDOR (SVS) 261 (
1672)), adj.
-are; n. o. adv.
RÖTT röt⁴. Anm. 1:o Den gamla formen rödan (eg. ack. sg. m) förekommer ännu i vissa uttr. (se 1 b, g ). 2:o En utvidgning av röd(an) föreligger i den i nedan anförda språkprov anträffade formen rödande (jfr
KOLANDE m. fl.).
Den rödande blod. Landsm. VIII. 3: 319 (c. 1900;
från Uppl.). 3:o I rimställning användes i ä. tid formen röd äv. med framförställt huvudord i n. sg. l. i pl. Frughan sitter ij lofftet/ och larer hon sina mör / och somligha lærer hon silke att spinna / och somligha veffua gullet rödh.
Visb. 1: 64 1573. Tårar wäta mitt Brödh / Bleeck blij iuin Kinder rödh.
WIVALLIUS Dikt. 89 1634. Gott råd i Nöd, är bättre än Gullet röd,
GRUBB 273 1665. Gullet aldrigh så röödh, dhet går jw vth för Brödh. DENS.
601; jfr
GULD 1 e .
( rod- i ssgr 15821 (: rodetaske [n)) – c. 1575 (: rodblack). rö (röö) c. 1643– 1919 (: glöröa). röd (rööd) 1526 osv. rödt- (röödt-) i ssgr 1556 (: Rödt fottedt) – 1815 (: Rödtträd). rött- (röött-) i ssgr 1581 (: Rött sten) – 1672 (: röttmåhlet). – n. o. adv. röt 1521–1799. rött (rödt) 1536 osv.) [fSv.
röðer; jtr fd.
röth (d.
rød), nor. dial.
raud isl.
rauðr, got.
rauþs, fsax.
roð (mlt.
rŏt, It.
rood), mnl.
root, rood (holl.
rood), ffris.
răd, fht.
rŏt (t.
rot), feng.
rĕad (eng.
red). fr.
rúad, lit.
ra~das; i avljudsförh. till bl. a. isl.
rjódr, röd, got.
gariuþs, ärbar (eg.: som rodnar), feng.
rĕodan färga röd, gr. ἔϱευϑος, rodnad, o. till isl.
roðra, blod, lat.
ruber röd, gr. ἑϱυϑμός, röd ry.
ruda, malm (i ry. dial. äv.: blod, lit.
rùdas, brun, sanskr.
rudhiráh, blodig, blodröd; formen rod- åter går (om den icke är att fatta ss. skrivfel) på It.
rood. –
Jfr ROCKA, sbst.⁵,
RODA, sbst.²,
RODNA, v.,
ROST, sbst.²,
RUBRIK,
RUDA,
RÖ, sbst.³,
ROD, sbst.,
RÖDME,
RÖNN m. fl.]
[RÖD.adj 1]
1) som (helt l. till en (större) del) har den färg (l. en l. flera av de färgnyanser) som ligger (ligga) ytterst i rägnbågen l. i spektrum med vitt ljus o. som där övergår (övergå) i orange l. som har en mer l. mindre ren skiftning av denna färg; [RÖD.adj 0]
som är av samma färg som blodet (i en levande kropp); [RÖD.adj 0]
äv. om färg: som är identisk med den färg som ligger ytterst i rägnbågen osv. Rött vin. Röd tråd, se TRÅD. SthmSkotteb. 3: 191 (
1521).
Desse äre rödhe: Leyonet är Lefwerfärgat: Mynian Liwszrödh: Scharlakanet Purpurrödt. SCHRODERUS Comenius 337 (
1639).
ROSSNSTEIN Comp. 28 (
1736;
om färg).
Röda strålar brytas mindst. DE ROGIER Euler 1: 126 (
1786).
En väldig röd domkyrka med tvillingtorn. SPONG Sjövinkel 7 (
1949).
Röda rosor. HEDBERG DockDans. 13 (
1955). – jfr
AMARANT-,
BLEK-,
BLOD-,
BLÅ-,
BRAND-,
BRUN-,
CINNOBER-,
DJUP-,
DUNKEL-,
ELD-,
FAGER-,
FLAM-,
FUX-,
GLO-,
GLÖD-,
GUL-,
GULD-,
GYLLEN-,
HALV-,
HEL-,
HYACINT-,
HÖG-,
ILL-,
INFRA-,
INKAANAT-,
JÄRN-,
KARDINAL-,
KARMIN-,
KARMOSIN-,
KLAR-,
KNALL-,
KOPPAR-,
KORALL-,
KOSCHENILL-,
KRAPP-,
KRÄFT-,
KVÄLLS-,
KÖRSBÄRS-,
KÖTT-,
LACK-,
LAX-,
LINGON-,
LJUS-,
MATT-,
MELLAN-,
MÖNJE-,
MÖRK-,
NACKA-,
NEJLIK-,
NYPON-,
OCKRA-,
ORANGE-,
PION-,
PONCEAU-,
PORTVINS-,
PURPUR-,
ROSEN-,
ROST-,
RUBIN-,
RÄV-,
SCHARLAKANS-,
SKÄR-,
SMINK-,
SOLFERINO-,
SVART-,
TEGEL-,
TERRAKOTTA-,
TOMAT-,
ULTRA-,
VALLMO-,
VIN-,
VIOLETT-RÖD m. fl. – särsk.
[RÖD.adj 1.a]
a) attributivt i ett flertal stående förbindelser o. uttr., t. ex. röda halvmånen, röda korset, röd nejlika, röda stjärnan, se under resp. huvudord; särsk. [RÖD.adj 1.a.α]
α) (i sht i fackspr.) i namn på vissa bärg- l. jordarter l. ämnen o. dyl. med röd(aktig) färg (särsk. för att beteckna motsats till liknande bärgart osv. med annan färg); särsk. i uttr. röd arsenik, rött blodlutssalt, röd cinno- ber, röd fosfor, röd jord, röd järnockra, röd karatering, röd krita, se under resp. huvudord; jfr b – e. Röd marmor. LINNÉ SystNat. 2 (
1735).
Kuprit eller röd kopparmalm. SVENONIUS Stenr. 103 (
1887).
Den röda (djuphavs-)leran är röd till mörkbrun. 2SVUppslB 12: 1195 1949. jfr (†): Rödh steen
(dvs. rödkrita).
OxBr. 11: 723 1637.
[RÖD.adj 1.a.β]
β) i sht zool. o. bot. i namn på djurarter l. djurraser med röd päls l. fjäderskrud o. d. (jfr n) l. på vissa växtarter l. växtvarieteter med röd blomkrona l. annan (andra) röd(a) del(ar); ofta för att beteckna motsats till annan art inom samma släkte o. d. med annan färg; särsk. i uttr. röd
arve, röd binke, röd ceder, röd hönsekål, röd kornblomma, röd kornell, röd kål, röd lök, röd mulle, röd mynta, röd näckros, röd ormrot, röd rapphöna, röda rapphöns, röd räv, se under resp. huvudord; förr äv. i uttr. röd klint, växten
Agrostemma githago Lin., (åker)klätt. Rödh Klint.
FRANCKENIUS Spec. D 1 b (
1638).
Röda Vinbär. PARTEDI 1729 hos
LÖNNBERG Artedi 41. Röd ek ..
(är) utmärkt för sina om hösten blodröda blad.
CNATTINGIUS (
1877 Röda amaranten.. är en bekant.. prydnadsväxt.
Tebau Nata 2: 90 1879. Den vanliga tallstekeln.. och den röda tallstekeln.
GEETE o. GRINNDAL 151 (
1923).
Röd dansk boskap. SvUppslB 1935.
[RÖD.adj 1.a.beta.slutet]
särsk. (†)
α') i uttr. röd betkål, == RÖDBETA. FRANCKENIUS Spec. A 4 b
1638.
ApotT 1698,
s. 34 (:
Röd Betekåhl).
β') i uttr. rött färgegräs, om växten Origanum vulgare Lin., som har röda blommor o. sonn använts för rödfärgning av ylle, vildmejram; jfr . LINDESTOLPE FlWiksb. 27 (
1716).
[RÖD.adj 1.a.γ]
γ) (
†)
i namn på vissa växter av vilka(s rötter) kan beredas ett rött färgämne. α') röd oxtunga, se OXTUNGA 2 b β') röd färgarerot l. krapp l. mådra, växten Rubia tinctorum Lin., krapp. Rödh Mådra. FRANCKENIUS Spec. E
2 a (
1638).
Röd krapp. SERENIUS (
1741).
Röd färgarerot. NEMNICH Waarenlex. 103 (
1797).
[RÖD.adj 1.a.δ]
δ) i benämningar på vissa sjukdomar med röda utslag l. bölder l. med blödningar l. med blodblandad avföring l. urin. Röda hun- d(en), se
HUND sbst.¹,
⁴. Hos.. ålar uppträder en sårinfektionssjukdom (röd böldsjuka), förorsakad av en bakterie. SvUppslB 9: 637 1932.
[RÖD.adj 1.a.delta.slutet]
särsk. (†)
α') [jfr t. rote(r) l. rotes friesel) i uttr.
röd (l.
den röda) frisel, om sjukdom kännetecknad av spontant uppträdande blödningar i huden, purpura.
Then Röde och Hwite frisel eller purpurfeber och blädror. BLOCK Pest. 67 (
1711).
Röd Frisel. TLäk. 1835,
s. 11.
β')[jfr t. die rote ruhr, rotes weh]
i uttr. röda rör l. ve, rödsot (se d. o. 1. Rödha röör. VarRerV 15 (
1538).
Rödhe wee. HFinlH 8: 371 1555.
Anm. till
1 a . I denna bet. användes i äldre tid äv. ordet i substantivisk anv., i uttr.
den röda. Then smittesamma siukan then röda.
VDAkt. 1650,
nr 78.
γ') [jfr t. rotes wasser]
i uttr. rött vatten, om blodstallning. Rödt Vatn. Detta är en förgiftig Siuka hos Får ty hon ansätter hjertat, och är en pest jemväl för annor boskap. SERENIUS EngÅkerm. 288 (
1727).
När et Får är bekajat med rödt Watn, skal man strax låtat blod emellan klöfwarna. CELSIUS HushAlm. 1741,
s. 30.
[RÖD.adj 1.a.ε]
ε) i uttr. (den) röd(a) bok(en), om bok i rött band l. med rött omslag l. om bok som urspr. haft sådant band osv. Röda Boken. (1926 ff.; titel på telefon. o. adresskalender för Sthm, i urspr. helrött band). särsk. α') hist. om den av Johan III år 1576 utgivna gudstjänstordningen; jfr RÖD-BOK, sbst.² Den röda boken (så kallades Johans Liturgi). GEIJER SVFolkH 2: 265 (
1834).
Liturgin (av 1576) kallas.. populärt för Röda boken, väl på grund av det röda sammetsband, i vilket några exemplar blivit bundna. Kungl. Biblioteket äger ett dylikt exemplar. COLLl JN SvBibliogr. 2: 460 1930.
Anm. till
1 a . Sannol. på grund av missuppfattning av det t. originalet (möjl. i förening med kännedom om benämningen "röda boken" på Johan III:s liturgi) användes uttr.
röda böcker i nedan anförda språkprov. Vthi..
(Guds ords) staad sitter Horan
(dvs. påvedömet) med sinom gyllenen Kalck, Decreter och Decretaler och med andra röda Böker.
PJGOTHUS Luther ScrSent. D 3 a (
1597;
t. orig.: mit.. andern Rotten buchern,
eg.: "roteböc- ker", dvs. böcker som innebära en sammansvärjning mot den evangeliska kristendomen).
β') (
ngt vard.)
om "Sveriges ridderskaps och adels kalender" (som från 1880 vanl. utgivits i rött band); äv. (i Finl.) om "Finlands ridderskaps och adels kalender" (som från 1890 vanl. utgivits i rött band). FinT 1931, 2:
476. SVD(A) 1932,
nr 60 s. 9.
γ') [jfr t. rotbuch, eng. red book, red-book fr. livre rouge]
om i tryck ntgiven samling av politiska dokument (i sht av diplomatiskt l. utrikespolitiskt innehåll) som (i vissa länder traditionellt) har rött omslag; jfr BLÅ 1 k . NF 2: 734 (
1877;
i Österrike o. Turkiet). "Den röda boken" i Österrike och Spanien.
2NF 3: 798 1903.
[RÖD.adj 1.a.ζ]
ζ) i uttr. röd duk, förr särsk. ss. ämnesnamn, om linnelappar genomdränkta med saften av växten Crozophora tinctoria Neck. o. använda för sminkning samt för framställning av färg för färgning av likörer, bakvärk m. m.; jfr RÖD-DUK. ApotT 1698,
s. 89.
Därs. 1739,
s. 85.
[RÖD.adj 1.a.η]
η) (
tillf.)
i uttr. den röda Pottan (jfr 5, om de (rödmålade) svenska fyrfartygen. TurÅ 1899, s.
91. [RÖD.adj 1.a.θ]
θ) i uttr. skogens l. våra skogars röda guld, om lingon,; jfr b o. GULD 1 e . SvD(A) 1926,
nr 257 s. 5.
[RÖD.adj 1.a.ι]
ι) i uttr. rött kött, förr särsk. ss. sammanfattande benämning på kött av däggdjur o. fågel (motsatt: kött av fisk o. andra vattendjur). WRETLIND Läk. 4: 7588 (
1896).
[RÖD.adj 1.a.κ]
κ) i uttr. (det) röda skynket l. klädet l. ett rött skynke l. kläde o. d., särsk. (med hänsyftning på det röda skynke osv. som vid tjurfäktningar användes för att reta tjuren) i jämförelser för att beteckna att ngn blir retad av ngt. DE GEER Minn. 2: 62 (
1892).
Dylika mekaniska och föga sägande uttryck (retade) hans (dvs. Flauberts) stränga stilkänsla, som det röda klädet retar tjuren. LEVERTIN 11: 127 (
1906).
Ordet dogmatik verkar på många som det röda skynket för tjuren. NDA 1915,
nr 144 s. 2.
ÖSTERGREN 1937.
[RÖD.adj 7]
7) [RÖD.adj 7.a.λ]
λ) (
numera bl. i vissa trakter,
i skildring av ä. förh.)
i utvidgad anv., i uttr. röda torsdag, Kristi himmelsfärdsdag (då kvinnorna i vissa trakter buro rödkjortel). NordT 1902,
s. 271 (från Dalsl.).
[RÖD.adj 7.b]
b) [jfr motsv. anv, i d., isl., t. o. eng.]
(
i sht i poetiskt l. arkaiserande spr.)
om (föremål av) guld: som skimrar l. glänser rött l. rödaktigt,; i sht ss. prydande epitet; av. i sådana uttr. som rödan guld l. (det) rödaste guld; äv. i uttr. med oeg. l. utvidgad bet.; jfr a . Visb. 1: 78 (
1573).
Cronan Hon war aff röde gull. Därs. 463 (c. 1621). Drag mig af handen / Gullringen röda. VERELIUS Herv. 71 (
1972).
Bruden satt på sin gångare med rödan gullkrona. SvFolks. 269 1844. Ljuft är för girigbuken födan gull. CVASTRANDBERG 4: 48 (
1887).
Morgonens stråle .. / Ler mot den grönskande dal, / stänker det rödaste guld / På Orangernas skal. OSCAR II 3: 29 (
1864,
1888); jfr
h o.
GULD 1 b slutet. Och Juugfrun hon går i dansen med röda guldband.
Nu är det jul igen 1: 11 (
1865).
Söta lilla rara rödaste gull. TOPELIUS Läsn. 7: 173 (
1891); jfr
GULD 4.
Glaciärmantlarna glödde som tungt rött guld i den sena eftermiddagssolen. SDS 1937,
nr 293 s. 19. jfr (†): Somligha lærer hon silke att spinna / och somligha veffua gullet rödh.
Visb. 1: 64 1573. jfr
GULD 1 d o.
anm. 3 (sp.
4238). – särsk.
[RÖD.adj 7.b.α]
α) i uttr. guldet är aldrig så rött, det går dock ut för bröd o. d. se GULD 1 e . [RÖD.adj 7.b.β]
β) (†) i uttr. det rödaste gutdet, bildl., om blod; jfr g o. GULD 1 b slutet. Antingen vil du på vatnet med mig / dhet rödaste Gullet upväcka / eller (osv.). Visb. 3: 395 (
c. 1700).
[RÖD.adj 7.c]
c) (
†)
om silver: rödaktig (på grund av legering med koppar ?). Morgongåfwan war – 15. lodh rodt (felaktigt för rödt) och 15 lodh Huidt silfwer. ÅngermDomb. 23/7 1646,
fol. .
[RÖD.adj 7.d]
d) (
numera bl. mera tillf.)
om (föremål av) järn (jfr e): som uppbettats till glödning, rödglödgad, rödhet. Bryn .. (omeletten) sedan medh en rödh Eldh-sköffel. RÅLAMB 14: 123 (
1690).
När bälgen gick / Blef jernet rödt. ENVALLSSON Hofsl. 1 (
1786).
[RÖD.adj 7.e]
e) (
†)
om järn (jfr d): rödskör, rödbräckt. Ondt rödt jern. G1R 21: 7 (
1550).
Samme onde rööde jernn. Därs. [RÖD.adj 7.f]
f) om mynt l. pängar. [RÖD.adj 7.f.α]
α) [jfr b) (†) i uttr. som beteckna guldmynt l. (ss. mutor använda) pängar.
STIERNHIELM Häls. (
c. 1650). Dhen rödha smörian läker all Såår ..
(dvs.) Dhen som rätt weet at bruka muthor, han blijr fulle hulpen.
GRUBB 137 1639. särsk.
α') [jfr d. St. Hans med den røde mund, t. Johannes mit dem roten mund, it. san Giovanni Boccadoro; utgående från namnet på den grekiska kyrkofadern ', Johannes med den gyllene munnen]
i uttr. Hans med (den) röda munnen, personifierande benämning på pängar; jfr RÖD-MUN. TJOHANNIS Fästn. Q
4 a (
1604).
Ezechias .. wille., gerna vmgåås medh Hans medh rödhe munnen. ALAURENTIL Ciegler 145 1620.
β') [jfr α' i uttr.
Hans röd, == α'.
FORSIUS Fosz 486 1621. γ') i uttr. röd räv se
RÄV sbst.¹ 1.
[RÖD.adj 7.f.β]
β) [jfr d. (ikke en) rød øre, t. keinen roten heller haben, amerik, eng. (not) a red cent) (
vard.)
om kopparmynt; särsk. dels i uttr. vartenda rött (koppar)- öre, vartenda (korv)öre, vartenda dugg, dels (i satser med nekande, frågande l. villkorlig innebörd) i uttr. ett rött (koppar)öre (förr äv. run- stycke), ett (enda) öre, ett (enda) korvöre, ett dugg, det minsta. WALLENGREN Mann. 87 (
1895).
Inte ett rödt runstycke. ELKAN Hall 382 (
1899). Inte så mycke som ett rött kopparöre!
SYDOW O'Leary Schiane 170 1921. (Hon) var .. löjligt nervös, att inte vartenda rött öre av hennes andel i skulden punktligt skulle komma på hennes nota. ARONSON Medalj. 169 (193a).
[RÖD.adj 7.f.γ]
γ) (
†)
i utvidgad anv., i uttr. de rödaste fyrkarna, den största pänningsumman. (Tidningspressen) kommer att pressa ut de rödaste fyrkarne (av valkandidaten för att med- värka till hans val). WIJKANDER OSam 32 (
1875).
[RÖD.adj 7.g]
g) om blod samt i anv. som ansluta sig härtill. [RÖD.adj 7.g.α]
α) (i sht i poetiskt l. arkaiserande spr.) om (utgjutet) blod; i sht ss. prydande epitet; äv. i sådana uttr. som rödan l. (det) rödaste blod. Röda bloden syntes på spilt-balkarna. DALIN Vitt, II. 6: 109 (1740). Döpter är jag / i rödan blod / af fiender slagna. GEIJER Dikt. 24 (
1811,
1835) Han svor vid det rödaste Kristi blod, / Han skulle Guds moder blott dyrka.
ÖMAN LyrBl. 1: 39 1867. )
[RÖD.adj 7.g.β]
β) (
†)
i uttr. röda makten, se MAKT 3 b. [RÖD.adj 7.g.γ]
γ) om sår; särsk. övergående i bet.: blodig, blödande, öppen. Swär icke om Christi såår the Rödha. ASCHANEUS HwsRegl. 27 (
1614).
LJUNGQUIST Bevolt 129 (
1951).
[RÖD.adj 7.g.δ]
δ) (
i sht i vitter stil)
om sak, övergående i bet.: färgad (röd) av blod, blodig, nedblodad, blodfläckig; äv. (i sht om vätska): blodblandad. Röda flögo stridens lansar. TEGNÉR (WB) 5: 9 (
1822).
Vår Herre Jesus Kristus, ditt röda kors, dermed vann han all djefvulens magt. FoF 1915,
s. 123 (
c. 1850).
Mjölken är röd eller blodblandad. CEDEDBORGH Mjölkh. 8 (
1868).
Vi som hackas och vi som slåss, / tills fjädrarna ryka röda. BERGMAN Eld. 134 (
1917). särsk. i uttr.
skära ngn en röd kappa, se
KAPPA sbst.¹,
1 c [RÖD.adj 7.g.ε]
ε) om öga: blodsprängd l. rödsprängd (på grund av dryckenskap, nattvak, sjukdom o. d.) l. rödsvullen (på grund av gråt); äv. i uttr. med oeg. l. utvidgad bet. SalOrdspr. 23: 29 (öv. 1536).
Lyktornas ögon, röda af gråt. BERGMAN Marionett. 27 (
1903).
WÄGNER Norrt. 94 (
1908). jfr
GRÅT-RÖD.
[RÖD.adj 7.h]
h) om (sken l. glans från) solen (i sht om morgonen l. aftonen) l. ngt (särsk. månen l. himmeln) som är belyst av solen (särsk. i uttr. som innebära förutsägelse om vädret); förr äv. i uttr. sova till röda solen, sova tills solen gått upp; jfr r . Thet bliffuer owädher j dagh, ty ath himmelen är rödh och olustugh. Mat. 16: 3 (
NT 1526). Skiin vp tu klare 3001, Lät see tin röda Glantz.
ARVIDI 132 (
1651).
Är han (dvs. månen) rödh ofwan sky / Storm tå må man wänta. DENS. 133. (Bonden) får intet sofwa til rödha Solen. GRUBB 856 1665.
Mälarn speglar röda aftonskyn. SNOILSKY 1: 273 (
1883).
Höstmånens röda kastrull. KARLFELDT FridVis. 46 (
1898).
Om aftonen sägen I: 'Det bliver klart väder, ty himmelen är röd'. Mat. 16: 2 (Bib. 1917). – jfr
AFTON-,
GRYNINGS-,
KVÄLLNINGS-,
MORGON-RÖD.
[RÖD.adj 7.i]
i) om tallrik l. fat l., naska o. d.; förr särsk. [jfr motsv. anv. i ä. d.]
betecknande ett slags tallrik osv. av målat trä (jfr RÖD-FAT). (En) skåck røde diskar. TullbSthm 1335,
s. 25 a. Glasz, kannor och röda flasskor.
Därs. 18/8 (
1943).
Rödhe fatt och talrecker. Därs. 17/9 1697.
TbLödöse 186 1590.
[RÖD.adj 7.j]
j) om barrträd; särsk.: som har rödaktiga (vissnade l. döende) barr. SvSkog. 355 1928.
[RÖD.adj 7.k]
k) om huvudhår l. skägg; särsk. i talesätt o. ordspråksliknande uttr. o. d. som beteckna att rödhåriga personer äro falska, opålitliga o. d.; äv. i utvidgad anv., om person: rödhårig (o. rödskäggig); förr äv. [delvis utgående från m]
i det bildl. uttr. riddar röd l. riddaren röd l. röd riddare, se RIDDARE 2 f. VocLib. avd. 19 (c. 1580). Rödt skägg, diefvuls ägg.
SCHERPING Cober 2: 395 (
1737).
Käjsar Fredrik med röda Skägget. BROOCMAN SagIngvVidtf. 82 (
1762).
Rött hår ock enbuskar växer inte på god jord. Landsm. kl. 2: 16 1896. Rött hår å tallskog växer allri på go jord. KOCH Timmerd. 36 (
1913).
Röde Orm. BENGTSSON (
1941;
boktitel).
[RÖD.adj 7.l]
l) i fråga om hudfärg l. ansiktsfärg l. på huden anbragt färg. [RÖD.adj 7.l.α]
α) [jfr motsv. anv. i eng.]
ss. beteckning för att ngn tillhör den indianska rasen med tanke på indianernas stundom svagt rödbruna hudfärg, stundom äv. med tanke på i sht prärieindianernas röda krigsmålning; stundpm övergående i bet.: indiansk; äv. [jfr eng. rød indian]
i uttr. röd indian, om indian tillhörande vissa stammar med mera utpräglat rödaktig hudfärg); i sht förr äv. i uttr. (den) röda rasen, (den) indianska rasen; jfr RÖD-SKINN 2, Amerikanska eller röda racen. SUNDEVALL Zool. 18 (1835). De s. k. röda Indianerna. DENS. Årsb- VetA 1845–50,
s. 34. (Han kom) för att tilltala sina röda vänner med hjertliga od.
BREMER NVerld. 1: 407 (
1853). lndianska rasen (förr oegentligt kallad röda rasen) ..
(kännetecknas av bl. a.) gult rödbrun kroppsfärg.
BonnierKL 8: 523 1926.
2Sv- UppslB 24: 1130 1952. särsk.
[jfr motsv. anv. i eng.]
i pl. best. i substantivisk anv.: indianerna.
SVENSÉN Jord. 503 (
1888).
HARLOCK (
1944) .
[RÖD.adj 7.l.β]
β) rödlätt; i sht om kinder l. om person med särsk. tanke på kindernas färg: rödblommig; särsk. ss. tecken på hälsa (stundom övergående i bet.: frisk, sund, levande). Hon var röd so)n en ros. HögaV 5: 10 (
Bib. 1541).
I dagh rööd i morgon döödh. PJGOTHUS Luther ScrSent. a 1 a (1397). Heel, i Dagh, och sundi frisk, lustigh, fager, och röder. STIERNHIELM Herc. 65 (
1548).
Judith var utaf naturen / Liten, knubbig, röd och hvit. BELLMAN (BellmS) 2:
96 (c. 1767,
1791).
Gråa lockar höljde re'n hans hjessa, / Men ännu var kinden röd. RUNEBERG 2: 89 (
1848).
Hon var frisk och röd som ett körsbär öfver hela det lilla runda ansiktet. HALLSTRÖM El. 112 (
1906). jfr
HÄLSO-RÖD.
[RÖD.adj 7.l.γ]
γ) som (på grund av alkoholmissbruk l. blåst o. kyla o. d.) har en (alltför) högröd färg, rödbrusig, rödmosig; i sht om näsa, äv. (numera bl. tillf.), eufemistiskt, i uttr. skaffa sig en röd näsa, supa l. dricka (till övermått) så att näsan blir röd; förr äv. i uttr. brusande röd, se BRUSA 4 slutet. Röd om näsan. SAHLSTEDT (
1773).
Jag kom hem så röd och skön / Ettermiddagen mot fyra. BELLMAN Lev. (BellmS) 35
1794.
(Sv.) Skaffa sig en röd näsa,
(fr.) s'enluminer la trogne.
WESTE (
1807).
En liten trind, röd, renrakad gubbe med rinnande ögon. NORDSTRÖM Herr. 49 (
1910). jfr
PORTVINS-RÖD.
[RÖD.adj 7.l.δ]
δ) i fråga om hy l. hud som (mera tillfälligt) är mer l. mindre röd l. rodnande på grund av sjukdom l. ansträngning l. värme l. affekt (i sht blygsel l. vrede l. iver) l. dyl.; särsk. med adverbiell bestämning betecknande den affekt o. d. som förorsakar rodnaden. Han är röd som en tupp l. en
kokt kräfta l. en
pion, förr äv.
som en piplekare. Målaren (som angreps, därför att han målat Petrus röd i ansiktet) gaf till svars, att Petrus vore rätt röd och bårtrönnad (dvs, rodnande) öffer hans efterföljares och församlings galna tillstånd. ENEMAN Resa 2: 189 (
1712).
Röd som en .. Piplekare. Mont-Louis FrSpr. 291 (
1739).
Blossande röd av blygsel och skräck. HEIDENSTAM Vallf 44 (
1888).
Röd och andfådd efter färden. SILFVERSTOLPE Vard. 46 (
1926).
Det vimlar av ångande röda kvinnokroppar i slafsiga badlakan. ALVING DagbLångh. 134 (
1956). jfr
BLOD-,
BLYGD-,
BLYGSEL-,
GLÖD-,
ILL-,
KALKON-,
PION-,
PURPUR-,
SKAM-,
SVETT-,
TUPP-RÖD m. fl. särsk.
α') i uttr. bli, äv. varda l. göra ngn o. d. röd (i ansiktet l. i synen, äv. under (i sht förr äv. [RÖD.adj 7.i]
i) ögonen l. i huvudet l. i pannan), rodna resp. komma ngn att rodna; äv. bli osv. röd (i ansiktet osv.) som en kalkon o. d. Det som (i O. Hermelins brev) angick H. M:ts benägenhet för (hertigen av Mecklenburg-)Strelitz, giorde (vid uppläsningen) somlige (som motarbetat hertigen) röda i ögonen. BARK Bref 1: 159 (
1704).
Jag häpnad' och blef röd i synen, som en Mört. KNÖPPEL Mannsschol. 31 (
1741).
Kamartjenaren blef röd i ansigtet som et skarlakan. EURÉN Kotzebue Orth. 2: 45 (
1794).
ALMQVIST Amk 1: 52 (
1840:
i pannan). "Dessutom", sade hushållerskan, som redan förut kände sig retad af hans uppförande och nu vardt röd som en kalkon vid hans sista ord, "så
(osv.)". LÖNNBERG Skogsb. 29 (
1881).
Nu blir du röd i hufvudet och ond. VBENEDICTSSON 1884 hos
LUNDEGÅRD Benedictsson 189. Plötsligt blir
(han) något röd under ögonen.
MOBERG Rosell 289 (
1932).
Jag kände hur jag blev röd. PARLAND FörtrollV 137 (
1953). särsk. (
numera bl. tillf.)
i uttr. göra ngn helt (förr äv. hel) röd, komma ngn att rodna starkt. SvBrIt. 1: 19 (c. 1700:
heel röd).
Han giorde mig helt röd med alt för stort beröm. KOLMODIN QvSp. 1: 332 (
1732).
β') i uttr. (stå) blek och röd o. d., se BLEK, adj.¹ ² b. [RÖD.adj 7.m]
m) om person l. kollektiv av personer med tanke på klädedräkt o. d.: som bär röda kläder l. röd dräkt l. rött klädesplagg o. d. Dett Röde regemente. OxBr. 1: 317 (
1826).
De röde prester hviska med hvarandra, SNOILSKY 2: 32 (
1881;
om kardinaler i röda ceremonidräkter).
Blekt spel av de röda anfallsmännen. SvD(B) 1957,
nr 281 s. 14 (om fotbollspelare i röda tröjor).
[RÖD.adj 7.n]
n) om djur (jfr a , o): som har röd(aktig) päls l. hud l. fjäderskrud o. d.; äv. i uttr. med mer l. mindre bildl. bet. Herr Peder satt sig uppå rennaren röd. SvForns. 1: 173. Ther gick en annan hest vth rödh, och then ther satt vppå honom wort giffuit ath han skulle borttagha fredhen vthaff iordhenne.
Upp. 6: 4 (
NT 1526).
1 Röö hwijthufdigh qwiga. ROTH Rägleh. 37 (
i handl. fr. 1686). "Slägt och vänner ä' värst" – sa' räfven till röda hunden.
HOLMSTRÖM Sa' han 68 1876. – särsk.
[RÖD.adj 7.n.α]
α) om räv; äv. i bildl. uttr. betecknande slug person; särsk. i sg. best. i substantivisk anv. (ofta, i sht förr, använt ss. eufemistisk omskrivning): räven. Räfven (kal- las) den röde. OSBECK Lah. 266 (
1796).
Att söka skjuta den röde. TIdr. 1897,
julnr s. 46.
Andersson var den rödaste räf, som någonsin funnits på ön. JANSON Ön 215 (
1908). jfr (†): Reynick rödh.
FORSIUS Fosz 247 1621.
[RÖD.adj 7.n.β]
β) om tupp; särsk. dels (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i sg. best. i substantivisk anv.: tuppen, dels i det bildl. uttr. den
röde hanen o. d., se
HANE 1 b .
WIGSTRÖM Folkd. 2: 338 (
1881).
[RÖD.adj 7.o]
o) [utgående från Upp. 6: 4; jfr n]
(
numera bl. ngn gg i vitter stil)
i det bildl. uttr. rytta- ren på den röda hästen l. den röde ryttaren o. d., om kriget. Blacka Ryttaren (dvs. pesten) i Europa och then Röda wid thesz gräntzer. Fuhrman Alm- (Sthm) 1662, s. 10. Ryttaren på den röda hästen fortfar att rida. TOPELIUS Planet. 1: 9 (
1889).
[RÖD.adj 7.p]
p) om (bonings)rum med tanke på färgen på dess väggar l. möbler. Röö cabbinetet. Rig 1924,
s. 68 1939, Röda förmaket.
REENSTIERNA Årstadagb. 2: 211 (
1818).
Det inre schackrummet innanför södra läktarn (i Berns salong), hvilket i anseende till dess röda möblering och för korthetens skull så småningom antog namn af Röda Rummet. STRINDBERG RödaR 89 (
1879); jfr: På hösten
(1872) fick man ett stamlokus i det med rödklädda soffor möblerade rum i Berns, som kallades Röda rummet.
LAMM i
SSAH 50: 117 1940.
[RÖD.adj 7.q]
q) om spelkort l. färg i kortspel: som är rnter l. hjärter. BeskrLombreSp. 7 1745.
HbiblSällsk. 1: 6 (
1838).
(Man) Sitter med handen full av röda trumfar. MÖRNE Strandb. 1: 43 (
1913;
i bild).
[RÖD.adj 7.r]
r) i n. sg. i snbstantivisk anv.
[RÖD.adj 7.r.α]
α) i obest. form ss. benämning på röd färg; ngn gg äv, med gen.-attribut; äv. övergående i bet.: ngt som har röd färg.
Gå l. skifta l. stöta i rött, förr äv. stöta på rött. Målad i rött. Dhen ena wil hwijt, dhen andra rödt, dhen ena swrt, dhen andra sött. GRUBB 580 (
1666).
Den på rödt stötande snöen, som fallit .. på Alperne. SvMerc. IV. 3: 308 (
1759).
Nyponbusken sätter rödt i yfvigt hår. WIRSÉN Ton. 51 (
1893); jfr . Det bestämdes
(vid ett engelskt teknikermöte 1841) att rödt skulle beteckna "fara", grönt "varsamhet" och hvitt "klart".
CRONSTEDT PVetA 1893,
s. 7; jfr
2 e. Af rosornas rödt var hon röd.
HALLSTRÖM Purpur 129 (
1895).
Lövträden lyste i gult och rött. FRIDEGÅRD Offerrök 12 (
1949). – jfr
AMARANT-,
APRIKOS-,
AZO-,
BLOD-,
CINNOBER-,
ELD-,
HYACINT-,
HÖG-,
INFRA-,
INKARNAT-,
KARDINAL-,
KARMIN-,
KARMOSIN-,
KRAPP-,
KÖRSBÄRS-,
KÖTT-,
LACK-,
LAX-,
LJUS-,
MATT-,
MELLAN-,
MULLBÄRS-,
MYSK-,
MÖNJE-,
MÖRK-,
NEJLIK-,
ORANGE-,
PONCEAU-,
PURPUR-,
ROSEN-,
SAMMETS-,
SANDEL-,
SCHARLAKANS-,
SKÄR-,
SOLFERINO-,
SVART-,
TEGEL-,
VALLMO-,
VIN-RÖTT m. fl. – särsk.
α') i vissa (hasard)spel, om rött ss. represontant för ett av de alternativ varpå de spelande kunna göra insatser. Satsa, spela på rött. HAGDAHL DBästa 56 (
1885;
i kortspelet "rouge et noire").
NF 14: 11 (
1890;
i rulett). särsk.
[efter fr. rouge et noire]
(
mindre br.)
i uttr. rött och svart, om kortspel (vanl. spelat på ett spelbord där insatserna läggas på ett rött l. ett svart fält o.) där korten läggas upp i två rader (motsvvarande rött resp. svart) tills kortens sammanlagda värde i vardera raden uppgår till minst 31 poäng o. där den rad som kommer närmast 31 i poängtal vinner, "rouge et noire", "trente-et-quarante". SERNER SvFörbryt. 86 1915.
β') om färgämne som har l. ger röd färg; särsk. (i fackspr.) i uttr. engelskt l. italienskt l. venetianskt rött, om olika slag av målarfärg vari järnoxid ingår (jfr ENGELSK, adj.¹ a, ITALIENSK a, indiskt rött, se INDISK 1 c, turkiskt rött, dels om ett färgämne framställt av krapprot l. stenkolstjära (o. använt i stlt för färgning av bomull), dels om ett färgämne framställt av fröna av växten Peganum harmala Lin. (o. använt för färgning av textiller); i sådana uttr. som turkiskt rött stundom äv. övergående till att beteckna den färg(nyans) som erhålles gm ifrågavarande färgämne. Att färga Turkiskt rödt på bomull och linne. WESTRING SvLafv. 1: 257 (
1806).
Turkiskt rödt .., äkta röd färg med krapp eller alisarin. 2NF 30: 439 (
1920).
Engelskt rött .. bär en hel del andra namn, såsom .. venetianskt rött, italienskt rött och kolkotar. HantvB l. 1: 38 1934. jfr
ALG-,
ALKANNA-,
ANILIN-,
ARSENIK-,
BERLINER-,
BLAD-,
BLOD-,
BLY-,
BÄRG-,
CINNOBER-,
DIAMIN-,
FALU-,
FLOCKEN-,
FLORENTINER-,
INDIAN-,
INDIGO-,
JUVELERAR-,
JÄRN-,
KAKAO-,
KARMIN-,
KEJSAR-,
KINA-,
KOSCHENILL-,
KRAPP-,
KROM-,
KÖTT-,
LACK-,
LACK-,
MUS-,
LAV-,
MALVA-,
METYL-,
MOSS-,
NAFTALIN-,
NEAPEL-,
NEJLIK-,
NEUTRAL-,
NYRNBERGER-,
PARA-,
PARANOTR(O)ANILIN-,
PARISER-,
PURPUR-,
SANDEL-,
SCHARLAKANS-,
TUPP-,
VIN-RÖTT m. fl. särsk. i utvidgad anv., i namn på växt varav rött färgämne erhålles; ss. senare led i ssgn FÄRGARE
γ') rött smink, rouge; förr särsk. [jfr fr. mettre du rouge]
i uttr. sätta rött, sminka (sig). Hon brukar .. sällan juveler, och aldrig sätter hon rödt. RISTELL Vis. 16 (
1787).
Rött lägger man alltid på kindbenets högsta del. GRANLUND 12Brev 159 (
1956).
Viola drar rött över de fylliga läpparna. SJÖGREN TaStjärn. 16 1997. jfr
LÄPP-,
SMINK-RÖTT.
δ') om (skrift med) rött bläck l. rödpänna o. d. Skriva med rött. WILSON Spelb. 295 (
1888).
Att med rödt införa alla de rättelser och tillägg i sjökorten, som kunna finnas nödiga. SD(L) 1901,
nr 224, s. 7. jfr (†):
(Då andra auktoriteter) skrifva svart på hvitt, skrifver denna
(dvs. det allmänna missnöjet) rödt på svart och på köpet till med stålpennor, härdade i seklers tysta eld, formerade af hämnande folkrätt och menniskovärde.
NFreja 1842.
nr 8, s. 3 (i fråga om köpenhamnarnas demonstrationer med anledning av att Orla Lehmann ådömts fängelse- straff); jfr
5.
ε') (
†)
om koppar. STIERNHIELM Arch. D 1 b
1644.
ζ')om röda kläder l. rött tyg l. band o. d.; särsk. (o. numera företrädesvis) i sådana uttr. som
(klädd) i rött. Manarna knutna med rödt och hofvarna blanka om af jernskor. TEGNÉR (WB) 5: 20 (
1825).
Korgossar i vitt och rött svängde de doftande rökelsekaren. KyrkohÅ 1932,
s. 280.
η') (
numera bl. tillf.)
motsv. g, om blod. VeckoskrLäk. 3: 57 1782.
(Jordemoderm säger till bödeln: Jag behöfver lite rödt åt en sjuk, en sjuk som faller!
STRINDBERG Kronbr. 89 (
1902).
Jag .. har rött på händerna. BERGMAN Eld. 94 (
1917).
θ')(i vitter stil, mera tillf.) motsv.
h, om rött sken (på himmeln); särsk. om aftonrodnad.
(Fåglarna) sväfva än så högt i aftonsolens strålar, / Att med ett ljuslett rödt hon deras fjädrar målar. FRYXELL Dikt. 17 (
1829).
Jag sett dagar växla fort / Från sol till rödt. HALLSTRÖM GrAntw. 62 (
1899).
ι' motsv.
l , om rött inslag i hudfärg.
(Karibstammarna) skola vara bruna utan all inblandning af rödt. SUNDEVALL ÅrsbVeta 1845–50,
s. 42.
κ' motsv.
q, ss. sammanfattande beteckning för hjärter o. ruter i kortspel; förr äv. i uttr. dra svart och
rött l.
taga rött och svart (om ngt), vid spel l. lottning: dra ett kort i en lek och låta den omständigheten att kortet är svart l. rött bli utslagsgivande (i fråga om ngt); jfr . Är
Trumpf uti svart, så är Tvåan, nämligen i Spader och Klöfver Manille, men är hon i rödt, så är det Siuan, neml. uti Hierter och Ruter. Beskr- LombreSp. 6 (
1745;
i kortspelet lomber). TEGN'E (WB)R
6: 264 (
1829:
drar).
Spela ej Whist med den, som tager rödt och svart om hvad kort han skall spela ut. SKOGMAN AforWhist. 7 (
1839).
[RÖD.adj 7.r.β]
β) i best. form, dels ss. benämning på röd färg, dels om ngt som har denna färg. RINMAN JärnH 678 (
1782). Det röda
(har) varit Krigets färg.
RYDBERG FilosFörel. 3: 183 (
1878).
Låt mig få till livs av det röda, det röda du har där. 1Mos. 25: 30 (
Bib. 1917;
om röd soppa). Det där är Salvia splendens, är den inte det rödaste röda?
MARTINSON VägKlockrike 118 (
1948). – särsk.
α') [jfr motsv. anv. i y. fsv., isl. o. t. dial.]
(
†)
i uttr. det röda (av l. i ägget), äggula(n); jfr GUL 1 g. Thet rödha j ägget. BOLAVI 123 a
1578. Thet röda aff Egget.
IERICI Colerus 1: 327 (
c. 1645). Slå sönder tu Egg, tagh bort thet Röda och slå thet hwijta uthi ett Steenfaat.
Därs. 2: 184. β') [jfr motsv. anv. i eng.]
(
†)
motsv. g, i uttr. det röda, om menstruation(sblodet). THOLANDER Ordl. (c.
1875).
γ') [jfr motsv. anv. i d.]
motsv. h, i uttri. det röda av solen, om morgonrodnaden; dels i uttr. sova det röda av solen, sova till efter soluppgången, dels (o. numera bl., föga br.) i uttr. dansa det röda av solen, dansa till soluppgången. Dhen som sofwer dhet rödha aff Solen, han mister dhet feeta aff Kåhlen. GRUBB 95 (
1665).
Sällan blir det uppbrott förrän man dansat det röda af solen. LINDQVIST Dagsl. 3: 45 (
1904).
[RÖD.adj 2]
2) i fråga om användande av röd färg med symbolisk innebörd l. ss. konventionellt tecken för ngt; i sht attributivt i vissa stående förbindelser o. uttr. (jfr 1 a). Den röda skjortan var (i Frankrike på 1700-talet) mördarnes sista drägt (vid avrättningen). HEDIN Rev. 120 (
1879). – särsk.
[RÖD.adj 2.a]
a) [ämbetsmän buro på
1700-talet ofta röd kappa] (
numera bl. tillf.,
i skildring av ä. förh.)
om kappa l. överrock o. d. för att beteckna (l. med särskild tanke på) bäraren l. ägaren ss. en överhetsperson l. ämbetsman; i uttr. röd kappa l. överrock o. d. äv. i utvidgad anv., om överhetsperson osv. Så länge hemkoms-ölet varar, får mången röd kappa stiga i ränsten för en raglande nankins-tröja. WALLENBERG (SVS) 1: 179 (
1771).
(Jag) kunde .. ha hiärta, at förråda den röda öfverrocken, af hvilken jag
(ss. vittne till ett kär- leksmöte) såg en flik uti månskenet.
Därs. 276 (med syftning på fartygsbefäl). Min Herre, ..
Jag utber mig eder röda kappos protection. GbgSpion. 1772 nr 4, s. 2.
Hvar skall jag födan taga, / Jag fattig Secreter? / .. Fast röda kappan lyser, / så värker dock min buk. BELLMAN 5: 318 1772.
[RÖD.adj 2.b]
b) i uttr. röd matta, om lång o. smal röd matta som användes vid särskilt högtidliga tillfällen ss. symbol för artighet l. underdånighet o. d., i sht för att täcka mark l. gångbana fram till en entré o. d.; särsk. i uttr. rulla l. lägga ut röda mattan; äv. i bildl. anv., ss. beteckning för att ngn blir mottagen med största artighet o. d. Då nu den röda mattan på söndagsaftonen rullas ut på trottoaren utanför Riche's port och det 800e bröllopsparet stigit upp i den eleganta festvåningen. NDA 1913,
nr 98, s. 1.
SDS 1957,
nr 246 s. 3 (bildl.).
[RÖD.adj 2.c]
c) (
numera bl. tillf.,
i sht i skildring av ä. förh.)
om mössa (särsk. jakobinmössa), för att beteckna (l. med särskild tanke på) bärarens l. ägarens republikanska åsikter; äv. i uttr. med bildl. anv.; jfr d o. 5. SP 1792,
nr 261 s. 2.
Han mente tro på, att de, som nu tänkte annorlunda än han i politik, hade röda mössan på. LILJECRONA TiksdKul. 498 (
1841).
En gång (före re- presentationsreformen) inbars till mig i konseljen att bref, uti hvilket voro inlagda 10 stycken små virkade röda jakobinmössor. DE GEER Minn. 1: 280 1892.
[RÖD.adj 2.d]
d) om fana utgörande symbol för socialism l. kommunism; äv. i uttr. med oeg. l. bildl. bet. På rådhuset (i Paris hissades (den 15 mars) den röda flaggan. DN 1871,
nr 1902,
s. 1.
Den röda fanans kompromiss med korset. Brand 1803,
nr 2 1/2, s.
5 (rubrik). Röd fana är numera socialdemokratiens särtecken.
2NF 24: 123 (
1918).
Varje första maj drar det långa tåget under de röda fanorna genom stadens gator. NILSSON FestdVard. 119 1925.
[RÖD.adj 2.e]
e) i fråga om användande av röd färg ss. varnings- l. stopptecken l. ss. tecken på förbud o. d.; särsk. om ljus(signal) l. lykta l. flagga l. vimpel l. (del av) trafikmärke o. d. Stanna för rött ljus i en gatukorsning. Det röda ljuset betyder alltid: fara, eller att yttersta försigtighet är at nöden. TOTTIE Jernv. 65 (
1857).
Närhelst ett vägmärke anger varning eller förbud är det alltid försett med en röd bård. BRATT Chaufförb. 162 (
1936).
(Banvakten) skulle noga iakttaga tåget och om något fattades stoppa detsamma med röd flagga. Järnvägsminn. 176 (
1952).
Rött ljus betyder stopp! förbjuden ingång! undan och ur vägen. AURÉN KvällSeine 79 (
1956). – särsk.
[RÖD.adj 2.e.α]
α) om lykta (utanpå teaterbyggnas l. konsertsal o. d.) som tändes ss. tecken på att biljetterna till en föreställning äro slutsälda. Thalia 1910,
nr 19 s. 1 (om danska förh.). Dean Dixon återkom i går som gästdirigent, och alltså lyste den röda lyktan utanpå Stadsteatern.
SDS 1957,
nr 282 s. 26.
[RÖD.adj 2.e.β]
β) (
numera bl. tillf.)
om stämpel som användes för att beteckna att handling o. d. är hemlig. ÖgD 1913,
nr 62 s. 2.
Iakttagelser .. som med den röda stämpelns tillhjälp undanryckts i diskussion. NDA 1913,
nr 73 s. 2.
[RÖD.adj 2.f]
f) om (ljus från) lanterna som är anbragt på o. markerar ett fartygs babordssida l. ett flygplans vänstra sida. SPF 1849, s.
38. 2SvUppslB 17: 795 1950.
[RÖD.adj 3]
3) i utvidgad l. bildl. anv. (jfr
1 a slutet,
2, 4, 5).
[RÖD.adj 3.a]
a) [jfr 1 g, l ) (
i vitter stil)
blodfull (se d. o. 3, lidelsefull, het, varm, eldig, intensiv. En tid, då människan ännu var röd och varm i hågen. STEFFEN BrittStröft. 215 (
1893).
Varmblodiga varelser med röda drifter. KJELLEN NatSaml. 90 (
1902 Fiolen / med klang så djup och röd.
BERGMAN Eld. 161 (
1917).
Hur fåfäng (var) röda önskan i öknens kärlekstält. SJÖBERG Kris. 124 (
1926).
[RÖD.adj 3.b]
b) (
vard.)
i uttr. som beteckna att ngt sker l. utföres snabbt o. plötsligt l. under intensiv kraftansträngning o. d. [RÖD.adj 3.b.α]
α) i uttr. i (i sht förr äv. på) röda(ste) rappet, se RAPP sbst.⁴, ². I röda rappet landar / Min båt vid Selmas strand. SEHLSTEDT 3: 115 1887.
[RÖD.adj 3.b.β]
β) ss. bestämning till ord som beteckna en kort tidrymd; särsk. i uttr. på (äv. om l. inom) några (l. tre l. fem) röda minuter l. sekunder l. på en (liten) röd minut l. på röda sekunden, på (resp. om l. inom) en liten stund l. genast l. ögonblickligen, i fem röda minuter, (under) en liten stund. Kom nu med ut bara i fem röda minuter, så ska' du få si Herrans dråpliga gärningar! Sä LLBERG Långv. 75 1894, Ungen kom hem igen om fem röda minuter.
MOLIN ÅdalP 102 (
c. 1893).
Allt är färdigt på fem röda sekunder. SvD(L) 1903,
nr 258, s. 5.
KOCH Timmerd. 386 (
1913:
på en röd minut).
GHT 1917 nr 194 s. 5 (:
på en liten röd minut).
ESSÉN Doll. 166 (
1917:
på röda sekunden).
Inom tre röda minuter hade .. kärran försvunnit i vagnslidrets mörker. BERGMAN Mor i Sutre 77 (
1917).
SCHULZE Emigr. 116 (
1930:
på några röda sekunder). särsk. i uttr. på (äv. i)
röda momangen, omedelbart, strax; jfr
MOMENT 2 b.
SIWERTZ Sel. 2: 32 (
1920: på)
VFl. 1938,
s. 87 (:
i).
[RÖD.adj 3.b.γ]
γ) [jfr sv. dial.
springa som en röd hund, springa allt vad man orkar, o.
HUND, sbst.¹ 1 b]
i uttr. ligga i som en röd hund, arbeta snabbt o. ihärdigt.
LO-JOHANSSON Stat. 2: 74 (
1937).
SDS 1967,
nr 267 s. 4.
[RÖD.adj 3.c]
c) [jfr 1 g, r ]
i uttr. som beteckna att ngn är l. plötsligt blir häftigt vred l. arg l. ilsken (o. känner l. tycker sig känna hur blodet rusar upp mot pannan); särsk. i uttr. se rött (för ögonen l. sina ögon). Rödt för min ögon, de blinda, det flammar, / hatet förtär mig, min blod är som galla. FRÖDING NDikt. 81 (
1894).
Jag ser rödt för mina ögon, och mordfantasier förfölja mig under sömnen. GEIJERSTAM Medus. 175 (
1895). Kung Kreston blef så förtörnad, att allt blef rödt för hans syn.
HALLSTRÖM Brilj. 204 (
1896).
Jädrars – .. nä nu, nä nu sir ja rödt, nu sir ja mörkrödt å blod å tarmar. ENGSTRÖM Glasög. 154 (
1911).
[RÖD.adj 4]
4) [anv. utgår sannol. från 1 d]
(
vard.)
i svordomar o. svordomsartade uttr., med förstärkande innebörd l. mer l. mindre pleonastiskt, om djävulen l. helvetet; äv. (i vissa trakter) i m. sg. best. i substantivisk anv., ss. folklig benämning på djävulen; förr äv. i uttr. röde Petter, se PETTER 2. Ta'mme rödaste katten. MELIN Huml. 76 (
1882).
Ta mej den blixtblåe röde. HÜLPHERS Ångermanl. 132 (
1900).
Hvad i röda helvetet är det med er karl? HELLSTRÖM Kusk. 119 (
1910).
För röde faen. KOCH Arb. 275 (
1912). – särsk.
i utvidgad anv., om person, övergående i bet.: förbannad l. satans o. d. Pojken var en riktig guds ängel, han, å Forsberg en röd en rackare. JANSON Gast. 64 (
1902).
[RÖD.adj 5]
5) [jfr motsv. anv. i t. o. av fr. rouge samt 2 c, d]
(vänster)radikal; särsk. dels (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) : revolutionär l. republikansk l. anarkistisk, dels (o. numera vanl.): socialistisk l. socialdemokratisk l. kommunistisk; äv. övergående i bet.: (sovjet)rysk; i pl. äv. i substantivisk anv., i uttr. de röda, om personer med (vänster)radikala osv. åsikter, i sht om kommunister l. (sovjet)ryssar. (Den) röda armén, flottan, flyget, benämning på Sovjetunionens markstridskrafter, flotta resp. flyg. TROLLEWACHTMEISTER Ant. 2: 243 (
1847).
De Röde. SvT 1852,
nr 28, s. 4 (om franska socialister). Den närvarande röda kommunen
(i Paris) är kosmopolitisk.
Samtiden 1871,
s. 281. Han .. insöp socialdemokratiska idéer och blef slutligen medarbetare i en röd folktidning.
ROOS Strejk. 18 1892. Det röda upproret i Finland år (
1918).
SÖDERHJELM (
1918;
boktitel). Han
(var) socialist av rödaste ullen.
VINBERG Barb. 15 (
1928).
(Ungern) är utlämnat att leva under den röda knutpiskan. SDS 1957,
nr 289 s. 4, – jfr
BLOD-,
ELD-,
SVART-,
ULTRA-RÖD, – särsk.
[RÖD.adj 5.a]
a) i uttr. rött garde, benämning på organisation (i sht i form av väpnad styrka) uppsatt i Finl. 1905–06 o. 1919, i Ryssland efter 1917 års revolution o. i Tyskland efter 1918 års revolution bland revolutionära arbetare; äv. (om förh. i Finl. 1918) om sammanfattningen av sådana väpnade styrkor; i sht i sg. best. l. pl.; jfr RÖD-GARDIST. Hufvudstadsbl. 1905,
nr 297 s. 6.
(Arbetarpartiets ledare) uppställde
(under storstrejken i Finl. 1905) egna skyddskårer, med en röd bindel om armen – det första upphovet till "röda gardet".
SÖDERHJELM Uppror. 17 (
1918).
2NF 33: 133 1925.
[RÖD.adj 5.b]
b) (
numera mindre br.)
i uttr. röd gardist, == RÖD-GARDIST. SvD(A) 1917,
nr 351 s. 3.
[RÖD.adj 5.c]
c) [efter t. rote front]
i uttr. röd front, ss. kommunistiskt slagord, i sht använt ss. appell o. hälsningsord (o. ss. benämning på kommunistiska organisationer). RödFront 1931,
nr 1, s. 4.
3NF 1932.
(En nationalsocialist) sträcker armen i luften under utropet: Vakna Sverge! En av ynglingarna .. svarar med kommunisthälsningen, knuten näve vid axeln: Röd front!
VÄRNLUND Sångare 132 1933. [RÖD.adj 5.d]
d) (
numera bl. tillf.)
i uttr. (det) röda spöket, om socialismen uppfattad ss. en samhällsfara; äv. oeg., i uttr. vara ngns röda spöke, vara det som ngn fattar som den största faran. Det röda spöket år 1852, Romieu (
1851;
broschyrtitel; fr. orig.: Le spectre rouge de
1852).
BECKMAN Amer. 1: 135 (
1883;
oeg.).
[RÖD.adj 6]
6) [jfr t.
Rotrussland fr. Russie rouge, mlat. Russia rossa, ry. Červonnaja Ruś, ukr. Červona Ruś; sannol. efter pol. Czerwona Ruś, bildat (med anslutning till pol. czerwony, röd) efter fry. Červeńskye (gorody, dvs. städer) adj. till TJERVEN (fry.
Červen), medeltida stad söder om Hrubieszów i nuvarande sydöstra Polen)
hist. i uttr.
Röda Ryssland de av ukrainare bebodda delarna av Östgalizien (ungefär motsvarande det ukrainska Galizien, Volynien o. Podolien), Rödryssland; förr äv. i uttr.
röda ryssor, om invånare i Rödryssland, ukrainare.
Thenne Polackarnes Konung (dvs. Boleslav Chrobry) .. förde lyckelige Krijgh medh the röde Ryszar, Böhmer, Saxer och Preusser. BRASK Pufendorf Hist. 348 1680.
2SvUppslB 1952.
Ssgr (i allm. tilll. Anm. 1:o Adjektiviska ssgr betecknande färg förekomma i n. sg. obest. ofta substantiverade ss. färgnannn, vilket nedan icke anmärkts vid de särsk. orden. 2:o Vid nedan behandlade växt- o. djurnamn angives icke anledningen till första ssgsleden, när denna har avseende på blominornas färg resp. på den förhärskande färgen i djurets yttre. 3=o I ssgr som i senare leden innehålla ett adj. betecknande färg o. som ange att två (oblandade) färger uppträda skrives ofta bindestreck mellan de båda ssgsleden; se t. ex. röd-grön 2, -gul 2)
A
–
RÖD-AG,
bot. halvgräset Scirpus rufus (Huds.) Schrad. (med mörkt rödbruna ax), rödsäv. Liljeblasd Fl. 21 1815.
–
RÖD-AL.
bot. o.
trädg. det i Nordamerika inhemska (o. i Sv. ss. prydnadsväxt odlade) trädet Alnus rubra Boug. (med röda grenar).
PrisförtAlnarpTrädg. 1992,
s. 23.
–
RÖD-ALG.
[jfr t. rotalge; de flesta hithörande algerna äro röda]
bot. alg av klassen Rhodophyceæ; särsk. om alger av underklassen Florideæ (särsk. i uttr. egentliga rödalger); ofta i pl.; jfr floridé, FRIES Växtr. 265 (
1884).
Närmast stranden (vid Fårö är) ett bredt rostbrunt bälte af en rödalg. TurÅ 1909,
s. 63. Rödalger .. indelas i
2 underklasser, Bangiales och Florideæ, den senare innefattande de högre och egentliga rödalgerna.
2SvUppslB 24: 1129 1952.
–
RÖD-ALM.
(jfr t. rotrüster (i bet. 1), eng. red elm (i bet. 2)] bot. [RÖD-ALM.ssg 1]
1) (numera mindre br.) trädet Ulmus carpinifolia Gled., lundalm, fäitalm. 2NF 34: Suppl.
141 1922.
[RÖD-ALM.ssg 2]
2) trädet Ulmus fulva Micnx (med rödbruna grenar). TÖRJE Växtförteckn. 1: 119 (
1938).
–
RÖD-ANLUPEN ~⁰²⁰, p. adj. särsk. (bot.) om växt(del): vars yta har en lätt röd färgton; jfr anlöpa III 1 a . SIMMONS FlKiruna 44 1910.
–
RÖD-APA,
f. l. r. (
†)
den i Brasilien hemmahörande apan Leontocebus rosalia Lin., röd kloapa, stor lejonapa. NF 9: 1045 1883.
–
RÖD-ARMAD,
p. adj. särsk.
zool. [jfr t. rotarmhörnchen]
i uttr. rödarmad ekorre, den i Afrika inhemska ekorren Heliosciurus rufobrachiatus Waterh. (med roströda fötter o. insidor på benen). 4Brehm 4: 640 1923.
– (
5)
RÖD-ARMIST.
[efter ry. krasnoarmeets]
(
mera tillf.)
om soldat i röda armén. UNT 1930,
nr 10581, s. 1.
–
RÖD-ARTAD,
p. adj. som har rödaktig färg, rödaktig. WALLIN Bref 246 (
1849).
–
rödarv-släkte l. (vanl.)
rödarvs-släkte (
†)
. släktet Anagallis Lin. ArkBot. II. 1: 27 1904.
–
RÖD-ASK,
r. l. f. [jfr eng. red ash]
bot. o.
trädg. det i östra Nordamerika inheniska trädet Praxinus pennsylvanica Marsh. (med rött barklager på grenarna). PriskurBergTrädg. 1897 – 98, s. 10.
–
RÖD-AXIG - i sht bot. som har röda ax. LAHT 1886,
s. 205.
–
RÖD-BAD (i fackspr.) rött färgbad; särsk. om bad (se d. o. 1 c) innehållande koschenill o. tennklorid o. använt för färgning av ylle. UB 5: 513 1874.
–
RÖD-BAND,
n. i sht
etnogr. rött band (se band, sbst.¹ ²⁹). WISTRAND NordMAllmog. 64 (
1909;
tilthörande folkdräkten i Leksand).
Ssgr:
–
rödband-luva l. (vanl.)
rödbands-luva.
etnogr. luva med ett l. flera röda band; särsk. om ett slags svart kilmössa (se d. o. 2) med röda band över sömmarna. WENGELIN GMinn. 137 (
1893;
i Bjuråker).
NORLIND AllmogL 263 (
1912;
i Delsbo).
–
rödband-pänna.
( -band- 1682–1685. -bands- 1793–1847) (
†)
om skrivpänna (av gåsfjäder) vilken fördes i handeln i buntar (om vanl. 25 stycken) hopbundna med rött band (betecknande synnerligen god kvalitet). Bouppt- Sthm 1682,
s. 185 a. Äckta
Rödbands-Pännor. DA 1793,
nr 273 s. 3.
ExposSlöjdprodSthm 1847 s. 9.
–
rödband-skrivpänna.
(-bands-) (†) == -bands
-pänna. DA 1793,
nr 262 s. 4.
–
RÖD-BANDAD,
p. adj. försedd med ett l. flera röda band; särsk. [RÖD-BANDAD.ssg 2.a]
a) motsv. band, sbst.¹ ²9, banda I 4. LANGLET Tyssl. 195 (
1898;
om mössa). [RÖD-BANDAD.ssg 2.b]
b) zool. motsv. band, sbst.¹ ³⁴ a, banda I 5 a. Rödbandade näbbar. KOLTHOFF DjurL 191 (
1899).
Den rödbandade getingen. 4BRehm 13: 186 (
1930;
om getingen Vespa rufa Lin.); jfr
-geting.
–
RÖD-BARB,
m. l. r. (jfr t. rotbarbe) zool. fisken Mullus barbatus Lin., barb; i pl. äv. om släktet Mullus Lin. SMITT Brehm KallblRyggrDj. 252 (1887; i pl. om släktet) 2SvUppslB 20: 419 1951.
–
RÖD-BARKA,
v., -ning. skogsv. med värktyg avlägsna (en del av) det yttersta skiktet av ytterbarken (på träd) så att det rödaktiga undre lagret framträder (i syfte att utmärka trä som skall stå kvar på hygge l. att utmärka väg genom skog o. dyl. l. i syfte att få bättre fäste för lim som påstrykes för att hindra insektlarver att krypa uppåt stammen); äv. tr., med avs. på träd.
BtRiksdP 1901,
I. 1: nr 65 s. 5.
–
RÖD-BARKAD,
p. adj. (
i fackspr.)
om segel l. fiskegarn: som rödfärgats o. impregnerats gm barkning (se barka, v.¹ II 2; äv. i utvidgad anv.: som rödfärgats medelst lösning innehållande ockra o. olja l. dyl. JÖNSSON ÄnSjung. 9 (
1947, 1954).
–
RÖD-BEN.
[jfr d. rødben, lt. roodben t. rotbein (alla i bet. 2)]
[RÖD-BEN.ssg 1]
1) (skämts., vard.) om person som är klädd i röda benkäder; äv. om fågel med röda ben l. fötter (jfr 2; i sht ngt nedsättande. Det där långa rödbenet. LAGERLÖF Holg. 1: 74 (
1906;
om stork).
HOLM Gråväd. 79 (
1911;
om franska soldater med röda uniformsbyxor).
[RÖD-BEN.ssg 2]
2) [specialanv. av
1) (†) ==
-bena l.
(
1843).
SCHULTHESS 1885.
–
RÖD-BENA,
i het. 1 f. l. r., i bet. 2 r. l. f. [angående senare ssgsleden se ben, sbst.¹ anm, sp. 1146]
[RÖD-BENA.ssg 1]
1) zool. vadafågeln Tringa totanus Lin. (med långa röda ben); jfr -benad, -bent a. GRAVANDER Buffon 4: 51 1807.
[RÖD-BENA.ssg 2]
2) [sv. dial. rödbena (FnNerFolkspr.
1859–60, s.
60)] (
i vissa trakter i folkligt språk)
== -knäa. LYTTKENS Ogräs 75 (
1885;
om Polygonum lapathifolium). DENS
Växtn 1138 (
1911;
om P. persicaria; från Hall.).
Ssgr (till -bena 1):
–
rödbene-bo l.
rödbens-, äv.
rödben-bo,
n. 2Nat- Liv 547 1931.
–
rödbene-hane.
TurÅ 1900, s.
84.
–
rödbene-ägg,
n. SAOL 1950.
–
RÖD-BENT,
p. adj. som har röda ben (l. fötter); särsk. om fågel l. insekt. HAGBERG Shaksp. 1: 66 (
1847;
om humla). särsk.
zool. [RÖD-BENT.ssg 1.a]
a) i uttr. rödbent(a) snäppa(n), förr äv. rödbenta glutten, == -bena 1. STRÖM SvFogl. 60 (
1839: Rödbenta Glutten).
TurÅ 1939,
s. 305 (:
Rödbent snäppa).
[RÖD-BENT.ssg 1.b]
b) (
numera mindre br.)
i uttr. rödbent falk, den i östra Europa o. mellersta Asien hemmahörande rovfågeln Falcu vespeitinus Lin., aftonfalk. NILSSON Fauna II. 1: 32 (
1858).
2NF 1915.
–
RÖD-BETNING. (
i fackspr.)
om aluminiumsalt (i sht det av aluminium med ättiksyra bildade saltet) som användes inom färgeritekniken för att binda vissa röda färgämnen vid textilfibrerna; jfr betning, sbst.² a . UB 5: 507 1874.
–
RÖD-BETS.
[RÖD-BETS.ssg 1]
1) [jfr t. rotbeize]
(
numera föga br.)
om bad med vilket ytan på träföremål o. d. behandlas för att erlhålla en rödaktig färgnyans; jfr bets a, beta, sbst.¹ a. BJÖRKMAN 1889.
TeknOrdb. 1006 1951.
[RÖD-BETS.ssg 2]
2) (
i fackspr.)
om bad (bestående av utspädd svavelsyra) med vilket ytan av metallföremål behandlas för att befrias från orenligheter l. för att erhålla en rödaktig färnyans; jfr bets c, beta, sbst.¹ c. ALMROTH Karmarsch 451 (
1839).
TeknOrdb. 1006 1951.
–
RÖD-BETSA,
v., -ning, (
i fackspr.)
mod avs. på föremål av trä: gm betsning ge röd färg; ofta i p. pf. i mer l. midre adjektivisk anv.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretate, om resultatet; jfr betsa, v. a. 2Saml. 8: 41 (i handl. fr. 1795;
p. pf.).
Så vanlig rödbetsning är, så svårt är det att gifva densamma varaktighet. LUTTROPP Svartfk. 476 (
1839).
–
RÖD-BILD. (
i fackspr.)
i fråga om färgfotogiafi: bild som tagits med rött filter. 2Sv- UppslB 10: 972 1949.
–
RÖD-BINDA,
r. l. f. (
†)
rödaktig gång- l. lagerart bestående av granathaltigt skarn o. åtföljande malmfyndighet; jfr binda. sbst. 3. RINMAN 1: 209 1788.
–
RÖD-BINKA, äv. (i bet.
3)
-BYNKE, förr äv. (i bet.
1)
-BINKE. ( röd- 1885 osv. röda- 1578) [jfr sv. dial. (Skåne) rödbynke, d. dial. rødbynke (båda om arter av växtsläktet Rumex Lin.)]
[RÖD-BINKA.ssg 1]
1) (
†)
== -bo l. Röda bincke eller gråbo. BOLAVI 143 a (
1578); möjl. icke ssg.
[RÖD-BINKA.ssg 2]
2) bot. växten Erigeron acre Lin. (med rödaktig stjälk o. rödaktiga blomkorgar); jfr
-bo 1 anm. GOSSELMAN BlekFl. 145 1865.
[RÖD-BINKA.ssg 3]
3) (
i vissa trakter)
växten Rumex longifolius DC., gårdsskräppa; jfr -bo 2. GENTZ Lindgren 144 (
1930).
–
RÖD-BJÖRK.
[jfr eng. red birch (i bet. 1)]
[RÖD-BJÖRK.ssg 1]
1) (
numera mindre br.)
det i Nordamerika hemmahörande trädet Betula nigra Lin. (med mörkrd bark), svartbjörk; äv. om ved l. virke av detta träd. PrisförtAlnarpTrädg. 1892,
s. 25.
IdrBl. 1935,
nr 98 s. 6 (om virke).
[RÖD-BJÖRK.ssg 2]
2) (
†)
om en form av masurbjörk (med rödaktig ved)? Af Biörck lärer finnas egenteligen tvenne slag, hvit- och röd-biörck, som ock kallas lokbiörck. BROOCMAN Hush. 5: 41 (
1755).
–
RÖD-BLACK,
adj. (matt l. blekt) ljusröd l. rdgul l. brunaktig; i sht om (färg på) häst; stundom övergående i substantivisk anv.: ljusröd osv. färg(nyans); jfr -blackig, -blek- InventTillberga c. (
1575).
De begge rödblacka skymlarne. ALMQVIST Går an 115 (
1839). De ursprungliga hästfärgerna äro rödblack, brunblack och musblack ... Av rödblack
(har) uppkommit fux (röd).
2SvUpsslB 13: 1273 1949 –
RÖD-BLAD bot. algarten Dilsea edulis Stackh. (som är blodröd l. bladlik). Krok l. Almquist Fl. 2: 93 1947.
–
RÖD-BLADIG.
som har röda blad; särsk. om växt. NTIdr. 1898,
nr 2, s. 16 (om tidning).
LIDFORSS Kås. 2: 26 1912.
Avledn. –
rödbladighet , r. l. f.
TurÅ 1900,
s. 75.
–
RÖD-BLADS-ROS, äv. -BLADROS.
bot. busken Rosa rubrifolia Vill. (med vanl. rödbrunt anlupna blad), daggros.
KROK o. ALMQUIST Fl.. 1: 157 1905.
–
RÖD-BLANK,
röd o. blank. De rödblanka spritt nya kopparslantarna. Pt 1909,
nr 67 A, s. 3.
–
RÖD-BLEK.
[jfr isl. rauðbleikr]
(
numera mirndre br.)
blekt röd, blekröd; i sht förr särsk. om häst l. nötkreatur; jfr -black. BoupptSthm 1972,
s. 321 b (om taft). GenMRulla 5/10 1711 (om häst).
BoupptRasbo 1744 (om ko). I gryningens rödbleka glans. Roos DjupSag. 246 1901.
–
RÖD-BLEKE,
n. [jfr y. fsv. rödhbleka, rödkrita]
(
†)
på Ölands alvar: rödaktig kalkjord (innehållande järnoxid); jfr bleke, sbst.² ¹. Alm(Gbg) 1789, s. B 5 b. LAA 1813,
s. 264.
–
RÖD-BLIND.
[jfr eng. red-blind, t. rotblind]
(
i sht i fackspr.)
som saknar förmåga att urskilja rött (samt i viss mån äv. grönt). UpsLäkF 1870–71,
s. 658.
–
RÖD-BLINDHET ~⁰², äv. ~²⁰. [jfr t. rotblindkeit, eng. red-blindness; delvis till -blind]
(
i sht i fackspr.)
om egenskapen att vara rödblind. UpsLäkF 1870–71 s. 658.
–
RÖD-BLINKANDE,
p. adj. (
mera tillf.)
som blinkar rött l. med rött sken; äv. bildl. SD(h) 1901,
nr 509 s. 4 (om sken från fyr). En bädd af gräs och mossa med rödblinkande Azalea i mängd.
TurÅ 1907,
s. 144.
–
RÖD-BLODIG.
[jfr t. rotblütig, eng. red-blooded]
(
numera bl. tillf.)
som innehåller l. utgöres av rött blod; särsk. om djur: som har blod l. en blodliknande vätska vari ingå röda blodkroppar l. rött färgämne. 2Saml. 35: 221 1662.
(Vissa kråkfåglar äta) rödblodiga, till och med varmblodiga djur.
NILSSON Fauna II. 1: 187 (
1858).
–
RÖD-BLOMMAD,
p, adj. (†)
[RÖD-BLOMMAD.ssg 1]
1) rödblommig (se d. o. 1; i uttr. rödblommat gräs, växten Armeria vulgaris Willd., trift, gräsnejlika. RUDBECK HortBot. 48 (
1685).
BROMELIUS Chl. 44 (
1694).
[RÖD-BLOMMAD.ssg 2]
2) om kind: rödblommig (se d. o. 3. Visb. 3: 355 (
c. 1700).
–
RÖD-BLOMMANDE,
p. adj. om växt o. d.: rödblommig (se d. o. 1; äv. om äng o. d.: bevuxen med l. täckt av växter med röda blommor. Stundom (uppstår) af .. en rödblommande växtart en planta med hvita blommor. HbTrädg. 1: 19 (
1872).
LINDQVIST Rim 1: 351 (
1907;
om äng).
–
RÖD-BLOMMIG.
[jfr t. rotblumig, eng. red-flowered (båda i bet. 1)]
[RÖD-BLOMMIG.ssg 1]
1) om växt o. d.: som bär l. har röda blommor; äv. (i sht bot.) om växtart: som blommar med röda blommor (särsk. i uttr. röd- blommig hästkastanj, trädet Aesculus carnea Hayne, förr äv. i uttr. rödblommig bönbuske l. rödblommigt ärtträd, busken Cytisus purpureus Scop., rosenginst). WESTE (
1807).
Rödblommigt Ärtträd. LILJA FlOdlVext. 112 (
1839).
Rödblommig Bönbuske. SVENSSON Kulturv. 381 (
1893).
En egendomlig, rödblommig varietet af skogsviolen. TurÅ 1895,
s. 16.
Rödblommig hästkastanj. HYLANDER PrydnV 29 1948.
[RÖD-BLOMMIG.ssg 2]
2) om tyg l. tapet o. d.: som har mönster som föreställer röda blommor; äv. om mönster: som föreställer röda blommor. REENSTIERNA Årstadagb. 1: 101 (
1798).
[RÖD-BLOMMIG.ssg 3]
3) om ansiktsfärg: som erinrar om färgen hos röda blommor, blomstrande; om ansikte l. kind(er): som ha(r) sådan färg; om person(s utseende): som kännetecknas av ansikte l. kinder med sådan färg; jfr -kindad. SERENIUS Zz 1 a (
1734;
om an- siktsfärg). särsk.
[RÖD-BLOMMIG.ssg 3.a]
a) med tanke på den röda färgen ss. tecken på ungdom l. hälsa; särsk.: rosenkindad, purpurkindad; jfr röd, adj. 1 l . DALIN Arg. 2: 394 (
1734 1754;
om person). Ett rödblommigt flickansikte skrattade emot honom.
ISAKSSON DödFast. 20 1984.
[RÖD-BLOMMIG.ssg 3.b]
b) (
numera mindre br.)
== -brusig b. Min vän med Stopet Numro Fyra, / Rödblommig som den skönsta ros. BELLMAN (BellmS) 2:
44 (c.
1778,
1791).
De unga männen drucko punsch och besökte glädjeflickor och blefvo feta och rödblommiga. SÖDERBERG MBirck 146 (
1901); jfr
a. [RÖD-BLOMMIG.ssg 3.c]
c) (
mera tillf.)
med tanke på den röda färgen ss. framkallad av affekt; jfr röd, adj. 1 l . Disa blev om igen en smula rödblommig. ALVING DamKlubb. 318 1931.
[RÖD-BLOMMIG.ssg 3.d]
d) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr
4; jfr
-kindad d.
TÖRNEROS (SVS) 1: 146 1824. särsk. övergående i bet.: präglad av frisk o. ungdomlig optimism o. d.
(Åttiotalets) rödblommiga världsförbättrariver.
BERGMAN i
3SAH L
XI. 2: 12 1960.
[RÖD-BLOMMIG.ssg 4]
4) (
mera tillf.)
om äpple, == -kindad b. AUERBACH 1913.
Avledn.
–
rödblommighet , r. l. f. egenskapen att vara rödblommig; särsk. till
-blommig 1 o.
3. DALIN 1834.
–
RÖD-BLOMSTRANDE,
p. adj. (
mera tillf.)
som har en friskt (blomstrande) röd (ansikts)färg, rödblommig. LUNDKVIST FlodHav. 85 (
1934).
–
RÖD-BLOMSTRIG, (
numera bl. tillf.)
om växtart; rödblommig (se d. o. 1; förr särsk. i uttr. rödblomstrig sandört, om växten Spergula rubra (Lin.) D. Dietr., rödnarv. Liljeblad Fl. 245 1816.
–
RÖD-BLOND.
[jfr t. rotblond blond med skiftning i rött.
SmålP 1890,
nr 151 A, s.
3 (om mustascher). –
RÖD-BLOSSANDE.
p. adj. (
mera tillf.)
blossande röd. MOBERG Nybygg. 614 1956.
–
RÖD-BLOSSIG. (
numera mmdre br.)
om ansikte: blossande röd; om person: som har sådant ansikte. LGBRANTING 2: 76 1840.
HÖIJER GrBerg 74 1940.
–
RÖD-BLUSAD,
p. adj. iförd röd blus. Dagen 1898,
nr 77 s. 3.
–
RÖD-BLÅ.
[RÖD-BLÅ.ssg 1]
1) blå med skiftning i rött, violett, gredelin. KOLMODIN QvSp. 1: 56 (
1732).
Rödblå läppars fragg i raseri utfara. BELLMAN Gell. 84 (
1793).
[RÖD-BLÅ.ssg 1.slutet]
särsk. (†) i uttr.
rödblå mjölviva, växten Primula scotica Hook., skotsk viva.
KINDBERG SvNamn 16 (
1905).
[RÖD-BLÅ.ssg 2]
2) röd o. blå.
SPEGEL GW 74 (
1685).
Orden med rödblått band. SANDER i 3SAH 10: 280 1895.
–
RÖD-BLÄCKA,
v., -ning,
skogsv. rödbarka (i syfte att utmärka träd som skall stå kvar på hygge l. i syfte att markera väg genom skog o. d., i sht förr äv. i syfte att få bättre fäste för lim som påstrykes för att hindra insektlarver att krypa uppåt stammen).
SDS 1899,
nr 155 s. 2.
TRÄGÅRDH Skogsins. 137 (
1914).
–
RÖD-BLÄNDIG, (
†)
om bärgart: som innehåller rödaktigt (zink)blände (jfr -slag). BROMELL Berg. 57 (
1730).
–
RÖD-BLÄNKANDE.
p. adj. som blänker röd l. rött l. är röd och blänkande. ULLMAN Flickära 70 (
1909;
om ansikte).
–
RÖD-BLÄSIG, förr äv.
-BLÄSOT .
[jfr ä. d. rødbleset (i bet. 1)]
[RÖD-BLÄSIG.ssg 1]
1) om häst l. nötkreatur: röd o. med vit bläs. StallRSthm 1556 s. 25 (om häst)
MELLIN Nov. 1: 466 (
1829, 1865;
om kalv). [RÖD-BLÄSIG.ssg 2]
2) [jfr motsv. anv. av sv. dial. (Gotl.) rädbläsig]
(
†)
om person: (tillfälligt) röd i ansiktet. UGGLA Herald. 5 (
1746).
–
RÖD-BO,
r. l. m. l. f. [ fsv. rödhabo; jfr sv. dial. rö(d)bo om arter av växtsläktet Rumex Lin., nor. dial. raudbu, om arter av växtsläktet Epilobium Lin.; med avs. på senare ssgsleden se BHESSELMAN i
NySvSt. 1922, s.
153 ff., samt gråbo)
[RÖD-BO.ssg 1]
1)(†) växten artenlisia vulgaris Lin. (med stundom rödaktig stjälk), förr använd i medicinen o. vid matlagning, gråbo, binka (se d. o.
1) ; jfr
-binka 1.
FRANCKENIUS Spec. A 3 b
1638.
ApotT 1739,
s. 35.
FISCHERSTRÖM 1]
184 1779. Anm. till 1. Hos FRIES BotUTFL. 3: 218 1864 o.
DENS. Ordb. 8 (
c. 1870) antages, att ordet hos äldre botanister, t. ex.
FRANCKENIUS (se ovan), användes om
Erigeron acre Lin., rödbinka (se d. o.
2.
Från detta omnämnande hos FRIES utgå sannol. uppgifterna om ordets bet. hos SCHULTHESS 1885 o.
LUNDELL 1893.
[RÖD-BO.ssg 2]
2) (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
växt av släktet Rumex Lin., vars arter ofta ha rödaktiga stjälkar o. blad. DAHLMAN HushRön 3: 86 (
1760;
om R. hydrolapathum Huds.; från Roslagen).
–
RÖD-BOCK,
m. l. r. (
numera föga br.)
sg. best., bildl., ss, beteckning för vådelden, "röda hanen".
(Att) låta rödbocken springa öfver takåsen.
ROOS Helgsm. 2: 168 (
1896).
DENS. Norrsk. 30 1897.
–
RÖD-BOGAD,
p. adj. (
tillf.)
om skepp: som har röd(a) bog(ar). Hos cykloperna finnes det ej rödbogade fartyg. LAGERLÖF HomOd. 102 1908 [gr. orig.: νέες .. μιλτοπάϱῃοι]
–
RÖD-BOK,
sbst.¹ ; pl. (i bet. 1) -ar. [jfr t. rotbuche]
(i sht i fackspr.) [RÖD-BOK.ssg 1]
1) trädet Fagus silvatica Lin. (med rödaktig ved), (vanlig) bok. SYNNERBERG 2: 188 1815.
[RÖD-BOK.ssg 2]
2) trä l. virke av trädet Fagus silvatica Lin. TT 1871,
s. 10.
Panel i rödbok. Form 1943,
s. 150.
Ssgr:
–
rödbok-plank l. (vanl.)
rödboks-plank.
till -bok 2; jfr plank l. TLev. 1901,
nr 38, s. 1.
–
rödbok-spjäla,
r. l. f. till -bok 2. PT 1909 nr 142 a,
s. 3.
–
RÖD-BOLUS, förr äv.
-BOLIUS ,
farm. rödaktigt ämne (ofta i pulverform) huvudsakligen bestående av vattenhaltigt aluminiumsilikat o. innehållande järnoxid samt använt bl. a. ss. blodstillande medel, röd bolus.
VDR 1690,
s. 636.
Lamdsm. VII. 2:
10 (c. 1820:
röbolius).
–
RÖD-BONAD,
p. adj. bonad i röd färg. MeddSlöjdF 1900, 2:
55. –
RÖD-BORSTING bot. rödalgen Griffithsia corallina (Lightf.) Ag. (bestående av röda, rikt gaffelgrenade trådar). Krok o. Almquist Fl. 2: 90 1947.
–
RÖD-BOTTNIG. (
numera bl. tillf.)
om tyg l. klädesplagg o. d.: som har röd botten (se d. o. III b). AntT 1: 62 (
1864;
om korkåpa).
–
RÖD-BRAKA,
r. l. f. (
†)
om spricka i (rödbräckt) välijärn, uppkommen vid utsmidning i rödväinne l. gulvärme. JernkA 1862,
s. 424.
Därs. 1869,
s. 290.
–
RÖD-BROKIG, förr äv.
-BROKOT. [RÖD-BROKIG.ssg 1]
1) till 1: brokig med rött ss. huvudfärg l. med rött ss. en av huvudfärgerna (o. vanl. med vitt ss. andra färg); äv. i uttr. röd- och vitbrokig, brokig i rött o. vitt; i sht (o. numera vanl.) om nötkreatur. En röd brokott friis (dvs. frisisk häst). BtFinlH 3: 233 1549. Rödbrokiga blommor.
GROTENFELT LandtbrFinl. 90 (
1896).
Röd- och vitbrokiga kor av skotsk eller svensk ras. BOLIN VFöda 212 (
1933). särsk. i uttr.
rödbrokig svensk boskap (förkortat
R. S. B.), benämning på en i Sv. under
1800-talets sista årtionden utformad nötkreatursras, vilken
1927 sammanslogs med svensk ayrshireras till svensk röd och vit boskap (förkortat:
S. R. B.). Föreningen för rödbrokig svensk boskap hade i lördags årsmöte i Hallsberg.
VL 1894,
nr 204 s. 3. jfr: Att en förening för bildande af en rödbrokig, svensk boskapsras skulle stiftas.
SödermLT 1891,
nr 146, s. 2.
[RÖD-BROKIG.ssg 2]
2) [jfr 1 slutet]
(
tillf.)
till 5, om tidning o. d.: som är (mer l. mindre) socialistiskt anstucken o. d. Vår rödbrokiga tidningsras. CEDERSTRÖM NFund. 70 1917.
Avledn.
–
rödbrokighet , r. l. f. till
-brokig 1.
SAOL 1923.
–
RÖD-BROSKHINNA,
r. l. f. bot. rödalgen Callophyllis laciniata (Huds.) Kütz. (som är röd o. något broskartad). URSING SvVäxt. Krypt.
480 1949.
–
RÖD-BRUN.
(fsv. rödhbrun] brun med skiftning i rött; kastanjebrun.
O
s. 186.
särsk. (†) i uttr. rödbrun skogssork, sorken Clethrionomys rutilus Pall., rödsork. LILLJEBORG Däggdj. 289 (
1871).
SkogSvT 1906 s. 65.
Ssg:
–
rödbrun-färgad,
p. adj.;
färgad l. målad rödbrun; äv.: rödbrun till färgen. SYLVÉN SvDikotyl. 1: 316 1906.
–
RÖD-BRUNAKTIG ~⁰²⁰. [till -brun]
KALM VgBah. 118 (
1746; om
jord). –
RÖD-BRUNHET ~⁰² äv. ~²⁰. [till -brun]
(
numera bl. mera tillf.)
egenskapen att vara rödbrun. CollMedP 1697,
s. 104.
–
RÖD-BRUNLIG.
[till -brun]
(
†)
rödbrunaktig. Rödbrunlig i Ansichte. CollMedP 1697,
s. 104.
–
RÖD-BRUNN. (
†)
om brunn med på grund av järnhalt rödaktigt vatten. HIÄRNE Suurbr. 8 (
1680;
i sg. best., om viss brunn vid Medevi).
–
RÖD-BRUSIG, förr äv.
-BRUSOT .
( -brusig 1572 osv. -brusot (-tt) c. 1635–1685. -brusut- 1698) (†; se dock b, c) som har en blossande l. starkt l. klart röd färg, högröd. (Stjärnan) liknade .. Planeten Mars, sådan som han såg ut samma afton, i rödbrusigt sken. VetAH 1779,
s. 255.
ANDERSSON Batn. 15 (
1892;
om blommfinde träd). särsk. om ansiktsfärg l. ansikte l. kind(er) l. person(s utseende o. d.); särsk.
[RÖD-BRUSIG.ssg 2.a]
a) (
†)
==-blommig 3 a; jfr röd, adj. 1 l . Om menniskian är sanguinens, blodrijck, rödbrusigh. LEMNIUS Pest. A 3 b (
1572); jfr
b. SCHRODERUS Dict. 178 (
c. 1838).
SNELLMAN Tyskl. 133 (
1842).
[RÖD-BRUSIG.ssg 2.b]
b) (
fullt br.)
med tanke på den röda färgen ss. framkallad av alkoholmissbruk l. vällevnad o. d. (1. av invärkan av väder o. vind o. d.); äv.: rödfnasig; jfr -blommig 3 b -mosig, adj.², o. röd, adj. 1 l . ROSENFELDT Vitt. 238 (
c. 1680).
Rödbrusig .. (dvs.) Kopparfärgad och fnasig. DALIN (
1834).
En stor fru – litet rödbrusig i hyn. LAGERGREN Minn. 1: 217 (
1922).
[RÖD-BRUSIG.ssg 2.c]
c) (
numera bl. tillf.)
med tanke på den röda färgen ss. tillfälligt framkallad av ansträngning l. hetta o. d.; jfr röd, adj. 1 l . LUCIDOR (SVS) 219 (
1672).
Svettperlorna jaga hvarandra på de dansandes rödbrusiga kinder. SNELLMAN Gift. 2: 115 (
1842).
MARTINSON OsynlÄlsk. 121 (
1943).
Avledn. (till b, c):
–
RÖD-BRUSTEN,
p. adj. [sannol. kontamination av sv. dial.
rödbrust (sidoform till
-brusad l. -brusot) o. sv. dial.
rödbrusen (nybildning utgående från sammanfall i n. sg. av adj. på
o. adj. på
-ot i trakter med försvagning av o till e i svagtonig ställning)] (
†)
== -brusig a. Den yngsta af .. (damerna) var nog rödbrusten – jag vet ej om det var konsten eller naturen. HLittSt. 1: 333 1822.
–
RÖD-BRUSTIG.
[sannol. kontamination av sv. dial. rödbrust (se ovan) o. rödbrusig]
(
†)
== -brusig a. När barn lögas i koppar käril bli de rödbrustiga. TÖRNER Vidsk. 136 (
1756); jfr
RÄÄF Ydre 1: 118 (
1856).
–
RÖD-BRÄCKA,
r. l. f. metall. rödskörhet (i sht på grund av för tög svavelhalt); förr äv. i utvidgad anv., om egenskap hos malm o. d. att lämna sådant järn. (Gruvorna) hafva .. blifvit öfvergifne för rödbräcka skull. NoraskogArk. 4: 256 (
1741).
Någon på Rödbräcka stötande Malm. RINMAN JärnH 107 (
1782).
LfF 1911,
s. 128.
Ssg:
–
rödbräck-givande,
p. adj. (
föga br.)
metall. om ämne: som förorsakar röbräcka. JernkA 1903,
s. 82.
–
RÖD-BRÄCKT,
p. adj. metall. om järn (i sht välljärn): röskör (i sht på grund av för hög svavelhalt); förr äv. i utvidgad anv., om malm (l. gruva): som lämnar sådant järn (resp. malm som ger sådant järn). HOLMKVIST BergslHyttspr. 80 (
i handl. fr. 1549).
NoraskogArk. 4: 45 (i handl. fr. 1625;
om gruva).
HIÄRNE Berghl. 48 (
1687;
om malm).
TT 1940, Bergsv.
s. 7.
Anm. I äldre källor förekommer ett par gånger former rörbräckt. Det är ovisst, huruvida förleden rör- motsvarar en dialektal utveckling av förleden röd- l. utgör en (tillfällig) ombildning av denna, möjl. med anslutning till rör, sbst.³ (med tanke på det rödbräckta järnets skörhet). (Bärgsmännen i Hedemora bärgslag) skole jern tillvärka aff godh materia, vällat väll och smida dedt väll, så lagandes att dedt icke bliffver kohlbräckt och rhörbräckt.
BP 6: 297 1636.
WENGELIN GMinn. 183 (
1893).
–
RÖD-BRÄDDAD,
p. adj. (
†)
om sår(nad): som har röda (inflammerade) kanter. TLäk. 1833,
s. 312.
–
RÖD-BRÄMAD,
p. adj. (
mera tillf.)
jfr bräma 1, 3. LUNDQUIST Profl. 1: 50 (
1884;
om skyar).
–
RÖD-BRÄNNA,
r. l. f. (
mera tillf.)
röd solbränna. ÖSTERGREN 1937.
–
RÖD-BRÄNNA,
v. -ing. [RÖD-BRÄNNA.ssg 1]
1) tekn. gm bränning (i ugn o. d.) ge (ngt) röd färg; nästan bl. i pass. (särsk. i p. pf. i mer l. mindre avdjektivisk anv.) o. ss. vbalsbst. -ing (se b). Rödbrent Leer. Hildebrand MagNat. 169 (
1650).
Tig 1932,
s. 129. särsk.
[RÖD-BRÄNNA.ssg 1.a]
a) (
förr)
kallrosta (kopparmalm) så att den på ytan fick en tunn, (av järnockra) rödfärgad hinna l. beläggning men inuti fortfarande var gul; jfr rå-bränna, v. 1. EKMAN RelSmältewStKåpparbg 26 (
1704).
Också segmalmen .. skulle blott rödbrännas. LINDROTH Gruvbrytn. 2: 22 (
1955).
[RÖD-BRÄNNA.ssg 1.b]
b) ss. vbalsbst. -ing; äv. konkretare, särsk. om omgång l. etapp av bränning varunder ngt antar röd färg. (Teglet får) i början .. en så kallad rödbränning till dess fuktigheten är utdrifven, hvarefter hettan hastigt ökas. STÅL Byggn. 1: 66 (
1834). särsk. (
förr)
motsv. a, om kop parmalms egenskap att vara rödbränd. LINDROTH Gruvbrytn. 2: 22 (
1988).
[RÖD-BRÄNNA.ssg 2]
2) tekn. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., om lera: som vid bränning blir röd; jfr
gul-bränna 1 a samt
-lera 2.
TT 1887,
s. 214.
[RÖD-BRÄNNA.ssg 3]
3) om solen: gm sina (brännande) strålar komma (ngt) att anta en röd färg; nästan bl. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: bränd rd (av solen).
Rödbränd öken. STRINDBERG Fagerv. 324 (
1902).
(Håret) var .. rödbränt av solen.
MELIN VikSaga 81 (
1910). särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om ansikte l. hy o. d.: som har röd solbränna l. är röd av solen; äv. i utvidgad anv. som är röd på grund av bitande kyla o. d.; jfr hrun-hränna 2 o.
sol-bränd. De af kölden rödbrända .. anletena.
AHRENBERG Hih. 10 (
1889).
KOCH Arb. 336 (
1912).
–
RÖD-BRÖST,
m. l. r. (STRINDBERG osv.) l. n. (SPARRE osv.); best. -en, ss. n. -et; pl. -ar, ss. n. ==. [jfr sv. dial. rödbröst (i bet. 1 o. 2)]
[RÖD-BRÖST.ssg 1]
1) (
i vissa trakter)
tättingen Pyrrhula pyrrhula Lin. (med rött bröst hos hannen), domherre. SPARRE Ön 149 (
1925).
[RÖD-BRÖST.ssg 2]
2) [jfr d. røodbryst t. rotbrust, eng. redbreast samt fr. rouge-gorge]
(
numera mindre br.)
== -hake. STRINDBERG TrOtr. 2: 142 (
1884,
1890).
HARLOCK 1944. jfr: Fågel Rödbröst.
LAGERLÖF FristLeg. 173 (
1904;
titel på legend).
–
RÖD-BRÖSTA,
f. l. r. [jfr ä. d. rødbryste]
(
numera mindre br.)
== -hake; jfr -bröst 2. GRAVANDER Buffon 4: 61 (
1807).
NORLIND Akvam.. 21 (
1928).
–
RÖD-BRÖSTAD,
p. adj. som har rött bröst; särsk. zool. om djur. LINNÉ MusReg. 18 (
1754). särsk. (
numera mindre br.)
i uttr. rödbröstad sångare, == -hake. Rebau NatH 1: 401 (
1879).
2SvUppslB 24: 1134 1952.
–
RÖD-BRÖSTARE,
m. l. r. (
i vissa trakter)
av rödbrunt bröst kännetecknad varietet av säldjuret Phoca hispida Schreb. (vikare). BtVLand 1: 14 (i handl. fr. 1757).
2SvKulturb. 1–
2: 252 1934.
–
RÖD-BRÖSTING,
m. l. r. [senare ssgsleden till bröst]
(
tillf.)
om fågel med rött bröst. SAANDRÉE 1897 i ÖrnPol. 201 (om rosen- mås).
–
RÖD-BRÖSTLING,
m. l. r. [senare ssgsleden till bröst]
(
†)
vadarfågeln Calidris ferrugineus Pontopp. (i sommardräkt rödbrun på undersidan), spovsnäppa. SÖDMANN 1787 hos
BBERQIUS PVetA 1780, 2:
102. –
RÖD-BUFFEL.
[jfr d. rødbøffel]
zool. den i Kongo hemmahörande buffeln Bubalus caffer nanus Bodd. STUXBERG o. FLODERUS 2: 319 1902.
–
RÖD-BUK.
benämning på djur med röd(aktig) buk; särsk. [RÖD-BUK.ssg 2.a]
a)(†) ett slags tätting (möjl. rödvingetrast).
Af .. (en viss grupp bland tättihgarna) finnas .. i Sverige .. Rödstjerten; Rödbuken; Gårdsmygen, Tummeliten, Tummelilla (m. fl.). GRAVANDER Buffon 4: 68 1807.
[RÖD-BUK.ssg 2.b]
b) (
†)
nordamerikansk orm med röd buk (möjl. om Natrix erytlirogaster Forster, rödbukig vattensnok). (Till Amerikas olägenheter höra) Skaller-ormar, Horn-ormar, Rödbukar, gröna ormar, och andra förgiftiga ormar, för hvilkas bett ibland är ingen bot. KALM Resa 3: 126 (
1761).
[RÖD-BUK.ssg 2.c]
c) (i Bohusl., bygdemålsfärgat) fisken Gobius flavescens Fabr. (med stundom röd buk hos hanen), sjustrålig smörbult. MALM Fauna 434 (
1677).
[RÖD-BUK.ssg 2.d]
d) (
tillf.)
om röding (se röding, sbst.¹ 1. HAMMARSTRÖM Sportfiske 291 1925.
–
RÖD-BUKIG.
i sht zool. som har röd buk. Den rödbukiga ekorren. 4Brehm 4: 644 (
1923;
om den i Kina hemmahörande ekorrarten Callosciurus erythræus castaneoventris Grag).
–
RÖD-BUNA.
(-båna) (†) viss växt av släktet Rumex Lin. (sannol. antingen R. aquaticus Lin., hästskräppa, l. R. crispus Lin., krusskräppa); jfr -bo 2. Rödbåna uthwijsar nogsamt aff sin röda Färga at hon är nyttig emoot Boldsoot. IERICI Colerus 2: 46 (c. 1645).
–
RÖD-BYXA, särsk.
om person iförd röda byxor; särsk. (förr) [jfr t. rothose, fr. pantalon rouge l. garance) om fransk infanterist.
AnderssonBrevväxl. 2: 121 (
1850;
om fransk soldat). –
RÖD-BYXAD,
p. adj. iförd röda byxor; äv. (tillf.) i utvidgad anv., om fågel: som har röda ben. SNOILSKY 1: 59 (
1869;
om franska soldater).
Den rödbyxade strandskatan. HEMBERG Kola 41 (
1902).
–
RÖD-BÅRDIG,
adj. som har röd bård. SVD(A) 1929,
nr 327, s. 4 (om handduk).
–
RÖD-BÄLTOT,
adj. [sv. dial.
rödbältug; jfr d.
rødbæltet) (†) om nötkreatur: som är röd o. har ett l. flera vita bälten; jfr
-brokig o. bältig, adj.²
VgFmT I. 8–9:
84, 85 .
–
RÖD-BÄR,
[jfr d. dial. rødbær (i bet. 1)]
[RÖD-BÄR.ssg 1]
1) (
numera bl. i vissa trakter bygdemålsfärgat)
lingon. SPEGEL 34 (
1712).
KRÖNINGSSVÄRD FlDal. 58 (
1843).
[RÖD-BÄR.ssg 2]
2) Gotl., bygdemålsfärgat) (bär av) växten Fragaria vesca Lin., smultron; i sht förr äv.: av) växten Fragaria viridis Duch.). backsmultron.
LINNÉ Fl. nr 414 (
1745).
LINDMAN NordFl. 3: 227 (
1903;
om Fragaria viridis Duch.).
[RÖD-BÄR.ssg 3]
3) (
†)
(bär av) växten Rubus saxatills Lin., stenbär. SvBot. nr 349 1807.
–
RÖD-BÄRG.
[RÖD-BÄRG.ssg 1]
1) (
†)
rödaktig järnhaltig bärgart som uppstått gm omvandling av lerskiffer; jfr horn-bärg, järn-lera. Rödberg, liknar gement Hornberg och är sammansatt af vågiga Lameller, vresug och masurerad. VetAH 1754,
s. 293.
RINMAN (
1789).
MÖLLER (
1807) .
[RÖD-BÄRG.ssg 2]
2) (
i vissa trakter)
om (bärghäll o. d. av) rödaktig kalksten (på Kinnekulle).
Ssgr (till -bärg 2; i. vissa trakter):
–
rödbäres-häll.
häll av rödaktig kalksten. BRUNIUS Resa 1838 210
1839.
–
rödbäres-klippa,
r. l. f. BRUNIUS Resa 1838 209
1839.
–
rödbäres-lager.
jfr lager, sbst.³ ¹ a. BRUNIUS Resa 1838 210
1839.
–
RÖD-BÄRIG.
[jfr bärig, adj.¹]
(
i fackspr.)
om växt: som har röda bär. Rödbärig Hundrofva. PrisförtAlnarpTrädg. 1892,
s. 58.
–
RÖD-CEDER.
[jfr t. rotzeder eng. red cedar) bot, trädet
Juniperus virgimana Lin. (med merl. mindre röd kärnved), blyertsen, virginisk en l. ceder, röd ceder.
WIKSTRÖM ÅrsbVetA 1845–48, s.
232. –
RÖD-CYMBEL,
(-symbel) (†) växten Epipactis atrorubens (Hoffm.) Schult., vaniljknipprot, purpurknipprot. IVERUS VästmFanerog. 259 1877.
–
RÖD-DJÄVUL. (
tillf.) särsk.
[RÖD-DJÄVUL.ssg 1]
1) om person i röd rock.
HÖGBERG Vred. 3: 141 (
1906).
[RÖD-DJÄVUL.ssg 2]
2) i sg. best., bildl., ss. beteckning för eld, "röda hanen".
HÖGBERG Vred. 3: 249 (
1906). DENS.
Jim 50 1909.
–
RÖD-DOCKA,
r. l. f. (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
== -blära, LYTTKENS Växtn. 1054 (
1911;
från Ångermanl.).
MODIN GTågsjö 38 (
1919).
–
RÖD-DUK,
[jfr ä. d. røddug) (†) om tyg som färgats med rött färgämne; anträffat (i f bl. ss. ämnesnamn; särsk. dels om linnelappar genomdränkta med saften av växten Crozophora tinctoria Neck. o. använda ss. sminklappar samt för framställning av färg för färgning av likö rer, bakvärk m. m. (jfr röd, adj. 1 a ), dels om linnetyg färgat med koschenill (o. bl. a. använt till sminklappar).
SAHLSTEDT (
1773).
Rödduk.. Ett slags med konsionell starkt färgadt linne från Levanten. DALIN 1854.
–
RÖD-DÅN,
r. l. m. ((†) n. NYMAN (:
Röddånet)).
bot. ==
-suga 2; jfr dån, sbst.³
NYMAN VäxtNatH 1: 125 1867.
BOLIN Åkerogräs. 116 1926.
–
RÖD-EK.
[jfr t. roteiche (i bet. 1 o. 2), eng. red oak (i bet. 2)]
[RÖD-EK.ssg 1]
1) (
†)
trädet Quercus petræa (Matt.) Liebl. (med rödaktig ved), vinterek. BROOCMAN Hush. 5: 37 (
1736).
WIKSTRÖM Årsb VetA 1845–48,
s. 217.
[RÖD-EK.ssg 2]
2) bot. det i Nordamerika hemmahörande trädet Quercus borealis Michx. (med mörkröda grenar o. på hösten röda löv).
BOHEMAN Årsb VetA 1843–44,
s. 159.
MOBERG Nybygg. 236 (
1956).
–
RÖD-ELDA,
-ning. särsk. (i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
rödglödga (ngt); äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. 4GbgVSH V--VI. 4: 101 (
1903).
Rödeldade stänger. Landsm. B 2: 39 1908.
–
RÖD-FALK,
[jfr t. rotfalk(e)]
zool. (den i södra Europa hemmahörande) rovfågeln Falco naumanni Fleischer; i pl. förr äv. sammanfattande, om denna art o. vissa andra arter av släktet Falco Lin. vilka i äldre systematik sammanfördes till släktet Cerchneis Boie. 1Brehm 2: 286 (
1875;
i pl., sammanfattande). DN(B) 1958,
nr 123, s. 13.
–
(1 i) RÖD-FAT.
( röd- 1549–1566 (möjl. icke ssg). röde- 1553) [y. fsv. rödhfat) (†) fat av rödmålat trä.
Rödfatth och talrickar. BtFinlH 3: 239 1549.
2SthmTb. 2: 239 (
1553).
Rödh fatt 2(,) tallerkor 7 st(ycke)r. Därs. 3: 316 (
1566); möjl. icke ssg.
–
RÖD-FENA.
benämning på vissa fiskar med röda l. rödaktiga fenor. [RÖD-FENA.ssg 2.a]
a) (i vissa trakter) == -mört. SkandFisk. 75 1838.
b) zool. den i Argentina hemmahörande (akvarie)fisken Aphyocharax rubropinnis Pappenheim.
AURELL SötvAkv. 76 (
1943).
[RÖD-FENA.ssg 2.c]
c) (
tillf.)
om abborre. FORSSLUND Djur 169 (
1900).
–
RÖD-FENAD,
p. adj. om fisk: som har röda fenor; särsk. zool. i uttr. rödfenad karplax, den i Amerika hemmahörande fisken Tetragonopterus rubropictus Berg.
MELIN AmazUrskog. 89 1929.
Den rödfenade karplaxen. 4Brehm 12: 511 1929.
–
RÖD-FENE-PANKA. (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
fisken Abralnis blicca Bl. (med rödaktiga fenor), björkna. CEDERSTRÖM Insjöfisk. 31 (
1901;
från Värml.).
–
RÖD-FIGURIG,
adj. [senare ssgsleden till figur]
särsk. (
i fackspr.,
i fråga om forntida grekiskt vasmåleri)
om bild o. d.: som består av figurer i den rödbrända lerans färg (på en för övrigt svartfernissad yta); ofta om vas l. stil: försedd med resp. kännetecknad av sådana figurer; jfr svart-figurig. NF 17: 326 (
1893;
om vas).
GRIMBERG Världb 2: 148 (
1927;
om vasbild).
KJELLBERG GrekRomK 84 (
1932;
om stil).
–
RÖD-FIGURS-VAS, (
i fackspr.,
i fråga om forntida grekiskt vasmåleri)
jfr -figurig. SVDtA) 1922,
nr 50, s. 9.
–
RÖD-FILTER.
[jfr t. rotfilter) (
i fackspr.)
filter som genomsläpper ljus inom det röda spektralområdet o. (mer l. mindre fullständigt) utestänger grönt, gult o. blått ljus. KemT 1904,
s. 78.
SVD(A) 1959,
nr 282, s. 10.
–
RÖD-FIMMA l.
-FEMMA.
~fem²a, r. l. f.; best. -an. ( -remma 1845. -fimma 1851–1910) (i vastra Sv., bygdemålsfärgat) rödaktig fin sandjord (innehållande järnockra); jfr fim. HOLMBERG Bohusl. 3: 164 (
1845).
– (
5)
RÖD-FINNE,
m. (
numera bl. tillf.)
om finsk kommunist. ST(A) 1921,
nr 154, s. 1.
–
RÖD-FINNIG.
[jfr t. rotfinnig]
(
numera bl. tillf.)
som har röda finnar. MÖLLER 2: 724 (
1785).
DENS. 1807.
– (
5)
RÖD-FINSK. (
numera bl. tillf.)
jfr -finne. SVD(A) 1921,
nr 159, s. 3.
–
RÖD-FISK.
benämning på olika fiskarter med röd(aktig) färg. BBERGIUS PVetA 1780, 2:
182 (om den i Indiska oceanen levande fisken Ypencus chryserdros Cuv.). (På djupark vatten) börja
(vid svenska västkusten) .. gäster från djuphavet uppträda i form av "rödfisk". I regel härstamma dessa kskarter, såsom rödmullen.., rödpagellen m. fl. arter från mellersta Atlanten och Medelhavet.
ERIKSSON HavLiv. 240 (
1928); jfr
a, b. särsk.
[RÖD-FISK.ssg 2.a]
a) (
numera föga br.)
fiksk av släktet Mullus Lin. (särsk. Mullus barbatus Lin., rödbarb); äv. om fisken Trigla pini Bl., rödknot. (Lat.) Cuculus, (sv.) Rödfisk, Rödskägg. Linc. V 3 a (
1640;
sannol. om rödknot).
RETZIUS Djurr. 75 (
1772).
LÖWEGREN Hippokr. 2: 54, 118 (
1910;
om rödbarb o. rödknot). [RÖD-FISK.ssg 2.b]
b) (
†)
Pagellus erythrinus Lin., rödpagell, WESTE 1975 1807.
SVTyHlex. (
1881 [RÖD-FISK.ssg 2.c]
c) fisk av kungsfisksläktet; särsk. om Sebastes marinus Lin., större kungsfisken. NlLSSON Fauna 4: 91 1832.
SVFiskelex. 1955.
[RÖD-FISK.ssg 2.d]
d) (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
röding (se röding, sbst.¹ 1; jfr rör-fisk. BROMAN Glys. 3: 625 (
c. 1740).
–
RÖD-FJÄDER.
bot. rödalgen Heterosiphonia plumosa (Ellis) Batt. (med fjäderlika förgreningar). URSING SvVäxt, Krypt. 488 1949.
–
RÖD-FJÄLLIG, särsk.
a) bot. om växt(del): som är försedd med röda fjäll (se fjäll, sbst.² ² c). 2NF 31: 29 (1920; om lök). [RÖD-FJÄLLIG.ssg 2.b]
b) (†) om mineral: som utgöres av röda fjäll (se fjäll, sbst.² ² d). RINMAN JärnH 1017 (
1782).
GARNEY Masmäst. 223 (
1791).
–
RÖD-FLAMMA,
r. l. f. (
tillf.)
röd flamma; särsk. bildl. För Svedjes
(ögon) steg rödflammor.
MOBERG Rid 171 (
1941); jfr röd, adj.
3 c,
–
RÖD-FLAMMANDE,
p. adj. ( röd- 1834 osv. rött- 1819 osv.) som flammar röd l. rött; äv. bildl. Rödtflammande marechaller. ATTERBOM Minn. 562 (
1819).
2NF 23: 952 (
1915;
bildl., om hår); jfr flamma, v.
2 b. –
RÖD-FLAMMIG.
som har rödaktiga flammor (se flamma, sbst. 2 [RÖD-FLAMMIG.ssg 2.b]
b) mot en ljusare (rödaktig) botten; i sht i fråga om ansiktsfärg hos person med feber l. i affekt o. d.; äv. om hudutslag o. d.: som ser ut som röda nammor. En rödflammigt målad byrå. DE GEER Hjertkl. 105 1841.
(Hennes ansikte) var rödflammigt af tårar och af den hetsiga drycken.
EDGREN Lifv. 2: 47 (
1882).
Rödflammig porfyr. SD(L) 1896,
nr 268, s. 3.
Rödflammiga hudutslag. 2NF 7: 1483 1907.
Avledn. –
rödflammighet , r. l. f. abstr. o. konkret(are).
SAOL (
1923).
En rödflammighet beroende på alkohol. ÖSTERGREN 1937.
–
RÖD-FLINTE-SKÖL, (
†)
skölgång av järnhaltig, rödaktig kvarts. , 2:
85. –
RÖD-FLOKA,
r. l. f. bot. växten Torilis japonica (Houtt.) DC.; äv. om släktet Torilis Adans. LILJEBLAD Fl. 104 (
1792;
om släktet).
Faner.
304 (
1944;
om Torilis japonica).
Ssg: –rödfloks-, äv. rödflok-släkte(t).
bot. släktet Torilis Adans.
ArkBot. II. 1: 30 1904.
–
RÖD-FLÄCK, (
numera bl. tillf.)
röd näck. MÖLLER (
1790 –
RÖD-FLÄCKAD,
p. adj. (
numera bl. tillf.) som har röda fläckar; äv. om person, särsk.: som har röda fläckar av rodnad i ansiktet o. d., förr äv.: som har en röd fläck l. ett rött märke i ansiktet.
MÖLLER (
1790;
äv. om person med rött märke i ansiktet).
FRYXELL Ber. 2: 272 (
1826;
om kläder).
ULLMAN FlickÄra 56 (
1909).
–
RÖD-FLÄCKIG, förr äv.
-FLÄCKOT ,
( -ig c. 1755 osv. -ot c. 1645) [jfr t. rotfleckig]
som har l. bildar röda fläckar. IERICI Colerus 2: 157 (
c. 1645;
om ögon hos sjuk bo- skap).
Ett rödfläckigt utslag. NF 5: 148 (
1881).
Avledn.: rödfläckighet, r. l. f. NORDFORSS 1805.
–
RÖD-FLÄCK-SJUKA. (
i fackspr.)
[RÖD-FLÄCK-SJUKA.ssg 1]
1) (
mindre br.)
sjukdom på päronträd och andra kärnfruktträd, vilken förorsakas av svampen Entomopeziza mespili (Sor.) Höhn. och yttrar sig i röda, senare bruna l. svarta fläckar på bladen, vildstamsvamp. LINDFORS SjOdlVäxt. 40 (
1927).
[RÖD-FLÄCK-SJUKA.ssg 2]
2) sjukdom på arter av släktet Hippeastruin Herb. (amaryllis), vilken förorsakas av svampen Phoma amaryllidis Kotth. & Fried. och yttrar sig i små röda eller brunaktiga fläckar l. strimmor. HAMMARLUND Gram o. Weber 467 (
1942).
–
RÖD-FNASIG,
som är röd l. rödbrusig o. har fjällande hudutslag l. är sprickig l. söndersprucken; äv.: röd på grund av finnar l. kvisslor, finnig, kvisslig; dels om hy l. ansikte o. d., dels om person; jfr -fnasslig, -frasig. Rödfnasiga Fruntimmersansikten. Posten 1768, s. 60.
SIWERTZ Varuhu. 215 (
1926;
om hy). En liten orakad, rödfnasig individ.
SJÖGREN TaStjärn. 104 1957.
Avledn.
–
rödfnasighet , r. l. f. egenskapen att vara rödfnasig; äv. konkret, om utslag i form av kvisslor o. d. i ansiktet.
NORDFORSS (
1805).
SVALIN Ordl. (
1847;
konkret).
–
RÖD-FNASSLIG, (
i sht i vissa trakter)
== -fnasig. LEVERTIN 23: 75 1883.
LAURIN Skämtb. 256 1908.
Avledn.
–
rödfnasslighet , r. l. f. (i sht i vissa trakter)
LAURIN Folkl. 14 1913.
–
RÖD-FORELL.
[jfr t. rotforelle]
(
†)
röding (se röding, sbst.¹ 1. NORDFORSS 1805.
Rebau NatH 1: 555 1879.
–
RÖD-FOT. (
†)
vadarfågeln Hæmatopus ostralegus Lin. (som har röda ben o. fötter), strandskata. RETZIUS Djurr. 57 (
1772).
BJÖRKMAN 1889.
–
RÖD-FOTAD,
p. adj. som har röda fötter; i sht zool.) om fågel; jfr -fotot, MÖLLER 1790.
FoFl. 1953, s.
5 (om fågel). –
RÖD-FOT-GÅS.
[jfr t. rotfussgans]
(
numera föga br.)
andfågeln Anser fabalis brachyrhynchus Baill. (med rödgula fötter), spetsbergsgås. SMITT Brehm Fogl. 651 (
1884).
SPARRE Storskog 126 (
1916).
–
RÖD-FOT-MOSSA.
bot. bladmossan Barbula recurvirostris (Hedw.) Dix. (som växer i nedtill röda tuvor). URSING Sv Växt. Krypt.
92 1949.
–
RÖD-FOTOT,
adj. ( -fotte(d)t 1556. -fotåth 1556) [senare ssesleden avledn. av fot]
(
†)
== -fotad; anträffat bl. om häst. StallRSthm 1556 s. 3.
Därs. s. 4.
–
RÖD-FRACKAD,
p. adj. (
tillf.)
iförd röd frack. SCHILDT Raket. 172 (
1918).
–
RÖD-FRANSAD.
p. adj. särsk.
zool. i uttr. rödfransad björnspinnare, fjärilen Diacrisia sannio Lin. (som har röda vingfransar). NORDSTRÖM o. WAHLGREN SvFjär. 322 (
1941).
–
RÖD-FRAS. (
†)
om ett slags röda ansiktsutslag; jfr fras, sbst.³ ². HAARTMAN SciagrMorb. 168 (
1779).
MÖLLER 1807.
–
RÖD-FRI.
[jfr t. rotfrei, eng. red free) (
i fackspr.)
om ljus: som (efter att ha passerat ett visst slags filter) befriats från de långvågiga l. röda strålarna. Löwegren Oftalm. 11 1923.
–
RÖD-FRISEL. (
†)
om sjukdom kännetecknad av spontant uppträdande blödningar i huden, purpura; jfr röd, adj. 1 a . ILMONI Sjukd. 3: 113 (
1853;
om förh. 1743).
–
RÖD-FRUKTIG.
i sht trädg. om växt: som bär röda fukter. WIKSTRÖM ÅrsbVetA 1839–42,
s. 416.
–
RÖD-FRUSEN,
p. adj. röd o. frusen, röd av köld; särsk. [RÖD-FRUSEN.ssg 2.a]
a) om (kroppsdel hos) person. Rödfrusna armar. VBENEDlCTSSON 1886 hos LUNDEGÅRD Benedisctsson 337. DIDRING Malm 2: 51 (
1915;
om person). [RÖD-FRUSEN.ssg 2.b]
b) (
numera bl. mera tillf.)
om blad på träd: röd av köld; äv. om träd: som har sådana blad. STRINDBERG RödaR 235 (
1879;
om tråd).
–
RÖD-FRÄTT,
p. adj. (
föga br.)
om ansiktshy: röd o. väderbiten. Denna artificielt blomstrande, rödfrätta hy, som jag sedan ofta såg både hos engelska sjömän.. och hos cityfolk i London. NordT 1886,
s. 345.
–
RÖD-FURU. (numera bl. tillf.) om rödaktigt virke erhållet av vissa arter av tallsläktet; särsk. om sådant virke erhållet av en varietet av trädet
Pinus silvestris Lin. (tall).
TT 1875,
s. 246.
Materialens användning är utsökt. Bl. a. förekommer en karelsk furusort, "rödfuru", som antar en rätt starkt röd färg. Form 1946,
s. 176.
–
RÖD-FUX, förr äv.
-FOX .
[jfr t. rotfuchs) (
i fackspr.)
[RÖD-FUX.ssg 1]
1) häst med röd(aktig) färg på täckhår o. tagel.
SCHULTZE Ordb. 1310 (
c. 1755).
2SvUppslB 10: 841 1949.
[RÖD-FUX.ssg 2]
2) om den färg som utmärker en rödfux (i bet. 1); äv. övergående i adjektivisk anv.: rödaktig; jfr rux 4. FLORMAN HästKänned. 131 (
1794).
(Den finska hästartens) färg anses hafva varit röd eller rödfux med eller utan hvita tecken, hvit man och svans.
IdrFinl. 3: 51 (
1906).
–
RÖD-FUXIG, (
†)
om häst: som är rödfux. SDS 1894,
nr 535, s. 3.
–
RÖD-FYR,
r. l. m. [jfr fyr, sbst.¹ 2 b; färgen är rödaktig]
tekn. bränd alunskiifer (erhållen ss. avfall vid användning av bituminös alunskiffer ss. bränsle i kalkugnar m. m. o. i sht förr använd ss. väggrus o. vid tillvärkning av cement o. tegel). BonnierKL 1926.
–
RÖD-FÅGEL. (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
tättingen Cractes infaustus Lin., lavskrika. ORUDBECK D. Y. (
c. 1700) i
Norrb. 1929,
s. 159.
Anm. Ss. namn på lavskrikan förekommer äv(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) rödfola l. rödfora
[jfr sv. dial. röfol, röfor f. (se
DAHLSTEDT VilhMål. 1: 188 f. (
1950)); senare ssgsleden av ovisst urspr.; möjl. till fola, v.² (med tanke på lavskrikans nyfikenhet); åtminstone delvis möjl. dock ombildning av
röd-fågel (jfr sv. dial. (Finl.)
fol m., fågel)]
FoFl. 1914,
s. 249 (:
rödfola;
från Jämtl.). ROSENIUS SvFågl. 2: 147 (
1922: rödforan,
sg. best.; från Medelp.). jfr
MODIN Sagov. 11 (
1928: röfåla,
sg. best.; från Ångermanl.). –
RÖD-FÅLE. (
tillf.)
om fåle som är röd(fux). TOPELIUS Vint. II. 2: 200 (
1882).
–
RÖD-FÄNTING. (
†)
växten Gypsophila muralis Lin., grusnejlika. KINDBERG SvNamn 26 (
1905).
–
RÖD-FÄRGA,
sbst., se rödfärg,
–
RÖD-FÄRGA,
v., se d. o.
–
RÖD-FÖRGYLLA,
-ning. förse (ngt) med en rödaktig förgyllning; i sht bildl. (motsv. förgylla 2; särsk. ss. vbalsbst. -ning, konkretare, om resultatet. SCHULTHESS (1885; ss. vbalsbst.). Den nedgående solens strålar rödförgylla Scesaplanas vida gletschervärld. GADOLIN Ostalp. 37 1932.
–
RÖD-FÖRNIMMELSE.
[jfr t. rotempfindung]
(
i fackspr.)
förnimmelse av röd färg. Löwegren Oftalm. 555 1923.
–
RÖD-FÖRSKJUTNING.
[jfr t. rotverschiebung]
(
i fackspr.)
om förhållandet att från stjärnor l. nebulosor härstarnmande spektrallinjer äro förskjutna mot större våglängder (mot rött) i jämförelse ined motsvarande spektrallinjer från jordiska ljuskällor. STRÖMGREN AstrMin. 2: 129 (
1927).
–
RÖD-GAR.
[jfr t. rotgar]
(
†)
om hud: (färdig)garvad gm rödgarvning, logar. HIRSCH LbGarfv. 149 (
1898).
–
(5 a) RÖD-GARDIST.
( röd- 1917 osv. röda- 1917) medlem av 'rött garde'; äv. i utvidgad anv., nedsättande, om person mod (starkt) radikala l. socialistiska åsikter o. d.; jfr röd, adj. 5 b. SvD(A) 1917,
nr 351, s. 3 (i Finl.). Ryska rödgardister.
SÖDERHJELM Uppror. 98 (
1918).
FRIDEGÅRD LhHårdVid. 119 (
1951;
i utvidgad anv.).
Ssgr:
–
rödgardist-organisation.
FFS 1918,
nr 65, s. 2.
–
rödgardist-organisatör.
3NF 1: 12 1923.
–
RÖD-GARVA,
-ning. (förr)
garva (hud) gm att nedlägga den i en lösning av garvbark l. annat garvämne som ger lädret en rödaktig färg, logarv a; i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. o. ss. vbalsbst. -ning; jfr bark-garvning. SYNNERBERG 2: 188 (
1815;
p. pf.).
KJELLIN (
1927: Rödgarvning).
–
RÖD-GETING. (
†)
getingen Vespa rufa Lin., rödbandad geting. Uppl. 1: 155 1901.
–
RÖD-GJUTARE,
[ombildning av rot-gjutare]
(
†)
== rot-gjutare. 1MinnNordM. X. 3: 6 1885.
–
RÖD-GLANSIG. (
tillf.)
som har röd glans; jfr -glänsande. RISBERG Nyckelk. 64 (
1908;
om äpple).
–
RÖD-GLETE. (
†)
rödaktig modifikation av blyoxid. RINMAN (
1789).
BERZELIUS ÅrsbVetA 1848,
s. 142.
–
RÖD-GLIM, (
numera mindre br.)
bot. växten Silene arineria Lin., rosenglim. FRIESs Ordb. 33 (c. 1870). HYLANDER PrydnV 98 (
1948;
med hänv. till rosenglim).
–
RÖD-GLIMMANDE,
p. adj. (
i sht i vitter stil)
som glimmar röd l. rött. LAGLRLÖF HomOd. 57 (
1908;
om nektar).
–
RÖD-GLITTRANDE,
p. adj. (
i sht i vitter stil)
som glittrar röd l. rött. ROSENIUS Himmelstr. 176 (
1903;
om bärg).
–
RÖD-GLOSIG.
[jfr sv. dial. (Smål.) glosig om häst: med blås l. vit rand i pannan]
(
†)
om nötkreatur: röd o. med vit bläs l. vit rand i pannan. ÅgerupArk. Bouppt.
1754.
Därs. Brev 31/1 1758.
–
RÖD-GLÄNSANDE,
p. adj. ( röd- 1845 osv. rött- 1937 osv.) som glänser röd l. rött BREMER Dal. 19 (
1845;
om grantoppar).
–
RÖD-GLÖDA,
-ning. [jfr t. rotglühend, p. pr.) glöda röd l. rött; i sht dels i p. pr. med mer l. mindre ad-. jektivisk bet. (äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv.), dels ss. vbalsbst. -ning, särsk. (i fackspr.) övergående i bet.: (temperatur som upphettat föremål har i) rödglödgat tillstånd, i rödvärme.
MÖLLER (
1790]
rödglödning). En smed som.. hamrar kallt jern till dess att det börjar rödglöda. TOPELIUS Tb. 89 (
1895).
Föremålet.. upphettas.. till en temperatur mellan rödoch hvitglödning. HufvudkatalSonesson 1920, 6:
146. Att göra livet.. till ett rödglödande helvete.
MUNSTERHJELM FarlUppdr. 134 (
1934); jfr röd, adj.
4. Rödglödande gnistor.
MOBERG Invandr. 91 (
1952).
Ssgr (i fackspr.):
–
rödglödnings-hetta,
r. l. f. [jfr t. rotglühhitze]
rödvärme. TTekn. 1859, 2:
275. –
RÖD-GLÖDGA,
-ning. I. tr. [RÖD-GLÖDGA.ssg 1]
1) upphetta (ngt) till så hög temperatur att det glöder rött, komma (ngt) att glöda rött; jfr II slutet. VetAH 1813,
s. 58.
Godset .. måste rödglödgas i en ugn. Kulturen 1952,
s. 151.
[RÖD-GLÖDGA.ssg 2]
2) (mera tillf.; se dock slutet) i utvid- . gad anv.: komma (ngt) att glöda (se d. o. I 2 o. [RÖD-GLÖDGA.ssg 3]
3) med (djup) röd färg. aftonsolen.. rödglödgade tallarnas stammar. GEIJERSTAM Sat. 65 (
1892).
[RÖD-GLÖDGA.ssg 3.slutet]
särsk. (
fullt br.)
i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som glöder röd l. rött; äv. om person: som rodnar starkt (av affekt o. d.), glödande röd. Begge
(de trätande gubbarna) voro.. rödglödgade i synen.
MOLIN ÅdalP 92 (
c. 1895). särsk.
[RÖD-GLÖDGA.ssg 3.a]
a) övergående i bet.: häftig l. intensiv l. rasande l. fanatisk; jfr röd, adj. 3 a. En rödglödgad, förtärande vrede. BACKMAN Dickens Pickw. 1: 379 (
1871).
(Eugène Sue) predikade .. en rödglödgad socialism.
BonnierLittH 4: 152 (
1930); jfr röd, adj.
5. En rödglödgad anhängare av Ulster.
OLZON Nevinson Vittne 214 1936.
[RÖD-GLÖDGA.ssg 3.b]
b) om helvetet o. d.: hot; äv. om synd o. d.: infernalisk, helvetisk; jfr röd, adj. 4. CARLÉN Köpm. 1: 496 (
1860).
En rysansvärd och rödglödgad synd. SÄLLBERG Långv. 127 (
1894).
[RÖD-GLÖDGA.ssg 3.b.slutet]
särsk. (
starkt vard.)
i n. sg. best. i substantivisk anv., om helvetet. Hva innerst in i rödglödgade görrr du karrrl?
Strix 1901,
nr 8, s. 2. II. (†; se dock slutet) intr.: glöda röd l. rött.
ALMROTH Kem. 462 (
1834).
Lampsvärta.. hålles öfver elden i en jernslef, tills den blir mörkt rödglödgande. AHB 12: 47 1865. särsk.
[delvis utgående från I 1]
(
i fackspr.,
fullt br.)
ss. vbalsbst. -ning, om (temperatur som upphettat föremål har i) rödglödgat tillstånd; jfr -värme. Jag rostade den erhållna svafvelmetallen vid lindrig rödglödgning. VetAH 1813 s. 205.
För att lättare kunna smidas uppvärmas vanligen metallerna gör till röd- eller hvitglödgning. 2NF 26: 15 1917.
Ssgr (till -glödga II slutet; i fackspr.):
–
rödglödgnings-hetta,
r. l. f. [jfr t. rotglühhitze]
rödvärme. Lyceum 2: 137 1811.
–
rödglödgnings-temperatur,
rödvärme. 2NF 9: 1271 1908.
–
RÖD-GLÖD-HETTA,
r. l. f. (
i fackspr.)
rödvärme. TT 1899,
K. s. 44.
–
RÖD-GNISTRANDE,
p. adj. (
i sht i vitter stil)
som gnistrar röd l. rött. HELLQUIST Hes. 40 (
1923;
om vin).
–
RÖD-GNISTRIG. (
i fackspr.,
numera föga br.)
om mineral: som i brottet har kristallytor som visa sig ss. små röda gryn l. korn. TT 1896, Byggn.
s. 38.
–
RÖD-GODS.
[RÖD-GODS.ssg 1]
1) tekn. (för gjutning avsedd) kopparlegering av röd färg; särsk. om sådan legering som utom koppar innehåller zink, tenn o. bly. SFS 1874,
nr 72, s. 3.
Rödgods: koppar (82–83 %), zink (18–12 %). STARCK Kemi 128 (
1931).
2SvUppslB 16: 830 (
1950;
innehållande zink, tenn o. bly).
[RÖD-GODS.ssg 2]
2) (
i sht i fackspr.)
lergods av rödbränd lera; motsatt: svartgods. Glaserat rödgods. Fornv. 1934,
s. 71.
Form 1931,
s. 111.
–
rödgods-lager,
n lager (se lager, sbst.³ 4) av rödgods. FriskatalSones- son 1895 s. 50.
-legering, ==
röd-gods l.
SvInköpsreg. 1937,
s. 217.
–
RÖD-GRAN.
[jfr t. rotfichte, rottanne eng. red spruce]
bot. om arter av släktet Picea A. Dietr. med rödaktig bark l. ved; särsk. dels om arten Picea abies (Lin.) H. Karst., med rödaktig bark i sht hos yngre träd, (vanlig) gran, dels om den i nordöstra Nordamerika hemmahörande arten Picea rubens Sarg., som har rödaktig ved o. rödaktiga grenar (äv. i uttr. amerikansk röd- gran). Rödgranarne, till hvilka vår vanliga gran .. hörer. FRIES Växtr. 244 (
1884).
Amerikansk rödgran. HYLANDER PrydnV 60 (
1948).
VTräd 74 1953;
om Picea abies).
–
RÖD-GRANIT - (i sht i fackspr.) rödaktig granit (med hög halt av kalifältspat). FISCHERSTRÖM 1: 445 1779.
Block av rysk rödgranit. STIERNSTEDT Rysk 84 (
1935).
–
RÖD-GREDELIN,
gredelin med skiftning i rött. DA 1825,
nr 91, s. 4.
–
RÖD-GRILLOT.
( -grillet) [senare ssgsleden är äv. dial. grillet (se grälig, adj.²)]
(
†)
== -grimlig. Kulturb Vg. 3: 200 1737.
–
RÖD-GRIMLIG, förr äv.
-GRIMLOT .
( -grimlete, pl. 1884. -grimlig 1839–1895) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om nötboskap: som är röd o. har vita strimmor op huvudet; jfr grimlig 2. VexsjöBl. 1839, nr 5, s. 4. HEDENSTIERNA Fideik. 173 (1895).
–
RÖD-GRIMMIG. (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
== -grimlig. LdBBl. 1839 nr 21 s. 3.
–
RÖD-GRÅ.
grå med skiftning i rött; äv.: röd o. grå; förr äv.: rödskimlig. WESTE (
1807;
med hänvv. till Rödskymlig). Rödgrå granit.
Fornv. 1948,
s. 168.
–
RÖD-GRÅTEN,
p. adj. [jfr t. rotgeweint) om ögon l. ansikte o. d.: röd (o. svullen) på grund av gråt; förgråten; äv. i utvidgad anv., om person: som har sådana ögon osv.; jfr gråta 1
d. PoetK 1821, 2:
105 (om ögon). HEDBERG BleknBrud. 419 (
1951;
om person).
–
RÖD-GRÖN.
[RÖD-GRÖN.ssg 1]
1) till 1: grön med skiftning i rött. LINDESTOLPE Matk. 38 1714.
[RÖD-GRÖN.ssg 2]
2) till 1: röd o. grön ÖSTERGREN 1937.
[RÖD-GRÖN.ssg 3]
3) till 5, i fråga om politisk allians l. koalition l. samvärkan o. d.: som utgöres av arbetar- o. bondepartier l. som innebär l. grundar sig på allians o. d. mellan så-. dana partier. Den rödgröna regeringskoalitionen. SDS 1951,
nr 264, s. 4.
–
rödgrön-blind.
[jfr t. rotgrünbind) (
i sht i fackspr.)
som saknar förmåga att urskilja rött o. grönt. ADLERZ PompSpheg. 166 (
1903).
–
rödgrön-blindhet,
[jfr t. rotgrünnblindheit; delvis till -grön-blind) (
i fackspr.)
om oförmåga att urskilja rött o. grönt. 2nF 9: 276 1908.
–
rödgrön-substans.
[jfr t. rotgrüne susbstanz]
(
i fackspr.)
om en substans sonn enligt den tyske fysiologen E. HERINGS (
1874 framlagda) färgteori finnes i ögats näthinna o. som då den sönderfaller (dissimileras) ger en förnimmelse av rött samt då den återuppbygges (assimileras) ger en förnimmelse av grönt.
Löwegren Oftalm. 558 1923.
–
RÖD-GRÖT.
[jfr d. rødgrød]
(
i vissa trakter)
maträtt tillredd av röda bär l. röd saft (särsk. av saft av röda vinbär) samt mjöl o. socker; (röd) saftkräm. WADMAN Saml. 2: 27 (
1835).
DALIN (
1854;
av saft av röda vinbär).
–
RÖD-GUL.
[y. fsv. rödhgul]
[RÖD-GUL.ssg 1]
1) gul med skiftning i rött; orange, brandgul, pomeransgul. VarRerV 21 1538. särsk.
[RÖD-GUL.ssg 1.a]
a) (
†)
i uttr. rödgul bolus, röd bolus. BERLIN Farm. 1: 146 1849.
[RÖD-GUL.ssg 1.b]
b) (
†)
i uttr. rödgul brötling, svampen Lactarius helvus Fr., lakritsriska. SMITT Svamp. 40 (
1863).
[RÖD-GUL.ssg 1.c]
c) i uttr. rödgul slemskivling, svampen Gomphidius viscidus (Lin.) Fr. ROMELL Lindblad 52 (
1901).
[RÖD-GUL.ssg 2]
2) röd o. gul. DALIN (
1854).
Rödgula gatubommar. SvD(B) 1957,
nr 237, s. 3.
–
RÖD-GULAKTIG ~⁰²⁰. [till -gul]
som stöter i rödgult (se -gul 1). LJUNGGREN Est. 2: 275 (
1860;
om färg).
–
RÖD-GULD. (
i fackspr.)
legerng av guld o. koppar. 2NF 10: 583 1908.
–
RÖD-GULHET ~⁰², äv. ~²⁰. [till -gul) (
numera bl. mera tillf.)
egenskapen att vara rödgul (se d. o. 1. ALMQVIST Ekols. 3]
103 1847.
–
RÖD-GYLDEN ~jyl²den l. ~gyl²den, förr äv. -GYLLEN ,
r. l. m. ( -gylden 1735 osv. -gyllen c. 1747) [efter t. rotgülden]
miner. rödaktig(t) silvermineral l. silvermalm; särsk. (o. numera bl.) dels om proustit (särsk. i uttr. ljus röd- gylden), dels om pyrargyrit (särsk. i uttr. mörk rödgylden); jfr rot-gylden. LINNÉ SystNat. 3 (
1733).
2SVUppslB 1952.
–
RÖD-GYLDEN-ERTS l.
-GYLLEN-ERTS.
( -gylden- 1795–1855. -gyllen- 1847) [efter t. rotgüldenerz]
(
†)
rödgylden; jfr rot-gyldenerts. HOLMBERG (
1795;
under rossicler).
DALIN 1854.
–
RÖD-GYLLENE,
adj. [jfr t. rotgülden]
(
i sht i vitter stil)
gyllene med röd nyans. SANDSTRÖM Natarb. 2: 196 (
1910).
–
RÖD-GYLLING,
r. l. m. förr förekommande rödskalig form av äppelsorten grågylling, "röda gyllen"' (se allen, sbst.³). ENEROTH Pom. 2: 131 1866.
–
RÖD-GYTTJA. (
†)
rödaktig (järnhaltig) gyttja; jfr -görsa. HIÄRNE 2Anl. 272 (
1706).
–
RÖD-GÅS,
[försvenskning av t. rot(t)gans, prutgås (se rotgans); förleden har fattats ss. t. rot, röd; jfr holl. rotgans, prutgås, storskarv, brun pelikan]
(
†)
benämning på gåsfåglar med kraxande läte. (T.) Eine Roth Gans, (sv.) en röd-gås, sjöfogel. LIND 1: 1136 1749.
(Sv.) Rödgås, (lat.) Pelecanus bassanus. THOLANDER Ordl. (
c. 1875;
om havssula).
–
RÖD-GÖRA,
v. -ning. (†) [RÖD-GÖRA.ssg 1]
1) göra l. färga röd.
HELSINGIUS Cc 6 a 1587. Linc. (
1640;
under rubefactus). särsk. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., i uttr. rödgörande
retmedel, om läkemedel (t. ex. bestående av senapsdeg o. riven pepparrot) som användes för att framkalla rodnad på hud.
AHB 57: 42 1871.
[RÖD-GÖRA.ssg 2]
2) ss. vbalsbst. -ning, om förhållandet att järn blir rött av rost, rostning. Tldr. 1897,
julnr s. 13.
–
RÖD-GÖRSA.
~jær²sa, r. l. f.; best. -an. [sv. dial. rödgörsa; senare ssgsleden är sv. dial. görsa, gyttja, dy, myrjord; till stammen i gorr; jfr görja]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) rödaktig (järnhaltig) gyttja; jfr
-gyttja.
BROMAN Glys. 3: 688 (
c. 1740).
–
RÖD-GÖT,
n. [jfr t. rotguss]
(
†)
rödaktig metallegering; särsk. om mässing med hög kopparhalt. (EKENBERG o.) LAN DIN 631 1893.
–
RÖD-GÖTA ~jø²ta, f. l. r.; best. -an; pl. -or ((†) -er LiNNÉ). [sv. dial. rögöta; senare leden möjl. i avljudsförh. till gjuta, v., o. eg. betecknande ngn som utgjuter ngt]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) == -myra. LINNÉ Fauna nr
1725 (
1781;
från Uppl.).
–
RÖD-HAJ,
m. l. r. zool. haj av familjen Scylllidæ (av vars arter åtskilliga ha rödaktig färg); i sht om haj av släktet Scylliorhinus Blainv.; i pl. äv. om denna familj l. detta släkte. Doggfisk-slägtet.. Hundeller Rödhajarna. NF 3: 1322 1880.
4Brehm 12: 682 (
1929;
i pl., om familjen).
En mindre, enformigt grå rödhaj Sylliorhinus profundorum. Därs. 684. särsk.
[RÖD-HAJ.ssg 2.a]
a) i uttr. småfläckig rödhaj, hajen Scylliorhinus canicula Lin. ÖfversVetAFörh. 1873,
nr 10, s.
35. [RÖD-HAJ.ssg 2.b]
b) i uttr. storfläckig rödhaj, hajen Scylliorhinus stellaris Lin. ÖfversVetAFörh. 1873,
nr 10, s.
35. [RÖD-HAJ.ssg 2.c]
c) (
†)
hajen Pristiurus melanostomus Rafin., hågäl. SkandFisk. 134 (
1840).
KonvLex. 1864.
Ssgr (zool.):
–
rödhaj-fisk.
rödhaj. STUXBERG Fisk. 157 (
1894). -släkte(t).
zool. hajsläktet Scylliorhinus Blainv.
2SvUppslB 24: 1133 1952.
–
RÖD-HAKE,
m. l. r., förr äv.-HAKA, f. l. r. ( -haka 1836–1872. -hake 1827 osv.) [till haka, sbst.¹]
tättingen Erithacus rubecula Lin. (som är gulröd på bl. a. strupe o. bröst), rödhakesångare. LEIJONFLYCHT 1827.
Ssgr:
–
rödhake-sångare,
m. l. r. ( -hake- 1836 osv. -hak- 1891 (i vers)) == röd-hake. HARTMAN Naturk. 195 (1836).
–
RÖD-HALL. (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
rödaktig, skiktad l. skiffrig bärgart; särsk. om gnejs med hög halt av fältspat; jfr hall, sbst.¹
⁴. AntT 1: 269 1864.
Fatab, 1908, s. 216 (om gnejs).
–
RÖD-HALS. (
†)
[RÖD-HALS.ssg 1]
1) == -hake. NORDFORSS (
1805).
LINDFORS (
1824) .
[RÖD-HALS.ssg 2]
2) om fågel av släktet Merops Lin. (sannol. Merops apiaster Lin., som har ljust kastanjebrun bakhals, biätare). (Sv.) Rödhals, m. (fågel): (lat.) merops. LINDFORS 1824.
[RÖD-HALS.ssg 3]
3) andfågeln Aythia ferina Lin., brunand. MALM Fauna 352 (
1877).
–
RÖD-HALSAD,
p. adj. särsk.
zool. om fågel l. insekt: som har röd(aktig) hals. LIND 1286 (
1749).
Rödhalsad Gås. NILSSON Fauna II. 2. 2: 275 (
1834;
om andfågeln Branta ruficollis Pall.). Rödhalsade Anden.
STRÖM SvFogl. 75 (
1839;
om brunand).
Rödhalsad videbock. 4Brehm 13: 326 (
1930; om
skalbaggen Oberea oculata Lin.).
–
RÖD-HAMRA,
-ing. (i fackspr.) (efter förbehandling bl. a. gm glödgning o. ingnidning med pulveriserad rödkrita o. vax) gm hamring åstadkomma en blänkande röd yta på (kopparföremål). TurÅ 1936,
s. 167. särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.
[RÖD-HAMRA.ssg 3.a]
a) om koppar(föremål). HufvudkatalSonesson 1920 5:
154. [RÖD-HAMRA.ssg 3.b]
b) bildl.: som (helt l. delvis) har samma färg som rödhamrad koppar (se a). AP 1955,
nr 29, s. 1 (om rödbröstad duva).
–
RÖD-HANE,
m. l. r. [RÖD-HANE.ssg 1]
1) (
numera mindre br.)
== -hake. LEIJONFLYCHT (
1827).
ROSENIUS SvFågl. 1: 185 (
1916).
[RÖD-HANE.ssg 2]
2) (
numera bl. tillf.)
i sg. best., om röda hanen (se hane, sbst.¹
1 b ).
AHRENBERG Stud. 244 1878.
–
RÖD-HAVRE.
(jfr eng. red oats] bot. gräset Avena byzantina C. Koch (med slutligen rödbruna blomfjäll). HYLANDER NordKärlv. 288 1953.
–
RÖD-HET,
adj. [jfr eng. red-hot]
upphettad till rödglödning, glödröd, glödhet; äv. i utvidgad anv.: glödande l. brännande het. WARG 723 1755.
BACKMAN Dickens Pickw. 1: 110 (
1871;
i utvidgad anv.). särsk. (
starkt vard.)
i n. sg. best., i substantivisk anv., om helvetet; jfr
-glödga I 2 b slutet o. röd, adj.
4. Det vore väl själva rödheta, om icke
(osv.).
HALLSTRÖM UngdNov. 177 (
1897, 1923).
–
RÖD-HETTA,
r. l. f. [jfr eng. red heat]
– -värme, VeckoskrLäk. 4: 24 1783.
TT 1942 Allm.
s. 67.
–
RÖD-HINNA,
r. l. f. bot. rödalgen Porphyropsis coccinea (Ag.) Rosenv. URSING SvVäxt, Krypt. 476 1949.
–
RÖD-HJÄLMIG, förr äv.
-HJÄLMOT ,
[sv. dial. (Skåne) rödjelmed; jfr d. rodhjælmet]
( -et 1597–1777. -ig 1748) (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
om nötkreatur: röd med "hjälm" (se hjälm, sbst.² 1. KyrohÅ 1920–21, s. 272 1597.
–
RÖD-HOLTS.
[efter t. rotholz) (
i fackspr.)
benämning på ss. färgträ (i sht till rödfärgning av textilvaror) l. till snickeriarbeten o. d. använda träslag vilka innehålla det röda färgämnet brasilin o. ha mörkröd l. rödbrun snittyta; i sht dels om trä av (i Sydamerika, Västindien o. Ostindien hemmahörande) arter av släktet Cæsalpinia Lin., t. ex. av det i Brasilien växande trädet Cæsalpinia echinata Lam., dels om trä av det i Västafrika växande trädet Baphia nitida Afzel., "kamwood"; äv. om färgämnen erhållna ur sådana träslag; jfr -trä 1, bresilja, färnbock, rot-holts, Fernbock eller rödholz, är den inre veden af Cælpinia echinata. ALMSTRÖM KemTekn, 2: 362 1845. AHB 4: 23 (
1860;
om färgämne). UB 3: 455 (
1873;
om trä av Baphia nitida). Rödträ, Rödholts, ett färgträ af västindiska Cæsalpiniaarter, stående nära färnbock och bresilja.
2NF 24: 138 1915.
2SvUppslB 1952.
Ssgr (i fackspr.):
–
rödholts-avkok.
avkok av l. på rödholts, använt ss. färgämne. AHMB 56: 66 1871.
–
rödholts-bad.
bad (se d. o. 1 [rödholts-bad.ssg 2.c]
c) innehållande ur rödholts utvunnet färgämne o. använt ss. färgmedel. AHB 56: 66 1871.
–
RÖD-HOPPA,
f. l. r. (
†)
den i Sydafrika hemmahörande syrsan Phymateus morbillosus Lin. (med röda undervingar). LINNÉ MusReg. 83 (
1754).
–
RÖD-HULLIG,
rödhyllt. SCHÜK (o. WARBURG)
LittH 1: 341 1898.
–
RÖD-HUMLE,
r. l. m., l.
-HUMLA, r. l. f. (†) av rödaktiga fruktställningar kännetecknad form av växten
Humulus lupulus Lin. (humle).
LINNÉ Ungd. 1: 355 1731.
DENS. Vg. 106 1747.
–
RÖD-HUMLIG l.
-HUMLOT,
adj. ( -hombled 1755. -humbled 1753. -humblod 1743. -humelt 1756. -humlig 1754, -hummelt 1756) [senare ssgsleden är sv. dial. humlet, homlete, småfläckig; möjl. ytterst till hum, sbst.²]
(† om nötkreatur: som har röda fläckar. ÅgerupArk. Bouppt.
1743. Ett par oxar den ena rödhummelt och andra svartfläcket.
HdlÅgerupark. 1756.
–
RÖD-HUND. (
†)
hund med röd(aktig) päls. Frende är vslom werst, sade räfwen åt rödhunden. SvOrds. A
6 b
1604. Frände fränden wärst, sade räfwen åth up rödhunden.
HIÄRNE 2Hdskr. 156 (
c. 1716).
jfr: Sigfridh Rödhundh. 3SthmTb. 1: 123 (
1593;
ss. tillnamn).
–
RÖD-HUVA.
[RÖD-HUVA.ssg 1]
1) (
numera bl. tillf.)
om person iförd röd huva; förr särsk. i uttr. den lilla Röd- huvan, den lilla Rödluvan (se -luva 2). Den lilla Rödhufvan och den elaka Vargen. (1875; broschyrtitel). [RÖD-HUVA.ssg 2]
2) (
†)
prydnadsväxten Rhodochiton volubile Zuccar. (med rött klocklikt foder), "Törnrosas kjortel". LILJA FlOdlVext. 93 (
1839).
–
RÖD-HUVAD,
p. adj.¹ [senare ssgsleden till huv, sbst.¹]
(
mera tillf.)
försedd med röd huv. Motorför. 1930,
nr 7, s. 15.
–
RÖD-HUVAD,
p. adj. ² i sht zool. om djur: som har (delvis) rött huvud. BJÖRKMAN 1889.
ROSENIUS SVFågl. 5: 161 (
1939;
om skrakhona). särsk.
[RÖD-HUVAD.ssg 2.a]
a) i uttr. rödhuvad dykand, andfågeln Netta rufina Pall. FoFl. 1907,
s. 90.
[RÖD-HUVAD.ssg 2.b]
b)(†) i uttr.
röd- huvad gråspink, rödhämpling.
NILSSON Fauna II. 1: 521 1858.
[RÖD-HUVAD.ssg 2.c]
c) i uttr. rödhuvad törnskata, tättingen Lanius senator Lin. (med roströd nacke o. bakhals). HOLMGREN Fogl. 153 (
1867).
[RÖD-HUVAD.ssg 2.d]
d) i uttr. rödhuvat skogsfly, fjärilen Cerastis sobrina Gn. NORDSTRÖM o. WAHLGREN SvFjär. 108 (
1941).
–
RÖD-HUVIG,
adj. ( -hufvig 1894. -hufwdh 1656) [jfr sv. dial. (Öland) röhuvit; senare ssgsleden till huve, biform till huvud; formen -hufwdh sannol. hypersvecism för -huru (av ett äldre -huvug)]
[RÖD-HUVIG.ssg 1]
1) (
†)
om nötkreatur: som har rött huvud. Een Rödh hufwdh huÿt oxxe. EkenäsDomb. 1: 209 1656.
[RÖD-HUVIG.ssg 2]
2) (
numera föga br.)
om rotfrukt: vars ovan jord uppskjutande del är röd, rödtoppig. MöllerFrisfört. 1894,
s. 9.
–
RÖD-HUVUD. (
numera bl. tillf.)
om person som har rödaktig hy l. ansiktsfärg l. rött hår. JUSLENIUS 289 1745.
–
RÖD-HYSSJIG.
( -hyskig) (†)
rödspräcklig. Strupen (är) rödhyskig (på småskrakshonan). STRÖM SvFogl. 79 1839.
–
RÖD-HÅLL. (
†)
vid pimpel fast anbragt liten tennskiva tjänande att hålla fast en liten röd tyglapp avsedd attlikna en fisks stjärtfena; jfr håll, sbst.¹ I ⁷ a. SkandFisk. Bih. 19 1837.
–
RÖD-HÅRAD,
p. adj. (
numera bl. i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
== -hårig l. ConsEcclAboP 381 1659.
–
RÖD-HÅRIG, förr äv.
-HÄROT .
[RÖD-HÅRIG.ssg 1]
1) som har rött hår l. röd hårbeklädnad; särsk. i uttr. som beteckna att rödhårig person är falsk, opålitlig o. d. (jfr röd, adj. 1 k; äv. (mera tillf.) l. utvidgad anv., om temperament o, d.: som kännetecknar l. anses känneteckna personer med rött här, särsk.: lidelsefull, het, eldig (jfr röd 3 a). SCHRODERUS Comenius 280 (
1639).
Sällan finnes een stackot ödmiuk, och een Rödhårigh wara trogen. Bondepract. F
7 b (
1662).
En.. rödhårig (häst) med stiern. GenMRulla 4/10 1711.
(Hon sade) sig warda med smädefulle ord altiid öf
(ve)rfallen af Pär And. hustru, ibland annat kallas rödhåruger etc.
OfferdalKArk. N I
1,
s. 110 (
1720).
De kommer inge gott ur en röhåri, de må en veta KOCH Timmerd. 36 (
1913).
(Skådespelerskan) gjorde den yviga skollärarinnan med mycket rödhårigt temperament.
BonnierLM 1954 s. 400.
[RÖD-HÅRIG.ssg 2]
2) (
†)
om person: falsk, opålitlig. Ovist är huruvida Hylten var det man kallar renhårig eller icke rödhårig. HSH 7: 287 (
c. 1800).
–
rödhårighet ,
r. l. f. WESTE 1807.
–
RÖD-HÅRING,
m.||ig. [senare ssgsleden till hår, sbst.) (
mera tillf.)
rödhårig person; särsk. i tilltal. GHT 1895,
nr 254, s. 2. LO
-JOHANSSON TvivlIdr. 69 (
1931;
i tilltal).
–
RÖD-HÄMPLING.
zool. tättingen Carpodacus erythrinus Pall., rosenfink. HOLMGREN Fogl. 323 (
1867).
–
RÖD-HÄNGSLIG. (
†)
om hund: som har en röd(brun) o. om hängslen påminnande teckning runt hals o. bogar. En rödhängslig stöfvare-hund-valp. LdVBl. 1844,
nr 33, s. 4.
–
RÖD-HÄTTA.
[jfr d. rødhætte)]
[RÖD-HÄTTA.ssg 1]
1) (
numera bl. tillf.)
om person (i sht flicka) iförd röd hätta; förr särsk. [jfr d. den lille rødhætte) i uttr.
den lilla Rödhättan, den lilla Rödluvan (se -luva 2). Den lilla Rödhättan, HUMBLE Perrault Sag. 1 (
1873).
ÖSTERGREN (
1937) . särsk. i utvidgad anv., om rödhårig person.
Landsm. XVIll. 8: 35 (1900; i sg. best., ss. öknamn). [RÖD-HÄTTA.ssg 2]
2) (tillf.) om fågel med röd hätta (se hätta, sbst. 2 a). ÖSTERGREN 1937.
[RÖD-HÄTTA.ssg 3]
3) om ett slags polyanta, härdiga trädgårdsrosor med körsbärsröda blommor o. lång blomningstid, rödhätteros; jfr hätta, sbst. 2 c. ÖSTERGREN (
1937).
–
RÖD-HÄTTAD,
p. adj. som bär l. har röd hätta (se hätta, sbst. 1, 2 a). SPARRE Alfåg. 113 (
1916;
om fåglar).
–
RÖD-HÄTTING,
r. l. m. [till hätta, sbst.]
svamp(art) tillhörande släktet Nolanea Fr. (med rött sporpulver); i pl. äv. om släktet Nolanea Fr. INGELSTRÖM Svampfl. 111 (
1940).
URSING Sv Växt. Krypt.
245 (
1949;
i pl., om släktet).
–
RÖD-HÖNA,
[jfr t. rothuhn) zool. hönsfågeln
Alectoris rufa Lin.; jfr rapphöna
1 a. NF 1890.
–
RÖD-HÖNS,
i pl., om (fåglar tillhörande) släktet Alectoris Kaup; särsg. (o. numera bl.) om rödhönor; jfr rapphöns a. 1Brehm 2: 380 1875.
–
RÖD-HÖVDAD, förr äv.
-HÖVD . (
numera bl. tillf.)
som har rött huvud. ORUDBECK D. Y. (c. 1700) i 3NActASoScCUpps. VIII. 7:
12 (om hackspett). BOVALLIUS CentrAm. 278 (
1887;
om gamar).
–
RÖD-INDIAN,
[jfr eng. red indian) (†) i pl., om indianer tillhörande vissa stammar vilka bl. a. karakteriseras av rödburn hudfärg; jfr indian 2 a, röd, adj. 1 l.
RETZIUS EthnolSkr. 240 (
1860).
–
RÖD-INSPRÄNGD,
p. adj. (
†)
om tyg: som har röda inslag l. partier i väven; jfr inspränga 3 a . BoupptSthm 29/8 1659.
–
RÖD-INVÄVD ~⁰² äv. ~²⁰, p. adj. (tillf.)
om vävnad: som har röda inslag i väven. SvKulturb. 1: 229 1929.
–
RÖD-JACKA. (
numera bl. mera tillf.) särsk.
om person iförd röd jacka; särsk. [jfr eng. redcoat]
om engelsk soldat (i röd vapenrock). STRINDBERG NSvÖ 1: 135 (
1906). HE
DIN 1Varn. 10 (
1912;
om engelsk soldat).
–
RÖD-JACKAD,
p. adj. (
tillf.)
jfr -jacka, STEFFEN ModEng. 338 (
1893).
–
RÖD-JORD.
rödaktig jord l. jordmån (innehållande järnoxid l. söndervittrad röd bärgart o. d.); numera i sht dels (i vissa trakter) om (svagt rödaktig) gyttjehaltig lera, dels [jfr it. terra rossa]
(geol.) om jordmån innehållande järnoxid, "terra rossa"; jfr -lera l. -sand. VgFmT I. 6–7: 27 1619. Något är Svart-mylla; men mäste dehlen röd- och stösand-jord. VDAkt. 1735, Syneprot. F
III 7. 2SvUppslB 15: 167 (
1950;
om terra rossa). Indianerna., strök rödjord i ansiktet.
MOBERG Invandr. 423 (
1952).
–
RÖD-KAFFER.
[jfr eng. red kafir]
(
†)
kaffer tillhörande stam vars medlemmar bära kläder färgade med rödockra. RETZIUS EthnolSkr. 69 (
1843).
–
RÖD-KAKA. (
†)
kaka (se d. o. 5) av rödfärgande ämne (möjl. lacknius). Vil man färgat (dvs. färga geldet) rödt, köpes röd-kakor som smålas sönder ther ibland i Faunan, och sättes litet på elden at värmas. BROOCMAN Hush. 6: 75 1736.
–
RÖD-KALK, (
numera bl. tillf.)
om rödaktig kalksten (på Kinnekulle); jfr -bärg 2, -sten 2. BotN 1863,
s. 75.
–
RÖD-KAMMIG.
(tillf., i poesi) som har rödkam (se kam, sbst.² 2. NYCANDER Storm 87 (
1907;
om tupp).
–
RÖD-KANTA. (
mera tillf.)
förse (ngt) med röd(a) kant(er); i sht i pass. övergående i intr. bet., om ögon(lock): få röda kanter (av gråt l. trötthet o. d.). (Valdemars) ögonlock rödkantades af blygsel. HEIDENSTAM Folkung. 2: 93 (
1907).
BLOMBERG LandLåg. 218 (
1930).
–
RÖD-KANTAD,
p. adj. som har röd(a) kant(er) l. bård(er) l. passpoal(er); särsk. om ögon(lock); jfr -kanta. THOMSON Insect. 49 (
1862;
om täckvingar).
LUNDEGÅRD Tit. 393 (
1892;
om ögon).
Blåa rockar med rödkantade sömmar. LAGERLÖF Holg. 2: 155 (
1907).
–
RÖD-KAPPA,
r. l. f. särsk.
[efter t. rotkäppchen]
(
†)
i sg. best., ss. namn på lilla Rödluvan (se
-luva 2).
Grimm BarnFolksag. 99 1860.
–
RÖD-KATTOST ~⁰² äv. ~²⁰.(numera bl. tillf.)
växten Malva silvestris Lin., röd kattost, rödmalva. LILJEBLAD Fl. 288 (
1798).
–
RÖD-KINDAD,
p. adj. [jfr t. rotbäckig, rotwangig) om person: som har röda kinder l. är röd om kindera; i sht: rödblommig (se d. o. 3 a) l. rosenkindad l. purpurkindad; jfr röd, adj. 1 l .
En fet rödkindad pojke. BACKMAN Dickens Pickw. 1: 61 (
1871).
Fröken Liwin som.. blivit hektiskt rödkindad och undvek att se på någon. STIERNSTEDT Liw. 8 (
1925).
Ett rödkindat, försupet ansikte. AGRELL Tolstoj Kar. 1: 263 (
1925).
En rödkindad svensk tös, nyss hemkommen från en skidfärd i skog och mark, med naturliga rosor på kinderna. DN(A) 1933,
nr 56, s. 10.
särsk. i utvidgad anv, [RÖD-KINDAD.ssg 5.a]
a) motsv. kind, sbst.¹ 1 a, om djur. MÖLLER Fjäderfä 18 1885.
[RÖD-KINDAD.ssg 5.b]
b) om äpple: som har (helt l. delvis) rött skal. LAGERLÖF Theokr. 49 (
1884).
[RÖD-KINDAD.ssg 5.c]
c) [efter gr. μιλτοπάϱῃος, φοινικοπάϱῃος]
(i poesi) om skepp: som har röda sidor l. bogar; äv. om skeppsbog: röd. Rödkindade härskepp. JOHANSSON HomIl. 2: 637 (
1846).
Rödkindade bogen på fartyg. LAGERLÖF HomOd. 130 (
1908).
[RÖD-KINDAD.ssg 5.d]
d) om egenskap o. d.: som kännetecknar l. anses känneteckna person med röda kinder; stundom övergående i bet.: frisk l. sund l. nyter l. ivrig l. ungdomlig(t optimistisk) o. d. (jfr -blommig 3 d). Fru Hausmanns rödkindade glädje och stolthet att bjuda honom dela måltiden. HALLSTRÖM VilsnF 23 (
1594).
HILDEBRAND KristnPersp. 75 (
1935).
– (
5)
RÖD-KINESISK. (
tillf.)
som tillhör l. kännetecknar l. har avseende på det kommunistiska Kina l. kommunistiska kineser; motsatt: nationalistkinesisk. LD 1958,
nr 225, s. 4.
–
RÖD-KJORTEL etnogr. om röd kjol som bars på större helgdagar. Fatab. 1930,
s. 99 (i Floda i Da- larna).
–
RÖD-KLAR.
[sv. dial. rödklar, rödblommig]
(
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
rödlätt. CAVALLIN Kipling Kung 60 (
1897;
om flickor).
–
RÖD-KLICHÉ. (
i fackspr.)
vid färgtryck: kliché för rött tryck. KROON Reprodukt. 64, Pl.
4 1935.
–
RÖD-KLINT.
[RÖD-KLINT.ssg 1]
1) (
numera icke i botaniskt fackspr.)
växten Agrosteinma githago Lin., klätt. LINNÉ Fl. nr 407 (
1755).
BOLIN Åkerogräs. 137 1926.
[RÖD-KLINT.ssg 2]
2) bot. växten Contaurea jacea Lin. ROTHOF 1762.
[RÖD-KLINT.ssg 3]
3) (
†)
om rödblommig varietet av växten Centaurea cyanus Lin. (blåklint). RUDBECK HortBot. 34 (
1685).
[RÖD-KLINT.ssg 4]
4) (
†)
om växt av slaktet Lychnis Lin. (möjl. Lychnis coronaria Lin., purpurklätt). (Eng.) Batchelor's Button (sv.) rödklint, Mariæ-blomster, (lat.) Lychnis. SERENIUS Iiii 3 a (
1757).
Ssg:
–
rödklints-rot.
särsk. (numera icke i botaniskt fackspr.) till -klint 1: rot av växten Agrostelnina githago Lin. (förr använd ss. medel mot tandvärk). En bit af Rödklintsroten, under Tungan lagd, skal lindra och bota (tand-)Värken. HAARTMAN Sjukd. 346 (
1765).
–
RÖD-KLOCKA.
r. l. f. [RÖD-KLOCKA.ssg 1]
1) (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
växten Campanula patula Lin. (med rödvioletta, klocklika blommor), ängsklocka.
BotN 1896,
s. 4 (från Finl.).
[RÖD-KLOCKA.ssg 2]
2) bot. växten Heuchera sanguinea Engelm. (med röda, klocklika blommor), alunrot. Lm- UppslB 151 1923.
–
RÖD-KLÄDD,
p. adj. [RÖD-KLÄDD.ssg 1]
1) iförd röda kläder l. rött klädesplagg. G1R 11: 242 1537.
[RÖD-KLÄDD.ssg 2]
2) om möbel: klädd med (överdrag av) rött tyg; jfr kläda
4 e. CRUSENSTOLPE Mor. 5: 42 (
1843).
–
RÖD-KNAPP,
r. l. m. (
†)
[RÖD-KNAPP.ssg 1]
1) rödgul o. vårtlik utvecklingsform av svampen Nectria cinnabarina (Fr.) Tode (cinnobergömming); jfr -vårt-svamp. Liljeblad Fl. 677 1816. AHLMAN 1872.
[RÖD-KNAPP.ssg 2]
2) i pl., == -klint 2. ROTHOF 404 1762.
–
RÖD-KNEGG ~kneg² l. -KNÄGG ~knäg², r. l. m.; best. -en. ( -knägg 1926) [sv. dial, rökneg, röknegg; senare leden möjl. etymologiskt identisk med sv. dial. kneg, backe, o. med knek (jfr med avs. på bet. -buna)]
(
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
=== -syra 1. BOLIN Åkerogräs. 68 (
1926;
från Bohusl.).
–
RÖD-KNIV. (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
[RÖD-KNIV.ssg 1]
1) växten Polygonum persicaria Lin. (med röda stjälkleder o. blommor o. lansettlika blad), åkerpilört; äv. om växten Polygonuln lapathifolium Lin., pilört; jfr
-knäa.
ASPEGREN BlFl. 29 (
1823;
om åkerpilört).
BOLIN Åkerogräs. 134 (
1926;
om pilört;
från Hall.). [RÖD-KNIV.ssg 2]
2) i sg. l. pl,: växten Fumaria officinalis Lin. (med röda blommor samt med lansettlika slutflikar på bladen), jordrök. PONTÉN Fl. 46 (
1847;
i pl.).
–
RÖD-KNOPP. (
†)
växten Seduin album Lin. (med rödfläckiga blad), hälleknopp.
ALCENIUS Finlkärlv. 125 (
1863).
–
RÖD-KNOT,
m. l. r. zool. fisken Trigla pini Bl.; jfr -fisk a. MALM Fauna 397 (
1877).
–
RÖD-KNOTTER. (
tillf.)
om röda knottror (på hud). Idun 1957,
nr 20, s. 35.
–
RÖD-KNÄA,
r. l. f., äv. (
numera knappast br.)
-KNÄVA,
r. l. f., l.
-KNÄ,
r. l. n. ( rödknä c. 1870–1900. rödknäa 1868 osv. rödknäva 1877. röknäv 1843. röknäva (-kne-) 1745–1872. röknäven, sg. best. 1777) (nu numera i sht i vissa trakter)
om vissa växter av släktet Polygonum Lin., som ha uppsvällda röda stjälkleder; särsk. dels om P. persicaria Lin., åkerpilört, dels om P. lapathifoliuln Lin., pilört (äv. om den stundom ss. en särskild art uppfattade underarten P. lapathifolium ssp. nodosum (Pers.) Fr., knutig pilört); jfr -bena 2, -kniv 1. LINNÉ Fl. nr 319 (
1745;
om P. persicaria; från Smål.).
NYMAN VäxtNatH 2: 196 (
1868;
om P. lapathifolium). Polygonum nodosum Rödknäa, pilört.
Sonesson Hb- Trädg. 1120 1926.
Anm. Formen röknäva har stundom felaktigt uppfattats ss. sammansatt av rök o. näva (se
näva, sbst.¹).
LILJEBLAD Fl. 144 (
1792: Rök-Näfva;
om åkerpilört). TORÉN Rebau o. Hochstetter 91 (
1851: Rök-näfva;
om pilört). –
RÖD-KOKT,
p. adj. (
mera tillf.) särsk.
om kräftdjur: som kokats tills skalet fått röd färg. SDS 1904,
nr 22, s. 4.
–
RÖD-KOL. (
numera föga br.)
== rost-kol sbst.¹, UB 4: 630 1873.
2UB 8: 34 1900.
–
RÖD-KONTURERAD,
p. adj. (
i fackspr.)
som är försedd l. har framställts l. framträder med röda konturer. Fornv. 1947,
s. 195.
–
RÖD-KOPPAR.
[jfr t. rotkupfer]
(
†)
om raffinadkoppar (med på grund av kopparoxidul starkt röd färg på ytan). JernkA 1871,
s. 51.
–
RÖD-KORNELL. (
numera mindre br.)
bot. busken Cornus sanguinea Lin. (med rödbarkiga grenar), skogskornell, hårdved; jfr -vidja 2. Lilje-. blad Fl. 96 (
1816).
KINDBERG SvNamn 16 (
1905).
–
RÖD-KORNIG.
som har röda korn; särsk. (i sht i fackspr.) om vetesort. LAHT 1898,
s. 86.
Avledn..
–
rödkornighet ,
r. l. f. (
i sht i fackspr.)
LAHT 1892,
s. 269. –
~kωk²sa l.
~kok²sa,
f. l. r.; best. -an; pl. -or. ( -kokksan, sg. best. 1922) [senare ssgsleden möjl. av fin. kuukso, lavskrika (o. i så fall sannol. ansluten till koxa, v.²; fågeln är nyfiken); jfr
DAHLSTEDT VilhMål. 1: 191 (
1950)) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ==
-tjuxa. ROSENIUS SvFågl. 2: 147 (
1922;
från Ångemanl.). –
RÖD-KRAGAD,
p. adj. (
numera bl. tillf.)
som har l. bär röd(kantad) krage. Den rödkragade hop. BRAUN Dikt. 1: 110 (
1837;
om officerare).
–
RÖD-KRAGE. särsk. (
numera bl. tillf.)
om officer l. soldat som bär röd(kantad) uniformskrage. UrFinlH 108 (
1808).
Thilda har fått en tillbedjare, en ung rödkrage. TOPELIUS Dagb. 4: 363 1840.
–
RÖD-KRITA, förr äv.
-KLITA ,
r. l. f. ss. färgämne (förr äv. ss. läkemedel) använd lera l. lerjord innehållande järnoxid l. järnockra o. d.; äv. om konstprodukt med liknande egenskaper o. användinng (särsk. dels om sådan produkt framställd av rödfärgsslam, dels om sådan produkt framställd av jord- l. metallfärg o. kaolin samt bindemedel); äv. om en (för märkning l. teckning o. d. använd) tillskurn bit av sådan lera (i hölje av trä o. d.) l. om en gjuten l. pressad rund l. fyrkantig stav (oftast i hölje av papper) av slammad sådan lera l. av konstprodukt med liknande egenskaper; äv. i sådana uttr. som teckning l. bild i rödkrita, teckning osv. utförd med rödkrita; jfr -pänna. SCHRODE RUS Dict. 28 (c. 1635). Penna medh röö Krijta uthj. BoupptSthm 1684,
s. 43 b (
1683); möjl. icke ssg. Röklijtan hwarmed stora tornkupelen färgades.
BtÅboH I. 11–12:
88 (
1694).
BRUNO Gumm.). 63 (1762; i läkemedel mot diarré o. rödsot). Den med rödkrita på volyaens rygg skrivna siffran 182/5. NOHRSTRÖM StrövtBöck. 85 (
1935).
Vackra bilder i rödkrita. THORÉN Oriml. 25 (
1947).
Ssgr:
–
rödkrits-fabrik l.
rödkrite-, äv.
rödkrit-fabrik.
fabrik som tillvärkar rödkrita l. rödkritor. KÖNIG LärdÖfn. 6: 67 1747 –
rödkrits-låda,
r. l. f. låda för förvaring av rödkrita l. rödkritor. Täubel boktr. 2: 51 1823.
–
rödkrits-maner,
n. konst. stil som användes vid l. påminner om rödkritsteckning. 2NF 3: 1329 1905.
–
rödkrits-pänna.
( -krit- 1750–1855. -krite- 1689–1805. -krits- 1767–1913) (
numera mindre br.)
för skrivning l. teckiling o. d. avsett stift av rödkrita; äv. med inbegrepp av en därtill hörande, tätt omslutande infattning av trä o. d.: rödpänna. BoupptSthm 1689,
s. 1064 b.
AUERBACH 1913.
–
rödkrits-ritning.
jfr -krits-teckning. Fa- tab. 1927, s. 117 (c. 1768).
–
rödkrits-röd,
adj. (
numera bl. tillf.) som har samma färg som rödkrita. MARK LIN
Illiger 82 1818.
–
rödkrits-stift.
(-krits- 1855) (numera mindre br.)
jfr -krits-pänna, ÅSTRAND 1869. -stude.
konst. jfr -krits
-teckning. SIRÉN DaVinci 196 1911,
-teckning, särsk. konkret: teckning utförd med rödkrita.
2UB 10: 300 1907.
–
rödkrits-yxa,
r. l. f. (
förr)
hammarliknande yxa försedd med ett ingraverat märke i yxhammaren o. använd vid stämpling av träd, varvid yxhammaren infärgades med rödkrita för att få det på en bläcka i trädet inslagna märket att framträda tydligare; särsk. om sådan yxa försedd med kronmärke o, avsedd att användas i kronans skogar. SkogsvT 1907,
s. 176.
–
RÖD-KRITAD,
p. adj. färgad med l. utförd i l. åstadkommen med rödkrita. CAHRENSVÄRD Brev 2: 105 1796.
–
RÖD-KRITNINGSTECKNING. (
tillf.)
rödkritsteckning. JOSEPHSON Tessin 1: 58 (
1930).
–
RÖD-KULLA,
sbst.¹,
f. l. r. (
numera i sht i skildring av ä. förh.)
helrött o. kulligt nötkreatur (tillhörande rasen (svensk) rödkullig boskap); jfr -kullig, adj.² o. kulla, sbst.⁴ Berättelse om rödkullorna på Ellesbo gård. ARENANDER (
1911;
boktitel).
Ssg (numera i sht i skildring av ä. förh.):
–
rödkulle-kalv.
RedNordM 1928,
s. 48.
–
RÖD-KULLA,
sbst.²,
r. l. f., förr äv. (i bet. 1) -KOLLA, r. l. f. ( -koll- 1735–1889. -kull- 1762 osv. -kåll- c. 1600 (: Rökållegräs Fröö; enligt senare avskrift)– 1747) [RÖD-KULLA.ssg 1]
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i sg. l. pl., om växten Trifolium pratense Lin., rödklöver, rödväppling. LINNÉ Vg. 93 (
1747).
BERLIN Lsb. 205 (
1852;
i pl.).
[RÖD-KULLA.ssg 2]
2) bot. växten Odontites verna (Bell.) Dum. (med violettröda toppar på grenarna o. köttröda blommor), rödtoppa; äv. om släktet Odontites Zinn, rödkullesläktet. VetAH 1774,
s. 31.
FRIES Ordb. (
c. 1870;
om släktet) [RÖD-KULLA.ssg 3]
3) (
†)
växten Euphrasia officinalis Lin. (med ljusviolett krona), ögontröst. LINDERHOLM 1: 535 (
1802).
WESTE (
1807) . jfr: Rödkalla, se Ögontröst. ÖoL (
1852;
sannol. fel- aktigt för rödkolla).
Ssgr:
–
rödkulle-gräs-frö, äv.
rödkull-gräs-frö,
n. ( -kulle-) (†) till -kulla 1; om (frö av) rödklöver. RHYZELIUS Bront. 71 (i senare avskrift av handl. fr. c. 1600: Rökållegräs Fröö; rättat efter hskr.); jfr AFZELIUS Sag. VIII. 1: 35 (: rökållagräsfrö; efter annan avskrift).
–
rödkulle-släkte(t).
bot. till -kulla 2: släktet Odontites Zinn. ArkBot. II. 1: 19 1904.
–
RÖD-KULLAD,
p. adj. [senare ssgsleden till kull, sbst.²]
(
i sht i vissa trakter)
== -kullig, adj.¹ HEMMER Gogol TarBulb. 120 1924.
–
RÖD-KULLIG,
adj. ¹ om huvudbonad: som har röd kulle. SNOILSKY 2: 188 1881.
–
RÖD-KULLIG,
adj. ² om nötkreatur: helröd o. kullig (se kullig, adj.³ 3; särsk. i uttr.
(svensk) rödkullig boskap, om en ur lantrasen utvecklad boskapsras, vilken år
1938 sammanslogs med fjällrasen till svensk kullig boskap.
ARENANDER RödkullEllesbo 165 (
1911).
3NF 1932.
–
RÖD-KYLD,
p. adj. (
tillf.)
i fråga om hy: röd av kyla. Hö GBERG Baggböl. 1: 9 1911.
–
RÖD-KÅL.
[y. fsv. rödhkal; jfr t. rotkohl växten
Brassica oleracea Lin. var. capitata Lin. f. rubra (med mörkt blåröda blad); äv. om de ätliga bladen av denna växt l. om därav tillredd maträtt; förr äv. om växten Brassica oleracea var. acephala DC. f. purpurascens, röd kruskål.
Salé 212 (
1664).
RUDBECK HortBot. 18 (
1685;
om röd kruskål). Tag Rödkål, och skär honom som til Sallat vanligt är.
BRUNO Gumm. 42 (
1762).
Kokt skinka och rödkål. SIWERTZ Förtr. 9 (
1945).
Ssgr:
–
rödkål-blad l. (vanl.)
rödkåls-blad.
Balck Idr. Suppl.
211 1888.
–
rödkål-frö.
frö av rödkål (förr äv. använt as. läkemedel). ApotT 1698,
s. 71.
–
rödkål-infusion. (
numera bl. tillf.)
konkret, om gm infundering av rödkål erhållet extrakt. FKM 1: 52 1806.
–
rödkål-saft. (
numera bl. tillf.)
saft beredd av rödkål. BERZELIUS Kemi 5: 631 1828.
–
rödkål-snäcka.
kok. snäcka (platt snäckskal) l. (om ett snäckskal påminnande) kålblad o. d. med kokt rödkål l. rödkålssallad. StKokb. 379 1940.
–
rödkål-tinktur. (
numera bl. tillf.)
tinktur beredd av rödkål. BERZELIUS Kemi 1: 280 (
1808).
–
RÖD-KÄNSLIG.
[jfr t. rotempfindlich]
(
i fackspr.)
känslig för rött ljus l. röda strålar; särsk. (fotogr.) om (skikt på) fotografiplåt l. film: som reagerar för röda ljusstrålar (på ett sätt som motsvarar det mänskliga ögat). Om.. de röd- och grönkänsliga tapparne påverkas samtidigt.., upptager ögat förnimmelsen gult. KemT 1904 s. 69.
2SvUppslB 10: 972 (1949; om skikt på film). avledn.: rödkänslighet, r. l. f. [jfr t. rotempfindlichkeit) särsk.
fotogr. ROOSVAL Schmidt 198 (
1896).
–
RÖD-KÄRNA,
r. l. f. [RÖD-KÄRNA.ssg 1]
1) skogsv. hos icke kärnbildande lövträd (i sht björk o. bok): rödaktig l. mörkare bildning påminnande om kärna (se kärna, sbst.¹
2 a ) o. beroende på onormala förändringar i vedcellerna, falsk kärnved; jfr
-ved 1.
SvSkog. 756 1928.
SvVäxtförädl. 2: 807 1931.
[RÖD-KÄRNA.ssg 2]
2) [jfr nylat. nuclens ruber) (
mindre br.)
anat. sammanfattande benämning på två rödaktiga samlingar av cellkärnor i nervvävnaden vilka äro syinmetriskt belägna under synhögarna på var sin sida om centralkanalen i förlängda märgen. THUNBERG Livsförrättn. 429 (
1925).
–
RÖD-KÖTTIG. (
i sht i fackspr.)
om frukt. ENEROTH Pom. 2: 380 (
1866).
–
RÖD-LACK.
röd lackfernissa. SvSlöjdFT 1908,
s. 38.
–
RÖD-LACKAD,
p. adj. jfr lacka, v.² ¹ b. AB 1865,
nr 31, s. 1.
–
RÖD-LACKERA,
-ing. vanl. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. KRÆMER Orient. 19 (
1866;
p. pf).
–
RÖD-LAGD,
p. adj. (
†)
i fråga om ansiktshy: rödlätt (av naturen). DA 1793,
nr 115.
s. 4.
–
RÖD-LASERA,
-ing. tekn. lätt måla över (trä o. d.) med genomskinlig röd färg; vanl. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. SD 1899,
nr 505 s. 2 (p. pf).
–
RÖD-LAX,
m. l. r. [RÖD-LAX.ssg 1]
1) (
numera knappast br.)
rödaktig form av blanklax (Salmo salar Lin.); jfr kalvkött-lax. VetAH 1751,
s. 99.
SAOB K 209 1935.
[RÖD-LAX.ssg 2]
2) [jfr eng. red salmon]
zool. den i Nordamerika hemmahörande fisken Salmo nerka Walb. (med rödaktig färg under lektiden), blårygg. Ymer 1926,
s. 37.
–
RÖD-LERA.
[RÖD-LERA.ssg 1]
1) lera (l. leraktig jordart) som gm oxidation av järnförening(ar) antagit en rödaktig färg l. som innehåller l. utgöres av söndervittrad röd(aktig) bärgart o. d.; särsk. dels (i vissa trakter) om rödaktig glaciallera, dels (i sht geol.) om röd djuphavslera (till väsentlig del bestående av järn- o. aluminiumsilikat); i sht förr äv. om röd bolus. HOLM NSv. 42 (
1702).
KAHLMETER LerArt. 5 (
1743;
om bolus).
Rödlera kallades en röd mylla, som låg nedanför klipporna, och förorsakades af den uplöste Skifverstenen. LINNÉ Vg. 71 (
1747;
på Billinyen). Rödlera.. utgöres af en blandning af jernoxid, kiselsyra och lerjord samt upptager öfver hufvud allt djup under
4,500 m. NF 6: 475 (
1882).
Överallt gick matjorden kringsvid tre fot ner på en botten av rödlera. MOBERG Invandr. 309 (
1952).
2SvUppslB 1952.
[RÖD-LERA.ssg 2]
2) rödbränd lera. SvSlöjdFT 1918,
s. 110.
Ssgr:
–
rödler-industri l. (vanl.)
rödlers-industri,
till -lera 2 Fatab. 1918,
s. 16.
–
rödler-produkt.
till -lera 2 Fatab. 1918,
s. 16.
–
rödler-skikt.
till -lera 1. SvGeogrÅb. 1947,
s. 13.
–
RÖD-LILA.
I. ss. sbst.: lila färg(nyans) med skiftning i rött. (Amarant- trä varierar) mellan rödbrunt och rödlila. HantvB I. 2: 24 1934. II. ss. adj.: lila med skiftning i rött.
KJELLIN Troili 2: 71 (
1917).
–
RÖD-LILJA, (
†)
växten Primula farinosa Lin., majviva. LILJA SkånFl. 117 (
1870).
–
RÖD-LINJERAD,
p. adj. (
tillf.)
linjerad med röda linjer. ESSÉN Bluff. 143 (
1908).
–
RÖD-LISTAD,
p. adj. särsk.
(etnogr.): försedd med röd(a) list(er) (se list, sbst.² 2. Rig 1933,
s. 193 (om kjol).
–
RÖD-LISTIG.
[senare ssgsleden till list, sbst.²]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i sht om ä. förh.) == -listad, TurÅ 1915,
s. 83 (från Uppl.).
–
RÖD-LIST-KJOL.
etnogr. till folkdräkten i vissa trakter hörande kjol med röd list (se list, sbst.² 2) nedtill. Av den gamla sockendräkten bäres nu endast rödlistkjolen. HILLGREN Delsbo 1: 70 (
1925).
–
RÖD-LJUS,
n. (
mera tillf.)
rött ljus(sken). Ficklampans rödljus. GbgP 1956,
nr 314, s. 1.
-LJUST, adv. (
†)
i uttr. i lysa rödljust, lysa med röd glans. BROMAN Glys. 1: 432 (
1730).
–
RÖD-LO,
m. l. r. [jfr t. rotluchs; jfr äv. eng. bay lynx]
zool. det i Nordamerika hemmahörande lodjuret Lynx rufa Güldst. (som på sommaren har röd päls). NF 10: 137 1886.
–
RÖD-LOCKIG.
som har röda lockar. BERG Krig. 79 (
1915).
–
RÖD-LONKE, äv.
-LUNKE. [jfr lonke 3]
bot. växten Peplis portula Lin. (som vanl. är rödaktig); äv. om släktet Peplis Lin. FRIES BotUtfl. 3: 234 (
1864). Ll
LJA SkånFl. 206 (
1870;
om släktet).
Ssg:
–
rödlonke-släkte(t).
bot. växtsläktet Peplis Lin. Ark- Bot. II. 1: 34 1904.
–
RÖD-LUDEN.
om (kropp l. kroppsdel hos) person l. djur: som har röd, tät hårbeklädnad. THOMSON Insect. 307 (
1882;
om insekt).
–
RÖD-LUGGIG,
[senare ssgsleden till lugg, sbst.²]
mera tillf.) som har röd lugg. [RÖD-LUGGIG.ssg 2.a]
a) motsv. lugg, sbst.² 1 b om person. MÖRNE MistrBlås. 81 (
1933).
[RÖD-LUGGIG.ssg 2.b]
b) motsv. lugg, sbst.²
³, om djur.
LINDHOLM Sibbo 1: 43 (
1890;
om räv).
–
RÖD-LUPEN,
p. adj. (
†)
om hud: som på ytan har ett rött l. rodnande skikt. FISCHERSTRÖM 1: 380 1779.
–
RÖD-LURVIG,
dels om hår(beklädnad): röd o. lurvig, dels om (kropp l. kroppsdel hos) person l. djur; som har sådant hår l. sådan hårbeklädnad. BÖTTIGER 6: 22 (c. 1875;
om hund).
CEDERSCHIÖLD Manh. 76 (
1916;
om barn).
–
RÖD-LUS. (
†)
den på nötkreatur levande pälsätaren Bovicola bovis Lin. LINNÉ Fauna nr 1155 (
1749).
LINDFORS 1824.
–
RÖD-LUT. (
i fackspr.)
om rödaktig lut (se lut, sbst.² 1; särsk. om kokvätska från avslutat kok för framställning av halvkemisk pappersmassa. KommentSVFarm. 316 (
1903).
TNCPubl. 29: 26 1958.
–
RÖD-LUVA,
i bet. 1 o. 5 r. l. f., i bet. 2 o. 3 f||.ig., i bet. 4 f. l. r. [RÖD-LUVA.ssg 1]
1) (mera tillf.) röd luva. SDS 1901,
nr 48, s. 3.
ARBMAN TrollA 32 (
1905).
[RÖD-LUVA.ssg 2]
2) om person som är l. brukar vara iförd röd luva; särsk. (o. numera vanl.) i uttr. (den) lilla Rödluvan, om huvudpersonen (en liten flicka) i (olika versioner o. bearbetningar av) en saga ("Le petit chaperon rouge") av den franske författaren CH. PERRAULT († 1703); jfr -huva 1, -hätta 1, -kappa. Den lilla rödlufvan. Sagospel i tre äfventyr af C. Georg Starbäck. TeatBarnk. 1: 1 1873.
[RÖD-LUVA.ssg 3]
3) (
numera bl. tillf.)
om rödhårig person. KNORRING Torp. 1: 131 (
1843).
ESSÉN KessGen. 25 (
1915).
[RÖD-LUVA.ssg 4]
4) (
tillf.)
om djur med röd nacke o. d. FORSSLUND Arb. 105 (
1902;
om spillkråka).
[RÖD-LUVA.ssg 5]
5) (
i fackspr.) (den på Jamaica hemmahörande, hos oss ss. rumsväxt odlade) växten Achimenes coccinea Pers. (med rött öppet trattlikt kronbräm). LAU RENT
-TÄCKHOLM o.
STENLID BlomstLex. 12 1946.
–
RÖD-LYSANDE,
p. adj. som lyser röd l. rött. HEDIN GmAs. 2: 280 (
1898;
om bärgskam).
–
RÖD-LÄPPIG. (
numera bl. tillf.)
som har röda läppar. JJOLIN 1843 i Jolin 22.
–
RÖD-LÄTT,
r. l. m. (-lett) (†) (hög)röd färg (se färg, sbst.¹ ¹, 2); jfr lätt, sbst.¹ ¹, 2. LIND (1738 MÖLLER (1745
–
RÖD-LÄTT,
adj. ( -let 1754–1791. -lett 1541–1951. -lät 1706. -lätt 1611 osv.) [y. fsv. rödhliter]
som har röd l. rödaktig färg, rödfärgad, röd(aktig); särsk. (o. numera vanl.): ljusröd, skär, rosafärgad (i sht i fråga om ansiktsfärg); jfr lätt, adj.¹ Een rödlett koo. 4Mos. 19: 2 (
Bib. 1541;
Bib. 1917 röd).
(Lingonens) hvita eller rödletta blommor.
FISCHERSTRÖM 4: 34 (
1792).
Den friska, rödlätta hyn. LAGERGREN Minn. 1: 158 1922.
Avledn.
–
rödlätthet , r. l. f.
ÖSTERGREN 1937.
–
RÖD-LÄTTA,
v. (-letta) [jfr -lättad]
(
†)
måla l. färga (ngt) rött. MÖLLER (
1745).
LIND (
1749) .
–
RÖD-LÄTTAD,
p. adj. (-lettad) [ fsv. rödhlitadher]
(
†)
rödfärgad. WETTERSTEN Forssa 53 (
c. 1750).
–
RÖD-LÄTT-LAV. (
†)
laven Opegrapha herpetica Ach. (med rödbrula l. gråbrun bål), rännlav. ACHARIUS Lich. 23 (
1798).
–
RÖD-LÖNN,
r. l. f. (l. m.) bot. [RÖD-LÖNN.ssg 1]
1)trädet acer platanoides Lin. var. rubrum Herd (med på hösten mörkröda blad), rödbladig lönn 2NF 34: Suppl.
690 1922.
[RÖD-LÖNN.ssg 2]
2) (jfr t. roter ahorn, eng. red maple) (det i Nordamerka hemmahörande) trädet Acer rubrum Lin. (med röda blommor o. frukter). SvUppslB 17: 1077 1933.
–
RÖD-MADRA. (
†)
växten Galium trianarum Hyl. (av vars rötter kan beredas ett rött färgämne som tidigare använts för färgning av ylle), färgmadra, färgmåra.
ROTHOF 405 (
1762).
AHLMAN (
1872) .
–
RÖD-MAGE. (
numera bl. i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
== -mage-strömming. Clupea, Sill och Strömming, Hvassbuk eller knif-strömming eller Römaga. BRANDER NatM 33 (
1788).
ARWIDSSON Strömm. 57 (
1917).
Ssg:
–
rödmage-strömming l.
rödmaga-strömming. (
numera bl. i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
strömming med rödaktigt maginnehåll (bestående av kräftdjur); förr äv. om ett slags fet skarpsill med rödaktigt kött o. rödgul rom l. mjölke. RömagaStrömming, är stackig och tjock, oförlikelig fet och tranig, har rödgult speck, liten rögul råm eller mjölke. VetAH 1748,
s. 109.
SvFiskelex. 1955.
–
RÖD-MALM. (
†)
ett slags rödaktig skarnmalm? (Lat.] Ferrum intractabile rubrum, punctis impalpabilibus (sv.] Rö-malm. LINNÉ SystNat. 176 (
1748).
–
RÖD-MALVA bot. växten Malva silvestris Lin., röd kattost. NormFört. 25 1894.
–
RÖD-MANTLAD,
p. adj. (
i sht i vitter stil)
klädd i röd mantel. HElDENSTAM NDikt. 140 (
1912 –
RÖD-MARKERAD,
p. adj. (
mera tillf.)
som markerats med röd färg l. med rödpänna o. d. TurÅ 1930,
s. 300 (om hällristningar).
–
RÖD-MARMORERAD,
p. adj. försedd med röd marmorering, rödådrig, rödflammig. AHB 55: 4 (
1871;
om tvål).
–
RÖD-MASIG.
[jfr sv. dial. masig, om dag o. d.: varm, kvävande het, om person: rödbrusig; till masa, v.²]
(
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
rödbrusig. KNORRING Torp. 1: 46 (
1843;
om ansikte).
Avledn.
–
rödmasighet , r. l. f. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) WoJ
1891.
–
RÖD-MASK; pl.
-ar. lövmask (se d. o.
2.
SvFiskelex. 1955.
–
RÖD-MATT,
adj. (
numera bl. tillf.)
om sken: mattröd. INGELMAN 103 (
1838 –
RÖD-MELERAD,
p. adj. jfr melera 1 a. Rödmelerad snusnäsduk. Motorför. 1929,
nr 7, s. 7.
–
RÖD-MENA.
[bildat efter mönster av vitmena; jfr mena, v.³]
rödfärga (ngt); särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (äv. oeg.: röd). (Solen] rödmenar alpstupornas ryggar. HEIDENSTAM Tank. 197 (
1899).
Det ålderdomliga, rödmenade Gripsholm. DENS. Svensk. 2: 290 (
1910).
Gedigen rödmenad koppar. GbgP 1951,
nr 315, s. 10.
–
RÖD-METALL.
[jfr t. rotmetall]
(
i fackspr.)
benämning på olika kopparlegeringar av röd färg (särsk. dels om mässing med hög kopparhalt, dels om legering som utom koppar innehåller zink, tenn o. bly, rödgods); stundom motsatt: gulmetall. ENEBERG Karmarsch 2: 575 (
1861;
om legering av koppar o. zink).
TT 1871,
s. 316 (om legering av koppar, tenn, zink o. bly). Större kopparhalt gör mässingen rödaktig, då den kallas rödmetall eller tombak.
HECTOR Husg. 112 (
1904).
Metallen 1954,
nr 1, s. 7.
–
RÖD-MIRE. (
numera mindre br.)
bot. växten Anagallis arvensis Lin., rödarv. Norm- Fört. 18 (
1894).
2NF 38: 135 1925.
–
RÖD-MJÄLA,
r. l. f. , l.
-MJÄLE, r. l. m.
[sv. dial. rödmjäle]
(
†)
om rödaktig jordart som utgör en blandning av sand o. mylla. HÜLPHERS Norrl. 2: 90 (
1775).
VetAH 1814,
s. 87.
–
RÖD-MJÖL. (
†)
[RÖD-MJÖL.ssg 1]
1) om ett slags rött l. rödaktigt mjöl; sannol. om sagomjöl (l. surrogat för sådant). I den nu öppnade Mjöl- och Grynhandeln .. försäljes .. större och mindre partier af .. Rö- och Potatismjöl. ÖgCorr. 1854,
nr 7, s. 4.
[RÖD-MJÖL.ssg 2]
2) om blandning av smält smör o. mjöl med tillsats av kräftsmör, använd ss. redning.
SJÖBERG Singstock XXVII 1832.
–
RÖD-MJÖLK. (
numera knappast br.)
veter. komjölk vars färg är rödaktig (t. ex. av blod l. till följd av förekomst av rödmjölksbakterier). Rödmjölk .. Förorsakas stundom af rödfärgande växter, men vanligast af inre sjukdomar, såsom rödsjuka och inflammationer i jufret. HOLMSTRÖM Naturl. 3: 120 (
1889).
LUNDELL (
1893).
Ssg:
–
rödmjölks-bakterie, (
numera knappast br.)
veter. bakterie som frambringar ett surt jäsningsämne vilket rödfärgar mjölk (vid mejeri).
LB 3: 101 1902.
–
RÖD-MO. (
numera föga br.)
rödaktig mojord. UpplFmT 8: Bil. 13 (
1748).
LAHT 1903,
s. 243.
–
RÖD-MOGEN.
[RÖD-MOGEN.ssg 1]
1) (
mera tillf.)
om bär o. d.: röd o. mogen. SÖDERHJELM Runebg 2: 153 (
1906).
[RÖD-MOGEN.ssg 2]
2) (
numera mindre br.)
lant. om vissa sorter av sädesslaget korn; jfr -mognads-stadium. LB 2: 92 1900.
–
RÖD-MOGNADS-STADIUM. särsk. (
numera mindre br.)
lant. i fråga om vissa sorter av sädesslaget korn: mognadsstadium (mellan grönmognad o. gulmognad) då rödvioletta strimmor (starkast) framträda på kärnan; äv. i utvidgad anv., om motsvarande stadium hos andra sorter vilka då ha gula kärnor (jfr gul-mognad a). UtsädT 1898,
s. 136 (i utvid- gad anv.).
–
RÖD-MOLLA,
r. l. f., förr äv.
-MOLLE l.
-MOLL ,
r. l. m. [RÖD-MOLLA.ssg 1]
1) (
†)
växten Atriplex hortensis f. rubra (Cr.) Roth (med röda blad o. röd stjälk), (röd) trädgårdsmolla.
FRANCKENIUS Spec. A 4 a (
1638).
LILJEBLAD Fl. 99 (
1792).
[RÖD-MOLLA.ssg 2]
2) bot. växten Chenopodium rubrum Lin. (som ofta är helt rödaktig), rödmäll; förr äv. allmännare, dels om växtsläktet Blitum Lin. (vilket har röda fruktsamlingar o. vilket numera vanl. inkluderas i släktet Chenopodium Lin.), dels med inbegrepp av växten
Amaranthus blitum Lin. (mollamarant).
LILJEBLAD Fl. 97 (
1792;
om C. rubrum).
HARTMAN SkandFl. 198 (
1849;
om släktet Blitum). Växten Amaranthus blitum, ett slags rödmålla.
LIDFORSS DQ 2: 770 1892.
–
RÖD-MORAD,
p. adj. (-morat) [y. fsv. rödmoradher. jfr -morig]
(
†)
== -morig. PHRYGIUS 3Likpr. 16 (
1618;
om vallmo).
–
RÖD-MORIG l.
-MÅRIG,
adj. ( -morig 1684–1770. -mårig 1789) [sv. dial. römörig (
IHRE DialLex. (
1766)),
römori(ger), römolier, römåri, rö- morter, rödaktig, rödhårig, rödbrusig, rödfläckig; jfr y. fsv.
rödhmöra, rödfärga; senare ssgsleden av ovisst urspr., möjl. sammanhörande med måra, sbst. (måra har använts vid rödfärgning)] (
†)
rödfärgad, rödaktig, röd (till färgen). JOHANSSON Noraskog 3: 252 (i handl. fr. 1684).
RINMAN 2: 476 1789.
–
RÖD-MOSIG,
adj. ¹ (numera bl. tillf.)
som utgöres av l. liknar ett rött mos; jfr mosig, adj.¹
(Vissa bärg- hällar hade behållit) sin superficium
(dvs. yta) tät och compactare än ..
(andra) som hade en gråaktig och ibland rödmosig utsigt.
BtVL 4: 64 (
1754); möjl. till
-mosig, adj.² Fläckig av de rödmosiga hallonen.
ÖSTERGREN 1937.
–
RÖD-MOSIG,
adj. ² om ansikte l. ansiktsfärg o. dyl. l. om person med tanke på ansiktsfärg: starkt röd l. högröd (o. varm l. uppsvälld l. pussig); i sht med tanke på den röda färgen ss. framkallad av alkoholmissbruk l. vällevnad o. d. (jfr -blommig 3 b,
-brusig b o. röd, adj.
1 l ).
BJÖRKEGREN 2459 (
1786).
Visst var han litet rödmosig, luktade litet toddy, sväfvade kanske en liten smula på målet. KNORRING Axel 1: 87 (
1836).
GEIJERSTAM LycklMänn. 40 (
1899;
om ansikte). särsk. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv., om leende l. humor o. d.
CARLSSON MinB 39 (
1912;
om leende).
Rune Carlsten spelade med rödmosig grogghumor pjäsens enda komiska roll. SvD(A) 1933,
nr 298, s. 11.
Avledn.
–
rödmosighet , r. l. f.
LUNDELL 1893.
–
RÖD-MOSSA,
sbst.¹,
r. l. f., förr äv. -MOSSE , sbst.¹, r. l. m. benämning på (olika mer l. mindre rödaktiga i kärr o. mossar växande mossarter tillhörande) släktet Sphagnum Lin.; äv. om ett av mossor tillhörande detta släkte bildat, jämförelsevis djupt beläget o. jämförelsevis starkt förmultnat skikt i torvmosse; jfr vitmossa. LINNÉ Skr. 5: 43 1732.
KonvLex. (
1864;
om släktet).
Det öfversta lagret (i mossar) utgöres af s. k. hvitmossa, hvaruti växtfibrerna äro obetydligt förmultnade; derefter följer ett lager af något mera förmultnad s. k. rödmossa, och först under denna vidtager .. bränntorfven. NF 2: 1249 (
1878).
2SvUppslB (
1952).
Ssg:
–
rödmoss-torv. (
i fackspr.)
torv bildad av rödmossa. POST KoprJordb. 29 (
1862).
En half hektar mossmark med 8–10 cm. mull-lager, hvilande på rödmosstorf. LAHT 1910,
s. 121.
–
RÖD-MOSSE,
sbst.²,
r. l. m. äv. (i vissa trakter, i sht i Finl.)
-MOSSA,
sbst.², r. l. f. (
numera mindre br.)
mosse bevuxen med rödmossa (o. innehållande lager av mer l. mindre förmultnad rödmossa), sphagnummosse; jfr vitmosse. HIÄRNE 2Anl. 271 (
1706).
MosskT 1891,
s. 287.
–
RÖD-MULL,
r. l- m. l. f. (i fackspr.) rödaktig jordart (innehållande järnoxid) som användes ss. färgämne l. ur vilken färgämne beredes; numera i sht om vittringsprodukt ur vissa malmer (vid Falu koppargruva), innehållande bl. a. basiskt järnsulfat, rödfärgsmull. BROMELL Berg. 3 (
1730).
TurÅ 1943,
s. 156 (vid Falu kop- pargruva).
Avledn.;
–
rödmullig ,
adj. (
†)
försedd l. insmord o. d. med rödmull. STOCKENSTRÖM PVetA 1749,
s. 11.
–
RÖD-MULLE,
m. l. r. [jfr d. rødmulle]
(
numera mindre br.)
zool. fisken Mullus barbatus Lin., rödbarb. STUXBERG Fisk. 186 (
1894).
ERIKSSON HavLiv. 240 (
1926).
–
RÖD-MUN. (
†)
bildl., i anv. ss. egennamn om guld (som gm att användas ss. muta för ngns talan o. d.); jfr röd, adj. 1 f . Rödhmun iagh och så för migh sände, / Thet giffuer migh bäst månge kände. / Han lockar mången in til migh. FORSIUS Fosz 364 (
1621).
–
RÖD-MUNT l.
-MYNT,
p. adj. (
mera tillf.)
som har röd mun l. röda läppar. RISBERG Nyckelh. 86 (
1908).
–
RÖD-MUS. (
†)
fjällämmel. NordT 1899,
s. 532 1696.
Linné FörelDjurr. 51 1748.
–
RÖD-MUSSLING.
[svamparna ha rött sporpulver]
bot. svamp av släktet Claudopus W. Sm. (särsk. i uttr. vanlig rödmussling, Claudopus variabilis Pers.); i pl. äv. om släktet; förr äv. om svampen Pleurotus nidulans Pers., stinkmussling (vilken enl. äldre klassifikationssystem räknades till släktet Claudopus W. Sm.). KROK o. ALMQUIST Fl. 2: 216 (
1907;
om stinkmussling).
Vanlig rödmussling. INGELSTRÖM Svampfl. 106 (
1940).
2SvUppslB (
1952;
i pl. om släktet).
–
RÖD-MYLLA,
r. l. f. [RÖD-MYLLA.ssg 1]
1) (
numera mindre br.)
rödaktig jord (innehållande järnoxid l. söndervittrad röd bärgart o. d.). WALLERIUS Min. 8 (
1747).
Frodigast vexer .. (gran- skogen) der hvarest lera är blandad med rödmylla. AGARDH (o. LJUNGBERG) II. 2: 409 1856.
ÖSTERGREN 1937.
[RÖD-MYLLA.ssg 2]
2) (
i Finl.)
rödfärg (framställd av järnhaltig jord l. syntetiska järnoxider o. använd i sht till målning av plank, byggnader o. d.). SPF 1836,
s. 156. ÅboUnderr.
1960, nr
173,
s. 1.
Ssgr:
–
rödmylle-fabrik. (
i Finl.)
till -mylla 2: fabrik för framställning av rödfärg. AtlFinl. 24: 4 1899.
–
rödmylle-jord. (
numera mindre br.)
till -mylla 1: jord som innehåller l. utgöres av rödmylla. HASTFER Får 171 1752.
–
rödmylle-oljefärg.
(i Finl., mindre br.) till -mylla 2: oljefärg framställd av rödfärg. WETTERHOFF Skog 2: 25 (
1887).
–
RÖD-MYLLIG.
[till -mylla]
(
†)
som innehåller l. består av l. som är insmord med l. fläckig av rödmylla (se d. o. 1. En Bock, som ofta hemkommit från skogen, rödmyllig om hornen.
FISCHERSTRÖM 1:
497 (
1779).
TÖRNEROS (SVS) 3: 112 (
1833;
om åkerjord).
–
RÖD-MYNTA,
r. l. f. (
numera föga br.)
växten Mentha gentilis Lin. (med stundom rödaktig stjälk), trädgårdsmynta, ädelmynta, hjärtansfröjd.
RETZIUS FlOec. 451 (
1806). NEUMAN o.
AHLFVENGREN Fl. 159 1901.
–
RÖD-MYRA,
f. l. r. myra med (delvis) röd kropp; särsk. dels om Formica rufa Lin., röd skogsmyra, vanlig stackmyra, dels (o. vanl.) om myra av släktet Myrmica Latr., ettermyra (i sht om arten Myrmica rubra Lin.). VetAH 1741, s. 41. 2SvUppslB 1952.
–
RÖD-MÅL,
n.; best. -et. [till -måla]
(i Finl., numera mindre br.) röd målarfärg; ngn gg äv. om rött smink. RUNEBERG (SVS) 2: 21 (
1824;
om smink).
–
RÖD-MÅLA,
v., -ning. måla (ngt) rött; särsk. dels: måla (ngt) med rödfärg (se d. o. 2, påstryka rödfärg på (ngt), rödstryka, dels (i sht ngt vard.): måla (ansikte o. d.) med rött smink l. (läppar o. d.) med rött läppstift l. (naglar o. d.) med rött nagellack; äv. oeg. l. bildl.; ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. SvKulturb. 5– 6: 18 (
1672).
En hetta .. then ther .. ibland itänder ock rödmålar hela ansichtet, som man vore sminckad med Purpur. LINDESTOLPE Skörb. 7 (
1721).
Trävirket (hade) en gång i tiden varit rödmålat. HELLSTRÖM Malmros 207 (
1931).
En barbariskt rödmålad mun. HEERBERGER Dag 135 (
1939).
–
RÖD-MÅLARE.
[jfr -måla]
person som (vanl. yrkesmässigt) målar med rödfärg. BESKOW Bruksherrg. 104 (
i handl. fr. 1754).
–
RÖD-MÅLERI ¹⁰⁰⁴ l. ⁰¹⁰⁴, äv. ³~⁰⁰². [jfr -måla]
(
tillf.)
handlingen att måla ngt med rödfärg. UNT 1933,
nr 103, s. 8.
–
RÖD-MÅR. (
†)
ett slags gm förorening missfärgad (rödaktig) grafit som avsättes på ytan av nödsatt tackjärn vid det flytande järnets stelnande. RINMAN JärnH 1017 (
1782).
HEINRICH 1828.
–
RÖD-MÄLL.
bot. rödmolla (se d. o. 2. FISCHERSTRÖM 4: 358 (c. 1795).
–
RÖD-MÄRKA,
-ning. (i sht i fackspr.)
märka (ngt) med rött l. förse (ngt) med rött märke. FoFl. 1953,
s. 161.
–
RÖD-MÄSSING.
rödaktig mässing (med låg zinkhalt), tombak. 2NF 28: 362 1918.
–
RÖD-MÄSSLING.
== mässling; äv. o. numera bl. (knappast br.) om röda hund (se hund, sbst.¹ 4; förr äv. om likartad sjukdom hos husdjur; jfr mässling 2 b BROMAN Glys. 1: 432 (
1730).
SFS 1863,
nr 32, s. 19 (hos husdjur).
HALLIN Hels. 2: 93 (
1885;
om röda hund). Cannelin (
1939;
om röda hund).
–
RÖD-MÄTTAD,
p. adj. (
mera tillf.)
jfr mätta 2 b . RAMSAY Skugg. 120 (
1917;
om sken).
–
RÖD-MÖNJA,
v. mönja (ngt); i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. TAUBE Inte 188 (
1918;
om minor).
–
RÖD-MÖRK. (
†)
mörkröd. 4.℔ rödmörk Ahlun. BoupptVäxjö 1776. jfr: Fyra ℔ röd mörckAhlun.
Därss 1780.
–
RÖD-MÖRT. (
i vissa trakter)
fisken Leuciscus erythrophtalmus Lin. (med högröda buk- o. analfenor samt med vid spetsen gråröd stjärtfena), sarv; jfr -fena a. SkandFisk. 75 1838.
–
RÖD-MÖSSA. (
numera bl. mera tillf.) särsk.
om person iförd röd mössa. HERTZBERG Reijonen 157 (
1885).
–
RÖD-MÖSSAD,
p. adj. [senare ssgsleden till mössa]
iförd röd mössa; äv. bildl. (motsv. röd, adj. 2 c). Brukspatron Stånghammar, denne rödmössade jacobin. SthmFig. 1845 s. 375.
NTid. 1948, nr 63, s. 8.
–
RÖD-NACKAD,
p. adj. som har röd nacke, som är röd i nacken. Stor Rödnackad bäffuer Mindre rödnackat bäffver. KlädkamRSthm 1589 A,
s. 11 b (om pälsskinn). FRÖLICH Lewis Babb. 422 (
1923;
om personer).
–
RÖD-NACKE.
[RÖD-NACKE.ssg 1]
1) (
numera bl. mera tillf.)
om person med röd nacke l. som är röd i nacken; äv. om djur med röda pälshår o. d. (i nacken). FORSIUS Fosz 41 (
1621;
ss. egennamn, om räv). särsk.
[RÖD-NACKE.ssg 1.a]
a) [efter amerik. eng. red-neck]
(om amerikanska förh.) om medlem av den fattiga vita befolkningen i sydstaterna (eg. med hänsyftning på solbränna på grund av utomhusarbete). SDS 1905,
nr 82, s. 4.
[RÖD-NACKE.ssg 1.b]
b) (
†)
om brittisk soldat (i röd uniformsrock med röd krage); jfr -rock 1. JANSON Abr. 81, 115 1901.
[RÖD-NACKE.ssg 2]
2) (
†)
om pälsskinn (särsk. av bäver) med rödaktiga nackhår. RA 1. 2: 458 1573.
VadstÄTb. 145 (
1592).
Gille Swarte bäffrer - - 2 st Rödh nacker - - 2 st Bruen beffwer - - 2 st. KlädkamRSthm 1602 A,
s. 139 a.
Därs. 1618 A,
s. 104 b.
[RÖD-NACKE.ssg 3]
3) om fågel med röd(aktig) nacke l. hals o. d. [RÖD-NACKE.ssg 3.a]
a) (i vissa trakter) tättingen Carduelis flammea Lin. (med röd hjässa), gråsiska. EWEGELIUS 1876 i FoU 17: 115 (från Finl.). ERICSON Fågelkås. 1: 81 (
1908: rödnacka;
från Norrl.). [RÖD-NACKE.ssg 3.b]
b) (
†) ==
-hake. FORSIUS Phys. 283 (
1611).
SCHRODERUS Dict. 28 (
c. 1635).
[RÖD-NACKE.ssg 3.c]
c) (
i vissa trakter)
simfågeln Anas penelope Lin. (med hals o. huvud rödbruna hos hanen), bläsand, brunnacke. NordT 1898,
s. 517 (
1696).
TurÅ 1953,
s. 250.
Ssg (till -nacke 3 a):
–
rödnacke-sparv. (
i vissa trakter)
== -nacke 3 a. FoFl. 1914, s. 249 (från Jämtl.).
–
RÖD-NAGLAD,
p. adj. (
tillf.)
som har rödlackeradeo naglar. BONDE HitDit 222 (
1941).
–
RÖD-NARV,
r. l. m. [RÖD-NARV.ssg 1]
1) (
numera mindre br.)
(växt av) släktet Anagallis Lin.; jfr -arv 1. KINDBERG SvFl. 122 (
1877).
[RÖD-NARV.ssg 2]
2) bot. växten Spergula rubra (Lin.) D. Dietr. KROK o. ALMQUIST Fl. 1: 133 (
1903).
–
rödnarv-släkte (t). (numera mindre br.) bot. släktet Spergularia Presl (vilket numera vanl. innefattas i släktet Spergula Lin., spergelsläktet). ArkBot. II. 1: 62 (
1904).
2SvUppslB 1952.
–
RÖD-NATE bot. växten Potamogeton alpinus Balb. (vars blad ss. äldre vanl. äro roströda), rostnate.
ALCENIUS FinlKärlv. 13 (
1863).
–
RÖD-NERVIG bot. om växt l. växtdel: som har röda nerver (se d. o. 4. LIDFORSS Kås. 2: 153 (
1912).
–
RÖD-NOS. (
numera bl. tillf.)
röd nos l. näsa; äv. mer l. mindre bildl.; äv. i utvidgad anv., om rödnäst person. Innan soln sticker upp rödnosen (dvs. går upp). BLANCHE Band. 364 (
1848).
BACKMAN Dickens Pickw. 1: 347 (
1871;
om person).
Ssg:
–
rödnos-markatta.
zool. den i västra Afrika hemmahörande markattan Cercopithecus cebus erythrotis Waterh., rödnäst l. rödörad markatta. FoFl. 1921, s. 229-
–
RÖD-NOSIG.
som har röd nos l. näsa. LoW
1911.
–
RÖD-NOSING.
[senare ssgsleden till nos]
(
numera bl. tillf.)
om rödnäst person. BACKMAN Dickens Pickw. 1: 317 (
1871).
–
RÖD-NUPEN,
p. adj. om ansikte o. dyl. l. om person mhed tanke på ansiktsfärg osv.: som blivit röd av kyla l. blåst o. d.; i sht i uttr. rödnupen av köldten) l. blåst(en) o. d., röd av köld(en) osv.; jfr nypa, v. 2 b . FORSSMAN Aftonl. 12: 13 (
1904;
om kinder).
Hon satt där rödnupen af kölden. HEIDENSTAM Folkung. 2: 151 (
1907).
–
RÖD-NÄBBA,
f. l. r. zool. om den röda honan av fiskarten Labrus ossifagus Lin. (blågylta). Skand- Fisk. 164 (
1842;
från Bohusl.).
–
RÖD-NÄBBAD,
p. adj. [RÖD-NÄBBAD.ssg 1]
1) (
i sht i fackspr.)
om fågel: som har röd näbb. NILSSON Fauna II. 2. 2: 196 1834.
[RÖD-NÄBBAD.ssg 2]
2) (
tillf.)
om person: rödnäst (jfr näbb 2. LINDQVIST Dagsl. 2: 49 (
1900).
–
RÖD-NÄSA. (
numera bl. mera tillf.)
röd näsa; äv. mer l. mindre bildl.; äv. i utvidgad anv., om rödnäst person. WIKFORSS (
1804;
under rothnase). Allt närmare Norr sticker solen / Ur böljorna rödnäsan opp.
WADMAN Saml. 2: 105 (
1835); jfr
-nos.
BACKMAN Dickens Pickw. 2: 262 (
1871;
om person).
–
RÖD-NÄST,
p. adj. som har röd näsa; särsk. om person som är hemfallen åt dryckenskap. BLANCHE Våln. 361 (
1847).
Avledn. –
rödnästhet , r. l. f.
SAOL 1923.
–
RÖD-NÖREL bot. växten Minuartia rubella (Wg) Hiern. NYMAN VäxtNatH 1: 423 (
1867).
–
RÖD-OCKRA,
r. l. f., förr äv.
-OCKER ,
r. l. m. l. f. [jfr t. rotocker]
i sht
miner. o.
tekn. jordartad järnoxid av röd färg; av nämnda ämne berett färgstoff; röd järnockra; jfr -jord, -krita, -lera 1, -mull, -mylla 1, 2 o. rödfärg 2. SERENIUS (
1734;
under oker).
Ymer 1942,
s. 202. särsk. i bildl. anv. (motsv. röd, adj.
5.
Illustrerad tidning, det där fina papperet, rött, icke av frihetskärlekens äkta purpur, utan av partiskojets rödockra. CSNOILSKY 1862 i Snoilsky Vänn. 1: 81. –
RÖD-OLJA,
r. l. f. i fackspr. [jfr t. rotöl (i bet. 1 o. 2)]
[RÖD-OLJA.ssg 1]
1) anilinolja ur vilken röda tjärfärgämnen framställas gm oxidation. TT 1900,
K. s. 35.
[RÖD-OLJA.ssg 2]
2) olja framställd gm sulfonering (medelst koncentrerad svavelsyra) av ricinolja (äv. kallad
äkta l.
turkisk röd- olja] l. av olivolja l. rovolja l. kokosolja o. dyl. o. använd ss. betningsvätska i textilfärgeri.
BonnierKL 4: 859 1924.
2SvUppslB 1952.
[RÖD-OLJA.ssg 3]
3) röd hartsolja. BonnierKL 5: 485 1924.
–
RÖD-OLLE,
m. l. r. [sv. dial. rödoll (MeddNordM
1891 -
92, s.
54)] (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
lavskrika, BygdFolk 1: 41 (
1927).
HÖIJER Stjärnkl. 120 1943,
–
RÖD-ORANGE.
orange (se d. o. I 3, II) med skiftning i rött. RYDBERG DSkön. 150 (
1889;
sbst.).
–
RÖD-ORKIS. (
†)
växten Dactylorchis incarnata (Lin.) Verm., ängsnycklar. LILJEBLAD Fl. 212 (
1792).
–
RÖD-ORM.
[jfr t. rotscklange]
zool. den i sydöstra Asien hemmahörande ormen Cylindrophis rufus Laur. 1Brehm III. 1: 70 1876.
–
RÖD-OXBÄR. (
†)
busken Cotoneaster integerrimus Med. (med röda frukter), oxbär. KINDBERG SvNamn 21 (
1905).
–
RÖD-PAGELL.
zool. fisken Pagellus erythrinus Lin. STUXBERG Fisk. 194 (
1894).
–
RÖD-PANNAD,
p. adj. [senare ssgsleden till panna, sbst.²]
zool. som har röd panna. SD(L) 1902,
nr 96, s. 3 (om gaseller).
–
RÖD-PEPPAR.
[jfr eng. red pepper]
[RÖD-PEPPAR.ssg 1]
1) om de ss. krydda använda röda l. rödgula frukterna av vissa arter av släktet Capsicum Lin., i sht av Capsicum frutescens Lin.; kajenn(peppar); paprika, spansk peppar; jfr peppar 1 b. JÖNSSON Gagnv. 247 (
1910).
BonnierKokb. 655 1960.
[RÖD-PEPPAR.ssg 2]
2) bot. om sådana till släktet Capsicum Lin. hörande växter varav rödpeppar (i bet. 1) erhålles. LEWENHAUPT CæsAlex. 183 1903.
–
RÖD-PIL.
== -vide. bot. LILJEBLAD Fl. 301 (
1798).
Rödpilen (Salix rubra) .. öfverträffar purpurpilen i seghet. AHB 108: 42 1881.
–
RÖD-PISKAD,
p. adj. (
tillf.)
som piskats röd (särsk. av vind o. d.). BENEDICTSSON Ber. 110 (
1887;
om ansikte).
–
RÖD-PJÄK,
m. l. r. [senare ssgsleden möjl. samhörig med sv. dial. pjäka, sjåpa sig, pjåka, pjäk, n., pjåk, pjunk, o. med pjåka, v.]
(
†)
tättingen Fringilla cœlebs Lin. (med bröst o. huvudets sidor gråröda l. brunröda hos hanen), bofink. VetAH 1767,
s. 287.
FISCHERSTRÖM 2: 260 1780.
–
RÖD-PJÄTTING,
m. l. r. [senare ssgsleden till sv. dial. pjätta, trippa (se pjätta)]
(
†)
== -pjäk. VetAH 1767,
s. 287.
BRANDER NatH 28 (
1785).
–
RÖD-PLISTER.
[RÖD-PLISTER.ssg 1]
1) bot. växten Lamium purpureum Lin. LILJEBLAD Fl. 223 (
1792).
[RÖD-PLISTER.ssg 2]
2) (
†)
växten Galeopsis tetrahit Lin., pipdån. NYMAN HbBot. 279 1858.
–
RÖD-PLOMMON.
i sht trädg. benämning på röda (l. rödblå) plommon; äv. om plommonträd som bär sådana plommon. ENEROTH Pom. 2: 332 (
1866).
HbTrädg. 3: 126 (
1872;
om träd).
–
RÖD-PLUSSIG.
om ansikte l. kinder o. d.: röd o. plussig; om person: som har rött o. plussigt ansikte osv. AGRELL Sthm 37 (
1892).
–
RÖD-PLÅT.
[RÖD-PLÅT.ssg 1]
1) boktr. plåt (se plåt, sbst.¹ ¹ [RÖD-PLÅT.ssg 1.d]
d) avsedd att tryckas med röd färg. GrafUppslB 1951.
[RÖD-PLÅT.ssg 2]
2) fo- togr. plåt (se plåt, sbst.¹ 4) som exponerats bakom ett grönt filter, så att rött (men icke grönt) ljus trängt igenom. KROON Reprodukt. 32 (
1935).
–
RÖD-POLERA,
-ing. gm att polera ge (ngt) en röd (o. glänsande) yta; ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Rödpolerad koppar. KatalÅhlénHolm 37: 136 1916.
–
RÖD-PORS. (
numera icke i botaniskt fackspråk)
västen Andromeda polifolia Lin. (med ljusröda blommor på ljusröda skaft o. med blad som likna getporsens), rosling; jfr -kräkla. SAMZELIUS Blomst. 37 (
1760).
–
RÖD-POTATIS. (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
rödskalig potatis. ARONSON SlumpMyndl. 24 (
1922;
bildl.).
–
RÖD-PRICKIG.
GT 1788,
nr 81, s. 4 (om siden- duk).
Avledn.
–
rödprickighet , r. l. f.
ÖSTERGREN 1937.
–
RÖD-PRICKNING. särsk.
i konkretare anv., koll., om röda prickar l. den därav bildade teckningen; jfr pricka, v. IV
2 b. Äggplommon, gula .. med rödprickning nedtill. SvensonFrökatal. 1894,
s. 45.
Med rödprickning utmärkas (på en karta över kanotleder på svenska farvatten) sträckor, där transport på land är nödvändig. Globen 1943,
s. 101.
–
RÖD-PUNKTERAD,
p. adj. särsk. (
i fackspr.)
om växt(del): försedd med röda punkter (se punkt 1 b); jfr punktera, v.¹ ¹ a. ROSENDAHL Farm. 301 (
1896).
–
RÖD-PURPUR-ISPRÄNGD,
p. adj. (
†)
om rosvarietet: som har fläckar i purpurröd färg på kronbladen. Röd purpur isprängda roser. RUDBECK HortBot. 100 (
1685).
–
RÖD-PYTTOR, pl. (
i vissa trakter)
om odlad varietet av växten Bellis perennis18 Lin.; jfr tusensköna. FRIES BotUtfl. 3: 210 (
1864).
–
RÖD-PÅSA-STRÖMMING. (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
strömming med rödaktigt maginnehåll (bestående av kräftdjur); jfr -mage-strömming. ARWIDSSON Strömm. 57 (
1913;
från Gästrikl.).
–
RÖD-PÄLS. särsk. (
mera tillf.)
om räv. LINDHOLM Sibbo 1: 159 (
1890).
–
RÖD-PÄLSAD,
p. adj. särsk.
om djur (i sht räv); som har röd päls. BiblJäg. 4: 233 1897.
–
RÖD-PÄNNA.
[RÖD-PÄNNA.ssg 1]
1) pänna med rödfärgat stift (vanl. bestående av en vattenlöslig förening av anilinfärg, gummidragant o. kaolin l. av jord- l. metallfärg, kaolin o. bindemedel); stundom äv. om pänna avsedd för l. använd vid skrivning med rött bläck; ofta i (stundom mer l. mindre bildl.) uttr. angivande att sådan pänna användes vid rättning l. (kritisk) granskning l. censur o. d. Hvad som strykes med polisens rödpenna, får icke komma öfver artisternas läppar. HENRIKSSON Tyskl. 310 (
1901).
2SvUppslB 24: 1136 1952.
[RÖD-PÄNNA.ssg 2]
2) bot. rödalgen Ptilota plumosa (Lin.) Ag. (med fjäderlika grenar). Krok o. Almquist Fl. 2: 90 1947.
–
RÖD-PÄRON.
i sht trädg. ett slags rödskaligt päron, grännapäron; äv. om päronträd som bär sådana päron; äv. i uttr. Gränna rödpäron. LUNDSTRÖM Trädg. 182 (
1852: Grenna röd-päron),
ÖSTERGREN 1937.
–
RÖD-RANDA. (
numera bl. tillf.)
förse (ngt) med en l. flera röda ränder. MÖLLER 1807.
–
RÖD-RANDIG.
[RÖD-RANDIG.ssg 1]
1) försedd med en l. flera röda ränder. En röd- och vitrandig hals- duk. HusgKamRSthm 1724–26,
s. 853.
[RÖD-RANDIG.ssg 2]
2) (tillf.) i uttr.
ha sina rödrandiga skäl, ha sina randiga (se d. o.
3)
skäl. HÜLPHERS Ångermanl. 201 (
1900).
–
RÖD-RAND-LIVSTYCKE ~⁰²⁰. etnogr. om livstycke med vita flammor (se flamma, sbst. 2 b ) o. gröna trådar på röd botten (i gammal folkdräkt i Delsbo). HILLGREN Delsbo 1: 86 1925.
–
(3 c) RÖD-RASANDE,
p. adj. (tillf., vard.) våldsamt ursinnig, rosenrasande. NORDENSVAN Skuggsp. 53 (
1884).
–
RÖD-RASK,
n. (†) (rött) slör (hos höns); jfr rask, sbst.¹ ² b. SERENIUS 171 1741.
– (
5)
RÖD-REPUBLIKAN. (
numera bl. tillf.)
radikal republikan. RYDBERG Brev 2: 15 (
1859).
– (
5)
RÖD-REPUBLIKANSK.
[delvis möjl. avledn. av -republikan]
(
numera bl. tillf.)
jfr -republikan. CALLERHOLM Stowe 319 (
1852).
–
RÖD-REVIG bot. om växt: som har röda revor. ARRHENIUS Jordbr. 3: 105 (186l;
om humle). –
RÖD-RINGLAD,
p. adj. (
numera bl. tillf.)
som bildar en röd ring i. röda ring(l)ar; jfr ringla, v.¹ ⁷ b. ENEROTH Pom. 2: 157 (
1866;
om prickar på äpple).
–
RÖD-RIS.
bot. rödalgen Rhodomela subfusca (Woodw.) Ag. (med risliknande förgrening). Krok o. Almquist Fl. 2: 89 1947.
–
RÖD-ROCK.
[jfr t. rotrock (i bet. 1) o. eng. redcoat (i bet. 1)]
[RÖD-ROCK.ssg 1]
1) röd rock l. (vanl.) person iförd röd rock. SvTyHlex. (
1851).
DALIN (
1854;
om person). särsk.
[RÖD-ROCK.ssg 1.a]
a) om soldat i röd vapenrock l. uniform; jfr jacka. WIDEKINDI G2A 90 (
c. 1676;
sannol. efter handl. fr. 1612;
om soldater tillhörande den danska hären i Kalmar 1612).
SNELLMAN Gift. 1: 254 (
1842).
[RÖD-ROCK.ssg 1.b]
b) bildl. (med anslutning till röd, adj. 5, om person som hyser radikala socialistiska åsikter. GHT 1943,
nr 234, s. 17.
[RÖD-ROCK.ssg 2]
2) (
numera knappast br.)
benämning på den under lektiden med (röd) bruna l. cinnoberröda fläckar på huvud o. sidor försedda hanen av fisken Salmo salar Lin. (blanklax). NILSSON Fauna 4: 381 (
1853).
SvFiskelex. 1955.
–
RÖD-ROCKAD,
p. adj. iförd röd rock. CFDAHLGREN 5: 206 1833.
–
RÖD-ROMMAD,
p. adj. [senare ssgsleden till rom, sbst.¹]
(
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
om fisk: som har rödaktig rom. ARWIDSSON Strömm. 57 (
1913;
från Gäst- rikl.).
–
RÖD-ROSIG.
[RÖD-ROSIG.ssg 1]
1) jfr -blommig 2. Fatab. 1911,
s. 80 1759.
LbFolksk. 244 1890.
[RÖD-ROSIG.ssg 2]
2) == -blommig 3 (a). BREMER Brev 4: 517 1847.
–
RÖD-ROST.
[RÖD-ROST.ssg 1]
1) rödaktig, jämförelsevis ytlig rost (se rost, sbst.² 1; motsatt: gravrost. TT 1942, AutMot.
s. 29.
[RÖD-ROST.ssg 2]
2) om vissa rostsvampar; jfr rost, sbst.²
³ a. [RÖD-ROST.ssg 2.a]
a)(†) rostsvampen Puccinia
rubigo-vera (DC.) Wint., brunrost.
WAHLENBERG FlSv. 1: 1038 (
1826).
[RÖD-ROST.ssg 2.b]
b) (
numera föga br.)
i uttr. häggens rödrost, rostsvampen Pucciniastrum areolatum (Fr.) Otth, häggrost. SkogsvT 1907, Fackupps.
s. 195.
Därs. 1908, Fackupps.
s. 70.
[RÖD-ROST.ssg 3]
3) [med syftning på laxens rostliknande fläckar]
(
numera knappast br.)
== -rock 2. NILSSON Fauna 4: 379 (
1853).
LfF 1907 s. 72. SvFiskelex.
1955.
–
RÖD-ROT.
[RÖD-ROT.ssg 1]
1) (
i vissa trakter)
växten Potentilla erecta (Lin.) Räusch. (med inuti rödaktig jordstam), blodrot. BROMELIUS Chl. 114 (
1694).
LandtbrTDal. 1907, juni
s. 28.
[RÖD-ROT.ssg 2]
2) bot. den i östra Nordamerika hemmahörande växten
Galax aphylla Lin. (med starkt röd jordstock).
HYLANDER PrydnV 46 (
1948).
–
RÖD-RULTIG. (
tillf.)
rödhyad o. rultig. HÖGBERG Fåg. 81 (
1912).
–
RÖD-RUTIG.
jfr rutig 2 c. En röd- och vitrutig duk. BoupptVäxjö 1739.
–
RÖD-RYGGIG, förr äv.
-RYGGOT .
[RÖD-RYGGIG.ssg 1]
1) som har röd(aktig) rygg (se d. o. 1–3). KJELLÉN Stormackt. 2: 80 (
1905;
om järnvägs- vagnar). särsk. (
numera bl. tillf.)
om (skinn av) lodjur: som har rödaktig färgteckning längs ryggen. SkinnkamRSthm 1553 D,
s. 22.
Därs. 1554 B,
s. 48.
[RÖD-RYGGIG.ssg 2]
2) [jfr d. dial. rødrygget]
(
numera bl. i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
om nötkreatur: röd med en vit strimma längs ryggen; jfr ryggig 1 b. VgFmT I. 8– 9: 85 1554.
OxBr. 12: 599 1618.
–
RÖD-RYSK. (
mera tillf.)
till 5: som har avseende på l. härrör från det kommunistiska Ryssland, bolsjevikisk, sovjetrysk. ÖSTERGREN 1937.
– (
6)
RÖD-RYSKA,
r. l. f. (
numera knappast br.)
om ukrainska språket. Landsm. 1: 493 1880. – (5)
-RYSS, (
mera tillf.)
invånare i det kommunistiska Ryssland, bolsjevik, sovjetryss. LARSON Mong. 155 (
1929). –
RÄV. [RÖD-RYSKA.ssg 1]
1) räven Vulpes vulpes Lin. (med rödaktig l. gulbrnn ryggsida), vanlig(a) räv(en); äv. om skinn l. pälsvärk av detta djur. KlädkamRSthm 1599 A
s. 16 a (om skinn). SELANDER LevLandsk. 102 1955.
[RÖD-RYSKA.ssg 2]
2) (
vard.)
bildl., om slug o. illfundig person; jfr räv 3. ESSÉN Brilj. 69 (
1918).
Ssgr (till -räv 1):
–
rödräv-familj l. (vanl.)
rödrävs-familj.
FoFl. 1948,
s. 12.
–
rödräv-unge.
FoFl. 1946, s.
178. –
RÖD-RÖTA,
r. l. f. (
i fackspr.)
av parasitsvamp förorsakad röta på växt varvid de angripna partierna erhålla en rödaktig färg. [RÖD-RÖTA.ssg 2.a]
a) (i fackspr.) trädröta förorsakad av svampar av släktet Trametes Fr., i sht av Trametes pini Brot., tallticka, o. Trametes abietis Karst., granticka. Rödrötan förekommer i alla delar af trädet både hos barr- och löfträd. CNATTINGIUS (
1877 b) lant. på betor o. vissa andra växter: sjukdom förorsakad av svampen Helicobasidium purpureum Pat. varvid av svamphyfer bildas en rödviolett beläggning runt den angripna växtens rot, rotfiltsjuka.
UtsädT 1895,
s. 110.
–
RÖD-SALLAT bot. [RÖD-SALLAT.ssg 1]
1) rödalgen Rhodymenia palmata (Lin.) Grev. Krok o. Almquist Fl. 2: 91 1947.
[RÖD-SALLAT.ssg 2]
2) den i södra o. mellersta Europa inhemska växten Prenanthes purpurea (Lin.) Grev. HYLANDER PrydnV 62 (
1948).
–
RÖD-SAND.
rödaktig sand l. sandig jordart; särsk. om sandig jordart som gm oxidation av järnförening(ar) antagit en rödaktig färg; jfr jord, -lera 1, -mjäla. WALLERIUS Min. 116 (
1747).
–
RÖD-SANDIG, förr äv.
-SANDOT .
[delvis till -sand]
[RÖD-SANDIG.ssg 1]
1) (
numera föga br.)
om jordmån: som innehåller l. utgöres av rödsand. All åckren .., som är ganska stenig, rödsandig och bergsur. VDAkt. 1735, Syneprot. F III
7. [RÖD-SANDIG.ssg 2]
2) (
†)
om nötkreatur l. svin: röd med inströdda vita hår. ÅgerupArk. Bouppt. (
1725).
HdlÅgerupArk. 1743.
–
RÖD-SANDSTEN ~⁰², äv. ~²⁰. (numera bl. tillf.)
röd sandsten. SCHULTHESS 1885.
–
RÖD-SIPPA bot. om rödblommiga varieteter (särsk. med dubbla blommor) av växten Anemone hepatica Lin. (blåsippa). NF 1: 750 1876.
BonnierKL Suppl.
110 1929.
–
RÖD-SJAL l.
-SCHAL. (
vard.)
om tusenkronesedel (tryckt på skärt papper l. på papper som innehåller långa skära fibrer); jfr lång-schal. RAGGEN Svartsjöfång. 125 (
1930).
–
RÖD-SJUKA.
( röd- 1656 osv. röde- 1596 (: rödesiukan; möjl. icke ssg) – 1670 (: rödesiukan; möjl. icke ssg)) [RÖD-SJUKA.ssg 1]
1) (numera mindre br.) rödsot (se d. o.
1.
NAv. 16/10 1656,
nr 2, s. 4.
HAGBERG DödGäst. 62 (
1937;
om ä. förh.).
[RÖD-SJUKA.ssg 2]
2) (
numera bl. i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
== rödsot 3. Böta booskapen för rödesiukan. ÄARäfst 200 (
1596); möjl. icke ssg.
BtFinlH 2: 346 (
1670).
SERENIUS (
1741;
hos får).
2UB 4: 243 (
1899;
hos nötboskap).
[RÖD-SJUKA.ssg 3]
3) veter. av bacill förorsakad smittosam svinsjukdom som karakteriseras av röda l. blåvioletta l. bruna upphöjningar på rygg o. sidor samt på benens utsidor (nässelfeber) l. av feber, kräkningar, förstoppning o. senare diarré samt röd(blå) fläckar på buk o. benens insidor (äv. i uttr. akut rödsjuka) l. (i fråga om djur som genomgått akut rödsjuka) av svulstbildningar på hjärtklaffarna (äv. i uttr. kronisk röd- sjuka); jfr- backbränna, sbst.², rödsot ⁴. FLORMAN Hushållsdj. 280 (
1834).
SFS 1906,
nr 94, s. 12.
[RÖD-SJUKA.ssg 4]
4) fisk. sjukdom hos ål i saltvatten, förorsakad av bakterien Vibrio anguillarm Bergmann o. kännetecknad av bl. a. röda strimmor o. fläckar i huden, röd böldsjuka. SvFiskelex. (
1955).
–
rödsjuke-bacill.
LAHT 1903,
s. 396.
–
rödsjuke-smittämne.
2NF 24: 134 1916.
–
RÖD-SJÖPÄNNA. (
†)
(det i Medelhavet levande) koralldjuret Pennatula rubra Ell. VetAH 1786,
s. 280.
–
RÖD-SKAFTAD,
p. adj. som har rött skaft; särsk. om blad. ENEROTH Pom. 2: 304 (
1866).
–
RÖD-SKALIG. (
i sht i fackspr.)
som har rött skal; särsk. om frukt l. potatis o. d. LAHT 1911,
s. 361.
–
RÖD-SKALLE. (
numera bl. tillf.) särsk.
om rödhårig person. VarRerV B 7 b
1579.
–
RÖD-SKIMLIG, äv.
-SKYMLIG, förr äv.
-SKIMLOT l.
-SKYMLOT.
[jfr d. rødskimlet, t. rotschimm(e)lig]
[RÖD-SKIMLIG.ssg 1]
1) i fråga om hårbeklädnad hos häst (äv. hos nötkreatur): av vit l. grå färg som skiftar i rött (på grnd av insprängda röda hår); äv.: röd o. stickelhårig. En rödh skimbloth, twå årss gamall. BtFinlH 3: 234 (
1549;
om häst); möjl. icke ssg.
VgFmT I. 8–
9: 86 (
1554).
Korsning mellan röd och vit nötboskap ger en stickelhårig (rödskimlig) bastard. HOFSTEN Ärftl. 1: 110 (
1927).
[RÖD-SKIMLIG.ssg 2]
2) (
†)
mörkröd. VERELIUS 50 (
1681).
SCHULTZE Ordb. 4422 (
c. 1755).
–
RÖD-SKIMMEL, äv.
-SKYMMEL. [jfr d. rødskimmel, t. rotschimmel]
(
i sht i fackspr.)
rödskimlig häst; äv. om stickelhårig fux. GenMRulla 1687,
s. 393.
2NF 1916. särsk. (†) övergående i adjektivisk anv.: rödskimlig.
KKD 10: 113 (
1708).
THästv. 1870,
s. 68.
Ssg (i sht i fackspr.):
–
RÖD-SKIMRANDE,
p. adj. ( röd- 1846 osv. rött- 1846 osv.) som skimrar röd l. rött. CASTRÉN Res. 2: 239 (
1846;
om uniform).
–
RÖD-SKINANDE,
p. adj. [ fsv. rödhskinande]
skinande röd, rödglänsande; särsk. om person: som har skinande rött ansikte. Den lille fete, rödskinande sexmästaren. LUNDEGÅRD Prins. 71 (
1889).
–
RÖD-SKINN.
[RÖD-SKINN.ssg 1]
1) (
†)
om pälsskinn med rödaktig färg; jfr -nacke 2, -ryggig 1 slutet, -räv 1. TullbSthm 5/5
1558.
[RÖD-SKINN.ssg 2]
2) [liksom t. rothaut o. fr. peau-rouge efter eng. redskin]
(vard., ofta ngt nedsättande) indian, i sht nordamerikansk prärieindian; jfr röd, adj. 1 l . Ett tatueradt rödskinn. SCHOLANDER 2:
25 (
1866).
Indianerna, som i följd af sin kopparröda hy äfven kallas "rödskinn". CARLSON 1Skolgeogr. 136 (
1889).
2SvUppslB (
1952).
–
rödskinns-bok. (
tillf.)
indianbok. SvD(A) 1931,
nr 316, s. 5.
–
rödskinns-spillra (
tillf.)
om återstod(en) av den indianska befolkningen (i Noranerika). MÖRNE ÄventV 296 (
1929).
–
RÖD-SKINNAD,
p. adj. (
mera tillf.)
[RÖD-SKINNAD.ssg 1]
1) om djur: som har rött l. rödaktigt skinn. MUNTHE Skizz. 89 (
1888).
[RÖD-SKINNAD.ssg 2]
2) om människa: som har rödaktig hudfärg; särsk. om indian (jfr -skinn 2). NFMånKr. 1938,
s. 413.
MOBERG Invandr. 270 (
1952).
–
RÖD-SKIVLING bot. svamp tillhörande släktet Entoloma Fr. (med röda l. rödaktiga lameller o. rött sporpulver); i pl. äv. om släktet; särsk. dels i uttr. mörk rödskivling, Entoloma clypeatum Lin. ex Fr., dels i uttr. blek rödskiv- ling, Entoloma sericellum Fr., i sht förr äv. om Entoloma lividum Bull. ex Fr. (bolmörtskivling, giftrödskivling); i sht förr äv. i uttr. förrädisk l. försåtlig rödskivling, bolmörtskivling. Försåtliga rödskiflingen. STRÖMBOM Svamp. 23 (
1881).
ROMELL Lindblad 44 (
1901;
i pl., om släktet). Förrädiska rödskiflingen.
LÖNNEGREN Svampb. 2 (
1904).
Entoloma lividum, bolmörtskifling, blek rödskifling. 2NF 38: 135 1925.
Krok o. Almquist Fl. 2: 246 1947.
–
RÖD-SKJORTA.
[RÖD-SKJORTA.ssg 1]
1) (
mera tillf.)
röd skjorta. HEMBERG Kola 148 (
1902).
[RÖD-SKJORTA.ssg 2]
2) om person iförd röd skjorta; särsk. [efter it. camicia rossa]
(förr) om medlem av Garibaldis frivilligkår. AB 1860,
nr 185, s. 3.
HEDIN Rev. 120 1879.
–
RÖD-SKJORTAD. (
tillf.)
iförd röd skjorta. BILDT Ital. 134 (
1896).
–
RÖD-SKOLLA.sbst1,
sbst.¹,
f. l. r. ( -skålla) (†) rödspätta. WESTE 1975 1807. DALIN 770 1854.
–
RÖD-SKOLLA.sbst2,
sbst.² r. l. f. ( -skålla) (†) om sjukdom som bl. a. karakteriseras av hudutslag; särsk. om knölros. HAARTMAN SciagrMorb. 82 (1779). Tiden 1848, nr 261, s. 4 (om knölros).
–
RÖD-SKRÅP. (
numera mindre br.)
pestskråp (som har blekröda blommor o. rödbruna stjälkfjäll). NormFört. 13 (
1894).
2SvUppslB 26: 426 1953.
–
RÖD-SKRÄPPA,
r. l. f. [RÖD-SKRÄPPA.ssg 1]
1) (
i vissa trakter)
växten Rumex acetosella Lin. (som vanl. är helt rödaktig), bärgsyra.
BOLIN Åkerogräs. 68 (
1926).
[RÖD-SKRÄPPA.ssg 2]
2) (
†)
hybrid av växterna Rumex longifolius DC. o. Rumex obtusifolius Lin. (med ofta rödbrun stjälk). LILJA SkånFl. 237 (
1870).
–
RÖD-SKYMLANDE,
p. adj. (
†)
i uttr. blå och rödskymlande, om djurs hårbeklädnad: blå med skiftning i rött. Menageriet .. (i Kassel) innehafver .. 1. stor apa Satyren, blå på nosen och blå och röd skymlande hår. PALMSTEDT Res. 46 1778.
–
RÖD-SKÅLLAD,
p. adj. (
tillf.)
röd o. skållad. STURTZEN-BECKER Blyerts 129 (
1842).
NILSSON HistFärs 243 (
1940;
oeg.).
–
RÖD-SKÄCK,
m. l. r. [jfr t. rotscheck(e)]
skäck med röda fält; äv. övergående i adjektivisk anv.: rödskäckig. BILLING Hipp. 126 (
1836).
LB V. 1: 183 1909.
–
RÖD-SKÄCKIG.
[jfr t. rotscheckig]
vit med isprängda (stora) röda fält; i sht om häst, äv. om nötkreatur. SJÖSTEDT Husdj. 1: 268 (
1860).
LB V. 1: 38 1907.
–
RÖD-SKÄGG.
[jfr t. rotbart (i bet. 1 o. 3)]
särsk.
[RÖD-SKÄGG.ssg 1]
1) (i sht var. l. i vitter stil) om man med rött skägg; särsk. ss. tillnamn på kejsar Fredrik I († 1190). JUSLENIUS 87 (
1745).
Fredric I, kallad Barbarossa (Rödskägg). REGNÉR Begr. 1: 78 (
1807).
Anm. till
1. I sg. best. har formen rödskäggen anträffats ss. personbenämning hos
DALIN Vitt. II. 6: 111 (
1740).
[RÖD-SKÄGG.ssg 2]
2) [sv. dial. rödskägg; möjl. med tanke på högsta budet ss. ett "förrädiskt" sätt att vinna spelet (jfr röd, adj. 1 k)]
kortspel som spelas av vanl. 3–7 personer, varvid varje spelare erhåller 6 kort o. gm budgivning utfäster sig att ta hem ett visst antal stick; äv. om högsta budet i detta spel. WERNER o. SANDGREN Kortox. 65 (
1949).
[RÖD-SKÄGG.ssg 3]
3) (
†)
== -fisk a. Linc. (
1640;
under cuculus).
KonvLex. 1864.
Anm. till
3. I pl. har formen rödskäggar anträffats hos
Verne Verldsomsegl. 2: 89 1871.
–
RÖD-SKÄGGIG, förr äv.
-SKÄGGOT . som har rött skägg.
EKEBLAD Bref 1: 176 (
1652).
Fridericus I. Med det tilnamnet Barbarossa eller hin Rödskiäggote. DRYSELIUS Monarchsp. 357 (
1691).
Avledn.
–
rödskäggighet , r. l. f.
SAOL 1923.
–
RÖD-SKÄGGING. (
mera tillf.)
om rödskäggig person. FRYXELL Ber. 3: 314 (
1828).
–
RÖD-SKÄR.
[försvenskad form av t. rotcher, rotskär (se rotskär), vars förra ssgsled felaktigt uppfattats ss. identisk med adj. rot, röd]
(
†)
rotskär. HEINRICH (
1814 –
RÖD-SKÖN,
adj. (
numera bl. tillf.)
röd o. skön; som har en skön röd färg. Du pulsvarma, du rödsköna, lif-friska blod! ALMQVIST Amor. 265 (
1822 –
RÖD-SKÖR,
adj. metall. om smidesjärn l. stål, stundom äv. om annan metall (t. ex. koppar): som (i sht på grund av hög syrehalt l. hög svavelhalt) vid smidning l. valsning vid rödvärme (l. gulvärme) är skör o. flagig o. lätt brister sönder l. får bräckor; behäftad med rödskörhet; jfr -bräckt o. kall-skör. RINMAN JärnH 338 (
1782).
JernkA 1876,
s. 382.
Mjukt järn .. vill gärna blifva rödskört af upplösta oxider. 2UB 5: 372 1902.
TT 1903,
K. s. 5 (om koppar).
–
RÖD-SKÖR-FRI, äv.
-SKÖRS-FRI .
( -skör- 1873 osv. -skörs- 1902) metall. fri från rödskörhet. JernkA 1873,
s. 180 (om stål).
–
RÖD-SKÖRHET ~⁰², äv. ~²⁰. [jfr -skör]
metall. benägenhet att spricka vid smidning l. valsning i rödvärme (l. gulvärme), egenskapen att vara rödskör. JernkA 1862, 2:
118.
TT 1903,
K. s. 5 (i fråga om koppar).
Ssgr (metall.):
–
rödskörhets-betyg.
uppgift om graden av rödskörhet (hos smidesjärn o. d.). JernkA 1902,
s. 364.
–
rödskörhets-prov.
prov varvid provstycke vid högre o. lägre värme utsättes för hålslagning, bockning o. d. i syfte att konstatera om (l. i vilken grad) rödskörhet föreligger; äv. konkret, om provstycke som undergått sådant prov. JernkA 1886,
s. 225.
TT 1901, Allm,
s. 265 (konkret). -provning. jfr -skörhets
-prov. JernkA 1871,
s. 232.
–
rödskörhets-värme.
glödgningstemperatur vid vilken upphettad metall företer eventuell rödskörhet. JernkA 1890, s.
320. SFS 1919,
s. 331.
–
RÖD-SKÖRS-FRI,
se -skör-fri.
–
RÖD-SLAG, förr äv.
-SLAGG ,
n. ( -slag 1687 osv. -slagg 1697–1784) [efter t. rotschlag]
bärgv. rödaktig varietet av zinkblände; särsk. (o. numera nästan bl.) i fråga om fyndigheter i Sala silvergruva. BlBergshV 18: 115 1687.
BonnierKL 10: 38 1927.
–
RÖD-SLICK.
[RÖD-SLICK.ssg 1]
1) [jfr t. roter schlick]
(
i fackspr.)
i tropikerna förekommande rödaktig djuphavsavlagring innehållande järnoxid. 2SvUppslB 12: 1195 1949.
[RÖD-SLICK.ssg 2]
2) bot. rödalgen Polysiphonia Brodiæi (Dillw.) Grev. URSING SvVäxt. Krypt.
488 1949.
–
RÖD-SMINK. (
numera bl. tillf.)
rött smink, rouge. SDS 1901,
nr 72, s. 1.
–
RÖD-SNAGGA,
f. l. r. [senare ssgsleden sannol. till sv. dial. snagg, näsa, trut (se snagg)]
(
†)
== -näbba; jfr -snägga. LINNÉ Bref I. 8: 121 (
1749).
–
RÖD-SNOPPOT l.
-SNUPPOT.
[sv. dial. rödsnoppot]
(
†)
om häst; röd med vit fläck på nosen. VRP 1704,
s. 755. ÅgerupArk. Bouppt.
1743.
–
RÖD-SNYLTING bot. parasitsvampen Hypomyces aurantius (Fr.) Tul. KROK o. ALMQUIST Fl. 2: 158 (
1917).
–
RÖD-SNÄGGA,
f. l. r. [jfr nor. rødsnegge; senare ssgsleden sannol. till den stam som föreligger i sv. dial. snagg, näsa, trut (se snagg)]
(
†)
== -näbba; jfr -snagga. MALM Fauna 477 (
1877).
–
RÖD-SNÖ-ALG bot. grönalgen Chlamydomonas nivalis Wille (vilken bl. a. växer på snöfält i arktiska o. alpina trakter o. vilken innehåller ett rött färgämne i cellerna), "röd snö". KROK o. ALMQUIST Fl. 2: 98 (
1907).
–
RÖD-SORK.
zool. sork av släktet Clethrionomys Tilesius; särsk. dels om C. rutilus Pall., som har rödbrun rygg, dels om den i Nordamerika hemmahörnde C. gapperi Vig., vars färg är kastanjebrun (äv. i uttr. amerikansk rödsork). FoFl. 1906, s.
126 (om C. rutilus). 4Brehm 4: 375 (
1923;
om C. gap- peri).
Ssg:
–
rödsork-släkte(t).
zool. sorksläktet Clethrionomys Tilesius, skogssorkar. LÖNNBERG RyggrDj. 1: 49 1914.
–
RÖD-SOTIG l.
-SOTOT. (†) om häst: mörkt rödbrun.
Vadst- ÄTb. 125 (
1587).
THästv. 1870,
s. 68.
–
RÖD-SPARV.
[jfr t. rotammer]
(
†)
den i Sydeuropa hemmahörande tättingen Emberiza cia Lin., klippsparv. 1Brehm 2: 48 1875.
Rebau NatH 1: 412 1879.
–
RÖD-SPINK. (
†)
fågeln Dryocopus martius Lin. (med huvudets översida röd hos hannen o. nacken röd hos honan), spillkråka. VarRerV 55 1538. Linc. (
1640;
under picus).
–
RÖD-SPINN. (
†)
kvalstret Tetranychus telarius Lin. (med orangegul färg hos de övervintrande honorna), vanligt spinnkvalster. Uppl. 1: 155 1901.
–
RÖD-SPITIG. (
numera bl. i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
== -spättig. BoupptRasbo 1765 (om sugga). –
RÖD-SPJOLAD. (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
om fisk: som har rödaktiga fenor. ÖSTGREN PensKardb. 9 (
1918).
–
RÖD-SPJUTTIG, förr äv.
-SPJUTIG . (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) som har röda fläckar; särsk. dels om (teckning på) ägg, dels om (mönster på) tyg o. d.; jfr
-sputtig.
VetAH 1783,
s. 45 (om ägg).
BoupptVäxjö 1801 (om klänning). –
RÖD-SPOTTA,
se rödspätta. –
RÖD-SPOV.
zool. fågel tillhörande vadarsläktet Limosa Lin.; särsk. (o. numera vanl.) om vadarfågeln L. limosa Lin. NILSSON Fauna II. 2: 200 (
1858;
om L. limosa Lin.; från Gotl.).
KOLTHOFF DjurL 600 (
1901;
om L. lapponica Lin.).
Ssg:
–
rödspov-släkte(t). (
numera mindre br.)
zool. vadarsläktet Limosa Lin., långnäbbsläkte(t). NF 10: 398 (
1886).
2SvUppslB 18: 1017 1951.
–
RÖD-SPRIT.
rödfärgad denaturerad sprit (använd bl. a. ss. bränsle o. rengöringsmedel). SFS 1920,
s. 454.
Ssg: –rödsprit- l. (vanl.)
rödsprits-kök. (mera tillf.) spritkök.
TurÅ 1955,
s. 241.
–
RÖD-SPRITNING. (
numera bl. tillf.)
konkretare: rödstrimmighet. LIND VFrukt. 142 (
1912;
om färg- teckning på frukt).
–
RÖD-SPRUCKEN,
p. adj. om hy l. hud: röd o. söndersprucken l. sprickig (på grund av köld o. d.); om kroppsdel: som har sådan hud. WETTERBERGH SamhKärna 2: 36 (
1857;
om händer).
STENIUS HelgKlost. 80 (
1934).
–
RÖD-SPRUTIG. (
numera bl. i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
som har spridda röda småfläckar l. inslag av rött; särsk. (om hy l. hud l. kroppsdel l. person o. d.): rödfnasig; jfr -sprutad o. grå-sprutig. Rödsprutige händer. FISCHERSTRÖM 1: 371 (
1779).
RINMAN 2: 103 (
1789;
om marmorart).
–
RÖD-SPRÄCKLIG, förr äv.
-SPRÄCKLOT . som har en mängd (små) röda, oregelbundna fläckar (på en botten bestående av en l. flera färger) l. som har fläckar (av en l. flera färger) på röd botten. En gill rödspreklot oxe.
VgFmT I. 8–
9: 84 1554.
Rödspräklig Marmor ... Finnes med hvita, gula, svarta, eller andra fläckar och ådror. WALLERIUS Min. 48 (
1747).
De grön- eller rödspräckliga gula kakelugnarna. BÅÅTH-HOLMBERG Morf. 1: 13 1910.
Avledn.
–
rödspräcklighet , r. l. f.
HAMMAR Kyckl. 21 (
1909).
–
RÖD-SPRÄNGD,
p. adj. insprängd med rött; i sht förr äv. i sådana uttr. som gul och röd- sprängd, gul med inslag av rött. (Blomman är) til färgen gul och rödsprängd. BROOCMAN Hush 4: 20 (
1736).
JÖNSSON Gagnv. 106 (
1910). särsk.
[RÖD-SPRÄNGD.ssg 2.a]
a) om (del av) öga: blodsprängd; äv. om blick: som kommer ur blodsprängda ögon; jfr röd 1 g . LOVÉN Anv. 15 (
1838).
ALMQVIST Skälln. 84 (
1838;
om blickar).
[RÖD-SPRÄNGD.ssg 2.b]
b) om hy l. kroppsdel o. d. (särsk. näsa): rödbrusig l. rödmosig l. rödfnasig; jfr röd 1 l . SEHLSTEDT 2: 21 (
1854 1862;
om näsa). SvD(A) 1930,
nr 335, s. 26 (om hy).
–
RÖD-SPUTTA, se rödspätta.
–
RÖD-SPUTTIG. (
†)
== -spjuttig. BoupptVäxjö 1788.
–
RÖD-SPÄTTIG, förr äv.
-SPÄTTOT . (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om djur, i sht nötkreatur: som har röda fläckar (i teckningen); förr särsk. i uttr.
rödspättig flundra, rödspätta; jfr
-spitig.
VgFmT I. 8–
9: 85 (
1554;
om ko).
Rödspättig Flundra. VetAH 1806,
s. 211.
–
RÖD-STAV. (
i fackspr.)
om tunnstav av rödved (se d. o. 1. SvSkog. 1306 1928.
–
RÖD-STEKT,
p. adj. (
tillf.)
i svordom; jfr -glödga I 2 b o. röd, adj. 4. Hvem aderton rödstekta d-r har gett dej permission? ADELSKö LD Dagsv. 1: 182 1898.
–
RÖD-STEN.
[jfr t. rotstein (i bet. 1)]
[RÖD-STEN.ssg 1]
1) (
i fackspr.)
rödaktig stenliknande jordart (ortsten) bildad av lera l. av sand o. grus gm utfällning av järnföreningar (i sht järnoxid l. järnockra); i sht förr äv. om mindre stycke skuret ur l. om pulver utvunnet ur sådan jordart o. använt s. färgämne l. läkemedel, rödkrita; jfr rot-sten. TullbSthm 17/12 (
1548).
(Träsnidaren) timbrar på trä, .. och mercker thet vth medh rödhsteen. LPETRI Jes. 44: 13 (
1568).
BOLAVI 189 a (
1578;
använd ss. lä- kemedel).
Pulveriserad rödsten. TT 1871,
s. 33. Bon-
nierKL 1926.
[RÖD-STEN.ssg 2]
2) (
i sht i vissa trakter)
rödaktig kalksten. KALM VgBah. 25 (
1746;
på Kinnekulle).
ALMGREN Fornl. 67 (
1904;
på Öland). [RÖD-STEN.ssg 8]
8) (
†)
om ett slags rödaktig järnmalm (sannol. kiselhaltig skarnmalm). RINMAN ÅmVetA 36 (
1766); jfr
BL 3: 315 1837.
[RÖD-STEN.ssg 4]
4) [jfr motsv. anv. av d. rødsten)]
(
numera föga br.)
röd tegelsten; i sht koll.; jfr -tegel. SCHULTHESS (
1885).
GbgAB 1905,
nr 186, s. 4.
Ssgr:
–
rödstens-bränning. (
numera föga br.)
till -sten 4: bränning av rött tegel. SkånD 1907,
nr 6012, s. 4.
–
rödstens-klev , äv.
-kleva. till
-sten 2, om den bärgavsats på Kinnekulle som utgöres av rödsten; i sht i sg. best.; jfr
röd-kleva.
KALM VgBah. 24 (
1746).
Kinnekulle 11 1953.
–
rödstens-kors. (
†)
till -sten 1, om kors (på papper) ritat med rödkrita. TullbSthm 1579.
–
RÖD-STENBRÄCKA.
[jfr t. rotsteinbrech]
(
†)
växten Filipendula vulgaris Moench, brudbröd. HEINRICH (
1814 –
RÖD-STENIG.
[jfr -sten]
(
†)
om bärg: som består av l. innehåller rödsten (i bet. 2). HIÄRNE 2Anl. 245 (
1706;
i fråga om Kinnekulle).
–
RÖD-STENSKVÄTTA ~⁰²⁰. zool. den bl. a. i södra Europa hemmahörande tättingen Saxicola hispanica Lin.
FoFl. 1953,
s. 227.
–
RÖD-STICKIG. (
i fackspr.)
om färg(ämne): som skiftar i rött. HantvB I. 8.
2: 228 (
1940;
om anilinviolett).
–
RÖD-STJÄLKIG. (
mera tillf.)
som har röd(aktig) stjälk. SvVäxtförädl. 2: 390 1951.
–
RÖD-STJÄRTAD,
p. adj. som har röd stjärt. Rödstjertade Papegojan. 1Brehm 2: 229 (
1875;
om jako).
–
RÖD-STJÄRTIG. (
numera bl. tillf.)
rödstjärtad. HAGBERG Shaksp. 10: 107 (
1850).
–
RÖD-STOFT-SKIVLING. (
†)
svampen Entoloma lividum Bull. ex Fr. (med rödaktigt sporpulver), bolmörtskivling; jfr -skivling. LAH XXXIII. 2: 296 1875.
–
RÖD-STRIMLIG. (
numera mindre br.)
== -strimmig. Oldendorp 1: 187 1786.
MEURMAN 1847.
–
RÖD-STRIMMA,
v. (
mera tillf.)
göra (ngn l. ngt) rödstrimmig(t). GREBST Korea 276 (
1912).
Avledn.
–
rödstrimmighet , r. l. f.
SAOL 1923.
–
RÖD-STRUPIG.
som har röd(aktig) strupe; särsk. zool. i uttr. röd- strupig piplärka (förr äv. ängpiplärka), tättingen Anthus cervinus Pall. Rödstrupig Ängpiplärka. NILSSON Fauna II. 1: 396 (
1858).
KOLTHOFF DjurL 71 (
1899).
–
RÖD-STRYKA,
-ning. överstryka (ngt) med rödfärg; äv. allmännare, i fråga om att måla l. färga ngt rött på annat sätt, t. ex. med blod; i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. ALMQVIST Grimst. 34 (1839). (De skulle) dräpa .. (konungen) och rödstryka guda-altarena med hans blod. SÄVE Yngl. 18 (1854). Ett stort rödstruket envåningshus. JOHANSSON RödaHuv. 2– 3: 21 1917. särsk. (
tillf.)
i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., bildl.: anstucken av (vänster)radikala idéer; jfr röd 5. Våra rödstrukna samhällsförbättrare. LINDQVIST Herr. 132 (
1917).
–
RÖD-STRÅLIG. (
numera bl. tillf.) särsk.
: som har l. består av röda strålar l. strålformiga strimmor. ENEROTH Pom. 2: 119 (
1866).
–
RÖD-STUBBIG. (
†)
om häst: som är rödfux med stubbad man o. svans. Uti huset N:o 45 vid Magazinsgatan är til salu en liten rödstubbig Häst. GT 1788,
nr 144, s. 4.
–
RÖD-STÄMPLAD,
p. adj. som stämplats med röd stämpel. SvD(A) 1935,
nr 345, s. 10.
–
RÖD-STÄNKA.
bestänka l. överstänka (ngt) med röd färg; äv. oeg. l. bildl., särsk. i fråga om rödfärgning av himmeln vid solens upp- l. nedgång; oftast i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet. (äv. i utvidgad anv.: täckt av röda fläckar l. prickar). En dalande aftonsol, som rödstänker himmelen.
LANGLET Ryssl. 201 (
1898).
Den beska vaxskivlingen .. har en hatt som är rödskiftande eller rödstänkt på vitaktig botten. CORTIN SvampHb. 106 (
1951).
–
RÖD-STÄVIG. (
i vitter stil)
om fartyg: som har rödmålad(e) stäv(ar); jfr -bogad, -kindad c. Phosph. 1813,
s. 206.
–
RÖD-SUBSTANS.
[efter t. rotsubstanz]
(
i fackspr.)
om en substans som enligt den tyske fysiologen G. v. STUDNITZ finnes i ögats näthinna o. som vid retning dissimileras o. därvid ger en förnimmelse av rött; jfr -grön-substans. 2SvUppslB 10: 977 1949.
–
RÖD-SUGA,
r. l. f. [RÖD-SUGA.ssg 1]
1) (
†)
i pl., == -plister 1. Liljeblad Fl. 327 (
1816).
NYMAN HbBot. 280 1858.
[RÖD-SUGA.ssg 2]
2) (
i vissa trakter)
växten Galeopsis tetrahit Lin., pipdån; jfr -dån, -plister 2. BOLIN Åkerogräs. 116 (
1926).
–
RÖD-SUPEN,
p. adj. (
numera bl. tillf.)
om öga: blodsprängd på grund av dryckenskap; jfr röd, adj. 1 g . STRAND NeliSuec. 52 (
1753).
–
RÖD-SVANSAD,
p. adj. som har röd svans; särsk. zool. i uttr. rödsvansad ekorre, den i Östafrika hemmahörande ekorren Paraxerus palliatus Pet. 4Brehm 4: 637 1923.
–
RÖD-SVART.
svart med skiftning i rött; röd o. svart. HIÄRNE Förb. 59 (
1706).
ÅKERLUND Blanco-Fombona Guldm. 135 1930.
–
RÖD-SVEDD,
p. adj. som svetts röd (av solen). SD(L) 1900,
nr 304, s. 2 (om klöver).
–
RÖD-SVINDEL bot. (det i talrika raser o. former förekommande) gräset Festuca rubra Lin. (med stundom rödaktig vippa). LINNÉ Fl. nr 93 (
1745).
Ssg (bot.):
–
rödsvingel-sort.
ras l. form av rödsvingel. SvVäxt- förädl. 1: 503 1951.
–
RÖD-SVULLEN,
p. adj. röd o. svullen. Landsm. VII. 9: 34 (
1890;
om ögon).
–
RÖD-SYRA,
r. l. f. bot. [RÖD-SYRA.ssg 1]
1) växten Rumex acetosella Lin. (som vanl. är helt rödaktig), bärgsyra.
Norm- Fört. 31 1894.
[RÖD-SYRA.ssg 2]
2) (rums)växten Oxalis Corniculata f. atropurpurea van Houtte (med rödbruna blad). EKBRANT VVRumsv. 254 (
1955).
–
RÖD-SYRAD,
p. adj. (i skildring av ä. förh.) i uttr. rödsyrat kali, rött blodlutssalt. SAHLIN SkånFärg. 178 (
1928;
om förh. på 1870-talet).
–
RÖD-SYSSLA,
r. l. f. (
numera mindre br.)
bot. växten Cephalanthera rubra (Lin.) Rich., röd skogslilja. NYMAN VäxtNatH 2: 303 (
1868).
2SvUppslB 26: 294 1953.
–
RÖD-SÄMSKAD,
p. adj. (
†)
om läder av får- l. getskinn: sämskgarvad o. rödfärgad. SYNNERBERG 1815. HAG
DAHL Fråga 237 1883.
–
RÖD-TALL.
[jfr t. rotkiefer, eng. red pine (båda i bet. 1 o. 2)]
bot. [RÖD-TALL.ssg 1]
1) det i Nordamerika hemmahörande trädet Pinus resinosa Sol. (som har rödaktig bark); äv. i uttr. amerikansk rödtall. PrisförtAlnarpTrädg. 1892,
s. 53.
Amerikansk rödtall. TÖRJE Växfört. 1: 79 (
1938).
[RÖD-TALL.ssg 2]
2) [jfr jap. aka-matsu (av aka, röd, o. matsu, tall)]
i uttr. japansk rödtall, om trädet Pinus densiflora Sieb. & Zuccar. (som har rödaktig bark). TÖRJE Växtfört. 1: 78 (
1938).
–
RÖD-TASKA.
( röd- 1522–1524. röde- 1521–1527) [y. fsv. rödetaska (SthmSkotteb.
3: 14 (
1516))] (
†)
röd väska; anträffat bl. ss. kvinnligt tillnamn. SthmSkotteb. 3: 171 1521. Cristin Rödtaske.
Därs. 200 1522. Rødetaskan giffue iij [markland] och karlen he
[n]
ne feste och iij [markland]. OPETRI Tb. 158 (
1527).
–
RÖD-TECKNAD,
p. adj. särsk.
zool. om (kroppsdel hos) djur: som har röd (färg)teckning. MELIN AmazUrskog. 119 (
1929).
–
RÖD-TEGEL. (
i sht i fackspr.)
rött murtegel, rödbränt tegel; i sht koll. l. ss. ämnesnamn. JernkA 1867,
s. 47.
Ssgr:
–
rödtegel-bruk, äv.
rödtegels-bruk.
jfr -tegel-fabrik. SvGeolU Ca
6: 121 1915.
–
rödtegel-fabrik.
fabrik för tillvärkning av rödtegel. SvGeolU Ca 6:
121 1915.
–
RÖD-TJUXA, äv.
-KJUXA. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) tättingen Cractes infaustus Lin., lavskrika; jfr
-fågel,
-koxa,
-olle.
JOHAGSTRÖM 1753 hos
LINNÉ Bref I. 6: 250 (från Jämtl.). –
RÖD-TJÄRAD,
p. adj. som överstrukits med trätjära o. därigm erhållit rödaktig färg. WALLENBERG (SVS) 1: 249 (
1771).
–
RÖD-TOFS,
se rö-tofs anm.
–
RÖD-TOFSAD,
p. adj. som har röd(a) tofs(ar). BECKMAN Påfv. 24 (
1880;
om hatt).
–
RÖD-TOFSING.
bot. rödalgen Trailliella intricata Batter (som bildar tofsar av röda, oregelbundet förgrenade trådar). Krok o. Almquist Fl. 2: 94 1947.
–
RÖD-TONIG.
som är målad i l. som har röd(a) färgton(er). KJELLIN Troili 2: 234 (
1917).
–
RÖD-TOPPIG.
som har röd topp; särsk. a) lant. o. trädg. om rotfrukt: vars ovan jord uppskjutande del är röd. JUHLIN-DANNFELT 333 (1886; om rova). [RÖD-TOPPIG.ssg 2.b]
b) (
tillf.)
i utvidgad anv., om hackspett: som har röd nacke. TurÅ 1953,
s. 237.
–
RÖD-TORSK.
[jfr nor. dial. raudtorsk]
(
i vissa trakter)
rödaktig varietet av fisken Gadus callarias Lin. (torsk); jfr bärgtorsk 1. VetAH 1772, s.
163 (om norska förh.). Sv- Fiskelex. 1955.
–
RÖD-TRAST.
[jfr eng. red thrush]
zool. den i Amerika hemmahörande tättingen Turdus migratorius Lin. (med roströd undersida), vandringstrast. 2SvUppslB 1952.
–
RÖD-TRYCKT,
p. adj. (
mera tillf.)
om bokstav l. ornament o. d.: som tryckts i rött. KyrkohÅ 1912,
s. 155.
–
RÖD-TRÅD.
bot. rödalg vars bål består av trådfina grenar. [RÖD-TRÅD.ssg 2.a]
a) rödalgen Ceramium rubrum (Huds.) Ag., röd havsmossa. KROK o. ALMQUIST Fl. 2: 87 1907.
[RÖD-TRÅD.ssg 2.b]
b) rödalgen Bangia fuscopurpurea (Dillw.) Lyngb. Krok o. Almquist Fl. 2: 94 1947.
–
RÖD-TRÄ.
[jfr t. rotholz (i bet. 1), eng. redwood (i bet. 1 o. 2)]
[RÖD-TRÄ.ssg 1]
1) rödholts. Västindiskt rödträ, veden av (i Sydamerika o. Västindien hemmahörande) arter av släktet Cæsalpinia Lin., i sht av Cæesalpinia echinata Lam. Ostindiskt rödträ, veden av Cæsalpinia sappan Lin., sappanträ. Afrikanskt rödträ, veden av Pterocarpus santalinoides L'Herit., "barwood". UB 5: 490 1874.
[RÖD-TRÄ.ssg 2]
2) i uttr. amerikanskt rödträ, (virke av) barrträdet Sequoia sempervirens (Lamb.) Endl., redwood, (amerikansk) sequoia. JÖNSSON Gagnv. 461 (
1910;
om virke).
SIMMONS Jönsson 604 (
1935;
om träd).
–
rödträ-bläck. (
förr)
bläck framställt ur rödträ. AHB 122: 47 1885.
–
RÖD-TRÖJA. särsk.
etnogr. om röd tröja hörande till den manliga helgdagsdräkten. Fatab. 1915,
s. 247 (i Gagnef i Dalarna).
–
RÖD-TUNGA,
f. l. r. flundrefisken Pleuronectes cynoglossus Lin. (som på ögonsidan är rödaktigt gråbrun), tunga; äv. (i sht inom fiskhandeln) om den närstående arten Pleuronectes kitt Walb., bärgskädda; jfr jydetunga, sjö-tunga. VFl. 1907, s. 24. FoFl. 1907,
s. 194 (om bärgskrädda). Rödtungan .. Saluföres ofta under namn av sjötunga. BonnierKL 4: 172 1924.
Ssgr:
–
rödtunge-bestånd.
jfr bestånd 11 b. 2NatLiv 321 1930.
–
rödtunge-fiske.
HASSLÖF SvVästkustf. 232 (
1949). -vad; pl.
-ar.
fisk. för rödtungefiske avsedd landvad (med kalv) l. snurrevad.
HANESON o. RENCKE Bohusfisk. 190 (
1923).
SvFiskelex. 1955.
–
RÖD-TUSTA,
r. l. f. [senare ssgsleden är sv. dial. tusta, liten knippa (se dosta); jfr sv. dial. rötustar, pl. (
DYBECK Runa 1847, s.
22 (från Bohusl.), o. nor. dial.
tust, tofs, hårtott (se dosta)] (
†)
== -kulla sbst.², ¹. NYMAN VäxtNatH 2: 120 (
1868).
BJÖRKMAN (
1889) .
–
RÖD-VARG.
[jfr t. rotwulf]
zool. det i östra o. mellersta Asiens bärgstrakter hemmahörande hunddjuret Cuon alpinus Pall., alpvarg. 4Brehm 3: 329 1922.
–
RÖD-VARM.
[jfr t. rotwarm, eng. red-hot]
(
i sht i fackspr.)
om föremål l. ämne: upphettad till rödglödgning, rödglödande, rödglödgad; förr äv. i utvidgad anv. med abstrakt huvudord, betecknande värme l. upphettning l. behandling o. d.: som utgör l. leder till l. utföres under rödvärme (särsk. dels i uttr. rödvarm hetta, rödvärme, dels i uttr. rödvarm vägning, vägning i rödvärme). VetAH 1740,
s. 314 (om stål). (Tennet) hålles smällt uti rödvarm hetta.
RINMAN JärnH 22 (
1782).
Därs. 251 (:
rödvarm vägning). Efter rödvarm upglödgning och utsmidning förlorar ..
(blåsstäå]
skörheten. DENS. 1: 274 (
1788).
2NF 28: 627 (
1918;
om tegelmassa i tegelugn). HbVerkstTekn. 1: 393 (
1944;
om huvud på nit).
–
RÖD-VARNANDE. (
tillf.)
som gm sin röda färg uttrycker en varning; jfr röd, adj. 2 e. Manometrarnas visare hänga envist fast vid de rödvarnande maximistrecken. WILHELM Tall. 46 (
1919).
–
RÖD-VATTEN.
[efter eng. red-water]
(utom i ssgn -vattens-träd numera bl. tillf.) röd giftig vätska erhållen gm urlakning av rödvattensträdets bark i vatten. Hygiea 1855,
s. 810.
Ssgr:
–
rödvatten-bark l. (vanl.)
rödvattens-bark.
[jfr eng. red-water bark]
(
numera bl. tillf.)
bark av rödvattensträd. Hygiea 1855,
s. 810.
–
rödvatten-träd.
[jfr t. rotwasserbaum; efter eng. red-water tree]
bot. det i Afrika växande trädet Erythrophlœum guineense G. Don. NF 4: 702 1881.
–
RÖD-VED.
[RÖD-VED.ssg 1]
1) (
i sht i fackspr.)
om ved (numera i sht hos lövträd) som blivit torr o. skör samt antagit en mörkare l. rödaktig färg på grund av (yttre) skada o. d., falsk kärnved; jfr -kärna 1. VetAH 1756,
s. 16.
ReglVirkeslefv. 1825, &
75 (hos gran). Rödved uppträder ofta vid märgen hos löfträden, särskildt hos björk.
EKMAN SkogstHb. 23 (
1908).
2SvUppslB 1952.
[RÖD-VED.ssg 2]
2) [jfr t. rotholz, eng. redwood]
(
numera bl. mera tillf.)
== -holts. WIKSTRÖM ÅrsbVetA 1836,
s. 292.
[RÖD-VED.ssg 3]
3) [jfr eng. redwood]
(
i fackspr.)
(virke l. ved av) det i Kalifornien växande trädet Sequoia sempervirens (Lamb.) Endl., redwood; jfr -trä 2. 2NF 7: 1062 (
1907;
om virke). 2SvUppslB (
1952;
om träd).
Ssgr:
– rödved-extrakt l. (vanl.) rödveds-extrakt. (mera tillf.) till -ved 2, == rödträ-extrakt. TeknOrdb. 827 1940.
–
rödved-träd.
bot. till -ved 3: trädet Sequoia sempervirens (Lamb.) Endl. KRUHS UndrV 680 (
1884).
–
RÖD-VEN.
gräset Agrostis tenuis Sibth. LINNÉ Fl. nr 60 (
1745).
BokNat. Liv. 153 1951.
Ssg:
–
RÖD-VIDE, förr äv.
-VIE .
[sv. dial. (Skåne) rövie m.]
bot. benämning på vissa av röda årskvistar kännetecknade arter av släktet Salix Lin.; i sht (o. numera nästan bl.) om S. purpurea Lin., purpurvide; jfr -pil. RETZIUS FlOec. 641 (
1806;
om S. purpurea Lin.). Ll
LJA SkånFl. 433 (
1838;
om S. pentandra Lin.). Rödviden (Helices). Dessa utgöra en grupp af pilarter, som äro särdeles vackra buskar. Årsskotten hafva en röd glänsande bark, innantill citronfärgad.
AGARDH (o. LJUNGBERG) III. 1: 191 (
1857).
Vissa Salix-arter, af hvilka nämnas .. purpurvide (S. purpurea L.), rödvide (S. rubra Huds.) m. fl. JÖNSSON Gagnv. 404 1910.
Anm. Ss. benämning på purpuride användes förr äv. rödviar. Detta ord fattas dels ss. pl. (
MÖLLER 1790,
WESTE (
1807)), dels ss. sg. (
LINNÉ Sk. 293 (
1751: den röda Viaren),
DALIN (
1854)). Benämningen utgår från sv. dial. (Skåne)
röviar, pl. av
rövie, m., rödvide (i pl. äv.: grenar av rödvide). Ordet har kommit att fattas ss. sg. gm association med viar (se vial).
LINNÉ Sk. 252 (
1751).
DALIN 1854.
–
RÖD-VIDJA l.
-VIJA. (
†)
[RÖD-VIDJA.ssg 1]
1) (i formen -vija) busken Salix pentandra Lin., jolster; jfl. -vide, -vigra. LINNÉ Sk. 392 (
1751).
[RÖD-VIDJA.ssg 2]
2) (i formen -vidja) ==
-kornell. NORDENFLYCHT RönLandh. 494 (
1759).
VetAH 1761,
s. 136.
–
RÖD-VIGRA. (
†)
(om kvistaria pp) busken Salix pentandra Lin., jolster; jfr -vide, -vidja 1. LINNÉ Sk. 293 (
1751).
(Jolsterpilens) sega grenar användas i Skåne til bindande af halm-taken; och kallas där Röd Vigra. Alm(Sthm) 1800, s. 44.
–
RÖD-VINBÄRS-BUSKE. (
numera bl. tillf.)
buske av gruppen Ribes rubrum Lin. inom släktet Ribos Lin., vinbärsbuske med röda bär. NYMAN VäxtNatH 2: 5 1868.
–
RÖD-VINGAD,
p. adj. i sht
zool. som har röda vingar. Rödvingad Staphylin. THOMSON Insect. 3 (
1862;
om skalbaggen Staphylinus erythrop- terus Lin.).
–
RÖD-VINGE.
[jfr d. rødvinge (i bet. 2), t. rotflügel (i bet. 2), eng. redwing (i bet. 1 o. 2)]
zool. [RÖD-VINGAD.ssg 1]
1) i sg. (förr äv. i pl.): rödvingetrast. VetAH 1783, s.
49 (i pl.). 2SvUppslB 29: 827 1954.
[RÖD-VINGAD.ssg 2]
2) den i Amerika hemmahörande tättingen Agelaios phœniceus Lin. (med de små vingtäckarna röda hos hanen), rödvingad svartfågel; ngn gg äv. om den stundom tillsammans med denna fågel levande, i vissa avseenden snarlika vävarstaren Molothrus ater Bodd., kostare. STUXBERG (o. FLODERUS) 3: 281 1904.
2Sv- UppslB (
1952;
om kostare).
[RÖD-VINGAD.ssg 3]
3) (
†)
skalbaggen Staphylinus erythropterus Lin. (med röda täckvingar). Rebau NatH 1: 588 (
1879).
–
RÖD-VINGE-TRAST.
zool. tättingen Turdus musicus Lin. (som är rostgul på de undre vingtäckarna); jfr -vinge 1. STRÖM SvFogl. 32 (
1839).
Ssgr:
–
rödvingetrast-bo,
n. FoFl. 1951,
s. 118.
–
rödvingetrast-par.
FoFl. 1951,
s. 118.
–
RÖD-VINSTEN. (
†)
oren, rödaktig vinsten (utfälld vid jäsning av druvsaft till rött vin). WALLERIUS Min. 90 (
1747).
–
RÖD-VIOLETT.
violett mod skiftning i rött, purpurviolett. ÅKERMAN KemTechn. 1: 389 (
1832).
–
RÖD-VIRA,
r. l. f. (
†)
benämning på vissa av röda årskvistar kännetecknade arter av släktet Salix Lin., i sht S. purpurea Lin.; jfr -vide. FISCHERSTRÖM 4: 21 (
1792).
Rödviror (Helix Fr.). FRIES BotUtfl. 3: 270 [file:R4301] (
1859 Allmänna Rödviran (S. purpurea
L.) .. Gröna Rödviran (S. rubra Huds.).
Därs. 280. NF 20: 1908 1899.
–
RÖD-VISSLA,
f. l. r. (
†)
tättingen Phœinicurus phœnicurus Lin. (som har ett visslande lockrop), rödstjärt. ORUDBECK D. Y. (c. 1700) i 3NACtaSocScUpps. VIII. 7: 9 (från Gotl.).
–
RÖD-VIT.
[RÖD-VIT.ssg 1]
1) vit med skiftning i rött. PoetK 1817, 2:
88. [RÖD-VIT.ssg 2]
2) röd o. vit. Rödhvit boskap. FRANZÉN Skald. 3: 106 (
1829).
–
RÖD-VIT-STRIMMIG.
GHT 1898,
nr 86 A,
s. 2 (om stjärnbaneret).
–
RÖD-VIVA,
r. l. f. (
numera föga br.)
växten Primula farinosa Lin., majviva; förr äv. om Primula elatior (Lin.) Hill, lundviva. Liljeblad Fl. 120 (
1816;
om P. elatior (Lin.) Hill). SDS 1909,
nr 324, s. 8.
–
RÖD-VÅRT-SJUKA,
r. l. f. [jfr t. rotpustelkrankheit]
i sht
trädg. lios olika slag av lövträd o. buskar förekommande, av rödvårtsvampen förorsakad sjukdom, som yttrar sig i röda vårtliknande fruktkroppar av svampen på växtens döda delar. LINDFORS SjOdlVäxt 42 (
1927).
–
RÖD-VÅRT-SVAMP bot. parasitsvampen Nectria cinnabarina (Tode) Fr., cinnobergömming; äv. i uttr. lövträdens rödvårtsvamp; jfr -knapp 1. URSING SvVäxt. Krypt.
428 1949.
–
RÖD-VÄPPLING.
växten Trifolium pratense Lin., rödklöver; äv. (numera bl. i vissa trakter) om Trifolium medium Lin., skogsklöver. LINNÉ Fl. nr 615 (
1745).
BotN 1903, s.
100 (om T. medium Lin.; från Uppl.). Ssg:
–
rödväpplings-blomma,
r. l. f. Hygiea 1853,
s. 242.
–
RÖD-VÄRK,
n. [jfr mlt. rōtwerk]
(
†)
rött l. rödaktigt pälsskinn; jfr -räv 1 o. gråvärk l. Skråordn. 314 1546.
–
RÖD-VÄRME,
r. l. m., förr äv.
-VARMA ,
r. l. f. [jfr eng. redheat]
metall. värme l. temperatur vid vilken upphettat material glöder med rödaktig färg; äv. om rödaktig färg hos ett till glödning upphettat material. ÅKERMAN KemTechn. 1: 281 (
1832).
Om kol destilleras vid en temperatur under rödvärme, bildas kolväten. 2NF 17: 92 1912.
Vid införandet (i nithålet) skall nitskaftet uppvisa ljus o. sätthuvudet minst mörk rödvärme. HbVerkst- Tekn. 1: 393 1944.
Avledn.
–
rödådrighet , r. l. f.
ÖSTERGREN 1937.
–
RÖD-ÅT,
m. l. r., förr äv.
-ÅTE ,
n. [ av nor. rødåt(e), best. -en, nor. dial. raudåt n.]
fisk. om små kräftdjur (loppkräftor, i ä. tid uppfattade ss. hörande till tusenfotingarna) som utgöra föda åt fisk (i sht sill), i vars mage de gm magsaftens invärkan få en röd färg; koll. l. ss. beteckning för detta slag av kräftdjur; jfr gane-skar. VetAH 1771,
s. 43 (om norska förh.).
Sillens begärligaste föda utgöres af ett litet kräftartadt djur (Rödåte), hvaraf sillens mage någon gång finnes alldeles fullproppad. EKSTRÖM AfhFiska 12 (
1845).
SvFiskelex. 1955.
Anm. HOS
MÖLLER (
1790,
1807) o.
HEINRICH 1814 anföres formen rödat
[utgående från (norska) skrivformer med aa ss. tecken för å-ljud]
vilken anges beteckna ett slags trådmask (hos sill). –
RÖD-ÄGG,
n. (†) äggula; jfr röd, adj. 1 r . Rödh ägg. Var- RerV 18 a 1579.
–
RÖD-ÖGD, förr äv.
-ÖGAD , p. adj. som har (på grund av ansträngning l. gråt l. affekt o. d.) röda (blodsprängda l. inflammerade) ögon; äv. om albino l. vissa djur: som har ögon med röd rägnbågshinna; äv. i utvidgad l. bildl. anv.
RUNIUS (SVS) 3: 98 (
1709).
Ordspråket "rödögd som en Mört". SkandFisk. 73 (
1838).
Må tungan sårna / Och aldrig mera bli en röd-ögd vredes / Trumpetare. HAGBERG Shaksp. 8: 299 (
1849).
Modern, rödögd utaf gråt och vaka. HEIDENSTAM Dikt. 63 (
1895).
HEDBERG Rymm. 16 (
1930;
om fotogenkamin).
Vita rödögda råttor. KRUSENSTJERNA Fatt. 1: 500 (
1935).
Den livliga, rödögda småskraken. SELANDER LevLandsk. 158 (
1955).
Avledn.
–
rödögdhet , r. l. f.
SAOL 1923.
–
RÖD-ÖG-LAV bot. laven Hæmatomma coccineum (Dicks.) Kbr (med runda blodröda fruktkroppar), blodplättlav; jfr -plättslav. KROK o. ALMQUIST Fl. 2: 118 (
1907).
–
RÖD-ÖRAD,
p. adj. som har röda öron l. är röd om öronen. Den rödnästa eller rödörade markattan. 4Brehm 1: 297 (
1920;
om rödnosmarkatta).
–
RÖD-ÖRKE, förr äv.
-YRKE . (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh., i sht i Dalarna) ett slags (förr till framställning av järn använd) rödaktig (rödbrun) myrmalm med hög järnhalt.
JernkA 1845,
1: 11 (
1732); jfr
LEVANDER DalBondek. 2: 44 (
1944).
RINMAN 1789.
B
[ssgstypen utgår från ordfogningar innehållande sg. best. l. pl.]
(
numera bl. i ssgr l. avledn. till fasta förb. av typen röda korset,
röda stjärnan)
:
–
RÖDA-KORS-AFTON m. fl., se rödakors- ssgr.
–
RÖDA-STJÄRN-SYSTER ¹⁰³~²⁰. (numera bl. i skildring av ä. förh.)
om kvinnlig medlem av Svenska röda stjärnan (en 1917 bildad förening för bistånd åt djur i krig, vars namn 1941 ändrades till Svenska blå stjärnan).
,
nr 150, s. 14.
C
[ssgstypen utgår från ordfogningar innehållande sg. best. l. pl.]
(
†)
:
–
RÖDE-ROSENDE,
p. adj. röd o. rosehfärgad, rosenröd. (
1658 –
RÖDE-ROSOR, pl.
[jfr t. rote rosen]
(
†)
om kronbladen av den röda formen av törnrosarten Rosa centifolia Lin. (vanlig trädgårdsros). Man insömmer tårr Malört .. Rödheroser och Angelica .. vthi en Possa (ss. Medel mot pest). L. PAULINUS GOTHUS Pest. 76 b (
1623); möjl. icke ssg.
ApotT 1739,
s. 29 (:
Röde-Rosor).
–
RÖDE-SVAMPAR, pl.
om riskor. (
1639;
t. texten: Reiszken).
–
RÖDE-VINS-DRYCK,
se rödvin ssgr.
D
[ssgstypen utgår från ordfogningar innehållande n. sg. l. adv.]
(
numera bl. mera tillf.):
–
RÖTT-LJUSBEHANDLING.
med. i fråga om smittkoppor: behandling gm utestängande av ljusets kemiskt värksamma strålar medelst fönster av rött glas, röda gardiner o. d. SUNDBERG 1926.
Avledn.:
–
RÖDAKTIG ,
adj. [ fsv. rödhaktoghe]
till 1: som stöter i rött, som har en skiftning av rött. 1Mos. 49: 12 (Bibl. 1541).
Ögonen voro mörkbruna med en rödaktig glimt i. HALLSTRÖM Händ. 40 (
1927).
Avledn.
–
rödaktighet , r. l. f.
HIÄRNE Förb. 30 (
1706).
–
RÖDGA ,
v. [ fsv. rödhga]
(
†)
färga röd, rödfärga. SCHRODERUS Dict. 248 (
c. 1635).
–
RÖDHET ,
r. l. f. [y. fsv. rödhet]
egenskapen l. förhållandet att vara röd. [RÖDHET.avl 1]
1) till 1. PHRYGIUS HimLif. 98 1615.
TurÅ 1939,
s. 17.
[RÖDHET.avl 2]
2) (vard., mera tillf.) till 5. SöndN 1871,
s. 3. (Strindbergs roman "Röda rummet") föregicks af ett rykte om sin oerhörda "rödhet".
UDDGREN 2Strindbg 9 (
1912).
Ssg:
–
rödhets-grad.
särsk. (i fackspr.) till rödhet 1, om grad av rödhet hos stjärna. LUNDMARK Världsallt. 68 1941.
–
RÖDING ,
sbst.¹ se d. o.
–
RÖDIS ,
m.||ig. [med avs. på bildningen jfr tjockis, postis]
(
vard.,
mera tillf.)
till 5, om (vänster)radikal person. Vi gamla rödisar. HEDBERG Sardin. 39 (
1956).
–
RÖDLIG ,
adj. ( -lig (-ligh) 1541–1915. -lighen 1541. -lig(h)it, n. sg. o. adv. 1536–1541) [jfr fd. røthælyk, d. rødlig, t. rötlich]
(
numera knappast br.)
rödaktig; röd; om ansikte: rödlätt l. rödbrusig; jfr röllig. SalOrdspr. 23: 31 (öv. 1536;
om vin).
Om .. brennesårnadhen är rödhlighen eller hwijt .. så (osv.). 3Mros. 13: 24 (
Bib. 1541).
SERENIUS (
1741;
om ansikte).
Ur luckan på golvet höjde sig som ur en grav livjägar Hörnfelts huvud, rödligt belyst underifrån. BERGER Hörnf 47 (
1915).
–
RÖDLING , förr äv.
RÖLLING,
i bet. 1 o. 2 m. l. r., i bet. 3 o. 4 r. l. m. ( rödl- 1611 osv. röll- 1684) [jfr d. rødling (i bet. 5), t. rötling (i bet. 3 o. 5)]
[RÖDLING.avl 1]
1) (
†)
== röding, sbst.¹ FORSIUS Phys. 157 (
1611).
AURIVILLIUS Gr. 28 (
1684).
[RÖDLING.avl 2]
2) (
†)
flamingo. RETZIUS Djurr. 54 (
1772).
BJÖRKMAN 1889.
[RÖDLING.avl 3]
3) (
†)
svampen Cantharellus cibarius Fr., kantarell. HISINGER KSkog 8 (
1862).
[RÖDLING.avl 4]
4) ss. senare led i ssgr, om vissa arter av svampsläktet Entoloma Fr. (rödskivlingar); jfr gift-, topp-, tvål-rödling m. fl. [RÖDLING.avl 5]
5) (†) i pl., om sjukdomen röda hund. SydsvD 1870,
nr 26, s. 2.
–
RÖDNA ,
RÖDNAD, se d. o.