RÄNSEL rän⁴sel, sbst.², r. l. f.; best. ränseln; pl. (†; möjl. att hänföra till en sg.-form ränsla) ränslor (ÅngermDomb.). (äv. rens-, -ell) LENÆUS Delsbo 184 (1736, 1764)); jfr nor. dial. rensl, n., löpande, smärtor som flytta sig från ett ställe till ett annat, isl. renzl, rensl, f. l, n. löpande m. m.; till RÄNNA v.,] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) motsv. RÄNNA, v, 9 c ε: (reumatisk) värk (som hastigt nyttar sig från ett ställe till ett annat), ilning; jfr RÄNN-FLEN, RÄNNING 12. ÅngermDomb. 18/7 1642, fol. . Ränsel (värk i kroppen) försvinner, om man drar tre trådar ur ett klädesplagg och kastar dem på marken. ULLBERG Klvösjö 944 (1933). Ordet uppträder äv. i följande språkprov: Rensl kallas när Falken slår ner at gripa Fogelen. VERELIUS 205 1681. Det anförda står ss. förklaring till isl. renzl. Det är ovisst, om ordet i sv. någonsin varit brukligt i den angivna bet. VÄRING Vint. 247 1927.